Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckta motioner rörande dels nedsättning af det enkla brefportot och afgiften för sluten rekommendation, dels utbytande af tidningsstämplings-af''giften mot lämpligt postporto.

1869-02-24 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1869:3, Betänkande, i anledning af väckta motioner rörande dels nedsättning af det enkla brefportot och afgiften för sluten rekommendation, dels utbytande af tidningsstämplings-af''giften mot lämpligt postporto.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 3.

riksdag af Utskottet väckta, men då underkända förslag, funnit sig sakna anledning

att föreslå andra förändringar än de här förut omförmälda; hvilket

Utskottet får för Riksdagen anmäla.

Stockholm den 24 Februari 1869.

På Utskottets vägnar:

C. J. Oscar Alströmer.

Ank. till Riksd. Kansli d. 24 Febr. 1869, kl. 6 e. m.

Betänkande, i anledning af väckta motioner rörande dels nedsättning af det

enkla brefportot och afgiften för sluten rekommendation, dels utbytande

af tidningsstämplings-af''giften mot lämpligt postporto.

I tvänne inom Andra Kammaren väckta motioner (Kris 38 och 200) hafva

Herr V. M. Beronius och Herr T. Ekenstam föreslagit, den förre: »att det enkla

brefportot för inrikes brefvexling nedsättes från sitt nuvarande belopp, 12 öre, till

10 öre Riksmynt;» den sednare:

»l:o att afgiften för hvarje portosats för orekommenderade bref bestämmes

till 10 (tio) öre R:mt, samt

2:o att för sluten rekommendation af bref stipuleras en afgift af 15 (femton)

öre samma mynt».

I afseende å den föreslagna nedsättningen af det enkla brefportot får Utskottet

erinra derom, att, då vid sistlidne riksdag samma fråga var å bane, lemnade

tillförlitliga uppgifter vid handen, huru en sådan nedsättning, som icke kunde

gifva utsigt till någon snart märkbar tillökning i brefvens antal, högst sannolikt

skulle beröfva Postverket eu inkomst af ungefär 200,000 R:dr, hvilken förlust då

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 3.

antingen från något annat håll måste fyllas eller ock skulle tillintetgöra möjligheten

för postförbindelsernas förbättrande. Och då Utskottet icke finner något nytt

och vigtigare skäl hafva förekommit för det enkla brefportots nedsättning, får det

till Riksdagen hemställa;

l:o

att Herr Beronii och hvad denna punkt beträffar äfven Herr

Ekenstams motion icke må till någon åtgärd föranleda.

Vidkommande den af Herr Ekenstam föreslagna nedsättningen af afgiften

för sluten rekommendation från 24 öre till 15 öre, har Utskottet för någon nedsättning

i denna afgift funnit skäl dels deri, att alla möjliga utvägar böra vidtagas

för att underlätta rekommendation af penningebref och dermed Postverkets

kontroll öfver sådana brefs befordring, dels ock i den omständigheten att afgiften

för postanvisning redan är satt till 20 öre, hvarför det ej synes vara lämpligt att

behålla rekommendationsafgiften vid högre belopp.

Men tillförlitliga uppgifter hafva ock gifvit Utskottet vid handen, att man

icke alltför mycket får fästa sig vid den förhoppningen, att en lindring i rekommendationsafgiften

skall medföra direkt tillökning i de rekommenderade brefvens

antal. Under det nemligen förut den årliga tillväxten i de rekommenderade brefvens

antal utgjort 10 å 12 procent hade — oaktadt den vid 1867 års början medgifna

betydliga nedsättning i afgiften från 35 till 24 öre — detta antal under loppet af

år 1867 icke stegrats mera än till 19 procent, så att också för samma år Postver- ''

hets inkomst af dessa bref nedgått från 172,850 R:dr, till 142,150 R:dr eller om

häri äfven inbegripas postanvisningar, som i viss mån ersätta rekommendationen,

från 173,500 till 145,300 R:dr.

Det synes derför Utskottet vara något vågadt att med ens fortgå till en

så stor nedsättning som till 15 öre Runt. Det förtjenar dessutom något afseende,

att rekommendationsafgiften och det enkla portot för brefvet tillsammanlagda måtte

komma ätt sluta på något lämpligt öretal. Och då en rekommendationsafgift af

18 öre tillsammans med ett enkelt brefporto af 12 öre skulle åstadkomma en afgift

för det rekommenderade brefvet af 30 öre, till hvars utgörande äfven finnas

särskilda frimärken, då tillika uppgifter gifvit vid handen, att Postverkets inkomster

icke genom denna nedsättning till 18 öre skulle minskas med mera än omkring

13,000 R:dr, så anser sig Utskottet böra hemställa:

2:o

att Riksdagen med anledning af andra punkten af Herr Ekenstams

motion måtte besluta att från 24 öre till 18 öre nedsätta

afgiften för sluten rekommendation.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 3.

Genom tvänne uti Andra Kammaren väckta motioner (Nås 189 och 190)

bär Herr M. Ahlgren framställt det yrkande:

»att från och med nästkommande år stadgandet om erläggandet af bevillningsafgift

för stämpling af tidningar samt andra periodiska skrifter och tryckta afhandlingar

må upphäfvas, samt åt t, i enlighet med detta förslag, 22 § i gällande

Bevillningsstadga uteslutes, äfvensom att, i följd deraf, i samma § omförmälda särskilda

författning, Kongl. Kungörelsen den 30 November 1860, må förklaras från

1870 års början icke vidare lända till efterrättelse»; och

»att en lämplig afgift till Postverket måtte bestämmas för hvarje exemplar

af en tidning, i förhållande till dess storlek, samt för periodiska skrifter, i förhållande

till vigt eller arktal, då Postverket för fortskaffningen från tryckningsorten anlitas».

Utskottet har vid öfvervägandet af Herr Ahlgrens motioner inhemtat uppgifter

om beloppet af Statens omkostnader för stämpling af tidningar och periodiska skrifter

och har deraf visat sig, i öfverensstämmelse med hvad motionären sjelf anfört, att

dessa omkostnader för landsorten uppgå till 26,7 procent, för Stockholm till 11,5 procent

och för hela riket till 17,i procent af Statens inkomst. Utskottet har deraf visserligen

funnit, att det nuvarande sättet för dessa afgifters uppbärande icke fullt motsvarar

den för all beskattning gällande regel, att uppbörden för Staten bör göras

så billig som möjligt, likasom det ej heller torde tillfredsställa de billiga fordringarne

på enkelhet och reda, och att sålunda en förändring i detta hänseende vore

önskvärd. Men då motionären, som hufvudsakligen synes hafva fäst sig vid de nu

antydda olägenheter, icke lemnat någon fullständig utredning af ämnet och icke

synes hafva tänkt sig alla de svårigheter, som vid en förändring kunna möta, har

Utskottet ansett sig böra anmärka, huru man vid försöken att afhjelpa det öfverklagade

missförhållandet alltid måste göra afseende på tvänne lika berättigade anspråk:

Statens anspråk på oafkortade inkomster och den tidningsläsande allmänhetens

anspråk på att icke af förhöjda omkostnader betungas. Skall den förra fordran

uppfyllas, så måste naturligtvis, om förändringen i den af motionären antydda

riktning skulle genomföras, Postverket för de genom dess försorg befordrade exemplar

af en tidningsupplaga beräkna en vida större afgift än den nuvarande, hvilken

fördelas lika på alla upplagans exemplar; hvartill ytterligare kommer, att Riksgälds-kontoret

på något sätt måste vinna godtgörelse för de 62,000 R:dr det sålunda

finge åt Postverket afstå. Men skall Postverket åter fordra en möjligen dubbelt

så hög afgift för de genom posten befordrade tidningsexemplaren, så har Utskottet

befarat, att hela åtgärden skulle kunna leda till ytterligare omkostnader för de från

utgifningsorten aflägsne läsare af de tidningar och andra periodiska skrifter, hvarå

de redan förut få betala tillskottet af postförvaltarearfvode. Utskottet har nemligen

föreställt sig att, då stämpelafgiften för närvarande fördelas å hela upplagan af en

skrift, skulle postportot deremot kunna komma att ingå som en kostnad endast för

dem, som genom posten erhålla sina tidningar och tidskrifter.

Då Utskottet sålunda, ehuru erkännande det berättigade i förslagets syfte,

icke kunnat fullt godkänna detsamma, och det vill synas mest ändamålsenligt, att

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o i.

ett sådant förslag i första hand uppgöres af General-poststyrelsen, som ock derpå

lärer vara betänkt, samt några väsentliga olägenheter af ett uppskof med den ifrågavarande

förändringen så mycket mindre torde vara att befara, som Utskottet icke

har sig bekant någon allmän klagan öfver den nuvarande tidningsstämplingen, hemställer

Utskottet:

3:o

att Herr Ahlgrens ifrågavarande motioner icke må till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 24 Februari 1869.

På Utskottets vägnar:

C. J. Oscar Alströmer.

N:o 4.

Ank. till Riksd. Kansli d. 24 Febr. 1869, kl. 6 e. m.

Betänkande, i anledning af inom Första Kammaren väckt motion om förhöjd

stämpelafgift å spelkort.

Inom Första Kammaren har Friherre Carl Raah (motion N:o 29) bland flera

antydda sätt att bereda statsverket ökade inkomster, äfven föreslagit, att nu gällande

stämpelafgift å spelkort, som motionären antog utgöra 33 öre, måtte förhöjas

med 66 öre för kortlek, hvarigenom, under vidare förutsättning att antalet

tillverkade kortlekar utgjorde i medeltal 200,000 st. pr år, statsverket förmenades

erhålla en ytterligare årlig inkomst af 133,000 R:dr.

Utskottet anser sig till en början böra härvid erinra, att den stämpelafgift’

som jemlikt Kongl. Förordningen den 15 Dec. 1854 nu utgår med 12 skillingar

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.