Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående upplåtelse åt Landskrona stad af Kronan tillhörig jord derstädes.
1868-03-31 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1868:56, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående upplåtelse åt Landskrona stad af Kronan tillhörig jord derstädes.
Dokumentets text
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 56.
\:0 5«J.
Ank. till Riksd. Kansli d. 31 Mars 1868, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående
upplåtelse åt Landskrona stad af Kronan tillhörig
jord derstädes.
(I. A.)
Enligt hvad af ofvanberörda, den 14 sistlidne Februari till Riksdagen aflåta,
och uti första samlingen af bihanget till dess protokoll under N:o 27 intagna
nådiga Proposition inhemtas, både, uti en till Kongl. Maj:t aflåten skrifvelse
den 7 Mars *1866, Rikets då församlade Ständer anmält, hurusom hos dem
blifvit väckt förslag derom, att Rikets Ständer måtte för sin del medgifva, att
så stort område af de omkring Landskrona stad befintliga, Kronan tillhöriga
gamla fästningsverk, som efter verkställd undersökning och utredning kunde finnas
erforderligt för stadens utvidgning, finge till staden öfverlåtas; och då af
hvad i ärendet förekommit syntes, att behofvet af ökadt utrymme vore för Landskrona
stad oafvisligt, men en sådan tillökning i utrymme icke kunde ega rum
utan medelst användande af större eller mindre del af fästningsområdet, deraf
åter upplåtelse, om än mot ersättning, ej kunde medgifvas i annan eller vidsträcktare
mån, än marken för fästningens behof kunde undvaras, hade Rikets Ständer,
som jemväl inhemtat att Kongl. Maj:t, med Rikets Ständers medgifvande,
ej allenast genom nådigt Bref den 22 Juli 1858 tillåtit, att tomterna N:is 46—
53 jemte södra hälften af tomten N:o 55 finge på offentlig auktion åt den
mestbjudande med eganderätt försäljas, utan ock till Landskrona—Eslöfs jernvägsbolag
upplåtit en större jordrymd af fästningsverkets område, i underdånighet
anhållit, att, derest Kongl. Maj:t, efter pröfning om och i hvad mån ifrågavarande
egolotter kunde vara för försvarsverkets behof nödvändiga, och sedan vid
ärendets ytterligare utredning sig visat att behofvet af mark i och för Landskrona
stads ändamålsenliga utvidgning ej kunde på annat sätt afhjelpas, skulle
finna lämpligt, att ifrågavarande område antingen helt och hållet eller till en del
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 56.
finge, mot beredande af full ersättning åt Staten, till Landskrona stad upplåtas,
Kong]. Maj:t i sådant fall derom ville till Riksdagen aflåta Proposition.
Sedan Kong]. Armé-förvaltningen i anledning häraf erhållit Kongl. Maj:ts
befallning att inkomma med utlåtande, om och i hvad mån de i Rikets Ständers
skrifvelse omförmälda egolotter kunde vara för försvarsverkets behof nödvändiga
både nämnda embetsverk den 29 December 1866, jemte eget utlåtande, öfverlemnat
ett af Chefen för Fortifikationen afgifvet yttrande i ämnet, hvaraf hufvudsakligen
inheintades:
att Chefen för Fortifikationen, som på stället tagit kännedom om förhållandena,
ansåge något hinder för den ifrågavarande upplåtelsen icke möta, såvidt
frågan rörde de yttre fästningsverken; dock som inkomsten af Kronans ifrågavarande
mark och tomtedelar vore anslagen dels till Ingeniörkorpsens enskilda
besparingskassa, dels till kommendanten och fortifikations-redogöraren på stället,
ansåge Fortifikations-chefen vissa vilkor böra vid upplåtelsen fästas;
att de Kronans vall-lotter, som alltså skulle komma i fråga att till Landskrona
stad öfverlåtas, innefattades under N:is 41 — 47, N:o 63, en del af N-o
65 samt N:o 66, jemte den s. k. plantagelyckan, som på en bifogad karta funnes
utmärkt med Litt. A q; utgörande tillhopa en areal af 685,626 qvadratfot
eller 12 tunnland 7,78 kappland; af Indika vall-lotter inkomsten tillhörde Ingeniörkorpsens
besparingskassa, med undantag af plantagelyckan eller kommendantsängen,
deraf Kommendanten åtnjöte den årliga inkomsten af 200 R:dr;
att Fortifikations-chefen således ansåge, att vall-lotterna N:is 41_47 K-0
63, en mindre del al N:o 65 samt N:o 66, innehållande eu areal af 547 132
qvadratfot, eller 9 tunnland 24,64 kappland, borde öfverlåtas emot en årlig afgäld
till omförmälda besparingskassa af 815 R:dr 40 öre, utgörande den nuvarande
inkomsten deraf, likväl sålunda att detta belopp förvandlades i spannmål i
likhet, med och efter samma grunder, som vore föreskrifna uti det med Landskrona—Eslöfs
jernvägsbolag år 1865 afslutade kontrakt, rörande öfverlåtelsen af
den Kronans mark, som då till nämnda bolag uppläts; äfvensom att den s. k
kommendantslyckan, på den bifogade kartan utmärkt med Litt. A q, med eu
rymd af 1 .>8,494 qvadratfot, finge till staden upplåtas, emot det att till kommendanten
erlades årligen ett belopp af 200 R:dr;
att, då vall-lotten N:o 45, som för närvarande tjenade till exercisplats för
den i Landskrona förlagda kommendering af Wendes Artilleri-regemente, skulle
enligt hvad ofvanberördt är, till staden öfverlåtas, Fortifikations-chefen ansåge
nödigt att, till ersättning härför, åt nämnda kommendering bereddes ett nytt exercisfält
i närheten af kasernen, hvartill såsom lämplig föreslogs så stor del af valllotten
N:o 68, som på eu bifogad särskild karta innefattades emellan linien"xy
och kasernplanen, utgörande en areal af 35,832 qvadratfot; men enär fortifikayi.
ons-redogöraren i Landskrona åtnjöte eu årlig arrende-inkomst af 200 R:dr för
8
Stata- Utskottets Utlåtande N:o 56.
berörda vall-lott N:o 68, så borde staden ersätta honom för den minskning, som
lotten genom detta utbyte komme att undergå, med 100 R:dr årligen; och
att som vall-lotterna N:is 48, 62, 64 och 65 för närvarande utgjorde
trädgårdsanläggningar, på hvilka de nuvarande innehafvarne nedlagt betydliga
kostnader, billigheten syntes Fortifikations-chefen fordra, att särskild öfverenskommelse
med dessa innehafvare finge af Chefs-embetet vid Fortifikationen afslutas,
så att dem tillförsäkrades antingen någon längre tids besittningsrätt eller ock för
all framtid; och utgjorde dessa lotter tillhopa en areal af 187,474 qvadratfot,
eller 3 tunnland 11,13 kappland, hvaraf arrendeinkomsten tillföll Ingeniör-korpsens
enskilda besparingskassa.
Genom öfverlåtelsen af förenämnda vall-lotter hade Chefen för Fortifikationen
ansett Landskrona komma i besittning af all den mark, som nu skiljde
staden från dess bägge förstäder, eller de s. k. Norra och Ostra Värnerna, samt
följaktligen kunna fritt utvidga sig åt begge dessa håll; hvilket ock vore det
hufvudsakliga ändamål, som med denna öfverlåtelse afsåges. Beträffande åter
vall-lotterna, belägna vester om norra utfarten och hvilka äfven funnos upptagna
i Rikets Ständers skrifvelse såsom åstundade att äfven åt staden öfverlåtas, så
hade Fortifikations-chefen upplyst, att dessa utgjorde delar af citadellets verk
eller dess förvallar och således icke kunde derifrån afsöndras utan skada för försvaret,
hvadan sådant af honom afstyrktes; och då i öfrigt dessa vall-lotter icke
voro lämpliga till byggnadstomter, och staden i denna rigtning aldrig kunde
komma att utvidgas, syntes icke heller något slags behof för staden vara för
handen att deraf komma i besittning.
Kongl. Armé-förvaltningen hade, för sin del, tillstyrkt, att de af Chefen
för Fortifikationen såsom för försvarsverket umbärliga ansedda jordlotterna finge
i uppgifvet ändamål till staden Landskrona öfverlåtas uppå de af bemälde Chef
föreslagna vilkor och förbindelser från stadens sida.
Till utredning huruvida behofvet af mark för Landskrona stads ändamålsenliga
utvidgning kunde på annat sätt afhjelpas hade stadsfullmägtige och magistraten
i Landskrona samt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Malmöhus län
blifvit hörde; och hade stadsfullmägtige härvid andragit: att, då staden vore på
tre sidor omgifven af vatten och på den fjerde af fästningsverken, hvilka skiljde
staden från förstäderna och de s. k. värnerna, kunde en ändamålsenlig utvidgning,
hvilken borde afse sammanslutning af stadens olika och nu skiljda delar,
icke verkställas utan på fästningsverkens bekostnad, helst utvidgningen i främsta
rummet afsåge att bereda plats för sådana offentliga byggnader, hvilka borde
hafva ett centralt läge i förhållande till hela stadsområdet; att den ursprungliga,
år 1 755 fastställda, planen för nya staden visserligen afsett, att densamma, genom
af Kronan bekostad utfyllning å de grundare delarne af vestra stranden,
skulle i denna rigtning erhålla en betydlig utsträckning, till ungefär tre gånger
det
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 56.
9
det nuvarande omfånget af den egentliga staden, men denna bestämmelse hade
förändrats genom den plan för staden, som den 29 Oktober 1865 fastställdes
och ännu vore gällande, och det torde, enligt stadsfullmägtiges tanke, i hvarje
fall numera icke kunna ifrågasättas att genom utfyllning i Sundet vinna det erforderliga
utrymmet, enär ett dylikt arbete skulle kräfva alltför dryga kostnader
och alltför lång tid; samt att staden väl erhållit Kongl. Maj:t,s tillstånd att till
byggnadstomter indela den utom fästningsverken belägna s. k. Damhagen, men
att den del deraf, som läge närmast staden och som hufvudsakligen utgjordes af
sidländ äng och kärrmark, icke utan betydligare fyllnadsarbeten kunde till nämnda
ändamål användas och dessutom icke erbjöde någon lämplig plats för de offentliga
byggnader, hvaraf* staden vore i behof. Såsom ytterligare stöd för behöfligheten
af ökadt utrymme för staden anfördes af stadsfullmägtige den omständigheten,
att folkmängden, som år 1865 utgjorde 6,598 personer, redan nu ökats
till ett antal af 7,327. För öfrigt hade stadsfullmägtige fästat uppmärksamheten
derå, att det skulle vara af stor vigt för staden att, af vall-lotterna vester om
norra utfartsvägen, åtminstone erhålla det ringa område, som erfordrades för att
i rak linie utlägga denna utfartsväg, hvilken i dess närvarande skick vore sär
deles
vanprydlig och hinderlig för trafiken; hvarjemte, och med anledning af de
i Fortifikations-chefens yttrande förekommande undantagsvilkor för vall-lotterna
N:is 48, 62, 64 och 65, stadsfullmägtige framhållit, att eu särskild, direkte till
enskilde skedd upplåtelse af dylika spridda lotter kunde i betydlig mån försvåra
områdets ändamålsenliga indelning; anseende Stadsfullmägtige dessutom vidmagthållandet
i möjligaste måtto af de å ifrågavarande vall-lotter befintliga anlägg
JO
o o Do
ningar och bestämmandet af vilkoren för desammas möjliga afstående till innehafvarne
kunna med full trygghet öfverlåtas till stadsmyndigheterna.
Magistraten hade på anförda skal anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes bifalla,
hvad Rikets Ständer angående denna angelägenhet framställt; samt
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hade, under åberopande af hvad Stadsfullmägtige
och Magistraten härutinnan anfört, vitsordat det af dessa myndigheter
uppgifna förhållande, att behofvet af mark för Landskrona stads ändamålsenliga
utvidgning icke lämpligen kunde afhjelpas på annat än det i förevarande
mål afsedda sätt.
Och då, efter hvad nu upplyst blifvit, behofvet af mark för Landskrona
stads ändamålsenliga utvidgning ej kunde på annat sätt afhjelpas än genom upplåtelse
dertill af en del utaf Landskronas fästnings område, har Kongl. Maj:t i
nåder föreslagit Riksdagen, att de af Chefen för Fortifikationen, såsom för försvarsverket
numera icke behöfliga, uppgifna och å den handlingarne i målet bifogade
karta under N:is 41, 42, 43, 44, 45, 46, 47 och 48, samt i62, 63, 64,
65 och 66 upptagna vall-lotter, jemte den å samma karta med Litt. Aq utmärkta
s. k. plantagelyckan, utgörande tillsammans en areal af 873,100 qvadratBili.
till Riksd. Prot. 1868. 4 Sami. 1 Afd. 31 Höft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
fot, finge för ifrågavarande ändamål, med samma rätt hvarunder Kronan dessa
jordlotter innehaft, till staden Landskrona öfverlåtas emot betalning till Kronan,
efter det pris Kongl. Maj:t, sedan tomtreglering i behörig ordning skett, kunde
finna skäl att, med afseende å tomternas värde i förhållande till priset å de af
Kronan under sednare åren i Landskrona gamla stad försålda, bestämma, och
med rättighet för staden att, i den mån hinder ej mötte af nu gällande arrendekontrakter
med enskilde personer, tillträda jordlotterna.
Stats-Utskottet, till hvars behandling förevarande nådiga framställning blifvit
remitterad, får, efter tagen kännedom af de till ärendet hörande handlingar
och karta samt med hänsyn till hvad i frågan förekommit, tillstyrka,
att Riksdagen måtte bifalla hvad Kongl. Maj:t i ofvanberörda
hänseende behagat föreslå.
Stockholm den 31 Mars 1868.
På Utskottets vägnar:
t?
Arv. Frsson Posse.
Ht:0> *V#.
Ank. till Riksd. Kansli d. 31 Mars 1868, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående
jordafsöndring från underofficersbostållet vid Skånska
Husar-regementet N:is 13 och 15 Norra Möinge för
inrättande af en skola i Asmunstorps socken af Malmöhus
län.
(I. A.)
Sedan Asmunstorps socken inom Rönnebergs härad och Malmöhus län
vunnit Kongl. Maj:ts tillstånd att af sockenkyrkans behållna medel få använda
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1868:35 Skrifvelse, angående upplåtelse åt Landskrona stad af Kronan tillhörig jord derstädes. s. 21 i texten