Utlåtande, i anledning af vackt motion angående åtgärders vidtagande för att afhända Svenska Staten ön St. Barthelemy.
1868-04-07 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1868:66, Utlåtande, i anledning af vackt motion angående åtgärders vidtagande för att afhända Svenska Staten ön St. Barthelemy.
Dokumentets text
Siats-Utskottets Utlåtande N;o 66.
3
b) att Riksdagen, vid anmälan af detta beslut, måtte
i underdånighet hemställa, det Kongl. Maj:t täcktes meddela
Professoren Stenberg tillstånd att äfven under den
tid, då bränvinstillverkning eljest icke är tillåten, företaga
försök med bränvinsberedning af lafvar, på de vilkor
och under de kontroller, som kunna finnas vara af
nöden.
Stockholm den 7 April 1868.
På Utskottets vägnar:
Arv. Fr:son Posse.
N:o 66.
Ank. till Riksd. Kansli d. 7 April 1808, kl. 5 c. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion angående åtgärders vidtagande
för att afhända Svenska Staten ön St. Barthelemy.
(I. A.)
Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt och till Stats-Utskottet
remitterad motion (N:o 143) har Herr .Jäv Andersson föreslagit,
att Riksdagen måtte uti underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t
täcktes lata höra befolkningen på ön St. Barthelemv, huruvida denna befolkning
antingen vore villig att sjelf öfvertaga styrelsen och förvaltningen
af nämnda ö, eller om den dertill önskade bistånd af annan främmande,
företrädesvis Europeisk magt, som i sådant fäll borde uppgifvas, samt att,
sedan sådant skett, Kongl. Maj:t måtte, på ett för Svenska Staten värdigt
och förmånligt sätt, afhända densamma omfinmälda koloni. Såsom skäl
härför har af motionären hufvudsakligen blifvit anfördt, hurusom äfven vid
innevarande års riksdag ett förslagsanslag af'' 25,000 R:dr blifvit af Kongl.
4
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 66.
Maj:t äskadt såsom bidrag till bestridande af koloniens förvaltningskostnader,
men att denna utgift, hvilken under de sednare åren betydligt tilltagit
och måhända allt framgent komme att ökas, icke för Svenska Statsverket
medförde någon fördel. Visserligen hade, då fråga förut förevarit
angående koloniens skiljande från Svenska Kronan, det blifvit emot ett
sådant förslag anfördt, att det ej vore Svenska Staten värdigt att lemna
befolkningen på ön utan skydd. Våra grannländer, Ryssland och Danmark,
hade likväl nyligen afhändt sig besittningar, hvilka de ansett antingen
icke kunna lemna erforderligt bidrag till statsverket, eller eljest olämpliga
att bibehållas, och Danmark hade dervid på det sätt tillvägagått, att befolkningen
i besittningarne först tillfrågats, huruvida den ville skiljas från
Danska staten, hvarefter och sedan yttranden från befolkningen inkommit,
beslut fattats, ledande dertill, att dessa besittningar sedermera blifvit
försålda.
Af hvad vid frågans behandling föregående riksdagar förekommit,
anser Utskottet sig böra i minnet återkalla, hurusom Sverige kom i besittning
af nämnda koloni under sednare hälften af förra århundradet, då,
genom den 1 Juli 1784 med Franska regeringen afslutad konvention, ön
afträddes till Svenska Kronan, i utbyte mot den nederlagsrätt i Göteborg,
som då ensamt för Franska varor beviljades, men sedermera, enligt Kong!.
Förordningen den 10 Maj 1794, utsträcktes äfven till andra länders produkter.
Redan år 1785 förklarades denna ö för eu allmän frihamn och
utgjorde i sådan egenskap de påföljande åren en af Westindiens betydligare
handelsplatser. Ehuru, till följd af omvexlande förhållanden, Svenska
statskassan äfven under framfarna tider måst vidkännas årliga utgifter för
kolonien, hvars välstånd och förkofran rubbades dels genom hendtliga infall
och dels genom invärtes skakningar, har dock sedermera denna koloni,
efter det lugnet derstädes blifvit återstäldt och den under några år åtnjutit
en fredad handel, af sina inkomster kunnat till Svenska statskassan lemna
ett icke obetydligt öfverskott. Under åren 1812 till och med 1816 hade
nemligen af koloniens inkomster blifvit till Sverige öfversändt ett sammanlagdt
belopp af icke mindre än 486,675 R:dr, som sedermera anordnats
till föremål hufvudsakligen afseende rikets omedelbara gagn. Under
den påföljande tiden elle# från och med 1817 till och med 1830 öfverstego
de vid kolonien influtna och till moderlandet äfvenledes öfversända medlen
med 291,994 R:dr 3 sk. 6 rst hvad sedermera för bestridande af koloniens
utgifter under åren 1831—1843 måst från Svenska Statsverket remitteras.
Under sistnämnda 13 år och den derefter förflutna tiden hafva åter koloniens
inkomster, i stället för att lemna något öfverskott, vida understigit
förvaltningskostnaderna.
Stats-TJukottets Utlåtande N:o 66.
5
Då af den förflutna tidens erfarenhet kunde slutas, att för moderlandets
handel och industri, under vanliga förhållanden, icke vore att påräkna
särdeles gagn af denna aflägsna besittning, hvadan bibehållandet deraf
ej heller syntes innebära någon fördel för moderlandet, föreslog Kongl.
Maj:t Rikets Ständer vid 1844—1845 årens riksdag, att, i öfverensstämmelse
med deras redan den 8 Juli 1818 fattade beslut, uppdraga åt Kongl.
Maj:t att, då tillfälle dertill kunde sig yppa, till någon främmande magt
afträda nämnda koloni på de förmånligaste vilkor, som för Svenska Statsverket
stode att erhålla; och denna nådiga framställning blef enligt Rikets
Ständers underdåniga skrifvelse den 19 Maj 1845 bifallen.
Som emellertid en längre tid sedermera förflutit utan att det sålunda
lemnade medgifvandet medfört den dermed afsedda påföljd, och ökad erfarenhet
derunder vunnits, att bibehållandet af nämnda koloni för moderlandets
handel och industri icke medför någon afsevärd fördel, men deremot
alltjemt tillskyndar Svenska Statsverket betydliga utgifter, hvilka af
koloniens inkomster sannolikt icke komma att i framtiden ens i någon mån
betäckas, hemställer Utskottet, att, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
hvad motionären föreslagit,
Riksdagen ville uti underdånig skrifvelse anhålla, att
Kongl. Maj:t, efter det befolkningen å nämnda ö blifvit
hörd och samtyckt till möjligen ifrågakommande förslag
att förenas med någon annan magt, täcktes ånyo taga
under nådigt öfvervägande, huruvida icke omförmälda
besittning må kunna Svenska Staten afhändas på något
för densamma värdigt, om ock icke så förmånligt sätt,
som vid aflåtande! af den nådiga framställningen i ämnet
förut kan hafva varit att förvänta.
Stockholm den 7 April 1868.
På Utskottets vägnar:
Arv. Fr.son Posse.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.