Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående Biksgälds-kontorets förvaltning under den tid, som förflutit sedan början af 1868 års riksdag.

1869-02-23 · 14 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1869:29, Utlåtande, angående Biksgälds-kontorets förvaltning under den tid, som förflutit sedan början af 1868 års riksdag.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 29.

1

N:o 29.

Ank. till Riksd. Kansli d. 23 Febr. 1869, kl. 4 e. m.

Utlåtande, angående Biksgälds-kontorets förvaltning under den tid,

som förflutit sedan början af 1868 års riksdag.

(R. A.)

Efter erhållna remisser å Riksdagens år 1868 församlade Revisorers Berättelse

om granskningen af Riksgälds-kontorets tillstånd och förvaltning, har StatsEtskottet

genomgått denna till trycket befordrade och bland Kamrarnes ledamöter

utdelade berättelse samt tagit under närmare öfvervägande de omständigheter och

förhållanden, hvilka föranledt särskilda framställningar eller yttranden af Revisorerne,

hvarförutan Utskottet, för verkställandet af den i 39 § Riksdags-ordningen

omförmälda granskning af Riksgälds-kontorets tillstånd och förvaltning, genomläst

de protokoll, som hos Fullmägtige hlifvit förda till och med den 19 sistlidne Januari,

då Fullmägtige afgåfvo den berättelse till innevarande Riksdag, som finnes

bifogad Stats-Utskottets Memorial N:o 1; och får Utskottet nu afgifva yttrande öfver

hvad Revisorerne i ett eller annat hänseende erinrat och föreslagit samt hvad

vid den af Utskottet till sistnämnda tid fortsatta granskningen af Riksgälds-kontorets

förvaltning i öfrigt förekommit.

l:o.

Angående verkställandet af sistlidne Riksdags beslut ont förändring af bokföringssättet

vid Riksgälds-kontoret.

(Rev.-Ber. sid. 60. Fullm. Uti. sid. 111, 112).

Efter anförande af sednaste Riksdags beslut om jernvägsbyggnadsmc ilens

och de fonderade statslånens redovisande i sagde hufvudbok, och den i sammanBih.

till Riksd. Frot. 1869. 4 Sami. 1 Afd. 14 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Stats-Utskottet» Utlåtande N:o 29.

hane dermed meddelade föreskriften att det belopp, 3,329,638 It:dr 21 öro, som i

1866 års särskilda redogörelse öfver jernvägsbyggnadsmedlen fanns upptaget såsom

skuld öfver tillgång, skulle uti 1867 års räkenskaper afskrifvas, hafva Revisorerne

(sid. 60) erinrat, att någon afskrifning af detta saldo dock ej egt rum i liufvudbokens

kapitalkonto. Deremot både Riksgälds-kontorcts i 1867 års hufvudbok

inbalai'' erado fordran, 11,434,466 R:dr 8 öre, för Kontoret ålagda, genom de upplånade

medlen icke ersatta utbetalningar till jemvägars anläggande, “utgått ur

samma hufvudbok, derigenom att-den mot berörda fordran svarande skuld uti redogörelsen

öfver jernvägsbyggnadsmedlen äfven blifvit till hufvudboken öfverflyttad.

Således både “å ena sidan, Riksdagens beslut angående omförmälda afskrifning icke

formelt verkställts samt, å andra sidan, eu uteslutning ur räkenskaperna egt rum,

som uti Riksdagens beslut icke uttalats"; men då Riksdagen icke förcskrifvit, hvilken

eller hvilka bland de i ofvannämnda saldo ingående särskilda skuldposterna

skulle afskrifvas, och Riksdagen syntes hafva åsyftat att, sedan Riksgälds-kontorcts

samtliga tillgångar och skulder blifvit sammanförda i en och samma räkning, det

icke vidare skulle behöfva genom räkenskaperna ådagaläggas, huru stor del af de

för jernvägsbyggnaderna anvisade medlen anskaffats genom upplåning, samt huru

mycket för sådant ändamål kunde behöfva ytterligare upplånas, och då det iakttagna

bokföringssättet icke i någon mån inverkat på saldot af Riksgälds-kontorcts

tillgångar och skulder, — både Revisorerne ansett sig endast böra detsamma omförmäla.

. ,

Rör att ådagalägga öfverensstämmelsen mellan don af sednaste Riksdag

meddelade föreskrift’ i afseende på ofvanberörda, såsom skuld öfver tillgång, vid

1866 års slut balanserade summas afskrifning och det sätt, hvarpå donna afskrifning

skett i Riksgälds-kontorcts hufvudbok för år 1867, hafva Fullmägtige, uti sitt

öfver revisionsberättelsen afgifnn utlåtande, anlört, att då, för åstadkommande af

dcu önskade enkelheten i räkonskapsföringen inom Riksgälds-kontoret samt underlättande

af öfversigten öfver Kontorets hela verkliga ställning, vid nämnda riksdag

beslöts, att do dittills förda särskilda räkenskaperna öfver Riksgälds-kontorets upptagna

fonderade lån och deraf föranledda liqvider samt de för jornvägsanhtggningarno

anvisade medel skulle upphöra och Itiksgälds-kontorets hufvudbok från och

med år 1867 jemväl innefatta redovisning för dessa lån samt de derigenom anskaffade

medlen och deras användande, så måste, i anseende till detta förändrade boltföringssätt,

åtskilliga förut i de särskildå redogörelserna såsom skulder eller fordringar

upptagna poster derifrån öfverföras till sjelfva hufvudboken. Vid verkställigheten

häraf både ansetts riktigast och lämpligast, att uti 1867 års hufvudbok

tillägga ett nytt konto med benämning “tillkommen ingående balans11, hvilket konto

innefattade öfvergången från de särskilda redogörelserna till hufvudbokens kapitalräkning.

Genom detta tillagda konto, hvars slutsummor på så väl debet- som kreditsidan

upptogos i kapitalräkningen, kunde sistnämnda räkning redan i 1867 års

hufvudbok erhålla den uppställning och förenkling, som med beslutet om det förändrade

bokföringssättet åsyftades^ och söm, enligt samma beslut, skall för de kommande

åren bibehållas. Då nu den i Riksdagens af Revisorerne åberopade föreskrift

angifna summan 3,329,638 R:dr 21 öre funnes uti sagda konto under rubriken “kapitalräkningen11

afförd såsom “afskrifning jemlikt 1868 års Riksdags beslut11, och då

denna sålunda afskrifna summa, enligt hvad i räkenskaperna uttryckligen angåfves,

just utgjorde det belopp, som uti särskilda redogörelsen för do upplånta jernvägsbyggnadsmedlon

vid 1866 års slut upptogs såsom skuld utöfver tillgång, både itrå
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stut*-Utskottet* Utlåtande N:o 29.

i

gavarande afskrifning således äfven “formelt“ verkställts, med noggrannt iakttagande

af den derom meddelade föreskriften.

Beträffande åter den i det särskilda balanskontot bland tillkomna skulder

upptagna summa, 11,434,40(5 R:dr 8 öre, som i 1866 års hufvudbok utbalanserats

såsom oersatt förskott till utförande af Statens jernvägsarbeten, och hvilken, enligt

Revisorerues yttrande, skulle vara “ur räkenskaperna utesluten11, fastän i Riksdagens

beslut någon sådan uteslutning icke vore uttalad, hafva Fullmägtige erinrat,

att, sedan redogörelsen för de medel, som blifvit till jernvägsbyggnaderna upplånta,

intagits i Riksgälds-kontorets hufvudbok, måste deraf blifva en gifven följd, att do

förut med enahanda belopp bland tillgångarne i denna hufvudbok och bland skulderna

i den särskilda redogörelsen uppförda förskotten till Statens järnvägsbyggnader

icke vidare skulle i den sammanslagna räkenskapen upptagas samt der fortfarande

in- och utbalanseras både såsom skuld och tillgång.

Stats-Utskottet, som anser hvad Fullmägtige sålunda upplyst, klart ådagalägga,

att sistlidna Riksdags föreskrifter rörande förändring af bokfö ringssättet vid

Riksgälds-kontoret blifvit i ofvanberörda hänseenden noggrannt iakttagna, hemställer

det Riksdagen måtte förklara

att Revisorerues ifrågavarande framställning icke till någon åtgärd föranleder.

2:o.

Angående arfvoden, som af Fullmägtige blifvit anvisade för tillsynen öfver

arbeten i Riksdagens bus.

(Rev. Ber. sid. 79. Fullm. Uti. sid. 112.)

I sammanhang med uppgifvandet af kostnaderna för den verkställda påbyggnaden

och förändrade inredningen af Riksdagens tvänne numera sammanbyggda

hus, hafva Revisorerne fästat uppmärksamheten derpå, att den Fullmägtig och den

tjensteman vid Riksgälds-kontoret, hvilka haft tillsynen öfver dessa byggnads- och

inredningsarbeten samt derför år 1867 tilldelats särskilda arfvoden, äfven blifvit för

sina vidare bestyr med förbättrandet och förändrandet af de nyligen fullbordade

arbetena ersatta genom dem ytterligare år 1868 tillerkända arfvoden.

I afseende på de omständigheter och förhållanden, som föranledt Fullmägtiges

i berörda hänseende fattade beslut, hafva Fullmägtige uti sitt utlåtande (sid.

112, 113) upplyst, att sedan de efter 1865 och 1866 års riksdag började arbetena

för påbyggandet och förändrandet af ofvannämnda tvänne hus blifvit fullbordade

och framställning till 1867 års riksdags Stats-Utskott skett om en lämplig vedergällning

åt Kap-itenen C. G. Hierta och Kommissarien O- Arelin för dem uppdragna

bestyr vid dessa arbetens utförande, hade Stats-Utskottet (i skrifvelse af den 5

Mars 1867) förklarat, att det tillkomme Fullmägtige att bestämma och, i likhet

med andra kostnader för samma arbetens verkställande, utbetala den godtgörelse,

hvaraf bemälde personer till följd af deras erhållna uppdrag gjort sig förtjente.

På grund af detta förklarande hade en sådan vedergällning för dem kort derefter

blifvit af Fullmägtige bestämd. Härvid hade naturligtvis endast afsetts det upp
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 29.

drag, om hvars godtgörande fråga då var. Sedermera hade Fullmägtige, enligt

derom vid sistnämnda riksdag fattade särskilda beslut, fått sig ålagdt att, jemte

verkställandet af återstående kompletteringsarbeten uti sagda hus, låta vidtaga erforderliga

oeli ändamålsenliga ansedda förändringar i afseende på uppvärmningen

och ventilationen samt belysningen inom de lokaler derstädes, som af Kamrarne

begagnas. Enär det vid utförandet af dessa arbeten samt vid de undersökningar,

som enligt Riksdagens föreskrift borde anställas innan desamma företoges, ansågs

nödvändigt, att någon byggnadskunnig person, på hvars erfarenhet och insigter

Fullmägtige'' kunde förlita sig, och under hvars oafbrutna tillsyn och ledning ifrågavarande

arbeten skulle utföras, fick denna tillsyn och ledning samt dermed hörande

bestyr sig uppdragna, och då en sådan person fanns att tillgå bland Fullmägtige,

hade Fullmägtige desto heldre ansett sig böra anmoda honom åtaga sig

detta uppdrag, som han icke blott egde fullständig kännedom om både det förut

begagnade uppvärmnings- och ventilationssättet och de dermed förenade olägenheter,

som genom de beslutade förändringarne borde afhjelpas, utan ock städse voro

i tillfälle att med öfrige Fullmägtige samråda och, enligt deras fattade beslut, meddela

erforderliga föreskrifter rörande arbetenas ändamålsenliga utförande. Då de

tidsödande särskilda bestyr, hvilka således uppdrogos åt Kapiten Hierta, ingalunda

kunde hänföras till hans åliggande såsom Fullmäktig, måste han, sedan detta uppdrag

blifvit omsorgsfullt fullgjordt, anses hafva för detsamma gjort sig väl förtjent

af någon särskild vedergällning; hvadan öfrige Fullmägtige funnit sig, i öfverensstämmelse

med Stats-Utskottets ofvan omförmälda förklarande, böra tilldela Herr

Hierta äfvensom Kommissarien Arehn, hvars biträde han vid det erhållna uppdragets

mottagande sig förbehållit, de arfvoden, livilkas belopp Revisorerne i sin berättelse

uppgifvit.

För bedömande af förevarande fråga anser sig Stats-Utskottet böra här

återgifva innehållet af 33 § i det under den 15 Maj 1867 för Riksgälds-kontoret

utfärdade reglemente. Denna § föreskrifver, att, sedan den beslutade påbyggnaden

och förändringen af de för Kamrarnes och Utskottens sammankomster m. m. upplåtna

hus under år 1866 blifvit utförd, borde då ännu återstående kompletteringsarbeten

under sommaren 1867 verkställas, så att Riksdagens hus såväl till sitt

yttre som inre blefvo försatt i fullt ändamålsenligt skick, dertill jemväl liördo, att

Fullmägtige, efter det husets murar under sommaren hunnit genomtorka, borde

under påföljande höst (1867) låta anställa ytterligare undersökningar i afseende på

den der anbringade uppvärmnings- och ventilationsapparats fortsatta begagnande i Kamrarne

och sedermera låta vidtaga sådana förändringar i densamma, som kunde finnas

erforderliga och ändamålsenliga för afhjelpandet af de i afseende å uppvärmningens

och ventilationen förhandenvarande olägenheter; och borde de derför erforderliga

utgifter af Riksgälds-kontorets tillgångar bestridas. Vid sådant förhållande

och då de af Fullmägtige i början af 1868 bestämda arfvoden för ofvanbomälde

personers under år 1867 häfda bestyr med kompletteringsarbetenas verkställande

samt värme- och ventilationsapparaternas äfvensom gasbelysningens förändring,

på sätt Fullmägtige jemväl erinrat, föranledts af ett åt dem lemnadt alldeles

nytt. uppdrag, hvilket tillkommit efter den tid godtgörelsen för deras intill början

af 1867 års riksdag häfda bestyr med Riksdagshusets påbyggnad och förändrade

inredning i Mars månad sistnämnde år bestämdes, anser Stats-Utskottet, som

finner hvad af Fullmägtige i ofvanberörda hänseende blifvit anfördt, innefatta gil
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 29. 5

tiga skal för deras ifrågavarande beslut, sig böra hemställa, att Revisorerne»

framställning

icke må till någon åtgärd föranleda.

3:o.

Angående behållningen af traiikinkoinsterna å Statens jernvägar.

(Rev. Ber. sid. 81—85. Fullm. Uti. sid. 113.)

Sed an Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse af don 19 Juni 1866 anhållit,

att Ivongl. Maj:t täcktes förständiga vederbörande att, så snart räkenskaperna

öfver trafiken å Statens jernvägar för hvarje månad hunnit afslutas, så att behållningen

för månaden kunde uppgifvas, ofördröjligen till Riksgälds-kontoret leverera

det måuadtligen uppkommande öfverskottet å trafikinkomsterna, under förbehåll

att, i händelse utgifterna för rörelsen och jernvägarnes underhåll någon månad icke

af inkomsterna betäcktcs, den uppkommande bristen må, uppå vederbörlig reqvisition,

af Riksgälds-kontorets tillgångar ersättas, har Kongl. Maj:t, enligt nådigt

Bref till Fullmägtige af den 5 Oktober 1SG6, funnit godt på det sätt bifalla denna

underdåniga hemställan att, jemte det under Januari och Februari månader 1867

skulle till Riksgälds-kontoret levereras den behållning å trafikinkomsterna, som för

år 18GG kunde vara disponibel, Styrelsen sedermera Aud hvarje månads slut, och

således i Mars för nästföregångna Januari, successive borde öfverlemna till nämnda

Kontor, i jemna tusental Riksdaler, den enahanda behållning, som för motsvarande

månad förefunnes, med förbehåll att, derest under någon månad det skulle visa sig

att de utgifter, som af Styrelsen skulle bestridas, icke motsvarades af innehafvande

disponibla medel, erforderligt belopp af Riksgälds-kontoret omedelbart till Styrelsen

på dess reqvisition utbetalades.

Åberopande detta Kongl. Bref har Styrelsen för Statens jernvägstrafik, enligt

hvad Rcvisorerne (sid. 81) upplyst, i särskilda poster under Februari med Maj

månader år 18G7 till Riksgälds-kontoret utaf trafikinkomsten för år 1866 levererat

tillhopa.....................R:mt 712,120: 11.

utgörande sammanräknade behållningen vid 1866 års slut af samma års trafikinkomster.

Utaf den år 1867 uppkomna trafikbeliållningen, uppgående

till en summa af.........®........R:mt 1,068,581: 62.

hafva under år 1867 blifvit till Riksgälds
kontoret

inbetalda endast .... R:dr 487,879: 89.

samt under Januari—September månader 1868 „ 500,000: — „ 987,879: 89.

så att vid deu tid revisionsförrättnin
gen

afslutades, återstodo........ R:mt 80,701: 73.

Rcvisorerne, som funnit dessa förhållanden särdeles anmärkningsvärda, hafva

derpå fästat Riksdagens uppmärksamhet, i hvilket afseende Revisorerne erinrat:

att, hvad först anginge den under år 1866 uppkomna behållningen, hvilken skolat under

Januari och Februari 1867 aflomnas, levereringon deraf icke skett förr än un
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Stat»-Utskottet* Utlåtande iV:o 29.

der Februari, Mars, April och Maj månader och hade ej heller förr än i sistnämnda

månad någon uppgift blifvit lemnad om det belopp, hvartill sagde behållning uppgått.

Vidkommande derefter behållningen af 18ti7 års trafikinkomster, hvilken det

skall ålegat Styrelsen att för hvarje månad, sedan två månader förflutit, leverera

till Riksgälds-kontoret, så aflemnades den under Januari uppkomna behållningen på

samma gång som behållningen för Februari eller icke förr än den 31 Maj, hvarefter

all leverering upphörde till Oktober månad, då den åter vidtog och fortsattes

under påföljande November och December månader samma år samt Januari April

och September 1868. Ehuru vid medlens aflemnande någon upplysning icke lnide

meddelats, under hvilken månad desamma såsom behållning uppkommit, framginge

dock af sedermera lemnade uppgifter att dessa levereringar skott långt efter de

tider, då desamma hort verkställas. Sedan Styrelsen först uti skrifvelse till E ull—

mägtige af den 31 Maj 1867 uppgifvit behållningen för Januari och Jebruari månader

samma år, hade Fullmågtige icke erhållit något meddelande angående behållningarne

för Mars, April, Maj och Juni månader förr än den 11 September, då ett

sammandrag af Statens jernvägstrafiks månadtliga bokslut för årets första hälft aflemnades.

Under den sednare hälften af samma år hade ett sådant sammandrag

för hvarje månad regelbundet blifvit Fullmågtige tillstäldt, utvisande beloppet af

trafikinkomsterna samt af drift- och underhållskostnaderna äfvensom det efter

dessas bestridande uppkomna öfverskott; hvarjemte Styrelsen i Mars 1868 aflemnat

sammandrag af månadtliga bokslutet för hela året 1867 och en kontokurant

mellan Riksgälds-kontoret och Statens jernvägstrafik rörande öfverskottet

för meranämnda år, upptagande äfven 1866 års behållning. Hvad slutligen anginge

behållningen af trafikinkomsterna under år 1868, hade Trafikstyrelsen, såsom

ofvan är nämndt, intill slutet af revisionstiden helt och hållit underlåtit all leverering

deraf, ehuru Styrelsen uppgifvit densamma under första halfåret utgöra

501,711 R:dr 44 öre.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hafva Revisorernc ansett sig böra

anmärka, dels att uppgift å den för hvarje månad uppkomna behållningen icke alltid

i vederbörlig ordning kommit Fullmågtige tillhanda, dels ock att denna behållning

icke blifvit inom föreskrifven tid till Riksgälds-kontoret aflemnad, samt slutligen

att till en del all leverering deraf uteblifvit, hvilket sistnämnda förhållande

synts Rcvisorerne så mycket mera anmärkningsvärd^ som Styrelsen i alla händelser

bort aflemna den behållning, hvilken den sjelf uppgifvit komma Riksgälds-kontoret

till godo. Revisorerne hafva derjemte funnit sig böra fästa Riksdagens uppmärksamhet

derpå, att Styrelsen, till förökande af materialier och inventarier samt

till nya byggnader och anläggningar, användt största delen af det uppkomna öfverskottet

å trafikinkomsterna. Någon rättighet dertill hade Revisorerne icke kunnat

finna vara Styrelsen medgifven, hvarken uti 1866 års Riksdags beslut eller det ofvan

anförda Kongl. Brofvct don 5 Oktober 1866 eller i Kongl. Maj:ts den 30 December

1862 aflåtna nådiga Skrifvelse till chefen för Styrelsen öfver Statens jernvägstrafik

angående Styrelsens organisation och verksamhet, uti hvilken skrifvelse

endast omnämndes vidmagthållandet af banorna jemte dertill hörande byggnader

äfvensom ordnandet af trafiken och hvad dermed eger sammanhang. Tid fråga åter

om nybyggnader och nya anskaffningar ansåge Revisorerne, att, då sådana funnits

behöfliga, framställning derom till Riksdagen bort hafva skett för anvisande af dertill

erforderliga medel. Revisorerne hade således icke kunnat finna annat an, all

s. 7 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 29. 7

dil öfverskottet för är 1867 utgjort...........R:dr 2,366,150: 26.

och för Januari—Juni 1868 „ 1,190,166: 25.

och frän sammanlagda hcloppct............R:dr 3,556,316: 51.

afdroges hvad deraf blifvit till Riksgälds-kontoret aflemnadt, eller „ 987,879: 89.

det derefter återstående beloppet...........R:dr 2,568,436: 62.

bort, i enlighet med de af Kongl. Maj:t och Riksdagen meddelade föreskrifter, af

Styrelsen till Riksgälds-kontoret levereras; och hafva Revisorerne slutligen förklarat

sig icko kunna undertrycka den åsigt, att Fullmägtige af här anmärkta förhållanden

bort finna sig föranlåtna att derom hos Kongl. Maj.t göra underdånig

anmälan.

Till bemötande af hvad sålunda blifvit anfördt i fråga om Fullmägtiges befogenhet

att göra en med denna åsigt öfverensstämmande framställning till Kongl.

Maj:t, hafva Fullmägtige endast yttrat, att det, enligt Fullmägtiges uppfattning, icke

tillkomme Fullmägtige i Riksgälds-kontoret att hålla hand deröfver att de föreskrifter

Kongl. Maj:t utfärdat varda af vederbörande embetsmyndigheter iakttagna.

Jemte det Stats-Utskottet anser sig böra upplysa, att, enligt hvad Fullmägtige

uti sin till innevarande Riksdag afgifna berättelse (sid. 17) anmält, under Oktober

och December månader sistlidet samt Januari månad innevarande år utaf behållna

trafikmcdlen blifvit till Riksgälds-kontoret levererade tillhopa 700,000 R:dr, nemli
-

gen dels den ofvan uppgifna återstoden för år 1867 .....R:dr 80,701: 73.

dels i afräkning å 1868 års trafikmedel......... „ 619,298: 27.

får Utskottet tillkännagifva, att Utskottet visserligen delar Revisorernes åsigt derom,

att Fullmägtige bort af de utaf Revisorerne anmärkta omständigheter hafva

fuunit sig föranlåtna att derom hos Kongl. Maj:t göra underdånig anmälan. Som

likväl den behållning, som från och njed innevarande år uppkommer af trafiken å

Statens jernvägar, icke skall ingå till Riksgälds-kontoret, utan kommer att levereras

till Statskontoret, samt någon föreskrift till Fullmägtige att för framtiden tillse

det de i omförmälda hänseende gifna föreskrifter varda behörigen iakttagna således

icke torde vara af bekofvot påkallad, anser sig Utskottet böra hemställa,

att Revisorernes ifrågavarande anmärkning icke må till någon åtgärd

föranleda.

4:o.

Angående bokföring af Postassuransfonden.

(Rev. Ber. sid. 85.)

I afseende på bokföringen af den så kallade Postassuransfonden hafva Revisorerne

föreslagit, att de från Kongl. Postverket till Riksgälds-kontoret öfverlemnade

räntebärande obligationer, af hvilka fonden utgöres, måtte i Riksgälds-kontorets

räkenskaper bokföras såväl till sitt nominelä värde, som till det pris, för hvilket

de blifvit af Postverket uppköpta.

Som, enligt hvad Stats-Utskottet inhemtat, Fullmägtige redan lemnat föreskrift

om ifrågavarande obligationers bokföring i öfverensstämmelse med Revisoremes

berörda förslag, hemställer Utskottet,

att Riksdagen må låta härvid bero.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Stats-Utskottet» Utlåtande N:o 29.

5:o.

Angående Borås—Herrljunga jernvägsaktiebolags reservfond.

(Rev. Ber. sid. 85, 8G. Fullm. Uti. sid. 113.)

Beträffande den reservfond, som Borås jernvägs-aktiebolag, med afseende

å dess utaf allmänna model erhållna lån för jernvägsanläggningon mellan Borås och

Herrljunga, fått sig ålagdt särskildt afsätta samt, utan sammanblandning med bolagets

öfriga tillgångar, förränta och redovisa, hafva Revisorerne (sid. 86) erinrat,

att det af den till Fullmägtige under Revisorernes sammanvaro inkomna berättelsen

om revisionen af nämnda bolags räkenskaper för år 1867 icke visade sig, huruvida

bolaget behörigen iakttagit hvad Riksdagen i afseende på denna fonds särskilda

afsättande, förräntande och redovisning föreskrifvit.

Mod anledning häraf hafva Fullmägtige, under erinran att det ombud, som,

tilldess omförmälda lån blifvit återbetaldt, bör deltaga i granskningen af Borås jernvägsaktiebolags

förvaltning och räkenskaper, icke utses af Fullmägtige och att dot

således icke tillkommo dem att meddela detta ombud någon föreskrift eller anmärkning

i afseende på fullgörandet af dess erhållna uppdrag eller innehållet af den

derom afgifna berättelsen, uti sitt afgifna utlåtande (sid. 114) tillkännagifvit att de,

rörande förevarande fråga, icke egt vidtaga annan åtgärd, än den till Kongl. Maj:t

af Fullmägtige, medelst derom aflåten underdånig skrifvelse, framförda anhållan,

att de ombud, som äro utsedda till deltagande i de årliga revisionerna af meranämnda

bolags räkenskaper, måtte förständigas att hädanefter noga tillse och i revisionsberättelserna

uppgifva, huruvida och på hvad sätt de rörande den särskilda

afsättningen och förräntningen af bolagets reservfond meddelade föreskrifter blifvit

iakttagna.

Stats-Utskottet, som anser någon annan åtgärd än den Fullmägtige i ofvanberörde

hänseende redan vidtagit, icke för närvarande erforderlig, hemställer,

att Riksdagen må dervid låta bero.

6:o.

Angående inteckning för de till enskilda jernvägsanläggningar bevisade lån.

(Rev. Ber. sid. 86, 87. Fullm. Uti. sid. 114—116.)

För att åt Riksgälds-kontoret bereda förmånsrätt framför möjligen varande

eller blifvande andra fordringsegare hos de enskilda jernvägsbolag, åt hvilka lån

blifvit från Riksgälds-kontoret anvisade, hafva Revisorerne hemställt, att, sedan

den jord, som för jernvägarnes anläggning varit erforderlig, blifvit af bolagen behörigen

exproprierad, eller på annat sätt dem lagligen tillvunnen samt befriad från

densamma möjligen förut vidhäftande inteckningar, denna jord, med derå varande

jernvägar och hvad dertill hörer, måtte intecknas-såsom säkerhet för ej mindre uppfyllandet
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Stalt-Utskottet* Utlåtande N:o 29. 9

fyllandet af derom afslutade kontrakt, än ock do från Riksgälds-kontoret erhållna

låneunderstöd.

På sätt Revisorerna upplyst har, hland vilkoren för tillgodonjutande af de

lån, Rikets Ständer beviljat för enskilda jernvägsanläggningar, blifvit förcskrifvet,

dels att, sedan jernvägen blifvit på förcskrifvet sätt och inom bestämd tid fullbordad,

densamma med hvad dertill hörer, bör utgöra säkerhet för det beviljade lånets

återbetalning, dels att vederbörande jernvägsbolag ega rättighet att efter gällande

lag och författningar till sig lösa och med eganderätt besitta enskilda personer och

korporationer tillhörig jord, som för jernvägen erfordras, hvilken jord dock ej får

för bolagets skuld intecknas, dels att, om jernvägsanläggningen skulle under arbetstiden

öfvergifvas, eller om jernvägen efter dess fullbordande icke så underhålles,

att den framgent kan begagnas, eller om betalningsskyldigheten för det erhållna

lånet icke skulle kunna af bolaget fullgöras, jernvägen kommer att hemfalla till

Staten.

Det synes väl, som skulle dessa stadganden i viss mån stå i strid mot hvarandra,

enär, å ena sidan, jernvägarno med allt hvad dertill hörer blifvit förskrifna

såsom säkerhet så väl för lånens återbetalning, som för jernvägarnes framtida underhållande

i begagneligt skick, men, å den andra, det blifvit stadgadt, att den jord,

som för jernvägarnes anläggning inlöses, ej får för bolagets skuld intecknas. Som

det likväl synes uppenbart, att med sistnämnda förbud mot jordens intecknande

endast afses att förekomma, det större eller mindre del af den jord, som för jernvägsanläggning

blifvit inköpt, må häfta för skuld, och såmedelst förminska Statens

förmånsrätt till jernvägen, torde ock deraf följa, att något förbud för Staten att för

•in fordran vinna inteckning i jernvägsanläggningen i sin helhet desto mindre företinnes,

som alla de ifrågavarande skuldförbindelserna uttryckligen innehålla att, sedan

jernvägen blifvit behörigen fullbordad, densamma, med allt hvad dertill hörer,

•kall utgöra säkerhet för lånesummans återbetalning. Yid sådant förhållande lärer

Riksgälds-kontorcts Styrelse icke böra anses förhindrad att söka vid vederbörlig

domstol vinna inteckningssäkerhet i bolagets fasta egendom med hvad dertill hörer,

helst det torde få antagas, att de flesta bolagen skola medgifva inteckningsmeddelande

för Statens fordran samt det icke lärer kunna bestridas, att, om inteckning

för annan bolagets gäld sökes, densamma enligt nu gällande inteckningslag kan och

måste, äfven mot gäldenärens bestridande, af domstol beviljas, utan afseende å det

förbud mot intecknandet, som omförmäles i Riksgälds-kontorets reglemente samt i

de med de särskilda jcrnvägsbolagen afslutade kontrakten. Utskottet får alltså,

med hufvudsakligt biträdande af Revisorernas framställning, föreslå

att Fullmägtige i Riksgälds-kontoret må få sig ålagdt att dels från vederbörande

jernvägsbolag, som från Riksgälds-kontoret erhållit lån, låta

infordra behöriga intyg derom att jord, som för jernvägsanläggningen,

med hvad dertill hörer, varit erforderlig och af sådant bolag eges, blifvit

befriad från densamma förut vidhäftande inteckning, dels söka att till

säkerhet för uppfyllandet af de för lån åt sådana bolag till Riksgälds-kontoret

utfärdade skuldförbindelser, erhålla inteckning i den

jord, med derå anlagda jernvägar och öfriga tillliörigkcter, som af bolagen

eges.

Bih. till Riksd. Rrot. 1809. 4 Sami. 1 Afd. 14 Haft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 29.

7:o.

Angående statsbidraget för rensnings- ocli kanalarbeten i Lnle eif.

(Rev. Ber. sid. 87, 88. Fullm. Uti. sid. 116.)

I anledning af Revisorernas framställning (sid. 87, 88), i fråga om det från

Riksgålds-kontoret utbetalda statsbidraget för verkställande af nödiga rensningar i

Lule eif samt anläggande af kanaler med lutande planer förbi Hedens och Ede

forssar, hafva Fullmägtige (sid. 116) erinrat om det uti kontraktet rörande dessa

arbeten intagna förbehåll, att, derest arbetena icke fullbordades inom derför bestämd

tid, det ankomme på Kongl. Maj:t att återfordra hvad af anslaget uppburits att till

Riksgälds-kontoret inbetalas inom don tid Kongl. Maj:t pröfvar skäligt bestämma;

och hafva Fullmägtige derjemte anmält att de, med åberopande af detta stadgande,

hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit, att Kongl. Maj:t måtte bestämma den

tid, inom hvilken det lyftade anslagsbeloppct, 500,000 R:dr, skall till Riksgälds-kontoret

återbetalas.

Då Stats-TJtskottet, lika med Fullmägtige, anser någon annan eller vidare

åtgärd i det af Revisorerna angifna syftemål icke kunna åt Fullmägtige vidtagas,

innan de erhållit underrättelse om Kongl. Maj:ts i anledning af nu omförmälda

framställning fattade beslut, hemställer Utskottet,

att Riksdagen måtte vid hvad sålunda i donna sak blifvit åtgjord!

låta bero.

8:o.

Angående anvisandet af ekeskogsmedel för iståndsättande af Wisingsborgs

knngsgårds kanin.

(Rev. Ber. sid. 89, 90.)

Under förmälan att ekeplanteringskassans till Riksgälds-kontoret aflemnade

och derstädes innestående medel, enligt Rikets btänders vid riksdagarne 18-8

1830 samt 1844 och 1845 fattade och i de för Riksgälds-kontoret då och sedermera

utfärdade reglementen intagna beslut, icke blilvit anvisade till annat ändamål, än

bestridandet af kostnader för ekeplanteringars anläggning och underhåll, hafva Kevisorema

ansett sig böra anmäla, att de vid läsning af Fullmägtiges piotokoll mhemtat,

att, sedan Kongl. Maj:t under den 29 November 1867, till bestridande af

kostnaden för iståndsättandet af Wisingsborgs kungsgårds hamn, utaf nämnde

medel anvisat en summa af högst 900 R:dr, som den 11 sistlidnc Juni från Riksgälds-kontoret

utbetalts, så hade, enligt nådigt Bref af den 4 derpåföljdo Juli,

ett belopp af 9,300 R:dr blifvit till utgående af samma kassa anvisadt till bkogsstyrelsens

disposition för tillbyggnad och förbättring af nämnda hamn, hvilket

belopp, enligt hvad Utskottet inhomtat, under sistlidnc Januari månad jemväl blitvit

från Riksgälds-kontoret utgifvet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 29.

11

Då de uti Riksgälds-kontoret innestående så kallade ekeskogsmedlen äro

ställda till Kongl. Maj:ts disposition, finner Utskottet ostridigt att Fullmägtige

bort, på sätt som skett, uppå reqvisition utbetala ofvanberörda utaf Kongl. Maj:t

anvisade summor; och då Utskottet anser det anmälda förhållandet i öfrigt vara af

beskaffenhet att icke nu föranleda någon framställning om åtgärd från Riksdagens

sida, hemställer Utskottet,

att Riksdagen måtto vid den af Revisorerna i ofvanberördo hänseende

gjorda anmälan låta bero.

9:o.

Angående bokföringen af Hjelmare och Strömsholms kanalers

reparationsfonder.

(Rev. Ber. sid. 90. Fullm. Uti. sid. 116, 117.)

Sedan Fullmägtige i Riksgälds-kontoret under sistförflutna riksdag hos

Stats-Utskottct hemställt, huruvida icke den för Hjelmare kanal och slussverks

framtida underhållande afsedda, både. bland tillgångarno och skulderna i Riksgäldskontorets

hufvudbok till samma belopp upptagna, fond bordo ur donna räkenskap

afföras, enär nämnda fond, bestående af säkerhetshandlingar, hvilka Riksgäldskontoret,

utan någon kapital- och räntebetalningsskyldighet, till förvarande emottagit,

lika litet som Strömsholms kanal och slussverks i dylika handlingar äfven

hos Riksgälds-kontoret deponerade, men icke bokförda reparationsfond, kunde betraktas

såsom någon detta Kontors tillgång eller skuld, beslöt Riksdagen, med

bifall till Stats-Utskottct i 3:djc punkten af dess den 5 Mars 1868 afgifna Utlåtande

N:o 43, att förstberörda i Riksgälds-kontoret afsätta fond finge ur Kontorets

räkenskaper afskrifvas, dock under fortfarande skyldighet för Riksgälds-kontoret

att förvara icke allenast de fonden tillhörande säkerhetshandlingar, som redan

blifvit dit allemnade, än ock dem, som i stadgad ordning ytterligare blifvit till

Kontoret afgifna.

Då likväl de ofvannämnda tvänne fonder tillhörande obligationer och skuldförbindelser

blifvit till Riksgälds-kontoret allemnade, för att derstädes förvaras, och

Kontoret således för desamma har redovisningsskyldighet, hafva Revisorerna yttrat

den åsigt att de belopp, hvartill dessa fonder uppgå, borde i detta verks räkenskaper

inom linien upptagas.

Med afseende på ofvanberörda, i fråga om bokföringen af Hjelmare kanalverks

underhållsfond, vid sistlidne riksdag fattade beslut samt, enär samma förhållande,

som föranledt detta beslut, förekomme beträffande Strömsholms kanals

reparationsfond, hafva Fullmägtige, under erinran att ingendera af dessa fonder af

Riksgälds-kontorets Styrelse förvaltas, förklarat sig icke kunna instämma uti

Revisorernas i ämnet gjorda framställning; hvaremot Fullmägtige, på det att kännedom

om ifrågavarande tvänne fonders belopp och beskaffenheten af deras till

Riksgälds-kontoret allemnade värdepapper må vid kommando revisioner med

lätthet kunna vinnas, föreskrifvit, att öfver dessa handlingar uppgjorda och vederbörligen

fortsatta förteckningar skola hädanefter biläggas Riksgälds-kontorets hufvudbok.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 29.

Stats-Etskottet gillar för sin (lcl de af Fullmägtige i denna fråga yttrad#

åsigtor och meddelade föreskrifter, samt hemställer alltså,

att Revisorernas framställning om ifrågavarande fonders upptagande

inom linien i Riksgälds-kontorets räkenskaper icke må af Riksdagen

hifallas.

10:o.

Angående vården af Riksgälds-kontoret tillhöriga räntebärande obligationer

och andra löpande förbindelser.

(Rev. Ber. sid. 94. Fullm. Uti. sid. 117—119.)

I sammanhang med anmälan om verkställd inventering af do handlingar,

som förvaras i Riksgälds-kontorets Kommissariats kassahvalf, hafva Revisorerna för

Riksdagen tillkännagifvit, att do fästat Fullmägtiges uppmärksamhet på lämpligheten

och ändamålsenligheten deraf, att Riksgälds-kontoret tillhöriga eller dit aflcmnade

obligationer med tillhörande räntekuponer samt lånehandlingar af löpande

egenskap, som för Kontorets dagliga rörelse icke behöfva vara att tillgå för Kommissariatet,

ställdes under Fullmägtiges egen vård.

Derjemte hafva Revisorerna, enligt hvad Fullmägtige i sitt utlåtande

(sid. 117) anmält, i afseende på verkställigheten af en sådan förändrad vård af ifrågavarande

obligationer och handlingar föreslagit, att Fullmägtige måtte tillse,

huruvida icke lämplig plats för ett brandfritt, till dessa obligationers och handlingars

förvarande afsedt hvalf kunde beredas inom den af Fullmägtige begagnade

lokal i Riksgälds-kontorets hus samt anmodat Fullmägtige att i sådant fall foga

anstalt om ett dylikt hvalfs uppförande.

Mod tillkännagifvande att Fullmägtige ansåge -en sådan öfverflyttning eller

rättare delning af vården öfver de hos Riksgälds-kontoret förvarade obligationer

samt låne- och säkerhetshandlingar, som Revisorerna förordat, hvarken vara lämplig

eller ändamålsenlig, hafva Fullmägtige förklarat sig vara af den öfvertygelse, att

den ifrågaställda förändringen uti det hittills stadgade förfaringssättet vid vårdandet

af alla detta verks obligationer och handlingar icke bordo vidtagas. Enligt

den i 138 § af 1868 års reglemente för Riksgälds-kontoret åberopade tjenstgöringsordning,

både Kontorets Kommissariat sig ålagdt att iakttaga den med vården af

Kontorets låne- och säkerhetshandlingar förenade s. k. “låncvigilans". Ett sådant

åliggande måste också alltid vara förenadt med skyldigheten att vederbörligen förvara

och vårda dylika handlingar. Skulle, såsom Revisorerna föreslagit, Fullmägtige

hädanefter öfvertaga vården af Riksgälds-kontoret tillhöriga lånehandlingar

utaf löpande egenskap, komme följaktligen äfven ansvarigheten för behörigt iakttagande

af den i afseende på dessa handlingar erforderliga “vigilans11 att på Fullmägtige

öfverflyttas, fastän utöfvandet deraf och den dermed förenade ansvarsskyldighet

syntes föga öfverenstämma med naturen och beskaffenheten af de uppdrag och

åligganden, som tilhöra den vid hvarje riksdag utsedda och således numera årligen

ombytliga styrelsen öfver Riksgälds-kontoret. Alltsedan Kommissariatet inrättade»

hade alla skuldförbindelser för de vid riksdagarne beviljade och från Riksgälds
kontoret
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 29.

1P\

kontoret utgifna lån jemte sådana förbindelser tillhörande säkorhetshandlingar, utan

afseende å deras mer eller mindre löpande egenskap, blifvit från Fullmägtige, i den

mån de beviljade lånen utbekommits, öfverlemnade till Kommissariatet, för att under

dess vård förvaras. Likaledes hade Kommissariatet för samma ändamål fått,

mottaga låno- och säkerhctshanlingarne för alla tid efter annan till Riksgälds-kontoret

aflemnade fonder och medel. Då vid 1840 och 1841 års riksdag åt Fullmägtige

uppdrogs att genom uppköp eller belåning af räntebärande obligationer

hålla allmänna rörelsen tillhanda och förränta den för Riksgälds-kontorets förestående

utgifter icke erforderliga kontanta behållning, så hade väl under flera år de

för dessa ändamål uppköpta eller belånade obligationerna äfvensom skuldförbindelserna

för de utlånade medlen blifvit förvarade i samma kassakista, deruti Rikets,

Ständers anordning å det s. k. stora kreditivet samt några andra under Fullmägtiges

egen vård befintliga handlingar voro nedlagda, till hvilken kista ny oklar no

innehades af fyra bland Fullmägtige jemte Fullmägtiges sekreterare; men i sammanhang

med andra förslag om förenkling af förvaltningsbestyren vid Riljsgälds-kontoret

väcktes, i början af år 1855, fråga och fattades beslut om ett förändradt förvaringssätt

för berörda obligationer och lånehaudlingar. Enligt detta beslut samt:

då meddelade, sedermera tillämpade föreskrifter, äro dessa handlingar öfverlemnade

till de tre kommissarierna samt Riksgälds-kontorets ombudsman äfvensom kassabokhållaren,

för att af dem, under gemensam ansvarighet för do mottagna obligar

tionernas behöriga vårdande, förvaras i en uti Kommissariatets brandfria kassahvalf,

insatt kista, till hvilken hvar och en af bemälde fem tjensteman har sin egen. nyckel.

Tid hvarje tillfälle, då handlingar framtagas ur eller inläggas uti sagde kassakista,;

skall sådant i ett särsliildt af en bland nyokclvårdarne fördt protokoll, antecknas;

hvarförutan Riksgälds-kontorets sekreterare, på grund af Fullmägtiges protokoller

och Kommissariatets kassarapporter samt andra till Fullmägtige inkomna uppgifter,

förer en på Fullmägtiges sessionsbord alltid tillgänglig antcckiiingslista, öfver de i

denna kassakista inlagda obligationer och öfriga handlingar; börande dessa minst en

gång om året af Fullmägtige inventeras. Till förklarande af anledningarne till

och skälen för den sålunda beslutade förändringen i det förut iakttagna förvaringssättet

för de obligationer och handlingar, hvarom då var fråga, anförde Fullmägtige

uti sitt i anledning af 1855 års revisionsberättelse till Rikets Ständer afgifna utlåtande

bland annat: att de med dessa handlingars vårdande förenade bestyr obestridligen

vore så beskaffade, att de borde räknas till do dagliga förvaltningsåligganden,

som det egentligen tillhörde Kommissariatet att ombesörja; att det uppbörejs.- ansvar, som desammas förvarande medförde, också rätteligen ålåge Kommissariatet^

att den vidtagna förändringen medfört enkelhet och, lättnad vid ärendenas behantL

ling, enär derigenom den omväg försvunnit, hvilken var nödvändig, så längé öblitionema

med tillhörande räntekuponer funnes under Fullmägtiges vård, då dessa

obligationer, allt eftersom do förföllc till inlösen, måste af Fullmägtige öfverlemnas

till kommissarierna, hvilka åter i sin ordning borde uppbära valutan för desamma;

att genom denna förändring äfven den splittring af ansvarigheten uppfört, som

derförinnan förefanns, enär Fullmägtige då ansvarade för sjelfva obligationerna

och lånehandlingarne, men kommisarierna för desammas kontanta värde, så snart

realiseringen af dem försiggått; att efter samma förändring det naturliga och i

tjenstgöringsordningen stadgade förhållande inträdt, att samma tjensteman, som

under solidarisk ansvarighet hade sig ålagdt att mottaga alla till Rihsgälds-kontoret

inflytande kontanta medel, hade med enahanda ansvarsförbindelse under sin vård

Bih. till Riksd. Prot. 1869. 4 Sami. 1 Åfd. 14 Häft. 3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statt-Utskottets Utlåtande N:o 21).

ftlla detta verk tillhöriga låne- och säkerhetshandlingar, af hvad namn och beskaffenhet

de än voro; samt att, i händelse något skulle hafva förkommit ur den kassakista,

deruti obligationerna och cn del af lånehandlingarne förut förvarats och till

hvilken blott några bland Fullmägtige innehade nycklarne, måste, så framt ej lagligen

kunde ådagaläggas, hvilken eller hvilka den uppkomna förlusten borde

tillskrifvas, såmtlige Fullmägtige komma ätt för densamma ansvara.

Ehuru nuvarande Fullmägtige på samma skäl, som föranledde ofvan omförmälda

beslut angående förvaringssättet för Riksgälds-kontoret tillhöriga obligationer

och skuldförbindelser jemte öfriga lånehandlingar, ansåge detta beslut och dermed

förenade stadganden böra fortfarande bibehållas och tillämpas, vore dock Fullmägtige,

för att bereda bättre utrymme inom det kassahvalf, hvarest alla under

Kommissariatets vård befintliga obligationer och skuldförbindelser samt säkerhetshandlingar

hittills förvarats, och för att underlätta inventeringarne af dessa förbindelser,

sinnade att låta, på sätt Revisorerna föreslagit, inreda ett brandfritt

kassahvalf inom en annan dertill passande lokal i Riksgälds-kontorets hus; uti

hvilket kassahvalf sådana af Kommissariatet till förvar mottagna obligationer

komma att inläggas och framgent förvaras, som utan olägenhet kunna från de

öfriga värdepapperna afskiljas och hvilka mera sällan eller endast vid särskilda

fall behöfva vara tillgängliga; och skulle Fullmägtige, som redan låtit uppgöra förslag

till ett dylikt hvalfs uppförande, då årstiden klofve dertill tjenlig gå i författning

om dermed förenade arbetens verkställande.

I betraktande af nu anförda omständigheter och förhållanden, anser sig

Utskottet böra hemställa,

att Riksdagen, med godkännande af Fullmägtiges beslut att, för beredande

af bättre utrymme, låta inreda ett särslcildt kassahvalf inom

Riksgälds-kontorets hus, måtte förklara det Revisorernas framställning i

öfrigt icke må till någon åtgärd föranleda.

ll:o.

Angående decharge för Riksgälds-kontorets styrelse och förvaltning.

Då Stats-Utskottet funnit att Fullmägtige i Riksgälds-kontoret under den

tid, som Riksdagens sednast församlade Revisorers samt Utskottets granskning af

förvaltningsåtgärdema vid detta verk omfattat, med nit och omsorg uppfyllt sitt

vigtiga och ansvarsfulla kall, tillstyrker Utskottet,

att Fullmägtige må tillerkännas full decharge för alla beslut och åtgärder,

som finnas antecknade uti deras protokoll från den 21 Januari

1868 till och med den 19 Januari 1869.

Stockholm den 23 Februari 1869.

På Stats-Utskottets vägnar:

Arv. Fr:son Posse.

Stockholm, tryokt hos C. Wilh. Hagman, 1869.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.