Sök i Ratio Lex

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3

1869-03-22 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1869:3, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3.

1

J% :o 3.

Ank. till Riksd. Kansli d. 23 Mars 1869, kl. 1 e. m.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2, med anledning

af väckt motion angående ändring i Kongl. Cirkuläret den 27

September 1804 i fråga om värdskapet till kronohemman i det fall,

då hemmanet af åbo till följd af begånget brott blifvit förverkadt.

Uti en till Utskottet remitterad motion, N:o 10, har Herr Almquist, E. V.,

— under förmälan hurusom genom Kongl. Cirkuläret den 27 September 1804 vore

stadgadt att, i händelse en för tjufnad eller dylikt nesligt brott dömd kronoåbo

egde antingen myndig son eller måg, som funnes skicklig och kunde värdskapet,

med skyldighet att försörja moder och minderåriga syskon, emottaga, en sådan son

eller måg borde under föreskrifna vilkor, då ej annan i sin rätt derigenom lede,

värdskapet uppdragas, och den brottslige derifrån vika — anfört att till följd af

berörda stadgande stundom inträffade, att vanfrejdade personer komme att å kronohemman

qvarstadna, enär vilkoret för åborättens öfverflyttande från en för brott

dömd kronoåbo till dess myndige son eller måg endast bestode deri, att denne

sednare åtoge sig att försörja moder och omyndiga syskon, hvilket svårligen kunde

försiggå på annat sätt, än att dessa å stället qvarbodde och der njöto sitt underhåll,

tillika med den vanfrejdade fadren. Öfverlåtelse af åborätten från den

brottslige fadren till dess son eller måg blefve således utan annan betydelse, än

att den brottsliga familjen genom den nye åboen komme att med än flera medlemmar

ökas och ställets knappa afkastning, som antagligen icke sällan bidragit till

den äldre åboens brottslighet, blefve ännu otillräckligare för den större personalen,

som derigenom snart bringades i än djupare elände.

Med afseende å dessa olägenheter och deras menliga inverkan på befolkningens

moralitet och rättskänsla, och då större förmåner icke borde tillerkännas barn

och efterkommande till kronoåbo, som genom brottslighet förverkat sin besittningsrätt

än barn efter åbo, som till följd af bristande tillgång blifvit urståndsatt att

Bill. till Riksd. Prot. 1869. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 3 Ilåft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3.

för någon tid fullgöra de byggnads- och odlingsskyldigheter, som betingade åborättens

bibehållande, har motionären hemställt, det Riksdagen för sin del ville besluta

en sådan ändring af föreskrifterna i ofvanberörda Kongl. Cirkulär, att kronoåbo,

som dömes till ansvar för tjufnad eller annat nesligt brott, skall derigenom

anses hafva förverkat all rätt till hemmanets vidare innehafvande för sig, hustru,

barn och efterkommande; dock att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, om sådan

åbo hade hustru och oföx-sörjda barn i torftiga omständigheter, skulle ega att, efter

noggrann pröfning, bestämma om och till hvad belopp nya åboen, under en tid af

högst 10 år, skulle till företrädarens hustru och barn utgifva något underhåll.

Utskottet, som, för bedömande af denna fråga, förskaffat sig kännedom af

de för kronohemman och för krononybyggen i de Nori-ländska länen gällande Kongl.

Författningar, Cirkulärer och Bref, har dervid inhemtat: att bestämmelser i särskilda

delar för krononybyggen saknas, till följd hvaraf samma , stadganden, som

gälla för kronohemman, äfven, under vissa förhållanden, blifvit på krononybyggen

tillämpade, hvaraf händt, att nybyggai-ens skyldigheter och rättigheter icke alltid

så bestämdt blifvit från kronohemmans-åboens särskilda, som med fastigheternas

olika natur och dem åtföljande egenskaper varit öfverensstämmande.

Då nemligen kronohemmans-åboen innehar hemmanet med betryggad besittningsrätt,

mot erläggande till Kronan af den skatt och ränta, som blifvit detsamma

åsatt och med åliggande att hemmanet till åbyggnad och jord väl underhålla

och bruka, samt allmänna lagen för åsidosättande af dessa skyldigheter i

vissa fall stadgar böter och bestämmei-, huru bristerna hjelpas skola, men endast,

vid svårare försummelser och efter domstols pröfning straffar med åborättens förlust;

så innehafves kronobygge endast under vilkorlig besittningsrätt, eller så vida innehafvaren

fullgör vissa årliga, vid syn, före ställets anläggning till bestämdt värde

uppskattade byggnads- och odlingsarbeten. Nybyggaren, som, mot fullgörande af

berörda arbets-skyldigheter, af Staten tillgodonjuter 8 tunnor korn i odlingshjelp

och derjemte i underhållsbidrag för hvarje af de barn han eger öfver 4 men

under 15 års ålder lj tunna spanmål åidigen, intilldess det yngsta blifvit sex

år gammalt, samt rättighet att, utan afgift till Staten, årligen afverka så mycket

skog till afsalu på ställets egor eller, der afvittring icke skett, på stället omgifvande,

i författning till vidden bestämd, kronomark, som, med skogens framtida bestånd,

kan af jägeritjensteman utsynas, förverkar besittningsrätten till stället, om något

af de bestämda byggnads- och odlings-skyldigheterna eftersättes, hvilket af kronobetjeningen

vid syn, som hvarje tredje år å stället förrättas, undersökes, och är

han derjemte skyldig ej endast att, xxtan någon ersättning för den kostnad och det

arbete han å ställei användt, frångå detsamma, utan ock att återgälda den odlingsoch

barnuppfostiungs-hjelp han erhållit, hvarefter lägenheten under lika vilkor till

annan dugligare åbo öfverlemnas. Det värde, stället genom bebyggande och upparbetande

småningom erhåller, kan derför icke betraktas såsom nybyggarens tillhörighet

utan såsom Statens egendom, åstadkommen genom de ai-beten nybyggaren,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 2) Utlåtande N:o 3.

mot erhållna förmåner, är skyldig utgöra, intilldess alla de bestämda byggnadsoch

odlings-skyldigheterna blifvit fullgjorda och nybygget mot skatt och ränta till

Staten i jordebok till hemman öfverföres.

Häraf framgår således, att, då upplåtelsen af kronohemman under stadgad

åborätt i sjelfva verket innefattar ett emellan Kronan och åboen afslutadt kontrakt,

som icke af Kronan kan, utan domstols pröfning och beslut, upphäfvas, hemmanet

måste betraktas såsom en åboens tillhörighet, hvilken svårligen kan beröfvas hans

hustru, barn eller andra rättsinnehafvare, derföre att han genom begånget brott, för

sin enskilda person, förverkat åborätten till hemmanst; hvaremot, då upplåtelse till

TlUhyggesanläggning åt obebyggda och ouppodlade Kronans marker till sitt bestånd

är så vilkorlig, att innehafvaren icke kan anses ega någon del i nybyggets värde,

förrän detsamma till hemman öfvergår, ingen af nybyggarens slägt eller rättsinnehafvare

kan ega grundade anspråk på nybyggets öfvertagande, om besittniugsrätten

dertill af honom förverkas.

Endast såsom gemensamt vilkor för kronohemmansåbo och krononybyggare

är stadgadt, att ingen får till sådan antagas eller såsom sådan bibehållas, som

ej med vederbörande presterskaps betyg styrker sig ega god kristendomskunskap

och oklandrad frejd.

Hvad nu motionärens framställning beträffar, så, ehuru stadgandet i det

ifrågavarande Kongl. Cirkuläret uppenbarligen afser, ej endast att hindra vanfrejdade

och för brott straffade personer att innehafva och besitta Kronan tillhöriga lägenheter,

utan ock att förebygga det sådana må utgöra tillhåll för personer, som

kunna vara för allmänna säkerheten*vådliga eller genom sitt brottsliga föredöme

för befolkningen i orten skadliga; och de af motionären antydda olägenheter deraf,

att kronohemman, hvilket åbo genom brottslighet förverkat, af dennes myndige

son eller måg öfvertages, ej kunna bestridas; har Utskottet likväl, med hufvudsakligt

afseende på eganderättens helgd äfven för dem, hvilkas familjefader genom

brottslighet förverkat en del af sina medborgerliga rättigheter, ansett att, hvad angår

åborätt till kronohemman i nu ifrågavarande fall, någon inskränkning i de stadganden,

som Kongl. Cirkuläret den 27 September 1804 innehåller, icke skäligen

bör ega rum;

hvaremot, då anförda olägenheter hufvudsakligast torde förekomma vid nybyggen,

hvilkas i allmänhet svaga beskaffenhet lemnar brukaren ett alltför knappt

bröd i ersättning för hans möda, hvilken omständighet antagligen bidrager att inleda

nybyggaren i sådan brottslighet som här är i fråga, och då berörda Cirkulär

uteslutande afser förhållandet vid kronohemman, anser Utskottet, att bestämda föreskrifter,

huru med krononybygge skall förfaras, då innehafvaren för tjufnad eller

annat gröfre brott förverkar besittningsrätten, äro af behof påkallade.

Med stöd af denna utredning synes det Utskottet, att krononybyggare, som

föröfvat stöld eller annat gröfre brott, derigenom bör anses hafva förverkat besittningsrätten

till nybygget ej allenast för sin egen person, utan jemväl förmånsrätten

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3.

dertill för hustru, om hon blir enka, och barn; hvaremot, då det vore obilligt, att,

om någon af desse önskade nybygget öfvertaga och dertill befunnes i alla afseenden

lämplig, denne skulle endast för slägtskapen till nybyggets förre brottslige innehafvare

från en sådan förmån uteslutas, har Utskottet i här förutsatta fall ansett

det böra åt Konungens Befallningshafvande öfverlemnas att till innehafvare af nybygget

antaga den person bland de sökande, som, utan afseende å slägtskapsförhållanden

med förre innehafvaren, dertill pröfvas lämplig.

Men då oskattlagda krononybyggen numera lära förekomma, snart sagdt, endast

inom de Norrländska provinsprna, har Utskottet föreställt sig, att de stadganden,

hvilka i nu omförmälda afseende kunna vara af behofvet påkallade, lämpligen böra

intagas i den författning beträffande anläggning och skattläggning af krononybyggen

i de norra provinserna samt nybyggares rättigheter och skyldigheter med afseende

på nybyggets upparbetande och öfverlåtelse i vanliga fall m. in., hvartill

Kongl. Maj:t, efter hvad Utskottet tror sig känna, på grund af Rikets Ständers

underdåniga framställningar den 11 Augusti 1860 och den 25 Juli 1863, låtit utarbeta

fullständigt förslag, och hvilken Kongl. Författning snart nog lärer kunna vara

att förvänta.

Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet vördsamt föreslå:

att Riksdagen, med åberopande af hvad beträffande besittningsrätt

till krononybyggen här ofvan blifvit anfördt, måtte i underdånig

skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes taga i

nådigt öfvervägande, om och hvilka bestämdare föreskrifter angående

besittningsrätten till krononybygge i det fall, då innehafvaren

genom tjufnad eller annat föröfvadt gröfre brott förverkar

densamma, än nu finnas, må vara af behofvet påkallade, och

i sådan händelse i sammanhang med den författning, hvilken

Kongl. Maj:t, med anledning af Rikets Ständers underdåniga

skrivelser den 11 Aug. 1860 och den 25 Juli 1863 torde komma

att utfärda angående nybyggesförhållandena i de Norrländska

provinserna, jemväl låta meddela de föreskrifter, hvilka

i ofvanberörda hänseende kunna anses af behofvet påkallade.

Stockholm den 22 Mars 1869.

På Utskottets vägnar:

E. V. Almquist.

Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, 1869.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.