Konstitutions-Utskottets Utlåtande N;o t
1869-02-22 · 5 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 3 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1869:1, Konstitutions-Utskottets Utlåtande N;o t
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N;o t.
L
Äf:o t.
Ank.s till Riksd. Kansli d. 22 Febr. 1869, kl. 1 e. m.
Konstitutions-Utskottets Utlåtande, angående aj Herrar Trefjenberg,
Wallén och Falkman väckta motioner
om ändring i 23 § Riksdag s-ordning en.
Under sistlidne riksdag väcktes inom Andra Kammaren en motion, åsyftande
sådan ändring i 23 § Riksdagsordningen, hvarigenom det riksdagsmannaarfvode,
som enligt denna § tillkommer Andra Kammarens ledamöter, skulle
nedsättas till sjuhundratjugu Riksdaler för hvarje lagtima riksdag, motsvarande
ett dagtraktamente af sex Riksdaler för de fall, då arfvodet, enligt Riksdags
ordningen, bör på sistnämnda sätt beräknas.
I ett med anledning af detta förslag afgifvet Betänkande (N:o 9) 4afstyrkte
Konstitutions-Utskottet bifall till motionen, hufvudsakligen af det skäl,
att Utskottet befarade, att, om riksdagsmannaarfvodet nedsattes till det föreslagna
beloppet, det icke skulle motsvara det ändamål man afsett med stadgandet
om aflöning åt Andra Kammarens ledamöter. Detta ändamål hade, enligt
Utskottets förmenande, varit att sätta samhället i tillfälle att för utöfvande
af representantens vigtiga kall kunna taga den verkliga förtjensten och det
lefvande intresset för samhällets angelägenheter i anspråk, hvarhelst dessa
egenskaper funnes, och utan hinder deraf, att de tillhörde personer, hvilkas
ekonomiska ställning icke tilläte dem att utan särskild godtgörelse utbyta sina
enskilda sysslor mot arbetet i det allmännas tjenst. Att med fullkomlig säkerhet
bestämma, hvar gränsen för arfvodets belopp borde för detta ändamåls
vinnande uppdragas, ansåge Utskottet emellertid vara förenadt med stora svårigheter.
För mången kunde riksdagsmannaarfvodet, sådant det vore bestämdt,
mer än tillräckligt uppväga de olägenheter han i följd af sitt riksdagsmannaskap
måste vidkännas; hvaremot å andra sidan exempel icke torde saknas
derpå, att personer, äfven med åtnjutande af detta arfvode, måste i och för
Bih. till Riksd. Prot. 1869. 3 Sami. 1 Käft. 1
2
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 1.
riksdagsmannaskapet göra ganska kännbara ekonomiska uppoffringar. Härtill
komme, att man vid bestämmande åt'' arfvodets storlek icke borde lemna
utan afseende det fall Riksdags ordningen förutsatt såsom möjligt, att nemligen
Riksdagen kunde komma att vara samlad utöfver fyra månader. Att under
sådana förhållanden nedsätta riksdagsmannaarfvodet skulle, efter hvad Utskottet
befarade, möjligen leda derhän, att åtskilliga för representationen vigtiga
elementer nödgades undandraga densamma sin tjenst. I öfverensstämmelse
med den af Utskottet sålunda uttalade mening, blef motionen af Riksdagens
begge Kamrar afslagen.
Emellertid har frågan om nedsättning af riksdagsmannaarfvodets belopp
under innevarande riksdag ånyo blifvit upptagen och gjord till föremål för två
inom Andra Kammaren väckta motioner. Herr Treffenberg har (motion N:o 23) i
öfverensstämmelse med det vid sistlidne riksdag framställda förslag ifrågasatt
följande förändrade lydelse af 23 § Riksdags-ordningen:
“Hvarje ledamot af Andra Kammaren åtnjuter af statsmedel ersättning
för resekostnad till och från riksdagen, samt arfvode af sjuhundratjugu Riksdaler
för hvarje lagtima riksdag; dock att, när antingen Konungen upplöser
Riksdag, innan den varit fyra månader tillsammans, eller ledamot af Kammaren
eljest afgår från sin befattning under riksdagen, innan så lång tid af dess
sammanträde förflutit, så ock under urtima riksdag, Kammarens ledamot undfår,
jemte resekostnadsersättning, i dagtraktamente sex Riksdaler, hvilket dock
ej må öfverstiga sammanlagdt sjuhundratjugu Riksdaler.
Den ledamot af Kammaren, som icke i rätt tid vid riksdagen sig inställer,
skall, för hvarje dag han uteblifver, vara förlustig sex Riksdaler af
arfvodet.“
Enligt en af Herr Wallén väckt motion (N:o 209) skulle åter ifrågavarande
§ komma att lyda på följande sätt:
“Hvarje ledamot af Andra Kammaren åtnjuter af statsmedel ersättning
för resekostnad till och från riksdagen samt arfvode af niohundra Riksdaler
för hvarje lagtima riksdag; dock att, när antingen Konungen upplöser Riksdag,
innan den varit fyra månader tillsammans, eller ledamot af Kammaren eljest
afgår från sin befattning under riksdagen, innan så lång tid af dess samman
träde förflutit, så ock under urtima riksdag, Kammarens ledamot undfår, jemte
resekostnadsersättning, i dagtraktamente sju Riksdaler 50 öre, hvilket dock ej
må öfverstiga sammanlagdt niohundra Riksdaler.
Den ledamot af Kammaren, som icke i rätt tid vid riksdagen sig inställer,
skall, för hvarje dag han uteblifver, vara förlustig sju R:dr 50 öre af
arfvodet.“
De skäl, hvilka föranledt den förstnämnde motionären att underställa
denna fråga Riksdagens pröfning, hafva blifvit af honom framställda i ett till
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 1.
3
Andra Kammarens protokoll afgifvet yttrande, hvaraf Utskottet i sammanhang
méd hans motion erhållit del. Efter att hafva sökt utreda, huruvida riksdags
mannaskapet kan anses kräfva några verkliga uppoffringar af personer, tillhörande
de särskilda samhällsklasser motionären anser böra vara representerade
i Andra Kammaren, kommer motionären till den slutsats, att dessa uppoffringar
i allmänhet ej äro större, än att riksdagsmannen kan vara väl belåten med
ett arfvode, som betäcker lefnadskostnaden i hufvudstaden under riksdagstiden.
Men då det nu stadgade arfvodet, enligt motionärens åsigt, är högre än detta
ändamål krafvel-, anser motionären detsamma ovilkorligen böra nedsättas, dels
för vinnande af önsklig besparing i en Statens utgift, dels ock hufvudsakligen
af det skäl, att ett för högt beräknadt arfvode svårligen skall undgå att någon
gång blifva föremål för obehöriga spekulationer, hvilka måhända skulle kunna
drifvas med sådan framgång, att vi finge upplefva den dag, då riksdagsmannakallet
blefve upplåtet åt den mestbjudande.
Utan att underskatta vigten af det skäl, som hemtats från behofvet att,
der så kan ske, söka åstadkomma besparing i Statens utgifter, och hvars betydelse
blifvit jemväl af Herr Wallén framhållen, anser Utskottet dock förevarande
fråga böra betraktas förträdesvis ur synpunkten af det inflytande på
Andra Kammarens sammansättning, en förändring af 23 § Riksdagsordningen
i den af motionärerne angifna rigtning kan anses komma att medföra. Förra
Riksdagens Konstitutions Utskott har i detta afseende, på sätt ofvan är anmärkt,,
mot förändringen uttalat vissa betänkligheter, hvilka Utskottet icke funnit undanröjda
af motionärernas framställningar. Anser man nemligen i likhet med
Utskottet nödvändigt, att tillförsäkra Andra Kammarens ledamöter ett arfvode,
som icke blott motsvarar den dagliga lefnadskostnaden under Riksdagens sammanvaro,
utan ock kan bereda någon ersättning för de olägenheter af ekonomisk
art, som frånvaro från hemvist och yrke samt bristande tillsyn å enskilda
angelägenheter måste förorsaka, så torde nu stadgade arfvode icke finnas så
högt, att en nedsättning af detsamma, åtminstone under närvarande förhållanden,
kan tillstyrkas ( Hvad åter beträffar det menliga inflytande på riksdagsmannaplatsernas
besättande, som man befarar af nu gällande bestämmelser
om riksdagsmannaarfvodets belopp, så har erfarenheten ännu icke gifvit något
stöd åt dylika farhågor, hvilka i och för sig och utan detta stöd icke torde
utgöra tillräckligt motiv för en grundlagsändring.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt. får Utskottet vördsamt
hemställa:
Ro) att Herr Treffenbergs motion icke måtte af Riksdagen
bifallas; och
2:o) att Herr Walléns motion icke måtte af Riksdagen
bifallas.
4
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 1.
I nära samband med nu afhandlade ämne står en af Herr Falkman
jemväl i Andra Kammaren väckt motion (N:o 237) om ändring i nu ifrågavarande
paragraf. För att undgå de ofta återkommande framställningarne om ändring
i gällande bestämmelser om riksdagsmannaarfvodets belopp, har nemligen denne
motionär föreslagit upplifvande af ett stadgande i 1810 års Riksdagsordning
om valkretsarnes skyldighet att sjelfve underhålla sina ombud. Enligt detta
förslag skulle §:en erhålla följande lydelse:
“Hvarje ledamot af Andra Kammaren undfår af statsmedel under resa
till och från Riksdagen resekostnads- och traktamentsersättning, denna sednare
med sex riksdaler om dagen, och den förra, vid resa med skjuts: tre riksdaler
milen; på ångfartyg: afgift för en hyttplats eller, när hytt ej förekommer, en
salongsplats; och på jernväg: plats i första klassens vagn; samt åtnjuter vidare
för hvarje dag riksdagen varar, dock högst etthundratjugu dagar, af den
valkrets eller kommun, för hvilken han vald blifvit, anständigt och tillräckligt
underhåll, som emellan valkretsens medlemmar fördelas efter samma grunder,
som om utgifter för kommunernas gemensamma behof äro gällande. Skulle
om beloppet, hvilket vid valtillfället skall bestämmas, olika meningar uppstå,
egen den myndighet, som har att riksdagsmannafullmagten utfärda, att i frågan
besluta — den med berörda beslut tilläfventyrs missnöjde obetaget att sitt klander
anhängiggöra och utföra i den ordning, som i nästföregående § är stadgad om
besvär öfver val till riksdagsman."
Mot detta förslag har Utskottet hufvudsakligen att erinra, att ett sålunda
bestämdt arfvode sannolikt skulle blifva ganska olika för olika ledamöter af
Kammaren, och detta mindre, såsom motionären föreställt sig, i förhållande till
dessas lefnadsvanor och behof, än till valkretsarnes vilja och förmåga att bära
en dylik utgift; att denna det oaktadt säkerligen blefve mera betungade för
den ena kommunen än för den andra; samt att, då riksdagsmannabefattningen
är ett uppdrag af politisk, icke af kommunal natur, de omkostnader den föranleder,
rätteligen synas böra utgå af statskassan.
Af dessa skäl, och då de närmare bestämmelser rörande resekostnadsersättningen
för Andra Kammarens ledamöter motionären föreslagit, icke torde
hafva sin rätta plats i grundlagen, hemställer Utskottet vördsamt,
3:o) att ifrågavarande motion icke måtte af Riksdagen
bifallas.
Stockholm den 22 Februari 1869.
På Utskottets vägnar:
Th. Munch af Rosenschöld
Ordförande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konstitutions-Utshottets Utlåtande B:o 1.
Reservation:
af Herr L. Almqvist, med hvilken Herrar Bergstedt Uggla, Brummer,
Bydin och Sjöberg sig förenat: “Ehuru man måste erkänna svårigheten af att i
penningar fastställa någon viss siffra, som kan anses motsvara den kostnad och
billigt ersätta den olägenhet, som vistandet vid riksdagen i allmänhet medförer,
finner jag dock det vara af stor vigt, att riksdagsmannaarfvodet är bestämdt
snarare lågt än högt och i alla händelser till så måttligt belopp, att ingen må
kunna antagas för arfvodets skull emottaga uppdraget att vara riksdagsman.
Jag är således böjd för den af Herr Treffenberg föreslagna förändring i 23 §
Riksdags-ordningen, men tror mig likväl vid detta tillfälle böra på den grund
deltaga i afstyrkande af såväl Herr Treffenbergs som Herr Walléns förevarande
förslag, att jag anser att, under den nya representationens första treårsperiod,
rubbning i en sådan Riksdags ordningens föreskrift som den förevarande bör
undvikas och den erfarenhet afvaktas, som de förnyade valen till Andra Kammaren
komma att gifva vid handen.“
Herr Berger har velat tillkännagifva, att han icke varit närvarande vid
dessa ärendens behandling inom Utskottet.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.