Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående sättet för utseende af deputerade för markegängstaxornas upprättande.

1868-02-18 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1868:22, Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående sättet för utseende af deputerade för markegängstaxornas upprättande.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande. N:o 22.

1

No 22

Ank. till Itiksd. Kansli den 18 Febr. 1868, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående sättet för

utseende af deputerade för markegängstaxornas upprättande.

(I. A.)

Vid nästlidna års riksdag väcktes i detta ämne flera motioner, i anledning

hvaraf Stats-Utskottet under N:o 32 afgaf Utlåtande, hvaruti hemställdes,

att Riksdagen för sin del måtte besluta, att, med upphäfvande af 1 § uti Kongl.

Kungörelsen angående grunderna och sättet för markegångsprisens bestämmande

af den 11 Maj 1855, denna § skulle erhålla följande lydelse:

“l:o. I öfverensstämmelse med 75 § Regeringsformen skall uti hvarje

län markegångstaxa årligen upprättas af åtta inom länet bosatte, för sakkunskap och

oväld kände deputerade, hvaraf halfva antalet, jemte två suppleanter, väljes af

landstinget, och andra hälften, tillika med två suppleanter, utses af Yår Befallningshafvande.

I län, hvarest två landsting finnas, väljas två deputerade och en

suppleant af hvartdera landstinget.

2:o. Deputerade sammanträda i länsresidenset å dertill af Vår Befallningshafvande,

uti utfärdad kungörelse, bestämd dag i November före den 5 i

samma månad.

3:o. Vid sammanträdet utse deputerade inom sig ordförande, som leder

deras öfverläggningar. Landskamereraren vare dervid tillstädes, för att Kronans

rätt bevaka, med åliggande att, om afseende vid hans framställningar icke fästes,

dem till protokollet anmärka. Protokollet föres af länsbokhållare^"

Bih. till Piksd. Prot. 1868. 4 Sami. 1 Afd. 10 Häft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 22.

Utskottets förenämnda hemställan bifölls helt och hållet af Riksdagens

Första Kammare, hvaremot Andra Kammaren, med förklarande att de uti ingressen

förekommande orden: “för sin del“ borde utgå, beslöt att första punkten

uti den af Utskottet föreslagna författningsparagraf skulle erhålla följande

lydelse:

“I öfverensstämmelse med 7 5 § Regeringsformen skall uti hvarje län

markegångstaxa årligen upprättas af åtta inom länet bosatta, för sakkunskap och

oväld kända deputerade, hvilka, jemte fyra suppleanter, väljas af landstinget. I

län, hvarest två landsting finnas, väljas fyra deputerade och två suppleanter af hvardera

andstinget. “

Andra och tredje punkterna af Utskottets förslag blefvo deremot äfven af

Andra Kammaren godkända.

Då Kamrarnes olika beslut i första punkten icke kunde sammanjemkas,

förföll frågan vid nästlidna års riksdag.

Nu har samma fråga åter blifvit bragt å bane genom fem särskilda motioner,

som inom Kamrarne blifvit vid innevarande riksdag väckta och till Statsutskottets

handläggning remitterade. Herr A. Faxe har nemligen uti Första

Kammaren (se motionen N:o 32) såsom sin motion upptagit det af nästlidna

års Stats-Utskott framställda, af Första Kammaren gillade förslag i ämnet, hvaremot

Herr C. Hammarhjelm inom Första Kammaren (motion N:o 23) och Herr

Anders Persson inom Andra Kammaren (motion N:o 212) gjort framställning,

att första punkten af ifrågavarande författningsparagraf måtte erhålla den lydelse,

sistnämnda Kammares beslut vid förlidet års riksdag innefattade. Derjemte

hafva förslag blifvit väckta, dels af Herr Friherre Carl von Otter inom Första

Kammaren (motion N:o 45) att de deputerade, hvilka hade att upprätta de årliga

markegångstaxorna, måtte, till ett antal af åtta inom hvarje län, väljas sålunda,

att hvarje Bevillningstaxeringskomité bland sina medlemmar föresloge fyra

till ledamöter i en valnämnd, som skulle ega att utse deputerade för markegångsprisens

bestämmande; att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som genom

vederbörande Magistrater och kronofogdar borde erhålla underrättelse om de sålunda

föreslagna, bland dessa skulle utse och kalla minst tjugo och högst trettio att

såsom ledamöter i sagda valnämnd sammanträda i residensstaden å tid, som

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande bestämde och kungjorde, och att denna nämnd,

som inom sig borde utse ordförande, skulle med slutna sedlar bland inom länet

bosatta, för sakkunskap och oväld kända män välja åtta deputerade och fyra suppleanter,

samt dels af Herr Per Nilsso?i inom Andra Kammaren (motion N:o 114),

att halfva antalet af de ombud inom hvarje län, som erfordrades för markegångstaxors

upprättande, måtte väljas af länets landsting och andra hälften utses

af å kommunalstämma valda ombud vid sammanträde inför Häradsrätten.

Vid noga öfvervägande af de olika förslag, som i fråga om sättet för utseende

af markegångsdeputerade sålunda blifvit framställda, har det synts Ut
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 22.

3

skottet, att det af Riksdagens Andra Kammare nästlidna års riksmöte godkända

och af tvänne motionärer nu återupptagna bör de öfriga förslagen föredragas,

såsom otvifvelaktigt varande det enklaste och, enligt Utskottets tanke, äfven det

lämpligaste. Emot detta förslag har visserligen blifvit anmärkt, att Kronans och

öfriga räntetagares rätt ej skulle enligt detsamma blifva tillräckligt betryggad.

Landstingens sammansättning, den erfarenhet man redan vunnit om deras rätt

att fullgöra än vigtigare åligganden, synas emellertid, långt ifrån att lemna stöd

åt den sålunda uttalade farhågan, tvärtom vederlägga densamma. Sakkunskap

och oväld — de egenskaper man önskat finna hos markegångsdeputerade •

torde nemligen vid landstingens val till markegångsdeputerade blifva lika säkert

eftersökta, som om valet förrättades af något annat valkollegium. Att på

förhand tillse, det räntegifvare- och räntetagare-intresset, som ofta förenas hos en

och samma person, skulle vid markegångssättningen ega lika antal målsmän, så

att dessa intressen likasom motvägde hvarandra, anser Utskottet för öfrigt mindre

lämpligt, då, i händelse dessa intressen å ömse sidor med förbiseende af

det rätta framhölles, resultatet af markegångssättningen skulle blifva ett medium

emellan de olika meningarne, hvars belopp det i sjelfva verket läge i räntetagares

skön att bestämma, enär dessa kunde rösta för så högt pris att efter sammanläggning

det medium erhölles, som dessa såsom markegång önskade få bestämd.

Häraf visar sig vanskligheten att på arithmetiska grunder söka vinna det

mål, som endast genom moraliska medel kan uppnås, och att markegångsdeputerades

samvetsgranhet, oväld och sakkunskap i vida högre grad bidrager till

en rättvis markegångssättning, än ett noga afvägande af förhållandet emellan de

olika intressenas målsmän. För öfrigt äro i gällande författningar flera korrektiv

nedlagda emot markegångsdeputerades missbruk af det dem lemnade förtroende.

Sålunda skola de priskuranter, som före markegångssättningen äro af både räntegifvare

och räntetagare upprättade och dervid Kronofogden eller Magistraten haft

tillfälle att bevaka Kronans rätt, tjena till ledning vid markegångsprisens bestämmande,

och afvikelse från det medelpris, som genom sammandrag af priskuranterna

* erhålles, får icke ega rum, utan att skälen dertill i protokollet anföras.

Sålunda eger, vid sjelfva markegångssättningen, Landshöfdingen, som dervid

förer ordet, mot besluten göra de erinringar, han finner vara af nöden, och da

hans mening från deputerades beslut afviker. låta densamma till protokollet anteckna.

Sålunda åligger det Landskamererare:! att vid markegångssättningen bevaka

Kronans rätt och Kammar-advokatfiskalen att derefter tillse, huruvida något

vid markegångstaxorna å Kronans vägnar kan vara att erinra och i sadant fall

att sina anmärkningar deremot hos Ivongl. Kammar-kollegium framställa, hvarjemte

Kammar-advokatfiskalen eger att hos Kongl. Maj:t i dylika frågor å Kronans

vägnar anföra underdåniga besvär.

Fastän samtliga motionärernes förslag är öfverensstämmande derutinnan,

att markegångsdeputerade inom sig skulle ega utse ordförande och fastän mot

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 22.

Utskottets förslag i detta hänseende vid nästlidna års riksdag någon anmärkning

under frågans behandling i Kamrarne icke förekommit, anser Utskottet likväl

att gällande bestämmelser, angående Landshöfdings rätt att hos markegångsdeputerade

vara ordförande, böra bibehållas. Skälet härtill är, att frågan genom

Utskottets nuvarande förslag att landstingen skulle ega utse hela antalet af

markegångsdeputerade kommit i en helt annan ställning än den hade enligt Utskottets

förra förslag, deruti Landshöfding inrymdes rätt att utse halfva antalet

af dessa deputerade. Om detta sistnämnda förslag blifvit lag, så hade Landshöfding

medelbarligen kommit att utöfva större inflytande å markegångssättningen,

än hans omedelbara förhållande till markegångsdeputerade såsom ordförande

vid markegångssättningen kan antagas hafva åstadkommit; och då Utskottet frånträdt

den af nästlidna års Stats-Utskott uttalade åsigt angående lämpligheten att

låta Landshöfding utse halfva antalet af markegångsdeputerade, synes billigt och

ändamålsenligt att Landshöfdingarne, som till det allmännas båtnad en längre tid

deltagit i markegångssättningen såsom markegångsdeputerades ordföranden, icke

helt och hållet beröfvas allt inflytande på denna vigtiga förrättning. Deremot

synes Landskamererarens ställning, såsom den der är skyldig att vid markegångssättningen

bevaka Kronans rätt, icke göra honom lämplig att i Landshöfdingens

frånvaro föra ordet, utan torde, i sådan händelse och derest icke någon blifvit

i Landshöfdings ställe i nåder förordnad, val af ordförande inom markegångsdeputerade

böra ega rum.

På grund af hvad Utskottet anfört, får Utskottet hemställa, att Riksdagen,

med den rätt Riksdagen enligt 75 § Regeringsformen tillkommer, må besluta,

att 1 § uti Kongl. Kungörelsen angående grunderna och sättet för markegångsprisens

bestämmande äf den 11 Maj 1855 skall erhålla följande förändrade

lydelse:

“§ I
l:o.

I öfverensstämmelse med 75 § Regeringsformen skall uti hvarje

län markegångstaxa årligen upprättas af åtta inom länet bosatta, för sakkunskap

och oväld kända deputerade, hvilka, jemte fyra suppleanter, väljas af landstinget.

I län, hvarest två landsting finnas, väljas fyra deputerade och två suppleanter af

hvartdera landstinget.

2:o. Deputerade sammanträda i länsresidenset å dertill af Vår Befallningshafvande,

uti utfärdad kungörelse, bestämd dag i November före den 5 i

samma månad.

3:o. Vid sammanträde föres ordet af Landshöfdingen, utan rättighet för

honom att i besluten deltaga, men med skyldighet att göra de erinringar, som

finnas af nöden, och att, då hans mening från deputerades beslut afviker, låta

s. 5 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 23.

5

densamma i protokollet anteckna. Landskamereraren vare ock tillstädes för att

Kronans rätt bevaka, med åliggande att, om afseende å hans framställningar icke

fästes, dem till protokollet anmärka. Är Landshöfding frånvarande och icke

någon uti hans ställe i nåder förordnad, utse deputerade inom sig sjelfva ordförande.

Protokollet föres af Länsbokhållaren.“

Stockholm den 18 Februari 1868.

Arv. Frtson Posse.

Wto £3

i

Ant. till Riksd. Kansli d. 18 Febr. 1868, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om eftergift af Kronans

rätt till danaarf efter tvänne ''personer.

(I. A.)

l:o. Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt motion (N:o 160)

har Herr S. A. Hedlund föreslagit, att Kronans rätt till danaarf efter i Marstrand

den 31 Mars 1851 aflidne Bagaremästaren Gustaf Schröder må till förmån

för Stadsmäklaren i Göteborg P. M. Hägg eftergifvas.

Af motionen med dervid fogade handlingar inhemtas hufvudsakligen, hurusom

Bagaren Schröder och hans före honom år 1844 aflidna hustru Sofia Magdalena

Schröder, född Ryde, i lifstiden upprättat inbördes testamente, enligt

hvilket den efterlefvande af makarne skulle till sitt frånfälle sitta i orubbadt bo

och efter begges död arfvingarne å ömse sidor träda till den andel af boet,

som lag utsätter; att, på grund häraf, Bagaren Schröder intill sitt frånfälle innehaft

hela qvarlåtenskapen, som vid hustruns frånfälle uppskattats till 2,280 R:dr

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1868:13 Skrifvelse, angående ändring i gällande stadganden om sättet för utseende af deputerade för markegång staxornas upprättande s. 21 i texten