Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner, åsyftande ändringar i gällande stadganden rörande exsekutionsväsendet.

1869-04-06 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1869:22, Utlåtande, i anledning af väckta motioner, åsyftande ändringar i gällande stadganden rörande exsekutionsväsendet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 22.

1

N:o 22.

Ank. till Riksd. Kansli d. 6 April 1869, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner, åsyftande ändringar i

gällande stadganden rörande exsekutionsväsendet.

Genom ifrågavarande motioner, indika blifvit till Lag-Utskottets behandling

öfverlemnade, är föreslaget:

l :o) af Herr Olof Nilsson från Westerbottens län (motionen N:o 122

i 2:dra serien), ”det ville Riksdagen hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla

om utfärdande af en författning, hvarigenom såsom ett undantag från

lagens föreskrifter i 2 Kap. 1 och 2 §§ Utsökningsbalk©!! stadgas som

följer:

”1 utsökningsmål, der fråga är om fordringsanspråk, som härleda sig

från försträckningar af undsättningsmedel och styrkas med ordentlig af inom

kommunen tillsatt myndighet förd utlåningslängd eller annan behörig fordringshandling,

ege Konungens Befallningshafvande magt genom en för alla

med lagsökningen afsedda gäldenär©!’ gemensam resolution förständiga vederbörande

underexsekutor att, i händelse gäldenären, då sökandens påstående,

enligt hvad i 2 Kap. 1 § Utsökningsbalken sägs, varder honom delgifvet,

icke bestrider riktigheten af krafvet eller deremot något invänder, uttaga beloppet

jemte af Konungens Befallningshafvande bestämd ränta och kostnadsersättning

samt sökanden detta tillhandahålla; dock att utmätning, enligt så

beskaffad! beslut, ej må verkställas, innan utmätningsförrättaren tagit skriftligt

bevis, det gäldenär emot krafvet ej gör invändning, antingen af gäldenären

sjelf, eller, derest han ej är skrifkunnig eller vill beviset meddela, af

två ojäfvig© män”;

Bih, till Riksd. Prof, 1869. 7 Sami. 1 Åfä. 13 Häft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 22.

2:o) af Herr A. 0. Wallenberg (N:o 46 i lista serien), ”det Riksdagen

behagade för sin del besluta, att från Utsöknings-balkens fåle kapitel och

öfriga förordningar må helt och hållet uteslutas alla bestämmelser angående

införsel i embets- och tjenstemäns löner för deras , enskilda skulder eller andra

förbindelser”;

3:o) af Herr O. A. Larsson (N:o 100 i andra serien), att Riksdagen

ville för sin del besluta en författning af denna lydelse:

”Då fast egendom i staden eller på landet försäljes exsekutivt, vare

sig till följd af utmätning eller konkurs, bör auktionsförrättaren i protokollet

intaga alla de vilkor, hvarunder försäljningen sker. År annan än gäldenären

i besittning af egendomen, vare sig på grund af hyres- eller arrendeaftal,

och är kontraktet härom intecknadt, eller har någon erhållit inteckningssäkerhet

för besittnings- eller nyttjanderätt till någon del af egendomens

tillhörigheter, eller är någon berättigad att njuta undantag eller annan

förmån från densamma, då skall, genom särskilda utrop, utrönas huruvida

dylika inskränkningar i egendomens fria disposition verka till hinder för den,

som genom äldre inteckningar förvärfvat sig förmånsrätt ur köpeskillingen,

att utbekomma sin fordran. Utmärker gravationsbeviset, att en eller flera

inteckningar blifvit fastställda jemväl uti andra fastigheter, hvilka blifvit ge
mensamt

utmätta eller i konkurs afträdda, och hafva sednare inteckningar

uti någondera fastigheten tillkommit, då skall, genom olika utrop, först utrönas

hvad som bjudes för hvardera fastigheten särskildt och dernäst utropas

hela den gemensamt intecknade panten. Det öfverskott, som härvid uppkommer,

repartiseras sedermera efter de summor, hvartill delarne förut

uppgått.

Förekommer deremot vid exsekutiv auktion, att annan fastighet, som

icke utmätt eller till borgenärer afträdd är, häftar för gemensam inteckning,

och uppstår brist i liqviden för sednare tillkomna inteckningar, då ega de

sednare inteckningarnes egare rätt att med sina anspråk vända sig mot egaren

till den för en äldre inteckning graverade egendomen och njute sin fyllnad

ur samma egendom till så stort belopp, som motsvarar de föregående

gemensamma inteckningarne”; samt

4:o) af Herr A. B. Falkman (N:o 238 i andra serien), ”det Riksdagen

för sin del ville besluta upphäfvande af de meddelade och ännu gällande

föreskrifterna om utmätt fastighets försäljande genom upp- och afslag.”

Samtliga dessa frågor ligga ostridigt inom området för den verksamhet,

som blifvit anvisad åt den af Kongl. Maj:t tillsatta komité för utsökningslagarnes

omarbetning. Vid detta förhållande och med tillämpning

af den hittills i allmänhet iakttagna, efter Utskottets åsigt fullt riktiga grundsats

att, under det en sammanhängande del af lagstiftningen utgör föremål

för komiterades behandling, derifrån lösryckta frågor icke böra med anled
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

s

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 22.

ning af enskilda motioner till hufvudsaklig pröfning upptagas, får Utskottet,

som anser förevarande framställningar ej vara af beskaffenhet att föranleda

undantag från nämnda grundsats, vördsamt hemställa,

att ifrågavarande motioner icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 6 April 1869.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Reservationer:

af Herr Grefve Sparre;

af Herr Caspersson;

af Herr Ribbing: ”Under diskussionen inom Utskottet har blifvit upplyst,

att den af Herr Wallenberg väckta fråga ej står i så nära sammanhang

med exsekutionsväsendet i allmänhet, att såsom säkert kan antagas att den af den

komité, hvilken för utarbetande af lagförslag angående detsamma blifvit tillsatt,

kommer att till behandling upptagas. Något skäl till afstyrkande af motionen i

den omständighet, att det ämne, den rörer, för det närvarande vore underkastadt

lvongl. Maj:ts profning, tinnes sålunda ej. Hvad åter angår sjelfva saken

i fråga, synes mig motionärens förslag hafva allt skäl för sig, och motiven

derför äro i motionen på ett slående sätt framställda. Det, hvarom

motionen handlar, är, såsom fullt tydligt af motiveringen framgår, ej intjenad

lön, hvilken naturligen är lika utmätningsgild som annan egendom, utan

ännu ej till uppbärande förfallen lön för framtiden. Att åter nu gällande

lags stadgande om vissa inskränkningar i rätten till införsel i densamma förutsätter,

att sådan i det ej undantagna kan erhållas, är i sig sjelf klart och

till yttermera visso otvetydigt bekräftadt genom 17-40 års, af motionären

åberopade, författning. Utan att här ingå i utveckling af det af motionären

sjelf tillräckligt påpekade orimliga i att, medelst införsels beviljande, på visst

sätt förfoga öfver en lön, som man ej ännu eger, torde här vara nog att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 22.

såsom skäl för bifall till motionen erinra om tvänne omständigheter. Den

ena af dessa är, att rätt att lemna införsel i lön innebär ett sätt att öka sin

kredit och medför alltså en uppmuntran och ett skydd åt samma konsumtionskredit,

hvars förderflighet af erfarenheten är tillräckligt insedd och mot

hvilken det fastmer är en kreditlagstiftningens uppgift för det närvarande

att finna lagliga gränser och inskränkningar; — konsumtionskrediten, ty

någon annan kan och bör ej en embetsman såsom sådan ega: den som

egnat sin verksamhet åt det offentliga och derföre uppbär lön, kan och bör

ej bredvid denna verksamhet idka privataffärer. Härtill kommer vidare,

hvad som ock af erfarenheten är alltför väl bekant, att följden af den lemnade

införseln i lönen blir Statens förfång. En embetsman har genom beviljande

af dylik införsel minskat sina inkomster; för att ej han sjelf och

hans familj skola lida nöd måste han, jemte sitt embete, söka biförtjenster

och då betalningen för dessa ej inflyter annat än i den mån arbetet dermed

är fullgjordt och väl fullgjordt, kommer detta att stå i första rummet, tjenstens

utöfning i det andra; derpå lider den sistnämnda, men vederbörande

draga sig i det aldralängsta för att, sådant oaktadt, vidtaga några kraftåtgärder

af konsideration för de ömmande omständigheterna: — allt detta

är en lika bedröflig som vanlig historia.

Det är af dessa skäl, till Indika flera lätt kunde läggas, som jag för

min del förordar bifall till motionen, om ock, hvilket jag här ej skall bedöma,

uppnåendet af hvad motionären åsyftar ej genom de af honom föreslagna

ändringar i gällande lag och författningar allena kan vinnas.”

af Herr Rosenberg, som instämde med Herr Ribbing.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.