Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 6

1869-03-01 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1869:6, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 6

Dokumentets text

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 6.

efter ordalydelsen 1 sjelfva lagförslaget, dermed åsyftas, att löftesman

blefve från sin borgen fri, såvida han icke hvarje år lemnade förnyadt

uttryckligt erkännande af den ingångna förbindelsen, så torde ej behöfva

påpekas orimligheten af ett lagbud, som öfverlemnade åt löftesmannen

sjelf att godtyckligt frigöra sig från betalningsskyldigheten blott derigenom

att han ej lemnade ett sådant erkännande.

Men huru föreslagna stadgandet än må tydas, påtagligt är dock att

detsamma, upphöjdt till lag, skulle innebära ett så beskaffadt ingrepp i

aftalets frihet, som lagstiftaren ej kan tillåta sig utan att missbruka sin

magt.

På grund häraf och under åberopande för öfrigt af Lag-Utskottets

i likartad fråga vid förra riksdagen afgifna Utlåtande, N:o 18, får Utskottet

vördsamt hemställa,

att ifrågavarande motion må lemnas utan vidare afseende.

Stockholm den 1 Mars 1869.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

\:o 6.

Ank. till Riksd. Kansli d. 1 Mars 1869, kl. 11 f. m.

Utlåtande, i anledning af väckt förslag alt alla skuldebref, för att

vara utsökningsgilda, skola uppvisas för vederbörande kommunalsiyrelse

på landet eller städsfullmägtige i stad
Med

anmärkning hurusom, vid påförande af allmän bevillning för

inkomst af kapital, taxeringsmännen saknade nödig ledning för beräknande

af den skattskyldiges så beskaffade inkomst, har Herr G- Bjerkander uti en

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Ut skottets Utlåtande N:o 6.

inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 45), som blifvit till Lag-Utskottets

behandling öfverlemnad, föreslagit:

»l:o att hvarje skuldförbindelse skall, för att vara utsökningsgild, uppvisas

för kommunalstyrelse på landet och stadsfullinägtige i stad inom den

kommun, i hvilken långifvaren bor, och af dennes ordförande påtecknas,

mot en afgift af 25 öre- Uraktlåtes detta, böte långifvaren fem procent af

lånesumman, angifvarens ensak;

2:o att kommunalstyrelse på landet och stadsfullmägtige i stad

måtte åligga att föra journal öfver alla påtecknade skuldförbindelser, hvarderas

belopp, låntagares och långifvares namn och hemvist, samt år och

dag, då de äro utgifna eller transporterade; denna journal för bevillningsberedningen

inom kommunen uppvisa, samt till kommunalstyrelserna i de

kommuner, der låntagande bo, före den 1 December hvarje år lemna uppgift

på den skuld, hvarföre hvardera inom kommunen häftar».

Af de med efterlefnaden af en sådan lag förknippade mångfaldiga

olägenheter samt densammas skadligt hämmande inverkan på affärslifvet,

som företrädesvis är i behof af enkla former för sin verksamhet, torde

kunna hemtas tillräcklig anledning till afslag å berörda framställning- Men

ifrågaställda stadganden visa sig olämpliga isynnerhet derföre, att de alldeles

icke leda till det af motionären åsyftade mål, men deremot till hvarjehanda

följder, dem han synes icke hafva anat- Om t. ex. en person under

ett års lopp får till sig utställda tolf särskilda skuldsedlar, hvardera å

1,000 R:dr med derå löpande ränta, så bevisar detta ingalunda att han eger

ett kapital af 12,000 R:dr, —icke ens att han har ringaste beskattningsbar inkomst

af kapital. Det kan nemligen inträffa, än att de särskilda skuldsedlarne

till följd af omsättning eller annorledes hvar efter annan på olika tider

representera ett och samma kapital, — än att den, som innehar annans

medel med skyldighet att derför erlägga ränta, utan att dock hafva uthändigat

något skuldebref derå, utlånar dessa medel emot skuldförbindelse, —

än att innehafvaren af en förbindelse i sjelfva verket icke eger någon derpå

grundad fordran, utan fått förbindelsen sig anförtrodd någon tid blott för

att användas såsom hypothek eller dylikt, — än att köpman i liqvid för

utlemnade handelsvaror tager köparens skuldebref i stället för penningar,

då således förskrifna beloppet utgör en del af köpmannens rörelsekapital,

men ingalunda representerar någon kapitalförmögenhet i den mening, som

nu är i fråga- Ej sällan inträffar ock, att kapitalisten utlemna!’ sina kontanta

medel emot andra fordringsbevis, än skuldsedlar, t. ex. räntebärande

obligationer, insättningsbevis från bankinrättning, vexlar m- in., eller att han

utlånar penningar emot lös pant, utan någon skuldförbindelse af låntagaren.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 6.

Då, enligt förslaget, den derutinnan omnämnda journal skulle upptaga,

bland annat, de uppvisade skuldebrefvens belopp, men icke innehålla

någon upplysning om skeende afbetalningar eller om skuldebrefvens fullständiga

infriande, blefve följden, att journalen inom få år komme att, i

synnerhet för den, som idkade en någorlunda omfattande bank- eller lånerörelse,

utvisa oerhörda utlåningssummor, mångfaldigt öfverstigande rätta beloppet

af den kapitalförmögenhet, hvars utkomst utgjorde föremål för beskattning.

Beträffande förslagets stadgande af böter för den, som uraktlåter sin

skyldighet att för vederbörande uppvisa skuldebref, förmår Utskottet icke

inse, huru detta stadgande skulle kunna vinna tillämpning, då motionären,

utan att bestämma någon viss tid, inom hvilken uppvisandet borde ske, synes

hafva öfverlemnat detta åt fordringsegarens godtfinnande.

På grund af det nu anförda, får Utskottet, med förbigående af de

flera anmärkningar, hvartill motionärens framställning kunde gifva anledning,

vördsamt hemställa,

att ifrågavarande motion må af Riksdagen ogillas.

Stockholm den 1 Mars 1869.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.