Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8
1869-04-22 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1869:8, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8
Dokumentets text
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.
1
Jf:« 8.
Ank. till Riksa. Kansli d. 22 April 1869, kl. 1 e. m.
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6, med anledning
såväl af Andra Kammarens genom protokollsutdrag delgifna
beslut angående befrielse för fartyg och båtar af viss drägtighet,
som trafikera Öresund, att taga lots och erlägga lotspenningar,
som ock af Herr J. F. Bergs inom Första Kammaren
väckta motion i samma syfte.
Första Kammaren har för vidare utredning af frågan till Utskottet remitterat
dels Andra Kammarens fattade beslut att ingå med underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj.t att Svenska och Danska fartyg och båtar, däckade under 9 nylästers och
odäckade under 12 nylästers drägtighet, då de användas till sjöfart emellan Svenska
och Danska orter vid Öresund, varda befriade från skyldighet att begagna lots eller
erlägga lotspenningar, dock med förutsättning att någon förhöjning derigenom icke allt
framgent kommer att ega rum i de vid Öresund anställda lotsars ordinarie löneinkomster;”
samt dels Herr J. F. Bergs motion N:o 54, med hemställan ”att Riksdagen behagade
besluta att i underdånig skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t, vid pröfning af
frågan om upphäfvande af utgående lotsumgälder för fartyg intill 9 nylästers drägtighet
eller 6 fots djupgående, täcktes taga i öfvervägande huruvida icke befrielse från
att taga lots eller erlägga lotspenningar äfven vid ingående kunde medgifvas fartyg af
5 å 6 lästers drägtighet.”
Utskottet, som tagit kännedom af de till ärendet hörande liandlingarne samt
de motiver, som föranledt Andra Kammarens i frågan fattade beslut, hvilka finnas
angifna i dess Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 7, och i öfrigt förskaffat sig
Bih. till Riksd. Prot. 1869. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 8 Käft. 1
2
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.
nödiga upplysningar i ämnet, anser sig på här nedan anförda skäl icke kunna tillstyrka
antagande af Andra Kammarens ifrågavarande beslut.
'' Redan den 13 Maj nästlidne år har Riksdagen i underdånig skrifvelse anhållit,
att ”Kongl. Maj:t täcktes låta vidtaga sådana åtgärder, att alla fartyg, som icke öfverstiga
antingen 9 nylästers drägtighet eller 6 fots djupgående, varda vid utklarering
till utrikes ort befriade från skyldigheten att taga lots och erlägga lotspenningar,” så
att den delen af frågan, som rörer befrielse för fartyg och båtar att vid utgående taga
lots eller erlägga lotspenningar, redan är underställd Kongl. Maj:ts pröfning, vid hvilket
förhållande Utskottet anser, att densamma icke kan eller bör till någon Riksdagens
vidare åtgärd föranleda.
Vidkommande åter den delen af frågan, som angår befrielse för Svenska och
Danska fartyg och båtar af uppgifna lästetal, hvilka användas till sjöfart emellan Svenska
och Danska orter vid Öresund, att jemväl vid ingående varda befriade från skyldigheten
att taga lots och erlägga lotsumgälder, tror Utskottet sig icke böra tillstyrka några undantagsförmåner
för de fartyg och båtar, som trafikera Öresund, utöfver hvad i detta
afseende redan finnes medgifvet genom Kongl. Kungörelsen den 11 April 1867, enligt
hvilken Skånska och Danska s. k. färjemansbåtar samt Svenska och Danska båtar i
öfrigt, icke öfverstigande 3 nyläster, hvilka begagnas till sjöfart emellan Svenska och
Danska orter vid Öresund, äro frikallade från skyldigheten att begagna lots och erlägga
lots- eller infartspenningar, helst enahanda förmåner i sådant fall jemväl borde medgifvas
fartyg och båtar, som trafikera andra ställen, hvilka äro med Öresund i flera
afseenden jemförliga, såsom emellan öfriga delar af Skånska vestkusten och Danmark,
emellan norra delen af Bohuslän och Norge, samt emellan en del af Svenska Östersjö
o
kusten
och Aland.
Deremot synes det Utskottet, som är öfvertygadt, att sjöfarten i allmänhet
behöfver all den lindring i afgifter, som billigtvis kan densamma beredas, förtjena att
tagas i öfvervägande, huruvida, jemlikt det af Herr Berg i dess ofvanberörda motion
framställda förslag, befrielse från skyldighet för alla utrikes ifrån kommande så väl
svenska som utländska fartyg och båtar af mindre drägtighet att vid ingående taga
lots och erlägga lotsumgälder, skulle kunna medgifvas utan att några egentliga uppoffringar
för lotsverket derigenom förorsakades. För att bedöma i hvad mån en
sådan lättnad skulle komma Svenska fartyg till del i jemförelse med utländska, har
Utskottet från lotsverket förskaffat sig upplysning om antalet fartyg och båtar af
mindre drägtighet, som under sist förlidna året erlade lotspenningar; och inhemtas
deraf, att sådan afgift nämnda år erlades af 1,920 Svenska och 1,020 utländska, intill
9 nylästers drägtighet samt af 610 Svenska och 190 utländska intill 5 nyläster; så
att, om frihet från lotsumgälders erläggande endast utsträcktes till båtar af sistnämnda
lästetal, lättnaden deraf i vida större proportion skulle komma den Svenska sjöfarten
till godo, än om densamma utsträcktes till fartyg af det högre lästetalet. Men en
noggrannare pröfning torde detta oaktadt erfordras, för att med säkerhet må kunna
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts {N:o 2) Utlåtande N:o 8. 3
bedömas, huru långt en sådan frihet, som här är i fråga, möjligen bör medgifvas;
helst en längre utsträckt befrielse från lotsumgälders erläggande skulle kunna komma
att inverka så betydligt på lotsarnes extra inkomster, att ersättning derför förr eller
sednare möjligen måste beredas dem i deras ordinarie löneinkomster.
Utskottet, som, i öfverensstämmelse med hvad ofvan blifvit anfördt, icke tilltror
sig böra förorda några uudantagsförmåner för fartyg och båtar, som trafikera
särskilda delar af landets kuster, men deremot anser, att all den lättnad, hvilken skäligen
kan beredas Svenska sjöfarten i allmänhet, bör åt densamma medgifvas, far med
anledning häraf vördsamt hemställa, att Första Kammaren, med afslag å Andra Kammarens
i frågan fattade beslut, ville för sin del besluta, att i underdånig skrifvelse
hos Kongl. Maj:t anhålla:
att Kongl. Maj:t vid pröfning åt Riksdagens den 13 Maj 1868
aflåtna underdåniga skrifvelse om medgifvande för fartyg intill 9
nylästers drägtighet eller 6 fots djupgående att vid utklarering
till utrikes ort varda befriade från skyldighet att taga lots och
erlägga lotspenningar, jemväl täcktes taga i öfvervägande, huruvida
icke frihet från skyldigheten att taga lots och erlägga lotsumgälder
äfven vid ingående kunde medgifvas utrikes ifrån kommande
fartyg och båtar af något högre än tre nylästers drägtighet,
hvarintill Svenska och Danska fartyg och båtar, som trafikera
Öresund, för närvarande äro befriade från skyldigheten att begagna
lots och erlägga lotsumgälder.
Stockholm den 22 April 1869.
På Utskottets vägnar:
E. Y. Almquist.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.