Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3
1869-03-22 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1869:3, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3
Dokumentets text
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3.
1
J% :o 3.
Ank. till Riksd. Kansli d. 23 Mars 1869, kl. 1 e. m.
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2, med anledning
af väckt motion angående ändring i Kongl. Cirkuläret den 27
September 1804 i fråga om värdskapet till kronohemman i det fall,
då hemmanet af åbo till följd af begånget brott blifvit förverkadt.
Uti en till Utskottet remitterad motion, N:o 10, har Herr Almquist, E. V.,
— under förmälan hurusom genom Kongl. Cirkuläret den 27 September 1804 vore
stadgadt att, i händelse en för tjufnad eller dylikt nesligt brott dömd kronoåbo
egde antingen myndig son eller måg, som funnes skicklig och kunde värdskapet,
med skyldighet att försörja moder och minderåriga syskon, emottaga, en sådan son
eller måg borde under föreskrifna vilkor, då ej annan i sin rätt derigenom lede,
värdskapet uppdragas, och den brottslige derifrån vika — anfört att till följd af
berörda stadgande stundom inträffade, att vanfrejdade personer komme att å kronohemman
qvarstadna, enär vilkoret för åborättens öfverflyttande från en för brott
dömd kronoåbo till dess myndige son eller måg endast bestode deri, att denne
sednare åtoge sig att försörja moder och omyndiga syskon, hvilket svårligen kunde
försiggå på annat sätt, än att dessa å stället qvarbodde och der njöto sitt underhåll,
tillika med den vanfrejdade fadren. Öfverlåtelse af åborätten från den
brottslige fadren till dess son eller måg blefve således utan annan betydelse, än
att den brottsliga familjen genom den nye åboen komme att med än flera medlemmar
ökas och ställets knappa afkastning, som antagligen icke sällan bidragit till
den äldre åboens brottslighet, blefve ännu otillräckligare för den större personalen,
som derigenom snart bringades i än djupare elände.
Med afseende å dessa olägenheter och deras menliga inverkan på befolkningens
moralitet och rättskänsla, och då större förmåner icke borde tillerkännas barn
och efterkommande till kronoåbo, som genom brottslighet förverkat sin besittningsrätt
än barn efter åbo, som till följd af bristande tillgång blifvit urståndsatt att
Bill. till Riksd. Prot. 1869. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 3 Ilåft. 1
2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3.
för någon tid fullgöra de byggnads- och odlingsskyldigheter, som betingade åborättens
bibehållande, har motionären hemställt, det Riksdagen för sin del ville besluta
en sådan ändring af föreskrifterna i ofvanberörda Kongl. Cirkulär, att kronoåbo,
som dömes till ansvar för tjufnad eller annat nesligt brott, skall derigenom
anses hafva förverkat all rätt till hemmanets vidare innehafvande för sig, hustru,
barn och efterkommande; dock att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, om sådan
åbo hade hustru och oföx-sörjda barn i torftiga omständigheter, skulle ega att, efter
noggrann pröfning, bestämma om och till hvad belopp nya åboen, under en tid af
högst 10 år, skulle till företrädarens hustru och barn utgifva något underhåll.
Utskottet, som, för bedömande af denna fråga, förskaffat sig kännedom af
de för kronohemman och för krononybyggen i de Nori-ländska länen gällande Kongl.
Författningar, Cirkulärer och Bref, har dervid inhemtat: att bestämmelser i särskilda
delar för krononybyggen saknas, till följd hvaraf samma , stadganden, som
gälla för kronohemman, äfven, under vissa förhållanden, blifvit på krononybyggen
tillämpade, hvaraf händt, att nybyggai-ens skyldigheter och rättigheter icke alltid
så bestämdt blifvit från kronohemmans-åboens särskilda, som med fastigheternas
olika natur och dem åtföljande egenskaper varit öfverensstämmande.
Då nemligen kronohemmans-åboen innehar hemmanet med betryggad besittningsrätt,
mot erläggande till Kronan af den skatt och ränta, som blifvit detsamma
åsatt och med åliggande att hemmanet till åbyggnad och jord väl underhålla
och bruka, samt allmänna lagen för åsidosättande af dessa skyldigheter i
vissa fall stadgar böter och bestämmei-, huru bristerna hjelpas skola, men endast,
vid svårare försummelser och efter domstols pröfning straffar med åborättens förlust;
så innehafves kronobygge endast under vilkorlig besittningsrätt, eller så vida innehafvaren
fullgör vissa årliga, vid syn, före ställets anläggning till bestämdt värde
uppskattade byggnads- och odlingsarbeten. Nybyggaren, som, mot fullgörande af
berörda arbets-skyldigheter, af Staten tillgodonjuter 8 tunnor korn i odlingshjelp
och derjemte i underhållsbidrag för hvarje af de barn han eger öfver 4 men
under 15 års ålder lj tunna spanmål åidigen, intilldess det yngsta blifvit sex
år gammalt, samt rättighet att, utan afgift till Staten, årligen afverka så mycket
skog till afsalu på ställets egor eller, der afvittring icke skett, på stället omgifvande,
i författning till vidden bestämd, kronomark, som, med skogens framtida bestånd,
kan af jägeritjensteman utsynas, förverkar besittningsrätten till stället, om något
af de bestämda byggnads- och odlings-skyldigheterna eftersättes, hvilket af kronobetjeningen
vid syn, som hvarje tredje år å stället förrättas, undersökes, och är
han derjemte skyldig ej endast att, xxtan någon ersättning för den kostnad och det
arbete han å ställei användt, frångå detsamma, utan ock att återgälda den odlingsoch
barnuppfostiungs-hjelp han erhållit, hvarefter lägenheten under lika vilkor till
annan dugligare åbo öfverlemnas. Det värde, stället genom bebyggande och upparbetande
småningom erhåller, kan derför icke betraktas såsom nybyggarens tillhörighet
utan såsom Statens egendom, åstadkommen genom de ai-beten nybyggaren,
3
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 2) Utlåtande N:o 3.
mot erhållna förmåner, är skyldig utgöra, intilldess alla de bestämda byggnadsoch
odlings-skyldigheterna blifvit fullgjorda och nybygget mot skatt och ränta till
Staten i jordebok till hemman öfverföres.
Häraf framgår således, att, då upplåtelsen af kronohemman under stadgad
åborätt i sjelfva verket innefattar ett emellan Kronan och åboen afslutadt kontrakt,
som icke af Kronan kan, utan domstols pröfning och beslut, upphäfvas, hemmanet
måste betraktas såsom en åboens tillhörighet, hvilken svårligen kan beröfvas hans
hustru, barn eller andra rättsinnehafvare, derföre att han genom begånget brott, för
sin enskilda person, förverkat åborätten till hemmanst; hvaremot, då upplåtelse till
TlUhyggesanläggning åt obebyggda och ouppodlade Kronans marker till sitt bestånd
är så vilkorlig, att innehafvaren icke kan anses ega någon del i nybyggets värde,
förrän detsamma till hemman öfvergår, ingen af nybyggarens slägt eller rättsinnehafvare
kan ega grundade anspråk på nybyggets öfvertagande, om besittniugsrätten
dertill af honom förverkas.
Endast såsom gemensamt vilkor för kronohemmansåbo och krononybyggare
är stadgadt, att ingen får till sådan antagas eller såsom sådan bibehållas, som
ej med vederbörande presterskaps betyg styrker sig ega god kristendomskunskap
och oklandrad frejd.
Hvad nu motionärens framställning beträffar, så, ehuru stadgandet i det
ifrågavarande Kongl. Cirkuläret uppenbarligen afser, ej endast att hindra vanfrejdade
och för brott straffade personer att innehafva och besitta Kronan tillhöriga lägenheter,
utan ock att förebygga det sådana må utgöra tillhåll för personer, som
kunna vara för allmänna säkerheten*vådliga eller genom sitt brottsliga föredöme
för befolkningen i orten skadliga; och de af motionären antydda olägenheter deraf,
att kronohemman, hvilket åbo genom brottslighet förverkat, af dennes myndige
son eller måg öfvertages, ej kunna bestridas; har Utskottet likväl, med hufvudsakligt
afseende på eganderättens helgd äfven för dem, hvilkas familjefader genom
brottslighet förverkat en del af sina medborgerliga rättigheter, ansett att, hvad angår
åborätt till kronohemman i nu ifrågavarande fall, någon inskränkning i de stadganden,
som Kongl. Cirkuläret den 27 September 1804 innehåller, icke skäligen
bör ega rum;
hvaremot, då anförda olägenheter hufvudsakligast torde förekomma vid nybyggen,
hvilkas i allmänhet svaga beskaffenhet lemnar brukaren ett alltför knappt
bröd i ersättning för hans möda, hvilken omständighet antagligen bidrager att inleda
nybyggaren i sådan brottslighet som här är i fråga, och då berörda Cirkulär
uteslutande afser förhållandet vid kronohemman, anser Utskottet, att bestämda föreskrifter,
huru med krononybygge skall förfaras, då innehafvaren för tjufnad eller
annat gröfre brott förverkar besittningsrätten, äro af behof påkallade.
Med stöd af denna utredning synes det Utskottet, att krononybyggare, som
föröfvat stöld eller annat gröfre brott, derigenom bör anses hafva förverkat besittningsrätten
till nybygget ej allenast för sin egen person, utan jemväl förmånsrätten
4
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3.
dertill för hustru, om hon blir enka, och barn; hvaremot, då det vore obilligt, att,
om någon af desse önskade nybygget öfvertaga och dertill befunnes i alla afseenden
lämplig, denne skulle endast för slägtskapen till nybyggets förre brottslige innehafvare
från en sådan förmån uteslutas, har Utskottet i här förutsatta fall ansett
det böra åt Konungens Befallningshafvande öfverlemnas att till innehafvare af nybygget
antaga den person bland de sökande, som, utan afseende å slägtskapsförhållanden
med förre innehafvaren, dertill pröfvas lämplig.
Men då oskattlagda krononybyggen numera lära förekomma, snart sagdt, endast
inom de Norrländska provinsprna, har Utskottet föreställt sig, att de stadganden,
hvilka i nu omförmälda afseende kunna vara af behofvet påkallade, lämpligen böra
intagas i den författning beträffande anläggning och skattläggning af krononybyggen
i de norra provinserna samt nybyggares rättigheter och skyldigheter med afseende
på nybyggets upparbetande och öfverlåtelse i vanliga fall m. in., hvartill
Kongl. Maj:t, efter hvad Utskottet tror sig känna, på grund af Rikets Ständers
underdåniga framställningar den 11 Augusti 1860 och den 25 Juli 1863, låtit utarbeta
fullständigt förslag, och hvilken Kongl. Författning snart nog lärer kunna vara
att förvänta.
Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet vördsamt föreslå:
att Riksdagen, med åberopande af hvad beträffande besittningsrätt
till krononybyggen här ofvan blifvit anfördt, måtte i underdånig
skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes taga i
nådigt öfvervägande, om och hvilka bestämdare föreskrifter angående
besittningsrätten till krononybygge i det fall, då innehafvaren
genom tjufnad eller annat föröfvadt gröfre brott förverkar
densamma, än nu finnas, må vara af behofvet påkallade, och
i sådan händelse i sammanhang med den författning, hvilken
Kongl. Maj:t, med anledning af Rikets Ständers underdåniga
skrivelser den 11 Aug. 1860 och den 25 Juli 1863 torde komma
att utfärda angående nybyggesförhållandena i de Norrländska
provinserna, jemväl låta meddela de föreskrifter, hvilka
i ofvanberörda hänseende kunna anses af behofvet påkallade.
Stockholm den 22 Mars 1869.
På Utskottets vägnar:
E. V. Almquist.
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, 1869.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.