Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i 59 $ Riksdag s-ordning en.

1869-04-23 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1869:10, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i 59 $ Riksdag s-ordning en.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 10.

3

N:o SO.

Ank. till Riksd. Kansli d. 24 April 1869, kl. 11 f. m.

Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i

59 $ Riksdag s-ordning en.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 344) har Herr Hierta,

under erinran derom att syftemålet med representationens fördelning i två genom

olika valsätt tillkomna och karaktersskilda Kamrar vore att »åstadkomma det bästa

möjliga uttryck på lagstiftningens väg af den allmänna viljan, pröfvad genom fyrsidig

och mogen öfverläggning», anfört hurusom detta syftemål endast kunde vinnas

genom en sådan ärendenas behandling, som motionären förmodar vara antagen i

nästan alla andra stater med ett tvåkammar-system i representationen, att nemligen

»den afdelningen, som mera omedelbart utgår från det stora flertalet af nationen

och utgör den närmaste organen för frambärandet af dess önskningar och behof

samt följaktligen representerar de mera rörliga elementerna inom statslifvet, bör

ega tillfälle att i första hand fatta sina beslut öfver ärendena, och att dessa derefter

öfverlemnas till pröfning i den andra instansen i den afdelningen, som är tillsatt

genom valkorporationer, hvilka sjelfva utgöra en delegation och der en större

förmögenhet utgör ett hufvudvilkor för valbarheten». Motionären har på dessa

grunder föreslagit, att 59 § Riksdags-ordningen måtte erhålla följande förändrade

lydelse:

»Betänkande, som af ständigt eller i dess ställe särskildt tillsatt Utskott

afgifvits, skall till ärendets afgörande först föredragas i den Andra Kammaren. Efter

betänkandets första föredragning skall detsamma hvila på bordet. Vid nästa

föredragning, ehvad öfverläggning då eger rum eller ej, må det på flere ledamöters

förenade begäran åter göras hvilande. Men då saken tredje gången förekommer

skall den till afgörande företagas. Så snart beslut blifvit fattadt, skall detsamma

medelst utdrag af protokollet innan början af nästa sammanträde meddelas Första

Kammaren, som då eger att ärendet företaga.»

»Betänkande, som afgifvits af tillfälligt Utskott» etc. — likasom förut till

slutet af §:n.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 10.

Mot detta förslag torde redan i formelt hänseende vara att erinra, att ärendenas

så vidt möjligt samtidiga behandling i Kamrarne står i nära nog ovilkorligt

sammanhang med deras beredning i ständiga eller särskilda Utskott, sammansatta

af lika många medlemmar från hvardera af representationens begge afdelningar.

Då enligt den regel, som i Sverige i allmänhet blifvit iakttagen, ärendena samtidigt

afgöras i båda Kamrarne efter förutgången beredning i gemensamma Utskott,

och dessa sedermera kunna, i fall Kamrarne stadna i olika beslut, sammanjemka

de stridiga meningarne, sättas Kamrarne härigenom i tillfälle att vid förnyad behandling

af ett ärende ändra ett möjligen förhastadt beslut. Deremot skall enligt

den i andra länder vidtagna ordning, som äfven hos oss gjort sig gällande i afseende

på ärenden, som tillhöra tillfälliga Utskotts handläggning, hvarje fråga först

afgöras i den Kammare, der den blifvit väckt, efter vunnen utredning af ett inom

Kammaren tillsatt Utskott, och derefter öfverlemnas åt representationens andra afdelning,

för att derstädes undergå en likartad behandling och der slutligen afgöras

på grund af den samlade erfarenhet, som under ärendets föregående handläggning

vunnits. Utskottet har för det närvarande icke att uttala sig om hvilket af dessa

sätt att gå till väga bör tillerkännas företräde framför det andra. Då Riksdagsordningen

använder båda, ehuru för olika slag af ärenden, torde var egen erfarenhet

snart gifva vid handen hvilketdera är att föredraga. Så mycket torde dock

redan nu få anses för gifvet, att hvarje försök att, på sätt motionären föreslagit,

förena dem båda måste utfalla otillfredsställande och utvisa en mindre lycklig lösning

af tvåkammar-systemets uppgift.

I öfrigt har Utskottet såsom en betänklig omständighet vid förslaget anmärkt,

att detsamma står i strid med en af de vigtigaste grundsatser i vår Riksdags-ordning,

nemligen den om begge Kamrarnes likställighet. Då nemligen motionären

icke inskränkt sig till att föreslå, att hvarje Kammare skulle i första hand

afgöra de frågor, som inom densamma blifvit väckta, hvarigenom åtminstone i formelt

afseende likställigheten hade blifvit bevarad, utan velat förbehålla åt Andra

Kammaren första afgörandet af alla ärenden utan undantag, hvilka tillhöra ständigt

Utskotts behandling, synes den lika behörighet och myndighet i alla frågor, som

Riksdags-ordningens 1 § tillagt Kamrarne, komma att förlora all betydelse, och det

icke blott i sådana frågor, hvilka blifva af Andra Kammaren afslagna, och följaktligen

icke ens skulle komma under Första Kammarens handläggning, utan äfven i

de fall, då denna Kammare egde utöfva sin rätt att godkänna eller förkasta ett af

Andra Kammaren antaget förslag. En sådan rätt, som i sig sjelf vore af temligen

ringa betydelse i jemförelse med den, som nu tillkommer Första Kammaren, skulle

derjemte, enligt Utskottets förmenande, snart visa sig vara af den ömtåliga beskaffenhet,

att något Kammarens inflytande på sådana frågors afgörande svårligen kunde

med tillbörlig kraft göra sig gällande, utan störande inverkan på det goda förståndet

mellan Kamrarne. Utskottet befarar derföre, att genomförandet af motionärens
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 10.

5

närens förslag skulle icke blott menligt inverka på ärendenas grundliga utredning,

utan ock anvisa åt Första Kammaren en ställning inom representationen, som vore

till och med underordnad den, hvilken i allmänhet innehafves af utlandets Öfverhus,

Senater eller dermed jemförliga representantkamrar.

Då motionären till stöd för sitt förslag åberopat främmande länders exempel,

föranledes nemligen Utskottet att erinra, att en rättighet, liknande den som

motionären velat tillägga Andra Kammaren, såvidt Utskottet har sig bekant, endast

i två länder, nemligen Holland och Portugal, i viss män tillkommer motsvarande

afdelning inom representationen. I öfriga länder med tvåkammar-system i

representationen ega dennas båda afdelningar lika behörighet i alla ärenden med

undantag af statsregleringsfrågor, hvilka i allmänhet först handläggas i den afdelning,

som är närmast jemförlig med vår Andra1 Kammare. Detta sistnämnda förhållande

må hafva sin naturliga grund i den af inflytande från folkets sida helt

och hållet eller i viss grad oberoende sammansättning, som vanligen utmärker utlandets

öfverhus; hos oss, der Första Kammaren utgår från hela folket, och dess

sammansättning ytterst grundar sig på en ännu längre utsträckt valrätt, än den

hvarigenom Andra Kammaren tillsättes, saknas hvarje anledning att ens i någon

mån afvika från Riksdags-ordningens grundsats om båda Kamrarnes likställighet.

Då härtill kommer att Utskottet i alla händelser anser det vara för tidigt

att vidtaga mera genomgripande förändringar i Riksdagens arbetssätt, innan man

ännu hunnit vinna tillräcklig erfarenhet om verkningarne af det nuvarande, har

Utskottet jemväl af denna anledning funnit sig böra tillstyrka,

att ifrågavarande motion icke måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 23 April 1869.

På Utskottets vägnar:

Th. Munck af Rosenschöld.

Ordförande.

Herr Friherre Liljencrantz har velat tillkännagifva att han icke deltagit i

detta ärendes behandling inom Utskottet.

*

Bill. till Itiksd. Prot 1869. 3 Sami. 6 Häft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.