Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående laxfisket i den s, k. Pukaviksfjorden.
1868-04-07 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1868:67, Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående laxfisket i den s, k. Pukaviksfjorden.
Dokumentets text
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 67.
X:o 67.
Ank. til! Hiksd. Kansli flen 7 April 1868, kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående laxfisket i den
s, k. Pukaviksfjorden.
(I. A.)
Till Stats-Utskottets behandling har blifvit öfverlemnad en af Herr
N. S. von Kock, inom Riksdagens .Första Kammare väckt motion (N:o 67),
hvaruti hufvudsakligen anföres, hurusom, efter i Högsta Domstolen den 18
Februari 1867 företagen omröstning, eu tvist blifvit sålunda afgjord, att
icke allenast en talrik befolkning af fiskare i Gammalstorps och Ysane
församlingar, utan äfven strandegare vid den s. k. Pukaviksfjorden blifvit
förbjudet att på ett vidsträckt område idka det laxfiske, hvartill de ansett
sig ega rätt och hvilket de ock opåtaldt skola fått begagna under en tid,
då arrendet af Mörrums kronofiske innehafts af andra arrendatorer. Högsta
Domstolens flesta ledamöter hade, lika med Underrätt och Hofrätt, ansett
Kronan och några enskilda skattlagda fiskens egare, på grund af urminnes
häfd, berättigade, att uteslutande fiska lax på det omtvistade området.
Minoriteten både deremot funnit sådan häfd icke vara styrkt, och
att strandegarne följaktligen vore berättigade, att i Pukaviksfjorden idka
fiske äfven efter lax. Af handlingar, Indika riksdagsmannen för Listers
härad komme att, jemte motion i ämnet, till vederbörligt Utskott ingifva,
visade sig emellertid att föga eller intet vunnes för kronofisket vid Mörrum
medelst tillämpning af de tid efter annan utfärdade förbud mot laxfiske,
men att en talrik befolkning af fiskare lede genom ifrågavarande inskränkning.
Med hänsyn härtill och då, enligt motionärens tanke, Högsta
Domstolens minoritet uttalat den rigtiga åsigten i saken, har motionären
föreslagit, att Riksdagen måtte för sin del medgifva, att, efter det nu gällande
arrendekontrakt angående Mörrums kronofiske upphörde, Staten
icke, på grund af eganderätten till detta fiske, för sig eller blifvande arrendatorer
ville påyrka annan inskränkning uti [idkandet af laxfiske i
Ståts-Utskottets Utlåtande N;o 67. 7
Pukaviksfjorden, från utloppet af Mörrums ström till linien emellan Listers
hufvud och Sternö udde, än som i 2 och 11 §§ af Fiskeristadgan den 29
Juni 1852 föreskrifves.
Herr Ola Månsson har inom Riksdagens Andra Kammare vid innevarande
riksdag jemväl i ämnet väckt motion (N:o 303), som blifvit till
denna Kammares Tillfälliga Utskott N:o 4 hänvisad, och hvaröfver samma
Utskott under N:o 22 afgifvit utlåtande. Häraf inhemtas, bland annat, att
under fragans handläggning i nämnda Utskott blifvit ådagalagdt, att uti
Morrums ström funnes, utom Kronans till arrendatorer upplåtna laxfisken,
atven sadana tillhöriga enskilda personer; att strandegare vid Pukaviksfjorden
uti stämning till vederbörlig domstol å egarne till fiskerätt uti
Mörrums ström yrkat upphäfvande af förbudet att under viss tid af året
fiska lax uti Pukaviksfjorden, men att Konungens Högsta Domstol under
den 27 Mars 1867 fastställt Härads- och Hofrätts dom, hvarigenom stämmngspåståendet
ogillats.
Då frågan således äfven rörer enskilda personers rätt, hvaröfver Riksdagen
ej kan förfoga, får Utskottet, i öfverensstämmelse med det beslut,
Riksdagens Andra Kammare, i anledning af Herr Ola Månssons ofvanberörda
motion, redan fattat, hemställa att
äfven Herr von Koclis i ämnet gjorda framställning icke
må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 7 April 1868.
På Utskottets vägnar:
Arv. Fr:son Posse.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.