Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt förslag om ändring i lagen för Rikets Ständers Bank af den 1 Mars 1830.

1869-04-13 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BLU 1869:4, Utlåtande, i anledning af väckt förslag om ändring i lagen för Rikets Ständers Bank af den 1 Mars 1830.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

1

AV o 4.

Ank. till Riksd. Kansli den 13 April 1869, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt förslag om ändring i lagen för Rikets Ständers

Bank af den 1 Mars 1830.

I sammanhang med förslag om antagande af guld såsom grund för landets

myntsystem, och då det vore sannolikt att Riksbanken framdeles jemväl komma att

utg^a banksedlar, lydande å guldmynt, har Herr A. O. Wallenberg i motion N:o

32, Första Kammaren, föreslagit en ändring i §§ 1 och 2 af lagen för Rikets Ständers

Bank af den 1 Mars 1830, åsyftande att undanrödja det hinder, som denna

lag, enligt dess nuvarande lydelse, kunde anses uppställa mot utgifvandet af dylika

sedlar; hvarjemte framställts förslag, att i lagen måtte antagas en bestämmelse derom,

att Riksbanken ej må få använda skiljemynt till infriande af sina banksedlar

i vidsträcktare mån, än som är tillåtet vid liqvider man och man emellan.

Enligt nuvarande lydelse af § 1 i lagen för Rikets Ständers Bank, är stadgadt,

att Riksbankens sedlar skola inlösas med silfvermynt, och § 2 innehåller hänvisning

till lagen angående myntbestämningen, hvilken likaledes bestämmer silfret

såsom den metall, på hvilken banksedlarne skola hvila.

Vid tiden för dessa lagars stiftande var någon fråga icke å bane att grunda

landets myntsystem på guld, och det var vid sådant förhållande naturligt att

lagen i detta afseende erhöll den lydelse, som nu är omförmäld; men enär från förenämnda

lagbestämmelser och hvad 72 § Regeringsformen likaledes innehåller

derom, att Bankens sedlar skola med silfver inlösas, kunde hemtas anledning antaga,

att Banken för närvarande icke eger utställa sedlar på guldmynt, torde en förändring

af förstberörda stadgande vara nödig, i syftning att undanrödja all betänklighet

i detta afseende.

Bill. till Riksd. Prot. 1869. 6 Sami. 2 Afd. 3 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4,

Det förslag, motionären framställt till lydelse för ifrågavarande stadgande,

nemligen: »Sveriges Riksbank är skyldig att vid anfordran med Svenskt mynt infria

sina banksedlar enligt deras lydelse», borde visserligen vara tillfyllestgörande

och kunna anses omfatta sedlar, utgifna såväl på guld, som på silfver; men till förekommande

af hvarje misstag om rätta meningen, har Utskottet, som gillar syftningen

af förslaget, af nämnda anledning åt detsamma gifvit ett förtydligande tillägg,

enligt hvad här nedan anföres.

Hvad angår den af motionären föreslagna bestämmelsen att skiljemynt ej må

af Riksbanken användas till sedlarnes inlösen i vidsträcktare mån, än som är tillätet

vid liqvider man och man emellan, så möter häremot den invändning, att icke något

slag af det nuvarande Svenska silfvermyntet är skiljemynt i detta ords inskränktare

betydelse, enligt hvilken skiljemynt egentligen endast är sådant, som

har ett genom lag påbjudet större prägelvärde;, än som motsvaras af dess innehåll

i metall. Allt Svenskt silfvermynt, utmyntadt" enligt nu gällande myntordning, är

nemligen af en och samma halt och af eu vigt, proportionerlig till prägelvärdet,

och det är endast i afseende på det för de smärre mynten medgifna större remedium

i vigt, som dessa kunna vara sämre än de större mynten.

Enligt det förslag motionären afgifvit om antagande af ett nytt myntsystem,

grundadt på guld, skulle de silfvermynt, hvilka efter detta system komme att

präglas, blifva allenast skiljemynt, och tillika är en bestämmelse i nämnda förslå^

införd om att allt silfvermynt å nuvarande valörer under en fjerdedels riksdaler

specie skulle förklaras från och med år 1870 vara allenast skiljemynt, hvadan

den nu ifrågasatta föreskriften i § 1 af lagen för Rikets htänders Bank derom, att

skiljemynt ej finge användas till inlösen af Bankens sedlar i vidsträcktare mån, än

som är tillåtet vid liqvider man och man emellan, efter antagandet af nyss omförmälda

bestämmelser, finge en bestämd tillämpning, för hvilken deremot nu den nödiga

förutsättningen saknas.

Vid sådant förhållande finner Utskottet sist omförmälda del af förslaget icke

för närvarande böra godkännas; men då den lydelse för §§ 1 och 2 i förevarande

lag, motionären föreslagit, i öfrigt och med det förtydligande tillägg, som Utskottet

redan antydt, är fullt tillfyllestgörande, vare sig det nuvarande myntsystemet

bibehålies eller ett nytt införes; så finner Utskottet sig böra, med förordande

deraf,

föreslå följande lydelse för §§ 1 och 2 i lagen för Rikets Ständers

Bank af den 1 Mars 1830, nemligen:

§ I
Riksbanken

vare skyldig att, när så påfordras, inlösa

sina banksedlar med Svenskt mynt i guld eller silfver, enligt

deras lydelse.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

3

§ 2.

Vägrar Banken, under hvad sken det vara må, att sin

banksedel vid uppvisandet inlösa med Svenskt mynt, enligt

banksedelns lydelse, må den, som banksedeln innehafver, derom

göra skriftlig anmälan hos Kongl. Maj:ts och Rikets Svea

Hofrätt, hvilken, efter att deröfver hafva hört Bankofullmägtige,

eger att med frågan, enligt lag och författningar, förfara.

Finnes då att banksedelns vägrade inlösen härrört af Bankens

oförmåga att genast uppfylla sina förbindelser, gure Hofrätten

underdånig anmälan derom hos Kongl. Maj:t. På

Kongl. Maj:t ankomme att pröfva, hvilka utvägar, i öfverensstämmelse

med grundlagarne, lämpligast må vidtagas, för att

upprätthålla allmänna förtroendet och återställa Banken i det

skick 1 § stadgar.

Stockholm den 13 April 1869.

Eric Sparre.

Reservationer:

af Hert Grefve •/. O. Mörner: »Uti ett annat Betänkande har, i fråga om antagande

af ett nytt myntsystem, Utskottet hemställt, det Riksdagen behagade besluta

att tilUKongl. Maj:t. ingå med underdånig skrifvelse derom, att Kongl. Maj:t

måtte täckas taga nämnda angelägenhet i öfvervägande och sedan till Riksdagen

låta inlemna de förslag, hvartill anledning kunde finnas. Ifall nu Kongl. Maj:t anser

den nyssomförmälda ändringen af vexelsystem böra ega rum, så kommer ofelbart,

i''sammanhang med öfriga stadganden, en ändring af Banklagen den 1 Mars

1830 att föreslås i enahanda syfte Utskottet det nu gjort; men att emellertid nu på

förhand göra partiela ändringar synas mig hvarken ändamålsenligt eller erforderligt,

och får jag således reservera mig emot Utskottets nu fattade beslut».

af Herr Mannerskantz: Jag anser 1 § i lagen för Riksbanken icke kunna

få ändras, som Utskottet föreslagit, förr än 72 § Regeringsformen först undergått

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 5.

förändring, eller i tydlig civil lag blifvit med full klarhet och noggrannhet stadgadt,

huru vid liqvider med Riksbankens å olika myntslag lydande sedlar bör

tillgå.

J%!:o .5.

Ank. till Riksd. Kansli den 13 April 1869, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring i lagstiftningen rörande

enskilda hanker med rätt att utgifva egna banksedlar.

Uti en inom Första Kammaren väckt motion, N:o 7, har Herr Tli. Wijkander

erinrat att, enligt 26 § i Kongl. Kungörelsen den 20 Maj 1864, angående enskilda

sedelutgifvande banker, dessa äro berättigade att utgifva banksedlar till ett

belopp, som motsvarar:

a) grundfondshypoteken; b) behållningen i rikets mynt och Riksbankens

sedlar; c) guld och silfver; d) depositioner i Riksbanken, och e) de för kassakreditiv

lemnade säkerhetshandlingar, som äro med grundfondshypotek jemförliga, i

den mån kreditiven äro begagnade, dock högst till hälften af grundfonden; samt

fästat uppmärksamheten derpå, hurusom i följd häraf en sedelutgifvande bank

skulle kunna hafva sedlar utelöpande på grund af de under Litt. a och e anförda

säkerheter, utan att ega någon sådan säkerhet, som Litt. b, c och d omförmäla,

eller med andra ord, utan att innehafva någon så beskaffad kassa, hvarmed

sedlarne skola inlösas; och har motionären med afseende härpå framställt förslag

om ett tillägg i ofvanberörda 26 § af följande innehåll:

»Förhållandet emellan utelöpande banksedlar och de under Litt. b, c och

d upptagna, för deras gäldande vid anfordran disponibla, tillgångar, får dock icke

vara större än som 3 till 1. Skulle detta procentförhållande öfverskridas och icke

inom 8 dagar derefter vara aterstäldt, är banken förfallen till böter, som utgå med

5 procent af hela det sedelbelopp, hvilket vid anståndstidens tilländagående finnes

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.