Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ls nådiga Proposition med förslag till Postverkets utgiftsstater för år :1869.

1868-04-15 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1868:80, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ls nådiga Proposition med förslag till Postverkets utgiftsstater för år :1869.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Stats-TJtskottets inlåtande N:o 80.

1

s

N:o SO.

Ank. till Riksd. Kansli den 16 April 1868, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ls nådiga Proposition med förslag till

Postverkets utgiftsstater för år :1869.

(2:dra U. A.)

Sedan vid den år 1865 förrättade Statsrevision fråga blifvit väckt derom,

att Postverkets utgiftsstater, hvilka hittills pröfvats och fastställts af Kong!. Maj:t

allena, borde framläggas till pröfning jemväl af Riksdagen, och Rikets Ständer, med

gillande af den utaf Revisorerne uttalade åsigt, uti underdånig skrifvelse af den 1W

Juni 1866 anhållit, att förslag till utgiftsstater för nämnda embetsverk måtte i sammanhang

med den öfriga statsregieringen till Riksdagen afgifvas för att underkastas

behörig pröfning och fastställelse, sa har Kongi. Maj:t, som, efter granskning

af ett utaf General-poststyrelsen afgifvet förslag till utgiftsstater för Postverket,

med några jemkningar fastställt detsamma att gälla för år 1868, den 31 sistlidne

Januari till Riksdagen aflåtit nådig Proposition rörande Postverkets utgiftsstater för

efterföljande år, hvilken Proposition är införd under N:o 22 i lista samlingen af

bihanget till Riksdagens protokoll.

Omförmälda under innevarande år för Postverket gällande utgiftsstater, hvilka

finnas den nådiga Propositionen bifogade, och hvartill här endast torde få hänvisas,

sluta på följande summor, nemligen:

Aflöningsstaten......

Indragningsstaten .....

Pensionsstaten •.....

Omkostnadsstaten . ... ■

Afkortningar, restitutioner in. m.

R:dr 609,950: —

„ 19,609: 50.

„ 18,600: —

„ 1,556,500: —

„ 11,590: 50.

Bill. till Riksd. Prot. 1868. 4 Sami. 1 Afl. 37 Häft.

Summa 2,216,250:

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80.

2

Uti dessa stater har Kongl. Maj:t lansett följande förändringar för år 1869

böra vidtagas, nemligen:

att det i omkostnadsstaten förekommande anslaget till beklädnad för postiljoner,

hvilket i 1868 års stat, i anseende dertill att under samma år endast

den så kallade mindre beklädnaden behöfde utgå, upptages till allenast 12,000 R:dr,

förhöjes för år 1869, då den större beklädnaden kommer att utgå, till 20,000 R:dr;

att de likaledes på omkostnadsstaten särskild! uppförda anslagen för nya

åkdons inköp samt för åkdonens reparation och underhåll med oförändradt belopp,

45,000 R:dr, sammanslås till ett enda, under benämning: för poståkdons anskaffande

och underhåll;

att till oföndsedda utgifter, såsom större reparationer å posthus och ångfartyg,

större uppköp af postvagnar, utvidgning af postförbindelser, provisoriska

förändringar i allönings- och omkostnadsstaterna m. in., under nämnda titel uppföres

ett särskild! anslag till belopp af 75,000 R:dr; samt

att för vinnande af jemn slutsumma å poststaten i sin helhet anslaget till

restitutioner och afkortningar m. m. upptages med ett något förhöjdt belopp af

12,340 Rdr 50 öre.

Och har Kong]. Maj:t alltså föreslagit, att ofvanberörda för innevarande år

fastställda stater måtte blifva gällande äfven efter ingången af år 1869 med nyssnämnda

ändringar och tillägg, efter iakttagande hvaraf ifrågavarande staters hufvudsummor

skulle komma att blifva:

Aflöningsstaten...............R:dr 609,950: —

Indragningsstaten.............. „ 19,609: 50.

Pensionsstaten ...............„ 18,600: —

Omkostnadsstaten.............. „ 1,564,500: —-

Oförutsedda utgifter.............„ 75,000: —

Afkortningar och restitutioner m. m.........„ 12,340: 50.

Summa R:dr 2,300,000: —

Då vidare inträffande behof af förändring i Postverkets utgiftsstater hädanefter

måste för hvarje fall pröfvas nära ett helt år innan förändringen kunde komma

att tillämpas, men ett sådant förhållande i fråga om en rörelse, hvilken, för

att kunna rätta sig efter allmänhetens vexlande behof,. måste vara underkastad så

täta och skyndsamt inträdande förändringar som Postverkets, skulle medföra högst

betydliga olägenheter, derest icke medgåfves såväl något större dispositionsfrihet i

afseende på vissa af de å staterna uppförda anslag, som ock rättighet till vidtagande

af sådana provisoriska anordningar, som kunde påkallas af omständigheterna,

har Kongl. Maj:t derjemte föreslagit, det Riksdagen måtte förklara, dels i fråga

om samtliga anslagen på omkostnadsstaten, med undantag allenast för dem till

kontorshyra och expenser samt till hyresersättning åt en vaktmästare, att hinder ej

s. 3 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80.

3

möter för att hvad å en titel besparas må, liksom möjligen uppkommande öfverskott

å de beräknade inkomsterna, kunna för bestridande af utgifterna på en annan

titel användas; dels ock att, när i anseende till förändrade förhållanden det

befinnes nödigt att inrätta nya postanstalter eller öka eller förändra personalen

vid ett eller annat af förut varande postkontor, arfvoden, uppgående till enahanda

belopp, som för motsvarande befattningar finnas å stat uppförda, må under tiden,

till dess förändringen efter Riksdagens pröfning hinner i staten införas, af postmedlen

utgå till de personer, som erhålla förordnanden att dylika nya tjenster bestrida.

Stats-Utskottet, till hvars behandling förevarande nådiga Proposition blifvit

remitterad, har i sammanhang med detta ärende förehaft Riksdagens nästlidet år

församlade Revisorers uti berättelsen rörande Postverket gjorda erinringar dels derom,

att, för vinnande af en väl behöflig minskning i Postverkets betydliga utgifter,

åtskilliga postkontor i betraktande af göromålens omfattning synts Revisorerne skäligen

kunna förändras till postexpeditiouer, likasom en del postexpeditioner till poststationer,

dels att den uppbördsprocent af 10 procent, som blifvit vederbörande

postförvaltare tillerkänd för bestyret med resandes och paketers befordrande med

postdiligenserna, synts väl hög, särdeles som å många ställen postförvaltarnes inkomster

i ofri g t uppgingo till ganska betydliga belopp; — hvarjemte Utskottet äfven

tagit i öfvervägande samma Revisorers uti berättelsen angående Telegrafverket

gjorda hemställan, huruvida icke tidpunkten vore inne för åstadkommande af en

utredning utaf fördelarne och olägenheterna af Post- och Telegrafverkens förening

under en gemensam styrelse.

Af högstberörda nådiga Proposition inhemtas, bland annat, att för ett betydligt

antal af postkontorspersonalen utgöra de med tjensten förenade sportler den

väsendtligaste delen af deras löningsinkomster, men att förslag blifvit väckt om indragning

af de flesta bland dessa sportler. En sådan förändring i sättet för aflöningen

har äfven Utskottet ansett vara i flera afseenden önsklig och behöflig.

Det i sednare tider ofta och allmänt uttalade yrkandet på sportelaflöningens upphäfvande

lärer nemligen icke kunna frånkännas berättigande så till vida, som dermed

afses upphörande af särskild ersättning för sådant biträde, som i tjensteväg

kan och bör lemnas allmänheten. Uti underdånig skrifvelse den 16 Februari 1865,

deruti General-poststyrelsen äfven framhållit behofvet af en sådan förändring i

sättet för postförvaltarnes- aflöning, att största delen af nuvarande sportler komme

att upphöra, har Styrelsen, bland annat, anfört, att rättigheten dertill lätteligen

lemnade tillfälle till prejerier, hvaröfver icke sällan mer eller mindre befogade klagomål

förekomme, och att i många fall verkan af ett sådant löningssätt kunde

blifva, att, på bekostnad af andra delar utaf tjenstgöringen, största uppmärksamheten

egnades åt sådana göromål, med hvilka särskild sportelinkomst vore förenad.

För genomförande af en dylik förändring i sättet för postförvaltarnes aflönande erfordras

emellertid väsendtligt förändrade föreskrifter rörande posttjenstgöringens be
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 80.

stridande, hvartill äfven, enligt hvad General-poststyrelsens med anledning af Statsrevisorernes

nyssberörda anmärkningar afgifna underdåniga utlåtande (se revisionsberättelsen

pag. 331) gifver vid handen, underdånigt förslag blifvit uppgjordt, hvilket

under loppet af innevarande år kommer att Kongl. Maj:ts nådiga pröfning underställas.

— Vid detta förhållande och då så genomgripande och på aflöningsbeloppen

väsendtligen inverkande förändringar i afseende å Postverket äro föreslagna

att inom kort vidtagas, har Utskottet funnit betänkligt att för närvarande förorda

det nu afgifna förslagets antagande såsom en normalstat, enär, enligt Utskottets

åsigt, både sportelväsendets afskaffande och de förändrade föreskrifter i afseende å

tjenstgöringen, som kunna varda meddelade, böra vid normalstatens utarbetande

tagas i betraktande. — Härtill kommer att, hvad angår Statsrevisorernes ofvannämnda

hemställan rörande Post- och Telegrafverkens förening — hvilken åtgärd

Telegrafstyrelsen af anförda skäl (se revisionsberättelsen sid. 350—353) afstyrkt —

General-poststyrelsen uti sitt underdåniga utlåtande i ämnet (se revisionsberättelsen

sid. 331—333) vidrört flera och, enligt Utskottets åsigt, talande skäl till stöd

för en sådan förening, hvarjemte styrelsen, som, för att kunna hemta någon ledning

för bedömandet af denna fråga utaf erfarenheten i andra länder, begärt upplysningar

i ämnet af vederbörande embetsmyndigheter i de länder, der förvaltningen

af telegrafinrättningen är förenad med Postverket, vid ofvannämnda underdåniga

utlåtande bifogat de yttranden, som med anledning häraf blifvit afgifna dels

af Norska Regeringens Marin- och Postdepartement, dels af generalpostdirektören

i Danmark, och dels slutligen af Preussiska Generalpostamtet. Norska Marinoch

Postdepartementet har uti sitt yttrande, bland annat, meddelat, “att telegrafväsendets

i Norge förläggande under Marin- och Postdepartementet visserligen vore

till en del föranledt af tillfälliga yttre omständigheter, men att på samma gång

föreningen af de två temligen närbeslägtade förvaltningsgrenarne, post- och telegrafväsendet,

dock tillika måste erkännas vara till någon del grundad i sakens natur.

Om någon egentlig gemenskap i behandlingen af dessa begge förvaltningsgrenars

angelägenheter kunde val emellertid efter förhållandets beskaffenhet ej blifva

fråga. Dervid vore dock att märka, det man på sednare tider börjat sammanslå

postexpeditörs- och telegrafistbeställningar på ett och annat ställe, hvarest göromålen

vid hvarje särskild beställning vore af mindre omfång, hvarigenom någon

besparing i allmänhet vunnes — en åtgärd, som emellertid ej på något sätt kunde

sägas vara betingad af de begge ifrågavarande förvaltningsgrenarnes förläggande

under samma regerings-departement, ehuruväl den derigenom visserligen underlättades".

Danske general-postdirektörens yttrande innehåller rörande Post- och Telegrafverkens

förening", att det redan läge i sakens natur, att två institutioner, som

i hufvudsak hade samma syftemål, nemligen att befrämja samfärdseln och lätta

tankeutvexlingen, borde förvaltas efter samma principer, och detta vunnes bäst genom

sammanförandet af begge institutionernas förvaltning under en gemensam

s. 5 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80.

5

myndighet. En gemensam öfverstyrelse medförde af sig sjelf en prncipiel gemensamhet

i behandlingen af likartade frågor och utgjorde ett hinder för tillgodoseendet

af den ena institutionens intresse på den andras bekostnad. Det

sednare kunde deremot lätt blifva en följd, då den högre förvaltningen vore

fördelad hos två myndigheter, liksom detta också lätt kunde åstadkomma,

att alldeles olika grundsatser gjorde sig gällande vid behandlingeu inom de

särskilda institutionerna af frågor, som för öfrigt voro af enahanda natur och beskaffenhet.

Äfven i ekonomiskt hänseende hade det visat sig, att en gemensam öfverstyrelse

vore att föredraga, tv det borde tvifvelsutan närmast tillskrifvas denna

anordning, att sammanslagning af tjenster inom de båda institutionerna redan egt

rum och än vidare vore att förvänta på sådana stationer, der omfattningen af de

göromål, som tillhörde hvardera institutionen, vore för ringa för att helt och hållet

taga en persons tid i anspråk, och en dylik förening af tjenster medförde alltid

eu besparing i utgifter för deras bestridande.” — Uti Preussiska General-postamtets

skrifvelse yttras rörande samma ämne, bland annat: “att föreningen af postoch

telegrafväsendet i högsta förvaltningen erbjöde omisskänneliga fördelar såväl

med afseende på de mångahanda likartade förhållanden, som egde rum mellan de

båda förvaltningsgrenarne, som isynnerhet med hänseende till de år från år allt

talrikare föreningarne af telegrafstationer och postanstalter. Förvaltningen ställde

sig ej allenast enklare och billigare, utan det vore äfven lättare att under sådana

förhållanden upprätthålla och genomföra enhet i förvaltningsprinciperna, än om

båda de ifrågavarande institutionerna hade sin särskilda högsta styrelse. “

Dessa yttranden synas Utskottet innebära kraftiga skäl för understödjande

af Revisorernes ofvanfcerörda framställning om åstadkommande af utredning i afseende

å fördelarna och olägenheterna af Post- och Telegrafverkens i Sverige förening

under en gemensam styrelse, och en dylik utredning torde lämpligen böra

åstadkommas, innan det nya förslag till normalstat för Postverket, Utskottet härofvan

ifrågasatt, kan komma att utarbetas, på det att, om föreningen utaf de båda

verken befinnes vara fördelaktig, ett organisationsförslag i detta syfte må framläggas

i sammanhang med nyss omförmälda normalstat, hvilken i detta fall följaktligen

äfven borde afse Telegrafverket.

Ehuru Utskottet, i öfverensstämmelse med hvad ofvan blifvit yttradt, antagit,

att det af Kongl. Maj:t nu framlagda förslag till Postverkets utgiftsstat kommer

att endast för år 1869 fastställas, och vid sådant förhållande ansett några

förändringar uti de föreslagna aflöningsstaterna nu icke böra ifrågakomma, har

Utskottet likväl ansett de erinringar, hvartill nuvarande stat synts Utskottet gifva

anledning, här böra omförmälas för att vid normalstatens utarbetande komma i

betraktande.

Hvad sålunda först angår aflöningsstaten för General-poststyrelsen och dess

kansli, har densamma från 1862, eller året innan den nuvarande organisationen af

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Stats-Utskottets Utlåtande. N:o SO.

styrelsen vidtogs, till år 1868 ökats från 24,350 R:dr till 44,300 R:dr eller med

19,550 R:dr. Denna ansenliga tillökning, om än till en del föranledd af Postverkets

utvidgning och deraf uppkomna ökade göromål, har emellertid framkallat tvekan,

huruvida icke genom en förenklad organisation betydliga besparingar möjligen

kunna ernås. Särskildt synes den kostsamma anordningen med tvänne departements-chefer,

ställde emellan den allena beslutande general-direktören, å ena sidan,

samt cheferne för kansliet och de särskilda kontoren, å den andra, icke vara

af beskaffenhet att hvarken lemna större garantier för tillförlitlighet och grundlighet

vid ärendenas utredning eller befordra snabbhet i deras behandling.

De jemförelsevis ganska stora belopp, som, jemte det till 5,000 R:dr upptagna

anslaget till gratifikationer åt extra ordinarie tjensteman och betjente, uti

staten för år 1869 föreslagits till arfvoden för extra biträden, nemligen inom kansliet

3,000 R:dr, i kammarkontoret 2,000 R:dr och i revisionskontoret 2,500 Rall’,

eller tillsammans 12,500 R:dr, hafva gifvit Utskottet anledning ifrågasätta, huruvida

icke, om dylika arfvoden befinnas lämpligare än fasta löner, en inskränkning

i det stora antalet af ordinarie tjensteman kunde ega rum.

Enär det alltid måste betraktas såsom en stor olägenhet att hafva anställde

svagt aflönade tjensteman med liten eller ingen utsigt till vidare befordran, har

det vidare förefallit Utskottet lämpligare, om, i stället för de vid åtskilliga postkontor

i landsorten föreslagna löner för kontorsskrifvare, uppfördes anslag för tillfälliga

skrifvarebiträden.

Vid nu förestående omorganisation af Postverket bör äfven tagas i betraktande

den vid flera statsrevisioner och riksdagar uttalade grundsats, att Statens

samtliga egendomar och intrader böra ställas under en gemensam finansförvaltning

och att af samtliga fonder och medel bör bildas en enda gemensam kassa, för att

derifrån fördela åt de myndigheter, som hafva medlens användning till åliggande,

hvad en hvar af dem tillkommer. Om rigtigheten af denna grundsats icke kan

underkännas och det i öfrigt är af vigt, att, för åstadkommande af enkelhet och

reda i statsmedelsförvaltningen, likartade bestyr anförtros åt ett och samma hufvudsakligast

med afseende derå bildadt embetsverk, torde giltiga skäl förefinnas

för såväl öfverflyttning till Riksgälds-kontoret af de sedan äldre tid inom Postverket

reserverade medel, bestående af obligationer till nominelt värde af 380,950

R:dr, ungefärligen motsvarande det belopp, hvartill assuransfonden för ersättande

af förkomna rekommenderade penniugebref blifvit bestämd genom Kongl. brefvet

den 21 April 1865, som äfven skyndsamt öfverlemnande till Statskontoret af framdeles

blifvande öfverskott af postmedlen. Såsom en följd af denna anordning torde

böra iakttagas, att Riksgälds-kontoret ålägges utbetala de ersättningsbelopp, som

Postverket för förlorade rekommenderade bref kan komma att vidkännas utöfver

inflytande assuransafgifter; hvarjemte det otvifvelaktigt vore ledande till reda och

s. 7 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80.

7

enkelhet, om Postverkets pensions- och indragningsstater blefve till Nionde Hufvudtiteln

öfverflyttade.

Beträffande Revisorernes erinran derom, att åtskilliga postkontor kunde förändras

till postexpeditioner, likasom en del postexpeditioner till poststationer, torde

sådana förändringar, derest skäl dertill förefinnas, lämpligen böra intagas uti förslaget

till normalstat. Den postförvaltarne å afgiften för resandes och paketers

befordrande med postdiligenserna för närvarande tillerkända uppbördsprovision,

hvarvid Revisorerne, på sätt ofvan blifvit anfördt, gjort anmärkning, har Generalpoststyrelsen

(se revisions-berättelsen pag. 330) ansett böra bibehållas. Men då i

Utskottets tanke alldeles samma skäl, som blifvit anförda mot sportelväsendet i

allmänhet, äfven tala för bortskaffande af dessa sportler, torde ifrågavarande uppbördsprovision

böra vid eu blifvande reglering upphöra.

Hvad slutligen angår de ofvan omförmälda ändringar och tillägg uti 1868

års stat, hvilka Kongl. Maj:t ansett böra iakttagas, för att densamma må kunna

blifva gällande äfven för år 1869, har Utskottet dervid ej haft annat att erinra,

än att det särskilda anslag af 75,000 R:dr, som Kongl. Maj:t föreslagit att uppföras

under titel “oförutsedda utgifter", såsom större reparationer å posthus och

ångfartyg m. m., skulle, enligt Utskottets åsigt, kunna utan olägenhet nedsättas

till ett belopp af 25,000 R:dr. Anledning till denna åsigt har Utskottet hemtat

från eu, uti en Utskottet från general-postdirektören tillhandakommen promemoria

meddelad uppgift, att Postverkets öfverskottsmedel, oafsedt förrberörda assuransfond,

antoges lemna tillgång både för uppförande af ett nytt posthus i Göteborg

till afhjelpande af den länge öfverklagade olägenheten af nuvarande postlokal derstädes,

och för anskaffande af ett lämpligt vinterfartyg för en ifrågasatt direkt ångbåtsförbindelse

mellan Sverige och Finland, derest Kongl. Maj:t skulle finna skäligt

derom i nåder förordna.

Med iakttagande af nyssnämnda ändringar och tillägg skulle hufvudsummorna

uti Postverkets stat för år 1869 komma att blifva:

Aflöningsstaten . .....R:dr 609,950: —

Indragningsstaten........“ 19,609: 50.

Pensionsstaten....... “ 18,600: —

Omkostnadsstaten.......“ 1,564,500: —

Oförutsedda utgifter.......“ 25,000: —

Afkortningar och restitutioner m. m. . “ 12,340: 50.

eller tillsammans R:dr 2,250,000: —

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer Utskottet:

Do) att de under innevarande år för Postverket gällande utgiftsstater må af

Riksdagen godkännas att blifva gällande äfven för år 1869 med iakttagande

af följande ändringar och tillägg, nemligen:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-!)tskottets Utlåtande N:o 80.

a) att det i omkostnadsstaten förekommande anslaget till beklädnad

för postiljoner förhöjes till 20,000 R:dr;

b) att de på samma stat särskilt uppförda anslagen för nya

åkdons inköp samt för altdonens reparation och underhåll sammanslås

till ett enda under benämning: för poståkdons anskaffande

och underhåll;

c) att till oförutsedda utgifter uppföres ett särskilt anslag till

belopp af 25,000 R:dr; och

d) att för vinnande af jemn slutsumma å poststaten i sin helhet

anslaget till institutioner och afkortningar m. m. i staten upptages

med ett till 12,340 R:dr 50 öre förhöjdt belopp;

att Riksdagen måtte förklara, dels i fråga om samtliga anslagen på omkostnadsstaten,

med undantag allenast för dem till kontorshyra och expenser

samt till hyresersättning åt eu vaktmästare, att hinder ej möter för

att hvad å en titel besparas må, liksom möjligen uppkommande öfverskott

å de beräknade inkomsterna, kunna för bestridande af utgifterna på en annan

titel användas; dels ock att, när i anseende till förändrade förhållanden

det befinnes nödigt att inrätta nya postanstalter eller öka eller förändra

personalen vid ett eller annat af förut varande postkontor, arfvoden,

uppgående till enahanda belopp, som för motsvarande befattningar finnas å

stat uppförda, må under tiden, tilldess förändringen efter Riksdagens pröfning

hinner i staten införas, af postmedlen utgå till de _personer, som erhålla

förordnanden att dylika nya tjenster bestrida;

att Riksdagen, vid anmälan af detta beslut, ville i underdånighet anhålla:

a) att Kong!. Maj:t, efter föregången utredning af fördelar och

olägenheter af Post- och Telegrafverkens förening under en gemensam

styrelse och i sammanhang med pröfning och fastställelse

af ifrågasatt ny poststadga, täcktes för Riksdagen framlägga

förslag till normalstat för Postverket, hvilken stat, för

den händelse en sammanslagning af de båda institutionerna

befinnes fördelaktig, äfven bör omfatta Telegrafverket,

b) att, vid utarbetande af nämnda normalstat måtte tagas i betraktande

ej mindre lämpligheten af sportelaflöning än äfven

de förenklingar i organisationen och de besparingar i administrationskostnaden,

som med tillbörligt afseende a förvaltningens

obehindrade och tidsenliga verksamhet skäligen kunna

ifrågakomma;

c) att, intilldess eu sådan normalstat kan varda slutligen fastställd,

embeten och tjenster vid ifrågavarande embetsverk måtte

endast på förordnande och tills vidare tillsättas;

4:o att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Siats-Utskottets Utlåtande N:o SO.

9

4:o att Riksdagen viile för sin del besluta:

a) att Postverkets från äldre tid reserverade fond af räntebärande

obligationer till ett nominelt värde af 380,950 R:dr öfverlemnas

till Riksgälds-kontoret;

b) att, efter för hvarje år afslutade räkenskaper, Postverket bör

likaledes till Riksgälds-Kontoret aflemna det öfverskott, hvarmed

summan af under året influtna assuransafgifter befinnas

öfverstiga summan af under året utaf Postverket utbetalda ersättningar

för förlorade belopp, för hvilka Postverket iklädt

sig ansvarighet;

c) att såväl förutnämnda fond, som dessa öfverskott, komme att

ingå uti Riksgälds-kontorets allmänna rörelse, men bokföras

uti särskildt konto under namn af Post-assurans-fonden;

d) att, derest någon gång förluster, för hvilka Postverket iklädt

sig ansvarighet, skulle uppgå till större summa, än att de dittills

under året till Postverket influtna assuransafgifter lemna

tillgång för dess godtgörande, Postverket genast bör derom till

Kong!. Maj:t göra underdånig anmälan, och att Riksgälds-kontoret

må åligga ofördröjligen utbetala de belopp, Kongl. Maj:t

med anledning af en sådan anmälan i nåder finner för godt

att åt Postverket anvisa och hvilka böra å Post-assurans-fondens

konto bokföras: samt

5:o att Riksdagen ville i underdånighet anhålla:

a) det täcktes Kongl. Maj:t i nåder anbefalla General-poststyrelsen

att så fort ske kan till Statskontoret öfverlemna å postmedlen

uppkommande besparingar och öfverskott, så att någon

särskild fond utöfver nödig kassabehållning icke må i

Postverket förefinnas eller för dess räkning förräntas; och

b) att Kongl. Maj:t vid aflåtande till nästa Riksdag af nådig Proposition

om Statsverkets tillstånd och behof täcktes taga i nådigt

öfvervägande, huruvida icke, sedan grunderna för posttjenstemäns

pensionering blifvit af Kongl. Maj:t och Riksdagen

fastställda, Postverkets pensions- och indragningsstater böra till

Riks-statens Nionde Hufvudtitel öfverflyttas, så att nämnda verk

för framtiden från utbetalning af dylika medel befrias.

Stockholm den 15 April 1868.

På Utskottets vägnar

Arv. F:son Posse.

Bih. till Rikad. Prof. ISOS. 4 Sami. 1 Afd. 37 Håft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Stats-Vtskottets Utlåtande N:e 89.

Reservation

af Grefve L. af Ugglas: “Sedan Utskottet yttrat en “tvekan''*, huruvida icke

genom förändradt ordnande af Styrelsen betydliga besparingar skulle kunna ega rum,

tillägger Utskottet, att det särskilt synes som om Departements-chefernas verksamhet

icke lemnade större garantier hvarken för tillförlitlighet och grundlighet

vid ärendenas utredning eller för större snabbhet vid dessas behandling. Förlita

bestämda uttalande har Utskottet, hvad- jag kunnat fatta, saknat tillräcklig, på sakkännedom

stödd grund och får jag derföre deremot anmäla min resei ration .

Häruti instämde Herr J. M. Björnstjerna.

STOCKHOLM, tryckt hos A. L. Norman, 1868.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.