Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande S-.o Ö

1868-02-24 · 11 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1868:9, Lag-Utskottets Utlåtande S-.o Ö

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande S-.o Ö.

M:o 9.

Ank. till Riksd. Kansli d. 24 Febr. 1868, kl. a e m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om upphörande af

kyrkoherdes sjelfskrifvenhet till ordförandeskap i skolråd,

m. fl. ändringar i Kongl Förordningen om kyrkostämma

samt kyrkoråd och skolråd.

r

I öfverensstämmelse med Stadgan om folkundervisningen i riket den 18

Juni 1842, som i 2 § 1 inom. innehåller, att för hvarje skoldistrikt skall finnas

en skolstyrelse bestående af “kyrkoherden, eller den prestman, hans ställe företräder,

såsom ordförande och ansvarig för det protokoll, som vid styrelsens sammanträden

föres, samt några af församlingen valde, inom skoldistriktet boende

ledamöter*4, blef i § 23 af Kongl. förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd

och skolråd den 21 Mars 1862 stadgadt, att kyrkoherde, eller den hans

embete förestår, skall “i såväl kyrkorådet som skolrådet*4 vara ordförande; med

det tillägg, att pastor för särskildt tillfälle kan förordna annan prestman till

oidföiande, och att i annex- eller kapellförsamling, vid hvilken finnes anställd

särskild ständig prestman, denne skall föra ordet i skolrådet, när kyrkoherden

eller den hans embete företräder ej är i stämman tillstädes.

Redan vid sistlidne riksdag gjordes genom särskilda motioner framställning

om ändring i dessa föreskrifter, och Lag utskottet framlade, med anledning

deraf, ett förslag till förändrad lydelse af § 23 i Kyrkostämmoförordningen.

Detta förslag vann dock icke Riksdagens bifall, till följd hvaraf fråganförföll.

Den har emellertid nu åter blifvit väckt genom trenue till Lag-Utskottets

Utlåtande af Riksdagen öfverlemnade motioner, bland hviika en tillika inBih.

till Riksd. Pynt. 1868 ? Samt. 7 Häft. j

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lag-Utskottets Utlåtande N.-o 9.

nefattar förslag om några andra ändringar i berörda förordning. Motionerna

äro följande:

l:o Herr G. Hasselrots (N:o 18 i första motionsserien), innehållande det

förslag, att “Riksdagen måtte för sin del besluta, att 23 § i Kongl. Förordningen

om kyrkostämma, kyrkoråd och skolråd den 21 Mars 1862 må erhålla följande

förändrade lydelse:

“Kyrkoherden eller den hans embete förestår, eller ock annan prestman,

som han för något tillfälle kan dertill förordna, är i kyrkorådet ordförande.

I den annex- eller kapellförsamling, vid hvilken särskild prestman finnes

anställd, skall han föra ordet, när kyrkoherden eller den, som hans embete förvaltar,

ej är i stämman tillstädes.

Ledamöter i kyrkorådet äro församlingens kyrkovärdar samt så många

i kyrkostämma valde, för gudsfruktan och nit kände män, som församlingen finner

lämpligt utse.

Till ledamöter i skolrådet eger församlingen likaledes att å kyrkostämma

utse lämpligt antal för nit om skolväsendet kände män. I skolrådet vare dock

kyrkoherden, eller den hans embete förestår, alltid sjelfskrifven ledamot. Skolrådet

väljer inom sig ordförande och vice ordförande.

I såväl kyrkorådet som skolrådet må ledamöternas antal, ordföranden

inberäknad, icke understiga fem.

Ledamöterna i kyrko- och skolråden väljas för fyra års tid;"

samt att “Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, att Kongl.

Maj:t, derest ofvannämnda beslut vinner Kongl. Maj:ts samtycke, måtte täckas

att i öfverensstämmelse härmed vidtaga de förändringar i Kong]. Stadgan om

folkundervisningen i riket den 18 Juni 1842 och öfriga hithörande författningar,

som till följd af samma beslut blifva erforderliga."

2:o Herr Sven Hanssons (N:o 15 i andra serien) att Kongl. Förordningen

om kyrkostämma in. in. måtte sålunda ändras, att från första punkten i

23 § utslutas orden: “såväl —■, som skolrådet", och fjerde punkten får följande

lydelse:

"Till ledamöter uti skolrådet utser församlingen å kyrkostämma lämpligt

antal för nit om skolväsendet kände män, på enahanda sätt som om kommunalnämnd

är stadgadt; dock må i församlingen tjenstgörande prest kunna

inväljas till ledamot i skolrådet, äfven om han ej är till ledamot i kommunalnämnden

valbar. Stämman utser bland ledamöterna ordförande och vice

ordförande."

3:o Herr A. W. Wigardts (N:o 168 i andra serien), hvaruti hemställes,

att Riksdagen måtte för sin del besluta, att Kongl. Förordningen om kyrko
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 9. 3

stämma m. in. må i nedannämnda paragrafer erhålla följande tillägg och förändrade

lydelse:

§ 23.

Kyikoheiden, diet den hans embete förestår, eller ock annan prestman,

som han för något tillfälle kan dertill förordna, är i kyrkorådet ordförande.

I den annex- eller kapellförsamling, vid hvilken särskild ständig prestman

finnes anställd, skall han föra ordet, när kyrkoherden eller den hans

embete förvaltar ej är tillstädes. Ledamöter i kyrkorådet äro församlingens

kyrkovärdar samt så många vid kyrkostämman valde, för gudsfruktan och nit

kände män, som församlingen finner lämpligt utse.

■ Till ordförande och ledamöter i skolrådet eget- församlingen å kyrkostämma

utse ett lämpligt antal män, som för nit om skolväsendet kände äro.

I såväl kyrkorådet som skolrådet må ledamöternas antal, ordföranden

inberäknad, ej understiga fem. För att, då ordinarie ledamot i kyrko- eller

skolrådet har förfall, vid kallelse tillstädeskomma, ege ock församlingen utse ett

lämpligt antal suppleanter, ej öfverstigande antalet af ordinarie ledamöter.

Skulle förfall för skolrådets ordförande inträffa, ega ledamöterna utse en

vice ordförande för tillfället. Ledamöter i kyrkorådet så väl som ordförande

och ledamöter i skolrådet väljas för eu tid af fyra år.

§ 24.

I denna § uteslutes sista punkten, sålunda lydande: “samt ej heller

kyrkoförsamlingens redovisningsskyldige och aflönade betjente^,

§ 25.

Till denna § lägges ett andra moment af följande lydelse:

“Ordförande eller ledamot i skolrådet, som utan anmäldt, af skolrådet

godkändt förhinder från sammankomst sig afhåller, skall bota till skolkassan

två R:dr R:mt, och dubbelt så mycket om sammanträdet måste, i anseende till

de närvarandes fåtalighet, inställas eller upplösas. Att tillse det dessa böter

utgå tillkommer de revisorer, som granska skolans räkenskaper, och skola dessa

bötesmedel användas till belöningar åt de mest flitiga barnen.“

Utskottet, som funnit frågan om upphörande af kyrkoherdes sjelfskrifvenhet

till ordförandebefattning i skolråd i främsta rummet böra tagas i betraktande,

har åt detta magtpåliggande och ömtåliga ämne egnat den sorgfälligaste

Pröfning och dervid ingalunda förbisett de skäl, som kunna anföras för en dylik

sjelfskrifvenhets bibehållande.

Folkskolan hos oss har, likasom i allmänhet vårt undervisningsväsende, växt

upp på kyrklig grund och har sin rot i religionsundervisningen, hvars målsman

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Lag- Uiskotteis Utlåtande JV:o'' .9.

pimsten är och måste vara. Det är derför helt naturligt, att vården af folkskolans

angelägenheter och tillsynen öfver dess verksamhet kommit att betraktas

såsom en del af prestens embetsåligganden, och att, då han företrädesvis

ansetts skyldig att fullgöra dessa uppdrag, han också fått sig i lag tillagd rättigheten

dertill. Visserligen är folkskolan icke längre en uteslutande religiös institution,

utan har tillika utvecklat sig till en läroanstalt, afsedd att åt de barn,

hvilka icke begagna sig af undervisningen i elementarläroverken, meddela de

första grunderna för en allmänt medborgerlig bildning; men religionsundervisningen

är dock och bör fortfarande vara en af dess förnämsta angelägenheter.

Enär, enligt § 10 i gällande folkskolestadga, kyrkoherde är pligtig att utöfva

en sorgfällig uppsigt öfver religionsundervisningen i skolorna, och då dertill

kommer, att presterskapet, till följd af sin bildning och sin öfvervägande intellektuela

verksamhet, synes vara i hög grad egnadt att fatta folkskolans stora

betydelse och att inom församlingen föra dess talan, så torde såsom både principielt

rigtigt och i praktiskt afseende lämpligt böra anses ett stadgande, hvarigenom

kyrkoherde eller den hans embete förvaltar förklaras vara berättigad och''

förpligtad att, på grund af sitt embete, i skolrådets öfverläggningar och beslut

taga del.

Härutaf följer dock ingalunda, att kyrkoherde bör vara sjelfskrifven

ordförande i skolrådet. Väl måste det erkännas, att de nuvarande skolrådsordföranderne

i allmänhet med samvetsgrannhet utöfvat sitt »vigtiga uppdrag,

och folkskoleinspektörernas berättelser hafva många bevis att anföra på deras

nit och verksamhet för folkundervisningens lyftande till en allt högre ståndpunkt.

De tala dock äfven om fall, då motsatsen inträffat. De uppgifva församlingar,

hvilkas pastorer, bräcklige af ålder och sjuklighet eller öfverhopade

af arbete, endast med möda förmått fullgöra sitt kall såsom själasörjare, men

det oaktadt, i anseende till inom stiftet rådande brist på yngre prestman, icke

kunnat erhålla medhjelpare: och då pastoralvården måste vara kyrkoherdens

förnämsta em betsåliggande, bör det icke väcka undran, om, vid sådant förhållande,

skolvården blifvit af honom i mer eller mindre män försummad. Det

är dock, enligt hvad inspektionsberättelserna antyda, icke blott brist på tid, som

inom en del församlingar förorsakat ett lamt handhafvande af folkskolans angelägenheter

från presterskapets sida. Sannt är att sådana fall hittills endast

undantagsvis inträffat; men denna omständighet kan, i Utskottets tanke, icke

förringa deras vigt i och för bedömandet af nu förevarande fråga. Då erfarenheten

visat, att innehafvandet af kyrkoherdebefattning'' icke allenast icke nödvändigtvis

medför de för utöfvandet af ordförandebefattning i skolråd erforderliga

egenskaper, utan till och med kan för denna sistnämnda befattnings

behöriga fullgörande blifva hinderlig^ så torde ett lagbud, hvarigenom stadgas,

att dessa båda befattningar ovilkorligen skola vara med hvarandra förenade

opaginerad Kontrollera mot PDF

5

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 9.

icke kunna såsom ändamålsenligt betraktas. Härom synas ej heller meningarne

vara särdeles delade, att döma efter de öfverläggningar i ämnet, som under

förra riksdagen egde rum. Meningsskiljaktigheten gälde då egentligen sättet

för de öfverklagade olägenheternas afhjelpande, och Första Kammaren fann det

lämpligaste vara ett bemyndigande åt stiftsstyrelserna att, efter skole inspektörs

och församlings hörande, annan ordförande i skolråd förordna. Denna utväg

anser dock Utskottet föga tillfredsställande. Utom det i viss mån principvidriga

deruti, att en embetsman, som fått sig genom af Kong!. Maj:t och Riksdagen

stiftad lag ålagdt att utöfva ett visst uppdrag, skulle kunna af en mellanstående

myndighet derifrån skiljas, synes det Utskottet, som skulle ett dylikt

stadgande vara särdeles egnadt att hos presterskapet framkalla missnöje

och göra dess sjelfskrifna ordförandeskap i skolråden till en ännu tyngre börda

än det redan är. Ändamålsenligare vore deremot, i Utskottets tanke, att, med

upphäfvande af berörda sjelfskrifvenhet, stadga, det ordförande i skolråd skall

genom val utses. Om kyrkoherden inom församlingen åtnjuter förtroende, och

han icke af ålder, sjukdom eller andra anledningar är urståndsätta att fullgöra

en skolrådsordförandes åligganden, blir han utan tvifvel i de flesta fall dertill

utsedd. Sker det ej, så bör detta för honom vara långt mindre sårande än

att, efter sin församlings hörande, af stiftsstyrelsen från befattningen afsättas.

Ett ytterligare skäl för sin åsigt om fördelen af skolrådsordförandes

tillsättande genom val hemtar Utskottet från den uti inspektionsberättelserna

framhållna omständigheten, att ledamöterne inom en mängd skolråd hittills egnat

endast ringa uppmärksamhet och intresse åt folkskolans angelägenheter,

emedan de tagit för alldeles afgjordt att sådant egentligen tillhörde församlingens

pastor, samt att han ensam bure ansvaret för hvad i afseende på undervisningsväsendet

försummades. Då lagen betraktar ordförandeskapet i skolråd

icke såsom ett på förtroende grundadt kommunaluppdrag, utan såsom en af

innehafvande embete beroende skyldighet, bör det icke väcka förvåning, om hos

menigheten skulle uppkomma den föreställningen, att, der pastor af en eller

annan orsak är försumlig i liandhafvandet af folkskolans angelägenheter, ingen

annan af församlingens medlemmar har skyldighet eller ens rättighet att falla

honom i embete!. Det är klart, att ett sådant, genom gällande lagstiftning underhållet

föreställningssätt icke kan bidraga till framkallandet inom församlingen

af ett lifligare intresse för folkskolans angelägenheter. Deremot skulle, i

Utskottets tanke, sådant kraftigt befordras genom att förvandla tillsynen öfver

skolans verksamhet från ett einbets- till ett kommunalbestyr, ty derigenom blefve

i lagen bestämdt uttaladt, att folkskolan är i främsta rummet en kommunens

angelägenhet, hvilken dess medlemmar ega både rättighet och pligt att sjelfve

vårda och befrämja. Genom känslan af egen magt och eget ansvar framkallas

håg och intresse för kommunens angelägenheter; genom blindt förlitande på

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o. 9.

embetstid ndigheter slappas hågen och minskas intresset. Detta är grundtanken

i hela vår kommunal lagstiftning i (ifrigt. Dessutom torde icke böra lemnas

oanmärkt den väsendtligt olika ställning till församlingen en vald skolrådsordförande

skulle intaga emot en, hvilkens myndighet grundar sig på sjelfskrifvenhet.

För att såsom skolrådsordförande verka till folkskolans gagn fordras

icke blott nit, kraft och förmåga: dertill fordras i lika hög grad att åtnjuta

förtroende. Då val ytterst grundar sig på just förtroende, men sjelfskrifvenhet

kan i sig innebära en anledning till afund och misstro, så lärer det med temlig

visshet kunna få antagas, att en vald skolrådsordförande, han må vara prest

eller lekman, lättare skall kunna fullgöra sitt mödosamma kall och för folkundervisningens

befrämjande uträtta vida mera än eu sjelfskrifven.

Beträffande sättet för skolrådsordförandes väljande tvekar Utskottet icke

att biträda den i Herr Hasselrots motion uttalade åsigten, att skolrådet sjelft

bör inom sig utse sin ordförande. Utom det att valet af ordförande i särskilda

kommunala förvaltningsnämnder i allmänhet synes lämpligast böra åt dessa

nämnder sjelfva uppdragas, skulle, genom eu dylik föreskrift i afseende på skolråd,

de olägenheter förebyggas, hvilka måhända eljest blefvo en följd af den

ifrågakomna förändringens genomförande. Folkskoleväsendets utveckling kräfva-

från kommunernas sida ganska betydliga penninge-uppoffringar, och ordförandebefattning

i skolråd fordrar för dess behöriga fullgörande kanske mera tid

och större förmåga än de flesta andra kommunalbestyr. Det skulle derföre

kunna tänkas, dels att, om valet förrättades på kyrkostämma, en af höga kommunalutskvlder

redan betungad församling till skolrådsordförande utsåge företrädesvis

den, hvilken antoges för folkskolans förbättrande och utvidgande hysa

ringa intresse, dels ock att, om icke denna befattning vore i vidsträcktare grad

än andra kommunala uppdrag obligatorisk, svårigheter inom vissa församlingar

kunde möta för erhållande af en fullt lämplig skolrådsordförande. Om deremot

stadgas, att skolrådet skall inom sig utse sin ordförande, så följer deraf,

dels att valet förrättas af dem, hvilka, såsom sjelfve ansvarige för folkskoleväsendets

behöriga handhafvande, måste hafva sig angeläget att till ordförande

utse den dertill bäst qvalificerade personen, dels ock att ingen af skolrådets

ledamöter lagligen kan från uppdraget vinna befrielse, om han dertill blifver vald.

Enligt nu gällande föreskrifter finnes icke inom skolråden någon vice

ordförande, utan eger kyrkoherden att för särskilda tillfällen förordna annan

prestman att i skolrådet föra ordet. Om kyrkoherdes sjelfskrifvenhet till ordförande

kommer att upphöra, måste äfven berörda stadgande förändras, och i lagen

meddelas bestämmelse derom, huru val af vice ordförande skall förrättas.

En förändring i nu angifna syftning medför emellertid äfven nödvändighet

att meddela andra stadganden än de nu gällande i afseende på presterskapets

befattning med statistiska uppgifter angående folkskolorna m. m. så
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lag-Utskottets Utlåtande N:o t).

dant; men då Utskottet icke är i tillfälle att undersöka, huru vidsträckt inverkan

den af Utskottet förordade lagförändring kan hafva på dylika delar af

den Kongl. Maj:t allena tillhörande lagstiftning, har UtskotteUmsett sig endast böra

tillstyrka en underdånig framställning till Kongl. Maj:t, att Kongl. Magt täck

tes taga i öfvervägande, hvilka författningar, utom de ofvannämnda, i händelse

Utskottets förslag i öfrigt vinner nådigt bifall, tarfva förändring.

På grund af hvad nu anfördt blifvit och i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med hvad Herr Hasselrot i sin motion föreslagit, hemställer Utskottet alltså:

dels att Riksdagen ville för sin del besluta, det 23 § i Kongl.

Förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den

21 Mars 1862 skall erhålla följande förändrade lydelse:

“Kyrkoherden eller den hans embete förestår, eller

ock annan prestman, som han för något tillfälle kan dertill

förordna, är i kyrkorådet ordförande.

I den annex- eller kapellförsamling, vid hvilken sär.

skild prestman finnes anställd, skall han föra ordet när

kyrkoherden eller den, som hans embete förvaltar, ej är i

stämman tillstädes.

Ledamöter i kyrkorådet äro församlingens kyrkovärdar

samt så många i kyrkostämma valde, för gudsfruktan

och nit kände män, som församlingen finner lämpligt utse.

Ledamöter i skolrådet äro församlingens kyrkoherde

eller den hans embete förestår samt så många i kyrkostämma

valde, för nit om skolväsendet kände män, som församlingen

finner lämpligt utse. Skolrådet väljer inom sig

ordförande och vice ordförande.

I såväl kyrkorådet som skolrådet må ledamöternas

antal, ordföranden inberäknad, icke understiga fem.

Ledamöterna i kyrko- och skolråden väljas för fyra

års tid.“

dels ock att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla,

det Kongl. Maj:t, aerest nämnda beslut vinner Kongl. Maj:ts

samtycke, täcktes i öfverensstämmelse härmed vidtaga de förändringar

i Kongl. Stadgan om folkundervisningen i riket den

18 Juni 1842 och ofri ga hithörande författningar, som till

följd af samma beslut blifva erforderliga.

I sin härofvan omförmälda motion har Herr Wigardt jemväl föreslagit,

att från § 24 i förordningen om kyrkostämma in. in. måtte uteslutas det derstädes

intagna stadgandet, att till ledamöter i kyrkoråd eller skolråd ej må väljas

kyrkoförsamlingens redovisningsskyldige och aflönade betjente. Men då detta

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 9.

stadgande hvital'' på den utan tvifvel fullkomligt rigtiga grundsatsen, att den,

som är inför en öfverordnad myndighet ansvars- och redovisningsskyldig, icke

sjelf bör af denna myndighet vara ledamot, samt likartade föreskrifter äro meddelade

jemväl i afseende på valbarhet till stadsfullmägtig och till ledamot i

kommunalnämnd, utan att deras rättmätighet blifvit, Utskottet veterligen, ifrågasatt,

hemställer Utskottet, att hvad Herr Wigardt i nu ifrågavarande afseende

föreslagit

icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda,

hvaremot Utskottet tillika hemställer,

att, såvida den af Utskottet nu föreslagna förändrade lydelse

af § 23 i Kongl. Förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd

och skolråd vinner Uiksdagens bifall, Riksdagen, till följd

deraf ville för sin del besluta, att § 24 i samma Kongl. Förordning

måtte erhålla följande något förändrade lydelse:

“Till ledamot i kyrkoråd eller skolråd kan ej den

väljas, som är oberättigad att deltaga i kyrkostämmas öfverläggningar

och beslut; ej den, som icke uppnått 25 års

ålder; ej den, som icke råder öfver sig och sitt gods; ej

den, som all sin egendom till borgenärer afträdt och icke,

på sätt lag förmår, visa gitter, att han från deras kraf fri

är; ej den, som är för nesligt brott tilltalad eller under

framtiden ställd; ej den, som genom domstols beslut förkla

rats medborgerligt förtroende förlustig, eller ovärdig att in

för rätta föra annans talan; samt ej heller kyrkoförsamlin

gens redovisningsskyldige och aflönade betjente.“

Vidare har samme motionär gjort framställning derom, att § 25 i meranämnda

Kongl. Förordning måtte få sig tillagdt ett andra moment, innefattande

bestämmelser om böter för förfallolöst uteblifvande från skolråds

sammanträde. Såsom skäl för denna framställning har motionären åberopat

nödvändigheten att afhjelpa den brist på nit, som hos många skolråd förefunnes.

Utskottet tror dock, att hvad motionären sålunda åsyftat icke kan genom

antagandet af hans förslag vinnas, tv der nit saknas lärer detta icke genom

några bötesbestämmelser kunna framkallas. Slutligen har Herr Wigardt, på det

skolråds sammanträde ej måtte behöfva inställas i brist på ledamöter, föreslagit,

att föreskrift borde meddelas om val af suppleanter i skolråd. Ledamotsbefattning

i skolråd är emellertid af den beskaffenhet, att dess utöfvande icke

lämpligen synes böra öfverlemnas åt suppleanter, hvilka, såsom endast vid ett

eller annat tillfälle deltagande i skolrådets förhandlingar, icke kunna ega den

noggranna kännedom om folkskolans angelägenheter, som de ständiga ledamöterna

måste anses hafva förvärfvat sig. Derföre och då det ifrågakomna stad
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lag-Utskottets Utlåtande AVo 9.

gandet skulle kunna föranleda till vacklande och en brist på följdriktighet i

skolrådets beslut och åtgärder, hvilka för skolvårdens behöriga handhafvande

icke kunna vara annat än menliga, anser Utskottet sig icke böra till detsamma

tillstyrka bifall; utan hemställer

att motionen icke heller i dessa delar måtte till någon åtgärd

från Riksdagens sida föranleda.

Stockholm den 24 Februari 1868.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Reservationer:

af Herr Faxe: “Emot hvad Utskottet i detta Utlåtande tillstyrkt får

jag anmäla min reservation, derföre att jag anser det vara olämpligt och orätt

vist, att pastor, sedan han upphört att vara sjelfskrifven ordförande i skolrådet,

skall af kommunen eller skolrådets öfrige ledamöter kunna åläggas denna befattning

för längre tid, än hvarje annan ledamot af kommunen. Nämnda befattning

måste vara, antingen ett pastorsembetet tillhörande åliggande, eller

allenast ett kommunalt uppdrag. I förra fallet är det utom gränsen för kommunens

kompetens att skilja pastor från befattningen; är denna åter ett kommunalbestyr,

så bör pastor njuta lika rätt till afsägelse deraf eller befrielse

derifrån som hvarje annan medlem af kommunen; kan man, såsom förhållan

det är inom många, kanske de flesta kommuner, icke undvara pastor såsom

ordförande i skolrådet, så får man underkasta sig, att med hans skyldighet i

detta afseende äfven följer rättigheten, intill dess han förverkar denna sednare.

Deremot finner jag det vara en brist i nu gällande författning, att föreskrift

saknas derom, huruledes i händelse pastor, vare sig af oförmåga eller af annan

orsak, icke behörigen fullgör sin skyldighet såsom skolrådets ordförande, eller af

giltiga skäl sjelf begär befrielse från denna befattning, vederbörande myndighet

må kunna entlediga honom derifrån och förordna annan ordförande i hans

ställe; och synes en sådan åtgärd böra ankomma på Domkapitlet, som, derest anBih.

till Riksd. Prof. 1868. 7 Sand. 7 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Lag-Utskottets Utlåtande. N:o 9.

tingen pastor sjelf söker entledigande, eller skolinspektör eller kommun derom

gör anmälan, icke lärer underlåta, att, sedan vederbörande blifvit hörde, förfara,

såsom omständigheterna och sakens beskaffenhet kräfva. Skulle någon underlåtenhet

dervid ega rum, så är, i detta som i hvarje annat fall, den med

beslutet missnöjde obetaget att deremot i laga ordning fullfölja klagan. En annan

brist är ock att i skolrådet icke finnes vice ordförande, som vid förfall för den

ordinarie kan intaga hans plats, och denna brist torde jemväl böra undanrödjas;

i hvilket afseende lämpligast synes, att valet sker af och bland skolrådets

egna ledamöter.

På grund häraf får jag tillstyrka, att nedannämnda paragrafer i Kongl.

Förordningen den 21 Mars 1862 om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd

må erhålla följande förändrade lydelse:

§ 23. Kyrkoherden, eller den lians embete förestår, eller ock annan

prestman, den han för något tillfälle kan dertill förordna, är i kyrkorådet

ordförande.

f

I dan annex- eller kapell församling, vid hvilken ständig prestman finnes

anställd, skall han föra ordet när kyrkoherden, eller den, som hans embete

förvaltar, ej är i stämman tillstädes.

I skolrådet skall jemväl kyrkoherden, eller den hans embete förestår,

vara ordförande, derest ej stifts-styrel sen, på anmälan af kyrkoherden, eller

eljest, finner skäl att annan ordförande förordna.

Ledamöter i kyrkorådet — — utse.

Till ledamöter i skolrådet — — män.

Skolrådet väljer inom sig vice ordförande.

I så väl kyrkorådet — — fem.

Ledamöterna---— tid.

Och torde Riksdagen uti underdånig skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t,

derest ett sådant beslut vinner Kongl. Maj:ts samtycke, måtte täckas i öfverensstämmelse

dermed vidtaga de förändringar i Kongl. Stadgan om folkundervisningen

i riket den 18 Juni 1842 och öfriga dithörande författningar, som

till följd af samma beslut må blifva erforderliga."

af Herr von Gegerfelt, som instämde med Herr Faxe;

af Herr Grefve Wachtmeister: “Då en grundad anmärkning emot Ut
skottets

förslag kan ligga uti den omständigheten, att fördelarne af pastors

närvaro vid skolrådets sammanträden kunna blifva illusoriska, derigenom att

dessa sammanträden ofta torde blifva utsatta vid tider, då pastor till följd af

sina embetsgöromål vore förhindrad att dem öfvervara, får jag föreslå ett så

lydande tillägg till Utskottets förslag:

“Skolrådets sammanträden utsättas af ordföranden i samråd

med pastor."

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o ,9. Ii

af Herr Beckman: “Under erkännande af den omsorg och den grann

lagenhet, med hvilka Utskottet behandlat ifrågavarande angelägenhet,''är jag fortfarande

betänklig med afseende på det af Utskottet förordade sättet att förse

skolrådet med ordförande.

Hittills har det, enligt min öfvertygelse med rätta, varit pastors

pligt, att icke blott i allmänhet vårda sig om folkskolan, utan ock verka för

dess bästa såsom ordförande i skolrådet. Denna pligt har ofta varit och är

ännu ganska tung genom den oförmåga, någon gång obenägenhet, söm från

menigheternas sida lägga hinder i vägen för folkskolans önskvärda utveckling.

Den styrka och den väckelse, medvetandet om embetspligten gifver, torde ännu

allt för ofta vara erforderlig för att med framgång bekämpa dessa hinder.

Utan tvifvel lärer bland de många pastorer, hvilka haft ifrågavarande

åliggande, mer än eu kunna uppletas, som saknat förmåga, kanske villighet att,

som sig bort, fullgöra det. Eu fullständig omöjlighet att nöjaktigt vaka öfver

skolan och fullgöra skyldigheten såsom ordförande i dess råd är ock enligt nuvarande

lag tänkbar icke allenast till följd af bristande nit och kraft hos presterskapet,

utan äfven till följd af lokala förhållanden. Gagneligt vore derföre

om en vice ordförande kunde väljas, som icke nödvändigt behöfde vara prest,

och hvilken, då pastor vore alltför aflägset boende, egde att sjelfständigt förfara.

Gagneligt vore ock om Konsistorierna blefve berättigade att, efter pröfning, från

ordförandeskapet alldeles skilja en pastor, som enligt församlingens och skolinspektörs

enhälliga vitsord saknade förmåga eller villighet att fullgöra ordförandens

åligganden, samt förordna annan lämpligare person.

Mig synes förändring af lagen i sådan syftning vara mera betryggande

för skolväsendets lyckliga utveckling, än den af Utskottet föreslagna. Ännu är

icke medvetandet om folkskolans betydelse så klart och starkt hos våra menigheter,

att icke valet till ordförande i skolrådet, på det sätt Utskottet föreslagit,

skulle på ett eller annat ställe komma att afse mera personens sannolika be

nägenhet att inskränka utgifterna för skolan, än hans nit för dess ändamålsenliga

ordnande. Betydelsen af kontinuitet vid behandling af skolans angelägenheter

tyckes äfven tala emot den af Utskottet föreslagna ordningen. Otvifvelaktigt

ligger äfven någonting för folkskolans kristliga karakter betryggande just

deruti, att skolrådets ordförande är densamme, som inom församlingen har såsom

sitt embetes åliggande att främja kristlig sanning och kristligt lif, äfven om

uppvisas kan, att den ena eller andra pligten undantagsvis försummas eller

skötes lamt."

af Herr Rosenberg: “De skäl, Utskottet anfört för afslag af Herr Wigardts

motion angående kyrkobetjentes inväljande i skolrådet, synas mig icke tillfredsställande,

hvadan jag emot denna punkt får härmed anmäla min reservation."

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.