Utlåtande, angående Biksgälds-kontorets förvaltning under den tid, som förflutit sedan början af 1868 års riksdag.
1869-02-23 · 14 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 12 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1869:29, Utlåtande, angående Biksgälds-kontorets förvaltning under den tid, som förflutit sedan början af 1868 års riksdag.
Dokumentets text
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 29.
1
N:o 29.
Ank. till Riksd. Kansli d. 23 Febr. 1869, kl. 4 e. m.
Utlåtande, angående Biksgälds-kontorets förvaltning under den tid,
som förflutit sedan början af 1868 års riksdag.
(R. A.)
Efter erhållna remisser å Riksdagens år 1868 församlade Revisorers Berättelse
om granskningen af Riksgälds-kontorets tillstånd och förvaltning, har StatsEtskottet
genomgått denna till trycket befordrade och bland Kamrarnes ledamöter
utdelade berättelse samt tagit under närmare öfvervägande de omständigheter och
förhållanden, hvilka föranledt särskilda framställningar eller yttranden af Revisorerne,
hvarförutan Utskottet, för verkställandet af den i 39 § Riksdags-ordningen
omförmälda granskning af Riksgälds-kontorets tillstånd och förvaltning, genomläst
de protokoll, som hos Fullmägtige hlifvit förda till och med den 19 sistlidne Januari,
då Fullmägtige afgåfvo den berättelse till innevarande Riksdag, som finnes
bifogad Stats-Utskottets Memorial N:o 1; och får Utskottet nu afgifva yttrande öfver
hvad Revisorerne i ett eller annat hänseende erinrat och föreslagit samt hvad
vid den af Utskottet till sistnämnda tid fortsatta granskningen af Riksgälds-kontorets
förvaltning i öfrigt förekommit.
l:o.
Angående verkställandet af sistlidne Riksdags beslut ont förändring af bokföringssättet
vid Riksgälds-kontoret.
(Rev.-Ber. sid. 60. Fullm. Uti. sid. 111, 112).
Efter anförande af sednaste Riksdags beslut om jernvägsbyggnadsmc ilens
och de fonderade statslånens redovisande i sagde hufvudbok, och den i sammanBih.
till Riksd. Frot. 1869. 4 Sami. 1 Afd. 14 Höft. 1
2
Stats-Utskottet» Utlåtande N:o 29.
hane dermed meddelade föreskriften att det belopp, 3,329,638 It:dr 21 öro, som i
1866 års särskilda redogörelse öfver jernvägsbyggnadsmedlen fanns upptaget såsom
skuld öfver tillgång, skulle uti 1867 års räkenskaper afskrifvas, hafva Revisorerne
(sid. 60) erinrat, att någon afskrifning af detta saldo dock ej egt rum i liufvudbokens
kapitalkonto. Deremot både Riksgälds-kontorcts i 1867 års hufvudbok
inbalai'' erado fordran, 11,434,466 R:dr 8 öre, för Kontoret ålagda, genom de upplånade
medlen icke ersatta utbetalningar till jemvägars anläggande, “utgått ur
samma hufvudbok, derigenom att-den mot berörda fordran svarande skuld uti redogörelsen
öfver jernvägsbyggnadsmedlen äfven blifvit till hufvudboken öfverflyttad.
Således både “å ena sidan, Riksdagens beslut angående omförmälda afskrifning icke
formelt verkställts samt, å andra sidan, eu uteslutning ur räkenskaperna egt rum,
som uti Riksdagens beslut icke uttalats"; men då Riksdagen icke förcskrifvit, hvilken
eller hvilka bland de i ofvannämnda saldo ingående särskilda skuldposterna
skulle afskrifvas, och Riksdagen syntes hafva åsyftat att, sedan Riksgälds-kontorcts
samtliga tillgångar och skulder blifvit sammanförda i en och samma räkning, det
icke vidare skulle behöfva genom räkenskaperna ådagaläggas, huru stor del af de
för jernvägsbyggnaderna anvisade medlen anskaffats genom upplåning, samt huru
mycket för sådant ändamål kunde behöfva ytterligare upplånas, och då det iakttagna
bokföringssättet icke i någon mån inverkat på saldot af Riksgälds-kontorcts
tillgångar och skulder, — både Revisorerne ansett sig endast böra detsamma omförmäla.
. ,
Rör att ådagalägga öfverensstämmelsen mellan don af sednaste Riksdag
meddelade föreskrift’ i afseende på ofvanberörda, såsom skuld öfver tillgång, vid
1866 års slut balanserade summas afskrifning och det sätt, hvarpå donna afskrifning
skett i Riksgälds-kontorcts hufvudbok för år 1867, hafva Fullmägtige, uti sitt
öfver revisionsberättelsen afgifnn utlåtande, anlört, att då, för åstadkommande af
dcu önskade enkelheten i räkonskapsföringen inom Riksgälds-kontoret samt underlättande
af öfversigten öfver Kontorets hela verkliga ställning, vid nämnda riksdag
beslöts, att do dittills förda särskilda räkenskaperna öfver Riksgälds-kontorets upptagna
fonderade lån och deraf föranledda liqvider samt de för jornvägsanhtggningarno
anvisade medel skulle upphöra och Itiksgälds-kontorets hufvudbok från och
med år 1867 jemväl innefatta redovisning för dessa lån samt de derigenom anskaffade
medlen och deras användande, så måste, i anseende till detta förändrade boltföringssätt,
åtskilliga förut i de särskildå redogörelserna såsom skulder eller fordringar
upptagna poster derifrån öfverföras till sjelfva hufvudboken. Vid verkställigheten
häraf både ansetts riktigast och lämpligast, att uti 1867 års hufvudbok
tillägga ett nytt konto med benämning “tillkommen ingående balans11, hvilket konto
innefattade öfvergången från de särskilda redogörelserna till hufvudbokens kapitalräkning.
Genom detta tillagda konto, hvars slutsummor på så väl debet- som kreditsidan
upptogos i kapitalräkningen, kunde sistnämnda räkning redan i 1867 års
hufvudbok erhålla den uppställning och förenkling, som med beslutet om det förändrade
bokföringssättet åsyftades^ och söm, enligt samma beslut, skall för de kommande
åren bibehållas. Då nu den i Riksdagens af Revisorerne åberopade föreskrift
angifna summan 3,329,638 R:dr 21 öre funnes uti sagda konto under rubriken “kapitalräkningen11
afförd såsom “afskrifning jemlikt 1868 års Riksdags beslut11, och då
denna sålunda afskrifna summa, enligt hvad i räkenskaperna uttryckligen angåfves,
just utgjorde det belopp, som uti särskilda redogörelsen för do upplånta jernvägsbyggnadsmedlon
vid 1866 års slut upptogs såsom skuld utöfver tillgång, både itrå
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stut*-Utskottet* Utlåtande N:o 29.
i
gavarande afskrifning således äfven “formelt“ verkställts, med noggrannt iakttagande
af den derom meddelade föreskriften.
Beträffande åter den i det särskilda balanskontot bland tillkomna skulder
upptagna summa, 11,434,40(5 R:dr 8 öre, som i 1866 års hufvudbok utbalanserats
såsom oersatt förskott till utförande af Statens jernvägsarbeten, och hvilken, enligt
Revisorerues yttrande, skulle vara “ur räkenskaperna utesluten11, fastän i Riksdagens
beslut någon sådan uteslutning icke vore uttalad, hafva Fullmägtige erinrat,
att, sedan redogörelsen för de medel, som blifvit till jernvägsbyggnaderna upplånta,
intagits i Riksgälds-kontorets hufvudbok, måste deraf blifva en gifven följd, att do
förut med enahanda belopp bland tillgångarne i denna hufvudbok och bland skulderna
i den särskilda redogörelsen uppförda förskotten till Statens järnvägsbyggnader
icke vidare skulle i den sammanslagna räkenskapen upptagas samt der fortfarande
in- och utbalanseras både såsom skuld och tillgång.
Stats-Utskottet, som anser hvad Fullmägtige sålunda upplyst, klart ådagalägga,
att sistlidna Riksdags föreskrifter rörande förändring af bokfö ringssättet vid
Riksgälds-kontoret blifvit i ofvanberörda hänseenden noggrannt iakttagna, hemställer
det Riksdagen måtte förklara
att Revisorerues ifrågavarande framställning icke till någon åtgärd föranleder.
2:o.
Angående arfvoden, som af Fullmägtige blifvit anvisade för tillsynen öfver
arbeten i Riksdagens bus.
(Rev. Ber. sid. 79. Fullm. Uti. sid. 112.)
I sammanhang med uppgifvandet af kostnaderna för den verkställda påbyggnaden
och förändrade inredningen af Riksdagens tvänne numera sammanbyggda
hus, hafva Revisorerne fästat uppmärksamheten derpå, att den Fullmägtig och den
tjensteman vid Riksgälds-kontoret, hvilka haft tillsynen öfver dessa byggnads- och
inredningsarbeten samt derför år 1867 tilldelats särskilda arfvoden, äfven blifvit för
sina vidare bestyr med förbättrandet och förändrandet af de nyligen fullbordade
arbetena ersatta genom dem ytterligare år 1868 tillerkända arfvoden.
I afseende på de omständigheter och förhållanden, som föranledt Fullmägtiges
i berörda hänseende fattade beslut, hafva Fullmägtige uti sitt utlåtande (sid.
112, 113) upplyst, att sedan de efter 1865 och 1866 års riksdag började arbetena
för påbyggandet och förändrandet af ofvannämnda tvänne hus blifvit fullbordade
och framställning till 1867 års riksdags Stats-Utskott skett om en lämplig vedergällning
åt Kap-itenen C. G. Hierta och Kommissarien O- Arelin för dem uppdragna
bestyr vid dessa arbetens utförande, hade Stats-Utskottet (i skrifvelse af den 5
Mars 1867) förklarat, att det tillkomme Fullmägtige att bestämma och, i likhet
med andra kostnader för samma arbetens verkställande, utbetala den godtgörelse,
hvaraf bemälde personer till följd af deras erhållna uppdrag gjort sig förtjente.
På grund af detta förklarande hade en sådan vedergällning för dem kort derefter
blifvit af Fullmägtige bestämd. Härvid hade naturligtvis endast afsetts det upp
-
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 29.
drag, om hvars godtgörande fråga då var. Sedermera hade Fullmägtige, enligt
derom vid sistnämnda riksdag fattade särskilda beslut, fått sig ålagdt att, jemte
verkställandet af återstående kompletteringsarbeten uti sagda hus, låta vidtaga erforderliga
oeli ändamålsenliga ansedda förändringar i afseende på uppvärmningen
och ventilationen samt belysningen inom de lokaler derstädes, som af Kamrarne
begagnas. Enär det vid utförandet af dessa arbeten samt vid de undersökningar,
som enligt Riksdagens föreskrift borde anställas innan desamma företoges, ansågs
nödvändigt, att någon byggnadskunnig person, på hvars erfarenhet och insigter
Fullmägtige'' kunde förlita sig, och under hvars oafbrutna tillsyn och ledning ifrågavarande
arbeten skulle utföras, fick denna tillsyn och ledning samt dermed hörande
bestyr sig uppdragna, och då en sådan person fanns att tillgå bland Fullmägtige,
hade Fullmägtige desto heldre ansett sig böra anmoda honom åtaga sig
detta uppdrag, som han icke blott egde fullständig kännedom om både det förut
begagnade uppvärmnings- och ventilationssättet och de dermed förenade olägenheter,
som genom de beslutade förändringarne borde afhjelpas, utan ock städse voro
i tillfälle att med öfrige Fullmägtige samråda och, enligt deras fattade beslut, meddela
erforderliga föreskrifter rörande arbetenas ändamålsenliga utförande. Då de
tidsödande särskilda bestyr, hvilka således uppdrogos åt Kapiten Hierta, ingalunda
kunde hänföras till hans åliggande såsom Fullmäktig, måste han, sedan detta uppdrag
blifvit omsorgsfullt fullgjordt, anses hafva för detsamma gjort sig väl förtjent
af någon särskild vedergällning; hvadan öfrige Fullmägtige funnit sig, i öfverensstämmelse
med Stats-Utskottets ofvan omförmälda förklarande, böra tilldela Herr
Hierta äfvensom Kommissarien Arehn, hvars biträde han vid det erhållna uppdragets
mottagande sig förbehållit, de arfvoden, livilkas belopp Revisorerne i sin berättelse
uppgifvit.
För bedömande af förevarande fråga anser sig Stats-Utskottet böra här
återgifva innehållet af 33 § i det under den 15 Maj 1867 för Riksgälds-kontoret
utfärdade reglemente. Denna § föreskrifver, att, sedan den beslutade påbyggnaden
och förändringen af de för Kamrarnes och Utskottens sammankomster m. m. upplåtna
hus under år 1866 blifvit utförd, borde då ännu återstående kompletteringsarbeten
under sommaren 1867 verkställas, så att Riksdagens hus såväl till sitt
yttre som inre blefvo försatt i fullt ändamålsenligt skick, dertill jemväl liördo, att
Fullmägtige, efter det husets murar under sommaren hunnit genomtorka, borde
under påföljande höst (1867) låta anställa ytterligare undersökningar i afseende på
den der anbringade uppvärmnings- och ventilationsapparats fortsatta begagnande i Kamrarne
och sedermera låta vidtaga sådana förändringar i densamma, som kunde finnas
erforderliga och ändamålsenliga för afhjelpandet af de i afseende å uppvärmningens
och ventilationen förhandenvarande olägenheter; och borde de derför erforderliga
utgifter af Riksgälds-kontorets tillgångar bestridas. Vid sådant förhållande
och då de af Fullmägtige i början af 1868 bestämda arfvoden för ofvanbomälde
personers under år 1867 häfda bestyr med kompletteringsarbetenas verkställande
samt värme- och ventilationsapparaternas äfvensom gasbelysningens förändring,
på sätt Fullmägtige jemväl erinrat, föranledts af ett åt dem lemnadt alldeles
nytt. uppdrag, hvilket tillkommit efter den tid godtgörelsen för deras intill början
af 1867 års riksdag häfda bestyr med Riksdagshusets påbyggnad och förändrade
inredning i Mars månad sistnämnde år bestämdes, anser Stats-Utskottet, som
finner hvad af Fullmägtige i ofvanberörda hänseende blifvit anfördt, innefatta gil
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 29. 5
tiga skal för deras ifrågavarande beslut, sig böra hemställa, att Revisorerne»
framställning
icke må till någon åtgärd föranleda.
3:o.
Angående behållningen af traiikinkoinsterna å Statens jernvägar.
(Rev. Ber. sid. 81—85. Fullm. Uti. sid. 113.)
Sed an Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse af don 19 Juni 1866 anhållit,
att Ivongl. Maj:t täcktes förständiga vederbörande att, så snart räkenskaperna
öfver trafiken å Statens jernvägar för hvarje månad hunnit afslutas, så att behållningen
för månaden kunde uppgifvas, ofördröjligen till Riksgälds-kontoret leverera
det måuadtligen uppkommande öfverskottet å trafikinkomsterna, under förbehåll
att, i händelse utgifterna för rörelsen och jernvägarnes underhåll någon månad icke
af inkomsterna betäcktcs, den uppkommande bristen må, uppå vederbörlig reqvisition,
af Riksgälds-kontorets tillgångar ersättas, har Kongl. Maj:t, enligt nådigt
Bref till Fullmägtige af den 5 Oktober 1SG6, funnit godt på det sätt bifalla denna
underdåniga hemställan att, jemte det under Januari och Februari månader 1867
skulle till Riksgälds-kontoret levereras den behållning å trafikinkomsterna, som för
år 18GG kunde vara disponibel, Styrelsen sedermera Aud hvarje månads slut, och
således i Mars för nästföregångna Januari, successive borde öfverlemna till nämnda
Kontor, i jemna tusental Riksdaler, den enahanda behållning, som för motsvarande
månad förefunnes, med förbehåll att, derest under någon månad det skulle visa sig
att de utgifter, som af Styrelsen skulle bestridas, icke motsvarades af innehafvande
disponibla medel, erforderligt belopp af Riksgälds-kontoret omedelbart till Styrelsen
på dess reqvisition utbetalades.
Åberopande detta Kongl. Bref har Styrelsen för Statens jernvägstrafik, enligt
hvad Rcvisorerne (sid. 81) upplyst, i särskilda poster under Februari med Maj
månader år 18G7 till Riksgälds-kontoret utaf trafikinkomsten för år 1866 levererat
tillhopa.....................R:mt 712,120: 11.
utgörande sammanräknade behållningen vid 1866 års slut af samma års trafikinkomster.
Utaf den år 1867 uppkomna trafikbeliållningen, uppgående
till en summa af.........®........R:mt 1,068,581: 62.
hafva under år 1867 blifvit till Riksgälds
kontoret
inbetalda endast .... R:dr 487,879: 89.
samt under Januari—September månader 1868 „ 500,000: — „ 987,879: 89.
så att vid deu tid revisionsförrättnin
gen
afslutades, återstodo........ R:mt 80,701: 73.
Rcvisorerne, som funnit dessa förhållanden särdeles anmärkningsvärda, hafva
derpå fästat Riksdagens uppmärksamhet, i hvilket afseende Revisorerne erinrat:
att, hvad först anginge den under år 1866 uppkomna behållningen, hvilken skolat under
Januari och Februari 1867 aflomnas, levereringon deraf icke skett förr än un
-
6
Stat»-Utskottet* Utlåtande iV:o 29.
der Februari, Mars, April och Maj månader och hade ej heller förr än i sistnämnda
månad någon uppgift blifvit lemnad om det belopp, hvartill sagde behållning uppgått.
Vidkommande derefter behållningen af 18ti7 års trafikinkomster, hvilken det
skall ålegat Styrelsen att för hvarje månad, sedan två månader förflutit, leverera
till Riksgälds-kontoret, så aflemnades den under Januari uppkomna behållningen på
samma gång som behållningen för Februari eller icke förr än den 31 Maj, hvarefter
all leverering upphörde till Oktober månad, då den åter vidtog och fortsattes
under påföljande November och December månader samma år samt Januari April
och September 1868. Ehuru vid medlens aflemnande någon upplysning icke lnide
meddelats, under hvilken månad desamma såsom behållning uppkommit, framginge
dock af sedermera lemnade uppgifter att dessa levereringar skott långt efter de
tider, då desamma hort verkställas. Sedan Styrelsen först uti skrifvelse till E ull—
mägtige af den 31 Maj 1867 uppgifvit behållningen för Januari och Jebruari månader
samma år, hade Fullmågtige icke erhållit något meddelande angående behållningarne
för Mars, April, Maj och Juni månader förr än den 11 September, då ett
sammandrag af Statens jernvägstrafiks månadtliga bokslut för årets första hälft aflemnades.
Under den sednare hälften af samma år hade ett sådant sammandrag
för hvarje månad regelbundet blifvit Fullmågtige tillstäldt, utvisande beloppet af
trafikinkomsterna samt af drift- och underhållskostnaderna äfvensom det efter
dessas bestridande uppkomna öfverskott; hvarjemte Styrelsen i Mars 1868 aflemnat
sammandrag af månadtliga bokslutet för hela året 1867 och en kontokurant
mellan Riksgälds-kontoret och Statens jernvägstrafik rörande öfverskottet
för meranämnda år, upptagande äfven 1866 års behållning. Hvad slutligen anginge
behållningen af trafikinkomsterna under år 1868, hade Trafikstyrelsen, såsom
ofvan är nämndt, intill slutet af revisionstiden helt och hållit underlåtit all leverering
deraf, ehuru Styrelsen uppgifvit densamma under första halfåret utgöra
501,711 R:dr 44 öre.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hafva Revisorernc ansett sig böra
anmärka, dels att uppgift å den för hvarje månad uppkomna behållningen icke alltid
i vederbörlig ordning kommit Fullmågtige tillhanda, dels ock att denna behållning
icke blifvit inom föreskrifven tid till Riksgälds-kontoret aflemnad, samt slutligen
att till en del all leverering deraf uteblifvit, hvilket sistnämnda förhållande
synts Rcvisorerne så mycket mera anmärkningsvärd^ som Styrelsen i alla händelser
bort aflemna den behållning, hvilken den sjelf uppgifvit komma Riksgälds-kontoret
till godo. Revisorerne hafva derjemte funnit sig böra fästa Riksdagens uppmärksamhet
derpå, att Styrelsen, till förökande af materialier och inventarier samt
till nya byggnader och anläggningar, användt största delen af det uppkomna öfverskottet
å trafikinkomsterna. Någon rättighet dertill hade Revisorerne icke kunnat
finna vara Styrelsen medgifven, hvarken uti 1866 års Riksdags beslut eller det ofvan
anförda Kongl. Brofvct don 5 Oktober 1866 eller i Kongl. Maj:ts den 30 December
1862 aflåtna nådiga Skrifvelse till chefen för Styrelsen öfver Statens jernvägstrafik
angående Styrelsens organisation och verksamhet, uti hvilken skrifvelse
endast omnämndes vidmagthållandet af banorna jemte dertill hörande byggnader
äfvensom ordnandet af trafiken och hvad dermed eger sammanhang. Tid fråga åter
om nybyggnader och nya anskaffningar ansåge Revisorerne, att, då sådana funnits
behöfliga, framställning derom till Riksdagen bort hafva skett för anvisande af dertill
erforderliga medel. Revisorerne hade således icke kunnat finna annat an, all
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 29. 7
dil öfverskottet för är 1867 utgjort...........R:dr 2,366,150: 26.
och för Januari—Juni 1868 „ 1,190,166: 25.
och frän sammanlagda hcloppct............R:dr 3,556,316: 51.
afdroges hvad deraf blifvit till Riksgälds-kontoret aflemnadt, eller „ 987,879: 89.
det derefter återstående beloppet...........R:dr 2,568,436: 62.
bort, i enlighet med de af Kongl. Maj:t och Riksdagen meddelade föreskrifter, af
Styrelsen till Riksgälds-kontoret levereras; och hafva Revisorerne slutligen förklarat
sig icko kunna undertrycka den åsigt, att Fullmägtige af här anmärkta förhållanden
bort finna sig föranlåtna att derom hos Kongl. Maj.t göra underdånig
anmälan.
Till bemötande af hvad sålunda blifvit anfördt i fråga om Fullmägtiges befogenhet
att göra en med denna åsigt öfverensstämmande framställning till Kongl.
Maj:t, hafva Fullmägtige endast yttrat, att det, enligt Fullmägtiges uppfattning, icke
tillkomme Fullmägtige i Riksgälds-kontoret att hålla hand deröfver att de föreskrifter
Kongl. Maj:t utfärdat varda af vederbörande embetsmyndigheter iakttagna.
Jemte det Stats-Utskottet anser sig böra upplysa, att, enligt hvad Fullmägtige
uti sin till innevarande Riksdag afgifna berättelse (sid. 17) anmält, under Oktober
och December månader sistlidet samt Januari månad innevarande år utaf behållna
trafikmcdlen blifvit till Riksgälds-kontoret levererade tillhopa 700,000 R:dr, nemli
-
gen dels den ofvan uppgifna återstoden för år 1867 .....R:dr 80,701: 73.
dels i afräkning å 1868 års trafikmedel......... „ 619,298: 27.
får Utskottet tillkännagifva, att Utskottet visserligen delar Revisorernes åsigt derom,
att Fullmägtige bort af de utaf Revisorerne anmärkta omständigheter hafva
fuunit sig föranlåtna att derom hos Kongl. Maj:t göra underdånig anmälan. Som
likväl den behållning, som från och njed innevarande år uppkommer af trafiken å
Statens jernvägar, icke skall ingå till Riksgälds-kontoret, utan kommer att levereras
till Statskontoret, samt någon föreskrift till Fullmägtige att för framtiden tillse
det de i omförmälda hänseende gifna föreskrifter varda behörigen iakttagna således
icke torde vara af bekofvot påkallad, anser sig Utskottet böra hemställa,
att Revisorernes ifrågavarande anmärkning icke må till någon åtgärd
föranleda.
4:o.
Angående bokföring af Postassuransfonden.
(Rev. Ber. sid. 85.)
I afseende på bokföringen af den så kallade Postassuransfonden hafva Revisorerne
föreslagit, att de från Kongl. Postverket till Riksgälds-kontoret öfverlemnade
räntebärande obligationer, af hvilka fonden utgöres, måtte i Riksgälds-kontorets
räkenskaper bokföras såväl till sitt nominelä värde, som till det pris, för hvilket
de blifvit af Postverket uppköpta.
Som, enligt hvad Stats-Utskottet inhemtat, Fullmägtige redan lemnat föreskrift
om ifrågavarande obligationers bokföring i öfverensstämmelse med Revisoremes
berörda förslag, hemställer Utskottet,
att Riksdagen må låta härvid bero.
8
Stats-Utskottet» Utlåtande N:o 29.
5:o.
Angående Borås—Herrljunga jernvägsaktiebolags reservfond.
(Rev. Ber. sid. 85, 8G. Fullm. Uti. sid. 113.)
Beträffande den reservfond, som Borås jernvägs-aktiebolag, med afseende
å dess utaf allmänna model erhållna lån för jernvägsanläggningon mellan Borås och
Herrljunga, fått sig ålagdt särskildt afsätta samt, utan sammanblandning med bolagets
öfriga tillgångar, förränta och redovisa, hafva Revisorerne (sid. 86) erinrat,
att det af den till Fullmägtige under Revisorernes sammanvaro inkomna berättelsen
om revisionen af nämnda bolags räkenskaper för år 1867 icke visade sig, huruvida
bolaget behörigen iakttagit hvad Riksdagen i afseende på denna fonds särskilda
afsättande, förräntande och redovisning föreskrifvit.
Mod anledning häraf hafva Fullmägtige, under erinran att det ombud, som,
tilldess omförmälda lån blifvit återbetaldt, bör deltaga i granskningen af Borås jernvägsaktiebolags
förvaltning och räkenskaper, icke utses af Fullmägtige och att dot
således icke tillkommo dem att meddela detta ombud någon föreskrift eller anmärkning
i afseende på fullgörandet af dess erhållna uppdrag eller innehållet af den
derom afgifna berättelsen, uti sitt afgifna utlåtande (sid. 114) tillkännagifvit att de,
rörande förevarande fråga, icke egt vidtaga annan åtgärd, än den till Kongl. Maj:t
af Fullmägtige, medelst derom aflåten underdånig skrifvelse, framförda anhållan,
att de ombud, som äro utsedda till deltagande i de årliga revisionerna af meranämnda
bolags räkenskaper, måtte förständigas att hädanefter noga tillse och i revisionsberättelserna
uppgifva, huruvida och på hvad sätt de rörande den särskilda
afsättningen och förräntningen af bolagets reservfond meddelade föreskrifter blifvit
iakttagna.
Stats-Utskottet, som anser någon annan åtgärd än den Fullmägtige i ofvanberörde
hänseende redan vidtagit, icke för närvarande erforderlig, hemställer,
att Riksdagen må dervid låta bero.
6:o.
Angående inteckning för de till enskilda jernvägsanläggningar bevisade lån.
(Rev. Ber. sid. 86, 87. Fullm. Uti. sid. 114—116.)
För att åt Riksgälds-kontoret bereda förmånsrätt framför möjligen varande
eller blifvande andra fordringsegare hos de enskilda jernvägsbolag, åt hvilka lån
blifvit från Riksgälds-kontoret anvisade, hafva Revisorerne hemställt, att, sedan
den jord, som för jernvägarnes anläggning varit erforderlig, blifvit af bolagen behörigen
exproprierad, eller på annat sätt dem lagligen tillvunnen samt befriad från
densamma möjligen förut vidhäftande inteckningar, denna jord, med derå varande
jernvägar och hvad dertill hörer, måtte intecknas-såsom säkerhet för ej mindre uppfyllandet
-
Stalt-Utskottet* Utlåtande N:o 29. 9
fyllandet af derom afslutade kontrakt, än ock do från Riksgälds-kontoret erhållna
låneunderstöd.
På sätt Revisorerna upplyst har, hland vilkoren för tillgodonjutande af de
lån, Rikets Ständer beviljat för enskilda jernvägsanläggningar, blifvit förcskrifvet,
dels att, sedan jernvägen blifvit på förcskrifvet sätt och inom bestämd tid fullbordad,
densamma med hvad dertill hörer, bör utgöra säkerhet för det beviljade lånets
återbetalning, dels att vederbörande jernvägsbolag ega rättighet att efter gällande
lag och författningar till sig lösa och med eganderätt besitta enskilda personer och
korporationer tillhörig jord, som för jernvägen erfordras, hvilken jord dock ej får
för bolagets skuld intecknas, dels att, om jernvägsanläggningen skulle under arbetstiden
öfvergifvas, eller om jernvägen efter dess fullbordande icke så underhålles,
att den framgent kan begagnas, eller om betalningsskyldigheten för det erhållna
lånet icke skulle kunna af bolaget fullgöras, jernvägen kommer att hemfalla till
Staten.
Det synes väl, som skulle dessa stadganden i viss mån stå i strid mot hvarandra,
enär, å ena sidan, jernvägarno med allt hvad dertill hörer blifvit förskrifna
såsom säkerhet så väl för lånens återbetalning, som för jernvägarnes framtida underhållande
i begagneligt skick, men, å den andra, det blifvit stadgadt, att den jord,
som för jernvägarnes anläggning inlöses, ej får för bolagets skuld intecknas. Som
det likväl synes uppenbart, att med sistnämnda förbud mot jordens intecknande
endast afses att förekomma, det större eller mindre del af den jord, som för jernvägsanläggning
blifvit inköpt, må häfta för skuld, och såmedelst förminska Statens
förmånsrätt till jernvägen, torde ock deraf följa, att något förbud för Staten att för
•in fordran vinna inteckning i jernvägsanläggningen i sin helhet desto mindre företinnes,
som alla de ifrågavarande skuldförbindelserna uttryckligen innehålla att, sedan
jernvägen blifvit behörigen fullbordad, densamma, med allt hvad dertill hörer,
•kall utgöra säkerhet för lånesummans återbetalning. Yid sådant förhållande lärer
Riksgälds-kontorcts Styrelse icke böra anses förhindrad att söka vid vederbörlig
domstol vinna inteckningssäkerhet i bolagets fasta egendom med hvad dertill hörer,
helst det torde få antagas, att de flesta bolagen skola medgifva inteckningsmeddelande
för Statens fordran samt det icke lärer kunna bestridas, att, om inteckning
för annan bolagets gäld sökes, densamma enligt nu gällande inteckningslag kan och
måste, äfven mot gäldenärens bestridande, af domstol beviljas, utan afseende å det
förbud mot intecknandet, som omförmäles i Riksgälds-kontorets reglemente samt i
de med de särskilda jcrnvägsbolagen afslutade kontrakten. Utskottet får alltså,
med hufvudsakligt biträdande af Revisorernas framställning, föreslå
att Fullmägtige i Riksgälds-kontoret må få sig ålagdt att dels från vederbörande
jernvägsbolag, som från Riksgälds-kontoret erhållit lån, låta
infordra behöriga intyg derom att jord, som för jernvägsanläggningen,
med hvad dertill hörer, varit erforderlig och af sådant bolag eges, blifvit
befriad från densamma förut vidhäftande inteckning, dels söka att till
säkerhet för uppfyllandet af de för lån åt sådana bolag till Riksgälds-kontoret
utfärdade skuldförbindelser, erhålla inteckning i den
jord, med derå anlagda jernvägar och öfriga tillliörigkcter, som af bolagen
eges.
Bih. till Riksd. Rrot. 1809. 4 Sami. 1 Afd. 14 Haft.
2
10
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 29.
7:o.
Angående statsbidraget för rensnings- ocli kanalarbeten i Lnle eif.
(Rev. Ber. sid. 87, 88. Fullm. Uti. sid. 116.)
I anledning af Revisorernas framställning (sid. 87, 88), i fråga om det från
Riksgålds-kontoret utbetalda statsbidraget för verkställande af nödiga rensningar i
Lule eif samt anläggande af kanaler med lutande planer förbi Hedens och Ede
forssar, hafva Fullmägtige (sid. 116) erinrat om det uti kontraktet rörande dessa
arbeten intagna förbehåll, att, derest arbetena icke fullbordades inom derför bestämd
tid, det ankomme på Kongl. Maj:t att återfordra hvad af anslaget uppburits att till
Riksgälds-kontoret inbetalas inom don tid Kongl. Maj:t pröfvar skäligt bestämma;
och hafva Fullmägtige derjemte anmält att de, med åberopande af detta stadgande,
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit, att Kongl. Maj:t måtte bestämma den
tid, inom hvilken det lyftade anslagsbeloppct, 500,000 R:dr, skall till Riksgälds-kontoret
återbetalas.
Då Stats-TJtskottet, lika med Fullmägtige, anser någon annan eller vidare
åtgärd i det af Revisorerna angifna syftemål icke kunna åt Fullmägtige vidtagas,
innan de erhållit underrättelse om Kongl. Maj:ts i anledning af nu omförmälda
framställning fattade beslut, hemställer Utskottet,
att Riksdagen måtte vid hvad sålunda i donna sak blifvit åtgjord!
låta bero.
8:o.
Angående anvisandet af ekeskogsmedel för iståndsättande af Wisingsborgs
knngsgårds kanin.
(Rev. Ber. sid. 89, 90.)
Under förmälan att ekeplanteringskassans till Riksgälds-kontoret aflemnade
och derstädes innestående medel, enligt Rikets btänders vid riksdagarne 18-8
1830 samt 1844 och 1845 fattade och i de för Riksgälds-kontoret då och sedermera
utfärdade reglementen intagna beslut, icke blilvit anvisade till annat ändamål, än
bestridandet af kostnader för ekeplanteringars anläggning och underhåll, hafva Kevisorema
ansett sig böra anmäla, att de vid läsning af Fullmägtiges piotokoll mhemtat,
att, sedan Kongl. Maj:t under den 29 November 1867, till bestridande af
kostnaden för iståndsättandet af Wisingsborgs kungsgårds hamn, utaf nämnde
medel anvisat en summa af högst 900 R:dr, som den 11 sistlidnc Juni från Riksgälds-kontoret
utbetalts, så hade, enligt nådigt Bref af den 4 derpåföljdo Juli,
ett belopp af 9,300 R:dr blifvit till utgående af samma kassa anvisadt till bkogsstyrelsens
disposition för tillbyggnad och förbättring af nämnda hamn, hvilket
belopp, enligt hvad Utskottet inhomtat, under sistlidnc Januari månad jemväl blitvit
från Riksgälds-kontoret utgifvet.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 29.
11
Då de uti Riksgälds-kontoret innestående så kallade ekeskogsmedlen äro
ställda till Kongl. Maj:ts disposition, finner Utskottet ostridigt att Fullmägtige
bort, på sätt som skett, uppå reqvisition utbetala ofvanberörda utaf Kongl. Maj:t
anvisade summor; och då Utskottet anser det anmälda förhållandet i öfrigt vara af
beskaffenhet att icke nu föranleda någon framställning om åtgärd från Riksdagens
sida, hemställer Utskottet,
att Riksdagen måtto vid den af Revisorerna i ofvanberördo hänseende
gjorda anmälan låta bero.
9:o.
Angående bokföringen af Hjelmare och Strömsholms kanalers
reparationsfonder.
(Rev. Ber. sid. 90. Fullm. Uti. sid. 116, 117.)
Sedan Fullmägtige i Riksgälds-kontoret under sistförflutna riksdag hos
Stats-Utskottct hemställt, huruvida icke den för Hjelmare kanal och slussverks
framtida underhållande afsedda, både. bland tillgångarno och skulderna i Riksgäldskontorets
hufvudbok till samma belopp upptagna, fond bordo ur donna räkenskap
afföras, enär nämnda fond, bestående af säkerhetshandlingar, hvilka Riksgäldskontoret,
utan någon kapital- och räntebetalningsskyldighet, till förvarande emottagit,
lika litet som Strömsholms kanal och slussverks i dylika handlingar äfven
hos Riksgälds-kontoret deponerade, men icke bokförda reparationsfond, kunde betraktas
såsom någon detta Kontors tillgång eller skuld, beslöt Riksdagen, med
bifall till Stats-Utskottct i 3:djc punkten af dess den 5 Mars 1868 afgifna Utlåtande
N:o 43, att förstberörda i Riksgälds-kontoret afsätta fond finge ur Kontorets
räkenskaper afskrifvas, dock under fortfarande skyldighet för Riksgälds-kontoret
att förvara icke allenast de fonden tillhörande säkerhetshandlingar, som redan
blifvit dit allemnade, än ock dem, som i stadgad ordning ytterligare blifvit till
Kontoret afgifna.
Då likväl de ofvannämnda tvänne fonder tillhörande obligationer och skuldförbindelser
blifvit till Riksgälds-kontoret allemnade, för att derstädes förvaras, och
Kontoret således för desamma har redovisningsskyldighet, hafva Revisorerna yttrat
den åsigt att de belopp, hvartill dessa fonder uppgå, borde i detta verks räkenskaper
inom linien upptagas.
Med afseende på ofvanberörda, i fråga om bokföringen af Hjelmare kanalverks
underhållsfond, vid sistlidne riksdag fattade beslut samt, enär samma förhållande,
som föranledt detta beslut, förekomme beträffande Strömsholms kanals
reparationsfond, hafva Fullmägtige, under erinran att ingendera af dessa fonder af
Riksgälds-kontorets Styrelse förvaltas, förklarat sig icke kunna instämma uti
Revisorernas i ämnet gjorda framställning; hvaremot Fullmägtige, på det att kännedom
om ifrågavarande tvänne fonders belopp och beskaffenheten af deras till
Riksgälds-kontoret allemnade värdepapper må vid kommando revisioner med
lätthet kunna vinnas, föreskrifvit, att öfver dessa handlingar uppgjorda och vederbörligen
fortsatta förteckningar skola hädanefter biläggas Riksgälds-kontorets hufvudbok.
12
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 29.
Stats-Etskottet gillar för sin (lcl de af Fullmägtige i denna fråga yttrad#
åsigtor och meddelade föreskrifter, samt hemställer alltså,
att Revisorernas framställning om ifrågavarande fonders upptagande
inom linien i Riksgälds-kontorets räkenskaper icke må af Riksdagen
hifallas.
10:o.
Angående vården af Riksgälds-kontoret tillhöriga räntebärande obligationer
och andra löpande förbindelser.
(Rev. Ber. sid. 94. Fullm. Uti. sid. 117—119.)
I sammanhang med anmälan om verkställd inventering af do handlingar,
som förvaras i Riksgälds-kontorets Kommissariats kassahvalf, hafva Revisorerna för
Riksdagen tillkännagifvit, att do fästat Fullmägtiges uppmärksamhet på lämpligheten
och ändamålsenligheten deraf, att Riksgälds-kontoret tillhöriga eller dit aflcmnade
obligationer med tillhörande räntekuponer samt lånehandlingar af löpande
egenskap, som för Kontorets dagliga rörelse icke behöfva vara att tillgå för Kommissariatet,
ställdes under Fullmägtiges egen vård.
Derjemte hafva Revisorerna, enligt hvad Fullmägtige i sitt utlåtande
(sid. 117) anmält, i afseende på verkställigheten af en sådan förändrad vård af ifrågavarande
obligationer och handlingar föreslagit, att Fullmägtige måtte tillse,
huruvida icke lämplig plats för ett brandfritt, till dessa obligationers och handlingars
förvarande afsedt hvalf kunde beredas inom den af Fullmägtige begagnade
lokal i Riksgälds-kontorets hus samt anmodat Fullmägtige att i sådant fall foga
anstalt om ett dylikt hvalfs uppförande.
Mod tillkännagifvande att Fullmägtige ansåge -en sådan öfverflyttning eller
rättare delning af vården öfver de hos Riksgälds-kontoret förvarade obligationer
samt låne- och säkerhetshandlingar, som Revisorerna förordat, hvarken vara lämplig
eller ändamålsenlig, hafva Fullmägtige förklarat sig vara af den öfvertygelse, att
den ifrågaställda förändringen uti det hittills stadgade förfaringssättet vid vårdandet
af alla detta verks obligationer och handlingar icke bordo vidtagas. Enligt
den i 138 § af 1868 års reglemente för Riksgälds-kontoret åberopade tjenstgöringsordning,
både Kontorets Kommissariat sig ålagdt att iakttaga den med vården af
Kontorets låne- och säkerhetshandlingar förenade s. k. “låncvigilans". Ett sådant
åliggande måste också alltid vara förenadt med skyldigheten att vederbörligen förvara
och vårda dylika handlingar. Skulle, såsom Revisorerna föreslagit, Fullmägtige
hädanefter öfvertaga vården af Riksgälds-kontoret tillhöriga lånehandlingar
utaf löpande egenskap, komme följaktligen äfven ansvarigheten för behörigt iakttagande
af den i afseende på dessa handlingar erforderliga “vigilans11 att på Fullmägtige
öfverflyttas, fastän utöfvandet deraf och den dermed förenade ansvarsskyldighet
syntes föga öfverenstämma med naturen och beskaffenheten af de uppdrag och
åligganden, som tilhöra den vid hvarje riksdag utsedda och således numera årligen
ombytliga styrelsen öfver Riksgälds-kontoret. Alltsedan Kommissariatet inrättade»
hade alla skuldförbindelser för de vid riksdagarne beviljade och från Riksgälds
kontoret
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 29.
1P\
kontoret utgifna lån jemte sådana förbindelser tillhörande säkorhetshandlingar, utan
afseende å deras mer eller mindre löpande egenskap, blifvit från Fullmägtige, i den
mån de beviljade lånen utbekommits, öfverlemnade till Kommissariatet, för att under
dess vård förvaras. Likaledes hade Kommissariatet för samma ändamål fått,
mottaga låno- och säkerhctshanlingarne för alla tid efter annan till Riksgälds-kontoret
aflemnade fonder och medel. Då vid 1840 och 1841 års riksdag åt Fullmägtige
uppdrogs att genom uppköp eller belåning af räntebärande obligationer
hålla allmänna rörelsen tillhanda och förränta den för Riksgälds-kontorets förestående
utgifter icke erforderliga kontanta behållning, så hade väl under flera år de
för dessa ändamål uppköpta eller belånade obligationerna äfvensom skuldförbindelserna
för de utlånade medlen blifvit förvarade i samma kassakista, deruti Rikets,
Ständers anordning å det s. k. stora kreditivet samt några andra under Fullmägtiges
egen vård befintliga handlingar voro nedlagda, till hvilken kista ny oklar no
innehades af fyra bland Fullmägtige jemte Fullmägtiges sekreterare; men i sammanhang
med andra förslag om förenkling af förvaltningsbestyren vid Riljsgälds-kontoret
väcktes, i början af år 1855, fråga och fattades beslut om ett förändradt förvaringssätt
för berörda obligationer och lånehaudlingar. Enligt detta beslut samt:
då meddelade, sedermera tillämpade föreskrifter, äro dessa handlingar öfverlemnade
till de tre kommissarierna samt Riksgälds-kontorets ombudsman äfvensom kassabokhållaren,
för att af dem, under gemensam ansvarighet för do mottagna obligar
tionernas behöriga vårdande, förvaras i en uti Kommissariatets brandfria kassahvalf,
insatt kista, till hvilken hvar och en af bemälde fem tjensteman har sin egen. nyckel.
Tid hvarje tillfälle, då handlingar framtagas ur eller inläggas uti sagde kassakista,;
skall sådant i ett särsliildt af en bland nyokclvårdarne fördt protokoll, antecknas;
hvarförutan Riksgälds-kontorets sekreterare, på grund af Fullmägtiges protokoller
och Kommissariatets kassarapporter samt andra till Fullmägtige inkomna uppgifter,
förer en på Fullmägtiges sessionsbord alltid tillgänglig antcckiiingslista, öfver de i
denna kassakista inlagda obligationer och öfriga handlingar; börande dessa minst en
gång om året af Fullmägtige inventeras. Till förklarande af anledningarne till
och skälen för den sålunda beslutade förändringen i det förut iakttagna förvaringssättet
för de obligationer och handlingar, hvarom då var fråga, anförde Fullmägtige
uti sitt i anledning af 1855 års revisionsberättelse till Rikets Ständer afgifna utlåtande
bland annat: att de med dessa handlingars vårdande förenade bestyr obestridligen
vore så beskaffade, att de borde räknas till do dagliga förvaltningsåligganden,
som det egentligen tillhörde Kommissariatet att ombesörja; att det uppbörejs.- ansvar, som desammas förvarande medförde, också rätteligen ålåge Kommissariatet^
att den vidtagna förändringen medfört enkelhet och, lättnad vid ärendenas behantL
ling, enär derigenom den omväg försvunnit, hvilken var nödvändig, så längé öblitionema
med tillhörande räntekuponer funnes under Fullmägtiges vård, då dessa
obligationer, allt eftersom do förföllc till inlösen, måste af Fullmägtige öfverlemnas
till kommissarierna, hvilka åter i sin ordning borde uppbära valutan för desamma;
att genom denna förändring äfven den splittring af ansvarigheten uppfört, som
derförinnan förefanns, enär Fullmägtige då ansvarade för sjelfva obligationerna
och lånehandlingarne, men kommisarierna för desammas kontanta värde, så snart
realiseringen af dem försiggått; att efter samma förändring det naturliga och i
tjenstgöringsordningen stadgade förhållande inträdt, att samma tjensteman, som
under solidarisk ansvarighet hade sig ålagdt att mottaga alla till Rihsgälds-kontoret
inflytande kontanta medel, hade med enahanda ansvarsförbindelse under sin vård
Bih. till Riksd. Prot. 1869. 4 Sami. 1 Åfd. 14 Häft. 3
14
Statt-Utskottets Utlåtande N:o 21).
ftlla detta verk tillhöriga låne- och säkerhetshandlingar, af hvad namn och beskaffenhet
de än voro; samt att, i händelse något skulle hafva förkommit ur den kassakista,
deruti obligationerna och cn del af lånehandlingarne förut förvarats och till
hvilken blott några bland Fullmägtige innehade nycklarne, måste, så framt ej lagligen
kunde ådagaläggas, hvilken eller hvilka den uppkomna förlusten borde
tillskrifvas, såmtlige Fullmägtige komma ätt för densamma ansvara.
Ehuru nuvarande Fullmägtige på samma skäl, som föranledde ofvan omförmälda
beslut angående förvaringssättet för Riksgälds-kontoret tillhöriga obligationer
och skuldförbindelser jemte öfriga lånehandlingar, ansåge detta beslut och dermed
förenade stadganden böra fortfarande bibehållas och tillämpas, vore dock Fullmägtige,
för att bereda bättre utrymme inom det kassahvalf, hvarest alla under
Kommissariatets vård befintliga obligationer och skuldförbindelser samt säkerhetshandlingar
hittills förvarats, och för att underlätta inventeringarne af dessa förbindelser,
sinnade att låta, på sätt Revisorerna föreslagit, inreda ett brandfritt
kassahvalf inom en annan dertill passande lokal i Riksgälds-kontorets hus; uti
hvilket kassahvalf sådana af Kommissariatet till förvar mottagna obligationer
komma att inläggas och framgent förvaras, som utan olägenhet kunna från de
öfriga värdepapperna afskiljas och hvilka mera sällan eller endast vid särskilda
fall behöfva vara tillgängliga; och skulle Fullmägtige, som redan låtit uppgöra förslag
till ett dylikt hvalfs uppförande, då årstiden klofve dertill tjenlig gå i författning
om dermed förenade arbetens verkställande.
I betraktande af nu anförda omständigheter och förhållanden, anser sig
Utskottet böra hemställa,
att Riksdagen, med godkännande af Fullmägtiges beslut att, för beredande
af bättre utrymme, låta inreda ett särslcildt kassahvalf inom
Riksgälds-kontorets hus, måtte förklara det Revisorernas framställning i
öfrigt icke må till någon åtgärd föranleda.
ll:o.
Angående decharge för Riksgälds-kontorets styrelse och förvaltning.
Då Stats-Utskottet funnit att Fullmägtige i Riksgälds-kontoret under den
tid, som Riksdagens sednast församlade Revisorers samt Utskottets granskning af
förvaltningsåtgärdema vid detta verk omfattat, med nit och omsorg uppfyllt sitt
vigtiga och ansvarsfulla kall, tillstyrker Utskottet,
att Fullmägtige må tillerkännas full decharge för alla beslut och åtgärder,
som finnas antecknade uti deras protokoll från den 21 Januari
1868 till och med den 19 Januari 1869.
Stockholm den 23 Februari 1869.
På Stats-Utskottets vägnar:
Arv. Fr:son Posse.
Stockholm, tryokt hos C. Wilh. Hagman, 1869.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.