Sök i Ratio Lex

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N;o t

1869-02-22 · 5 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1869:1, Konstitutions-Utskottets Utlåtande N;o t

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N;o t.

L

Äf:o t.

Ank.s till Riksd. Kansli d. 22 Febr. 1869, kl. 1 e. m.

Konstitutions-Utskottets Utlåtande, angående aj Herrar Trefjenberg,

Wallén och Falkman väckta motioner

om ändring i 23 § Riksdag s-ordning en.

Under sistlidne riksdag väcktes inom Andra Kammaren en motion, åsyftande

sådan ändring i 23 § Riksdagsordningen, hvarigenom det riksdagsmannaarfvode,

som enligt denna § tillkommer Andra Kammarens ledamöter, skulle

nedsättas till sjuhundratjugu Riksdaler för hvarje lagtima riksdag, motsvarande

ett dagtraktamente af sex Riksdaler för de fall, då arfvodet, enligt Riksdags

ordningen, bör på sistnämnda sätt beräknas.

I ett med anledning af detta förslag afgifvet Betänkande (N:o 9) 4afstyrkte

Konstitutions-Utskottet bifall till motionen, hufvudsakligen af det skäl,

att Utskottet befarade, att, om riksdagsmannaarfvodet nedsattes till det föreslagna

beloppet, det icke skulle motsvara det ändamål man afsett med stadgandet

om aflöning åt Andra Kammarens ledamöter. Detta ändamål hade, enligt

Utskottets förmenande, varit att sätta samhället i tillfälle att för utöfvande

af representantens vigtiga kall kunna taga den verkliga förtjensten och det

lefvande intresset för samhällets angelägenheter i anspråk, hvarhelst dessa

egenskaper funnes, och utan hinder deraf, att de tillhörde personer, hvilkas

ekonomiska ställning icke tilläte dem att utan särskild godtgörelse utbyta sina

enskilda sysslor mot arbetet i det allmännas tjenst. Att med fullkomlig säkerhet

bestämma, hvar gränsen för arfvodets belopp borde för detta ändamåls

vinnande uppdragas, ansåge Utskottet emellertid vara förenadt med stora svårigheter.

För mången kunde riksdagsmannaarfvodet, sådant det vore bestämdt,

mer än tillräckligt uppväga de olägenheter han i följd af sitt riksdagsmannaskap

måste vidkännas; hvaremot å andra sidan exempel icke torde saknas

derpå, att personer, äfven med åtnjutande af detta arfvode, måste i och för

Bih. till Riksd. Prot. 1869. 3 Sami. 1 Käft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 1.

riksdagsmannaskapet göra ganska kännbara ekonomiska uppoffringar. Härtill

komme, att man vid bestämmande åt'' arfvodets storlek icke borde lemna

utan afseende det fall Riksdags ordningen förutsatt såsom möjligt, att nemligen

Riksdagen kunde komma att vara samlad utöfver fyra månader. Att under

sådana förhållanden nedsätta riksdagsmannaarfvodet skulle, efter hvad Utskottet

befarade, möjligen leda derhän, att åtskilliga för representationen vigtiga

elementer nödgades undandraga densamma sin tjenst. I öfverensstämmelse

med den af Utskottet sålunda uttalade mening, blef motionen af Riksdagens

begge Kamrar afslagen.

Emellertid har frågan om nedsättning af riksdagsmannaarfvodets belopp

under innevarande riksdag ånyo blifvit upptagen och gjord till föremål för två

inom Andra Kammaren väckta motioner. Herr Treffenberg har (motion N:o 23) i

öfverensstämmelse med det vid sistlidne riksdag framställda förslag ifrågasatt

följande förändrade lydelse af 23 § Riksdags-ordningen:

“Hvarje ledamot af Andra Kammaren åtnjuter af statsmedel ersättning

för resekostnad till och från riksdagen, samt arfvode af sjuhundratjugu Riksdaler

för hvarje lagtima riksdag; dock att, när antingen Konungen upplöser

Riksdag, innan den varit fyra månader tillsammans, eller ledamot af Kammaren

eljest afgår från sin befattning under riksdagen, innan så lång tid af dess

sammanträde förflutit, så ock under urtima riksdag, Kammarens ledamot undfår,

jemte resekostnadsersättning, i dagtraktamente sex Riksdaler, hvilket dock

ej må öfverstiga sammanlagdt sjuhundratjugu Riksdaler.

Den ledamot af Kammaren, som icke i rätt tid vid riksdagen sig inställer,

skall, för hvarje dag han uteblifver, vara förlustig sex Riksdaler af

arfvodet.“

Enligt en af Herr Wallén väckt motion (N:o 209) skulle åter ifrågavarande

§ komma att lyda på följande sätt:

“Hvarje ledamot af Andra Kammaren åtnjuter af statsmedel ersättning

för resekostnad till och från riksdagen samt arfvode af niohundra Riksdaler

för hvarje lagtima riksdag; dock att, när antingen Konungen upplöser Riksdag,

innan den varit fyra månader tillsammans, eller ledamot af Kammaren eljest

afgår från sin befattning under riksdagen, innan så lång tid af dess samman

träde förflutit, så ock under urtima riksdag, Kammarens ledamot undfår, jemte

resekostnadsersättning, i dagtraktamente sju Riksdaler 50 öre, hvilket dock ej

må öfverstiga sammanlagdt niohundra Riksdaler.

Den ledamot af Kammaren, som icke i rätt tid vid riksdagen sig inställer,

skall, för hvarje dag han uteblifver, vara förlustig sju R:dr 50 öre af

arfvodet.“

De skäl, hvilka föranledt den förstnämnde motionären att underställa

denna fråga Riksdagens pröfning, hafva blifvit af honom framställda i ett till

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 1.

3

Andra Kammarens protokoll afgifvet yttrande, hvaraf Utskottet i sammanhang

méd hans motion erhållit del. Efter att hafva sökt utreda, huruvida riksdags

mannaskapet kan anses kräfva några verkliga uppoffringar af personer, tillhörande

de särskilda samhällsklasser motionären anser böra vara representerade

i Andra Kammaren, kommer motionären till den slutsats, att dessa uppoffringar

i allmänhet ej äro större, än att riksdagsmannen kan vara väl belåten med

ett arfvode, som betäcker lefnadskostnaden i hufvudstaden under riksdagstiden.

Men då det nu stadgade arfvodet, enligt motionärens åsigt, är högre än detta

ändamål krafvel-, anser motionären detsamma ovilkorligen böra nedsättas, dels

för vinnande af önsklig besparing i en Statens utgift, dels ock hufvudsakligen

af det skäl, att ett för högt beräknadt arfvode svårligen skall undgå att någon

gång blifva föremål för obehöriga spekulationer, hvilka måhända skulle kunna

drifvas med sådan framgång, att vi finge upplefva den dag, då riksdagsmannakallet

blefve upplåtet åt den mestbjudande.

Utan att underskatta vigten af det skäl, som hemtats från behofvet att,

der så kan ske, söka åstadkomma besparing i Statens utgifter, och hvars betydelse

blifvit jemväl af Herr Wallén framhållen, anser Utskottet dock förevarande

fråga böra betraktas förträdesvis ur synpunkten af det inflytande på

Andra Kammarens sammansättning, en förändring af 23 § Riksdagsordningen

i den af motionärerne angifna rigtning kan anses komma att medföra. Förra

Riksdagens Konstitutions Utskott har i detta afseende, på sätt ofvan är anmärkt,,

mot förändringen uttalat vissa betänkligheter, hvilka Utskottet icke funnit undanröjda

af motionärernas framställningar. Anser man nemligen i likhet med

Utskottet nödvändigt, att tillförsäkra Andra Kammarens ledamöter ett arfvode,

som icke blott motsvarar den dagliga lefnadskostnaden under Riksdagens sammanvaro,

utan ock kan bereda någon ersättning för de olägenheter af ekonomisk

art, som frånvaro från hemvist och yrke samt bristande tillsyn å enskilda

angelägenheter måste förorsaka, så torde nu stadgade arfvode icke finnas så

högt, att en nedsättning af detsamma, åtminstone under närvarande förhållanden,

kan tillstyrkas ( Hvad åter beträffar det menliga inflytande på riksdagsmannaplatsernas

besättande, som man befarar af nu gällande bestämmelser

om riksdagsmannaarfvodets belopp, så har erfarenheten ännu icke gifvit något

stöd åt dylika farhågor, hvilka i och för sig och utan detta stöd icke torde

utgöra tillräckligt motiv för en grundlagsändring.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt. får Utskottet vördsamt

hemställa:

Ro) att Herr Treffenbergs motion icke måtte af Riksdagen

bifallas; och

2:o) att Herr Walléns motion icke måtte af Riksdagen

bifallas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 1.

I nära samband med nu afhandlade ämne står en af Herr Falkman

jemväl i Andra Kammaren väckt motion (N:o 237) om ändring i nu ifrågavarande

paragraf. För att undgå de ofta återkommande framställningarne om ändring

i gällande bestämmelser om riksdagsmannaarfvodets belopp, har nemligen denne

motionär föreslagit upplifvande af ett stadgande i 1810 års Riksdagsordning

om valkretsarnes skyldighet att sjelfve underhålla sina ombud. Enligt detta

förslag skulle §:en erhålla följande lydelse:

“Hvarje ledamot af Andra Kammaren undfår af statsmedel under resa

till och från Riksdagen resekostnads- och traktamentsersättning, denna sednare

med sex riksdaler om dagen, och den förra, vid resa med skjuts: tre riksdaler

milen; på ångfartyg: afgift för en hyttplats eller, när hytt ej förekommer, en

salongsplats; och på jernväg: plats i första klassens vagn; samt åtnjuter vidare

för hvarje dag riksdagen varar, dock högst etthundratjugu dagar, af den

valkrets eller kommun, för hvilken han vald blifvit, anständigt och tillräckligt

underhåll, som emellan valkretsens medlemmar fördelas efter samma grunder,

som om utgifter för kommunernas gemensamma behof äro gällande. Skulle

om beloppet, hvilket vid valtillfället skall bestämmas, olika meningar uppstå,

egen den myndighet, som har att riksdagsmannafullmagten utfärda, att i frågan

besluta — den med berörda beslut tilläfventyrs missnöjde obetaget att sitt klander

anhängiggöra och utföra i den ordning, som i nästföregående § är stadgad om

besvär öfver val till riksdagsman."

Mot detta förslag har Utskottet hufvudsakligen att erinra, att ett sålunda

bestämdt arfvode sannolikt skulle blifva ganska olika för olika ledamöter af

Kammaren, och detta mindre, såsom motionären föreställt sig, i förhållande till

dessas lefnadsvanor och behof, än till valkretsarnes vilja och förmåga att bära

en dylik utgift; att denna det oaktadt säkerligen blefve mera betungade för

den ena kommunen än för den andra; samt att, då riksdagsmannabefattningen

är ett uppdrag af politisk, icke af kommunal natur, de omkostnader den föranleder,

rätteligen synas böra utgå af statskassan.

Af dessa skäl, och då de närmare bestämmelser rörande resekostnadsersättningen

för Andra Kammarens ledamöter motionären föreslagit, icke torde

hafva sin rätta plats i grundlagen, hemställer Utskottet vördsamt,

3:o) att ifrågavarande motion icke måtte af Riksdagen

bifallas.

Stockholm den 22 Februari 1869.

På Utskottets vägnar:

Th. Munch af Rosenschöld

Ordförande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utshottets Utlåtande B:o 1.

Reservation:

af Herr L. Almqvist, med hvilken Herrar Bergstedt Uggla, Brummer,

Bydin och Sjöberg sig förenat: “Ehuru man måste erkänna svårigheten af att i

penningar fastställa någon viss siffra, som kan anses motsvara den kostnad och

billigt ersätta den olägenhet, som vistandet vid riksdagen i allmänhet medförer,

finner jag dock det vara af stor vigt, att riksdagsmannaarfvodet är bestämdt

snarare lågt än högt och i alla händelser till så måttligt belopp, att ingen må

kunna antagas för arfvodets skull emottaga uppdraget att vara riksdagsman.

Jag är således böjd för den af Herr Treffenberg föreslagna förändring i 23 §

Riksdags-ordningen, men tror mig likväl vid detta tillfälle böra på den grund

deltaga i afstyrkande af såväl Herr Treffenbergs som Herr Walléns förevarande

förslag, att jag anser att, under den nya representationens första treårsperiod,

rubbning i en sådan Riksdags ordningens föreskrift som den förevarande bör

undvikas och den erfarenhet afvaktas, som de förnyade valen till Andra Kammaren

komma att gifva vid handen.“

Herr Berger har velat tillkännagifva, att han icke varit närvarande vid

dessa ärendens behandling inom Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.