Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1
1869-02-25 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1869:1, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1
Dokumentets text
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.
1
1%T;0 t.
Ank till Riksd. Kansli d. 25 Febr. 1869, kl 2 o. m
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o
/, med anledning af väckt motion, angående underdånig
framställning till Kong}. Maja, om meddelande
af föreskrifter rörande försigtighetsmått vid svedjande
m. m.
f
Uti en till Utskottet remitterad motion N:o 13, har Herr Adlersparre,
Iluäolf anfört, hurusom anledningen till de skogseldar, som under de sednare
åren förstört tusentals tunnland skog, bestode i de flesta fall uti bristande
varsamhet vid bränning af svedjeland, men äfven borde tillskrifvas brister i
lagstiftningen beträffande de försigtighetsmått, som vid bränning af svedjeland
aldrig borde få åsidosättas, samt att vid granskning af allmänna lagens stadgande
i 15 Kap. Byggninga-balken om de försigtighetsmått, som till förekommande
af skogseld borde iakttagas'', icke torde kunna förnekas, att dessa stadganden
erbjuda alltför ringa trygghet i dessa hänseenden för de fall, då skada
icke sker, om ock Strafflagens bestämmelser, beträffande den, som ouppsåtligen,
genom oförsigtighet, vårdslöshet eller försummelse vore “vållande" till sådan
eldsvåda, kunde anses vara för det ändamål, som med ansvarsbestämmelse kan
ernås, fullt tillräckliga, och att följaktligen skärpta föreskrifter om de försigtighetsmått,
som böra iakttagas vid antändning af eld ute å mark, vare sig för
bränning af svedjeland eller annan mark, skulle verksamt bidraga att förekomma
skogseldar, äfvensom att mera fullständiga stadganden rörande åtgärder
för skogseldars släckning, än nu gällande, skulle bereda utväg att hämma en
uppkommen skogselds spridande, allt i förening med tidsenliga straffpåföljder
Bill. till Riksd. Prof. 1869. 8 Sami 2 Afd. 1 Band. 1 Höft. 1
2
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1,
vid uraktlåtenhet af gifna föreskrifter äfven i de fall, då skada ej sker, i hvit
ket afseende motionären, med hänsyn till hvad för städerna finnes föreskrifvet
mot oförsigtigt handhafvande åt eld, ansett, att, utom de försigtighetsmått, som
i 15 Kap. Byggninga-balken finnas föreskrifna angående skyldighet att afrödja
skogen näst omkring, gräfva upp jorden samt hafva vatten och redskap till
hands, den, som vill svedjeland bränna, borde vara förbunden, att innan antändning
sker, för någon myndighet visa, det han vidtagit föreskrifna försigtighetsmått;
hvarjemte motionären, under förmenande, att de i åberopade lagrum
förekommande orden starkt väder eller stor torka och hetta, hvilka utmärka
de tillfällen, då svedjeland ej får antändas, skulle lemna rum för tvetydighet,
och då större svårighet förefunnes, att sedan eldfara timat, pröfva förhållandet
i detta fall, ansett det vara nödigt att åt vederbörande myndighet jemväl öfverlemna
bedömande, huruvida väderleken borde utgöra hinder vid antändningen,
likasom motionären såsom eu ofullständighet anmärkt, att lagen icke antager
skyldighet för svedjaren, att besörja eldens ^släckning, der starkt väder
under bränningen uppkommer och sådant bevisligen låter sig göra och derföre
ansett stadgande nödigt derom, att svedjande måtte vaktas, intilldess någon
myndighet genom noggrann undersökning funnit elden vara alldeles utsläckt;
i följd hvaraf motionären föreslagit, att Riksdagen må besluta, att i skrifvelse
till Kongl. Maj:t göra underdånig framställning derom, att Kong!. Maj:t ville
låta utarbeta och till allmän efterlefnad påbjuda en stadga, innehållande fullständigare
föreskrifter om försigtighetsmått^ iakttagande vid svedjande och högre
straffbestämmelser mot deras öfverträdande, äfven då skada ej sker, än den allmänna
lagen i 15 Kap. Byggninga-balken upptager, och genom hvilken stadga
kommunalstyrelsen på landet borde bemyndigas att utöfva tillsyn öfver nämnde
föreskrifters behöriga efterlefnad.
Under en tid, då en ordnad skogshushållning, till fredande af en bland
fäderneslandets dyrbaraste egendom, utgör en allvarlig önskan hos hvarje sann
fosterlandsvän, och då ostridigt är att genom de årligen återkommande skogseldarne,
en betydlig del af denna egendom medtages och förstöres, synes i
sanning behofvet vara för handen, att åtminstone i den syftning, som med
motionen afses, åtgärder vidtagas till förekommande af de svåra härjningar,
som dessa skogseldar föranleda. Orsakerna till dessa äro likväl att finna icke
allenast, på sätt i motionen anföres, dels uti bristande tillsyn deröfver, att gifna
föreskrifter vid brännande af svedjeland blifva behörigen iakttagna, dels ock
uti det ringa ansvar, som för uraktlåtenhet af dessa föreskrifter för närvarande
finnes stadgadt, utan jemväl deruti att dessa stadgande!? hufvudsakligen afse brännande
af svedjeland, ehuru på sednare tider för verkställande af odling, medelst flåhackning
och bränning å myrar och mossar, eld upptändes ute å mark, utan att sådana
försigtighetsmått finnas i lag föreskrifna, som för bränning af svedjeland,
3
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.
oaktadt erfarenheten visat, att eld vid sådana tillfällen uppkommit, hvarigenom
stora skogstrakter blifvit dels uppbrända och dels mer eller mindre skadade.
Vid besinnande häraf och med afseende å den fara, för hvilken angränsande
skogar jemväl vid sådan bränning äro utsatta, torde nödvändigheten
bjuda, att äfven i detta fall försigtighetsmått blifva stadgade till förekommande
af dylika förluster, likasom uppenbart synes, att det ansvar, som i 15
Kap. 3 och 4 §§ Byggninga-balken för ''der uppräknade fall finnes utsatt, då
skada ej sker, icke kan vara tillfyllestgörande för afhållande från lagbudens
åsidosättande, helst felaktigheten hos gerningsmannen icke förringas genom deri
tillfällighet, att bränningen utan menliga följder möjligen går för sig. Utskottet
hai derföre trott, att dessa olägenheter skulle kunna afhjelpas derigenom, att
någon uppdrogs att utöfva kontroll i detta afseende, vare sig kronobetjeningen,
någon af kommunalstyrelsen eller af dem utsedd trovärdig person, åt hvilken
öfver]emnades att undersöka, huruvida nödiga försigtighetsmått blifvit iakttagna,
äfvensom att öfverträdelse al dessa föreskrifter belädes med ansvar som när
mare öfverensstämde med de straffbestämmelser, som nu mera i Strafflagen för
åverkan å annans skog äro utsatta, och hvaraf man kunde hoppas, att anledningen
till dessa skogseldar skulle småningom upphöra, i samma mån man
tvingas att egna mera uppmärksamhet på vården om skogarne, än hittills vant
fölhållandet, hvaremot Utskottet anser det af motionären anmärkta uttryck
i åberopade lagrum “starkt väder, stor torka och hetta" utmärka hvad lagstiftaren
dermed åsyftat, så att någon ovisshet om betydelsen deraf icke kan uppstå,
och att förbud för vederbörande att lemna elden, förr än den blifvit släckt,
medför större säkerhet, än föreskriften om ytterligare besigtning efter bränningen,
föi erhållande af visshet i detta fall, på sätt i motionen föreslagits utom
det att sadant skulle föranleda till ökade kostnader.
Med tillämpning af dessa åsigter på de fall, som utgöra föremål för
stadgandena i 15 Kap. Byggninga-balken och med antagande af hittills gällande
grundsats, att iakttagande af föreskrifna försigtighetsmått uti ifrågavarande
hänseende icke frikalla! från ansvar, derest skada det oaktadt sker, har Utskottet
föreställt sig, att hvad i 2 § 1 mom. i åberopade balk förekommer
skall kunna helt och hållet uteslutas, då sednare mom. i samma §, enligt 5
Kap. 12 § Strafflagen, nu mera upphört att gälla, äfvensom att då uti 15 8 i
Kong!. Förordningen om Strafflagens införande och hvad i afseende derå iakttagas
skall, den 16 Februari 1864, förklaras, att stadgande i äldre lag eller
författning om skadestånds förvandling till kroppsstraff ej skall vidare tillämpas
så väl 3:dje som följande moment i 3 § berörda Kap. blifvit upphäfda samt
vidaie att hvad i 1 och 2 mom. i samma § förekommer synes kunna sam
manföras, då ansvarspåföljden för der förekommande öfverträdelse bestämmes
efter grunderna i 5 Kap. Strafflagen, och slutligen att 4 § i samma Kap. bibe
-
4
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N;o 2) Utlåtande N:o 1-
hålles utan annan förändring, än att straffbestämmelserna för der förekommande
fall höjas samt att 5:te och 6:te inom. sammanföras under samma moment.
Deremot skulle 5 och 6 §§ i detta Kap. qvarstå oförändrade.
Utskottet får derföre vördsamt tillstyrka:
“att Riksdagen ville i underdånig skrifvelse anhålla, det
Kongl. Maj:t täcktes gifva följande förändrade lydelse åt 15
Kap. 1, 2, 3 och 4 §§ Byggninga-balken.
1 §. Vill man svedjeland bränna, afrödje då skogen
näst omkring, gräfve upp jorden och kåfve vatten derhos
med sådan redskap, som tjena!'' till eldens släckning samt
göre derom anmälan hos kronobetjent i orten eller ledamot
i kommunalstyrelse, som har, att, så lort ske kan, utsätta
och sednast inom åtta dagar sjelf eller genom annan tro
värdig person tillse, att dessa försigtighetsmått äro vidtagna;
tillsäge ock, innan bränningen företages, grannar, att vid
handen vara och till hjelp komma, der så omtränger. Ej
må svedja antändas under blåst eller stark torka och hetta,
ändå att så förfares, som nu sagdt är.
Enahanda stadganden galle äfven, innan bränning må
företagas efter flåhackning eller på annat sätt verkställd odling''
af mosse eller myr.
2 §. Underlåter man något af hvad i föregående §
finnes stadgadt eller antänder man svedja eller företager
torf- eller jordbränning under blåst eller stark torka och
hetta, eller går man derifrån, innan elden alldeles utsläckt
är, böte från och med tjugu till och med tvåhundrade
daler, ändå att ingen skada sker.
3 § Tänder någon upp eld ute å marken af annan
orsak eller tillfälle, eller gör det vägfarande, eller tänder
man upp, då starkt väder är eller långsam torka, eller der
skog och annat kan tändas, och släcker ej elden väl ut,
böte från och med tjugu till och med tvåhundrade daler,
ändå att skada ej sker.
4 §. Då skogseld uppkommer, skola grannar och
socknemän skynda sig dit att släcka, eller böte från och
med två till och med tio daler. Tager faran till, kungöre
det nästa kronobetjente och läte han straxt budkafle
gå byar emellan Hvar som den nedlägger, böte från och
med tio till och med tjugu daler. Af hvart matlag skall
■4
Forsta Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande Ko 1. 5
er, man komma till elden, så ock hvar ryttare, soldat och
båtsman med yxa eller bila, spade och vattenkärl Blifver
någon alldeles borta, utan laga förfall, eller kommer någon
för sent eller trader från sitt arbete och ställe, förr än
hemlof gifves, bote från och med tre till och med tio daJei-
,Nu f.r ,elden så dämpad, att ej allé der nödige äro
forordne da kronobetjente vissa män, som hålla der vakt
hvar efter annan, till dess ingen fara är.
Stockholm den 25 Februari 1869.
På Utskottets vägnar:
E. V. Almquist
Eib till Biksd. Prof. 1869 8 Sami.
2 Afd. 1 Band. 1 Käft.
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.