Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ls nådiga Proposition, angående öfverlåtelse till enskildt bolag af Ronneby helsobrunn i Ronneby socken, Medelstads härad och Blekinqe län.
1868-02-25 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1868:34, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ls nådiga Proposition, angående öfverlåtelse till enskildt bolag af Ronneby helsobrunn i Ronneby socken, Medelstads härad och Blekinqe län.
Dokumentets text
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 34.
1
X:o 34.
Ank. til) Riksd. Kansli d. 27 Febr. 1868, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ls nådiga Proposition, angående öfverlåtelse
till enskildt bolag af Ronneby helsobrunn i Ronneby socken,
Medelstads härad och Blekinqe län.
(/. A.)
Enligt hvad af ofvanberörda den 24 sistlidne Januari till Riksdagen aflåtna
och uti första Samlingen af Bihanget till dess protokoll under N:o 18 intagna nådiga
Proposition inhemtas, hade, uti en till Kongl. Maj:t ingifven underdånig ansökning,
tre af hufvudstadens läkare, Professorerne P. H. Malmsten, C. Santesson
och H. A. Abelin, äfvensom Häradshöfdingen F. Holmqvist anfört, att ehuru de
helsokällor, hvilka funnes vid Ronneby, tillförde ett vatten, som till dess beståndsdelars
egendomliga beskaffenhet och halt väsendtligen skiljde sig från andra inom
och utom riket kända mineralvatten och utöfvade en särdeles kraftig oph välgörande
inverkan vid åtskilliga sjukdomars botande, dessa källor likväl vore med hänseende
till deras helsogifvande egenskaper allt för litet anlitade till följd deraf, att
på stället saknades både tillräckligt utrymme och i öfrigt sådana anordningar, som
af nutiden fordrades. Detta förhållande skulle dock, enligt sökandernes tanke,
blifva förändradt, om Ronneby brunns- och badinrättning försattes i det skick, att
den kunde emottaga ett större antal besökande och, sedan den blifvit mera bekant
för utlandet, äfven åt sjuke derifrån bereda en nu nästan obegagnad hjelp. I ändamål
att denna naturens rika gåfva måtte kunna tillgodogöras menskligheten i
större mått och omfång än hittills, hade sökanderne hos Kongl. Maj:t alltså anhållit,
att ifrågavarande brunns- och badinrättning, hvilken nu tillhörde Kronan,
finge öfvertagas af ett bolag, med förbindelse att utvidga inrättningen och fullt
Bill. till Riksd. Prof. 1868. 4 Sand. 1 Afd. 20 Höft. 1
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 34.
syftesenligt ordna densamma såväl till byggnader som anläggningar, på det att sedermera
dess verksamhet måtte med större omfattning kunna till allmän båtnad
fortsättas under den kontroll, Kongl. Maj:t funne för godt föreskrifva; och hade
sökanderne erbjudit sig att söka bilda ett aktiebolag, som dels utfäste sig att
uppfylla nämnda förbindelse och att vid helsobrunnen lemna kostnadsfri vård åt
visst" antal fattige sjuke, dels åtoge sig inrättningens nuvarande skuld emot det att
åt bolaget nådigst öfverlätes Kronans rätt till helsobrunnen med jordområde, byggnader
och andra tillhörigheter, äfvensom bolaget medgåfves att genom sin direktion
antaga Brunns-intendent, sedan, rörande dennes kompetens, Kongl. Sundhets-kollegiurn
afgifvit yttrande; allt på sätt härom och i afseende å andra förekommande
omständigheter, såsom utgifter af besökande m. m., borde närmare stadgas i bolagsreglorna,
hvilka skulle Kongl. Maj:ts pröfning och godkännande underställas.
Af handlingar, fogade vid ansökningen, äfvensom af yttranden deröfver,
hvilka dels Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet och dels Brunnsdirektionen afgifvit,
inhemtades hufvudsakligen, att brunnsegendomen, som vore belägen vid
Rottneån omkring 4,000 fot öster från Ronneby köping och en fjerdedel mil från
åns utlopp i Östersjön, bestode af två delar, belägna den ena söder och den andra
norr om åbyggnaderna och trädgarden till kronoskattehemmanet • gidels mantal K.o
34 Bålebro, numera enligt Kongl. Kammar-kollegii utslag den 27 April 1807 kalladt
Carlstorp;
att A. södra delen utgjordes af två jordrymder, nemligen:
a) gamla brunnen, hvarom tvist varit, innehållande, enligt en vid ansökningen
bilagd promemoria, 1 tunnland 8 kappland; och omnämnes äfven uti denna promemoria,
att egaren till Carlstorp ansåge sig ega grundade anspråk på eganderätt
till planen och derå befintliga helsokälla, men att Brunns-direktionen, jemte upplysning
att brunnsplanen blifvit år 1829 af vederbörande landtmätare efter Kongl.
Maj:ts Befallningshafvandes förordnande samt i närvaro af Brunns-direktionen och
egaren till Carlstorp uträknad och på karta utlagd, förmält sig vara af den tanke,
att, jemlikt företedda handlingar, intet tvifvel förefunnes om Kronans goda rätt till
den så kallade gamla brunnen.
b) 9/40o.s mantal af hemmanet Carlstorp, inköpt af Direktionen den 12
November 1846 för 1,200 Riksdaler Riksgälds, enligt Häradsrättens derå den 21
September 1848 utfärdade fastebref, hvilken jordrymd innehölle omkring s/3:dels
tunnland och vore utlagd till brunnspark;
samt att B. norra delen utgjordes af eu till rymden icke uppgifven lägenhet,
kallad Hästhagen, afsöndrad från Ronneby gamla stadsjord eller N:o 121 Ronneby
Bräknegård, hvilken af enskild man, nuvarande ordföranden i Brunns-direktionen,
Häradshöfdiugen M. Gadd, blifvit, genom gåfvobref den 6 November 1857,
med vissa vilkor under full eganderätt donerad till helsobrunnen, som derå den 14
Juli 1862 erhållit första laga uppbud; varande vid donationen fästade de vilkor,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 34.
3
dels att Direktionen ålåge uppfylla ett samma dag emellan gifvaren och lägenhetens
förre innehafvare, enkan Ekholtz, upprättadt kontrakt, och dels att efter hennes död
och upphörande af afgifterna till henne samt sedan hennes och hennes aflidne man
S. C. Ekholtz’ rättsinnehafvare erhållit ett belopp af 100 Riksdaler Banko, Direktionen
årligen skulle utgifva 150 Riksdaler Riksmynt till understöd åt två eller tre
flitiga och behöfvande ynglingar, som begagnade undervisningen i en blifvande apologistskola
i Ronneby; dock att denna afgift, om brunnsinrättuingen i en framtid icke
skulle bära sig så, att den förmådde utan svårighet densamma utbetala, Ange antingen
till en del eller helt och hållet efter Direktionens bestämmande och bepröfvande
försvinna.
Å södra delen äro uppförda:
l:o öfverbyggnad till helsokälla^
2:o det äldre badhuset;
3:o brunnssalong;
4: o fattighus;
5:o boningshus för brunnsskänken; samt
6:o materialbod och diverse byggnader;
och å norra delen:
l:o det nya badhuset och
2:o eu ekonomibyggnad.
Vidare uppgifves i handlingarne, att alla åbyggnaderna vore utmärkt väl
underhållna och brandförsäkrade till värde af....... 51,000 R:dr,
så att om dertill lades värdet af jorden......... 12,000 „
och af inventarierna............... 4,800 „.
så utgjorde värdet af den egendom, brunnsinrättningen innehade och
disponerade.................. 67,800 R:dr,
hvaremot den häftade för en skuld af omkring 19,500 Riksdaler; att årliga afgiften
till enkan Ekholtz, som vore 64 år gammal, utgjorde 225 R:dr och att vid den
donerade lägenheten äfven häftade en annan årlig afgift till enkan Anna Ringström
med 70 R:dr R:mt, hvilken likväl år 1874 upphörde.
Brunnsgästernas antal hade på sednare tider i allmänhet uppgått till omkring
1,200, hvaraf omkring 1,000 varit betalande, hvarförutom ungefär 150 personer
i orten hemtat vatten till drickning i hemmen. I fattighuset inrymdes dels
20 fattiga brunnsgäster, som emot en inträdesafgift af 10 R:dr under brunnstiden
erhölle allting fritt af brunnsinrättningen, och dels 30 likaledes fattiga brunnsgäster,
som sjelfva bekostade sig föda, men, emot en inträdesafgift af 3 R:dr, hade allt
öfrigt fritt. Räkenskaperna före år 1864 visade stigande behållning, som, år 1843
belöpande sig till endast 1,047 R:dr 18 skillingar 8 runstycken Banko, motsvarande
1,581 R:dr 6 öre R:mt, uppgått år 1862 till 4,681 R:dr 42 öre och år 1863 till
4
Stats-Dtskottets Utlåtande N:o 34.
5,359 R:dr R:mt. Till följd af den Ronneby köping i April månad 1864 öfvergångna
eldsvåda hade brunnsterminerna för sistnämnda och nästpåföljande år visserligen
lemna! vida mindre behållningar, men dessa hade dock varit tillräckliga
till nödiga reparationer och godtgörande af ränta å skulden.
Brunns-direktionen hade, uti sitt i ärendet afgifna yttrande, på anförda
skäl tillstyrkt, att, jemte nådigt bifall till den underdåniga framställningen, det
blifvande bolaget skulle medgifvas rättighet att, utan någon slags ersättning, öfvertaga
brunnens alla så fasta som lösa tillhörigheter emot skyldighet:
l:o ätt bolaget iklädde sig, en för alla och alla för en, att godtgöra brunnsinrättningens
skulder och ansvarade för densammas öfriga förbindelser enligt ofvan
åberopade handlingar, med det förbehåll att afgiften till Ronneby skola borde utgå
ovilkorligen, så snart bolaget efter enkan Ekholtz’ död hade sex procent på tillskjutna
penningar;
2:o att bolaget åtoge sig att, i likhet med hvad hittills egt rum, lemna bostad
med säng, underhåll, läkarevård, medikamenter, mineralvatten och bad under
28 dagar åt 20 fattighjon emot erhållande af 10 R:dr, som hvarje person inbetalade;
vidare mineralvatten, bad och bostad med säng åt 36 obemedlade emot 3 R:dr
för hvardera, samt fritt vatten och fria bad åt 160 å 170 dylika personer;
3:o att bolaget, då det finge utan ersättning öfvertaga brunnens alla tillhörigheter,
lemnande, efter afräkning af skulder, en behållning af minst 45,000 R:dr,
icke finge utöfver räntan på tillskjutna medel påräkna någon utdelning, förrän alla
för brunnsinrättningen nödiga arrangementer blifvit fullbordade, hvaröfver Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande borde hålla hand och, om tvist dervid uppstode, densamma
genom kompromiss afgöras;
4:o att Bestyrelse!! antoge Brunns-intendent, sedan Kongl. Sundhets-kollegium
rörande dennes kompetens afgifvit yttrande, med rättighet för Bestyrelsen jemväl
att, utan uppgifna skäl, skilja honom från befattningen, då Bestyrelsen funne honom
icke vara dertill lämplig;
5:o att, om bolaget visade försumlighet och vårdslöshet i fullgörande af de
vilkor, som det sig åtoge, hvilken fråga borde genom kompromiss afgöras, bolaget
då skulle till Kronan återlemna allt i samma skick, som det emottagits, med rättighet
för Kronan att, om den så för godt funne, lösa till sig efter laga värdering
eller annan lämplig grund verkställda förbättringar och de jordlotter, som möjligen
blifvit af bolaget inköpta.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hade uti sitt yttrande åberopat hvad
Brunns-direktionen i ämnet anfört, utom hvad anginge fria bad åt 160 å 170 personer,
i hvilket hänseende Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hemställt, att bolaget
borde tillförbindas att, på sätt, efter hvad Brunns-intendenten upplyst, hitintills
skett, åt högst 160 obemedlade personer lemna fria bad, i den mån sådant kunde
ske utan hinder för betalande badgäster.
Stats-Utskotteta Utlåtande N:o 34.
5
Kongl. Kammar-kollegium, hvilket jemväl i ärendet afgifvit utlåtande, hade
deruti upplyst, att V6:dels mantal N:o 34 Bålebro blifvit den 13 Juni 1752 till skatte
försåldt, men att hvarken af den skattevärdering den 23 Maj 1749, som föregått
detta skatteköp, eller af öfriga detsamma rörande handlingar någon upplysning vunnes
om den å hemmanets egor redan då anlagda Ronneby helsobrunn, hvilken såsom
särskild lägenhet aldrig varit i jordeböckerna införd och hvarom ej heller öfriga
handlingar i Kollegium något innehölle.
Vidare hade Kongl. Kammar-kollegium anfört, att brunnens eganderätt till
de här ofvan under A. b. och B. omnämnda lägenheter torde vara ostridig, hvaremot,
enligt hvad här förut är anmärkt, tvist möjligen kunde uppstå om brunnens
öfriga område eller det som beskrifvits under A. a.; Och för den händelse, att
Kongl. Maj:t skulle finna Ronneby brunn med dess såväl fasta som lösa tillhörigheter
böra till sökanderne eller ett blifvande bolag öfverlåtas, hemställde Kongl.
Kollegium att, då vid detta tillfälle icke kunde pröfvas hvilkendera, brunnen eller
hemmanet Carlstorp, ifrågavarande jord borde med eganderätt tillhöra, en sådan
upplåtelse, hvad fastigheterna anginge, måtte ske endast “med den rätt de af Kronan
egas och besittas", på det Staten måtte blifva från allt bemuls-anspråk i fråga
derom befriad; och hade Kongl. Kammar-kollegium, som, beträffande sättet för
Brunns-intendentens antagande, ansett det icke tillhöra Kongl. Kollegium att afgifva
utlåtande, för öfrigt hufvudsakligen instämt i hvad Brunns-direktionen föreslagit,
endast med följande tillägg och förändringar;
att någon ändring i hvad för närvarande egde rum i afseende å den vård
och det underhåll, som egnades fattiga brunnsgäster, väl icke nu torde böra föreskrifvas,
men deremot vid öfverlåtelsen fästas det förbehåll, att på Kongl. Maj:ts
nådiga pröfning framdeles berodde, att om en slik ändring efter sig företeende omständigheter
förordna;
att, i stället för det af Brunns-direktionen föreslagna stadgande, att bolaget
icke skulle få utöfver räntan å tillskjutna medel påräkna någon utdelning, förrän
alla för brunnsinrättningen nödiga arrangementer, i enlighet med den af Direktionen
lemnade antydning, blifvit fullbordade, borde, enligt Kongl. Kollegii åsigt, föreskrifvas,
att bolaget icke finge utöfver räntan å insatta medel uppbära någon utdelning,
förrän styrkt vore, att ett visst belopp, t. ex. 2/3:delar eller 30,000 R:dr,
af den nuvarande brunnsinrättningens behållning utaf minst 45,000 R:dr, som bolaget
finge emottaga, blifvit använda till brunnsinrättningens utvidgande och försättande
i det förbättrade skick, som med upplåtelsen deraf till bolaget åsyftades,
och hvilket skulle tillhöra Kongl. Sundhets-kollegium att, efter Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
hörande, bedöma;
att i fråga om den kompromiss, till hvars pröfning härutinnan möjligen
uppkommande tvister skulle hänskjutas, stadgas borde, att den skulle vara sammansatt
af fem personer, som utsåges: två af bolaget, två af Kongl. Sundhets
-
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 34.
kollegium och den femte, såsom ordförande, af Häradsrätten; samt att kompromissens
beslut skulle vara ovilkorligen bindande;
att taxa å alla afgifter, af hvad slag de än vore, borde, efter förslag af
bolaget och sedan Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och Kongl. Sundhets-kollegium
blifvit hörda, af Kongl. Maj:t i nåder fastställas;
att inseendet öfver brunnsinrättningen och öfver huru bolagets skyldigheter
uppfylldes, borde tillhöra Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i första och Kongl.
Sundhets-kollegium i andra rummet, till följd hvaraf bolaget borde åligga att för
hvarje år till Kongl. Majrts Befallningshafvande afgifva en fullständig berättelse om
brunnsinrättningen i alla dess delar, för att af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
med eget utlåtande till Kongl. Sundhets-kollegii pröfning öfverlemnas; samt
att bolagsreglorna borde, på sätt sökanderue ock ansett, Kongl. Maj:ts nådiga
pröfning underställas.
Slutligen hade äfven Kongl. Sundhets-kollegium blifvit i frågan hördt och
dervid, instämmande för öfrigt i hvad Kongl. Kammar-kollegium hemställt, i nedannämnda
hänseenden anfört;
att, beträffande det antal mer eller mindre medellösa, åt hvilka brunnsinrättningen
hade åliggande att lemna vare sig fullständig vård och underhåll å brunnslazarettet
eller endast fri vattendrickning och fria bad, Kongl. Kollegium ansåg sig
böra fästa uppmärksamhet derpå, att enligt Brunnsdirektionens förslag det nya
bolaget skulle i berörda afseende prestera åtminstone detsamma, som nu lemnades,
nemligen efter Direktionens uppgift:
a) bostad, säng, underhåll, läkarevård, medikamenter, mineralvatten och
bad för 20 personer under 28 dagar, emot en afgift af 10 R:dr personen;
b) bostad med säng, mineralvatten och bad emot en afgift af 3 R:dr personen
för 36 personer; samt
c) fritt vatten och fria bad åt 160 eller 170 personer eller tillsammans
216 eller 226 gratister. Men då Brunns-intendenten i bifogad reservation upplyst,
hvilket ock öfverensstämde med hans till Kongl. Sundhets-kollegium insända årsberättelser,
att hittills på sin höjd 25 fria bad dagligen ( ■- på 28 dagar 700 bad)
kunnat utan intrång för de betalande utdelas bland dessa 216 eller 226 personer,
hvilket vore detsamma som att endast 25 fattiga kunnat erhålla ett bad hvardagligen
eller af 216 personér hvardera endast 3 bad under hela brunnsterminen samt,
på sätt häraf visade sig, åliggandet att lemna fria bad åt 160 personer vore alltför
obestämdt, enär å ena sidan hvardera af dem, som sades erhålla bad, kunde
få åtnöjas med två eller tre bad under hela brunnsterminen och å den andra
samma föreskrift möjligen kunde tolkas derhän, att hvar och en borde få åtminstone
ett bad om dagen, (hvilket gjorde 4,480 bad för hela terminen) så ansåg
Kongl. kollegium nödigt, att bolagets skyldigheter i förevarande hänseende när
-
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 34.
7
mare bestämdes och föreslog således att för närvarande bolaget tillsvidare måtte
åläggas följande förbindelser:
a) att åt 20 personer under en brunnstermin af 28 dagar bekosta bostad,
säng, underhåll, läkarevård, medikamenter och helsovatten, emot en afgift af 10
R:dr för personen; b) att åt 36 personer under en lika lång brunnstermin bestå
bostad med säng och helsovatten emot en afgift af 3 R:dr personen; c) att hvarje
sommar under samma brunnstermin lemna fri drickning af helsovattnet åt 160 personer
samt minst 700 badhuskarbad, att, enligt Brunnsläkarens förordnande, fördelas
till sådana; som funnos företrädesvis vara i behof deraf bland såväl nyssnämnda
två kategorier af mindre bemedlade som ock, så långt det anslagna antalet
bad för öfrigt medgåfve, äfven till obemedlade, hvilkä icke erlade någon
afgift; samt
att, i fråga om sättet för Brunns-intendentens antagande, Kongl. Kollegium
hemställde, att bland vilkoren vid brunnens öfverlåtande stadgas måtte, att Brunnsintendenten
vid helsobrunnen skulle, på Brunns-direktionens förslag, förordnas af
Kongl. Sundhets-kollegium tillsvidare, eller intilldess nytt förslag derom från Direktionen
inkomme.
Efter inhemtande af hvad sålunda blifvit af vederbörande anfördt och upplyst,
bar Kongl. Maj:t, som, lika med de i ämnet hörda myndigheterna, ansåge det
kunna antagas, att Ronneby helsobrunn, om den, såsom ifrågastäldt blifvit, åt enskildt
bolag upplätes, skulle blifva försatt i ett mera tidsenligt och dess utmärkta
egenskaper bättre motsvarande skick samt således komma att medföra ett allmännare
gagn än hittills varit fallet, af Riksdagen äskat det medgifvande, att Kongl.
Maj:t må, utan särskild köpeskilling, öfverlåta nämnda brunn med dess såväl
fasta som lösa tillhörigheter, fastigheterna dock endast med den rätt, hvarunder
de af Kronan egas och besittas, till det bolag, som, försedt med af Kongl. Maj:t
godkända bolagsreglor, ville öfvertaga brunnen jemte skyldighet dels att ansvara
för dess nuvarande skulder och öfriga förbindelser af hvad namn och beskaffenhet
de vara må, dels att utvidga brunnsinrättningen till såväl byggnader som anläggningar,
dels äfven att densamma vårda och förvalta enligt de bestämmelser,
som i sådant hänseende komme att af Kongl. Maj:t meddelas och hvaribland särskildt
borde intagas förpligtelse för bolaget att åt visst antal medellösa vid brunnsinrättningen
lemna kostnadsfri vård och underhåll.
Stats-Utskottet, till hvars behandling förevarande nådiga framställning blifvit
remitterad, får, med hänsyn till hvad i frågan förekommit och under förutsättning
att Kongl. Maj:t vid pröfning af bolagsreglorna för ifrågavarande aktiebolag täcktes
taga i nådigt öfvervägande, huruvida icke bolaget må tillförbindas att, i den mån
inkomsterna af brunnsinrättningen kunna ökas, åt ett större antal medellösa
vid inrättningen lemna kostnadsfri vård och underhåll, tillstyrka,
8
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 35.
att Riksdagen måtte bifalla hvad Kongl. Maj:t i ofvanberörda
hänseende behagat föreslå.
Stockholm den 25 Februari 1868.
Arv. Fr:son Posse.
\:o 35.
Ank. till Riksd. Kansli d. 27 Febr. 1868, kl. 11 f- in
Utlåtande, i anledning af väckt motion,
egendom i Constantinopel.
angående försäljning af Statens
(1. A.)
Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt och till Stats-Utskottet remitterad
motion (N:o 142) har Ilerr Carl Anders Larsson föreslagit, att Riksdagen
ville besluta, det Statens egendom i Constantinopel bör, så fort ske kan,
försäljas och köpesumman till Stats- eller Riksgälds-kontoret redovisas, samt att
underdånig skrifvelse derom måtte till Kongl. Maj:t aflåtas.
I anledning häraf anser sig Utskottet böra i minnet återkalla, hurusom Rikets
åren 1862—1863 församlade Ständer, uti underdånig skrifvelse den 20 November
sistnämnda år, med bifall till derom gjord nådig framställning förklarat,
att, enär ifrågavarande åt Svenska beskickningen vid Ottomaniska Porten år 1757
inköpta, i förstaden Pera belägna byggnad, enligt hvad upplyst blifvit, icke vidare
kunde anses beboelig, samt en nys för ändamålet tillräcklig och med rikets värdighet
öfverensstämmande dylik byggnad, som under nuvarande förhållanden icke
torde kunna i Constantinopel umbäras, syntes Rikets Ständer kunna erhållas utan
särskild kostnad för Statsverket, Rikets Ständer medgåfvo Kongl. Maj:t att vidtaga
de förfoganden, som Kongl. Maj:t i sådant hänseende kunde finna lämpliga. För
de åtgärder, hvilka i detta afseende blifvit vidtagna, meddelades, i anledning af
derom framställd begäran, af Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena
fullständig
i
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.