Sök i Ratio Lex

Betänkande angående Tullbevillningen.

1869-02-24 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1869:2, Betänkande angående Tullbevillningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillning.*!-Utskottets Betänkande N:o 2.

1

AV

Ank. till Riksd. Kansli d. 24 Febr. 1869, kl. 6 e. m.

Betänkande angående Tullbevillningen.

Sedan Bevillnings-Utskottet till pröfning förehaft såväl de från Kamrarne

till Utskottet hänvisade motioner, hvilka afse förändring i nu gällande tulltaxa, som

äfven samtliga öfriga tulltaxans stadganden, får Utskottet, jemlikt § 40 Riksdagsordningen,

härmed afgifva betänkande angående tullbevillningen.

Då en del af de inom Kamrarne väckta förslag, som röra tullbevillningen,

åsyfta mera allmänna förändringar i gällande tulltaxa, tillåter sig Utskottet att för

dem främst och i ett sammanhang redogöra. Sådana förslag hafva blifvit framställda:
inom

Första Kammaren af Friherre Sprengtporten, J. W. (motion N:o 12),

som föreslagit: »att med undantag af oarbetadt silfver och guld, apotheksvaror, reseförnödenheter

och gångkläder till resandes och sjöfarandes eget behof, en fastställd

och i taxan införd inregistreringsafgift, beräknad efter högst 5 procent af medelvärdet,

må vid införsel i riket i allmänhet åsättas alla varor, som i tulltaxan äro

antecknade såsom tullfria och icke åtnjuta denna tullfrihet på grund af traktater

med främmande magter eller konventioner med Norge»; hvarjemte motionären

öfverlemnat åt Bevillnings-Utskottet »att i hvarje särskild! fall föreslå de nedsättningar

i den föreslagna afgiften, eller eftergift af densamma, som af förekommande

anledningar anses höra ega rum;»

samt inom Andra Kammaren af Herr P. A. Åkerlund (motion N:o 256): »att

en registreringsafgift, beräknad efter 1 till 4 procent af värdet, må åsättas till utgående

af alla varor, som från främmande länder hit införas, dock så att rudimaterier

träffas af den lägsta och fabrikatet, i den mån det kan anses vara färdigt, af högre

eller den högsta afgiften.»

Såsom grund för återupptagandet i dess väsendtligaste delar af detta sitt

vid de båda sistförflutna riksdagarne väckta förslag har Friherre Sprengtporten hänBili.

till Riksd. Prot. 1869. 5 Sami. 1 Afd. 2 IJäft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 2.

visat dels till de för detsamma vid dessa tillfällen anförda skäl, dels äfven till sitt

vid öfverläggningen i Första Kammaren den 4 Mars 1868 afgifna yttrande, i livilket

förmäles, att om bland de 240 såsom tullfria nu antecknade importartiklar

endast de 16 uppgifna artiklar, som i anseende till införselsvärdet, enligt Kommerskollegii

berättelser för år 1866, voro de mest betydande, belädes med inregistreringsafgift,

så skulle denna afgift, beräknad till 3 procent, gifva en inkomst af

1,350,000 R:dr och till 5 procent af 2,250,000 R:dr; samt att det syntes rättvist och

billigt, att ej mindre dessa sexton, än äfven de återstående 224 tullfria artiklarne,

hvar i sin mån och såvidt det utan hinder af gällande traktater kunde ske, bidrogo

till gäldande af de betydliga kostnader, li vilka nu drabbade Statsverket såväl för

tullverkets uppehållande som ock i ersättning till stapelstäderna för den fordna telagen

med icke mindre än tre millioner. Plerr P. A. Åkerlund åter har, med åberopande

af det i Friherre Sprengtportens motion anförda syftemål och för att lättare

bereda framgång åt detsamma, genom sitt förslag velat undanrödja den vigtiga

invändningen, att den ifrågasatta inregistreringsafgiften skulle komma att hårdt drabba

våra näringar genom att beröfva dem det ringa skydd, hvaraf de ännu äro i åtnjutande.

Det är i sådant hänseende som Herr Åkerlund föreslagit den progressiva

inregistreringsafgiften från 1 procent å råvaror ända till 4 procent å fullfärdiga

industriprodukter; hvarjemte detta förslag äfven deruti afviker från Friherre Sprengtportens,

att då detta sistnämnda åsyftar en inregistreringsafgift endast å nu tullfria

varor, Herr Åkerlunds deremot yrkar fastställande af en dylik afgift enligt särskild

tarif å alla äfven tullpligtiga införselsartiklar.

Utskottet, som helt och hållet delar de åsigter, hvilka af Bevillnings-Utskottet

vid de tvänne sista riksdagarne i anledning af då väckta motioner om införande

af en s. k. inregistreringsafgift uttalades, anser sig så mycket mindre nu

behöfva eller ens böra ingå i någon vidlyftigare vederläggning af det nu åter upptagna

förslaget, som de dermed likartade vid omförmälda tvänne riksdagar icke

vunnit någondera Kammarens bifall. — Med anledning af Friherre Sprengtportens

ofvanåberopade yttrande må dock här erinras, att af de deri uppräknade 16 mera

betydande införselsartiklar, hvilkas beläggande med förment låga inregistreringsafgifter

skulle kunna inbringa uppgifna betydliga inkomstbelopp, de tvänne näst spanmål

värdefullaste eller bomull och stenkol, redan under den tid, då prohibitivsystemet

ännu i vår tullagstiftning tillämpades, blefvo befriade från de förut stadgade

införselsafgifter, hvilka, ehuru icke högre än deri af Friherre Sprengtporten nu ifrågasatta

inregistreringsafgiften, likväl rätteligen benämndes införselstull och befunnos

så hinderliga för vår industriela utveckling, att de icke längre borde bibehållas.

— Å bomull utgjorde nemligen införselstullen till och med 1841, efter hvilket

år den upphörde, allenast l1^ öre per skålpund, då deremot den af Friherre

Sprengtporten föreslagna inregistreringsafgift, enligt det i Friherrens ofvanåberopade

yttrande antagna varuvärde, skulle hafva kommit att utgå med ett tre- till femdubbelt

högre belopp, och enligt nu gällande värde å bomull, utgå med 21/ å 38/4

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 2.

3

öre per skålpund. Stenkol åter, som vid 1844 —1845 årens riksdag befriades från

införselstull af 12x/2 öre per tunna, skulle nu, enligt Friherre Sprengtportens förslag,

beläggas med en inregistreringsafgift, som efter 3 procent af värdet uppginge

till omkring 71/ öre, men efter 5 procent till 12*/2 öre per tunna.

Utskottet har anfört dessa exempel endast för att visa, till hvilken beskattning

den äskade inregistreringsafgiften skulle leda.

Betraktar man åter frågan ur industriens synpunkt, så inses lätteligen att

den industri, som sysselsätter sig med förädling af hittills tullfria, men genom inregistreringsafgiften

åter tullbeskattade råämnen, i allmänhet måste tillgodoses med

motsvarande förhöjning af tullsatserna å fabrikaten, och att sålunda hela vår tulllagstiftning

åter i reaktionär riktning förändras, hvilken förändring, oafsedt alla öfriga

hinder deremot, säkerligen icke, efter all hittills vunnen erfarenhet, skulle bidraga

till vinnande af det med registreringsafgiften åsyftade ändamål — en ökad

statsinkomst.

Dessa anmärkningar träffa naturligen till största delen äfven Herr Åkerlunds

förslag, mot hvilket dessutom anmärkas må, att den åberopade billighetsgrunden,

enligt hvilken tullfria varor böra deltaga i omkostnaderna för tullverkets

uppehållande, blifvit genom yrkandet på inregistreringsafgift äfven på tullpligtiga

varor undanskjuten, samt att förslaget i sjelfva verket afser en allmän tullbeskattning

vid sidan af tulltaxan. — Äfven om ett sådant tillvägagående vore i allmänhet

lämpligt eller, på sätt motionären förmenat, skulle kunna med en bokstafstolkning

af gällande traktater försvaras, torde likväl kunna ifrågasättas, om en Stat

borde handla på sådant sätt. Men, enligt Utskottets åsigt, har motionären misstagit

sig i fråga om eu dylik åtgärds förenlighet med den af honom åberopade

handelstraktaten med Frankrike. Den af motionären citerade artikeln 10 i nämnda

traktat afser nemligen något helt annat än de genom traktaten ömsesidigt bestämda

tullafgifter, hvilka deremot i artiklarne 2 och 3, med deri åberopade, traktaten

bilagda specifika tarifer, finnas upptagne och icke kunna af någondera kontrahenten

ensidigt förhöjas.

Utskottet får alltså hemställa:

l:o

att såväl Friherre Sprengtportens omförmälda motion (N:o 12)

som äfven Herr P. A. Åkerlunds motion (N:o 256) icke må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Vidare har inom Andra Kammaren Herr Johan Olsson (motion N:o 336)

föreslagit: att Kongl. Kungörelsen af den 24 Mars 1865 »måtte upphäfvas och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 2,

Riksdagen åter vidtaga sin grundlagsenliga rätt att i fråga om tullsatserna i afseende

å alla de nationers handel på Sverige, som icke med vårt land afslutat

särskilda handelstraktater, bestämma dessa satser med uteslutande afseende på

hvad vårt lands eget bästa krafvel’».

Omförmälda Kongl. Kungörelse, hvarigenom den, med anledning af traktaten

med Frankrike och i öfverensstämmelse med samma traktat omarbetade tulltaxa

fastställdes till efterrättelse, har i formelt hänseende redan blifvit upphäfd

genom den efter 1865—1866 årens riksdag utfärdade nya tulltaxa. Den grundsats,

som i samma Kungörelse uttalades om i allmänhet lika tullbehandling af

samma slags varor, utan afseende å produktionsorten, är dock icke mindre vid

nyssnämnda riksdag och sedermera vid 1867 och 1868 årens riksdagar än äfven

under en lång tid dessförinnan hos oss, liksom i de aldraflesta civiliserade länder,

allmänt erkänd och tillämpad. Långt ifrån att tillämpningen af denna grundsats

kan, på sätt motionären förmenat, anses lända till skada för vår handel och sjöfart,

är det just erfarenheten och insigten deraf, att differential-tullsystemet förryckte

handelns naturliga utveckling och Jude hämmande band på sjöfarten, som

slutligen föranledde detta systems förkastande. Fn återgång till detta föråldrade

system skulle icke heller för oss underlätta utverkandet af fördelaktiga reciprocitetsbestämmelser

inom andra länder, med hvilka vi befinna oss i mera eller mindre

lifliga handelsförhållanden, men väl skulle en sådan åtgärd, om den eljest vore

med en klok lagstiftning förenlig, kunna mot Sverige framkalla repressalier, genom

hvilka vår handel otvifvelaktigt skulle ådragas större förkister än de genom motionärens

förslag möjligen erhållna fördelar kunde uppväga. Våra förnämsta exportartiklar

tillgodonjuta nemligen till följd af sin beskaffenhet vida allmännare antingen

fullständig tullfrihet eller åtminstone lindrigare tullbehandling inom de flesta

andra länder, än deras produkter hos oss. Dels till följd af traktater och dels på

grund af allmänt antaget tullsystem äro dessutom våra exportartiklar i de flesta

stater redan i åtnjutande af lika tullbehandling med de mest gynnade nationers,

och återupptagandet af ett differential-tullsystem skulle således äfven af detta skäl

vara utan ändamål.

Utskottet får alltså hemställa:

2:o

att Herr Johan Olssons motion (N:o 336) icke må till någon

åtgärd föranleda.

Sedan sålunda blifvit redogjordt för de förslag af allmännare omfattning,

som till Utskottet inkommit, får Utskottet nu afgifva yttrande angående emottagna

motioner, som afse förändring af mera speciela tullbestämmelser i

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 2.

5

Införselstarifen.

Inom Andra Kammaren har Herr C. J. Grafström, (motion N:o 40) föreslagit,

dels att rubriken apotheksvaror måtte erhålla följande lydelse: »Apotheksvaror,

alla i taxan ej specificerade, enkla eller sammansatta, till införsel af apotekare

eller den, som erhållit Sundhets-kollegii tillstånd att med sådana varor idka handel

eller, efter Sundhets-kollegii, Vetenskaps-akademiens eller vederbörande universitetsfakultets

hörande, af vetenskapsmän till begagnande för vetenskapliga ändamål eller

ock af näringsidkare för åstadkommande af sina tillverkningar — fria»;

dels att kemiskt-tekniska preparater, ej specificerade, må, utan afseende

å till hvad ändamål de införas, erlägga en tull af 5 procent af värdet;

dels att rötter, alla slag, ej specificerade, må förklaras tullfria, samt att

storax må hänföras till gummi, enbärsmos och flädermos till sirup, flädersaft till

bärsaft och slutligen violrot ur taxan få utgå.

Motionären, som vid sistlidna riksdag väckte förslag, att de nu förekommande

inskränkningar i rättigheten till införsel af apotheksvaror måtte upphäfvas

och fri införsel deraf således allmänt medgifvas, bvilket förslag äfven af Bevillnings-Utskottet

tillstyrktes, förklarar sig visserligen allt fortfarande anse en dylik

allmän införselsfrihet af dessa artiklar vara för industriens utveckling mest fördelaktig,

men har dock velat på ofvananförda sätt inskränka och modifiera sitt förslag

för att dermed lättare bereda det framgång. Enligt denna modifikation skulle

den rätt till införsel af apotheksvaror, som gällande tulltaxa endast under förbehåll

af Kommers-kollegii pröfning medgifver näringsidkare, som styrka sig vara i

behof af dylika varor för åstadkommande af sina tillverkningar, näringsidkare tillstädjas

utan föregången pröfning af Kommers-kollegium och utan särskildt bevis

om varornas behöflighet för uppgifvet ändamål. Vidare skulle den tullfrihet, som

för medicinska behof är medgifven i afseende å kemiskt-tekniska preparater, ej

specificerade, komma att upphöra; samt slutligen de hänvisningar till apotheksvaror,

som i gällande tulltaxa finnas lemnade för öfriga ofvan uppräknade varor,

komma att på föreslaget sätt förändras.

Såsom ofvan är an tyd t, tillstyrkte Bevillnings-Utskottet vid sistlidna riksdag,

med anledning af en äfven då af Herr Grafström väckt motion, såväl allmän

tullfrihet för apotheksvaror som hufvudsakligen enahanda förändringar i öfrigt,

hvilka af samma motionär nu blifvit ifrågasatta, endast med den anmärkningsvärda

skiljaktighet att tullfrihet för ej specificerade kemiskt-tekniska preparater jemväl

borde såsom allmän regel medgifvas, hvilka förslag dock icke vunno Kamrarnes

bifall.

Ehuru Utskottet, då frågan nu åter blifvit väckt, hvarken bör eller vill dölja

sin mening, aft de af Bevillnings-Utskottet vid sistlidne riksdag i ämnet uttalade

åsigter ega full giltighet, synes det Utskottet dock icke rätt lämpligt att vid Kärn
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 2.

rarnes hufvudsakligen oförändrade sammansättning och utan några tillkomna nya

skäl eller inträffade förändrade förhållanden i öfrig!, nu till förnyad pröfning framlägga

förslag, som för tiden icke hafva synnerlig utsigt till framgång. Då Utskottet

således af detta skäl anser sig nu icke böra förnya Bevillnings-Utskottets vid

sistlidna riksdag i förevarande ämne framställda, följdriktigt affattade förslag, och den

af Herr Grafström ifrågasatta förändring, hvad angår den hufvudsakliga artikeln

apotheksvaror, skulle lemna näringsidkarne rätt att införa dylika varor, under det

samma rätt för vetenskapsmän gjordes beroende af särskild pröfning och för andra

medborgare alldeles icke vore medgifven, har Utskottet funnit sig böra hemställa:

3:o

att Herr Grafströms motion (N:o 40) icke må af Riksdagen bifallas,

Artiklarne hudar och skinn, till pelsverk hänförliga, draga i nu gällande

taxa en lika hög tull antingen de äro beredda eller oberedda. Under anförande,

att en dylik anordning icke syntes rätt förenlig med den allmänna grundsatsen rörande

förhållandet i afseende å tullbeskattningen mellan råämne och förarbetad vara,

samt att i förevarande fall den efter vigt utgående tullsatsen drabbade hårdast

den oberedda varan, hvilken ofta vore från 30 ända till 75 procent tyngre än den

från all orenlighet befriade förädlade, har Herr C. J. Grafström inom Andra Kammaren

(motion N:o 339) bland annat föreslagit: »att tullen på hudar och skinn,

pelsverk, oberedda, nedsåttes med minst 30 procent.»

Lika med motionären anser Utskottet ovedersägliga skäl förefinnas att vid tullbeskattningen

göra skilnad mellan oberedda och beredda pelsverk. Men då den af

motionären lemnade utredning af hithörande omständigheter Och det af honom framställda

förslag icke synas tillfredsställande, har Utskottet funnit sig böra härutinnan

söka de upplysningar, som äro att inhemta i det af 1863 års tullkomiterade afgifva

betänkande, och tror Utskottet lämpligast att i sin helhet återgifva hvad detsamma

i ämnet innehåller.

Till pelsverk hånförliga hudar och skinn finnas inom sina särskilda klasser

för närvarande lika tullbeskattade, antingen de äro oberedda eller beredda. Jemte

det en sådan anordning ej synts väl förenlig med den allmänna grundsatsen rörande

förhållandet härutinnan emellan råämne och förarbetad vara, har upplyst blifvit,

i hvad ifrågavarande artiklar angår, att de oberedda skinnen, som naturligen äro

af mindre värde än de beredda, dessutom i vigt öfverstiga dessa med 10 ä 12 procent;

hvaraf blir en gifven följd, att tullen ställer sig i betydligt ökad mån högre för de

förra än för de sednare; och lärer skilnaden härutinnan, enligt uppgift, i vissa fall

gå ända derhän, att afgiften å de oberedda skinnen, efter nuvarande bestämmelse,

stundom kan beräknas vara till och med 25 procent högre än å de beredda. Un
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskoltets Betänkande N:o 2. 7

der sådana omständigheter liter det sig icke allenast med fördel göra att utifrån

till beredning intaga oberedda skinn, utan det faller sig äfven mången gång billigare

att, enär fabrikationen i detta hänseende i utlandet drifves med tillhjelp af

maskineri och i stor skala, till dylik beredning utsända oberedda skinn, som inom

landet erhållits, samt att derefter mot erläggande af tull åter införa dem, än att

här bereda desamma. På grund häraf hafva komiterade ansett skäl vara att i afseende

på tullbeskattningen skilja de oberedda skinnen från de beredda.

Vidkommande dernäst klassifikationen af de särskilda skinnslagen äro, i 1863

års taxa, de mindre dyrbara af dessa specificerade, hvaremot de af högre värde äro

inbegripna under klassen »andra slag.» Då emellertid nya sorter af de mindre dyrbara

skinnslagen årligen tillkomma, under det de dyrbarare på det hela kunna antagas

redan vara kända, måste deraf blifva en följd, att förstnämnda sorter, som

med den nuvarande uppställningen af rubriken icke finna plats inom någon af de

genom specifikationen slutna klasserna och sålunda låta sig hänföras endast till »andra

slag», derigenom komma att draga en tull, som icke är för dem hvarken lämplig

eller afsedd. Till förebyggande häraf hafva, i motsats mot hvad förut egt rum,

de dyrbarare skinnslagen nu, i hvad angår »oberedda» sådana, blifvit specificerade,

och alla öfriga sammanförda under den gemensamma afdelningen »andra slag.»

I fråga om tullsatsen, har denna, som för sistnämnda afdelning för närvarande

utgör 1 R:dr per skålpund, blifvit, i afseende på de oberedda skinnen, vid detta belopp

bibehållen för de dyrbarare, nu specificerade slagen, hvilka, såsom redan antydts,

hittills varit under sagda afdelning inbegripna. För de mindre dyrbara deremot,

i 1863 års taxa belagda med en afgift af dels 10, dels 40, dels 15, dels 25

öre per skålpund, har bemälda tullsats, såväl i betraktande af medelvärdet å hithörande

artiklar, som med afseende derpå, att densamma nu gäller endast oberedda

skinn, blifvit, såsom ett medium i detta hänseende, förslagen till 20 öre per

skålpund.

Enär, beträffande de beredda skinnen, dessa, enligt komiterades uppfattning,

bort i ökad mån, i jemförelse med de oberedda, tullbeskattas endast för beredningskostnaden,

har tilläggsafgiften, för vinnande af enkelhet, synts lämpligen kunna bestämmas

i procent af råvarutullen, hvadan för denna klass icke någon specifikation

funnits vara af nöden. Och har nämnda afgift, på grund af beredningskostnadens

förhållande till sagde tull, blifvit föreslagen till 20 procent af denna.

I ör fullfärdiga persedlar åter, med pelsverk till öfvertyg, hvilken artikel

är att betrakta såsom ett slags tvåfaldt förädlad vara och i hvilken ofta äfven finnes

anbragt dyrbarare tyg till foder, in. in. har tilläggsafgiften ansetts böra utgå

med 40 procent af råvarutullen.

I fullkomlig öfverensstämmelse med hvad Tullkomitéen sålunda anfört

och hemställt, föieslår Utskottet, med anledning af Herr Grafströms omförmälda

motion:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 2.

4:o

att den, under hufvudrubriken hudar och skinn förekommande

underafdelningon pelsverk må erhålla följande lydelse:

Pelsverk:

oberedda:

'' bäfver, hiller, kinkilla, mård, närtz, sobel, svartrftf och blåräf

samt utter 1 skålp. 1: -—

andra slag 1 skålp. — 20.

beredda, lösa eller hopsydda, förtullas lika med samma slag

oberedda med tillägg af 20 procent;

fullfärdiga persedlar, med pelsverk till öfvertyg, såsom skinnpelsar,

muffar, kragar, in. m., förtulla? lika med pelsverket

oberedd hvaraf de bestå, med tillägg af 40 procent.

Inom Andra Kammaren har Herr P. G. Olsson (motion N:o 54) föreslagit, att

rubriken socker måtte erhålla följande lydelse:

Socker a) raffineradt eller oraffineradt, till färgen icke mörkare än N:o 18

af den i verldshandel!! gällande Holländska standard, hvarå normalprof genom Generaltullstyrelsens

förborg hållas vederbörande tullkammare tillhanda — 1 skålpund

— 14 öre;

b) alla andra slag, till färgen mörkare än nämnda standardnummer, äfven om

varan inkommer i upplöst eller flytande tillstånd — 1 skålpund — 10 öre.

Motionären åsyftar sålunda att ur taxan borttaga den nu stadgande främsta

grunden för tillämpningen af de olika tullsatserna å artikeln socker, nemligen skilnaden

mellan raffinerad och oraffinerad vara, och anför till stöd för detta förslag,

bland annat, att nu gällande bestämmelse i detta afseende gifver anledning till osäkerhet

och godtycklighet vid tullbehandlingen af olika sockerslag, enär det icke

alltid låter sig med bestämdhet afgöra, om ett sockerslag bör hänföras till »raffineradt»

eller* »oraffineradt», samt om det följaktligen bör draga den högre eller lägre

tullsatsen, till bestyrkande hvaraf motionären anför det exempel, att s. k. »mascovad

eller pudersocker» redan länge varit förtulladt såsom råsocker med den lägre tullsatsen,

men nu plötsligt blifvit under benämning farinsooker hänfördt till raffineradt

och följaktligen belagdt med högre tull.

Då likväl, enligt livad Utskottet varit i tillfälle inhemta, någon synnerlig

svårighet vid särskiljandet af raffineradt och oraffineradt socker icke lärer möta;

då der
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 2.

då derjemte, genom motionärens förslag att låta färgen ensamt bestämma tullsatsen

å de olika sockerslagen, äfven obestridligen raffinerad vara, såsom t. ex. kandi,

skulle komma att till men för statsverket införtullas såsom råsocker; samt då slutligen

den vid förädlingen af råsocker erhållna biprodukt, som bär namnet farin, är

intagen i beräkningen af råsockrets afkastning i raffinad eller s. k. rendement,

på grund af hvilken beräkning tullsatsen å raffineradt socker är bestämd, och farinsockrets

införtullande såsom råvara följaktligen skulle åstadkomma en minskning

i det raffinaderierna medgifna tullskydd, hvartill Utskottet icke nu finner någon anledning,

så får Utskottet hemställa:

5:o.

att Herr P. Olssons motion (N:o 54) må lemnas utan afseende.

Artikeln späck drager nu, i likhet med hvad för tran är stadgadt, en tull af

1 öre per skålpund. Herr C. J. Grafström har inom Andra Kammaren (motion

Nio 339) hemställt, att, då späck är råvara till tran och den nu stadgade tullsatsen

å denna råvara syntes vara ett hinder för trankokeriernas utveckling, artikeln späck

må få tullfritt införas. Utskottet kan visserligen icke underkänna riktigheten af det

uppgifna förhållandet, men då, enligt Kommers-kollegii berättelser, tullen å artiklarne

tran och späck lemnat år 1867 en inkomst af 15,791 R:dr och af dessa berättelser

icke låter sig urskiljas, huru stor del af denna inkomst härflutit särskilt

från den till tullfrihet föreslagna artikeln späck, samt då anledning, Utskottet veterligen,

icke förefinnes att antaga det genom medgifvande af den föreslagna tullfriheten

någon afsevärd industri för trankokning skulle inom landet framkallas, finner

sig Utskottet under nuvarande förhållanden böra hemställa:

6:o.

att Herr C. J. Grafströms motion (N:o 339) i här omförmälda

hänseende icke må till någon åtgärd föranleda.

Under åberopande deraf att stenkolstjära, som i gällande tulltaxa är åsatt tull

af 25 öre per centner, på sednare tid i så ringa mån varit föremål för införsel, att

Bih. till Riksd. Prof. 1869. 5 Sami. 1 Afå. 2 Raft. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

iO Bevillnings-Utskotteis Betänkande N:o 2.

den under åren 1858—1867 lemnat en tullinkomst af i årligt medeltal endast 171

R:dr; att denna varuartikel utgjorde ett råämne för förädling vid flera fabriker i

landet till kreosotolja, bensin och andra vigtiga konserveringsmedel och i synnerhet

till den för landtbruket och näringarne särdeles vigtiga artikeln af asfalt, samt att

sistnämnda vara, till hvars åstadkommande åtginge dess dubbla vigt stenkolstjära,

sålunda genom tullsatsen å denna sednare fördyrades med 50 öre per centner utan

gagn för Staten eller någon inhemsk industri; hafva åtskilliga industriidkare hos

Kongl. Maj:t anhållit om borttagande af ofvannämnda tullsats å stenkolstjära,

hvilken anhållan blifvit tillstyrkt af General-tullstyrelsen, som funnit med nu i allmänhet

tillämpade grunder för tullagstiftningen oförenligt att bland råämnen eller

biprodukter, tjenliga till vidare förädling, stenkolstjära undantagsvis drager tull vid

införseln samt att denna tulls upphörande så mycket mera borde anses påkalladt,

som den af stenkolstjära åstadkomna produkten asfalt redan vore tullfri förklarad.

Utskottet, som från Kongl. Maj:t fått sig öfverlemnade handlingarne i frågan, får,

på grund af hvad sålunda blifvit anfördt, och då statsverkets inkomst af tullen å

stenkolstjära är alltför obetydlig att kunna anses uppväga de af varans frigifvande

beroende vigtiga industriela intressen, hemställa:

7:o.

att artikeln stenkolstjära må få tullfritt i riket införas.

Då tullsatserna å artiklarne bränvin och sprit äro beroende af de afgifter,

Riksdagen kan komma att åsätta den inhemska tillverkningen af nämnda varor, då

vidare tullbestämmelserna i afseende å dricka, porter, öl, och tobak möjligen behöfva

underkastas förändringar i anledning af Riksdagens blifvande beslut angående väckta

förslag om särskild beskattning af dessa artiklar, samt då slutligen tullafgifterna

å (ether och (ether spirituosus jemte ättika böra bestämmas med afseende å de på

bränvin och sprit, så får Utskottet hemställa:

8:o.

att med pröfningen af tullsatserna å samtliga dessa artiklar må

få anstå, till dess Riksdagen i förrberörda hänseenden fattat

beslut.

Vid granskningen af tulltaxans stadganden i öfidgt har Utskottet, som icke

ansett skäl förevara att nu åter underställa Kamrarnes pröfning de vid sistlidna

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 3.

riksdag af Utskottet väckta, men då underkända förslag, funnit sig sakna anledning

att föreslå andra förändringar än de här förut omförmälda; hvilket

Utskottet får för Riksdagen anmäla.

Stockholm den 24 Februari 1869.

På Utskottets vägnar:

C. J. Oscar Alströmer.

Ank. till Riksd. Kansli d. 24 Febr. 1869, kl. 6 e. m.

Betänkande, i anledning af väckta motioner rörande dels nedsättning af det

enkla brefportot och afgiften för sluten rekommendation, dels utbytande

af tidningsstämplings-af''giften mot lämpligt postporto.

I tvänne inom Andra Kammaren väckta motioner (Kris 38 och 200) hafva

Herr V. M. Beronius och Herr T. Ekenstam föreslagit, den förre: »att det enkla

brefportot för inrikes brefvexling nedsättes från sitt nuvarande belopp, 12 öre, till

10 öre Riksmynt;» den sednare:

»l:o att afgiften för hvarje portosats för orekommenderade bref bestämmes

till 10 (tio) öre R:mt, samt

2:o att för sluten rekommendation af bref stipuleras en afgift af 15 (femton)

öre samma mynt».

I afseende å den föreslagna nedsättningen af det enkla brefportot får Utskottet

erinra derom, att, då vid sistlidne riksdag samma fråga var å bane, lemnade

tillförlitliga uppgifter vid handen, huru en sådan nedsättning, som icke kunde

gifva utsigt till någon snart märkbar tillökning i brefvens antal, högst sannolikt

skulle beröfva Postverket eu inkomst af ungefär 200,000 R:dr, hvilken förlust då

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1869:42 Skrifvelse, angående tullbevillningen.'' s. 19 i texten