Sök i Ratio Lex

Bevillnings-Utskottets Betänkande l\:o IQ

1869-04-07 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1869:12, Bevillnings-Utskottets Betänkande l\:o IQ

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande l\:o IQ.

I

N:o 12.

Anis. till Riksd. Kansli d. 7 April 1869, kl. 5 e. m

Betänkande, angående stämpelpappersafgiften.

Jemlikt § 40 Riksdags-ordningen får Bevillnings-Utskottet härmed dels afgifva

Betänkande i anledning af de inom Kamrarne väckta och till Utskottet hänvisade

motioner, som afse ändring i vissa delar af Kongl. Kungörelsen af den 23

November 1866, angående stämpelpappersafgiften samt hvad vid kontrollen och uppbörden

deraf bör iakttagas, dels i sammanhang dermed redogöra för de rättelser, som Utskottet

vid dess i öfrigt anställda granskning af nämnda Kongl. Kungörelse funnit

vara af behofvet påkallade.

Sådana ändringar och rättelser hafva yrkats eller af Utskottet funnits angelägna

vid följande stadganden, nemligen:

§ 6.

Köpebref å fast egendom skola enligt gällande stadgande beläggas med

stämpel till belopp af 60 öre för hvarje fulla 100 R:dr af värdet, beräknadt efter

köpeskillingen, när denna är bestämd endast i penningar, men efter nästföregående

årets taxeringsvärde, i den händelse att uti köpebrefvet vissa förmåner eller tjenstbarheter

äro för längre eller kortare tid säljaren eller hans rättsinnehafvare förbehållna

och den derjemte uti penningar bestämda köpeskillingen icke öfverstiger fastighetens

taxeringsvärde; hvaremot, om den kontanta köpeskillingen öfverstiger detta

värde, densamma skall tjena till grund för beräkningen af stämpelns belopp.

Under åberopande af det förhållande, att vid köpeaftal om fast egendom

köpare och säljare stundom lära göra sig skyldige till det förfarande att i köpeBih.

till Biksd. Prat. 1809. 0 Sami 1 Afd. 7 Haft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o Bil.''

afhandlingen utsätta köpeskillingen till lägre belopp, än den blifvit öfverenskommen,

för att sålunda undandraga sig behörig stämpelafgift till Kronan, har Herr

A. Beutercrona inom Andra Kammaren (motion N:o 42), på det sådant missbruk måtte

hämmas och Staten komma i åtnjutande af sin tillbörliga inkomst på denna skattetitel,

föreslagit: »att chartastämpel å köpebref må beräknas, likasom den å bytesoch

gåfvobref samt testamentariska förordnanden om fast egendom, alltid efter nästföregående

årets taxeringsvärde å fastigheten, när detta öfverstiger köpeskillingen».

Af ofvananförda stadgande framgår tydligen, enligt Utskottets åsigt, att lagstiftaren

velat ålägga köp och försäljning af fast egendom en stämpelbeskattning, utgående i

ett visst förhållande till egendomens verkliga värde vid transaktionens afsilande, och ansett

detta värde säkrast uttryckas genom den dervid öfverenskomna köpeskillingen. Det

har följaktligen blifvit stadgadt såsom regel, att köpeskillingen skall utgöra grunden för

beräkningen af stämpelskattens belopp; och det är endast när densamma icke

kunnat säkert utrönas, det vill säga icke varit uteslutande bestämd i penningar,

utan till större eller mindre del äfven i åtskilliga förmåner eller tjenstbarheter,

som taxeringsvärdet blifvit erkändt såsom beräkningsgrund. Det är för en sådan

uppfattning visserligen å ena sidan uppenbart att Statens rätt verkligen kränkes genom

det i motionen anförda bedrägliga förfarandet, att i köpeafhandlingen utsättes köpeskillingen

till lägre belopp än den blifvit öfverenskommen, men det är å andra sidan lika obestridligt,

att motionärens förslag, att taxeringsvärdet, såvida det ej understiger

köpeskillingen, alltid skulle utgöra grunden för bestämmande af stämpelns belopp,

gör det nu stadgade undantag till regel och dermed äfven kränker köparnes och

säljarnes i gällande författning erkända rätt att få stämpelskatten beräknad efter

egendomens försäljningspris. En sådan lagstiftningsåtgärd, i ändamål att förebygga

ett svikligt förfarande, som enligt Utskottets förmenande endast ganska sällan torde

förekomma, skulle sålunda rubba den nu antagna otvifvelaktigt riktiga och billiga beskattningsgrunden

och på samma gång, åtminstone under nuvarande förhållanden,

då taxeringsvärdet å fast egendom i många fall torde icke obetydligt öfverstiga

det pris, som vid försäljning kan betingas, föranleda dertill att Staten komme att

utkräfva en större skatt af dylika transaktioner än deri nu medgifna, redan ganska

betydliga, hvilket åter i sin mån skulle ytterligare betunga afsättningen af . fast

egendom och förringa dess redan ganska tryckta värde; hvarför Utskottet får

hemställa:

att Herr A. Reutercronas motion (N:o 42) icke må till någon

åtgärd föranleda.

Inom Första Kammaren har Friherre Carl Raab (motion N:o 29), i afsigt

att öka Statsverkets inkomster, föreslagit, bland annat, att alla afflyttningsbetyg,

prestbetyg, orlofssedlar och legala intyg beläggas med eu billig afgift af högst

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 12.

3

25 öre ; och har motionären antagit det denna afgift borde lemna en årlig behåll

ning till Statsverket af en million R:dr.

Utan att yttra sig öfver den större eller mindre sannolikheten af denna

beräkning, för hvilken någon grund icke blifvit i motionen uppgifven och icke

heller, så vidt Utskottet har sig bekant, kan ur tillgängliga statistiska handlingar

hemtas, vill Utskottet endast erinra, huru den föreslagna nya afgilten skulle komma

att till största delen utkräfvas af den arbetssökande och tjenande klassen, hvilken

väl minst bör med nya skatter betungas; hvarför Utskottet hemställer,

2:o) *

att Friherre Carl Raabs motion (N:o 29) i omförmälda hänseende

lemnas utan afseende.

Den genom författningens § 7 åtskilliga fromma stiftelser, såsom kyrkor,

hospitaler och fattigvårdsinrättningar, medgifna frihet från stämpelafgift i alla dem

rörande mål, har, enligt hvad Utskottet varit i tillfälle inhemta, erhållit en så

vidsträckt tolkning att till och med till dylika fromma stiftelser utställda skuldebref,

då de för inteckning i fast egendom vid domstol uppvisats, blifvit från

stämpel befriade. Om också en dylik tolkning kan med författningens nuvarande

ordalydelse försvaras, antager dock Utskottet, att den destomindre öfverensstämmer

med författningens mening, som stämpelafgiften för intecknade skuldebref åtminstone

i de flesta fall lärer drabba låntagaren och den ifrågavarande afgiftsfriheten

således endast undantagsvis komme de långifvande milda stiftelserna till godo. I

allt fall är det lätt insedt, att en dylik afgiftsfrihet för pantförskrifningar, som i

allmänhet hafva löpande egenskap, skulle kunna leda till ganska betänkliga missbruk.

Till förekommande deraf har Utskottet ansett nödigt, att ett bestämdt stadgande

i författningen införes; och torde detta lämpligast kunna ske genom ett

tillägg vid den i § 6 förekommande rubriken skuldebref. Utskottet hemställer

alltså att denna rubrik måtte erhålla följande förändring:

r.itiioij -i tij‘iU''1 In inifKU.srifrliåriÖi nai/Ui; •• ngaiixiiv.nw t In aumntidu ii:>h

3:o)

(Nuvarande lydelse).

Skuldebref af alla slag, godkända

räkningar, godkända eller protesterade,

vexlar och enskilda assignationer, de må

innehafvas af enskilda personer eller

publika verk, böra, dä de för domaren

eller exsekutor uppvisas, förses med

stämpel till 25 öre för hvarje fulla

(Föreslagen lydelse, hvari förändringen

är med kursiv stil utmärkt).

Skuldebref af alla slag, godkända

räkningar, godkända eller protesterade

vexlar och enskilda assignationer, de må

innehafvas af enskilda personer, publika

verk, fromma stiftelser eller andra enligt

§ 7 från stämpelafgift befriade inrättningarböra,

då de för domaren eller

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillnings-Utskotlets Betänkande N:o 12.

100 R:dr af det kapitalvärde, för livilket

inteckning eller betalning sökes; dock

äro dessa handlingar från stämpel fria

när de i konkurs bevakas.

exsekutor uppvisas, förses med stämpel

till 25 öre för hvarje fulla 100 Rall- af det

kapitalvärde, för livilket inteckning eller

betalning sökes; dock äro dessa handlingar

från stämpel fria när de i konkurs

bevakas.

§ 7.

Då, enligt hvad Utskottet inhemtat, vid tillämpningen af författningen någon

ovisshet försports* huruvida icke under den i § 7 åt hospitaler i alla dem

rörande mål medgifna frihet från stämpelskyldighet borde inbegripas äfven lasat

etter, såsom med dessa inrättningar till ändamål och verksamhet väsendtligen likartade,

har Utskottet ansett sådan frihet böra genom ett bestämdt stadgande lasaretterna

tillerkännas, och få sålunda föreslå att nuvarande rubrik: Hospitaler i

nämnda § 7 må få ändras till

4:o)

Hospitaler och Lasaretter i alla dem rörande mål.

§ io.

Denna paragrafs inom. 2 stadgar att "hvar och en, som på kredit emottager

stämpelpapper, bör för det sålunda undfångna beloppet ställa behörigen pröfvad

och godkänd borgen af en eller flera, såsom för egen skuld.» Då likväl genom

Kong!- Kungörelsen den 15 Mars 1867 lemnats Statens tjensteman obetaget att till

säkerhet för om händer hafvande medel antingen ställa borgen eller nedsätta Statens

eller andra räntebärande obligationer, utfärdade af sådana verk och inrättningar

samt större bolag och föreningar, som efter erhållna, af Kongl. Maj:t meddelade

oktrojer eller fastställda reglementen trädt i verksamhet, synes icke giltigt

skäl förefinnas att undandraga särskildt försäljningsman af stämpladt papper denna

föi-mån och att, på sätt genom författningens föreskrift nu sker, med förkastande

af hvarje annan fullgod säkerhet, nödga honom att ställa borgen, så mycket

mindre som borgenssystemet väl lika litet i detta fall som i allmänhet bör uppmuntras.

Utskottet hemställer alltså att § 10 mom. 2 må erhålla följande lydelse:

5:o)

Hvar och en, som på kredit emottager stämpelpapper, bör för

det sålunda undfångna beloppet ställa säkerhet antingen genom

behörigen pröfvad och godkänd borgen af eu eller flera, såsom

för egen skuld, eller och genom obligationer i öfverensstämmelse

med Kongl. Kungörelsen den 15 Mars 1867.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-UtekoUets Betänkande N:o 12.

5

§ 11.

Denna § stadgar att vid redogörelses afgifvande för på kredit emottaget stämpelpapper,

vare sig till försäljning eller till användande i och för utöfningen af

embete eller tjenst, eger den redovisande att såsom ersättning för möda, skrifmaterialier,

postporto, m. m. beräkna sig till godo, i Stockholm 4 och i landsorten

5 procent af det försålda eller använda beloppet af stämpelpapper. Under

förmenande att den för försäljning i Stockholm medgifna provisionen vore alltför

hög i förhållande till det dermed förenade besvär, har inom Andra Kammaren

friherre Johan Liljencrantz (motion N:o 309) föreslagit: “att inom embetsverken i

Stockholm ej må beräknas högre provision för försåldt stämpladt papper än en

procent".

Utskottet torde i anledning af detta förslag böra erinra, att författningen visserligen

stadgar, det i Stockholm Statskontoret och i öfriga städer samt å landsbygden

Konungens Befallningshafvande skola förordna nödigt antal kontor och personer

för försäljning af stämpladt papper emot derför medgifven försäljningsprovision,

men att författningen derjemte medgifver en lika provision för embetsverk

och embetsman, hvilka, emot redovisningsskyldighet och borgen, emottaga det för

utöfning af deras embete erforderliga belopp stämpelpapper, genom hvilket sednare

medgifvande antagligen åsyftas att förmå dessa embetsverk och embetsmän att frivilligt

åtaga sig sådan försäljning för att derigenom bereda allmänheten fördelen

att lättare och framför allt just hos den myndighet, der en karterad handling skall

företes, alltid kunna erhålla behöfliga, den stämpelskyldiga handlingen motsvarande

kartor, samt att den sålunda till viss procent af försäljningsbeloppet anslagna provisionen

utgör godtgörelse för de med försäljningen, redovisningen, borgens anskaffande

m. m. förenade kostnader och besvär. Att den skattskyldiga allmänheten

till fullo vetat uppskatta och begagna dessa tillfällen att med minsta möjliga tidspillan

erhålla kartor, bevisas deraf att i Stockholm, enligt general-räkningen öfver

stämpelpappersuppbörden för år 1867, sådant papper blifvit vid Statens försäljningskontor

försåldt för endast 42,538 R:dr 85 öre, men deremot hos olika embetsverk

och kollegier för ej mindre än 169,391 R:dr 40 öre. Nämnda general-räkning utvisar

tillika att i Stockholm försäljningsprovisionen utgått med följande belopp, nemligen:

till Kongl.

Hof-expeditionen........

24,70,

55

55

Justitie-stats-expeditionen.....

190,36,

55

55

Justitie-revisions-expeditionen ....

803,04,

55

55

Landtförsvars-expeditionen :

515,50,

55

55

Sjöförsvars-expeditionen......

148,70,

5;

55

Civil-expeditionen .......

343,00,

55

55

Finans-expeditionen.......

148,37,

5)

55

Ecklesiastik-expeditionen.....

334,45,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

BeviUnings-TJtskottets Betänkande N:o 12.

till Kongl. Svea Hof-rätt......... 477,09,

„ Stockholms stads Magistrat h......3,052,91,

antik tm.ciKeOfverståthållare-embetet ; yr [av .ilo. i.-.;-bni 324,00,

la : i again tö^u KÄgllnTullvérkflt: : liv ie i!n . . gaiiijlO^sOi. IIi.f - ''228,00;

-inrf* tafkkfs Kongl. Kommers-kollegium . uyohyj .. . . . 186,60.

fj, .samtd•.),<; .(Stockholms.: städsförsäljningskontor . . . <v y l:,’707;t6.

•fobulJ För''Statsverket måsteadetaanaturligen varamönskligt att kunna så mycket

somömöjligt förminska kostnaderna för uppbörden af: : stämpelpappersafgiften och

att . således i den hittills anslagna försäljningsprovisionen '' bereda all dett1 nedsättning,

1 .fsomåö ena sidan med. eu betryggad redovisning och å andra sidan med allmänhetens

beqvämlighet att utan särskilda omgångar och besvär kunna bekomma

stämpladt papper må vara förenlig. Huruvida åter denna Statsverkets trygghet

samt allmänhetens beqvämlighet olika val känna tillgodoses1 genom försäljningens

verkställande endast i särskilda. dertill inrättade'' kontor,: som genom dess fördelning;

tillika på-de olika embetsverkeny torde -icke vara tvifvelaktigt. Åtminstone

synes1 det''förhållande - att från. allmänhetens sida, icke-försports någon klagan öfver

det sättj..hvarpå -stämpelpappersförsäljningen hittills varit ordnad,- utmärka att derimed

varit.yyäh bestäldt. Det lärer således få- anses angeläget, att man härutinnan

icke kidtagéfi någon, sådan- .förändring, hvarigenom allmänhetens beqvämlighet i någon

mån uppoffras, under : det-., att- Statsverket möjligen- får vidkännas1 en oförminskad

; upphör dskostnäd. - Dertill .skulle dock det: af motionären framställda förslag

ganska/sannolikt; kunna-(leda. , Försäljningsprovisionens nedsättning från 4 till 1

procentf -vid: ämbetsverken kunde nemligen i föranleda dertill, att - någon tjensteman

vid de olika embetsverken icke funnes villig att åtaga sig försäljningen med dermed

förknippad skyldighet att stalla säkerhet, afgifva redovisning -och vidkännas

det ''betalningsansvar,- i . händelse af missräkning, tillgrepp: eller annan möjlig förlust,

som" vid''hvarje dylikt bestyr: kan. drabba uppbördsmarinen,1 och såsom tjenstpligt

kan det'' svårligen åläggas..- annan än dertill antagen uppbördsman att ombesörja

ifrågavarande särskilda uppbörds mannabestyr. Det låter sig derjemte antagas, att

deri - tjensteman i vid- embetsverken, som bär att verkställa kartering'' i af derifrån utgående:

expeditioner, föredroge att frän de! allmänna försäljningskontoret efter öfverenskommelse:

med dess föreståndare i smärre poster.1 efter förekommande behof reqvirera erforderligt

stämpelpapper, emot eller utan delning; af den samma föreståndare tillkommande

högretförsäljningsprovisionen. 1. båda -fallen1 ginge; -den påräknade besparingen

för Statsverket förlorad och; i dét. förra:- åsidosattes tillika det allmänheten

nu beredda , beqvämare tillfälle att erhålla behöfliga kartor.

Ehuru (Stskottet af dessa skäl funnit sig icke: kunna understödja Friherre

Liljencrantz’,''motion om ensidig nedsättning af provisionen för de tjensteman vid

embetsverken;,! Stockholm, som ombestyra försäljningen af stämpelpapper, har Utskottet

likväl-.ansett sig kunna och höra-ifrågasätta en allmän nedsättning af denna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande Nwtfilä.

*7

försäljningsprovision, så i Stockholm som i landsorten. Härvid förtjenar, enligt

Utskottets tanke, att bemärkas ?Statsverk^! i Stockholm genom Statskontoret

och i landsorten genom landtränterierna tillhandahåller försäljningsmännen

deras behof af stämpladt papper, och[ fakt jförsäljnihgeroäJiflienSojjhösyäi: nonekl

reqvisition och afhemtning af sådant papper samt med aflemnande af redovisning

för influtna försäljningsmedelhrgie alW^Ié^t^ksäiÖmå^i^^Sföckhéliä^och (i:*de landsortsstäder,

hvarest landtränterier finnas. Endast.i andra städer och på landsbygtj>.

Ja cgu ähjahu 7 In il MwwvmiwsAT jho YmwmVk nrionrj.f -Hymn ib, o:vä

den häfver detta besvär tyngre och iorenadt med större äfventyr saval vid afhemtfn

oirnaa, J!ii[<iuiodti!a-jo''Uf 3hr rp>i> nunlunyiof öbm>''iorQf,.fojJÖii»JU. fn. {joll a ömma

ning åt det stamplade. papperet sota vid leverering åt iiq.viden tor detsamma; hvarTrq.

.nif;7l| nrr ^niJBefiou Anvihjifaauariiarrieiiiil xjmfmmnmfläinoT ''ioi ,nov

torde äfven såsom regel .kunna antaga, att J

än

der antagande att en provision af 3 procent i Stockholm och de städer, der landtränterierna

äro belägna, samt af 4 procent i öfriga städer och å landsbygden

kunde utgöra lämplig ersättning för de med försäljningen af stämpladt papper

förenade kostnader och besvär, har Utskottet funnit sig böra föreslå:

jemte man torde äfven såsom

namn enltii miilne ethwuis nimbn...

mindre pa dessa sednare orter an pa

mq.u-.-HiT n -ihy: >rqLli''/iy<i mioiuupfö i iu äiiapiHoiu^

* de torra. Vid sadana förhållande!! och un
-

6:o)

att första momentet af § 11 må erhålla följande lydelse: Vid

redogörelses afgifvande för på kredit emottaget stämpelpapper,

vare sig till försäljning eller till användande i och för utöfningen

af embete eller tjenst, ege den redovisande, att såsom

ersättning för möda, skrifmaterialier, postporto m. m. beräkna

sig till godo, i Stockholm samt i länsresidensstäderna 3 och

i öfriga städer samt å landsbygden 4 procent af det försålda

eller använda beloppet af stämpelpapper.

Enär Utskottet icke ansett anledning vara för handen att i öfrigt nu föreslå

ändring i gällande författning angående stämpelpappers-afgiften, får Utskottet

hemställa:

7:o)

att, med iakttagande af de förändringar, som härofvan blifvit

föreslagna, de i Kongl. Kungörelsen den 23 November 1866,

angående stämpelpappersafgiften samt hvad vid kontrollen och

uppbörden deraf bör iakttagas, i öfrigt meddelade bestämmelser

må af Riksdagen antagas att tjena till efterrättelse från

nästkommande års början till slutet af det år, under hvars

lopp ny stämpelpappers-bevillning varder af Riksdagen fastställd.

Stockholm den 7 April 1869.

På Utskottets vägnar:

om

C. J. Oscar Alströmer.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 12.

Reservationer:

emot Utskottets hemställan under § 11:

l:o af Herrar Bennich och Hdllenborg; samt

2:o af Herrar Friherre Alströmer och Kinmanson hufvudsakligast med afseende

å den af Utskottet förordade förändring deri att procentbeloppet skulle äfven

för försäljningsmän i länsresidensstäderna nedsättas till likhet med hvad för försäljningsman

i Stockholm blifvit föreslaget, hvilken förändring ansetts sakna giltig grund.

Stockholm, tryckt hos A. L. Norman, 1869.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1869:43 Skrifvelse, angående stämpelpapper saf giften. s. 22 i texten