Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Herr P. Nilssons motion om öfverlemnande till Kongl. Myntoch Medalj-kabinettet af åtskilliga i Riksbanken befintliga mynt och medaljer m. m.

1869-04-19 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1869:9, Utlåtande, i anledning af Herr P. Nilssons motion om öfverlemnande till Kongl. Myntoch Medalj-kabinettet af åtskilliga i Riksbanken befintliga mynt och medaljer m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Utlåtande N:o .9.

1

W:© 9.

Ank till Riksd. Kansli d. 19 April 1869, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af Herr P. Nilssons motion om öfverlemnande

till Kongl. Mynt- och Medalj-kabinettet af

åtskilliga i Riksbanken befintliga mynt och medaljer

m. m.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, N:o 279, har Herr P. Nilsson

föreslagit, att Riksdagen måtte besluta, att af Bankens mynt- och medaljsamling

skulle öfverlemnas till Kongl. Mynt- och Medalj-kabinettet så många

mynt och medaljer, som finnas i den förra, men saknas i det sednare, samt

att återstoden af den förstnämnda samlingen skulle säljas på offentlig auktion

till den högstbjudande och de influtna auktionsmedlen ingå i Bankens kassa.

Sedan denna motion jemte några vid densammas första föredragning i

Kammaren afgifna yttranden blifvit hänvisad till Banko-Utskottet, har Utskottet

ansett sig böra inhemta utlåtande af Banko fullmägtige, som med sådant till

Utskottet inkommit och dervid bifogat ett af vårdaren utaf Bankens Mynt- och

Medalj-kabinett, Riksantiqvarien m. m. B. E. Hildebrand, på Banko-fullmägtiges

anmodan till dem afgifvet yttrande.

Då dessa yttranden innefatta en fullständig utredning af ämnet, anser

Utskottet sig böra meddela desamma i sin helhet.

Riksantiqvarien Hildebrand anför följande: “Utgående från den åsigt,

att största sparsamhet bör iakttagas, har Herr Per Nilsson föreslagit, att från

Riksbankens Mynt-kabinett må till Kongl. Mynt-kabinettet öfverlemnas de mynt

och medaljer, som der saknas; att resten af Banko-kabinettets samling må säljas

på auktion, och att de influtna auktionsmedlen må ingå i Bankens kassa."

Bill. till Riksd. Prof. 1869. 6 Samt, 1 Afä. 7 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9.

“Detta förslag afser således tre ändamål: l:o att bereda en ansenlig

tillökning i Kongl. Mynt-kabinettets samlingar; 2:o) att förstärka Bankens kassa;

och 3:o) att bereda ett önskvärdt tillfälle för enskilda samlare att rikta sina

samlingar."

“Ehuru hvart och ett af dessa ändamål kan anses vara godt, måste

jag likväl uttala min öfvertygelse, att förslaget, om det verkställdes, skulle blifva

i ännu flera afseenden skadligt, och att vinsten för Bankens kassa skulle

blifva alltför obetydlig, för att rättfärdiga den betänkliga åtgärden att skingra

en af Statens offentliga, vetenskapliga samlingar."

“Hos oss har man hittills, likasom i hvarje annat civiliseradt land,

ansett dylika samlingar vara oumbärliga för vetenskapen samt ett hedrande

bevis på eu högre sinnesodling hos folket, och sålunda väl förtjenta att med

huldhet omvårdas."

“En samling af mynt och medaljer har icke, hvad måhända mången

föreställer sig, intresse ensamt för kuriositetsälskare och numismatik. År en

sådan samling någorlunda fullständig, så eger den stort värde jemväl i allmänhet

för en hvar, som söker upplysning i landets historia. Mynten, ordnade i

årsserier, gifva en åskådlig och äfven för dem, som icke specielt studerat nationalekonomien,

i ögonen fallande öfversigt af den ekonomiska ställningen i

landet under olika tidehvarf. Huru noggrann! man än må studera myntordningar

och andra Kongl. författningar, nödgas man dock, för att med säkerhet

kunna bedöma myntets och varornas värde under olika tider, äfvensom

andra finansiela förhållanden, mången gång taga sin tillflykt till sjelfva myn

tens granskning. Medaljerna åter utgöra den vackraste illustration till folkets

och dess regenters historia, och lemna dessutom värdefulla bidrag till kännedom

af konstens och smakens utbildning hos olika folk."

“Jag tviflar icke att detta både inses och erkännes af motionären, som

sjelf är ifrig myntsamlare. Men han har, efter hvad i motionen yttras, trott

sig finna, att Bankens Myntkabinett, derför att lokalen icke medgifver dess

offentliga förevisning, ''icke kan göra så stor nytta i den numismatiska forskningen,

som önskligt vore, och icke heller är behöfligt, särdeles som Staten

eger Kongl. Mynt- och Medalj-kabinettet, förvandt i Riksmuseum, som förevisas

allmänheten hvarje vecka och således är lätt tillgängligt äfven för vetenskapliga

forskningen.’"

“I denna af motionären framställda åsigt kan jag icke instämma. Den

vetenskapliga forskningen kan icke tillfredsställas under ofientliga förevisningar.

Ändamålet med dessa förevisningar är att bereda allmän upplysning och ett

bildande nöje åt den stora publik, som besöker Museum, och att väcka in

tresse äfven för denna del af den historiska forskningen. Vetenskapsmannen

måste på helt annat sätt taga kännedom om samlingarnes innehåll, och detta

s. 3 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9.

3

kan icke ske annorlunda än genom enskild granskning under vårdarens ögon.

För sådant ändamål liar Bankens samling, lika väl som Kongl. Myntkabinettet,

alltid, så snart önskan derom blifvit framställd, varit tillgänglig. För den stora

allmänheten är det utan tvifvel tillräckligt, att en af samlingarne, den större

och mera omfattande, hålles fritt öppen två dagar hvarje vecka. Den vetenskapliga

forskaren har icke någon olägenhet deraf att Bankens samling förva - ras i en trång lokal och innanför ett sessionsrum, som icke kan lämpligen öppnas

för en större folkström."

“För den vetenskapliga forskaren är det af utomordentligt stor vigt att

kunna få anställa specialundersökningar i mer än eu offentlig och rikhaltig

samling. Eu hvar, som befattat sig med beskrifning af mynt eller medaljer,

har säkert, lika som jag, erfarit behofvet att granska mera än ett exemplar af

samma mynt eller medalj, för att på det ena exemplaret kunna se och komplettera

hvad som, till följd af präglingskonstens ofullkomlighet i äldre tid, myntarbetarnes

ovarsamhet, tidens åverkan m. fl. orsaker, icke kan tydligt skönjas

på det andra, eller för att afgöra den stundom vanskliga frågan om ett mynts

äkthet, för att kontrollera och jemföra de särskilda myntsorternas vigt hvilken

stundom varierar mera än man haft skäl att vänta, o. s. v.“

“För att kunna åstadkomma en sådan jemförelse är det naturligtvis en

stor fördel, om två offentliga samlingar finnas inom samma stad. Det kan och

bör således icke anses som en onödig lyx, att Sveriges hufvudstad eger, bredvid

den stora rikssamlingen, som omfattar alla länder och folk, ännu en offentlig

samling, inskränkt till hvad som för oss är vigtigast, de Svenska mynten

och medaljerna. I många andra hufvudstäder, äfven i länder, som med

afseende på tillgångar icke kunna anses stå framför vårt land, finnas dylika

offentliga specialsamlingar bredvid det större och mera omfattande rikskabinettet."

“Med behjertande af ett sådant behof, beslöto Rikets Ständer år 1756,

under ekonomiska förhållanden som visst icke voro bättre än närvarande tids att

med 120,000 daler k. m. för Banken inköpa aflidne Presidenten Friherre Gustaf

Classon Rålambs betydliga och på rariteter rika samling af Svenska mynt och

medaljer."

“Planen för Bankens samling bär sedan fortfarande bibehållits, med inskränkning

till Sverige. Först år 1842 fick denna plan, på grund af Statsrevisorernes

hemställan, en ringa utsträckning så till vida, att för Myntkabinettet

skulle anskaffas prof af de förnämsta främmande folks nyaste mynt. Detta

beslut föranleddes af de vid riksdagarne väckta förslagen om ändring i vårt

myntsystem; och den lilla samlingen af dessa främmande mynt var under flera

riksdagar flitigt begagnad af dåvarande Banko-Utskott."

“Bankens Svenska samling har efter hand blifvit ökad, så att den nu

är en af de yppersta i sitt slag. Tidtals, då ingen särskild vårdare varit an
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9.

ställd, har tillväxten afstadnat — så som sednast under åren 1813—1834, då endast

några tillfälliga inköp gjordes, till en del af sådana mynt och medaljer,

som redan förut funnos, till en del af sådana, som alldeles icke tillhöra planen

för Bankens samling —; men hvad som sålunda blifvit försummadt har

sednare blifvit afhjelpt.®

“Då Banko-Utskottet torde önska att få uppgift på Bankens utgifter för

samlingens kompletterande, tillåter jag mig upplysa, att sedan jag år 1836 mottog

vården om Bankens Myntkabinett, hafva inköpen för detsamma, intill 1868

års slut, uppgått till 14,538 Riksdaler 18 öre Riksmynt. Härvid bör dock märkas,

att med denna summa har samlingen från år 1812, då siste vårdaren,

Banko-kommissarien Fr. Silfverstolpe afled, intill närvarande tid blifvit fortsatt,

samt vidare, att för äldre tid många mynt och medaljer, som förut saknats,

blifvit anskaffade, och att derjemte både för äldre och nyare tid stora luckor

blifvit fyllda, sedan år 1858 planen utsträcktes till samlande af årsserier af de

Svenska mynten, då man förut nöjt sig med endast eu representant af hvarje

olika myntsort under hvarje regent. Detta beslut föranledde under de tre närmast

följande åren mycket betydliga inköp på en gång. Om man fördelar ofvannämnda

inköpssumma på 56 år (1813—1868), så uppgårkostna den för hvarje

år till 259 R:dr 61 öre Riksmynt, hvaraf största delen finnes qvar i metallisk

valuta. Den årliga ränteförlusten på dessa inköp torde väl icke kunna anses

vara af stor betydelse för en Riksbank.

“Under de 33 år jag haft vården (1836—1868) har Bankens samling blifvit

ökad med 784 Svenska medaljer (38 i guld, 568 i silfver, 178 i bronz eller

tenn); 1,565 Svenska mynt (91 i guld, 1,045 i silfver, 429 i koppar); samt 348

af utlandets nyaste mynt (3 i platina, 45 i guld, 227 i silfver, 73 i koppar).

Dessa tillökningar äro särskildt beskrifna i ett från 1836 fortgående inventarium.

Ett år 1860 tryckt arbete: “Minnespenningar öfver Enskilde Svenska Män och

Qvinnor“ innehåller en katalog öfver alla sådana minnespenningar, förvarade i

Bankens kabinett. En dylik beskrifning öfver alla Kongl. och andra Svenska

medaljer, likaledes angifvande allt som finnes i Bankens samling, är under utarbetning.

Under samma tid har Myntkabinettet fått egen lokal, något vidgad

genom en skiljeväggs borttagande, samt helt och hållet ny inredning, som haft

till följd en fullkomligt ny anordning af samlingen.“

“Motionärens förslag att ur Bankens samling må för Kongl. Myntkabinettet

uttagas allt hvad som der saknas, är ganska aktningsvärd^ men denna

förmån skulle, enligt hvad jag här ofvan anfört, ingalunda ersätta fördelen för

forskaren att kunna anställa jemförelse i tvänne samlingar.®

“Dessutom anser jag en alltför långt drifven centralisation icke vara

att tillstyrka, emedan man, genom att hopa allt på ett ställe, kan komma att

göra oersättliga förluster. Samlingar, i synnerhet af denna, art, hafva fiender,

s. 5 Kontrollera mot PDF

jBanko-Utskottets Utlåtande N:o 9.

5

mot hvilka man aldrig kan bereda nog säkert skydd. Om man ock kan göra

sig någorlunda trygg mot elden, finnes deremot icke någon full säkerhet mot

tjufven. En offentlig samling kan således spolieras, och i sådant fall är det en

lycka att icke allt hvad Staten i sådan väg eger på en gång går förloradt."

“Att dessa farhågar icke äro gripna ur luften, visa exemplen af den

stora stölden af guldmynten i Franska Myntkabinettet, stölden af guldhornen i

Köpenhamns och af guldringarne i Berlins Museum in. fl., allt inom en föga

aflägsen tid.“

“Vi behöfva dessutom icke gå utanför fäderneslandet, för att hemta varnande

exempel. I Svenska Kongl. Myntkabinettet föröfvades på 1780-talet en

stöld af kabinettets vårdare, som uttog alla utländska guldmynten, till ett belopp

af 820 dukater, belånte dessa i Banken och rymde ur riket. Dessa guldmynt,

som länge förvarats i Bankens kassahvalf, upphemtades, enligt beslut vid

1840 års riksdag, på min anhållan, till Bankens Myntkabinett, och blefvo, sedan

jag upptäckt och visat, att mynten voro desamma, som bortstulits i Kongl.

Myntkabinettet, genom Rikets Ständers beslut år 1854 dit återlemnade. Det

var utlemnandet af dessa främmande guldmynt, hvilka icke tillhörde planen för

Bankens samling och endast några få år der hade förvarats, som föranledde

den i Herr Per Nilssons motion omnämnda afskrifning 4,646 R:dr 32 sk. Banko

i Banko kabinettets metallvärde."

“Ehuru mera än någon annan intresserad att få öka Kongl. Myntkabinettets

samlingar och att dit rädda undan förstörelse allt som står att erhålla

ur jordfynd eller hos enskilde personer kan jag likväl, på grund af de skäl jag

anfört, icke tillstyrka en tillökning, beredd genom upprifning af en annan Statens

samling, som med rätta har vunnit stort anseende både inom och utom

fäderneslandet."

“Den vinst, som motionären trott sig kunna vänta för Bankens kassa

genom försäljning på auktion af hvad som icke blifvit för Kongl. Myntkabinettet

uttaget, skulle säkerligen blifva betydligt mindre, än han måhända föreställt sig.

Sedan Kongl. Myntkabinettet uttagit icke blott de största rariteterna, utan äfven

alla guldmedaljerna och en stor mängd af silfvermedaljerna m. in., skulle

återstoden genom försäljning på auktion, efter alla afbränningar, näppeligen lemna

eu behållning af mer än kanske högst 8,000 Riksdaler. Denna tillökning i Bankens

rörelsefond torde väl icke kunna anses vara af så stor vigt, att deri skulle

finnas en ursäkt för beslutet att skingra en offentlig, vetenskaplig samling.

Tvärtom torde denna åtgärd, hvar den blefve spord, bidraga att förringa, i stället

för att stärka Bankens kredit. Och det torde dessutom med skäl kunna

befaras, att »Svenska folkets representanter, genom bifall till en sådan försäljning

skulle ådraga sig lika bitande anmärkningar, som än i dag uti vetenskap
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Banko- Utskottets Utlåtande N:o 9.

liga skrifter upprepas mot Leipzigs stadsmyndigheter, hvilka för några år sedan,

i ändamål att förstärka stadskassa^ läto bortauktionera stadens offentliga myntsamling,

hvilken likväl icke kunde för Leipzig ega så stort värde, som Bankens

samling eget- för Sverige/4

“Motionären har vidare antydt, att Myntkabinettet föranleder en årlig

utgift till vårdarens aflönande. Detta är beklagligtvis en tunga, som medföljer

alla samlingar, men som icke kan undvikas, om de skola bereda något gagn;

ty utan en sakkunnig vårdare är hvarje samling en död skatt. Man torde

icke kunna påräkna att finna någon tjenlig person, villig att utan ersättning

åtaga sig en befattning, som krafvel’ omtanke och möda, och med hvilken stort

ansvar är förenadt. Upplysningsvis bör jag nämna, att under de första åren,

sedan jag mottog vården om samlingen, utgjorde årsarfvodet 166 K:dr 32 skil].

Banko, samt att detta arfvode, utan någon ansökning från min sida, efter

hand blifvit af Svenska folkets representanter frivilligt och ynnestfullt förhöjdt/4
“Det

af Herr Doktor Gumaelius, vid motionens föredragning i Andra

Kammaren, väckta förslag, att återstoden af Bankens samling, sedan för Kongl.

Myntkabinettet blifvit uttaget hvad som der behöfves, må till universiteterna

och elementar-läroverken utdelas, i hvilket förslag Herr Chenon och jemväl

Herr Per Nilsson sjelf instämt, vore utan tvifvel nationen mera värdigt, än att

låta öfverskottet säljas på auktion.“

“Men att spränga en offentlig och i sin helhet högst värderik samling,

för att åt hvart och ett af rikets större läroverk utportionera ett par dussin

mynt och medaljer, skulle, efter mitt förmenande, icke vara välbetänkt, och

för dessa läroverk och den ungdom, som der undervisas, bereda föga båtnad.

I vetenskapligt afseende skulle en sådan splittring vara måhända ännu mera

skadlig, än om återstoden såldes på auktion; ty i sednare fallet skulle åtminstone

de vigtigare och mera sällsynta mynten och medaljerna stadna i några

få enskilda samlingar, der de kunde blifva för den vetenskapliga forskaren

lättare tillgängliga, än om han skulle nödgas uppsöka några här, andra

der i sinåsamlingar, spridda kring hela riket. Jag anser visserligen önskligt,

att vid elementar-läroverken må kunna bildas samlingar, äfven af mynt och

medaljer; men dessa böra anordnas efter en bestämd och enkel plan, för att

blifva instruktiva. Några få, om än sällsynta, mynt och medaljer, utan sammanhang,

skulle der endast blifva föga observerade kuriositeter/4

“Ehuru jag således för min del icke kan tillstyrka bifall till motionen,

hvarken sådan den ursprungligen framställdes, eller med den modifikation den

sedermera erhållit, anser jag mig likväl, för att i någon mån gå motionärens

opaginerad Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Utlåtande N-.o 9.

välvilliga afsigter för Kongl. Myntkabinettets förstärkande till mötes, böra vördsamt

hemställa, om icke Herrar Fullmägtige skulle finna skäl hos Banko-Utskottet

föreslå, att från Bankens samling må afskiljas några för dess plan

helt och hållet främmande äldre utländska mynt, nemligen: l:o dels några

Lifländska härmästares, biskopars och städers, åtskilliga Kufiska, Anglosachsiska,

Danska m. fl. småmynt från medeltiden och de närmast derefter följande seklerna,

hvilka mynt som bihang medföljde Rålambska samlingen, då denna af

Rikets Ständer inköptes; — dels 2:o några få andra äldre utländska mynt, sedermera

tillkomna, hvaribland några Irländska och Anglosachsiska, hvilka un

der en tid, då Myntkabinettet icke egde någon särskild vårdare, af Banko-full

mägtige inköptes på grund af säljarens oriktiga uppgift att dessa skulle vara

Olof Skötkonungs och Anund Jakobs mycket sällsynta mynt; —• dels ock 3:o

en hop utländska små skiljemynt af silfver (126 stycken) och koppar (214 stycken),

hvilka åtföljde en för många år sedan inköpt samling af äldre i Wisby

präglade mynt."

“Om Riksdagen skulle tillåta att bland dessa för Bankosamlingen främmande

mynt, hvilka af brist på utrymme icke ens kunna i myntskåpet uppläggas,

finge för Kongl. Myntkabinettet uttagas hvad som der saknas, företrädesvis

bland de främmande medeltidsmynten, kunde de öfriga under hand försäljas

eller nedsmältas, då de äro af allt för ringa värde att säljas på auktion,

och den inflytande summan användas till nya inköp af Svenska mynt och medaljer

samt sådana utländska nyaste mynt, som tillhöra planen för Bankens

samling."

“Jag tillåter mig bilägga en summarisk förteckning på dessa utländska

äldre mynt, upptagande 13 i guld, 428 i silfver, 238 i koppar, således tillsammans

679. Med undantag af guldmynten, hvilka sannolikt alla skulle behöfvas

i Kongl. Myntkabinettet, hafva de öfriga mycket ringa metallvärde, ty silfvermynten

äro till största delen helt små och af dålig halt. Kopparmynten äro

icke beräknade i Myntkabinettets metallvärde, hvilket således genom denna [föryttring.

icke skulle blifva betydligt nedsatt."

Banko-fullmägtige hafva anfört följande: "Berörda förslag, sådant det,

enligt omförmälda yttranden, blifvit af motionären förändradt, innefattar att

Banken skall öfverlemna till Kongl. Mynt och Medaljkabinettet så många mynt

och medaljer, som finnas i Bankens, men saknas i Kongl. Myntkabinettets

samling samt att af återstoden utaf Bankens mynt och medaljer universiteterna

må ega att göra urval för sina samlingar, och de öfriga mynt och medaljerna

fördelas emellan myntsamlingar, tillhöriga elementarläroverken i landsorten.

"

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9.

“Genom förslaget afses således i sjelfva verket upplifvande af en samling

Svenska mynt och skådepenningar, som, under en lång tidsföljd med omsorg

och sakkännedom vårdad och förfullständigad, vunnit ett välförtjent anseende

både inom och utom landet samt i följd häraf blifvit i vetenskapliga

arbeten åberopad till upplysning för forskare i historiska, nationalekonomiska

och numismatiska ämnen.“

“För att visa förslagets olämplighet kunde det möjligen vara tillräckligt

att erinra om svårigheterna att sammanföra representanterna för de otaliga

under ett årtusende präglade Svenska mynt och skådepenningar till ett sådant

ordnadt helt, att de kunna göra anspråk på benämningen af samling. Men

Fullmägtige anse det oaktadt frågan om lämpligheten af en dylik värdefull

samlings upplifvande böra skärskådas från såväl vetenskaplig som administrativ

synpunkt. I förra hänseendet torde Fullmägtige kunna inskränka sig till

åberopande af hvad Bankens garde des medailles anfört i närlagda honom affordrade

utlåtande öfver det väckta förslaget. I det sednare åter, eller lämpligheten

af förslaget, betraktadt från synpunkten af samlingens vigt i administrativ

väg, tillåta Fullmägtige sig fästa uppmärksamhet derå, att vid de förändringar

af rikets mynt, hvilka redan ifrågakomma och hädanefter ej torde

uteblifva, äfvensom vid pröfning af andra likartade frågor, det visat sig vara

och är af verklig fördel för icke allenast de lagstiftande, utan äfven de verkställande,

att inom Banken hafva tillgång till en samling, hvaröfver de ega full

dispositionsrätt och sålunda kunna fritt förfoga i och för lösningen af dylika

frågor, hvadan ock sannolikt är att vid sådana tillfällen saknaden af Bankens

mynt- och medaljsamling skulle blifva ganska kännbar."

“Då för öfrigt, om frågan betraktas äfven från ekonomisk synpunkt,

Bankens årliga utgift för komplettering och vård af Bankens mynt- och medaljsamling

är alltför obetydlig att föranleda skäligt stöd för bifall till förslaget,

hemställa Fullmägtige vördsamt att detsamma icke må vinna vidare afseende,

än Fullmägtige här nedan ifrågasatt."

“Den af garde des medailles gjorda framställning om afskiljande från

Bankens mynt- och medaljkabinett af åtskilliga derstädes förvarade gamla utländska

mynt, vilja Fullmägtige nemligen i så måtto understödja, att berörda

mynt må öfverlemnas till Kongl. Myntkabinettet, under vilkor att, enär det icke

kan vara Kiksdagen värdigt att genom försäljning eller nedsmältning af mynt,

användbara i offentliga samlingar, bereda Banken eu inkomst af några Riksdaler,

från Kongl. Kabinettet till andra offentliga samlingar hänvisas sådana af

dessa mynt, hvilka icke äro för kompletterande af Kongl. Myntkabinettets samlingar

erforderliga"

Riksdagen

s. 9 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Utlåtande N-.o 9.

9

Riksdagen torde af hvad sålunda blifvit upplyst finna, att hvarken motionärens

ursprungliga förslag eller de öfriga uti ämnet framställda böra bifallas;

hvadan Utskottet hemställer,

att Herr P. Nilssons förevarande motion icke må till någon

åtgärd föranleda.

Stockholm den 19 April 1869.

J. v. Schwerin.

Utskottets Ordförande.

Hen Ola Jönsson anmälde, att han icke närvarit vid behandlingen af

detta ärende i Utskottet.

Bih till Rilcsd. Prof. 1869. 6 Samt. / Afd. 7 Hatt.

‘2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.