Sök i Ratio Lex

TJtskottets Utlåtande N:o 9

1869-03-02 · 7 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1869:9, TJtskottets Utlåtande N:o 9

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

TJtskottets Utlåtande N:o 9.

i

JV:o 9.

Ank. till Riksd. Kansli den % Mars 186-9, kl. 7 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring i Kongl.

Förordningen angående grunderna och vilkoren för hemmansklyfning

och jor dafsöndring den 6 Augusti 1864.

Omförmälda Kongl. Förordning stadgar:

i 9 § 1 mom., att å jord, som från hemman eller lägenhet afsöndras,

skall årlig afgäld läggas i spanmål eller annan räntepersedel, och att

den afgäld ej må vara mindre, än att den motsvarar hvad af hela hemmanets

eller lägenhetens räntor och allmänna utskylder, vid jemförelse

af egornas storlek och beskaffenhet, å den afsöndrade jorden belöper;

samt

i 2 mom. af samma §, att afhandling rörande jordafsöndring skall ingifvas

till Konungens Befallningshafvande, som har att tillse, huruvida

den i afseende på afsöndringens storlek är med författningen öfverensstämmande,

samt pröfva den öfverenskomna afgälden och densamma, om

den befinnes tillräcklig, fastställa, men, i annat fall, högre lämplig afgift

bestämma.

Emot stadgandet i sistnämnda moment äro anmärkningar framställda

uti motioner inom Första Kammaren af Herr J. Bran (motion N:o

43) och i Andra Kammaren af Herr P. Staaff (motion N:o 312), hvilka

motioner blifvit till Lag-Utskottets behandling öfverlemnade. Den förre

har erinrat, hurusom omförmälda stadgande vore i många fall öfverflöBih.

till Riksd. Prof. 1869. 7 Samt, 5 Käft,

opaginerad Kontrollera mot PDF

g

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 9.

digt, föranledde alltid kostnad och kunde åstadkomma orättvis beskattning.

Ofta vore den öfverenskomna årliga afgälden billig och rättvis,

och då vore inblandning af tredje man, här Staten, representerad genom

Konungens Befallningshafvande, öfverflödig. Staten uttoge de densamma

tillkommande utskylder af hemmanet, dess jord må egas eller brukas

af en eller flera personer, hvarom ock 13 § innehölle särskild bestämmelse,

ocn kunde alltså icke förlora sm rätt, äfven om afgälden ej vore

tillräcklig. Skulle, afgälden vara så låg, att hemmanet, hvarifrån afsöndringen

skett, .derigenom råkade i ödesmål, Ange Staten då ingripa och

genom sina tjensteman söka rättelse enligt redan gifna författningar.

För öfrigt hade Staten här åtagit eller tillvällat sig förmynderskap blott

för ena parten, hemmanet, men icke för den andra, den afsöndrade lägenheten.

Afgälden kunde hafva blifvit satt så högt, att den afsöndrade

lågenheten derigenom råkade i ödesmål, men deremot vore icke någon

kontroll stadgad. Den föreskrifna pröfningen föranledde alltid kostnad.

Ansökning i ämnet, med afskrift af den upprättade afhandlingen, skulle

till Konungens Befallningshafvande ingifvas, ansökningen förses med resolution,

i de flesta fall att landtmätare, kronofogde, och häradsskrifvare

skola inkomma med yttranden om afgäldens tillräcklighet; och derefter

meddelades utslag. Lösen för resolution, utslag och betyg, någon gång

äfven .ersättning för nödig befunnen mätning, m. m., uppginge mången

gång till vida mera, än flera års afgäld. Detta oaktadt blefve afgälden

ej sällan orättvis. När den skulle pröfvas, blefve hemmanets utskylder,

möjligen för flera år,, uppskattade i penningar, och summan fördelades

på hela hemmanets jorduppskattning, att derigenom må utrönas, huru

den förhölle sig till den uppskattade lägenhetens egovärde. Men, utom

svårigheten, att ej säga omöjligheten, att härvid träffa det rätta, i följd

af utskyldernas, synnerligast natura-prestationernas vexlande belopp, förekom.

me ock, att en del onera upphörde eller lindrades, hvaremot anGra

tillkomme; och dock skulle beräkningen utgöra grund för en beskattning,

som gällde för all framtid; hvartill komrne svårigheten att bestämma

. ett rättvist förhållande mellan uppskattad inrösnings- och afrösningsjord.

Om t, ex. från ett hemman med 20 tunnland fullgod åkeraieal

och äng samt .100. tunnnland skog afsöndrades 5 tunnland skogsmark,

skulle äfven den skickligaste jordbrukare och kameralist svårligen kunna

med säkerhet bestämma, huru stor andel denna afsöndring utgjorde i

förhållande till hemmanets verkliga godhet uti inegor och skog; och har

motionären i anledning häraf föreslagit, att ifrågavarande 2:dra moment af

9 9 må erhålla följande lydelse:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 9.

3

»Uppstår tvist om afgäldens belopp, söke den missnöjde eller ock

Kronans ombudsman i orten rättelse deruti hos Konungens Befallningshafvande,

som, efter vederbörandes hörande, bestämmer afgälden för det

eller de år, hvarom tvist uppkommer, dock icke för längre tid tillbaka

än tre år, och ålägger den, som saken tappar, att gälda sill vederdeloman

allt det åter, som han nödgad varit derå kosta».

Med anförande af alldeles samma motiver, som den förre motionären,

har Herr Staaff hemställt, att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t

i underdånighet anhålla om utfärdande af en författning, hvarigenom

stadgas, att 14 § 2 inom., hvarmed, enär nämnda lagrum handlar om

ett helt annat ämne, lärer menas 9 § 2 mom. i Kongl. Maj:ts förnyade

nådiga Förordning angående grunderna för hemmansklyfning och jordafsöndring

den 6 Augusti 1864, skall erhålla följande förändrade lydelse:

»I fall af tvist bestämme pa anmodan Konungens Befallningshafvande,

efter vederbörandes hörande, afgäldens belopp. Kronans ombudsman

i orten må ock, der utskylderna af hemmanet ej behörigen

utgå, hos Konungens Befallningshafvande söka, att afgäld å afsöndringen

bestämmes».

Härförutan har äfven Herr F. Petersson uti en likaledes inom

Andra Kammaren väckt och till Lag-Utskottet remitterad motion (N:o

132), under förmälan hurusom genom ofvannämnda Kongl. Förordningvore

föreskrifvet, att frågor om hemmansklyfning och besutenhet skola

upptagas och afdömas af Häradsrätt, hvaremot det skall tillhöra Konungens

Befallningshafvande att pröfva frågor rörande jordafsöndring, samt

i sammanhang dermed genom kronofogde och häradsskrifvare i orten

bestämma afgäldens storlek och mantal å den afsöndrade delen, hemställt,

att, enär sistnämnda frågor lika väl kunde behandlas af Häradsrätt,

som af Konungens Befallningshafvande, samt något giltigt skäl icke

funnes, att på detta sätt särskilja frågor* som till sin egentliga natur

äro af likartad beskaffenhet, hvilket endast ledde till men, onödig tidsutdrägt

och ökade kostnader jemte åtskilliga trakasserier för allmänheten,

stadgas måtte:

»Att frågor om lagfartssäkerhet å jordafsöndringar, jemte afgäldens

bestämmande, må af Häradsrätten pröfvas och afgöras».

I anledning af sistberörda motion vill Utskottet erinra, hurusom

motionären synes hafva förbisett skilnaden emellan den pröfning, som i

fråga om hemmansklyfning tillkommer Häradsrätt, och hvad Konungens

Befallningshafvande åligger iakttaga i fråga om jordafsöndring, eller att

det i förra fallet är ett i laglig ordning väckt lösningsanspråk, således

en rättsfråga, som utgör föremål för pröfning; hvaremot Konungens Be
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 9.

fallningshafvandes åtgärd är af administrativ natur och inskränkt till

bestämmande af afgälden eller den andel i hemmanets utskylder, som

för den afsöndrade lägenheten skall utgå, ehuru det är Konungens Befallningshafvande

ålagdt att i sammanhang dermed tillse, huruvida afhandlingen,

i afseende på afsöndringens storlek, instämmer med författningen.

Förefinnes eu sådan öfverensstämmelse, fastställer eller bestämmer

Konungens Befallningshafvande afgiften. I motsatt fall afslås ansökningen

härom; men angående afhandlingens bestånd har Konungens

Befallningshafvande icke att yttra sig. Detta tillkommer domstol, när

talan i afseende derå väckes. Med frågan om lagfartssäkerheten eger

Konungens Befallningshafvande icke heller taga någon befattning. Mindre

lämpligt torde det åter vara, att åt Häradsrätt öfverlemna jemväl

afgiftens bestämmande, enär dertill erfordras en föregående utredning,

som svårligen kan af domstol åstadkommas.

Beträffande de af öfriga motionärerne framställda förslag, enligt

hvilka pröfning angående afgäldens belopp icke skulle inträda förr, än

antingen tvist derom uppstår, eller utskyklerna af det hemman, från

hvilket afsöndring skett, ej behörigen utgå, så kunde detta blifva ganska

äfventyrligt både för Staten och för de enskilde. Staten skulle genom

sin ombudsman uppträda såsom klagande eller kärande, för att få

afgälden bestämd, och tvisten härom kunde blifva ganska långvarig,

hvarunder Staten uppehölles i sin rätt. Förefunnes nu derjemte en

större mängd afsöndringar från samma hemman — alla med lika

god eller dålig rätt — och sedan den nu föreskrift^ pröfningen

hos Konungens Befallningshafvande upphört, vore icke något hinder

deremot, att hemman kunde genom afsöndring styckas i huru många

och små delar som helst, — så finge Staten eller dess ombudsman ett

ganska besvärligt åliggande att tvista med alle innehafvarne af dessa

småbitar; och när dessa tvister omsider blifvit afslutade, kunde tillgången

till utskyldernas godtgörande^vara otillräcklig, så vida man icke

får antaga, att hemmanet i sin helhet skulle stå i ansvar derför. Väl

synes Herr Bruns förslag antyda något sådant, men hvarken i detta

eller i Herr Staaffs förslag finnes bestämdt uttryckt, att innehafvare af

afsöndrade lägenheter skola ansvara Staten för afgälden under någon

förfluten tid. År likväl detta meningen, kunde deras förlust blifva rätt

kännbar, när de möjligen redan förut till hemmansegaren betalt

den afgäld, hvarom dem emellan varit öfverenskommet. Dröjsmålet

med afgäldens bestämmande kunde ock leda till den följd, att,

derest innehafvaren under tiden uppodlade och förbättrade lägenheten,

blefve afgälden högre, än om den redan vid tiden för upplåtelsen blif
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 9. 5

vit faststallcl. Äfven i annat afseende blefve äfventyret för lägenhetsinnehafvarne

ganska stort. Då hvarken fastställelse af afgälden eller

pröfning af afsöndringens laglighet med hänsigt till storleken vidare erfordrades,

måste väl deraf följa, att hvar och en, som vid domstolen företedde

behörigen upprättad afhandling rörande afsöndring, vore berättigad

att, på grund deraf, utan vidare omgång, erhålla lagfart eller inteckning.

Om nu flera samtidigt sökte lagfart eller inteckning på grund af afsöndringar

från samma hemman, men ny egare af hemmanet sedermera

väckte fråga om återvinning af hvad som blifvit obehörigen afsöndradt,

så skulle det sannolikt blifva ganska svårt att skilja emellan vederbörande

och bestämma, om och i hvad mån hvar och en af dessa afsöndringar

borde återgå eller ega bestånd. Egande- och besittningsrätten

till de afsöndrade lägenheterna blefve således äfven högst osäker. Det

synes derföre vara med jordinnehafvarnes egen sanna fördel, likasom

med god ordning, mest förenligt, att deras rättigheter och skyldigheter

blifva, på en gång och för alltid fullt bestämda; äfvensom det ligger i

hemmansegarens intresse att med säkerhet veta hvadjian har att fordra.

Lagstiftaren bör ock tillse, att oreda och stridigheter, så vidt möjligt

är, förekommas; och då dessutom eu viss gräns är stadgad för hemmans

styckning genom jordafsöndring, kan det icke hafva oskäl med sig,

att den kontroll å efterlefnaden häraf, som enligt 2 mom. i 9 § vid

afgäldens bestämmande åligger Konungens Befallningshafvande,Mår qvarstå,

så länge det förra stadgandet finnes qvar.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet vördsamt

hemställa,

att ifrågavarande motioner må leinnas utan vidare

afseende.

Stockholm den 2 Mars 1869.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Liskottets Utlåtande N:o 9.

Reservation:

af Herr Ahlgren: »Da det i och för sig sjelf måste utgöra eu oriktighet,

att Staten, vid aftal mellan enskilda i fråga om nyttjande- eller

^egandcrätt till fast egendom under enskild! dominium, tillvällar sig förmynderskap

för att bestämma vilkor, de der af kontrahenterna aldrig

afsetts, än mindre äskats;

dä, så vidt blifvande länsinnehafvare efter den ene eller andre

kontrahenten skulle i eu oviss framtid äska vissa fördelar, icke afsedda

vid det ursprungliga kontraktets uppgörande, rättigheten att påfordra

stadgandet af slika vilkor står öppen för den, som vill till sin fördel en

förändring i aftalet påkalla; samt

dä Kronan, som med hänsigt till dessa aftal måste betraktas såsom

en tredje person, hvars rätt kan i en aflägsen framtid komma att

af aftalet påverkas, icke kan genom frånvaron af nu befintliga stadganden

lida, enär henne förbehålles rätt, att, vid yppande anledning, göra

sin rätt gällande;

så måste jag mig reservera mot förestående Utlåtande, hvarigenom

Utskottet, enligt min tanke, på icke nog giltiga skäl afstyrkt ifrågavarande

motioner. — Utskottet utgår, så synes mig, från den synpunkten att

Staten bör med ett slags förmyndarerätt tilltvinga den ene kontrahenten

den fördel, hvaraf han tilläfventyrs icke alls vill komma i åtnjutande.

För mig synes det vara, så väl för den enskilde grundegaren, som

Kronan, tillräckligt tryggande, att vederbörande förbehålles rätt till afgälds

bestämmande, då någon anledning till tvist i detta hänseende förekommer.

Något hinder i nuvarande lag förekommer icke att bevilja lagfart

eller inteckning för jordafsöndring, derå afgälden icke blifvit af

Konungens Befallningshafvande pröfvad. Om man för den arbetande

klassen vill lätta utvägen till försörjning och i följd deraf en oberoende

ställning, så bör i möjligaste mån för denna klass underlättas förvärfvande!

af eget hus och hem; men genom dessa onyttiga former och

dermed förenade tryckande kostnader motverkas i icke ringa mån förvärfvandet

af stadig grund till eget hemvist. Dessutom kan jag icke

heller finna att någons rätt i ringaste mån förnärmas genom den föreslagna

förändringen; hvadan jag, under hänvisning till hvad af mig nu

blifvit antydt, vördsamt hemställer:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 9.

7

att ärendet må visas åter till Lag-Utskottet, med uppdrag

att utarbeta och till Riksdagens pröfning framlemna

förslag till ändring i Kongl. Förordningen, angående

grunderna för hemmansklyfning och jordafsöndring

den 6 Augusti 1864, i det syfte Herrar Bruns

och Staaffs motioner omfatta.»

Herr Kolmodin har begärt att få antecknadt, det han ei öfvervant

ärendets behandling hos Utskottet.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.