Sök i Ratio Lex

Memorial, angående anmäld anledning till anmärkning mot Statsrådet och Chefen för Landtförsvarsdepartementet.

1869-03-13 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1869:7, Memorial, angående anmäld anledning till anmärkning mot Statsrådet och Chefen för Landtförsvarsdepartementet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutions- Utskottets-Memorial N:o 7.

1

N:o 7.

Ank. till Eiksd. Kansli d. 14 Mars 1869, kl. 10 f. m.

Konstitutions-Utskottets Memorial, angående anmäld anledning till

anmärkning mot Statsrådet och Chefen för Landtförsvarsdepartementet.

Sedan en af Herr Sven Nilsson, i den ordning 57 § Riksdagsordningen

stadgar inom Andra Kammaren anmäld anledning till anmärkning mot

Herr Statsrådet och Chefen för Landtförsvars-departementet Åbélin, iemlikt

protokollsutdrag af den 5 innevarande Mars, blifvit till Konstitutions-Utskottet

remitterad, har Herr Sven Nilsson i ett till Utskottet ingifvet memorial

uppgitvit föremålet for sm anmärkning vara Departements-chefens råddfvareåtgard

rörande ett af Kongl. Maj:t den 4 Juli 1868 fattadt beslut om verkställande

af rotering å 10iy8:dels mantal inom Örebro län. Rörande detta

ärende har Utskottet inhemtat följande upplysningar.

Genom Kongl. Privilegium den 20 November 1649 blef det då Kronan

tillhöriga Dyka svafvelbruk i Örebro län åt enskild man upplåtet, hvarvid

jemväl under bruket analogos Axbergs, Kihls och Hofsta socknar med

alla derå! utgående vanliga utlagor jemte andra prestationer, bestående dels

i dagsverksskyldighet, dels i förpligtelse att till bruket hembjuda de skogsprodukter

som afverkades å de inom socknarne belägna hemmanens egor

19a en del af dessa prestationer utgjordes mot ringa eller ingen betalninghade

hemmansegarne i stället blifvit befriade från utskrifning till krigstjenst

hvilket skett genom Kongl. Resolutioner af år 1626 för Axbergs och Hofsta

socknar, samt af år 1652 för Kihls socken. Uppå en år 1712 af brukets

dåvarande egare till Kongl. Maj:t ingifven ansökning om förnyelse af privilegierna

for bruket, med närmare bestämmelser i vissa hänseenden än som

Bth. till RiJcsd. Prof.. 1869. 3 Sami. 4 Höft. j

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 7.

förut voro gifna, utfärdades den 30 September samma ar ett Kongligt Bref,

innehållande de begärda privilegierna, genom hvilka brukets rättigheter ej

obetydligt ökades, och hvilkas tredje punkt bland annat innehöll följande bestämmelse:

”Till att så mycket mera befrämja tillverkningen vid bruket, så

skall till följd af förra privilegier och förordningar allt framgent utgöras arbetsfolk,

så väl som körslor, kol och ved, af alla frälse-, krono- och skattehemman

uti de under bruket privilegierade och derifrån omistandes trenne

socknar, Axberg, Kihl och Hofsta, medan de derföre för utskrifningen eller

knektehållet äro befriade, och får ingen, eho han är, som i bemälda socknar

knektefriheten åtnjuter, sig derifrån undandraga”; hvarefter närmare bestämmelser

meddelades angående de dagsverken och öfriga skyldigheter, som

hemmanen årligen borde till bruket utgöra. Etter af Rikets Ständer vid

1809—1810 årens riksdag framställd begäran blefvo dock dessa tjenstbarheter

genom Kongl. Resolutionen den 5 September 1815 något mildrade.

Vid 1828—1830 årens riksdag väckte en ledamot af Bonde-Ståndet en motion,

hvari han, i anseende till de tryckande tjenstbarheter och hembudsskyldigheter

af skogsprodukter, som Kilds, Axbergs och Hofsta så ^kallade fiisocknchemmansegare

inom Örebro län, emot roteringsfrihets åtnjutande, blifvit

ålagde att utgöra till Bylta svafvelbruk, och af hvilka prestationers vidare

utgörande hemmansegarnes utarmande och undergång oundvikligen skulle

beredas, hemställde bland annat, ”att frisocknehemmanen måtte få i likhet

med andra skattehemman i riket antingen undergå rotering eller erlägga så

kallad rotefrihetsafgift och deremot befrias från tjenstbarheter och hembudsskyldighet

till Dyka svafvelbruk, samt att, till dess frågan blefve afgjord

frisocknehemmanen måtte förunnas en sådan minskning i tjenstbarhetema till

svafvelbruket, att dessa ej i värde öfver stege roteringskostna derna.

Sedan vederbörande Utskott i anledning häraf afgifvit sitt utlåtande,

beslöt Riksdagen den 22 December 1829 en skrifvelse till Kongl. Maj:t åt

hufvudsaklig^ innehåll, att ”då Rikets Ständer uti skrifvelse af den 29 Härs

1810 bland annat äfven anhållit att få pröfva och fastställa de förslag tdl

frisocknehemmanens roterande eller beläggande med rotefrihetsafgift, »om

Rikets Ständer förmodade att en då begärd undersökningskomité skulle afgifva,

och Rikets Ständers mening, att frisocknarne borde roteras, blifvit i.

berörda skrifvelse framställd; så, enär något sådant roteringsförslag icke ännu

blifvit Rikets Ständer meddeladt, anhöllo Rikets Ständer, med fästadt afseende

å hvad för öfrigt under riksdagen i frågan förekommit, det täcktes _ Kongl.

Maj:t förordna en undersökning på stället af dertill skicklige, kunnige och

erfarne personer, hvilka egde att efter nödiga upplysningars inhämtande til

Kongl. Maj:t inkomma med förslag, såväl till skälig ersättning åt Dylta^svafvelbruks

innehafvare för hvad de genom frisocknarnes till följd af Kongl.

Maj:ts Resolution den 5 September 1815 bestämda tjenstbarheter och hem
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 7.

3

budsskyldighet af skogsprodukter kunde komma att förlora, som ock till

frisocknarnes roterande eller rotefrihetsafgifts erläggande, hvilket förslag,

jemte Kongl. Maj:ts Proposition i ämnet, Rikets Ständer utbådo sig måtte

vid följande riksdag till Rikets Ständers grundlagsenliga behandling öfverlemnas.

”

Den fråga, hvars lösning i nu angifna riktning Ständerna sålunda förklarat

sig önska, sönderföll naturligen i två särskilda delar, af hvilka den

ena fordrade utredning och afgörande, innan det lämpligen kunde sättas i

fråga att upptaga den andra till pröfning/ Det gällde nemligen först att

reglera förhållandet emellan Kronan och svafvelbrukets innehafvare och att

med denne söka att öfverenskomma om de vilkor, på hvilka han ville afstå

från de tjenstbar!]eter frisocknehemmanen till bruket utgjorde; endast i det

fall att dessa underhandlingar ledt till ett önskadt resultat, kunde det blifva

fråga om närmare bestämmande af de skyldigheter dessa hemman borde till

Kronan utgöra i ersättning för de prestationer, från hvilka de blifvit befriade.

Kongl. Maj:t förklarade ock genom Bref den 29 April 1830, att frågan om

roteringen skulle hvila, till dess den om tjenstbarheternas indragning blifvit

afgjord, hvarjemte Kongl. Maj:t förordnade en komité för att i sistnämnda

hänseende anställa nödiga undersökningar och uppgöra förslag. Sedan såväl

denna som en sedermera tillsatt komité behandlat frågan och vederbörande

Kollegier öfver komiterades förslag afgifvit utlåtande, hvaraf bland annat

framgår, att de till Dylta anslagna mantalens antal uppgick till 101 %, deraf

■82% kronoskatte och 19% frälse, meddelade Kongl. Maj:t i Skrifvelse den

27 Oktober 1859 Rikets Ständer underrättelse om hvad i ärendet blifvit

tillgjordt; hvarjemte Kongl. Maj:t, med förmälan att brukets innehafvare icke

velat åtnöjas med det belopp, 88,587 R:dr 80 öre, Kollegierna föreslagit

skola jemte andra förmåner såsom ersättning åt honom för tjenstbarheternas

upphörande utgå, öfverlemnade åt Rikets Ständer att pröfva, huruvida en

summa, ungefärligen motsvarande detta belopp, borde till Kongl. Maj:ts disposition

på Riksgälds-kontoret anvisas, för att, derest möjligen bruksinnehafvaren

framdeles skulle förklara sig dermed nöjd, för regleringens tillvägabringande

till honom utbetalas. Slutligen tillkännagaf Kongl. Maj:t, att, i

det fall att tjenstbarheterna komme att upphöra, ”frisocknehemmanen i stället

blefve, på sätt Rikets Ständer vid 1828—1830 årens riksdag ansett, understa

de i o tei ni-, ; men att Kongl. Maj:t funnit verkställigheten af denna roteringsatgärd,

såsom beroende af den förra frågan, eller tjenstbarheternas

upphörande, böra tills vidare uppskjutas och efter omständigheterna blifva

föremål för framdeles skeende särskild pröfning”. Uti skrifvelse den 26 Oktober

1860 ställde Rikets Ständer den begärda summan till Kongl. Maj:ts

disposition, men yrkade i öfrigt någon nedsättning i de förmåner, som enligt

Kongl. Maj:ts förslag skulle jemte nämnda penningebelopp till bruksegaren

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 7.

utgå. Efter ytterligare underhandlingar med denne, och sedan Ständerna

vid 1865—1866 årens riksdag ånyo blifvit i ärendet hörde, tillkännagaf

Kongl. Maj:t i Proposition till Riksdagen den 22 Januari 1867, att en uppgörelse,

som Kongl. Maj:t för sin del funnit antaglig, kommit till stånd emellan

Kronan och svafvelbrukets innehafvare, och begärde Kongl. Maj:t härå

Riksdagens fastställelse, hvarvid Kongl. Maj:t uttryckligen fäste Riksdagens

uppmärksamhet på de icke obetydliga fördelar, som skulle tillskyndas Kronan

genom att tre socknar med mera än 100 mantal inginge i rotering. Hvad

Kongl. Maj:t sålunda föreslagit antog Riksdagen med några mindre jemkningar

och bemyndigade Kongl. Maj:t att såväl till Bylta bruks innehafvare

utbetala de på Riksgälds-kontoret anvisade 88,587 R:dr 80 öre, som ock i

hufvudsaken antaga de med honom betingade vilkor.

Sedan bruksinnehafvaren i slutligen afgifvet yttrande förklarat sig villig

att på de nu af Riksdagen medgifna vilkor afsluta regleringen om frisocknarnes

tjenstbar heter till bruket, inkom Kammar-kollegium den 17 December

1867 till Kongl. Maj:t med infordradt utlåtande rörande de åtgärder, som

för verkställande af ifrågavarande reglering i enlighet med Riksdagens beslut

vore erforderliga. Efter att hafva lemnat den upplysning, att af de

101% mantal, hvarom fråga vore, 100% mantal tillhörde Axbergs, Hofsta

och Kihls socknar, men de öfriga 1% mantal vore belägna i Glanshammars

och Ringkarleby socknar, anför Kammar-kollegium bland åtgärder af ofvan

omförmälda slag jemväl indelande till rotering af de till Dylta anslagna

hemman, och tillstyrkte Kammar-kollegium, att denna verkställdes af en särskilt

för detta ändamål bildad roteringskommission, sammansatt i den ordning

Kongl. Instruktionen den 20 December 1825 för de då tillsatta extra

roteringskommissionerna innehölle.

Den 31 Januari 1868 blef ifrågavarande ärende med dit hörande

handlingar inför Kongl. Maj;t i Stats-Rådet föredraget af Chefen för Finansdepartementet,

Herr Friherre af Ugglas, och beslöt Kongl, Maj:t härvid, på

tillstyrkan af Stats-Rådets samtlige närvarande ledamöter, bland annat, att de

med regleringen afsedda nya förhållanden skulle komma att inträda den 14

Mars 1869; att frisocknehemmanens tjenstbarhet^’ till bruket från denna dag

komme att upphöra; att bruksegaren deremot egde att den 14 Mars 1869

uppbära den för regleringens genomförande anvisade summa, 88,587 R:dr 80

öre, äfvensom från samma dag komma i åtnjutande af öfriga honom tillförsäkrade

fördelar; samt att, då, i följd af ofvanberörda tjenstbarheters upphörande,

äfven den af de tjenstbara hemmanen såsom ersättning derför åtnjutna frihet

från ordinarie rotering komme att upphöra, och hemmanen följaktligen borde

till sådan rotering indelas, frågan härom skulle öfverlemnas till vidare handläggning

af Landtförsvars-departementet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 7. 5

Sedan det ena ändamålet med Rikets Ständers skrifvelse den 22 December

1829 genom detta beslut var vunnet, hade Kongl. Maj:t sålunda

genom samma beslut anbefallt Landtförsvars-departementet att vidtaga åtgärder,

hvarigenom Riksdagens i åberopade skrifvelsen jemväl uttalade önskan

om. framläggande af förslag till den från tjenstbarheter till svafvelbruket

befriade jordens rotering kunde efterkommas. Derefter beslöt Kongl.

Maj.t i btats-Radet den 4 Juli sistlidne år, uppå föredragning af Chefen för

Landtförsvars-departementet Herr Statsrådet Abelin och efter tillstyrkan af

Stats-Rådets samtlige närvarande ledamöter, att ifrågavarande 1017/8 mantal,

belägna i Axbergs, Hofsta, Kihls, Glanshammars och Ringkarleby socknar

af Oiebio län, skulle inroteras under Nerikes regemente, i öfverensstämmelse

med de grunder, som för indelning till ordinarie rotering i allmänhet funnes

stadgade; att roteringens verkställande skulle uppdragas åt en särskild kommission,

bestående af Landshöfdingen i Örebro län eller den han i sitt ställe

förordnäde, Chefen för Ne rikes regemente eller den regementsofficer eller

kapiten lian dertill beordrade, Landskamereraren i Örebro län, Förste landtmätaren

i samma län eller annan ordinarie landtmätare, samt två andra af

landshöfdingen utsedde sakkunnige män, hvarjemte landshöfdingen egde utse

piotokollsförande till kommissionens biträde; samt att de genom Kongl.

Maj:ts Instruktion den 20 December 1825 för de då tillsatta extra roteringskommissionerna

gifna föreskrifter skulle i tillämpliga delar lända till efterrättelse,

med iakttagande att roteringsskyldigheten för de ifrågavarande hemmanen

skulle inträda den 14 Mars 1869 och utgöras medelst vakansafgift,

intill dess effektiv rotering kunde varda påbjuden.

I anledning af detta Kongl. beslut, meddelad t i bref till Kammar-kollegium

den 4 Juli 1868, yttrar Herr Sven Nilsson i sitt ofvan åberopade till

Konstitutions-Utskottet ingifna memorial följande: ”80 § Regeringsformen

innehaller ej endast ””att indelningsverket skall till sina hufvudgrunder förblifva

orubbadt”, utan jemväl denna oförtydbara föreskrift: ””kunnande ingen

ny eller tillökad rotering utan genom Konungs och Riksdags sammanstämmande

beslut tillkomma””. Sedan Kongl. Maj:t uti Skrifvelsen den 27 Oktober

1859 förklarat sig hafva funnit, att frågan om verkställigheten af denna

roteringsåtgärd borde tills vidare uppskjutas och efter omständigheterna blifva

föremål för framdeles skeende pröfning, har roteringsfrågan icke blifvit förelagd

Riksdagen. Det oaktadt och oaktadt grundlagens bestämda förbud mot

verkställande af ny eller tillökad rotering, innan Riksdagen gemensamt med

Konungen derom beslutat, bär Herr Statsrådet och Chefen för Landtförsvarsdepartementet

gifvit Konungen det råd, att 1017/8 mantal, belägna i Axbergs,

Hofsta, Kihls, Glanshammars och Ringkarleby socknar af Örebro län,

skola inrotas under Nerikes regemente, och kontrasignerat Kongl. Maj:ts

derom den 4 Juli 1868 utfärdade nådiga Bref, hvarigenom föreskrii vits, bland

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 7.

annat, att roteringsskyldigheten för de ifrågavarande hemmanen skall inträda

den 14 Mars 1869”. Herr Sven Nilsson har funnit föredragandens åtgärd

i detta afseende så mycket mera anmärkningsvärd, som det Kongl. beslutet

tillkommit efter det Riksdagen, med anledning af väckta förslag om ändringar

i Landtförsvarets organisation, i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 13 Maj 1867

bland annat anhållit, att då för ett fullständigt ordnande af rikets försvars väsende

en väsendtligt utsträckt allmän värnepligt utan tvifvel vore af behofvet påkallad,

men möjligen icke kunde genomföras med bibehållande af indelningsverket i sin

nuvarande form, Kongl. Maj:t täcktes låta utreda och vid uppgörande af

förslag till arméens organisation taga i öfvervägande, om och på hvad vilkor

det] nu på rote- och rusthållare hvilande besvär måtte kunna lindras eller

ock aflösas, samt jemväl på öfriga samhällsklasser fördelas. Hade roteringsfrågan,

innan den af Ivongl. Maj:t afgjordes, såsom sig bort, understälts den vid

beslutets fattande samlade Riksdagens pröfning, vore det knappast troligt, att en

sådan framställning blifvit bifallen. I alla händelser hade Riksdagen haft både

rätt och pligt att tillse, det de onera, som af ålder ålegat hemmanen, icke

blifvit ökade, isynnerhet som otvifvelaktigt vore, att, huru än noteringen å

dessa 1017/8:dels mantal verkställdes, den komme att blifva mycket mera

betungande än de dagsverken, som skulle utgöras till bruket för friheten

från utskrifning. Härtill komme ock, att de 1mantal i Glanshammars

och Ringkarleby socknar, hvilkas rotering äfven blifvit föreskrifven, ingenstädes

nämndes i Riksdagens eller Kongl. Maj:ts skrivelser, så att deras roterande

vore en i ännu högre grad egenmägtig åtgärd. Slutligen anmärker

Herr Sven Nilsson, att ehuru Kongl. Brefvet ålägger roteringskommissionen

att i tillämpliga delar ställa sig till efterrättelse Kongl. Instruktionen den

20 December 1825, så har likväl i afseende på sjelfva tillsättningen af

kommissionen de i samma instruktion lemnade föreskrifter i väsendtlig del

blifvit satta å sido. Då nemligen kommissionen enligt nämnda instruktion

skulle bestå dels af åtskillige Kronans embetsman, dels af åtta andra ledamöter,

två af hvarje stånd, hade Kongl. Brefvet i förevarande fall inskränkt

antalet af skattdragande medlemmar i kommissionen till två, hvarigenom

uppenbart vore, att de skattdragandes rätt icke blifvit tillbörligen tillgodosedd.

På dessa skäl förklarar Herr Sven Nilsson, att han funnit sig föranlåten

för Konstitutions-Utskottet till dess vidare åtgärd anmäla: ”att Herr

Statsrådet och Chefen för Landtförsvars-departementet m. in. R. Abelin, genom

sin åtgärd att mot tydliga ordalydelsen i 80 § Regeringsformen tillstyrka

Hans Maj:t Konungens den 4 Juli 1868 fattade beslut om rotering af

I017/8:dels mantal i Örebro län och samma nådiga beslut kontrasignera, brutit

mot 106 § i Regeringsformen”; hvarjemte Herr Sven Nilsson anhållit, att

Konstitutions-Utskottet, efter '' granskning af vederbörande Statsråds-protokoll,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 7.

måtte se till, huruvida Statsrådets öfrige ledamöter i detta hänseende uppfyllt

sin pligt.

Innan Utskottet går att angående denna framställning afgifva utlåtande,

har Utskottet i anledning af den betydelse, som synes hafva blifvit tillagd

omförmälda Kong!, beslut, funnit nödigt att i korthet redogöra för det förfaringssätt,

som på grund af Kong! Maj:ts och Riksdagens ömsesidiga förklaringar

och beslut iakttages vid sådana roteringsförrättningar, till Indika

den nu förevarande är hänförlig, eller vid indelning till ordinarie rotering.

Sedan Rikets Ständer funnit en öfversigt • och jemkning af den extra rotering,

som jemlikt 1809 års Riksdags beslut öfvergått afl dittills på grund af privilegier

från rotering befriad jord, böra ega rum, uttalade Ständerna i skrifvelse

till Kong!. Maj:t den 17 December 1823 den åsigt, att i denna extra

rotering icke borde ingå sådana hemman, Indika enligt författningarne vore

underkastade ständig eller ordinarie rotering, men hvilka af en eller annan

anledning blifvit vid den ursprungliga roteringsforrättningen förbigångna och

sålunda ännu icke vore till rotering indelade. Denna skrifvelse gaf Kong!.

Maj:t anledning att, sedan förnyad instruktion för komiterade till förrättande

af extra rotering^emkningen i riket den 20 December 1825 blifvit utfärdad,

genom Kong!. Cirkulär samma dag uppdraga åt samma komiterade att vid

deras förrättningar icke allenast noga undersöka, huruvida inom hvarje extra

Toteringskommissions distrikt någon oroterad jord af kronoskatte eller frälsenatur

förefunnes, som efter gällande författningar borde i ordinarie roteringen

deltaga, samt deröfver särskilda längder författa, hvaruti alla sådana hemman

och lägenheter upptoges, utan ock desamma i ordinarie rotar indela. Uti

skrifvelse af den 28 September 1828 anhöllo Ständerna, att den sålunda beslutade

tillökningen i ordinarie knektehållet icke måtte befordras till verkställighet,

innan Rikets Ständer fått tillfälle att derom sig utlåta, med den rätt,

som genom 73 och 80 §§ Regeringsformen är Rikets Ständer förbehållen

och försäkrad. Till svar härå meddelade Kong! Maj:t under den 18 Januari

1834, hurusom Kong!. Maj:t inhemtat, att skatte-, krono- och frälsejords

åliggande att deltaga i ständiga knekte- och båtsmanshållen redan i riksdagsbeslutet

den 3 Januari 1683 blifvit bestämdt och sedermera af Rikets Ständer

vid flera riksdagar stadfästadt, hvadan och så beskaffad jord, då den

icke varit till effektivt knekte- eller båtsmanshåll indelad, presterat årlig rotefrihetsafgift,

hvilken sednast i 1830 års bevillningsförordning blifvit till beloppet

bestämd; att Kong! Maj:ts beslut om indelning af dylik jord i ordinarie

rotering sålunda egde stöd i Rikets Ständers önskningar och beslut; men att

de åtgärder, Kong! Maj:t hittills låtit genom roteringskommissionerna vidtaga,

endast afsåge ärendets ordentliga beredning, innan detsamma till Rikets Ständer

öfverlemnades, hvilket skulle ske innan roteringen trädde i verkställighet.

I öfverensstämmelse med de åsigter Kong!. Maj:t i denna skrifvelse ut
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 7.

talat rörande Riksdagens'' rätt att besluta angående indelning till ordinarie

rotering blefvo ock, allteftersom roteringsarbetet framskred, alla upprättade

roteringslängder eller så kallade roteringsverk vid riksdagarne 1840—1850

underställda Rikets Ständers pröfning och stadfästelse.

I fråga åter om Kongl. Maj ds rätt att utan Riksdags hörande för

hvarje särskildt fall förordna om utgörande af vakansafgift, får Utskottet

åberopa Krigs- och Kammar-kollegii cirkulär den 25 Februari 1835, Kammar-kollegii

kungörelse den 9 Oktober samma år samt Krigs-kollegii, Förvaltningens

af Sjöärendena och Kammar-kollegii kungörelse den 20 November

1841, hvaraf inhemtas, dels att, på grund af Kongl. Maj:ts Proposition den

18 Januari 1834, Rikets Ständer enligt skrifvelse den 10 derpå följande

November bland annat beslutat, ad för all jord, som, ehuru ordinarie rotering

underkastad, likväl icke presterade rotering in natura, borde i stället för

den dittills bestämda bevillning för rotefriheten erläggas till rikets försvarsverk

en vakansafgift för hvarje rote, som vore roteringsbesväret fullt motsvarande,

och vid markegångssättningen efter i hvarje län gällande roteringsgrunder

skulle specificeras och i taxorna årligen utsättas; dels att Rikets Ständer,

i anledning af framställning från Kongl. Maj:t, i skrifvelse af den 15

Juni 1841 anmält, att, i afseende å utgörandet af rotevakansafgiften för de

hela rotar eller spridda rotedelar, hvarmed den ordinarie roteringen till följd

af då pågående roteringsförrättningar blifvit tillökad eller ytterligare komme

att ökas, Rikets Ständer ansågo, att för sådan jord, der för densamma icke

utgjordes verklig rotering in natura, skulle erläggas rote vakansafgift på enahanda

sätt och efter samma grunder, ''som från och med år 1835 egt rum,

och detta jemväl i de län, der roteindeiningen icke ännu var afslutad, utan

hinder deraf att de nya roteringslängderna icke blifvit pröfvade och fastställda.

Af hvad Utskottet här anfört beträffande såväl sjelfva ärendets behandling,

som andra dermed sammanhängande förhållanden, framgår, att ifrågavarande

frisocknehemman, som alla äro af natur att vara underkastade ordinarie rotering,

men hvilka befriats från roteringsskyldighet mot vilkor, att till Dylta

svafvelbruk utgöra ofvan omförmälda tjenstbar heter, varit på grund af de rörande

den ordinarie roteringen i allmänhet gällande föreskrifter pligtiga att,

på sätt Rikets Ständer jemväl vid 1828—1830 årens riksdag antagit, i roteringsskyldighet

inträda samtidigt dermed, att nämnda tjenstbar heter upphörde;

vid hvilket förhållande och då Kongl. Maj:t sålunda endast förordnat om

verkställighet af hvad gällande författningar i dylika fall föreskrifva, stadgandet

i 80 § Regeringsformen, att ingen ny eller tillökad rotering kan utan

genom Konungs och Riksdags sammanstämmande beslut tillkomma, icke i

förevarande fråga eget1 tillämpning; att vidare, beträffande sättet för roterin
gens
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Konstitutions- Utskottets Memorial N:o 7.

o-ens verkställande, den Riksdagen i grundlagen förbehållna ratt att med

Konungen besluta i frågor rörande indelningsverket i detta fall icke kan inträda

förr, än ärendet blifvit slutligen utredt, och de verkställda roteringsförrättningarne

till fastställelse förekomma ; samt att Kongl. Maj.ts beslut att

utan afvaktan af roteringslängdernas fastställande förordna, att vakansafgift

skall af hemmanen utgå från den dag, då roteringsskyldigheten inträder

eger giltig grund i de af Utskottet åberopade Rikets Ständers beslut

och de° med stöd af dem utfärdade författningar.

I betraktande häraf, och då det antagande, som vid aflösningsfrågans

tidigare behandling hos Riksdagen synes vara gjordt, att samtliga de till

Dylta svafvelbruk anslagna hemman — hvilka obestridligt utgöra tillsammans

1017/8:dels mantal — skulle vara belägna inom Axbergs, Ilofsta och

Kihls socknar, uppenbarligen berott på ett misstag, hvithet sedermera blifvit

på sätt ofvan är anfördt, af Kammar-kollegium anmärkt och af Kongl.

Maj:t rättadt; då vidare den omständigheten, att fråga blifvit genom Riksdagens

skrifvelse till Kongl. Maj:t väckt om lindring i eller upphörande af

roterino-sskyldigheten, icke kan på bedömandet af detta ärende inverka, enär

ifrågavarande hemman — till hvilka åtgärder än Riksdagens berörda skrifvelse

må föranleda — böra i afseende å de skyldigheter, hvilka såsom vederlag

för roteringens lindring eller upphörande kunna komma att åläggas,

försättas i samma ställning som öfriga hemman af samma natur ; samt da

Kongl. Maj:t genom den af honom den 20 December 1825 utfärdade instruktion

för extra roteringskommissionerna icke kan hafva vant förhindrad

att med den honom tillkommande beslutanderätt i ekonomiska frågor, i eu

från nämnda instruktion afvikande ordning tillsätta nu ifrågavarande, för

indelning till ordinarie rotering afsedda kommission, har Utskottet funnit

den af Herr Sven Kilsson anmälda anmärkning

icke till någon Utskottets åtgärd föranleda;

hvilket Utskottet får för‘ Riksdagen tillkännagifva.

Stockholm den 13 Mars 1869.

På Utskottets vägnar:

Th. Mimek af Rosenschöld.

Ordförande.

Bih. till Riksd. Prof, 3 Sami. 4 Käft,

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.