Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt förslag om särskild skog slag stiftning för Gotland.

1869-04-12 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1869:28, Utlåtande, i anledning af väckt förslag om särskild skog slag stiftning för Gotland.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

I.ag-Utskottets Utlåtande N:o 28.

1

N:o 28.

Ank. till Iliksd. Kausli d. 13 April 1869, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt förslag om särskild skog slag stiftning

för Gotland.

Uti en inom Första Kammaren väckt, till Lag-Utskottet remitterad motion

(N:o 45) har Herr H. Gyllenram förmält, att farhågorna för följden af cn

mindre välbetänkt hushållning med de enskilda skogarne inom Gotland föranledt

länets landsting att hos Kongl. Maj:t i underdånighet söka fastställelse på en af

tinget vid nästlidna årets lagtima möte för länet antagen lag, hvarigenom åsyftades

att söka åstadkomma en rationelare skogshushållning; men då, enligt motionärens

åsigt, detta af landstinget fattade beslut, såsom berörande den enskildes eganderätt,

ej torde hafva att påräkna Kongl. Maj:ts nådiga stadfästelse, hade motionären

funnit sig föranlåten att nu för Riksdagen framlägga landstingets omförmälda

förslag till lag om skogsvården på Gotland, under yrkande att Riksdagen för sin

del måtto detsamma godkänna; varande förslaget af denna lydelse:

i i.

Den af naturen till skogsbörd egnade mark skall dertill bibehållas, der

icke afscs en fördelaktigare användning, såsom till åker, äng, trädgård, byggnadstomt

eller dylikt.

§ 2.

Yarder till skogsbörd egnad mark för annat ändamål än i § 1 sägs af

jordens egare eller innehafvare, eller med hans lof och minne, af annan så

Bköflad eller förödd, att skogens återväxt omöjliggöres eller äfventyras, (och sker

det icke till följd af föreläggande vid laga skifte eller af annat tvång eller af

olyckshändelse), då ege Konungens Befallningshafvande vid verksamt vite förbjuda,

Bill. till Iliksd. Prof. 1869. 7 Sami. 15 Håft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28.

att skogen å ifrågavarande hemmans eller egendoms till skog eller beteshage häfdade

mark tillsvidare anlitas för annat än husbehof.

§ 3.

Visar egare eller innehafvare af skog, hvilken enligt § 2 blifvit under

förbud ställd, att han vidtagit ändamålsenliga åtgärder för skogens återväxt å

den af brukade marken, värde det stadgade förbudet af Konungens Befallningshafvande

återlcalladt; dock åligge egaren eller innehafvare!! af skogen, att derå

fortfarande egna den vård, som för nämnda ändamål nödig är, vid äfventyr att

förbudet eljest förnyas.

§ 4.

Kommunalstyrelsen hålla uppsigt å skogens vård och skötsel inom kommunen.

Finner kommunalstyrelse sådan skogsförödelse vara för hand, som i

§ 2 sagd är, eller att hvad i § 3 stadgadt är icke behörigen iakttages, göre derom

anmälan hos Konungens Befallningshafvande.

Sker sådan anmälan, eller förekommer eljest anledning till vidtagande af

åtgärd, som här föreskrifveu är, då skall Konungens Befallningshafvande, sedan

egaren eller innehafvare!! af skogen hörd blifvit, låta genom vederbörande skogstjensteman

och två gode män förhållandet på stället undersöka och xneddole derefter

sitt beslut.

Kostnaden för sådan undersökning skall, då skogen, på sätt i § 2 sägs,

varder under förbud ställd, godtgöras af den, som finnes hafva gjort sig skyldig

till skogsförödolsen; men eljest, äfvensom der tillgång lios denne saknas, af landstingsmedel

utgå.

/i »al nu v>ui;f.hfrid -jauiii

§ 5.

De gode män, hvilka hafva att jemte vederbörande skögstjensteman verkställa

den i § 4 föreskrifna undersökning, utses af landstinget med två för

hvarje länsmansdistrikt.

Desse gode män väljas för två år, och böra vid undersökning, två ojäfvige

gode män tillstädesvara, helst de, som blifvit utsedde för det distrikt, der undersökning

skall ske.

Under förrättning samt för resan till och derifrån njute gode männen ersättning

för underhåll och skjuts såsom för gode män vid landtmäteriförrättning

är stadgadt.

§ 6.

Den, som icke åtnöjes med beslut i de mål, hvarom här ofvan sägs, ege

att föra klagan i den ordning, som för fullföljd af talan i ekonomimål i allmänhet

är stadgad; dock lände beslutet till efterrättelse, intilldess att högre, myndighet

annorlunda förordnat."

G-enom nådig remiss den 5 sistlidne Februari har Kongl. Maj:t till Utskottet

öfverlemnat Gotlands låns landstings ofvanberörda underdåniga framställning

med tillhörande bilagor, för att komma i behörigt öfvervägande i samman
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande i\:o 28. 3

bang med nu föreliggande, fråga; och har landstinget till stöd för sin framställning

i underdånighet anfört, att öns skogsarealer utgjorde:

utmärker och egentlig skogsmark ............139,219 tunnland,

hälg- och betesmarker, merendels skogbeväxta....... 190,000 „

naturlig äng, delvis beväxt med barr- och löfskog..... 101,392 „

tillhopa 430,611 tunnland,

som i det närmaste motsvarade 4:delar af hela länets egovidd. Denna betydliga

areal vore dock endast till en del skogsväxt.. Genom nyodlingar samt skogsmarkers

inhägnande och häfdande såsom beteshagar, äfvensom genom försäljning

af mindre beteshagar och skogstrakter till fullständig uthuggning på vissa år, hade

nemligen länets skogboväxta areal minskats till ungefär 270,000 tunnland. Med

beräkning af 15 kubikfamnar växande skog på hvarje tunnland, erhöll o man således

eu skogs tillgång eller grundmassa, som för närvarande uppgingc till omkring

fyra millioner famnar. Om denna grundmassa fördelades på skogens nuvarande

ålder, som i medeltal kunde antagas till 80 år, så framginge häraf, att den

växande skogens naturliga tillväxt eller afkastning årligen utgjorde 50,000 famnar,

som den nuvarande generationen, enligt naturens ordning, cgde att skörda såsom

ränta, med bibehållande af kapitalet orubbadt. Men enligt uppgjord approximativ

beräkning uppginge den årliga afverkuingen till icke mindre än 108,000 famnar,

hvarigenom, till förfång för kommande generationer, skogskapitalet i betydlig grad

anlitades, så att fullkomlig skogsbrist. snart vore att emotse, derest icke en ändamålscnligare

hushållning med skogen klofve införd.

I afseende på skogarnos beskaffenhet i de särskilda delarno af provinsen

hade länets hushållningssällskap redan för tolf år sedan meddelat den upplysning,

att af länets 93 socknar endast 30 skulle ega skog tjenlig till trävaruexport, hvaremot

53 socknar ansågos hafva skogsprodukter blott till husbehof samt 10 vara i

det närmaste, skoglösa. Dessa förhållanden hade sedan dess ingalunda förbättrats.

I närheten af Wisby och 1 andthamnärile kundo skogsbrist nu mera sägas vara för

handen, åtminstone hvad timmer och gröfre virke beträffade. I de nordligaste

socknarne, som för ett, par tiotal af år sedan egde riklig skogstillgång och hvarest

jordmånen till största delen syntes vara af naturen danad endast för skogsbörd,

voro dock förödelsen mest i ögonen fallande. Så t. ex. i den vidsträckta skogssocken

Florin ge funnes mogen skog till någon betydenhet qvar blott på ett enda

hemman, och äfven i öfriga derintill belägna socknar både skogsafvorkningen i

hög grad forcerats genom den under sednare tiden allt mer utvidgade sågverksrörelsen.

T påtaglig och synbar spekulation på skogens snara realiserande både

flora skogshemman blifvit. inköpta, och på sådant sätt hade under några års tid

flera tusen tunnland skog helt och hållet uthuggits, utan att hvarken dugliga Alträd

qvarlemnats eller andra åtgärder för skogens återväxt blifvit vidtagna. Då

härtill lades kalkbränningen, som under gynsamma konjunkturer för afsättning säkerligen

in cd loge lika mycken skog som sågverken, samt fällning af k alla] gn sv ed.

vanligen skedde å de så kallade hällmarkerna, hvarest genom ren uthuggning återväxten

så godt som omöjliggjordes, kunde man med säkerhet antaga, att flora åt

dessa uthuggna och derefter till lågt pris försålda skogshemman, hvilkas åkerjord

i allmänhet vore af så ringa och dålig beskaffenhet, att den endast i förening med

någon skögsförsäljning förmådde gifva nödtorftig bergning åt innehafvare^ inom

kort komma att blifva skattevrak.

Det vore derföre ganska sannolikt att, om samma misshushållning med

skogen och liknöjdhet för återväxten fortfarande som hitintills komine att ega rum,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag- UtikotteU Utlåtande N:o 28.

åtminstone eu stor del af ön blefve förstörd och slutligen obeboelig1. Detta antagande

grundades på af vetenskap och erfarenhet bekräftade iakttagelser för sltogarnes

inverkan på klimat och växtlighet, på nederbörd och vattentillgång. Skogarne

lemnade nemligen ett, välbehörig! skydd mot stormar samt mot kalla, råa

och osunda vindar; de förhindrade jordens utmagring genom blåst och torka, som

förorsakade utsugning af all must och fuktighet ur de öppna fälten; de attraherade

molnen, emedan luften öfver skogarno vore svalare än på slätten; do afdunstade

fuktighet och gåfve derigenom näring åt källor och vattendrag; de förhindrade de

skadliga vorkuiugarnc af barfrosten tidigt på våren genom att qvarhålla den välgörande

snöbetäckningen, som på kala slätter ojemnt hopdrefves och hastigt bortsmälte.

Exempel på de menliga följderna af skogarnos utrotande hade ofta förekommit.

I Skottlands och Norges bergstrakter lyckades vanligen sädesodlingen

blott i skogarnos skydd. I Tyskland hade man på flera ställen iakttagit att fruktträd

icke mera trifclos sedan de skogar blifvit nedhuggna, hvilka förut afhåll i t de

råa nordanvindarne, och enligt resandes berättelser hade skogarnes• utrotande på

dt; V estindiska öarno haft till följd upphörande af det milda klimat, som fordom

derstädes framkallat eu yppig vegetation. Likaledes hade på de fordom skogrika

Kanarisk a öarno, trots hafvets grannskap, torkan så tilltagit efter skogens uthuggning,

att innevåuarne nödgats öfvergifva eu af dessa, öar, för att icke förgås af törst

— allt omständigheter, som på eu ö med Gotlands läge och naturförhållanden

vore väl vårda att uppmärksammas.

Landstinget förbi Båge ingalunda det grannlaga och störande i äfven det

lindrigaste intrång på den enskildes fria dispositionsrätt öfver sin välfångna egendom;

men erkände man ändamålet såsom godt, och ville man ernå detta, måste man äfven

, vilja medlet, och något borde väl göras för att betrygga landet emot olyckan af

skogsbruk. Mod föreslagna stadgandet, att den, som föröder sin skog, skulle kunna för

någon tid förbjudas att nyttja densamma annorlunda än till husbehof, hade landstinget

endast afsett att sätta någon gräns för de större skogsafverkningar, som under

sednare tiden börjat antaga en allt betänkligare karakter. Detta stadgande hindrade

ej eu ordentlig skogshushållares fria disposition öfver sin egendom, och tillämpningen

af detsamma mot skogsförödaren skulle ock upphöra, så snart denne

visade sig hafva vidtagit ändamålsenliga åtgärder för skogens återställande.

Jemte öfverlemnande af landstingets åberopade beslut har Konungens Befallningshafvande

i länet uti underdånigt yttrande uttalat den öfvertygelse, att ifrågavarande

angelägenhet vore af särdeles vigt för länet, hvadan och då den enskilda egandcrätten

måste vika i ett sådant fall, som det förevarande, der det allmännas tillvaro

vore beroende af sättet för den enskildes utöfvande af sagda rätt, Konungens Befallningshafvande

ej hyste någon betänklighet vid att förorda den princip, hvarå

förslaget sig grundade, nemligen inskränkning i den enskildes fria nyttjanderätt till

skog en; och om än det vore att förutse att tillämpningen af föreslagna stadganden

skulle komma att medföra sina svårigheter, hemställde Konungens Befallningshafvande

dock, att Kongl. .Maja täcktes egna nådig uppmärksamhet åt landstingets

förslag och i anledning deraf meddela de föreskrifter, som kunde anses för ändamålet

lämpliga.

Kongl. Skogsstyrelsen, som på nådig befallning afgifvit underdånigt yttrande

i ämnet, har jemväl tilstyrkt, att bestämmelser angående skogarne å Gotland måtte

åstadkommas i hufvudsakligen enahanda riktning som landstingets förslag, med af
å

hvilket Kongl. Styrelsen dock ansåge sig höra anmärka, att öfvergången

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28.

fria den nu varande oinskränkta friheten, hvad ang inge dispositionen af skog, till

förbud att, i fall af skogssköfliug, använda skogen utöfver husbehof, syntes nog

våldsam, helst ett sådant förbud ej torde vara oungängligen erforderligt, då ändamålet,

såsom landstingets framställning innehåller, ej vore annat än att förmå skogsdispononten

att vidtaga nödiga åtgärder till skogens återväxt och fredande, i hvilket

syfte föreläggande af viss tid, hvarinnan återväxt skulle vara tillfinnandes, vid äfventyr

att derför behöfliga åtgärder eljest föranstaltades på den tredskandes bekostnad,

torde vara fullt ut lika så kraftigt utan att så betänkligt ingripa i den

enskildes ekonomi, som det föreslagna förbudet.

Vid behandlingen af denna fråga har Utskottet i första rummet tagit under

öfvervägande, huruvida det må anses lämpligt att i ifrågavarande hänseende stifta

eu lag», gällande endast Gotland. I allmänhet torde nemligen böra iakttagas den

grundsats att lagbestämmelser, hvilka reglera privaträttsliga förhållanden, böra vara

desamma för hela riket. Men förevarande fråga är icke af rent privaträttslig natur.

Hon faller till eu del inom området för den ekonomiska lagstiftningen, hvarest

undantagslagar understundom äro nödvändiga, såsom en följd af do för vissa orter

inom vårt vidsträckta land sig företeende egendomliga förhållanden. Enligt länsrepresentationens

och länstyrelsens sammanstämmande vittnesbörd har skogsförödelsen

på Gotland tagit eu fart, som påkallar lagstiftningens mellankomst till förekommande

af skogarnes fullkomliga utrotande derstädes. Vådan af eu sådan misshushållning

med skogarne är för Gotland desto mera eftertänklig, som denna provins,

i anseende till dess afskild», insulär» läge, är helt och hållet beroende af sina

egna skogstillgångar. Detta förhållande synes utgöra ett giltigt skäl, hvarför ett

undantag från ofvannämnda grundsats bär må ega rum. Exempel på dylika undantag

saknas icke i vår lagstiftning. Sålunda gäller för Stora Kopparbergs län, i

fråga om hemmansklyfning och jordafsöndring, hvad derom särskildt finnes stadgadt;

och beträffande laga skiften äro särskilda föreskrifter jemväl meddelade ej mindre

för nyssnämnda län, än äfven för Gotlands och Gefleborgs län.

De af motionären föreslagna lagbestämmelser öfverensstämma i hufvudsaken

med det af Lag-Utskottet vid förra riksdagen, i anledning af då gjorda framställningar

i ämnet, framlagda, för hela riket afsedda lagförslag angående åtgärder till

förekommande af skogsförödelse. Ehuru detta förslag ej lyckades att tillvinna sig

Riksdagens godkännande, tvekar Utskottet likväl icke att nu tillstyrka bifall till

ifrågavarande motion,

På grunder, hvilka finnas närmare utvecklade i Lag-Utskottets vid nästlidna

riksdag afgifna Utlåtande N:o 36, hyser Utskottet den åsigt, att det är Statens

både rätt och pligt, att, då behofvet så fordrar, vidtaga åtgärder till förekommande

af förödelse af landets skogar, så att dessa icke må begagnas på ett sätt, som kan

blifva förstörande för större delar af landet samt medföra ohjelplig skada icke blott

för den närvarande generationen, utan ock för kommande slägten. Att sådana åtgärder

å Statens sida i afseende å skogshushållningen på Gotland verkligen äro af

behofvet påkallade, derom vittnar landstingets-ofvanberörda beslut jemte Konungens

Befallningshafvaudes afgifna underdåniga yttrande i ämnet, på samma gång som

dessa aktstycken innebära ett tillförlitligt uttryck af den allmänna meningen inom

orten. Statens rätt att uti ifrågavarande hänseende ingripa i den enskildes hushållning

må dock icke utsträckas längre än omsorgen för allmänt väl klöfver. Också

äro, enligt Utskottets omdöme, de föreslagna bestämmelserna affattade med all den

försigtighet, som af sakens grannlaga beskaffenhet betingas. Utskottet kan nemligen

för sin del icke finna, hvarföre, på sätt Kong!. Skogsstyrelsen anmärkt, ott stad
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28.

gande af förbud för den, som gjort sig skyldig'' till skogsförödelse, a tf vidare begagna

skogen annorledes än för husbehof, intilldess ändamålsenlig åtgärd för skogens

bringande i återväxt vidtagits, skulle mera ingripa i den enskildes ekonomi,

än deri af bemälda Styrelse i stället föreslagna påföljd: “föreläggande af viss tid,

hvarinom återväxt skall vara till finnandes, vid äfventyr att derför behöfliga åtgärder

eljest föranstaltas på den tredskandes, af landstingets medel förskjutande

bekostnad.“ Tvärtom synes denna sednare påföljd ingripa i den enskildes hushållning

vida ther- än den förra, hvilken lemnar jordegaren Öppet att sjelf bestämma

tiden för vidtagande af åtgärder till skogens återställande å den afbrukade marken.

På grund af hvad anfördt blifvit och i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

motionärens förslag, hvarutinnan endast några lämpliga ansedda redaktionsförändringar

blifvit gjorda, får Utskottet vördsamt hemställa,

att Riksdagen måtte dels för sin del besluta, dels bos Kong!. Maj:t i

underdånighet anhålla om utfärdande af en förordning angående åtgärder

till förekommande af skogsförödelse på Gotland, så lydande:

§ I
Den

af naturen till skogsbörd egnade mark skall dertill bibehållas,

der den ej odlas till åker eller äng eller afrödjes till'' trädgård, byggnadstomt

eller annat dylikt.

5 2.

Yårder till skogsbörd egnad mark för annat ändamål än i § 1

sägs af jordens egare eller innehafvare eller, med hans lof och ‘minne,

af annan så sköflad eller förödd, att skogens naturliga återväxt omöjliggöres

eller äfventyras, och sker det icke till följd af föreläggande vid

laga skifte eller af annat tvång, då ege Konungens Befallningshafvande

vid verksamt vite förbjuda att skogen å ifrågavarande hemmans eller

egendoms till skog eller beteshage häfdade mark tillsvidare anlitas för

annat än husbehof.

§ 3.

Visar egare eller innehafvare af skog, hvilken enligt § 2 blifvit

under förbud ställd, att han vidtagit ändamålsenliga åtgärder för

skogens återställande å den afbrukade marken, värde det stadgade förbudet

af Konungens Befallningshafvande återkalladt; dock åligga egarcn

eller innehafvaren af skogen att deråt fortfarande egna den vård, som

för nämnda ändamål nödig är, vid äfventyr att förbudet eljest förnyas.

§ 4.

Kommunalstyrelse hålle uppsigt å skogens vård och skötsel inom

kommunen. Finner kommunalstyrelso sådan skogsförödelse vara förband,

som i § 2 sagd är, eller att hvad i § 3 stadgadt är icke behörigen

iakttages, görc derom anmälan hos Konungens Befallningshafvande.

Sker sådan anmälan eller förekommer eljest anledning till vidtagande

af åtgärd, som här föreskrifven är, då skall Konungens Befallningshafvande,

sedan egaren eller innehafvaren af skogen hord blifvit,

låta genom vederbörande skogstjensteman och två gode män förhållandet

på stället undersöka; och meddele derefter sitt beslut.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28. 7

Kostnaden för sådan undersökning skall, då skogen, på sätt i § 2

sägs, varder under förbud ställd, godtgöras af den, som finnes hafva gjort

sig skyldig till skogsförödelsen; men eljest, äfvensom der tillgång hos

denne saknas, af landstingsmedel utgå.

§ 5.

De gode män, hvilka hafva att jemte vederbörande skogstjensteman

verkställa den i § 4 föreskrifna undersökning, utses af landstinget,

två för hvarje läns m an s dis tr i k t.

Desse gode män väljas för två år, och böra vid undersökning två

ojäfvige gode män tillstädesvara, helst de, som blifvit utsedde för det

distrikt, der undersökning skall ske.

Under förrättning samt resan dit och derifrån njute gode männen

ersättning för underhåll och skjuts, såsom för godo män vid landtmäteriförrättning

är stadgadt.

§ 6.

Den, som icke åtnöjes med beslut i de mål, hvarom här ofvan sågs,

ege att föra klagan i den ordning, som för fullföljd af talan i ekonomimål

i allmänhet är stadgad; dock lände beslutet till efterrättelse, intilldess

att högre myndighet annorlunda förordnat.

Stockholm den 12 April 1869.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1869:68 Skrifvelse, om särskild skogslagstiftning för Gotland. s. 10 i texten