Sök i Ratio Lex

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 9

1869-03-16 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1869:9, Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 9

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 9.

1

IT: o 9.

Ank. till Kiksd. Kansli d. 16 Mars 1869, kl. 7 e. m.

Betänkande, angående vilkoren för bränvins tillverkning.

Jemlikt 40 § Riksdags-ordningen får Bevillnings-Utskottet härmed afgifva Utlåtande

i anledning af de inom Kamrarne väckta och till Utskottet hänvisade motioner,

hvilka afse förändring i den rörande vilkoren för bränvinstillverkning nu gällande

Förordning af den 17 Maj 1867.

Härvid har Utskottet ansett lämpligast att, i likhet med hvad under föregående

riksdagar egt rum, under hvarje särskild paragraf upptaga de dervid af motionär

framställda ändringsförslag.

§ 2.

Beträffande tiden för bränvinstillverknings utöfvande har genom en i Andra

Kammaren väckt motion (Nio 301) af Herr G. F. Ridderstad blifvit föreslaget, att

terminen för bränvinsbränning af renlaf måtte utsträckas äfven till sommarmånaderna,

såsom den för denna handtering lämpligaste tiden.

Utskottet, som helst skulle se, att den af motionären föreslagna utsträckning

af bränningsterminen måtte kunna medgifvas för all bränvinstillverkning, ehuru det

icke nu trott sig finna någon utsigt för en sådan åtgärds genomdrifvande, har deremot

icke ansett sig kunna förorda en dylik undantagsförmån för något särskildt slag af

bränvinstillverkning och får derföre hemställa,

att ofvannänmda motion icke må vinna Riksdagens bifall.

Bih. till Biksd. Prof. 1869. 5 Sami. 1 Afd. 5 Häft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bcvillnings-Utskottets Betänkande N:o 9.

§ 4.

Uti Andra Kammaren hafva Herrar Jöns Olsson i Qvarnbrodda (motion N:o 35)

och Per Nilsson från Christianstads län (motion N:o 147) till förändring af nuvarande

stadgande yrkat: den förre, att tillverkningens minimibelopp må nedsättas från 300

till 100 kannor; den sednare, att bränvinstillverkningen från den 1 Oktober till den

30 April måtte lernnas fri utan alla bestämmelser om den dagliga tillverkningens högsta

eller lägsta belopp, hvarjemte motionären, för att möjliggöra den åsyftade förändringen,

äfven föreslagit tillverkningens beskattning efter mäskekarens rymd, hvilket

sednare yrkande här nedan under § 17 är af Utskottet besvaradt.

Då vid föregående riksdagar motioner i ofvananförda syfte upprepade gånger

förekommit, och de skäl, som föranledt deras afstyrkande, också gång efter annan

ganska vidlyftigt blifvit framställda, har Utskottet nu icke ansett sig behöfva till stöd

för sin åsigt anföra något annat, än att de nämnda förslagen tydligen utgå från ett

mer eller mindre fullständigt förnekande af de grundsatser, som i vår nuvarande bränvinslagstiftning

gjort sig gällande och som i tillämpningen visat välgörande verkningar;

att nedsättningen och än mera upphäfvandet af den dagliga tillverkningens minimum

skulle syfta till återinförande af husbehofsbränningen och tillintetgörande af den fabriksindustri,

hvartill bränvinsbränningen genom lagstiftningen blifvit hänvisad; att de i

högst betydlig mån skulle fördyra och äfven försvåra kontrollen öfver tillverkningen;

och att sålunda denna lagstiftnings tvänne stora syftemål, bränvinsförbrukningens begränsning

och statsintägternas betryggande, genom antagande af motionärernes förslag

skulle på det kraftigaste motverkas. Utskottet får derföre till Riksdagen hemställa,

Ro) att Herr Jöns Olssons motion icke må bifallas;

2:o) att Herr Per Nilssons motion i här berörda punkt icke må

vinna afseende.

§ U

Uti en i Andra Kammaren väckt motion (N:o 202) har Herr Petter Andersson

framställt det yrkandet, att bränvinstillverkningsafgiften måtte nedsättas till 50

öre per kanna; hvarjemte Herr Per Nilsson från Christianstads län, i sammanhang

med sitt under föregående paragraf anförda yrkande, äfven hemställt, att tillverkningsafgiften

måtte bestämmas, icke efter tillverkningens kannetal, utan efter mäskekarets rymd.

Då Utskottet icke kunnat föreställa sig att ju icke den af den förstnämnde

motionären föreslagna nedsättning i afgiften till en högst betänklig grad skulle rubba

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 9.

3

deri af Kongl. Maj:t framlagda beräkning öfver bränvinsskattens belopp och då statsreglcringen

icke heller synes gifva anledning till någon afgiftens förminskning, anser

sig Utskottet redan af detta skäl, och utan att behöfva inlåta sig i pröfning af hvad

motionären för öfrigt i ämnet anfört, till Riksdagen böra hemställa,

att Herr P. Anderssons motion icke må till någon åtgärd föranleda.

Beträffande Herr P. Nilssons förslag till ny beskattningsgrund för bränvinstillverkningen,

har Utskottet funnit sig öfvertygadt, att en sådan förändring skulle medföra

så betydligt ökade svårigheter för utöfvande af kontroll öfver tillverkningen, att

de. nära nog synas oöfvervinnerliga; och enär dessutom den nya beskattningsgrunden

vore nödvändig endast under förutsättning af tillverkningens frigörande från alla bestämmelser

rörande dess minimibelopp, får Utskottet till Riksdagen hemställa,

att äfven denna del af Herr P. Nilssons motion icke må bifallas.

§§ 19 och 20.

Då för närvarande är stadgadt, att afgiften för tillverkning och öfvertillverkning

af bränvin skall i landtränteriet erläggas, samt att det öfverskott af tillverkadt bränvin,

som vid kontrollörens afresa under dennes insegel blifvit förvaradt, icke må under

andra vilkor uttagas, än att kronobetjenten i orten, mot erhållande af qvitto å

erlagd öfvertillverkningsafgift, förseglingen bryter och bränvinet utlemnar, hafva nu

(i motioner N:is 214 och 70) Herrar G. Bjerkander och 0. T. Rylander uti Andra

Kammaren yrkat: den förre, att tillverkningsafgiften må erläggas hos ortens kronofogde;

den sednare Do) att såväl tillverknings- som öfvertillverkningsafgift må erläggas

antingen i landtränteriet eller hos ortens kronofogde, med skyldighet för den sednare

att genast till landtränteriet insända medlen, samt 2:o) att, då tillverkaren erhållit

qvitto å insänd öfvertillverkningsafgift, må han ega att sjelf i vittnens närvaro bryta

kontrollörens insegel och det förvarade bränvinet uttaga.

Då Utskottet måste erkänna, att Staten icke å bränvinstillverkningen bör lägga

större band och tunga, än som af den särskilda lagstiftningens egna ändamål nödvändigt

påkallas, och då det icke kan förnekas, att det nu föreskrifna sätt för tillverkningsafgifternas

erläggande kan vara med åtskilliga olägenheter för tillverkaren förbundet,

har Utskottet, som icke velat med en ny penningeuppbörd och nytt ansvar belasta

orternas kronofogdar, likväl, för att i någon mån åvägabringa den lättnad för

tillverkarne, som motionärerne begärt, ånyo upptagit ett af Bevillnings-Utskottet vid

1865—1866 årens riksdag framstäldt förslag, och får derföre till Riksdagen hemställa,

att, med anledning af Herr Bjerkanders och första punkten åt

Herr Rylanders motion, för §§ 19 och 20 2 mom. må föreslås

följande lydelse:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 9.

tillverkare må vara berättigad att från postkontor i bref under

öppen rekommendation till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande insända

afgiften, åtföljd af uträkning öfver tillverkningsbeloppet;

landträntmästare skall vara skyldig att öfver afgiftens emottagande

utfärda qvitto och, der så äskas, detsamma, efter behörig annotation

i landskontoret och emot erhållen godtgörelse af Två Riksdaler,

tillverkaren i rekommenderadt bref tillsända; i dylikt fall

må tillverkning börjas, när tillverkare med postkontorets qvitto

styrker, att afgiften blifvit der aflemnad.

I afseende åter å sednare punkten af Herr Rylanders förslag har Utskottet

icke ansett den der framställda bestämmelse väl förenlig med krafvet på noggrann

kontroll öfver skyldigheternas fullgörande; och hemställer derför,

att Riksdagen icke må bifalla den sednare punkten af Herr Rylanders

motion.

§ 21.

För närvarande är stadgadt, att, i fall under termin tillverkning ej skulle uppgå

till det belopp, hvarför afgift blifvit erlagd, ege tillverkaren, att, då sådant förhållande

med bränvinskontrollörens intyg är styrkt, återlyfta så stor del af afgiften, som

mot undertillverkningen svarar, dock att det sålunda återlyftade ej må öfverstiga en

femtedel af den erlagda afgiften.

Häruti har Herr A. J. Sandstedt, hufvudsakligen med afseende å svårigheten

för bränvinstillverkaren att på förhand bestämma det af tillfälliga omständigheter beroende

tillverkningsbeloppet, uti en i Andra Kammaren väckt motion föreslagit, att

tillverkaren måtte vid bränningsterminens slut återfå så stor andel af den erlagda

skatten, som svarar emot hvad uti hans anmälda tillverkning brister intill nu gällande

minimum 240 kannor.

Utskottet har måst godkänna de skäl, som motionären för sitt yrkande anfört,

och då man, utom nödvändigheten att uppehålla bestämmelsen rörande tillverkningens

minimibelopp, icke torde kunna uppvisa någon grund, hvarför Staten skulle uppbära

afgift för icke tillverkadt bränvin, och då det af erfarenheten blifvit ådagalagdt, att

vid större brännerier den af oförutsedda och oberäkneliga omständigheter vållade

undertillverkningen ofta uppgått till mer än en femtedel af den anmälda tillverkningen,

anser sig Utskottet böra hemställa,

att Riksdagen med anledning af Herr Sandstedts motion må åt

§ 21 af Förordningen rörande vilkoren för bränvinstillverkning

gifva följande lydelse:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 9.

5

I fall åter, under termin, tillverkning ej skulle uppgå till

det belopp, hvarför afgift blifvit erlagd, ege bränvinstillverkare

att, då ett sådant förhållande med brännerikontrollörens intyg

hos Wår Befallningshafvande styrkes, återlyfta så stor del af den

erlagda afgiften, som mot undertillverkningen svarar; dock skall

i hvarje händelse afgift erläggas för fyra femtedelar af minsta

tillåtna tillverkningsbeloppet.

§ 28.

Uti en i Andra Kammaren väckt motion (N:o 153) har Herr Johannes Andersson

föreslagit, att öfverkontrollörernes befattningar med thy åtföljande arfvoden

och resekostnader hädanefter må till besparing för Staten indragas.

Vid föregående riksdagar har denna fråga upprepade gånger varit väckt, alltid

under åberopande af den besparing, som genom öfverkontrollörsbefattningarnes indragning

skulle åstadkommas. I likhet med hvad de tvänne sistförflutna riksdagarnes

Bevillnings-Utskott häremot anfört, tillåter sig Utskottet äfven nu påminna derom, att

den åsyftade besparingen af en kontant utgift till arfvoden och ersättningar för dessa

befattningar högst sannolikt skulle komma att mer än uppvägas af den minskning i

Statens inkomster, som genom kontrollernas försvagande lätt kan vållas. Och tror

sig Utskottet hafva så mycket mera skäl att, i motsats mot motionären, anse öfverkontrollörernas

befattning för en ganska vigtig länk i vårt nuvarande kontrollsystem,

som det efter den sednast vidtagna nedsättningen i kontrollörernas arfvoden synes vara

mindre lämpligt att beröfva Statsverket denna yttre garanti för deras riktiga tjensteutöfning.

I den öfvertygelsen att öfverkontrollörsbefattningarnes indragning skulle leda,

icke till vinst, utan till förlust för statskassan, får derföre Utskottet till Riksdagen

hemställa,

att Herr Johannes Anderssons motion icke må bifallas.

§ 30.

Uti den under §§ 19 och 20 anförda motion har Herr fr. Bjerkander med

åberopande af åtskilliga erfarenheter eller farhågor rörande tillverkares utvägar att

bedraga kontrollörerne och statskassan, föreslagit lagbestämmelser, hvarigenom dylikt

svek för framtiden skulle vara omöjliggjordt, så nemligen, att i 30 § 1 mom. må

Bill. till Riksd. Prut. 1869. O Sand. 1 Afd. 5 Höft. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 9.

stadgas, att sprithållarens lock skall vara med konstlås försedt, och att ett ytterligare

moment må tilläggas af innehåll, att nederlag för bränvin icke får finnas inom 500

alnars omkrets kring sprithållarens förvaringsrum.

Utskottet, som icke vill förneka, att ju snikenhetens uppfinningsförmåga kan

gäcka de nuvarande så väl som alla andra möjliga lagbestämmelser i detta hänseende,

anser dock det i Förordningen intagna stadgandet: att sprithållaren, med lås försedd,

må i särskildt rum förvaras och der hållas fullkomligt fristående, redan innebära alla

de garantier, som den vaksamme kontrollören till sin hjelp kan af lagstiftningen begära,

och får det derföre hemställa,

att ofvannämnda yrkande icke må af Riksdagen vinna afseende.

Stockholm den 16 Mars 1869.

På Utskottets vägnar:

C. J. Oscar Al ström er.

Reservationer:

l:o) af Herr A. G. Bennich emot Utskottets beslut rörande §§ 4, 19 och 20.

2:o) af Herr B. von Geijer emot Utskottets beslut i afseende å § 4.

STOCKHOLM. ALI), BONNIERS BOKTRYCKERI, 1809.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.