Sök i Ratio Lex

Memorial, rörande 5—10 Artiklarne i Banko-reglementet.

1869-04-06 · 9 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1869:8, Memorial, rörande 5—10 Artiklarne i Banko-reglementet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 8.

1

N:0 8.

/

Änk. till Riksd. Kansli d. 6 April 18C9, kl. 1 e. m.

Memorial, rörande 5—10 Artiklarne i Banko-reglementet.

Vid innevarande riksdag har icke inom Kamrarne någon motion väckts om

ändring i de stadganden, som för närvarande äro intagna i Banko-reglementets Artikel

5, om Bankens Styrelse och några särskilda åt densamma gifna uppdrag; Artikel

G, om göromalens fördelning, deputerades åligganden samt tjenstemännens ansvarighet;

Artikel 7, om bankostatens löneförmåner, grunderna för befordringar och pensionsberäkning

samt ordningsstadganden; Artikel 8, om diskont- och lånekontor en; Artikel 9, om

anordningarne utom stat; och Artikel 10, om Bankens pappersbruk Tumba.

Utskottet har icke heller för egen del funnit några andra ändringar i dessa

stadganden erforderliga, än de som här nedan omförmälas.

Utom do stadganden Banko-reglementet innehåller om bekostande af vikariat,

som till följd af tjenstemäns sjukdom blifva nödvändiga, har det genom ett särskild!

medgifvande i Banko-reglementet sedan längre tid varit åt Fullmägtige öfverlemnadt

att meddela tjenstledighet för svag helsas förbättrande, med rättighet att

dervid bestämma huruvida i sådant fall vikariatet skall på Bankens eller den tjenstledigos

bekostnad bestridas. Ansökningar om tjenstledighet af detta sednare slag,

grundade på läkarebetyg, förekomma till icke ringa antal; och hafva Bankens kostnader

i anledning af dylika tjenstlcdigheter i medeltal utgjort: år 186G R:dr 3,427:

81; år 18G7 R:dr 3,526: 28; och år 1868 R:dr 3,232: 76, eller i medeltal R:dr 3,395: 62.

I stället för den föresrift, som härom i nu gällande Banko-reglementets

112 § mom. 2 återfinnes, och hvars mera obestämda ordalag vållat, att sådan tjenstledighet

blifvit mycket ojemnt meddelad, i det några tjensteman mera ofta kunnat

söka sådan, andra deremot måst försaka tillfällen dertill, föreslogs under sista

riksdagen en anordning, hvarigenom en viss kortare tid till ledighet, eller s. k.

semester, åt hvarje tjensteman skulle beredas; och anmodade dåvarande Bankoutskott

Fullmägtige att taga denna fråga i öfvervägande och till denna riksdag

inkomma med utlåtande, huruvida, utan större utgift för Banken än som hittills

utgått, en reglering i sådant syfte voro möjlig och önskvärd.

Bil,, till Riksd. Prof,. 1889. 8 Sami. 1 Åfd. 6 Höft.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 8.

Sedan frågan härom varit föremål för särskild undersökning, hafva Fullmägtige,

med förordande af förslaget, inkommit med ett utlåtande, som Utskottet

anser sig höra i hufvudsakliga delar meddela, upptagande såväl sättet för regleringen

och uppgift på kostnaden, som förslag till de förändringar i reglementet, kvilka

deraf borde blifva en följd.

Banko-fullmägtige hafva anfört följande:

“Tjensterna inom Bankoverk et äro med få undantag af den beskaffenhet,

att de ovilkorligen taga i anspråk tjenstemannens närvaro på embetsrummet alla

söknedagar från 9 å 10 på morgonen till 2, 3 å 4 på eftermiddagen, och mången

tjensteman nödgas att der infinna sig tidigare och lemna detsamma sednare, utan

att under tiden erhålla tillfälle till någon hvila. Görornålens enformighet vid tjensterna

i allmänhet, i förening med den vid åtskilliga befattningar, för undvikande

af förlust, ovilkorligen nödiga, oafbrutna uppmärksamheten under hela tjenstgöringstiden,

föranleder ett själskrafternas förtröttande och förslöande, som snart nog

låter sig förmärka i en vanligen af oförmåga alstrad obenägenhet för äfven den

obetydligaste förändring i sättet för göromålens handläggning, och härigenom uppstå

för de styrande svårigheter vid tillämpning af nya föreskrifter, de der afse ett

raskare betjenande af den allmänhet, som med Banken har beröring. Mången

tjensteman nödgas att, fastän med uppoffringar, som icke rätt väl förena sig med

bibehållandet af en sund ekonomisk ställning, hvart annat år eller mera sällan,

söka bereda sig någon ledighet, för att derunder hemta styrka för derefter ånyo

inträdande ansträngningar, men det stora flertalet af tjensteman måste vara i oafbruten

tjenstgöring, intilldess deraf mången gång ådragen sjukdom tvingar till ett

afbrott. Skälet till detta nödtvång af ständig ansträngning är att söka på det ekonomiska

området. Förminskningen af inkomst under permissionstid, om ock för

vissa tjensteman föga kännbar, framkallar dock en brist, hvilken svårligen kan ersättas

af den, som är inskränkt till en inkomst, på det hela knappast tillräcklig

för tarflig bergning. För tjenstemannen måste det således utgöra icke allenast en

fördel, utan en ren nödvändighet att kunna under någon tid af året vinna befrielse

från tjenstens förrättande, utan att behöfva uppoffra något af löneinkomsten,

hvars oafkortade åtnjutande under permissionstid är desto mera behöfligt, som ledighetens

begagnande vanligen tager i anspråk kostnader, livilka eljest icke ifrågakomma.

För det verk, tjenstemannen tillhör, bör det ock i flera afseenden vara fördelaktigt,

att tjenstmannen beredes någon hvila från arbetet utan förlust af innehafvande

inkomst. Nitet för tjensten skarpes i samma mån, som tjenstemannen

kan hos principalen spåra ömhet om hans person, och arbetet besörjes med mera

raskhet och uppmärksamhet å verkets fördel, då någon hvila från arbetet årligen

är att påräkna. Af det oafbrutna, enformiga arbetet tidigt nog härledda sjukdomar

afböjas eller undanskjutas till en aflägsnarc tid och minska för verket utgifterna för

sjukdomsvikariater. Således och om fördelen för tjenstemannen af ledighet kan

beredas, utan att verket häraf får vidkännas någon ny utgift, så torde lätteligen

inses, att semesters meddelande bör vara nyttig för såväl Banken som dess tjensteman,

I afseende på årstiden, hvarunder sådan semester bör få begagnas, tidslängden

och semesterns utsträckning, hafva Fullmägtige ansett, dels att sådan borde

fä begagnas under Juni, Juli och Augusti, såsom varande de månader af året, derunder

helsans förbättrande antagligen bäst vinnes, och dels att samtlig^ tjensteinänncn

böra vara berättigade till åtnjutande af semester, dock att tidslängden

sättes olika för de särskilda tjenstegraderna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 8.

De flera organisations-förändringar, som Banken under do sednaste 34 åren

undergått, och hvarvid tjensterna till antal städse förminskats, hafva helt naturligt

föranledt dertill, att tillfället till befordran mera aflägsna^, hvaraf åter följt,

att de flesta e. o. tjensteman icke erhålla ordinarie tjenst förr än efter uppnådda

30 år, och att på l:sta gradens tjensteman åldern vexlar mellan 58 och 31 år och

på andra gradens mellan 61 och 43 år. De flesta af dessa graders tjensteman äro

således vid en ålder, då behofvet af någon tids hvila från tjenstegöromålen gör sig

kännbart, och detta synes vara ett talande skäl derför att hemälde tjensteman, Indika

jemförelsevis hafva den mest enformiga sysselsättningen, jemväl böra få åtnjuta

semester, om ock till tidslängden något mindre än den som varder bestämd för

do två högsta gradernas tjensteman. Yäl må det medgifvas, att det ändamål, som

genom semesters begagnande afses, eller att lemna tjenstemannen tillfälle att derunder

kunna för sin helsas förbättrande begagna brunnsdrickning och bad, någon

gång möjligen utom riket, väsendtligen förfelas, derest tiden för semestern för någon

tjensteman sättes kortare än 1^ månad; likväl och då inom öfriga tjenstemannakorpser

åt hvilka semester är förunnad, lägsta gradernas tjensteman i allmänhet antingen

icke äro till semesters åtnjutande berättigade eller ock få begagna sådan

endast under en kortare tid af året, torde 1 månads semester för hvar och en

tjensteman i de två lägsta graderna få anses tillräcklig. Utredning är gjord

öfver kostnaden för semester under lj>- månad för tjenstemännen i 4:de och 3:dje

graderna och under en månad för tjenstemännen i 2:dra och lista graderna, hvarvid

det visat sig att för närvarande, med två vakanta tjänster, en i lista och eu i 2:dra

graden, denna kostnad skulle komma att uppgå ''till 7,241 B:dr 53 öro. Genom

fyllande af vakanserna ökas denna kostnad med 166 It:dr 67 öre och kan blifva

ännu något högre, derest det finnes oundvikligen nödigt att använda kassör till

tjenstgöring i högre grad än den, hvartill han röror. Men deremot minskas kostnaden,

om eu eller annan icke begagnar semester, hvithet med säkerhet kan antagas,

emedan flere tjensteman äro för sin utkomst beroende af extra inkomster, hvilka

icke kunna under semestertid få uppbäras. Vid upprättandet af utredningen för

kostnaden har det antagits, att tjensteman under semester skall vara berättigad att

bibehålla afl å stat upptagen inkomst och således icke allenast lön utan äfven arfvoden,

tjenstgöringspenningar och missräkningspenningar, hvaremot, med undantag

för e. o. tjensteman och för ordinarie tjensteman, som förrättar tjensten för

kassa-chef, kassa-kamercrare och kassör, de vikarierande skulle tjenstgöra utan

särskild ersättning, så att för alla tjenster utom de nyss uppräknade, annan utgift

icke skulle ifrågakomma, än ett arfvode af 1,000 it:dr efter år räknadt, men för

omförmälda tjenster, jemte berörda arfvode, äfven missräkningspenningar. Då missräkningspenningarne

utgöra en så väsendtlig del af löneinkomsterna för kassör, hvilken

under de första 5 tjensteåren såsom sådan icke, utöfver missräkningspeningarne,

2,000 Ridr,. åtnjuter mera än 2,300 Ridr, skulle kassör, utan rätt att desamma

bibehålla, ej kunna för den stora uppoffringen af inkomst begagna sig af semester,

ehuru af Bankens alla tjensteman, med afseende å befattningens natur, deraf kanske

mest i behof. Å andra sidan kan det ej heller skäligen ifrågasättas, att tjensteman

i lägsta graden eller e. o. tjensteman, som vikarierar för kassör, skall under

tiden vara inskränkt till en inkomst af allenast 1,150 Ridr eller 1,000 Ridr, då

han lätteligen kan, såsom mera ovan, ådraga sig förlust genom missräkning. Af

nu anförda sednare skäl skulle ock vikarierne för chefen och kamereraren i kassakontoret,

hvilka hvardera såsom vårdare af dagvexlingskassan åtnjuta i missräkningsponningar

300 Ridr, tillerkännas motsvarande ersättning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Banko-Utskottets Memorial N:o 8.

Den utgift, Banken fått vidkännas för upprätthållandet*af tjensterna under

innehafvare deraf beviljad ledighet för en svag helsas förbättrande utan egentligt

sjukdomsfall och för enskilda angelägenheter, har under de sednaste tre åren, hvilka

lämpligast böra antagas till grund för beräkningen, emedan under år 1864 den nuvarande

regleringen af tjenstemanuapersonalen hufvudsakligen åvägabragtes, i medeltal

uppgått till ett belopp af 4,535 R:dr 80 öre. Kostnaden för semester åt

Bankens samtlige tjensteman skulle, efter hvad ofvan är antydt, komma att belöpa

sig till omkring 7,200 Ridr.

Om af denna kostnad 3,000 R:dr antagas kunna utgå från anslaget till uppmuntran

åt e. o. tjensteman, hvilka i alla fall komma i åtnjutande af icke allenast

dessa 3,000 R:dr, utan äfven större delen af hvad i öfrigt för tjensternas uppehållande

under semestertiden kan komma att erfordras, så bör under alla förhållanden

större utgift från Banken icke komma i fråga än 4,200 R:dr, hvilket belopp

något understiger hvad Banken hittills utgifvit för ofvanberörda vikariater. Rättigheten

för. tjensteman att få tjensten bestridd på Bankens bekostnad, då tjenstledighet

sökes för svag helsas förbättrande eller för enskilda angelägenheter, är nu

visserligen endast vilkorlig, men förhållandena hafva merendels föränledt medgifvandet

af lönens bibehållande under sådan ledighet. Af semesters beviljande skulle

deremot blifva en följd, att den vilkorliga rättigheten borde upphöra.

Semesterindelningen, som för hvarje år borde upprättas af cheferne och

fastställas af Fullmägtiges deputerade, är föreslagen att för första semesteråret sålunda

anordnas:

Fjerde och tredje tjenstegraderna.

Första semestern 1 Juni till och med 15 Juli.

5 tjensteman af 4:de tjenstegraden

(4 Kommissarier och Banko-sekreteraren).

5 tjensteman af 3:dje tjenstegraden.

Andra semestern 16 Juli till och med 31 Augusti.

4 tjensteman af 4:de tjenstegraden.

6 tjensteman af 3:djo tjenstegraden.

Andra och första tjenstegraderna.

Första semestern 1 Juni till och med 30 Juni.

7 tjensteman af 2:dra tjenstegraden.

8 tjensteman af lista tjenstegraden.

Andra semestern 1 Juli till och med 31 Juli.

6 tjensteman af 2:dra tjenstegraden.

8 tjensteman af lista tjenstegraden.

Tredje semestern 1 Augusti till och med 31 Augusti.

8 tjensteman af 2:dra tjenstegraden.

7 tjensteman af lista tjenstegraden.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 8.

5

Vid uppgörandet af detta förslag har behörigt afseende fästats derå att, äfven

om. en eller annan af de tjenstskyldige ordinarie tjenstemännen skulle under tiden

insjukna, Bankens tjenst icke skall lida, i saknad af vid göromålen vana och om

ärendenas behandling fullt kunniga personer. “

Utskottet, som jemväl efter egen noga granskning af förslaget, funnit det

innefatta väsendtligt fördelar, enär derigenom beredes lika rätt åt samtlige Bankens

tjensteman; enär Bankens kostnad icke blir större än förut, men fastställes

till en bestämd summa,> icke öfverskridande det belopp, som förut för likartade

fall utgått, och framför allt, enär en välbehöflig kortare tids hvila från ett själsförmögenheterna

förslöande arbete kan åt hvarje tjensteman beredas, får alltså tillstyrka

det af Fullmägtige uppgjorda förslaget, dock med den inskränkning att den

summa, som för semestreringen användes, icke må öfverstiga 3,500 Rrdr.

Om förevarande förslag bifalles borde nuvarande reglementes § 112 mom. 2

ändras sålunda,, att medgifvandet för Fullmägtige att tillåta tjensteman, som erhåller

ledighet för svag helsas förbättrande, att under tiden behålla lönen, borttoges, samt

att mom. 2 i dess nya lydelse sammansloges med nuvarande mom. 3. Vidare

borde, med bibehållande oförändradt af nu nuvarande mom. 4 i § 112, ett nytt

moment införas, som innehölle bestämmelserna angående semester; och derjemte

skulle dels i mom. 1 af 94 § införas under rubriken “arfvoden“ bestämmelsen om

det belopp, 3,500 Rall-, som finge för semestreringen användas, dels ock i mom. 2

af samma § nödigt tillägg göras i afseende på medgifvandet för tjenstemännen att

under semester behålla sina löneinkomster.

Innan Utskottet går att afgifva förslag till de stadgande!!, uti bvilka bestämmelser

i nu omförmälda afseenden böra införas, får Utskottet ännu anmäla en.

fram ställning, som Fullmägtige i sammanhang härmed gjort.

Fullmägtige hafva nemligen fästat uppmärksamheten derpå, att all föreskrift

för närvarande saknas om sättet för bestridande af vaktbetjents tjenst, när

antingen tjenstledighet af honom sökes för annan orsak, än sjukdom, eller att han

i. följd af iråkadt konkurstillstånd måste från tjenstgöring afhållas; Och Fullmägtige

hafva yttrat sig anse, att den i dylika fall från tjenston ledige eller derifrån

afhållne vakthetjenten hör bekosta tjenstgöringen; hvadan Fullmägtige i detta afseende

föreslagit införande af bestämmelse härom i 5 mom. af 112 §.

Till denna framställning tillstyrker Utskottet bifall.

På grund af hvad i här ofvan berörda ämnen blifvit anfördt och i öfverensstämmelse

med de förslag, Banko-fullmägtige till Utskottet afgifvit, allenast.med

tillägg af ett uttryckligt förbehåll derom, att semester ej må meddelas tjenstemännen

med mindre än att sådant utan hinder för göromålen kan ske, får Utskottet med

anförande, till jemförelsens lättande, af de hittills gällande §§, i hvilka förändring

bör ega rum, hemställa:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Banko-Utskottets Memorial N:o 8.

l:o

att motsvarigheten i blifvande bankoreglemente

till § 112 i det nu gällande

må få följande lydelse:

Mom. 1. Blifver chef, biträdande kommissarie

eller annan tjensteman af

sjukdom hindrad att sin syssla förrätta

och göromålens behöriga gång

fordrar att föranstalta om vikariat,

ege Fullmägtige att om tjenstgöringen

förordna och dervid använda

ett arfvode af 1,000 it:dr, efter år

räknadt.

Mom. 2. Erhålles tjenstledighet efter egen §

ansökning för svag helsas förbättrande

utan egentligt sjukdomsförfall,

eller för enskilda angelägenheter eller

i och för tjenstgöring hos Riksdagen,

dess Utskott eller Revisorer, vare den

tjenstledige pligtig att sjelf vidkännas

kostnaden för tjenstens bestridande.

Mom. 3. Då vikariat för någon tjensteman

erfordras i anseende dertill, att

han sin egendom åt borgenärer afträda

eller ock blifvit för skuld i

häkte inmanad eller under förmyndare

ställd, bör hälften af hans lön

användas till tjenstens bestridande

under den tid vikariat i dylika fall,

enligt nedanstående §§ (114—110)

kan komma att fortfara.

Mom. 4. Bankens samtlige tjensteman

ega, så vidt sådant utan hinder för

göromålens jemna och oafbrutna

gång kan ske, hvar i sin ordning

åtnjuta semester, de i l:sta och 2:dra

graderna under en månad, och de i

3:dje och 4:de graderna under en

och en half månad hvarje år. Tjen
-

Jfr § 112 mom. 1 (oförändradt).

112 mom. 2. Sökes tjenstledighet för

svag helsas förbättrande, utan egentligt

sjukdomsförfall, eller för enskilda

angelägenheter, ankomme det

på Eullmägtige att bestämma om

tjenstgöringen skall på Bankens eller

sökandens bekostnad bestridas.

§ 112 mom. 3. Tjensteman, som söker

ledighet i och för tjenstgöring hos

Riksdagen, dess Utskott eller Revisorer,

vare pligtig att sjelf vidkännas

kostnaden för tjenstens bestridande.

§112 mom. 4 (oförändradt).

Nytt monn

opaginerad Kontrollera mot PDF

Banko- Utskottets Memorial N:o 8.

stemannen bibehåller under semestertid

såväl lön som tjenstgöringspenningar,

arfvoden och missräkningspenningar,

hvaremot Fullmägtige

ega att i och för tjenstgöringen använda

icke allenast arfvoden beräknade

efter 1,000 R:dr för år, utan

äfven de för vissa befattningar anvisade

missräkningspenningar; allt

likväl inom det i § (94) mom. 1

dertill på det hela anvisade belopp

af 3,500 R:dr årligen. Semesterindelningen

för hvarje år upprättas

af cheferne och fastställes af Fullmägtiges

deputerade.

Mom. 5. Om någon af Bankens vaktbetjening

blifver af sjukdom hindrad

att sin tjenst bestrida, ego chefen

för Revisions- och Ekonomi-kontoret

förordna extra vaktbetjent att

tjensten förrätta, mot åtnjutande för

den tid, vikariatet fortfar, af ett arfvode,

motsvarande den inkomst på

lönestat, som för Bankens yngre

vaktmästare är bestämd. För vaktbetjent,

som af annan anledning söker

ledighet, eller som måste från

tjenstgöring afhållas i följd deraf att

han till borgenärers förnöjande sin

egendom afträdt, upprättas vikariat

jemväl af bemälde chef på den tjenstlediges

bekostnad.

2:o

att, i 94 § mom. 1, hvithet innehåller

aflöningsstaten, må under rubriken

“arfvoden11 införas näst efter

det till extraktarbeten och extra ordinarie

tjensteman anvisade anslag,

10,000 R:dr, följande titel:

“till vikarier för tjensteman, som

åtnjuta semester, högst R:dr 3,500.“

3:o

att tredje momentet i nyssnämnda

94 § må erhålla följande lydelse:

§ 112 mom. 5. Om någon af Bankens

vaktbetjening blifver af sjukdom

hindrad att sin tjenst bestrida, ege

chefen för Revisions-kontoret förordna

extra vaktbetjent att tjensten

förrätta, mot åtnjutande för den tid,

vikariatet fortfar, af ett arfvode motsvarande

den inkomst på lönestat,

som för Bankens yngre vaktmästare

är bestämd.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Banko-Utskottets Memorial N:o 8.

“Å arfvodesstat utgående tjenstgöring^-

och missräkningspenningar

samt sådana arfvoden, hyilka äro

anvisade åt tjensteman, åtfölja utöfvandet

af sjelfva tjenstebefattningen

och få alltså icke åtnjutas under

tjenstledighet; dock med rättighet

för Fullmägtige att kunna medgifva

den tjensteman eller vaktbetjent,

som af sjukdom hindra® från tjenstens

bestridande, att under tiden

uppbära de för samma tjenst å arfvodesstat

utgående tjenstgöringspenningar,

samt med det undantag för

öfrigt, som följer af stadgandet i §

(112) mom. 4 om semester för tjenstemännen.

Jfr § 94 mom. 3. Å arfvodesstat utgående

tjenstgörings- och missräkningspenningar

samt sådana arfvoden,

Indika äro anvisade åt tjensteman,

åtfölja utöfvandet af sjelfva

tjenstebefattningen, dock med rättighet

för Fullmägtige att kunna

medgifva den tjensteman eller vaktbetjent,

som af sjukdom hindras från

tjenstens bestridande, att under tiden

uppbära de för samma tjenst å arfvodesstat

utgående tjenstgöringspenningar.

Bland de föreskrifter rörande förvaltningen af lånekontoren, hvilka finnas

uti § 123 af nu gällande reglemente, förekomma i mom. 10 bestämmelser angående

de medel, hvarmed inbetalningar i kontoren få verkställas. Detta moment lyder

för närvarande sålunda:

“Yid inbetalningar till lånekontoret emottagas icke andra medel, än det i

riket fastställda, gångbara mynt samt Riksbankens, lånekontorens och filialbankernas

anvisningar, assignationer och vexlar.“

“På pröfning af lånekontorets styrelse må dock ankomma att A-id inbetalningar

jemväl emottaga enskilda sedelutgifvande bankers vid uppvisandet i Stockholm

betalbara vexlar. “

“Då inbetalningar ske i lånekontorets egna assignationer eller i filialbankernas

assignationer eller vexlar, skola desamma makuleras och, likasom enskilda

sedelutgifvande bankers vexlar, såsom kontant leverering till Banken genast insändas.

“

Sedan Riksdagen numera, i enlighet med Utskottets förslag, medgifvit

Banko-fullmägtige att kunna tillåta emottagande i Riksbanken och dess lånekontor

af enskilda banksedlar, utgifna af sådana banker, hvilka på stället lemna dagligt

tillfälle till utbyte af deras banksedlar mot Riksbankens, bör bestämmelsen härom

införas i ofvan angifna moment.

För öfrigt torde, enär vid uppvisandet i Stockholm betalbara vexlar, eller

s. k. postvexlar, utgifvas äfven af andra solida penningeanstalter, än sedelutgifvande

banker, tillåtelse böra lemnas att mottaga jemväl dylika.

Utskottet

s. 9 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o ti. 9

Utskottet, hemställer fördenskull,

ko

att mom. 10 i nuvarande § 123 må få följande lydelse:

“Förutom det i riket fastställda gångbara mynt samt Riksbankens,

lånekontorcns och filialbankernas anvisningar, assignationer och vexlar, må,

efter medgifvande af Banko-fullmägtige och enligt af dem meddelade föreskrifter,

vid liqvider och insättningar i lånekontoren jemväl emottagas

banksedlar, utgifna af sådana enskilda sedelutgifvande banker, hvilka å

den ort, der liqviden eller insättningen sker, lemna dagligt tillfälle till

utbyte af dessa sedlar mot Riksbankens sedlar; och må det för öfrigt

ankomma på pröfning af lånekontorets styrelse att äfven emottaga enskilda

penningeanstalters vid uppvisandet i Stockholm betalbara vexlar. “

“Då inbetalningar ske i lånekontorets egna assignationer eller i

filialbankernas assignationer eller vexlar, skola desamma makuleras och

såsom kontant leverering till Banken genast insändas. Enskilda bankers

sedlar skola, i enlighet med de föreskrifter Fullmägtige meddela, emot

Riksbankens sedlar utbytas; och enskilda penningeanstalters vexlar

skola till Riksbanken genast såsom kontant leverering insändas. “

Jemlik! föreskriften i 83 § af reglementet hafva Fullmägtige meddelat

Utskottet uppgift å de från Banken utgående, i 9:de artikeln af reglementet upptagna

anslag; efter pröfning af hvilken uppgift Utskottet funnit någon förändring

uti stadgandena i berörda artikel icke böra vidtagas.

Slutligen får Utskottet anmäla, att icke heller någon ändring i reglementets

10:de artikel, om Tumba pappersbruk, ansetts erforderlig.

Stockholm den 6 April 1869.

J. v. Scliwerin.

Utskottets Ordförande.

Bill. till Riksd. Prof. 1869. 6 Sami. 1 Afd. 6 Raft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.