Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i gällande föreskrifter, rörande vilkoren för rättighet till grustägt å annans eg or.

1869-03-15 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1869:10, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i gällande föreskrifter, rörande vilkoren för rättighet till grustägt å annans eg or.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 10.

I

IVT:o 10.

Ank. till Eiksd. Kansli d. 15 Mars 1869, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i gällande föreskrifter,

rörande vilkoren för rättighet till grustägt å annans

eg or.

I 25 Kap. 12 § Byggninga-balken heter det: »Till landsväg må sand

och ris tagas, der det närmast linnés"; Och vidare har blifvit i detta ämne

stadgadt dels genom Kongl Brefvet den 25 November 1803, att, då vägbyggare

vilja hemta sand å andra hemmans inegor, åkergärden, ängar och

hagar, bör jordegaren deröfver förut ofelbart höras och, i händelse af motsägelse,

dermed på enahanda sätt som med åverkansmål efter lag förfaras,

samt alla stridigheter om väglagningsämnens tagande tillhöra domarens

i orten pröfning; hvaremot sand å skog och utmark må tagas, dådet

sker i den ordning att gropar ej på flera ställen öppnas, hvarföre Konungens

Befallningshafvande eger utse sådana ställen och meddela nödiga

föreskrifter; dels genom Kongl. Brefvet den 8 Februari 1825, att, i händelse

något lagligt och gällande hinder emot grus- och sandhemtning å

inegor och hagar pröfvas förekomma, så att den icke utan verklig skada

för jordegaren der kan ske, samt dessa väglagningsämnen icke heller å

skog och utmark för väglottsegare finnas att tillgå på det lämpliga afstånd

eller af den beskaffenhet, att de kunna begagnas, eger häradsrätten på

väglottsegarens begäran, efter i vederbörandes närvaro föregången undersökning,

bestämma hvarest och på hvad sätt å inegor och hagar sand och

Bill. till Riksd. Prot. 1869. 7 Sami 6 Käft. i

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 10.

grus tjenligast och till minsta skada för jordegaren må, mot utsatt skälig

ersättning åt honom af väglottsegaren, få afhemtas; dels ock genom Kongl.

Brefvet den 16 Februari 1838, att äfven frågor om grustägt å utegor hänvisas

till domstols upptagande och pröfning.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till Lag-Utskottets behandling

öfverlemnad motion (N:o 262) har Herr A. von Proschwitz anmärkt, att de

åtgärder, som en väglottsegare enligt 1825 års omförmälda Kongl. Bref

måste vidtaga för erhållande af rättighet till grustägt å annans inegor,

skulle vara så betungande, att han heldre underkastade sig att köra långa

vägar för grusets hemtning på utmark; och föreslår motionären fördenskull,

»att kronobetjeningen å Kronans vägnar ålägges utsyna grustägter till allmänna

vägars underhåll med bestämmande af ersättning derför, der ej grus

fritt får tagas, med rättighet för den härmed missnöjde att i laga ordning

anföra besvär».

Vid en blick på ofvanberörda lagrum och författningar faller det

genast i ögonen, hurusom lagstiftningen i förevarande ämne utvecklat sig

i den riktning, att de vilkor, under hvilka väglottsegare, som från uråldriga

tider ansetts berättigade att å andras egor taga grus, finge fortfarande åtnjuta

samma rätt, blifvit närmare bestämda och den grannlaga pröfningen

af dessa vilkor öfverlemnad åt domaremagten, såsom den, hvilken det ensam

tillkommer att tillämpa föreskrifterna om skyldighet för den enskilde

att afstå sin egendom för allmänt behof. Den i 1734 års lag medgifna

ovilkorliga rättighet för väglottsegare att kostnadsfritt taga sand och ris,

der det närmast fanns, har sålunda genom åberopade Kongl. Blefven blifvit

väsendtligen inskränkt, så att det numera ankommer på domaren att

icke blott afgöra tvister om grustägt å så väl inegor som utmark, men äfven

att, då fråga är om hemtning af grus och sand å inegor och hagar

samt sådant ej kan ske utan verklig skada för jordegaren, derför bestämma

skälig ersättning åt honom.

Då eganderättens betryggande utgör en af de grundstenar, på hvilka

samhällsbyggnaden hvilar, torde det ej vara ur rättslig synpunkt välbetänkt

att, på sätt motionären föreslagit, från domstolarne till de exsekutiva myndigheterna

öfverflytta pröfningen af ifrågavarande tvister, äfven om derigenom

kunde beredas väghållaren någon lättnad i det besvär, som han nu

måste underkasta sig i och för vinnande af rättighet att å annans mark

hemta väglagningsämnen. Denna lättnad blefve dessutom alltför obetydlig

för att förtjena något afseende. Ty under det att parterna nu i allmänhet

låta bero vid underdomstolens beslut i dylika tvister, skulle deremot ett

beslut, meddeladt af en kronobetjent, sannolikt icke förmå att med lika

framgång skilja dem emellan i eu stridighet, som hindrat godvillig uppgö
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11.

relse; Och den ene eller andre parten komme då att begagna den af motionären

anvisade utväg att »i laga ordning anföra besvär», d. v. s. att hos

Konungens Befallningshafvande söka ändring i kronobetjentens åtgärd. Den

skriftvexling, som häraf blefve en följd, jemte möjligen erforderliga undersökningar

för sakens behöriga utredning, skulle för parterna blifva föga

mindre betungande, än den handläggning vid domstol, som enligt gällande

lag eger rum.

Utskottet får alltså vördsamt hemställa,

att ifrågavarande motion må af Riksdagen lemnas utan vidare

afseende.

Stockholm den 15 Mars 1869.

På Utskottets vägnar:

Evic Sparre.

Reservation

är anmäld af Herr Rosenberg.

N:o SI.

Atik. till Biksd. Kansli d. 15 Mars 1869, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring af gällande

stadganden, angående skyldighet att deltaga i byggnad

och underhåll af tingshus och häradsfängelse.

Uti ofvan omförmälda ämne för närvarande gällande stadganden igenfinnas

i 26 Kap. 4 § Byggninga-balken, livilket lagrum lyder sålunda:

»Tingsbyggning skall hvart härad bygga, efter gårdatalet, å vanlig

tingstad, eller der Konungens Befallningshafvande pröfvar det för allmogen

lägligast, sedan Rätten deröfver hörd är. Der skall vara en stufva så stor,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.