Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt förslag om ändring af lagens stadganden angående löftesmäns betalningsskyldighet för ingången borgen.

1869-03-01 · 2 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1869:5, Utlåtande, i anledning af väckt förslag om ändring af lagens stadganden angående löftesmäns betalningsskyldighet för ingången borgen.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 5.

I

.Y:o

5.

Ank. till Riksrl. Kansli d. 1 Mars 1869, kl. 11 f. ni.

Utlåtande, i anledning af väckt förslag om ändring af lagens stadganden

angående löftesmäns betalningsskyldighet för ingången

borgen.

Uti en bos Andra Kammaren väckt, till Lag-Utskottets behandling

öfverlemnad motion (N:o 20) har Herr G. Bjerkander framhållit nödvändigheten

af lagstiftningens mellankomst till förebyggande af de vådor, som

under närvarande borgenssystem härflyta från ett obetänksamt ingående af

borgensförbindelser, och i sådant afseende föreslagit ett lagstadgande af

innehåll, »att borgen för annor mans gäld måste, för att vara gällande,

förnyas hvarje år.»

Vid bedömandet af detta förslag förekommer betänklighet redan i

afseende derå, att man svårligen kan finna hvad motionären menar med

sitt yrkande att borgen skall »förnyas» hvarje år. Om, efter hvad motiveringen

synes antyda, meningen- skulle vara, att borgenär, hvars fordran

grundar sig på borgensförbindelse, borde hvarje år hos löftesmannen bevaka

samma fordran genom kraf eller erinran i den ordning, som Kongl.

Förordningen om tioårig preskription den 4 Mars 1862 föreskrifver, så

må anmärkas, att de grunder, på Indika föreskrifterna om den tioåriga

preskriptionen hvila, ingalunda äro hänförliga till ett sådant stadgande,

som det nu föreslagna, och att till stöd för detsamma ej heller någon annan

giltig rättsgrund lärer vara att åberopa. Skulle åter, för att döma

Bill. till Iiiksd. Prof. 1869. 7 Sami. 4 Höft.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 6.

efter ordalydelsen 1 sjelfva lagförslaget, dermed åsyftas, att löftesman

blefve från sin borgen fri, såvida han icke hvarje år lemnade förnyadt

uttryckligt erkännande af den ingångna förbindelsen, så torde ej behöfva

påpekas orimligheten af ett lagbud, som öfverlemnade åt löftesmannen

sjelf att godtyckligt frigöra sig från betalningsskyldigheten blott derigenom

att han ej lemnade ett sådant erkännande.

Men huru föreslagna stadgandet än må tydas, påtagligt är dock att

detsamma, upphöjdt till lag, skulle innebära ett så beskaffadt ingrepp i

aftalets frihet, som lagstiftaren ej kan tillåta sig utan att missbruka sin

magt.

På grund häraf och under åberopande för öfrigt af Lag-Utskottets

i likartad fråga vid förra riksdagen afgifna Utlåtande, N:o 18, får Utskottet

vördsamt hemställa,

att ifrågavarande motion må lemnas utan vidare afseende.

Stockholm den 1 Mars 1869.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

\:o 6.

Ank. till Riksd. Kansli d. 1 Mars 1869, kl. 11 f. m.

Utlåtande, i anledning af väckt förslag alt alla skuldebref, för att

vara utsökningsgilda, skola uppvisas för vederbörande kommunalsiyrelse

på landet eller städsfullmägtige i stad
Med

anmärkning hurusom, vid påförande af allmän bevillning för

inkomst af kapital, taxeringsmännen saknade nödig ledning för beräknande

af den skattskyldiges så beskaffade inkomst, har Herr G- Bjerkander uti en

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.