Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Majits nådiga Proposition, angående förnyadt förslag till normal aflöningsstat och till stater å öfriga utgifter och omkostnader vid Tullverket för år 1870.

1869-04-22 · 20 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1869:69, Utlåtande, i anledning af Kongl. Majits nådiga Proposition, angående förnyadt förslag till normal aflöningsstat och till stater å öfriga utgifter och omkostnader vid Tullverket för år 1870.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 69.

1

ilfiJ

rf

r''lv

\:o 60.

Ank. t ill Riksd. Kansli d. 22 April 1869, kl l a. mi

: j - • * • • :'' •;. , i - - »> • > J i •: J •''LJ •

Utlåtande, i anledning af Kongl. Majits nådiga Proposition, angående

förnyadt förslag till normal aflöningsstat och till stater

å öfriga utgifter och omkostnader vid Tullverket för

år 1870.

(Isa I). A.)

I anledning af det genom nådig Proposition den 31 Januari 1868

till då församlade Riksdags pröfning öfverlemnade förslag till normalstat

för Tullverket, att gälla från början af år 1869, uti hvilken stat det för en

del af tullpersonalen förut brukliga aflöningssätt medelst uppbördsprovision

blifvit utbytt mot tulltjenstemännens aflönande medelst fasta, till siffran i

staten utsatta aflöningsbelopp, fördelade i lön och tjenstgöringspenningar,

så att för hvarje tjensteman uppförts under förstnämnda titel så stor del

af den honom bestådda aflöning, som ansetts böra ligga till grund för den

honom efter erhållet afsked tillkommande pension, och återstoden upptagits

under titeln tjenstgöringspenningar, anförde Riksdagen, uti underdånig

skrifvelse den 13 Maj 1868, bland annat, att den väl funnit sig böra godkänna

berörda, af General-tullstyrelsen tillstyrkta och af Kongl. Maj:t gillade

förändring i aflöningssättet, men att Riksdagen, enär det, för att ett

sådant nytt aflöningssätt skulle kunna vinna tillämpning, fordrades att nuvarande

tjensteinnehafvare äfven inginge på den föreslagna staten, ansåge

Bih. till Riksd. Prot. 1869. 4 Sami. 1 Afd. 38 Häft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 69.

nödigt, att tjenstemännen först hördes, huruvida de voro dertill benägne,

och att resultatet deraf förelädes Riksdagen, innan löneregleringen blefve

slutligen fastställd, hvarföre ock Riksdagen, jemte anmälan att den godkänt

nyssberörda förslag till stat för Tullverket att gälla för år 1869, tillika

underdånigst anhöll, att, sedan de bland Tullverkets tjensteman, som

sina befattningar eller den dem tillagda uppbördsprovision undfått, utan

föreläggande att åtnöjas med framdeles skeende annan lönereglering, blifvit

hörde, huruvida de på nedan omförmälda vilkor ville ingå på berörda, för

år 1869 godkända stat, och sedan utredning skett huruvida tjenstemännens

vid Tullverket sportler skulle kunna till Statsverket indragas, Kongl. Maj:t

ville för Riksdagen åter framlägga förslag till normalstat för nämnda verk;

och hemställde Riksdagen i sådant afseende för öfrigt:

att, dels enär tvekan inom Riksdagen uppstått rörande lämpligheten

af nuvarande styrelse-organisationen med departementschefer, ställda emellan

den allenabeslutande General-tulldirektören, å ena sidan, samt cheferna

för kansliet och de särskilda kontoren, å den andra, samt dels med hänsigt

till ett hos Riksdagen väckt förslag, att alla tulldistriktchefs-embetena

måtte i mån af inträffande ledigheter indragas, Kongl. Maj:t täcktes besluta,

att, derest intill 1869 års riksdag ledighet skulle yppas bland departementscheferna,

distriktcheferna eller inom General-tullstyrelsens kansli,

kammar- och revisionskontor, dessa tjenster skulle endast på förordnande

och tillsvidare tillsättas;

att derjemte förordnas måtte, att, vid tillsättande af öfriga vid Tullverket

ledigblifvande befattningar, tjenstemännen skulle tillförbindas underkasta

sig den lönereglering, som genom antagande af en normalstat för

detta verk framdeles kunde varda af Riksdagen beslutad;

att, då vid flera mindre tullkamrar uppbörden ej motsvarade förvaltningskostnaden,

Kongl. Maj:t ville låta tillse om och på hvilka orter indragning

af smärre förtullningsplatser kunde ega rum;

hvarförutan Riksdagen i underdånighet meddelade, att densamma i

afseende på aflöningsstatens tillämpning beslutit:

att den tjensteman, som icke före 1868 års utgång hos Generaltullstyrelsen

anmält sig vilja ingå på de beträffande hans innehafvande

tjenst i 1869 års stat upptagna bestämmelser och underkasta sig de nya

eller förändrade stadganden, hvilka i fråga om rättighet till pension af Statens

medel framdeles kunde varda i vederbörlig ordning till allmän efterrättelse

meddelade, samt afsåga sig alla anspråk på sportelersättning, om

nuvarande sportler komme att upphöra, skulle vara pligtig att för framtiden,

så länge han förblefve vid samma tjenst, åtnöjas med de löneinkomster

och den pensionsrätt, hvartill 1868 års stat föranledde;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 69.

3

att, derest de förändringar, som följde af tillämpningen utaf 1869

års stat, icke för framtiden komme att vinna fastställelse,*de tjenstemän,

som förklarat sig vilja på berörda stat ingå, skulle, om de så önskade och

icke åtnöjdes med de löneförmåner, som i den blifvande normalstaten bestämdes,

vara berättigade att så väl för år 1869 som framgent åtnjuta de

löneinkomster och den pensionsrätt, hvartill 1868 års stat föranledde; samt

att godkännandet af 1869 års stat icke finge anses medföra någon

förändring i de vilkor i öfrigt, hvarunder tulltjenstemännen innehade sina

tjenster, eller minskning i rättigheten att dem förflytta, vare sig till annan

ort eller på pensionsstat, som General-tullstyrelsen nu tillkomme.

I följd häraf har Kongl. Maj:t nu, efter vederbörandes hörande, under

den 12 sistlidne Februari uti nådig Proposition (N:o 19) till Riksdagens

granskning ånyo framlagt en normalaflöningsstat för Tullverket att

gälla från och med år 1870, äfvensom stater för öfriga utgifter och omkostnader

vid Tullverket under nämnda år, samtliga dessa stater sådana

de blifvit af Kongl. Maj:t för Dess del gillade; dervid Kongl. Maj:t jemväl

meddelat, att Kongl. Maj:t, i nådig skrifvelse till General-tullstyrelsen

den 7 Augusti nästlidet år, förklarat sig vid inträffande ledighet bland departements-

och distriktcheferna, äfvensom andra sådana tjenstebefattningar

vid Tullverket, som af Kongl. Maj:t tillsättas, vilja i hvarje särskildt

fall taga i nådigt öfvervägande, om och i hvad mån några föreskrifter i

anledning af Riksdagens i afseende å dessa tjensters uppehållande på förordnande

gjorda framställning kunde erfordras, samt förständigat Styrelsen

att, intilldess en normalstat för Tullverket framdeles blefve fastställd, vid

tillsättande af öfriga ledigblifvande tjenster derstädes, tillförbinda tjenstemännen

att underkasta sig den lönereglering, som genom denna normalstat

stadgades, och hvad tjenstemännen vid General-tullstyrelsens kansli samt

kammar- och revisionskontor särskildt anginge, äfven den förändrade tjenstgöringsskyldighet,

som framdeles kunde varda föreskrifven; hvarförutan

Kongl. Maj:t i den nådiga Propositionen yttrat sig rörande de hos sednaste

Riksdag, på sätt här ofvan blifvit förmäldt, väckta frågorna dels om lämpligheten

af nuvarande distriktchefs- och departementschefs-befattningars bibehållande,

dels om upphörande af smärre förtullningsplatser och dels om

indragning till Statsverket af tulltjenstemännens sportler.

I afseende å distriktchefsbefattningarne hade General-tullstyrelsen,

uti dess i anledning af Riksdagens framställning afgifna utlåtande, anfört,

hurusom den omständighet, att dessa befattningar tid efter annan från ett

större antal minskats till sitt nuvarande ringare, naturligen gifvit anledning

till den föreställning, att äfven de distriktchefsposter, om hvilkas afskaffande

tillförene ej varit fråga, skulle kunna indragas, och att sådant redan

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stats-JJtsUottets Utlåtande N:o 69.

nu kunde låta sig göra. General-tullstyrelsen vore dock på här nedan

uppgifna skäl af den mening, att så icke vore förhållandet.

Vid tiden för Styrelsens af Tullverket sednaste organisation år 1825

hade tulldistriktcheferna varit till antalet icke mindre än sex, eller en för

hvartdera af Gotlands, sydöstra, södra, vestra och norra, samt för inre bevakningsdistrikten.

Af bcfattningarne qvarstodo nu endast de i vestra, södra

och sydöstra distrikten, den i sistnämnda distrikt, enligt redan fattadt

beslut, likväl icke längre än till dess den nuvarande innehafvaren af distriktchefsplatsen

komvne att derifrån afgå.

Behöfligheten af dessa embeten vore i General-tullstyrelsens tanke

hufvudsakligen beroende på beskaffenheten af sjelfva tullagstiftningen. Vore

denna sådan att, på hvad ort och under hvilka förhållanden som helst,

oloflig varuförsel beredde lagbrytaren betydande vinst, så torde icke någonstädes

en af de dagliga tullbehandlingsbestvren oupptagen öfverbefälhafvare

för en talrik bevakningspersonal kunna umbäras, och häraf funne anställandet

år 1825 utaf sex tulldistriktchefer äfven säkerligen sitt fulla berättigande.

Inträdde sedermera, såsom med de Svenska tulltaxorna varit fallet,

en nästan jemnt fortgående förändring från förbud och öfverdrifna tullsatser

till allmän ut- och införselfrihet mot sådana, der tull egde rum,

jemförelsevis lindriga afgifter, som de nu i allmänhet gällande, så bortfölle

ock behofvet af dessa chefer på orter, der den med tullförsnillning förenade

vinsten icke vidare vore nog stor, att annat än undantagsvis förmå besegra

den pligtkänsla och böjelse för laglydnad, som man vore berättigad antaga

hos mängden alltid förefinnas För några tiotal af år tillbaka hörde försök

till öfverträdelse af tullförfattningarne på kusterna af Småland och

Oland till ordningen för dagen, och sådant torde icke varit en bland de

minst verkande anledniugarne dertill, att distriktchefen i sydöstra tulldistriktet,

hvilken från början var stationerad i Carlshamn och sedermera i

Oarlskrona, slutligen blef förflyttad till den mera centralt belägna staden

Calmar. Med de tullbestämmelser, som under det sednaste årtiondet varit

gällande, hade det visat sig, att oloflig införsel af varor på Smålands och

Olands kuststräckor från de Danska och Tyska orter, med hvilka städerna

i Calmar län förnämligast egde handelsgemenskap, icke vore att hädanefter

befara i någon mån, som gjorde kostsammare bevakningsanstalter der än

på rikets nordligare orter behöfliga, och så snart erfarenhet härom vunnits,

hade ock det omförmälda beslutet utverkats, att förenämnda län ej vidare

skulle af distriktchef öfvervakas, utan med embetets indragning den

delen af distriktet, som utgjordes af provinsen Blekinge, förläggas under

chefens i södra tulldistriktet embetsverksamhet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Ut skottets Utlåtande N:o 69.

På kusten från Blekingska gränsen mot Småland ända till gränsskilnaden

mellan Sverige och Norge vid Idefjorden ställde sig förhållandena

helt olika. De på en stor del af denna till utlandet närmare angränsande

kuststräcka belägna Svenska handelsplatserna stodo i en. utan afseende på

årstid, nära nog oafbruten sjöfartsförbindelse med främmande orter, och

utefter hela längden af Öresund egde daglig, att icke säga stundlig kommunikation

med Danska landet rum, icke blott med större ångbåtar och

segelfartyg, utan äfven medelst roddbåtar, så grundgående, att varulossningar

ur dem läte sig verkställas hvar som helst på Svenska kusten. Då

städerna här läge på jemförelsevis ringa afstånd från hvarandra, och då

för-ståndarne för de tullplatser, uti och i grannskapet af hvilka tullbevakningspersonalen

vore stationerad, naturligen icke egde att utsträcka sin tillsyn

och myndighet utanför eget distrikt, skulle, i saknad af tulldistriktchef

såsom öfverbefälhafvare, nödvändigt äfven komma att saknas den sammanhållning

af bevakningsstyrkan och den enhet i dess användande, hvarförutan

det dubbla ändamålet med densamma, att förekomma eller upptäcka

oloflig varuinförsel, säkerligen skulle alldeles förfelas, såsom ofta endast

beroende på personalens skyndsamma förflyttning, vid inträffande behof,

från en till annan för tillfället mera hotad punkt

I betraktande såväl af det nu anförda, som ock, hvad särskildt an
i

G. :> A r • #

ginge chefen för vestra tulldistriktet, deraf att i Göteborg, hvarest han vore

stationerad, icke blott mångfalden af tullförvaltnings-mvndigheterna på stället

också fordrade ett gemensamt öfverhufvud, utan äfven den der fallande

tulluppbörden, uppgående till omkring en tredjedel af hela rikets, ansetts

kräfva en speeielare kontroll, som af denne distriktchef utöfvades, och visserligen

borde ur synpunkten af Statsverkets säkerhet finnas vara väl behöflig;

så och enär i Malmö en tilltagande trafik torde inom kort göra en

liknande fördelning jemväl der af tullförvaltningsbestyren ändamålsenlig

och uppbördsväsendets ställande under närmare uppsigt af distriktchefen

likaledes behöfligt, hade det af enskild motionär vid sednaste riksdag framställda

förslag om jemväl dessa begge distriktchefsembetens indragning,

hvilket föranledt Riksdagens begäran om deras uppehållande, i händelse

af inträffande ledighet, till en början intill då nästkommande riksdag genom

förordnande, synts General-tullstyrelsen vara mindre välbetänkt och

icke böra hvarken vid en blifvande riksdag eller af Kongl. Maj:t under för

handen varande omständigheter vinna vidare afseende

I fråga åter om departementschef splatserna hade Generaltullstyrelsen

anfört, hurusom de ansåge, att Departements-chefernas liksom förmedlande

ställning emellan den allenabeslutande General-tulldirektören, å ena, samt

kansli- och kontorscheferna, å andra sidan, just innefattade ett giltigt

opaginerad Kontrollera mot PDF

fi

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 69.

bevis för platsernas lämplighet. Enär General-tulldirektörens kall fordrade,

att han, oförhindrad af ärendenas sa att säga mekaniska handläggning, kunde

med oaflåtlig uppmärksamhet följa och öfvervaka gången af Tullverkets

vård och skötsel i det hela, men till kansli- och kontorschefernas deremot

hörde att i detalj utreda och till expedition eller annan beslutad eller i

allmänhet föreskrifven åtgärd befordra hos General-tullstyrelsen förekommande

mål, så hade departements-chefernas uppgift, att på samma gång

utöfva en nödig kontroll på de sednares åtgöranden och med den mogenhet

i omdöme, hvilken i följd af deras mera omfattande embetsverksamhet

borde kunna hos dem förväntas och fordras, ärendena till afgörande hos

General-tullstyrelsen föredraga, synts Styrelsen böra i och för sig göra deras

platser icke blott lämpliga och ändamålsenliga, utan äfven nödvändiga;

hvarjemte deras åliggande att under General-tulldirektören å de till hvarderas

departement hörande ärenden och en hvar särskildt underordnade tulladministrationer

hafva speciel vårdnad och uppsigt, icke saknade sin stora vigt

vid bedömandet af den uppkastade frågan om em betenas behöflighet. Dessutom

och om å ena sidan riktigheten af den anordning icke kunde ifrågasättas,

enligt hvilken beslutanderätten i de rent administrativa embetsverken

blifvit lagd ensamt i chefens för verket hand, syntes å en annan sida

den motvigt mot förhastade beslut, som departementschefernas egenskap af

ansvarige, rådgifvande ledamöter vore egnad att åstadkomma i långt högre

grad, än omedelbart under verkets chef stående och inför honom föredra

gande kansli- och kontorstjenstemän, icke heller böra lemnas utan ett i Styrelsens

tanke förtjent afseende. I kraft häraf och då ärendenas vigt och

mångfald icke medgåfvo någon förminskning i Styrelsens tjenstemannapersonal

på det hela, utan förändringen, om den vidtoges, säkerligen skulle

komma att hufvudsakligen bestå allenast i afskaffande! af de ifrågavarande

ledamotsbefattningarnes benämning, hade det synts Styrelsen, som dessa

befattningars, likasom tjensternas i Styrelsens kansli och kontor, tillsättande

på ordinarie stat icke heller vid inträffande ledigheter efter tiden för då

nästblifvande riksdag borde göras beroende på den till en möjligen aflägsen

tidpunkt hänvisade utgången af frågan om förändrad organisation af rikets

centrala embetsverk.

Kongl. Maj:t, som funnit hvad General-tullstyrelsen sålunda anfört

rörande lämpligheten af att bibehålla distriktchefsbefattningarne i vestra och

södra tulldistrikten äfvensom departementschefs-befattningarne hos Styrelsen

innefatta fullt öfvertygande skäl för att någon indragning af berörda

befattningar åtminstone för närvarande icke bör ifrågakomma, har alltså

låtit de för samma befattningar nu bestämda aflöningar fortfarande i aflöningsstaten

qvarstå.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 69. 7

Den i ämnet nu lemnade utredning har synts Utskottet nogsamt ådagalägga,

att bibehållandet af distriktchefs-embetena så väl i Malmö som i

Göteborg är af verkligt behof påkalladt, och äfven de hos General-tullstyrelsen

anställde departements-chefer torde under nuvarande förhållanden

kunna anses oundgängligen nödiga; men vid närmare undersökning af sistnämnda

befattningar har det synts Utskottet skäligen kunna ifrågasättas,

om icke genom förenkling af göromålen kostnaderna för General-tullstyrelsen

skulle kunna nedsättas. Hela tulluppbörden från landsorten levereras

för närvarande till Styrelsen, hvars kamererare till följd deraf har om händer

samtliga de ingående medlen. Om än dessa numera icke länge i kammarkontoret

qvarstadna, måste dock en ständig kontroll betrygga, att medlen i

föreskrifven ordning i Riksbanken insättas och denna kontroll, som af kameral-departementschefen

utöfvas, måste till ej ringa del taga hans tid i

anspråk. Om de från landsorterna inkommande tulluppbördsmedel, hvilka

nu från General-tullstyrelsen aflemnas till Statskontoret, i stället blefvo

till sistnämnda embetsverk direkte levererade eller i landtränterierna insatta,

skulle härigenom medlen tidigare vara för Statsverket tillgängliga och ev

mellanhand i penningeförvaltuingen undvikas. Redovisningen till Generaltullstyrelsen

kunde då ske genom Statskontorets qvittenser, hvilka borde

omedelbart till ''''tyrelsen aflemnas för att sedermera tjena såsom verifikationer

till de redogörelser, som af uppbördsmännen insändas. En sådan anordning

skulle icke kräfva någon förändring i öfriga bestämmelser rörande

nämnda redogörelser. Äfven utbetalningar i orterna kunde verkställas såsom

hittills genom innehålluingar efter föreskrift eller anordning, emedan

Statskontoret icke borde hafva med kontrollen att skaffa- Om på detta

sätt kamererare!) i General-tullstyrelsens kammarkontor blefve befriad

från sysslandet med penningarne och från det dryga uppbördsmannaansvaret.

bortfölle alldeles behofvet af den kassakontroll, kaineral-departementschefen

nu utöfvar. Kamererarens göromål skulle i motsvarande mån inskränkas

och granskningen af inkommande redogörelser blefve sannolikt det hufvudsakliga

göromål, som jemte den förberedande behandlingen af utgiftsfrågor

nämnda tjensteman tillkomme. Det synes då som skulle dessa ärenden

jemväl kunna af kamereraren hos Geueral-tulldirektören anmälas till pröfning,

och då en särskild kamererare omhänderhar revisionen rörande debiteringen

af tulluppbörden och alltså måste vara den lämpligaste föredraganden

i dessa ärenden, skulle på sådant sätt en särskild departementschef

för kameralärenden kunna undvaras.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer

Utskottet,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 69.

l:o att Kongl. Maj:ts nådiga förslag om bibehållande af

distriktchefsbefattningarne i vestra och södra tulldistrikten

må af Riksdagen godkännas;

2:o att Riksdagen jemväl må lemna bifall dertill, att departementschefs-befattningarne

inom General-tullstyrelsen nu

bibehållas; men

3:o att Riksdagen må i underdånighet anhålla, att Kongl.

Maj:t behagade låta tillse, om icke genom förändring af

gällande föreskrifter rörande leverering af tulluppbörden

från landsorten göromålen inom General-tullstvrelsen

skulle kunna så förenklas, att kameral-departementschefen

kunde umbäras, samt att Kongl. Maj:t i sådant

fall täcktes för nästsarnmanträdande Riksdag framlägga

förslag om den förändring i Styrelsens sammansättning,

som deraf kan föranledas; och, i händelse under tiden

nämnda tjenst skulle blifva ledig, densamma endast på

förordnande tillsätta

Likaledes har Kongl. Maj:t, med afseende å hvad General-tullstyrelsen

yttrat i fråga om indragning af smärre förtullning splatser, funnit någon

så beskaffad åtgärd icke för närvarande vara af omständigheterna påkallad,

eller med någon egentlig besparing i kostnad kunna ega rum. vare sig i

afseende på de af Riksdagen särskildt anmärkta Gotländska landthamnarne

eller andra förtullningsplatser; och Utskottet får, med hänseende till hvad

General-tullstyrelsen rörande denna fråga (pag. 7—-TO) anfört, tillstyrka,

4:o att Riksdagen må Kongl. Majrts nådiga förslag i denna

del bifalla.

Vidkommande förslaget om indragning af tulltjenstemännens sportler

hade General-tullstyrelsen ansett indragning af lösen för fullmagter och

resolutioner samt sigillpenningar utan olägenhet kunna ega rum, men deremot

af anförda skäl (pag. 10—16) ansett öfriga Tullverkets tjensteman

nu tillkommande sportler böra fortfarande få till bemälde tjensteman utgå;

dervid Styrelsen beträffande auktions pr ovision andragit, hurusom ändamålet

att Kronans fördel skulle vid skeende försäljningar blifva desto sorgfälligare

tillgodosedd, kunde antagas hafva utgjort egentliga anledningen till

bestämmande såsom sportel åt auktionsförrättaren af viss procent å försäljningssumman.

Denna inkomst hade annorstädes än i Stockholm och

Göteborg icke uppgått till något betydligare belopp, men vore af så stor

föränderlighet, att då till exempel, efter hvad upplyst blifvit, densamma i

Stockholm på sednare tiden utgjort i medeltal årligen omkring 2,000 R:dr,

hade

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 69.

»

hade den under år 1867 derstädes icke bestigit sig till mer än 270 R:dr

55 öre, under det att denna sportel samma ar i Göteborg, med ungefär

lika stor varuförtullning som Stockholm, uppgått till 3,107 R:dr 17 öre.

Den ojemförligen större delen af ifrågavarande provision, hvilken i nu omförmälda

begge städer tillfölle innehafvarne af de förenade konfiskationsinspektors-

och tullkassörs-befattningarne, men a öfriga tullplatser dessas

föreståndare eller i allmänhet dem, som förrättade auktionen, inflöte föi

försäljning af sjöskadadt gods. Antagligt vore emellertid, enligt Styrelsens

tanke, att denna inkomst komme med tiden att väsendtligen nedgå, nemligen

i den mån äfventvret af sådan varuförskämning måste förminskas i

följd af det tilltagande'' användandet äfven för godstransporter af säkrare

och mera snabbgående ångbåtar i stället för de af ogynsam vind och väderlek

mera beroende och derigenom för sjöskador mera blottställda segelfartygen.

De delar åter af denna provision, som utginge för konfiskeradt

och för strandvraksgods, och hvilka äfven blifvit genom särskilda författningar

tjenstemännen medgifna, lemnade i samma mån endast ringa inkomst,

under det att denna, genom försäljningarnes verkställande ofta på aflägsna

platser och genom bestyret med fördelning af beslagareandel, bergarelöner,

m. m. vore att anse såsom valberättigad.

Någon indragning till Statsverket af dessa begge sednare slag af auktionsprovision

syntes ej böra ega rum, och icke heller af pi ovisionen för

försålda sjöskadåde varor, dels emedan den, lika med provisionen för andra

försäljningar, utgjorde en ändamålsenlig uppmuntran till beredande dervid

af Kronans bästa, dels ock, hvad Stockholm och Göteborg anginge, deiföre,

att denna inkomst, äfven oaktadt dess stora föränderlighet och tillfälliga

beskaffenhet, blifvit af Styrelsen vid afgifvande af sednaste förslag till

normalstat ansedd innefatta en oundgängligen behöflig tillökning i de för

konfiskations- och kassörsbefattningarne uti nyssnämnda städer ifrågasätta

sedermera af Riksdagen och Kongl Maj:t för år 1869 beviljade ordinarie

aflöningsbelopp. På dessa tjenstemän hvilade nemligen, med afseende å

beskaffenheten af deras befattningar och betydenheten af de allmänna medel

de innehade, i ansvarighetshänsee. de fullkomligt lika stort förtroende,

som på de i dessa städer anställda uppbördstullförvaltare, under det att å

dessa sednare, om ock vida större penningebelopp gingo genom deras händer,

kontrollen mot kassaförskingring likväl med ojemförligt större noggrannhet

kunde föras, än å de förra, enär uppbördstullförvaltaren med e

till honom ingående medel endast hade levereringar, men icke såsom tullkassören

några till tiden ofta obestämda utbetalningar att fullgöra. Aflöningen

för tullkassören i Stockholm och i Göteborg syntes derföre visserBih.

till Riksd. Prot. 1869. 4 Sami. 1 Afd. 38 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 69.

ligen ingalunda böra vara väsendtligen lägre än för den förra, men hade,

just med hänsigt till ifrågavarande sportelinkomst, af Styrelsen vid förenämnda

tillfälle föreslagits till belopp, som med icke mindre än 1,500 R:dr

understiger den för uppbördstuliförvaltarcn, och hade derföre General-tullstyrelsen,

som icke funnit sig nu böra häruti tillstyrka ändring, endast ansett

sig, med anledning af den väckta frågan om sportelindragning, föranlåten

hemställa, att, om sagda provision skulle finnas böra till Statsverket öfverflyttas,

den fixa aflöningen för konfiskations-inspektors- och tullkassörstjensterna

i Stockholm och Göteborg måtte höjas med åtminstone 1,000 R:dr,

samt dervid ordinarie lönen bestämmas till 3,000 R:dr och tjenstgöringspenningarne

till 2,000 R:dr.

Kongl. Maj:t, som, i öfverenstämmelse med General-tullstyrelsens

hemställan, föreslagit att indragning af den hos Styrelsen fallande lösen

för fullmagter och resolutioner äfvensom sigillpenningar måtte, på sätt i

likartadt fall blifvit genom nådiga Kungörelsen den 7 Mars 1835 förordnadt

för Kongl. Maj:ts Kansli, verkställas medelst omförmälda afgifters

utbytande emot motsvarande stämpelpappersafgift, har, beträffande Ofri

ga ifrågavarande sportler, funnit, i betraktande af hvad Styrelsen i

afseende derå anfört, någon indragning af samma sportler nu icke böra

ega rum, med undantag af auktionsprovision för försäljning af sjöskadadt gods,

i afseende å hvilken provision något giltigt hinder för dess indragning till

Statsverket syntes Kongl. Maj:t icke förefinnas. Då emellertid Generaltullstyrelsen

upplyst, att ifrågavarande provision vid uppgörande af normalstats-förslaget

tagits i beräkning såsom en oundgängligen behöflig tillökning

i aflöningen för innehafvarne af de förenade konfiskations-inspektors- och

tullkassörbefattningarne i Stockholm och Göteborg, så ansåge Kongl Maj:t

indragning af berörda provision icke kunna ske, utan att åt nämnde båda

tjensteman bereddes godtgörelse för hvad de genom en sådan indragning

skulle i inkomster förlora, hvarföre ock den för hvardera i General-tullstyrelsens

statsförslag uppförda aflöning blifvit af Kongl. Maj:t ökad med 500

R:dr i lön och 500 R:dr i tjenstgöringspenningar, så att bemälde båda tjensteman

skulle hvar för sig i aflöning erhålla 5,000 Riksdaler.

Utskottet får, med hänseende till hvad i denna fråga förekommit,tillstyrka,

5:o att Riksdagen måtte godkänna hvad Kongl. Maj:t föreslagit

derom, att ej mindre den hos General-tullstyrelsen

fallande lösen för fullmagter och resolutioner äfvensom

sigillpenningar, än äfven auktionsprovision för försäljning

af sjöskadadt gods må till Statsverket indragas, men

öfriga sportler, som för närvarande tullverkets tjensteman

tillkomma, fortfarande få till dem utgå.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 69.

11

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (-U 245) har Herr Ola

Lasson föreslagit, det måtte Riksdagen för sin del besluta, att kustchefsbefattningarne

i Halmstads, Helsingborgs norra och södra fördelningars,

Malmö, Ystads samt Carlskrona tullkammaredistrikter indragas vid nuvarande

kustchefers afgång samt att kustchefernas göromål öfverflytta!; till

lämpliga tullkammare för att af dessas förvaltare verkställas; men da Utskottep

i motsats mot motionären, anser den kustcheferna åliggande uppsigt

och kontroll öfver kustbevakningen under nuvarande förhållanden vara

af allt för stor vigt att kunna undvaras, hemställer Utskottet,

6:o att Herr Ola Lassons omförmälda motion må af Riksdagen

lemnas utan afseende.

Det af Kongl. Maj:t nu framlagda förslag till normalstat för tullverkets

embete- och tjensteman samt betjente är lika med det för innevarande år

tillämpade, med undantag dels af den för konfiskations-inspektors- och tullkassörstjensterna

i istockholm och Göteborg uppförda ersättning för auktionsprovision,

dels deraf att åtskilliga tjenster med ett sammanräknadt lönebelopp

af 5,000 R:dr blifvit till indragning upptagna, dels ock deraf att för öfvergångsaflöning

ett särskildt anslag blifvit beräknadt. Detta förslag till normalstat

har Utskottet egnat en sorgfällig granskning, hvilken dock ej kunnat

innebära pröfning af alla förslagets detaljer, enär Utskottet icke kan

om affärsrörelsen och deraf beroende förtullmngs- och bevaknmgsförhållanden

ega den noggranna kännedom, som erfordras för att kunna rätt bedöma

huru många tjensteman af olika grader och löneklasser, som kunna

vid hvarje särskild station vara erforderliga. En sådan kännedom kan icke

heller hos Riksdagen förutsättas och Utskottet anser af sådan anledning

Riksdagen icke böra inlåta sig på ett specifikt bestämmande af personalstat

för hvarje särskild tullstation, helst många på allmänna rörelsen

inverkande förhållanden nödvändigtvis framkalla täta vexlingar i behofvet

af förtullnings- och bevakningspersonal, hvilka göra det olämpligt att för

denna personal fastställa en normalstat i den mening, att tjenstemän och

betjening vid hvarje tullplats derigenom skulle till antalet bestämmas. Ordnandet

af dessa förhållanden, bestämmandet af den tillökning i personal,

som vid den ena stationen kan erfordras, under det att vid en annan en

minskning kan ega rum, torde böra åt Kongl. Maj:t öfverlemnas, sedan aflöningsbeloppen

för de särskilda tjenstegraderna blifvit bestämda, och ett

anslag för aflöning åt förtullnings- och bevakningspersonalen af Riksdagen

till beloppet faststäldt. o

Utskottet anser sig dock af flera skäl icke kunna föreslå Riksdagen

att till grund för ett sådant bestämmande af aflöningen för nämnda personal

taga den af Kongl. Maj:t framlagda normalstaten. På denna upp
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 6°,

tagas nemligen lönebelopp, uppgående till vid pass 45,000 R:dr för åtskilliga

inloppsstationer, vid hvilka större delen af tjenstepersonalen ansetts

kunna indragas,, så snart ny tullstadga hunnit utfärdas. Vidare äro visserligen

omkring 100 tjenstebefattningar föreslagna till indragning, men det

synes Utskottet, som vore det oaktadt på ett och annat ställe upptagen

en talrikare personal, än som numera kan vara af behof påkallad. Jemväl

har Utskottets uppmärksamhet fästats vid den icke obetydliga lönetillökning,

som enligt normalstaten skulle, i jemförelse med 1868 års stat,

tillkomma åtskilliga tjensteman och betjente, ehuru för flere af dem hvarken

stigande förtullning på tjenstgöringsorten eller eljest ökad rörelse derstädes

synts gifva skälig anledning till en sådan åtgärd. Denna löneförhöjning

utgör sammanräknad ej mindre än omkring 90,000 R:dr. Af skäl,

som här ofvan blifvit antydda, har likväl Utskottet ansett sig icke böra

vidtaga den speciela revision af lönebeloppen, som synes erforderlig, utan

torde det vara lämpligare att Riksdagen derom hos Kougl. Maj:t gör underdånig

framställning.

Vid en sådan revision af förslaget till normal-aflöningsstat torde äfven

andra förhållanden böra uppmärksammas. Den i förslaget upptagna

fördelning af lönebeloppen i lön- och tjenstgöringspenningar synes icke vara

uppgjord efter några bestämda grunder, hvarförutan inom flera tjenstegrader

förefinnes en alltför stor mångfald af lönekathegorier, hvilken på pensionsförhållandena

menligt inverkar. Detta missförhållande ökas ännu

mera då af de ålderstillägg, hvilka på vissa stationer tjenstemän och betjente

af åtskilliga grader förunnats, en del tillägges sjelfva lönen. Häraf

uppkommer, att då för en del tjenstemän tjenstgöringspenningarne uppgå

till häften af hela lönebeloppet, de åter för andra utgöra endast i/»:del af

samma belopp, hvarigenom pensionerna för samma grader blifva, utan synbar

anledning, olika bestämda.

Då Utskottet således icke kunnat tillstyrka Riksdagen, att nu fastställa

någon normalstat för förtullnings- och bevakningspersonalen samt,

vid sådant förhållande och med hänseende till hvad under punkten 3 här

ofvan blifvit föreslaget, det icke synes lämpligt att den delen af normalstaten,

som afser General-tullstyrelsens aflöning, nu skulle till särskild pröfning

företagas, hemställer Utskottet.

7:o att Riksdagen måtte, med tillkännagifvande, att den vid

granskning af Kong]. Maj:ts nådiga förslag om reglering

af tullpersonalen och dess aflöning funnit sig icke''kunna

antaga samma förslag såsom grund för en normalstat

för Tullverket, i underdånighet anhålla, att Kongl. Maj:t

behagade låta samma förslag undergå ytterligare gransk
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Stats-UtsTcottets Utlåtande N:o 69.

ning i ändamål att en mot 1868 års stat förhöjd kostnad

för förtullnings- och bevakningspersonalens aflönande

mätte, så vidt möjligt är, undvikas, att lönerna måtte

jemnare ordnas inom hvarje tjenstegrad och aflöningen i

(ifrigt genom tjenstgöringspenningar afpassas efter göromålens

mängd och beskaffenhet, samt älderstillägget, der

sådant gifves. i allmänhet tilläggas tjenstgöringspennin
garne.

_ s

8:o att Riksdagen emellertid ma medgifva, att under år 1870

den för innevarande år fastställda aflöningsstat, med de

i det nu framlagda förslaget vidtagna förändringar, inå

fortfarande tillämpas under de vilkor i öfrigt, som vid

sistlidna riksdag bestämdes.

9:o att Riksdagen alltså må under nedannämnda rubriker

anvisa för är 1870 följande af Kongl. Majrt äskade belopp,

nemligen:

a) Ordinarie aflöningsstat

b) Öfvergångs-aflöiiingsstaten .............

c) Öfvergångsstaten för uppbördsprovision :

forsla g sav slag ............................................

cl) Ålderstilläggsstaten; förslagsanslag

e) Jnrlragningsstaten: förslagsanslag

1,304,563: 50.

78,380: —

60,000: - 98,000:

95,000: -

Förslagsanslaget till Pensionsstaten för afskedade tjensteman och betjente,

i innevarande års stat uppfördt med 159,000 R:dr, är nu af Kongl.

Maj:t upptaget till 156,000 R:dr. .

Utskottet, som mot beräkningen af detta belopp icke haft något att

erinra, har ansett sig böra fästa Riksdagens uppmärksamhet derpå, att

pensionsvilkoren för Tullverkets personal icke öfverensstämma med de tor

öfrige civile tjenstemäns pensionering gällande vilkor. Enligt äldre stadganden

äro civile -tjensteman i allmänhet till pension berättigade, da de

antingen vid 70 års ålder tillbragt minst 30 år i oafbruten tjenst, eller vid

65 års ålder och vid pass 40 års tjenstetid styrkt sig vara till helsan försvagade.

De vid Tullverket anställde embets- och tjenstemän samt betjente

äro deremot berättigade: a; till hel pension, motsvarande hela ordinarie lönebeloppet:

de, som i och för tjensten blifvit genom yttre våld eller andra

styrkta olvckstillfälligheter skadade till lemmar och helsa och dymedelst befinnas

oförmögne till vidare tjenstgöring, samt de, hvilka, efter redlig och

trogen tjenst i sammanräknade 30 års tid, hunnit öfver 60 åis aldei, >)

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 69.

till trefjerdedeh pension: de, som antingen upphunnit 60 lefnadsår, men

icke tjenat i 30 år, eller tjenat i 30 år, men icke uppnått 60 års ålder;

c) till half pension: de, som före uppnådda 60 lefnadsår, tjenat i minst 25

år, samt de, som vid en lägre ålder och efter kortare tjenstetid äro till erforderlig

tjenstgöring oförmögne och tillika utmärkt sig genom skicklighet och

pålitlighet; och d) till en fjerdedel» pension: de, som efter kortare tjenstetid

funnits till erforderlig tjenstgöring oförmögne, derest i öfrigt icke skäl förekommit

till deras lagliga skiljande från Tullverket utan pension.

Om än det icke kan bestridas, att åtskilliga befattningar vid Tullverket

äro af beskaffenhet att påkalla kroppsansträngningar, som föranleda

en lägre pensionsålder, äro å andra sidan vid många tjenster göromålen

alldeles likartade med dem, som åligga öfrige civile tjensteman, och det

synes Utskottet således både rättvist och billigt, att pensionsvilkoren för

tullstatens personal bringas till öfverensstämmelse med de allmänna sta*dgandena

i detta hänseende, der ej särskilda förhållanden påkalla undantag.

Utskottet hemställer alltså,

10:o att Riksdagen må bevilja det till Pensionsstaten för Tullverkets

afskedade tjensteman samt betjente äskade förslagsanslag,

156,000 R:dr; och

ll:o att Riksdagen må besluta, att de tjensteman, som genom

tillämpning af den nya normalstaten erhålla ökad aflöning,

äfvensom de, hvilka hädanefter i Tullverkets tjenst

antagas eller befordras, icke må åtnjuta pensionsrätt efter

andra grunder i afseende på lefnadsålder och tjenstetid,

än dem, som för rikets civile tjensteman i allmänhet

äro stadgade; men att, om i särskilda fall andra vilkor

för pensionsrätt kunna finnas erforderliga, Kongl. Maj:t

täcktes derom vid nästkommande riksdag framställa nådigt

förslag.

Vidare har Kongl. Maj:t såsom förslagsanslag till Pensionsstaterna för

ajiidne tjensteman» och betjentes i fattigdom efterlemnade enkor och barn beräknat

ett belopp af 30,000 R:dr
Utskottet

har härvid icke haft annat att erinra, än att då pensionsvilkoren

icke varit föremål för Riksdagens bedömande och det äskade beloppet,

vid jemförelse med tjenstemännens antal, otvifvelaktigt är högre än

som motsvarar det anslag, hvilket af statsmedel utgår till Civilstatens Pensionskassa

för pensionering af deri delaktiga tjensteinnehafvares enkor och

barn, förevarande anslag synes åtminstone böra inom det upppgifna beloppet

begränsas; hemställande alltså Utskottet,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 69.

15

12:o att ett belopp af 30,000 R:dr må, såsom bestämdt anslag,

anvisas till Kongl. Maj:ts disposition för pensionering

af aflidne tjenstemäns och betjentes vid Tullverket

i fattigdom efterlemnade enkor och barn.

Hvad angår det af Kongl. Maj:t framställda förslag i afseende på

omkostnadsstaten, har Utskottet icke haft något att deremot erinra, utan

tillstyrker,

13:o att anslaget för Tullverkets omkostn^dsstat må till det af

Kongl. Maj:t beräknade belopp 175,056 R:dr 50 öre bestämmas.

Slutligen får, i följd af hvad här ofvan blifvit illstyrkt och föreslaget,

Utskottet hemställa, •

14:o att under rubrik »Tullverket, förslagsanslag, att af tullmedlen

direkte utgå", må å Riks-statens Sjunde Hufvudtitel

få uppföras för år 1870 det utaf Kongl. Maj:t äskade

belopp 1.997,000 R:dr.

Stockholm den 22 April 1869.

På Stats-Utskottets vägnar:

Arvid Fr:sou IPosse.

%

Reservationer:

vid l:st.a punkten (angående bibehållande af distriktchefsbefattningarne)

och 6:te punkten (angående ifrågasatt indragning af kustchefsbefattningar)

af Herr A■ W. Björck, hvilken såsom sin reservation åberopade

l:sta Utgifts-afdelningens förslå- till utlåtande, så lydande:

»De af General-tullstyrelsen anförda, här ofvan omförmälda motiver

för bibehållandet af distriktchefsplatserna synas otvetydigt ådagalägga, att

deras verksamhet hufvudsakligen afser ledningen af och uppsigten öfver

den yttre bevakningen. Det var väl äfven från en sådan uppfattning sednaste

Riksdag utgick, då den ifrågasatte dessa befattningars indragning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

]g Stats-Utskottets Utlåtande N:o 69.

Då emellertid det torde medgifvas. att oloflig varuinförsel numera - med

undantag af de obetydliga qvantiteter, som kunna af skeppare och sjöfolk

eller resande till egen förbrukning medföras, — i allmänhet icke bednfves

i någon större omfattning .eller såsom yrke, utom å kus erna af Skåne

och möjligen sydligare delen af Halland, lärer den verksamhet, som en i

Göteborg förlagd distriktchef kan till hämmande af sådan varuinförsel utveckla,

icke kunna* vara af synnerligt värde. Snarare torde det befinnas

vara eu hinderlig omgång, att alla rapporter och ordres skola passera distriktchefens

expedition. För ernående af ett lyckligt resultat i afseende

på hämmande och upptäckande af oloflig varuinförsel erfordras i främsta

rummet en fullt pålitlig bevakningspersonal, som är noga bekant med ortens

förhållanden i fråga om såväl lokal som personer, och samverkan

emellan denna personal bör åstadkommas direkt och utan all omgång.

Den nödiga kontrollen utöfvas otvifvelaktigt både säkrast och lättast å

hvarje plats af närmaste tullkammare. Om i Skåne, der en större bevakningspersonal

fortfarande kan åtminstone vissa tider af året vara erforderlig,

nåaon särskild kontrollerande och ledande myndighet ma vara af behof

påkallad, bör denna befattning lämpligen uppdragas åt en person, vid

hvars tillsättande afseende uteslutande fästas vid de egenskaper, som för

en sådan yttre tjenstgöring erfordras. Då det största, antalet af bevakningspersonalen

består af kustvakter, och dessa, till följd af tjenstens beskaffenhet,

ofta måste handla på egen hand, samt detta ännu mera är fallet

med deras närmaste befäl, kustsergeanterna,#kan det icke vara någon

fördel att mellan dessa sistnämnda och högste befälhafvaren hafva ännu

en mellanhand, som skiljer honom från den omedelbara beröringen med

de verkställande. Emellan dessa inbördes lärer en omedelbar samverkan

i vanlio-a fall vara regel, och der utomordentliga förhållanden påkalla enhet

i åtgärder inom olika distrikter, bör befälhafvaren sjelf taga saken i

egen hand. Dertill måste han vara fullt lämplig; och om han är det, skall

han ock med framgång kunna utföra sitt uppdrag, dock endast under vilkor,

att hela hans tjenstgöring är så anordnad, att han sjelf kan noga

känna den personal, han för verkställigheten har till sin disposition.

Utskottet bör här omförmäla en af Herr Ola Lasson inom Andra

Kammaren väckt motion (N:o 245), deruti föreslagits, att Riksdagen för

sin del behagade besluta, att kustchefsbefattningarne i Halmstads, Helsingborgs

norra och södra fördelningar, Malmö, Ystads samt Carlskrona tullkammaredistrikter

skulle indragas vid nuvarande kustchefers afgång, samt

kustchefernas göromål öfverflyttas till lämpliga tullkammare för att af dessas

förvaltare verkställas.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 69.

17

Inom Halmstads tullkammaredistrikt torde, om distriktchefsplatsen

i Göteborg indroges, en kustchef ännu kunna vara erforderlig, men inom

Skåne deremot skulle en person i den ställning Utskottet nyss antydt.

hvilken, med högre aflöning, hade befälet öfver hela kustbevakningen inom

provinsen, otvifvelaktigt göra de nuvarande kustchefsbefattningarne derstädes

öfverflödiga; och den fåtaliga bevakningspersonal, som numera må anses

nödvändig inom Blekinge, bör kunna ställas under befäl af närmaste

tullkammare.

General-tullstyrelsen har visserligen i afseende å chefen för vestra

tulldistriktet anfört, att i Göteborg, hvarest han vore stationerad, icke blott

mångfalden af tullförvaltningsmyndigheterna på stället också fordrade ett

gemensamt öfverhufvud, utan äfven den der fallande tulluppbörden, uppgående

till omkring en tredjedel af hela rikets, ansetts kräfva en specielare

kontroll, som af denne distriktchef utöfvades. Såvidt Utskottet af den

för distriktcheferna utfärdade instruktion kunnat inhemta, är dock bemälde

embetsman icke i besittning af den magt, att han kan öfver tullförvaltningsmyndigheterna

utöfva något förmanskap, som vare sig för det allmänna

eller för trafiken är af någon vigt, och med nutidens lättade kommunikationer

skulle det väl icke ens vara lämpligt att emellan bemälda

myndigheter och General-tulldirektören bilda en särskild instans. I fråga

om uppbörden torde utan särskild kostnad en ständig och direkt kontroll

både kunna och böra anordnas, till vida större säkerhet än den som kan

af distriktchefen utöfvas.

Af dessa skäl och då obehöfligheten af distriktchefsembetet i sydöstra

distriktet äfvensom den der anställde sekreterare och tullfiskal är af

vederbörande medgifven, torde tulldistriktchefsbefattningarne redan nu kunna

indragas och deraf följer jemväl indragning af de hos hvardera distriktchefen

anställda en sekreterare och en vaktmästare äfvensom anslag till en

e. o. kanslist och till skrifbiträde.

De af Utskottet sålunda ifrågasatta förändringar skulle i det framlagda

förslaget till aflöningsstat föranleda minskning med följande belopp,

nemligen:

inom vestra distriktet,

för 1 Distriktchef ...................................................... 8,000 —

» 1 Distriktchefs-sekreterare och tullfiskal 2,500:

•> 1 Vaktmästare ......................................................... 700: —

» I e. o. Kanslist ........................... 600: —

Transport 11,800

Bih. till Riksd. Prot. 1869. 4 Sami. 1 Afd. 88 Käft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 69.

Transport

—

bo

o

o

för

inom södra distriktet:

1 Distriktchef ............................

7,500

))

1 Distriktchefs-sekreterare och tullfiskal

2,500

_

»

1 Vaktmästare .........................

700

—

>•

skrifvarebiträde ............................

400

_

»

4 Kustchefer å 2,500

10,000

—

»

I Kustchef ........................................................

2,550

—

hvaremot aflöningsstaten komme att ökas dels med

de

för

enligt 1868 års stat uppförda aflöningsbelopp

Tullfiskalen i vestra distriktet

1,800:

))

.dito i södra dito ..........................

1,200:

—

35,450:

9,000: —

dels ock med afl ön i ngen för den tjensteman, som

skulle erhålla befälet öfver den yttre tullbevakningen

i Skåne, hvilken aflöning Utskottet föreslår

till 3,500 R:dr i lön, 1,500 R:dr i tjenstgöringspenningar

och 1,000 R:dr såsom ersättning för

resekostnader, eller tillhopa......................................... 6,000:

hvadan nedsättningen i aflöningsstatens anslag kom
me

att utgöra ............................................................... 26,450: -

Vidare bör minskning jemväl ega rum dels i anslaget till öfverqånqsaflöningsstat

med de för distriktchefen i sydöstra distriktet samt den hos

honom anställde sekreterare å nämnda stat uppförda belopp tillhopa 6,400

R:dr, och dels i förslagsanslaget till öfver gångsstaten för uppbördsprovision

med de belopp, som för närvarande beräknas utgå till de distriktchefer,

hvilka åtnjuta sådan aflöningsförmån, eller dem i Göteborg och Malmö, med

tillhopa i rundt tal 12,000 R:dr

A indragningsstaten skulle deremot komma att uppföras de för nedannämnde

personer under rubriken »lön i 1868 års stat upptagna belopp,

nemligen:

för Distriktchefen i vestra distriktet ................................................

» Distriktchefs-sekreteraren derstädes

Vaktmästaren ..................................................................

» Distriktchefen i södra distriktet

» Distriktchefs-sekreteraren i sistnämnda distrikt, hvilken tillika

är tullfiskal och, enligt hvad Utskottet inhemta!, blifvit

till förstnämnda befattning utnämnd med vilkor att

underkasta sig reglering efter fastställd normalstat, lärer

3,600

1.200

450

3,600

Transport 8,850:

s. 19 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 69.

19

Transport 8,850:

således något berättigande att, efter indragningen bibehålla

sin sekreterarelön icke förefinnas.

för Vaktmästaren derstädes .............tu-.,-...‘...t::...'', 450

5 Kustchefer å 1,500 R:dr .................%n.uv.:å...U.>i.G.hiV<.A»:dtis‘ 7,500

» Distriktchefen i sydöstra disrriktet .......... '':.i 3.600

» Distriktchefs-sekreteraren och tullfiskalen derstädes : 1,200

eller tillhopa R:dr 21,600

I enlighet med de åsigter Utskottet härofvan uttalat, hemställer

Utskottet.

nu

l:o att Riksdagen må i underdånighet anmäla,

a) att Riksdagen icke kunnat bifalla Kongl- Maj;ts nådiga

förslag om bibehållande af distriktchefs-befattningarne,

utan beslutit att samtliga dessa embeten. jemte

dervid anställda expeditioner, böra vid slutet af innevarande

år indragas; och

b) att Riksdagen ansett indragning vid nyssnämnda tid

jemväl böra ega rum af samtliga kustchefsplatserna i

Skåne äfvensom af den i Carlskrona tullkammaredistrikt

anställda kustchef;

c) att Riksdagen för den tjensteman, som af Kongl. Maj:t

kunde blifva förordnad att utöfva högsta befälet öfver den

yttre tullbevakningen i Skåne, uppfört i normalstaten en

summa af 6,000 R:dr, att utgå med 3,500 R:dr såsom

lön, 1,500 R:dr såsom tjenstgöringspenningar och 1,000

R:dr såsom ersättning för resekostnader;

d) att de tjensteman, som innehafva förenämnda indragna

tjenster, skola å indragningsstat undfå de den?, enligt

1868 års stat, under rubriken »lön» tillkommande belopp.0

vid 3:dje punkten (angående underdånig skrifvelse om förändradt ordnande

af General-tullstyrelsen) utaf Grefve L. af Ufffjlas.

vid 7:de punkten (angående underdånig hemställan om utarbetande

af nytt förslag till aflöningsstat) af Herr A. W. Björck, som ansåg ålderstilläggsaflöningen

böra upphöra och af sådan anledning, — under åberopande

af ett utaf lista Utgifts-afdelningen afgifvet förslag till yttrande i

ämnet, så lydande: »Då genom den nya aflöningsstaten löneförmånerna för

ifrågavarande tjenstemän samt öfver- och underbetjente äro bestämda till

sådana belopp, att de kunna anses utgöra tillräcklig godtgörelse för deras

arbete, synes giltig anledning icke vara för handen, att fastställa för tull
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

*0 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 69.

verket en aflöningsgrund, som, om än goda skäl kunna för densamma anföras,

redan nu föranleder betydliga utgifter och, vidare tillämpad, skall

blifva för Statsverket särdeles betungande, helst det ligger i sakens natur

hvad ock erfarenheten i andra fall visat, att sedan en sådan anordning af

anoningen blifvit vidtagen, den måste alltmera utsträckas, - — yrkade att orden»samt

ålderstillägget, der sådant gifves, i allmänhet tilläggas tienstgörinospenmngarne,

" utbytas mot orden: »så att den särskilda förmånen af ålderstillägg

må kunna upphöra.®

im JnUtJu nttMivjl.l -•»!, f.Mul torf-if 7 l

Stockholm, tryckt hos G. W. Blomqvist, 1869.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.