Sök i Ratio Lex

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21

1869-03-08 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 1TU 1869:21, Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

lagdt för församlingens frihet att genom vederbörligt kyrkostämmobeslut

förena folkskollärare-, klockare- och orgelnistsysslor,

Stockholm den 8 Mars 1869-

På Utskottets vägnar:

G. W. Gunirelius.

Ordförande.

lV:o 21.

Ank. till Riksd. Kansli cl. 8 Mars 1869, kl. 1 e. ra.

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2,

med anledning af Herr Sven Rosenbergs motion, N:o 89,

om ändringar och tillägg i Kongl. Stadgan den 18 Juni

1842 angående folkundervisningen i riket.

Denna motion innehåller tre särskilda punkter, utan något närmare

samband sinsemellan, hvarföre de såsom fristående hvar för sig böra behandlas.

I den första punkten föreslår motionären, »att vid tillsättning af skolläraretjenst

inga andra af de sökande må kallas till profs afläggande än de,

som blifvit å förslaget uppförda».

Detta är riktadt mot 6 § 3 mom. af 1842 års Folkskolestadga, som

föreskrifver, att »skolstyrelsen, der den så nödigt finner, eget- förelägga de

sökande läseprof», således alla de sökande, och ej blott de på förslaget

uppförda.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

Motionären synes hafva utgått från eu lofvärd omtanke om de sökandes

bästa och han beropar sig dervid på det antagande, att skollagens

nyss anförda föreskrift skall »innefatta ett uppenbart underkännande af de

embetsmäns och auktoriteters trovärdighet, som för sökanderne utfärdat

betyg», hvarjemte han anför, »att den i hög grad är för en stackars skollärare

betungande, hvilken vanligen har ringa tillgångar och föga att uppoffra

för långa resor».

Men man måste väl i första hand hafva afseende på skolans bästa,

naturligtvis utan att lemna å sido hvad rätt och billighet i afseende på lärarens

fördel kräfva. Det är då klart, att i samma mån man i förväg

kan försäkra sig om, att erhålla den skickligaste bland de sökande, man bäst

ser skolan till godo. Men det är icke sagdt, att detta sker genom att hufvudsakligen

fästa sig vid de så kallade pappersmeriterna, de af vederbörande auktoriteter

utfärdade betyg, ty många skäl kunna finnas, hvarföre en annan pröfning

af skickligheten hos de sökande är alldeles nödvändig. Det behöfver ej

ifrågasättas, om de vid seminarierna utfärdade betyg voro rättvisa vid den

tidpunkt, då de meddelades. Men dels följdes vid olika seminarier olika

rättesnöre vid bedömande af elevernas förtjenster, hvarigenom icke obetydlig

skilnad i betygens värde uppkommit; dels kan också den ena lärjungen

hafva stadnat i sin utveckling på den punkt der han stod, då han lemnade

seminarium, samt således efter hand glömt hvad han lärt och gått

tillbaka eller åtminstone icke fortskridit i utveckling; då deremot en annan,

med en brinnande håg för sitt yrke och ett deremot svarande ihärdigt

bemödande att mer och mer fortskrida på den beträdda banan, kommit

långt framom den punkt han innehade, då han fick sitt betyg ur seminarium.

Om då de företedda betygen jemföras, måste den auktoritet, som

med ledning deraf uppsätter förslaget, kanske derifrån utesluta just den

skickligaste och deremot uppföra den, som sist borde komma i fråga att

väljas.

Om nu detta ej lärer kunna motsägas, är väl häraf klart, att det

bör lända till skolans bästa, att man vid valet, så vidt möjligt är, må

känna de sökande till deras verkliga halt, och således med möjligaste tillförlitlighet

kunna göra det bästa val. Men äfven måste det vara en fördel

för den verkligen skicklige läraren, som nitiskt arbetat i sitt yrke och derigenom

förvärfvat sig en större skicklighet, än betyget tillkännagifver, att

få tillfälle ådagalägga detta för sina domare och ej blifva i förhand utesluten

med anledning af ett betyg, som numera icke svarar mot hans verkliga

förtjenst. Han eger ju i alla fall full frihet att välja, om han vill

resa eller icke, utan att den grad af kompetens, som betyget medger, blir

honom derigenom beröfvad.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

Då således motionärens förslag, om det godkändes, skulle för de

väljande inskränka valet till endast dem, som erhållit de bästa, ehuru kanske

nu mera den verkliga skickligheten föga motsvarande skrifna betygen,

och tillika betaga dem, som möjligen under en berömvärd tjenstgöring förvärfvat

sig en öfvervägande skicklighet, tillfället att ådagalägga detta förhållande

och göra sin förtjenst gällande, så torde böra medgifvas, att det

ingalunda innehåller eu förbättring, hvarföre Utskottet föreslår,

att motionärens förslag i första punkten ej må bifallas.

I andra punkten föreslår motionären, »att vid afsättning skolrådet

väl må gifva varning, men sjelfva afsättningsåtgärden utöfvas af kyrkostämman».

Äfven här synes afseendet å skolans bästa vara underordnadt lärarens

fördel. Det är nemligen klart, att ju mera man aflägsnar möjligheten

att skilja en oduglig eller oskicklig skollärare ifrån sin plats, dessinera

utsätter man hans skola för en hotande undergång och på samma

gång det samhälle, den tillhör, för en verklig olycka. Att lärarens rätt att

vara skyddad emot godtycklig och orättvis afsättning också bör vara tillgodosedd,

kan väl ej ifrågasättas. Men han hår ju redan samma rätt som

hvar och en annan medborgare sig tillförsäkrad, nemligen att, om han ser

sig orättvist behandlad, få klaga och skjuta sin sak under en högre pröfning.

Skulle likväl under nu gällande förhållanden eu större benägenhet

att utan skäl vilja skilja skollärare från sina sysslor »genom en magtfullkomlighet,

. som icke stämmer öfverens med sträng rättvisa», så måtte man

se till hvar felet ligger och genom tjenliga åtgärder söka afhjelpa en sådan

olägenhet. Det är derföre nödvändigt, att närmare undersöka de skäl motionären

för sitt förslag anfört.

Det skälet, att det synes vara principriktigare, att afsättningen sker

genom samma auktoritet som tillsättningen, synes icke hafva någon synnerlig

vigt. Man skulle med mer skäl kunna omvända satsen och säga,

att afsättningen icke bör ske genom samma auktoritet som tillsättningen,

emedan denna torde kunna förutsättas vilja uppehålla hvad den en gång

gjort, äfven om den misstagit sig och förändring således vore nödvändig.

Det skälet, att eu »myndig ordförande» med svaga och mindre sjelfständiga

ledamöter i skolrådet skulle kunna utöfva en orättvis magtfullkomlighet

och att skolläraren härigenom kan ställas i ett alltför stort beroende

af pastor, synes snarare vara en förebråelse mot församlingarne,

som illa begagna sin valrätt, än emot författningen- Att en »myndig ordförande»

kan verka på svaga och osjelfständiga ledamöter är visserligen oförnekligt,

antingen detta är en pastor eller någon annan af församlingen vald

person. Sådant, om det någorstädes inträffar, afhjelpes bäst derigenom

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

att församlingar!!^ såsom de böra, samvetsgrann! och med noga pröfning

gå till väga, när de utse ledamöter i en så maktpåliggande befattning, som

skolrådet är. Göra de det ej, sa är felet deras. Men hvarken Utskottet

eller motionären torde dock vilja framställa mot dem en förebråelse, derföre

att den helt enkelt i allmänhet vore orättvis. Om en större likgiltighet

i detta afseende förr rådt, så försvinner den allt mer och mer, ju lifligare

och varmare menigheterna omfatta kitt skolverk, såsom eu af deras

dyrbaraste inrättningar. Den tid bör numera icke anses vara långt borta,

då hvarken någon myndig ordförande eller någon myndig ledamot kan diktera

besluten i en så vigtig fråga, som en skollärares afsättning från sin

syssla onekligen är. Den tid rycker allt närmare, så vida den icke redan

år för hand, i samma mån som församlingarne med större upplysning om

sitt skolverks vigt omfatta dess angelägenheter med större kärlek och omsorg.

Och valet af fullt passande ledamöter i skolrådet bör derigenom

bäst vara försäkradt.

Skolrådet är den myndighet, som närmast har att vaka öfver skolans

väl. Om det uppfyller denna pligt, såsom det bör, har det den bästa

lägenhet att lära känna skolans tillstånd, således äfven lärarens mer eller

mindre skicklighet och nit i uppfyllande af sina pligter eller oduglighet

för sin plats. Då äfven det närmaste moraliska ansvaret för skolans förmåga

att uppfylla sitt vigtiga åliggande tillhör skolrådet, måste väl deraf

följa, att det ej beröfvar skolan eu skicklig lärare endast för att tillfredsställa

en myndig ordförandes hugskott, men att det också ej tvekar att

afsätta en lärare, när han ej befinnes motsvara hvad man af honom bil—

ligtvis har rått att fordra. Att hindra orättvisas begående mot en person

är tillbörligt. Men att mer än billigt är uppehålla honom och lägga försvårande

hinder i vägen för att skilja honom från en syssla, der han kan

gorå mycken skada, om han får längre fortfara än rättvisan oundgängligen

fordrar, det är att uppoffra skolan för läraren. Och att fordra att

skolrådet skall med glädje och lika varmt deltagande omfatta skolan, äfven

om det nödgas dragas med eu oduglig lärare och ändå få bära ansvaret

för den vårdslösade eller orätt skötta undervisningen, det är mer

än någon billigtvis kan begära. Det vill således synas, som skulle skolrådet,

hvilket både närmast bör känna skolans tillstånd och ifrigast nitälska

för dess friska lif och utveckling, vara den myndighet, som det närmast

tillhörer att skilja skolan från en oskicklig lärare och ej endast att

gifva honom ofta ofruktbara varningar.

Men motionären har en annan åsigt och vill att afsättningsrätten

skall tillhöra kyrkostämman, emedan lärarens rätt då skall vara bättre

skyddad. Likväl, om man ock medgifver att skolans väl måste ligga hela

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra Kammarens Tillfälliga, Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

församlingen om hjertat, är det dock tydligt, att denna hvarken kan

hafva samma noggranna kännedom om förhållandena, ej heller har samma

åliggande och ansvar, som skolrådet, hvilket fått den närmaste uppsigten

öfver skolan åt sig såsom ett förtroendeuppdrag öfverlemnad. Hos kyrkostämmans

vida talrikare medlemmar kunna, särdeles då den ömtåliga

strängen, som heter medlidande med en olycklig, äfven om han sjelf gjort

sig förtjent af sin olycka, och den icke mindre känsliga, som heter bekymmer

för tillökning i fattigvården, anslås, andra åsigter möjligen göra sig

gällande, än de som sätta skolans väl i första rummet, och derföre syfta

derhän, att uppskjuta en nödvändig åtgärd vida längre, än rådligt är.

Då skollärarens rätt, såsom redan är erinradt, synes på annat sätt

fullkomligt skyddad mot godtycket och skolans väl i första rummet kräfver

afseende, får Utskottet vördsamt föreslå,

att motionärens förslag i andra punkten må lemnas utan

afseende.

I tredje punkten innehålles det förslag, »att skolläraren må vara

berättigad att deltaga i skolrådets öfverläggningar och beslut, dock ej i

sådana beslut, som röra honom personligen.»

Då motionären sjelf således undantagit de frågor, som röra skolläraren

personligen, så återstå endast de ekonomiska och pedagogiska ämnen,

som tillhöra skolrådets behandling.

Af de ekonomiska röra många skollärarens lönevilkor och äro således

inbegripna i det redan gjorda undantaget. De öfriga deremot af denna

klass torde väl i allmänhet kunna antagas röra dispositionen af församlingens

medel och i denna torde väl läraren icke med skäl kunna göra

anspråk att få deltaga.

Hvad åter de pedagogiska frågorna angår, så är förhållandet något

annorlunda. I afseende på dem bör det vara nyttigt, i vissa fall alldeles

nödvändigt, att inhemta skollärarens tanke. Men att detta alltid skall ske

genom hans närvaro vid skolrådets sammanträden och deltagande i öfverläggningar

och beslut, är derför icke en gifven sak. I flera fall kan det

lika väl ske genom skriftliga eller muntliga anmälningar, såsom t. ex. då

det rör anskaffande af läroböcker, skolmateriel och dylikt. I läseordningens

upprättande är det deremot alldeles nödvändigt att läraren deltager.

Men, så vidt det är Utskottet bekant, eger detta, utan någon särskild föreskrift,

redan allmänt rum. Ja, äfven i andra undervisningsfrågor är man

mångenstädes angelägen att inhemta skollärarens tanke, om det än oftast

sker på annat sätt, än genom hans kallande till skolrådets sammanträden.

Skulle

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21. 9

Skulle man dock tycka, att lian i dessa sammanträden bör hafva säte

och stämma, så må man göra sig reda för de följder, som en sådan förändring

kan komma att medföra.

Det hinder för undervisningens oafbrutna gång, som kan uppkomma

genom skollärarens deltagande i skolrådets sammankomster torde väl utan

synnerliga svårigheter kunna nflägsnas, om skolan har blott en lärare.

Svårare blir det om i församlingen äro flere. Skulle antalet någorstädes

vara så stort, att det går upp emot antalet af ledamöter i skolrådet eller

närmar sig dertill, kan fara uppkomma, att icke skolrådets ordinarie ledamöter,

utan de tillkallade bestämma besluten. Om dessa också blefve

goda, torde dock ett sådant tillstånd hafva sina vådor.

Men om också blott en lärare skall ovilkorligt hafva rätt att deltaga

i öfverläggningar och beslut, så kan det komma att medföra väsendtliga

olägenheter, först och främst genom olika meningar om hvilka ämnen

nödvändigt fordra hans närvaro. Ännu svårare slitningar kunna blifva

följden, om läraren, som väl mer än en gång torde hända, vill bestämma

besluten och vet att skaffa sig ett parti inom skolrådet. Derigenom kan

det förtroende, som bör råda mellan läraren och skolrådet, på ett betänkligt

sätt störas och kif och strider i stället uppstå. Ett sådant tillstånd

blir både för ett nitiskt skolråd, som redligt och kraftigt vill arbeta för

ordningens och undervisningens upprätthållande i skolan, i längden odrägligt

och måste föranleda stora olägenheter för sjelfva skolan. Äfven lärarens

lugna ställning, som ger honom tillfälle att, oförhindrad af andra göromål

och understödd af skolrådets bemödanden, helt och hållet egna sig

åt sitt vigtiga värf, blir härigenom alldeles störd och han inkastad i strider,

som för honom måste blifva allt annat än behagliga och nyttiga.

Då således åtskilliga af de förändringar, som genom förslagets an
tagande

skulle beredas, redan på annat sätt äro vunna, och de öfriga, som

med förslaget åsyftas, antingen äro ganska tvifvelaktiga eller ock rent af

onyttiga, så anser sig Utskottet böra föreslå,

att äfven den i tredje punkten af motionärens förslag

tillstyrkta förändring i skolestadgan må förfalla.

Stockholm den 8 Mars 1869.

På Utskottets vägnar:

Cr, W. Giiinfielius.

Ordförande.

Bill. till Rilcsd. Prof.. 1869. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 7 Häft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.