Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion, åsyftande upphäfvande af pr ester skåpets indigenatsrätt.

1869-04-06 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1869:24, Utlåtande, i anledning af väckt motion, åsyftande upphäfvande af pr ester skåpets indigenatsrätt.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 24.

N:o 24.

Ank. till Bikscl. Kansli den 6 April 1869, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion, åsyftande upphäfvande af

pr ester skåpets indigenatsrätt.

I underdånig skrifvelse den 14 Maj 1867 har Riksdagen, med uttalande

af den åsigt, att det för prestkandidater, som fullgjort de för ordination

föreskrifna prof, borde vara öppet lemnadt att söka anställning och

varda ordinerade i hvilket stift de helst åstundade och tillfälle till deras användande

gåfves, dock med enahanda skyldighet att i samma stift tjenstgöra,

som hittills ålegat obefordrad prestman, samt att önskvärdt vore, det rättigheten

att söka prestsysslor öfver hela riket kunde hvarje prest medgifvas,

utan hänsyn till hvilket stift han tillhörde, hos Kong!. Maj:t anhållit, att

Kongl. Maj:t täcktes taga detta ärende i nådigt öfvervägande och för Riksdagen

framlägga förslag till de lagförändringar, som för upphäfvande af den

så kallade jus indigenat^ kunde af Riksdagens medverkan bero.

Sedan vederbörande konsistorier, på derom gifven nådig befallning,

häröfver sig utlåtit, bär Kongl. Maj:t inhemtat Kyrkomötets yttrande i ämnet.

Enligt detta yttrande hyste Kyrkomötet den åsigt, att rättigheten och skyldigheten

för prest att tillhöra ett visst stift måste stå i sammanhang icke

blott med den tillfälliga omständigheten att ordinanden vore inom ett visst

stift född, utan jemväl med andra förhållanden, hvadan och då det icke syntes

billigt, att presten mer än andra medborgare skulle, om tillfälle till hans

användande å annan ort gåfves, vid inträdet i embetet vara till ett visst

område hänvisad, Kyrkomötet fann skäligt lemna sitt samtycke till Riksdagens

framställning i denna del, dock med vilkor att prestexamen skulle

afläggas inför domkapitlet i det stift, i hvilket anställning och ordination

söktes. Men beträffande frågan om rättighet för hvarje prest att söka prestsysslor
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 24.

sysslor öfver hela riket, utan hänsyn till hvilket stift han tillhörde, ville

Kyrkomötet, som ansåg sig hafva genom tillstyrkande af valfrihet vid prestens

inträde i embetet sökt undanrödja indigenatsrättens orättvisa, fästa uppmärksamheten

derå, att det hvarken för presten eller församlingsvarden kunde

vara gagneligt, att för presterskapet i allmänhet utsigter öppnades till presterlig

befordran inom ett allt för stort område, alldenstund derigenom utan

tvifvel transportsökandet skulle blifva vida allmännare, än hvad nu vore händelsen;

att då här icke vore fråga om församlingarnes kallelserätt, utan om

presternas ansökningsrätt, genom rättigheten att söka prestsysslor öfver hela

riket, fördelarne för presterskapet i sj elfva verket icke blefve större än för

närvarande, enär vid hvarje lägenhet ansökningarne, om de varda från hela

riket tillåtna, skulle blifva i samma mån talrikare; att den vigtiga kontinuiteten

uti uppsigten från stiftsstyrelsernas sida öfver prestens lära och lefverne

skulle i väsendtlig mån rubbas och i följd häraf samma styrelser

komma att sakna den närmare personliga kännedom om presterskapet, hvilken,

genom föreskriften att vid förslags upprättande afseende skall fästas å

personernas nit och försigtighet i einbetets handhafvande, vore af så synnerlig

vigt och betydelse.; samt att derigenom grunden för hela den närvarande

stiftsindelningen blefve rubbad och församlingarne möjligen kunde komma

att till stor del betjenas af församlingslärare, hvilka vore främmande för de

särskilda orternas egendomliga förhållanden; och förklarade Kyrkomötet sig

fördenskull icke kunna lemna sitt samtycke till upphäfvande af jus indigenatus,

så vidt dermed afses medgifvande för hvarje prestman att söka

prestsysslor öfver hela riket.

Ku har Herr C. J. Kjellman uti en inom Andra Kammaren väckt,

till Lag-Utskottet remitterad motion (N:o 2G1) anmärkt, att det ej kunde

förnekas, att en fordel bereddes presten genom medgifvande af rättighet för

honom att söka prestsysslor öfver hela riket; att församlingsvården, som afsåge

menniskors andliga, men icke materiela behof, ej kunde vara beroende

af de särskilda orternas egendomliga förhållanden; att ifrågasatta förändringen

ej kunde verka den ringaste rubbning i stiftsindelningen; samt att vid

förslags upprättande vederbörande kunde af den sökandes tjenstebetyg inhemta

tillförlitlig upplysning om hans uppförande i lära och lefverne och

om hans nit och försigtighet i embetets handhafvande; hemställande motionären,

på grund häraf, ”att Riksdagen behagade besluta och i underdånig

skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla, att Kongd. Maj:t behagade ånyo af näst

sammanträdande Kyrkomöte äska samtycke till en så beskaffad förändring i

Kyrkolagen, att det tillätes prest att utan afseende å stift söka befordran

öfver hela riket”.

I fråga om Riksdagens ofvanberörda underdåniga framställning, meddelas

i Justitie-ombudsmannens sednast afgifna embetsberättelse, att, efter det

Eib. Ull Likså, Prot. 1869. 7 Sami. 1 Afd. 13 Raft, 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lag-Utskottets Utlåtande N-.o 25.

samtliga domkapitel äfvensom Hof- och Stockholms stads konsistorier infordrade

utlåtanden i ämnet afgifvit samt allmänna Kyrkomötet jemväl sig

yttrat, blef ärendet den 23 Oktober 1868 öfverlemnadt till Justitie-departementets

behandling; och då förevarande fråga således för närvarande är beroende

på behandling hos Kong! Maj:t, får Utskottet hemställa,

att Herr Kjellmans omförmälda motion må af Riksdagen

lemnas utan vidare afseende.

Stockholm den 6 April 1869.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

N:o 25.

Ank. till Riksd. Kansli d. 6 April 1869, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphörande af klockares

brefbär ingsskyldighet.

1 24 Kap. 32 § Kyrkolagen, som handlar om klockares skyldigheter,

stadgas bland annat: ”Han skall ock bära kapitlets, prostens och kyrkoherdens

bref till prosten, när de honom tillhandakomma, till nästa klockare, och

der sådant försummas, till skadan, som deraf timar, svara”.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till Lag-Utskottets behandling

öfverlemna d motion (K:o 218) har Herr S. Hansson yrkat, att Riksdagen

måtte för sin del upphäfva berörda stadgande, såsom föråldradt och obehöfligt,

emedan presterskapet numera ej saknade tillfälle att få sina embetsskrifvelser

fortskaffade med ordinarie posten.

Vid åtskilliga föregående riksdagar hafva motioner i enahanda syfte

blifvit gjorda; och som frågan om beredande af fribrefsrätt för pastorsembe
-

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.