Utlåtande, i anledning af Kongl. Majits nådiga Proposition, angående förnyadt förslag till normal aflöningsstat och till stater å öfriga utgifter och omkostnader vid Tullverket för år 1870.
1869-04-22 · 20 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 15 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1869:69, Utlåtande, i anledning af Kongl. Majits nådiga Proposition, angående förnyadt förslag till normal aflöningsstat och till stater å öfriga utgifter och omkostnader vid Tullverket för år 1870.
Dokumentets text
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 69.
1
ilfiJ
rf
r''lv
\:o 60.
Ank. t ill Riksd. Kansli d. 22 April 1869, kl l a. mi
: j - • * • • :'' •;. , i - - »> • > J i •: J •''LJ •
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majits nådiga Proposition, angående
förnyadt förslag till normal aflöningsstat och till stater
å öfriga utgifter och omkostnader vid Tullverket för
år 1870.
(Isa I). A.)
I anledning af det genom nådig Proposition den 31 Januari 1868
till då församlade Riksdags pröfning öfverlemnade förslag till normalstat
för Tullverket, att gälla från början af år 1869, uti hvilken stat det för en
del af tullpersonalen förut brukliga aflöningssätt medelst uppbördsprovision
blifvit utbytt mot tulltjenstemännens aflönande medelst fasta, till siffran i
staten utsatta aflöningsbelopp, fördelade i lön och tjenstgöringspenningar,
så att för hvarje tjensteman uppförts under förstnämnda titel så stor del
af den honom bestådda aflöning, som ansetts böra ligga till grund för den
honom efter erhållet afsked tillkommande pension, och återstoden upptagits
under titeln tjenstgöringspenningar, anförde Riksdagen, uti underdånig
skrifvelse den 13 Maj 1868, bland annat, att den väl funnit sig böra godkänna
berörda, af General-tullstyrelsen tillstyrkta och af Kongl. Maj:t gillade
förändring i aflöningssättet, men att Riksdagen, enär det, för att ett
sådant nytt aflöningssätt skulle kunna vinna tillämpning, fordrades att nuvarande
tjensteinnehafvare äfven inginge på den föreslagna staten, ansåge
Bih. till Riksd. Prot. 1869. 4 Sami. 1 Afd. 38 Häft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 69.
nödigt, att tjenstemännen först hördes, huruvida de voro dertill benägne,
och att resultatet deraf förelädes Riksdagen, innan löneregleringen blefve
slutligen fastställd, hvarföre ock Riksdagen, jemte anmälan att den godkänt
nyssberörda förslag till stat för Tullverket att gälla för år 1869, tillika
underdånigst anhöll, att, sedan de bland Tullverkets tjensteman, som
sina befattningar eller den dem tillagda uppbördsprovision undfått, utan
föreläggande att åtnöjas med framdeles skeende annan lönereglering, blifvit
hörde, huruvida de på nedan omförmälda vilkor ville ingå på berörda, för
år 1869 godkända stat, och sedan utredning skett huruvida tjenstemännens
vid Tullverket sportler skulle kunna till Statsverket indragas, Kongl. Maj:t
ville för Riksdagen åter framlägga förslag till normalstat för nämnda verk;
och hemställde Riksdagen i sådant afseende för öfrigt:
att, dels enär tvekan inom Riksdagen uppstått rörande lämpligheten
af nuvarande styrelse-organisationen med departementschefer, ställda emellan
den allenabeslutande General-tulldirektören, å ena sidan, samt cheferna
för kansliet och de särskilda kontoren, å den andra, samt dels med hänsigt
till ett hos Riksdagen väckt förslag, att alla tulldistriktchefs-embetena
måtte i mån af inträffande ledigheter indragas, Kongl. Maj:t täcktes besluta,
att, derest intill 1869 års riksdag ledighet skulle yppas bland departementscheferna,
distriktcheferna eller inom General-tullstyrelsens kansli,
kammar- och revisionskontor, dessa tjenster skulle endast på förordnande
och tillsvidare tillsättas;
att derjemte förordnas måtte, att, vid tillsättande af öfriga vid Tullverket
ledigblifvande befattningar, tjenstemännen skulle tillförbindas underkasta
sig den lönereglering, som genom antagande af en normalstat för
detta verk framdeles kunde varda af Riksdagen beslutad;
att, då vid flera mindre tullkamrar uppbörden ej motsvarade förvaltningskostnaden,
Kongl. Maj:t ville låta tillse om och på hvilka orter indragning
af smärre förtullningsplatser kunde ega rum;
hvarförutan Riksdagen i underdånighet meddelade, att densamma i
afseende på aflöningsstatens tillämpning beslutit:
att den tjensteman, som icke före 1868 års utgång hos Generaltullstyrelsen
anmält sig vilja ingå på de beträffande hans innehafvande
tjenst i 1869 års stat upptagna bestämmelser och underkasta sig de nya
eller förändrade stadganden, hvilka i fråga om rättighet till pension af Statens
medel framdeles kunde varda i vederbörlig ordning till allmän efterrättelse
meddelade, samt afsåga sig alla anspråk på sportelersättning, om
nuvarande sportler komme att upphöra, skulle vara pligtig att för framtiden,
så länge han förblefve vid samma tjenst, åtnöjas med de löneinkomster
och den pensionsrätt, hvartill 1868 års stat föranledde;
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 69.
3
att, derest de förändringar, som följde af tillämpningen utaf 1869
års stat, icke för framtiden komme att vinna fastställelse,*de tjenstemän,
som förklarat sig vilja på berörda stat ingå, skulle, om de så önskade och
icke åtnöjdes med de löneförmåner, som i den blifvande normalstaten bestämdes,
vara berättigade att så väl för år 1869 som framgent åtnjuta de
löneinkomster och den pensionsrätt, hvartill 1868 års stat föranledde; samt
att godkännandet af 1869 års stat icke finge anses medföra någon
förändring i de vilkor i öfrigt, hvarunder tulltjenstemännen innehade sina
tjenster, eller minskning i rättigheten att dem förflytta, vare sig till annan
ort eller på pensionsstat, som General-tullstyrelsen nu tillkomme.
I följd häraf har Kongl. Maj:t nu, efter vederbörandes hörande, under
den 12 sistlidne Februari uti nådig Proposition (N:o 19) till Riksdagens
granskning ånyo framlagt en normalaflöningsstat för Tullverket att
gälla från och med år 1870, äfvensom stater för öfriga utgifter och omkostnader
vid Tullverket under nämnda år, samtliga dessa stater sådana
de blifvit af Kongl. Maj:t för Dess del gillade; dervid Kongl. Maj:t jemväl
meddelat, att Kongl. Maj:t, i nådig skrifvelse till General-tullstyrelsen
den 7 Augusti nästlidet år, förklarat sig vid inträffande ledighet bland departements-
och distriktcheferna, äfvensom andra sådana tjenstebefattningar
vid Tullverket, som af Kongl. Maj:t tillsättas, vilja i hvarje särskildt
fall taga i nådigt öfvervägande, om och i hvad mån några föreskrifter i
anledning af Riksdagens i afseende å dessa tjensters uppehållande på förordnande
gjorda framställning kunde erfordras, samt förständigat Styrelsen
att, intilldess en normalstat för Tullverket framdeles blefve fastställd, vid
tillsättande af öfriga ledigblifvande tjenster derstädes, tillförbinda tjenstemännen
att underkasta sig den lönereglering, som genom denna normalstat
stadgades, och hvad tjenstemännen vid General-tullstyrelsens kansli samt
kammar- och revisionskontor särskildt anginge, äfven den förändrade tjenstgöringsskyldighet,
som framdeles kunde varda föreskrifven; hvarförutan
Kongl. Maj:t i den nådiga Propositionen yttrat sig rörande de hos sednaste
Riksdag, på sätt här ofvan blifvit förmäldt, väckta frågorna dels om lämpligheten
af nuvarande distriktchefs- och departementschefs-befattningars bibehållande,
dels om upphörande af smärre förtullningsplatser och dels om
indragning till Statsverket af tulltjenstemännens sportler.
I afseende å distriktchefsbefattningarne hade General-tullstyrelsen,
uti dess i anledning af Riksdagens framställning afgifna utlåtande, anfört,
hurusom den omständighet, att dessa befattningar tid efter annan från ett
större antal minskats till sitt nuvarande ringare, naturligen gifvit anledning
till den föreställning, att äfven de distriktchefsposter, om hvilkas afskaffande
tillförene ej varit fråga, skulle kunna indragas, och att sådant redan
4
Stats-JJtsUottets Utlåtande N:o 69.
nu kunde låta sig göra. General-tullstyrelsen vore dock på här nedan
uppgifna skäl af den mening, att så icke vore förhållandet.
Vid tiden för Styrelsens af Tullverket sednaste organisation år 1825
hade tulldistriktcheferna varit till antalet icke mindre än sex, eller en för
hvartdera af Gotlands, sydöstra, södra, vestra och norra, samt för inre bevakningsdistrikten.
Af bcfattningarne qvarstodo nu endast de i vestra, södra
och sydöstra distrikten, den i sistnämnda distrikt, enligt redan fattadt
beslut, likväl icke längre än till dess den nuvarande innehafvaren af distriktchefsplatsen
komvne att derifrån afgå.
Behöfligheten af dessa embeten vore i General-tullstyrelsens tanke
hufvudsakligen beroende på beskaffenheten af sjelfva tullagstiftningen. Vore
denna sådan att, på hvad ort och under hvilka förhållanden som helst,
oloflig varuförsel beredde lagbrytaren betydande vinst, så torde icke någonstädes
en af de dagliga tullbehandlingsbestvren oupptagen öfverbefälhafvare
för en talrik bevakningspersonal kunna umbäras, och häraf funne anställandet
år 1825 utaf sex tulldistriktchefer äfven säkerligen sitt fulla berättigande.
Inträdde sedermera, såsom med de Svenska tulltaxorna varit fallet,
en nästan jemnt fortgående förändring från förbud och öfverdrifna tullsatser
till allmän ut- och införselfrihet mot sådana, der tull egde rum,
jemförelsevis lindriga afgifter, som de nu i allmänhet gällande, så bortfölle
ock behofvet af dessa chefer på orter, der den med tullförsnillning förenade
vinsten icke vidare vore nog stor, att annat än undantagsvis förmå besegra
den pligtkänsla och böjelse för laglydnad, som man vore berättigad antaga
hos mängden alltid förefinnas För några tiotal af år tillbaka hörde försök
till öfverträdelse af tullförfattningarne på kusterna af Småland och
Oland till ordningen för dagen, och sådant torde icke varit en bland de
minst verkande anledniugarne dertill, att distriktchefen i sydöstra tulldistriktet,
hvilken från början var stationerad i Carlshamn och sedermera i
Oarlskrona, slutligen blef förflyttad till den mera centralt belägna staden
Calmar. Med de tullbestämmelser, som under det sednaste årtiondet varit
gällande, hade det visat sig, att oloflig införsel af varor på Smålands och
Olands kuststräckor från de Danska och Tyska orter, med hvilka städerna
i Calmar län förnämligast egde handelsgemenskap, icke vore att hädanefter
befara i någon mån, som gjorde kostsammare bevakningsanstalter der än
på rikets nordligare orter behöfliga, och så snart erfarenhet härom vunnits,
hade ock det omförmälda beslutet utverkats, att förenämnda län ej vidare
skulle af distriktchef öfvervakas, utan med embetets indragning den
delen af distriktet, som utgjordes af provinsen Blekinge, förläggas under
chefens i södra tulldistriktet embetsverksamhet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stats-Ut skottets Utlåtande N:o 69.
På kusten från Blekingska gränsen mot Småland ända till gränsskilnaden
mellan Sverige och Norge vid Idefjorden ställde sig förhållandena
helt olika. De på en stor del af denna till utlandet närmare angränsande
kuststräcka belägna Svenska handelsplatserna stodo i en. utan afseende på
årstid, nära nog oafbruten sjöfartsförbindelse med främmande orter, och
utefter hela längden af Öresund egde daglig, att icke säga stundlig kommunikation
med Danska landet rum, icke blott med större ångbåtar och
segelfartyg, utan äfven medelst roddbåtar, så grundgående, att varulossningar
ur dem läte sig verkställas hvar som helst på Svenska kusten. Då
städerna här läge på jemförelsevis ringa afstånd från hvarandra, och då
för-ståndarne för de tullplatser, uti och i grannskapet af hvilka tullbevakningspersonalen
vore stationerad, naturligen icke egde att utsträcka sin tillsyn
och myndighet utanför eget distrikt, skulle, i saknad af tulldistriktchef
såsom öfverbefälhafvare, nödvändigt äfven komma att saknas den sammanhållning
af bevakningsstyrkan och den enhet i dess användande, hvarförutan
det dubbla ändamålet med densamma, att förekomma eller upptäcka
oloflig varuinförsel, säkerligen skulle alldeles förfelas, såsom ofta endast
beroende på personalens skyndsamma förflyttning, vid inträffande behof,
från en till annan för tillfället mera hotad punkt
I betraktande såväl af det nu anförda, som ock, hvad särskildt an
i
G. :> A r • #
ginge chefen för vestra tulldistriktet, deraf att i Göteborg, hvarest han vore
stationerad, icke blott mångfalden af tullförvaltnings-mvndigheterna på stället
också fordrade ett gemensamt öfverhufvud, utan äfven den der fallande
tulluppbörden, uppgående till omkring en tredjedel af hela rikets, ansetts
kräfva en speeielare kontroll, som af denne distriktchef utöfvades, och visserligen
borde ur synpunkten af Statsverkets säkerhet finnas vara väl behöflig;
så och enär i Malmö en tilltagande trafik torde inom kort göra en
liknande fördelning jemväl der af tullförvaltningsbestyren ändamålsenlig
och uppbördsväsendets ställande under närmare uppsigt af distriktchefen
likaledes behöfligt, hade det af enskild motionär vid sednaste riksdag framställda
förslag om jemväl dessa begge distriktchefsembetens indragning,
hvilket föranledt Riksdagens begäran om deras uppehållande, i händelse
af inträffande ledighet, till en början intill då nästkommande riksdag genom
förordnande, synts General-tullstyrelsen vara mindre välbetänkt och
icke böra hvarken vid en blifvande riksdag eller af Kongl. Maj:t under för
handen varande omständigheter vinna vidare afseende
I fråga åter om departementschef splatserna hade Generaltullstyrelsen
anfört, hurusom de ansåge, att Departements-chefernas liksom förmedlande
ställning emellan den allenabeslutande General-tulldirektören, å ena, samt
kansli- och kontorscheferna, å andra sidan, just innefattade ett giltigt
opaginerad Kontrollera mot PDF
fi
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 69.
bevis för platsernas lämplighet. Enär General-tulldirektörens kall fordrade,
att han, oförhindrad af ärendenas sa att säga mekaniska handläggning, kunde
med oaflåtlig uppmärksamhet följa och öfvervaka gången af Tullverkets
vård och skötsel i det hela, men till kansli- och kontorschefernas deremot
hörde att i detalj utreda och till expedition eller annan beslutad eller i
allmänhet föreskrifven åtgärd befordra hos General-tullstyrelsen förekommande
mål, så hade departements-chefernas uppgift, att på samma gång
utöfva en nödig kontroll på de sednares åtgöranden och med den mogenhet
i omdöme, hvilken i följd af deras mera omfattande embetsverksamhet
borde kunna hos dem förväntas och fordras, ärendena till afgörande hos
General-tullstyrelsen föredraga, synts Styrelsen böra i och för sig göra deras
platser icke blott lämpliga och ändamålsenliga, utan äfven nödvändiga;
hvarjemte deras åliggande att under General-tulldirektören å de till hvarderas
departement hörande ärenden och en hvar särskildt underordnade tulladministrationer
hafva speciel vårdnad och uppsigt, icke saknade sin stora vigt
vid bedömandet af den uppkastade frågan om em betenas behöflighet. Dessutom
och om å ena sidan riktigheten af den anordning icke kunde ifrågasättas,
enligt hvilken beslutanderätten i de rent administrativa embetsverken
blifvit lagd ensamt i chefens för verket hand, syntes å en annan sida
den motvigt mot förhastade beslut, som departementschefernas egenskap af
ansvarige, rådgifvande ledamöter vore egnad att åstadkomma i långt högre
grad, än omedelbart under verkets chef stående och inför honom föredra
gande kansli- och kontorstjenstemän, icke heller böra lemnas utan ett i Styrelsens
tanke förtjent afseende. I kraft häraf och då ärendenas vigt och
mångfald icke medgåfvo någon förminskning i Styrelsens tjenstemannapersonal
på det hela, utan förändringen, om den vidtoges, säkerligen skulle
komma att hufvudsakligen bestå allenast i afskaffande! af de ifrågavarande
ledamotsbefattningarnes benämning, hade det synts Styrelsen, som dessa
befattningars, likasom tjensternas i Styrelsens kansli och kontor, tillsättande
på ordinarie stat icke heller vid inträffande ledigheter efter tiden för då
nästblifvande riksdag borde göras beroende på den till en möjligen aflägsen
tidpunkt hänvisade utgången af frågan om förändrad organisation af rikets
centrala embetsverk.
Kongl. Maj:t, som funnit hvad General-tullstyrelsen sålunda anfört
rörande lämpligheten af att bibehålla distriktchefsbefattningarne i vestra och
södra tulldistrikten äfvensom departementschefs-befattningarne hos Styrelsen
innefatta fullt öfvertygande skäl för att någon indragning af berörda
befattningar åtminstone för närvarande icke bör ifrågakomma, har alltså
låtit de för samma befattningar nu bestämda aflöningar fortfarande i aflöningsstaten
qvarstå.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 69. 7
Den i ämnet nu lemnade utredning har synts Utskottet nogsamt ådagalägga,
att bibehållandet af distriktchefs-embetena så väl i Malmö som i
Göteborg är af verkligt behof påkalladt, och äfven de hos General-tullstyrelsen
anställde departements-chefer torde under nuvarande förhållanden
kunna anses oundgängligen nödiga; men vid närmare undersökning af sistnämnda
befattningar har det synts Utskottet skäligen kunna ifrågasättas,
om icke genom förenkling af göromålen kostnaderna för General-tullstyrelsen
skulle kunna nedsättas. Hela tulluppbörden från landsorten levereras
för närvarande till Styrelsen, hvars kamererare till följd deraf har om händer
samtliga de ingående medlen. Om än dessa numera icke länge i kammarkontoret
qvarstadna, måste dock en ständig kontroll betrygga, att medlen i
föreskrifven ordning i Riksbanken insättas och denna kontroll, som af kameral-departementschefen
utöfvas, måste till ej ringa del taga hans tid i
anspråk. Om de från landsorterna inkommande tulluppbördsmedel, hvilka
nu från General-tullstyrelsen aflemnas till Statskontoret, i stället blefvo
till sistnämnda embetsverk direkte levererade eller i landtränterierna insatta,
skulle härigenom medlen tidigare vara för Statsverket tillgängliga och ev
mellanhand i penningeförvaltuingen undvikas. Redovisningen till Generaltullstyrelsen
kunde då ske genom Statskontorets qvittenser, hvilka borde
omedelbart till ''''tyrelsen aflemnas för att sedermera tjena såsom verifikationer
till de redogörelser, som af uppbördsmännen insändas. En sådan anordning
skulle icke kräfva någon förändring i öfriga bestämmelser rörande
nämnda redogörelser. Äfven utbetalningar i orterna kunde verkställas såsom
hittills genom innehålluingar efter föreskrift eller anordning, emedan
Statskontoret icke borde hafva med kontrollen att skaffa- Om på detta
sätt kamererare!) i General-tullstyrelsens kammarkontor blefve befriad
från sysslandet med penningarne och från det dryga uppbördsmannaansvaret.
bortfölle alldeles behofvet af den kassakontroll, kaineral-departementschefen
nu utöfvar. Kamererarens göromål skulle i motsvarande mån inskränkas
och granskningen af inkommande redogörelser blefve sannolikt det hufvudsakliga
göromål, som jemte den förberedande behandlingen af utgiftsfrågor
nämnda tjensteman tillkomme. Det synes då som skulle dessa ärenden
jemväl kunna af kamereraren hos Geueral-tulldirektören anmälas till pröfning,
och då en särskild kamererare omhänderhar revisionen rörande debiteringen
af tulluppbörden och alltså måste vara den lämpligaste föredraganden
i dessa ärenden, skulle på sådant sätt en särskild departementschef
för kameralärenden kunna undvaras.
I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer
Utskottet,
8
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 69.
l:o att Kongl. Maj:ts nådiga förslag om bibehållande af
distriktchefsbefattningarne i vestra och södra tulldistrikten
må af Riksdagen godkännas;
2:o att Riksdagen jemväl må lemna bifall dertill, att departementschefs-befattningarne
inom General-tullstyrelsen nu
bibehållas; men
3:o att Riksdagen må i underdånighet anhålla, att Kongl.
Maj:t behagade låta tillse, om icke genom förändring af
gällande föreskrifter rörande leverering af tulluppbörden
från landsorten göromålen inom General-tullstvrelsen
skulle kunna så förenklas, att kameral-departementschefen
kunde umbäras, samt att Kongl. Maj:t i sådant
fall täcktes för nästsarnmanträdande Riksdag framlägga
förslag om den förändring i Styrelsens sammansättning,
som deraf kan föranledas; och, i händelse under tiden
nämnda tjenst skulle blifva ledig, densamma endast på
förordnande tillsätta
Likaledes har Kongl. Maj:t, med afseende å hvad General-tullstyrelsen
yttrat i fråga om indragning af smärre förtullning splatser, funnit någon
så beskaffad åtgärd icke för närvarande vara af omständigheterna påkallad,
eller med någon egentlig besparing i kostnad kunna ega rum. vare sig i
afseende på de af Riksdagen särskildt anmärkta Gotländska landthamnarne
eller andra förtullningsplatser; och Utskottet får, med hänseende till hvad
General-tullstyrelsen rörande denna fråga (pag. 7—-TO) anfört, tillstyrka,
4:o att Riksdagen må Kongl. Majrts nådiga förslag i denna
del bifalla.
Vidkommande förslaget om indragning af tulltjenstemännens sportler
hade General-tullstyrelsen ansett indragning af lösen för fullmagter och
resolutioner samt sigillpenningar utan olägenhet kunna ega rum, men deremot
af anförda skäl (pag. 10—16) ansett öfriga Tullverkets tjensteman
nu tillkommande sportler böra fortfarande få till bemälde tjensteman utgå;
dervid Styrelsen beträffande auktions pr ovision andragit, hurusom ändamålet
att Kronans fördel skulle vid skeende försäljningar blifva desto sorgfälligare
tillgodosedd, kunde antagas hafva utgjort egentliga anledningen till
bestämmande såsom sportel åt auktionsförrättaren af viss procent å försäljningssumman.
Denna inkomst hade annorstädes än i Stockholm och
Göteborg icke uppgått till något betydligare belopp, men vore af så stor
föränderlighet, att då till exempel, efter hvad upplyst blifvit, densamma i
Stockholm på sednare tiden utgjort i medeltal årligen omkring 2,000 R:dr,
hade
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 69.
»
hade den under år 1867 derstädes icke bestigit sig till mer än 270 R:dr
55 öre, under det att denna sportel samma ar i Göteborg, med ungefär
lika stor varuförtullning som Stockholm, uppgått till 3,107 R:dr 17 öre.
Den ojemförligen större delen af ifrågavarande provision, hvilken i nu omförmälda
begge städer tillfölle innehafvarne af de förenade konfiskationsinspektors-
och tullkassörs-befattningarne, men a öfriga tullplatser dessas
föreståndare eller i allmänhet dem, som förrättade auktionen, inflöte föi
försäljning af sjöskadadt gods. Antagligt vore emellertid, enligt Styrelsens
tanke, att denna inkomst komme med tiden att väsendtligen nedgå, nemligen
i den mån äfventvret af sådan varuförskämning måste förminskas i
följd af det tilltagande'' användandet äfven för godstransporter af säkrare
och mera snabbgående ångbåtar i stället för de af ogynsam vind och väderlek
mera beroende och derigenom för sjöskador mera blottställda segelfartygen.
De delar åter af denna provision, som utginge för konfiskeradt
och för strandvraksgods, och hvilka äfven blifvit genom särskilda författningar
tjenstemännen medgifna, lemnade i samma mån endast ringa inkomst,
under det att denna, genom försäljningarnes verkställande ofta på aflägsna
platser och genom bestyret med fördelning af beslagareandel, bergarelöner,
m. m. vore att anse såsom valberättigad.
Någon indragning till Statsverket af dessa begge sednare slag af auktionsprovision
syntes ej böra ega rum, och icke heller af pi ovisionen för
försålda sjöskadåde varor, dels emedan den, lika med provisionen för andra
försäljningar, utgjorde en ändamålsenlig uppmuntran till beredande dervid
af Kronans bästa, dels ock, hvad Stockholm och Göteborg anginge, deiföre,
att denna inkomst, äfven oaktadt dess stora föränderlighet och tillfälliga
beskaffenhet, blifvit af Styrelsen vid afgifvande af sednaste förslag till
normalstat ansedd innefatta en oundgängligen behöflig tillökning i de för
konfiskations- och kassörsbefattningarne uti nyssnämnda städer ifrågasätta
sedermera af Riksdagen och Kongl Maj:t för år 1869 beviljade ordinarie
aflöningsbelopp. På dessa tjenstemän hvilade nemligen, med afseende å
beskaffenheten af deras befattningar och betydenheten af de allmänna medel
de innehade, i ansvarighetshänsee. de fullkomligt lika stort förtroende,
som på de i dessa städer anställda uppbördstullförvaltare, under det att å
dessa sednare, om ock vida större penningebelopp gingo genom deras händer,
kontrollen mot kassaförskingring likväl med ojemförligt större noggrannhet
kunde föras, än å de förra, enär uppbördstullförvaltaren med e
till honom ingående medel endast hade levereringar, men icke såsom tullkassören
några till tiden ofta obestämda utbetalningar att fullgöra. Aflöningen
för tullkassören i Stockholm och i Göteborg syntes derföre visserBih.
till Riksd. Prot. 1869. 4 Sami. 1 Afd. 38 Häft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 69.
ligen ingalunda böra vara väsendtligen lägre än för den förra, men hade,
just med hänsigt till ifrågavarande sportelinkomst, af Styrelsen vid förenämnda
tillfälle föreslagits till belopp, som med icke mindre än 1,500 R:dr
understiger den för uppbördstuliförvaltarcn, och hade derföre General-tullstyrelsen,
som icke funnit sig nu böra häruti tillstyrka ändring, endast ansett
sig, med anledning af den väckta frågan om sportelindragning, föranlåten
hemställa, att, om sagda provision skulle finnas böra till Statsverket öfverflyttas,
den fixa aflöningen för konfiskations-inspektors- och tullkassörstjensterna
i Stockholm och Göteborg måtte höjas med åtminstone 1,000 R:dr,
samt dervid ordinarie lönen bestämmas till 3,000 R:dr och tjenstgöringspenningarne
till 2,000 R:dr.
Kongl. Maj:t, som, i öfverenstämmelse med General-tullstyrelsens
hemställan, föreslagit att indragning af den hos Styrelsen fallande lösen
för fullmagter och resolutioner äfvensom sigillpenningar måtte, på sätt i
likartadt fall blifvit genom nådiga Kungörelsen den 7 Mars 1835 förordnadt
för Kongl. Maj:ts Kansli, verkställas medelst omförmälda afgifters
utbytande emot motsvarande stämpelpappersafgift, har, beträffande Ofri
ga ifrågavarande sportler, funnit, i betraktande af hvad Styrelsen i
afseende derå anfört, någon indragning af samma sportler nu icke böra
ega rum, med undantag af auktionsprovision för försäljning af sjöskadadt gods,
i afseende å hvilken provision något giltigt hinder för dess indragning till
Statsverket syntes Kongl. Maj:t icke förefinnas. Då emellertid Generaltullstyrelsen
upplyst, att ifrågavarande provision vid uppgörande af normalstats-förslaget
tagits i beräkning såsom en oundgängligen behöflig tillökning
i aflöningen för innehafvarne af de förenade konfiskations-inspektors- och
tullkassörbefattningarne i Stockholm och Göteborg, så ansåge Kongl Maj:t
indragning af berörda provision icke kunna ske, utan att åt nämnde båda
tjensteman bereddes godtgörelse för hvad de genom en sådan indragning
skulle i inkomster förlora, hvarföre ock den för hvardera i General-tullstyrelsens
statsförslag uppförda aflöning blifvit af Kongl. Maj:t ökad med 500
R:dr i lön och 500 R:dr i tjenstgöringspenningar, så att bemälde båda tjensteman
skulle hvar för sig i aflöning erhålla 5,000 Riksdaler.
Utskottet får, med hänseende till hvad i denna fråga förekommit,tillstyrka,
5:o att Riksdagen måtte godkänna hvad Kongl. Maj:t föreslagit
derom, att ej mindre den hos General-tullstyrelsen
fallande lösen för fullmagter och resolutioner äfvensom
sigillpenningar, än äfven auktionsprovision för försäljning
af sjöskadadt gods må till Statsverket indragas, men
öfriga sportler, som för närvarande tullverkets tjensteman
tillkomma, fortfarande få till dem utgå.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 69.
11
Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (-U 245) har Herr Ola
Lasson föreslagit, det måtte Riksdagen för sin del besluta, att kustchefsbefattningarne
i Halmstads, Helsingborgs norra och södra fördelningars,
Malmö, Ystads samt Carlskrona tullkammaredistrikter indragas vid nuvarande
kustchefers afgång samt att kustchefernas göromål öfverflytta!; till
lämpliga tullkammare för att af dessas förvaltare verkställas; men da Utskottep
i motsats mot motionären, anser den kustcheferna åliggande uppsigt
och kontroll öfver kustbevakningen under nuvarande förhållanden vara
af allt för stor vigt att kunna undvaras, hemställer Utskottet,
6:o att Herr Ola Lassons omförmälda motion må af Riksdagen
lemnas utan afseende.
Det af Kongl. Maj:t nu framlagda förslag till normalstat för tullverkets
embete- och tjensteman samt betjente är lika med det för innevarande år
tillämpade, med undantag dels af den för konfiskations-inspektors- och tullkassörstjensterna
i istockholm och Göteborg uppförda ersättning för auktionsprovision,
dels deraf att åtskilliga tjenster med ett sammanräknadt lönebelopp
af 5,000 R:dr blifvit till indragning upptagna, dels ock deraf att för öfvergångsaflöning
ett särskildt anslag blifvit beräknadt. Detta förslag till normalstat
har Utskottet egnat en sorgfällig granskning, hvilken dock ej kunnat
innebära pröfning af alla förslagets detaljer, enär Utskottet icke kan
om affärsrörelsen och deraf beroende förtullmngs- och bevaknmgsförhållanden
ega den noggranna kännedom, som erfordras för att kunna rätt bedöma
huru många tjensteman af olika grader och löneklasser, som kunna
vid hvarje särskild station vara erforderliga. En sådan kännedom kan icke
heller hos Riksdagen förutsättas och Utskottet anser af sådan anledning
Riksdagen icke böra inlåta sig på ett specifikt bestämmande af personalstat
för hvarje särskild tullstation, helst många på allmänna rörelsen
inverkande förhållanden nödvändigtvis framkalla täta vexlingar i behofvet
af förtullnings- och bevakningspersonal, hvilka göra det olämpligt att för
denna personal fastställa en normalstat i den mening, att tjenstemän och
betjening vid hvarje tullplats derigenom skulle till antalet bestämmas. Ordnandet
af dessa förhållanden, bestämmandet af den tillökning i personal,
som vid den ena stationen kan erfordras, under det att vid en annan en
minskning kan ega rum, torde böra åt Kongl. Maj:t öfverlemnas, sedan aflöningsbeloppen
för de särskilda tjenstegraderna blifvit bestämda, och ett
anslag för aflöning åt förtullnings- och bevakningspersonalen af Riksdagen
till beloppet faststäldt. o
Utskottet anser sig dock af flera skäl icke kunna föreslå Riksdagen
att till grund för ett sådant bestämmande af aflöningen för nämnda personal
taga den af Kongl. Maj:t framlagda normalstaten. På denna upp
-
12
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 6°,
tagas nemligen lönebelopp, uppgående till vid pass 45,000 R:dr för åtskilliga
inloppsstationer, vid hvilka större delen af tjenstepersonalen ansetts
kunna indragas,, så snart ny tullstadga hunnit utfärdas. Vidare äro visserligen
omkring 100 tjenstebefattningar föreslagna till indragning, men det
synes Utskottet, som vore det oaktadt på ett och annat ställe upptagen
en talrikare personal, än som numera kan vara af behof påkallad. Jemväl
har Utskottets uppmärksamhet fästats vid den icke obetydliga lönetillökning,
som enligt normalstaten skulle, i jemförelse med 1868 års stat,
tillkomma åtskilliga tjensteman och betjente, ehuru för flere af dem hvarken
stigande förtullning på tjenstgöringsorten eller eljest ökad rörelse derstädes
synts gifva skälig anledning till en sådan åtgärd. Denna löneförhöjning
utgör sammanräknad ej mindre än omkring 90,000 R:dr. Af skäl,
som här ofvan blifvit antydda, har likväl Utskottet ansett sig icke böra
vidtaga den speciela revision af lönebeloppen, som synes erforderlig, utan
torde det vara lämpligare att Riksdagen derom hos Kougl. Maj:t gör underdånig
framställning.
Vid en sådan revision af förslaget till normal-aflöningsstat torde äfven
andra förhållanden böra uppmärksammas. Den i förslaget upptagna
fördelning af lönebeloppen i lön- och tjenstgöringspenningar synes icke vara
uppgjord efter några bestämda grunder, hvarförutan inom flera tjenstegrader
förefinnes en alltför stor mångfald af lönekathegorier, hvilken på pensionsförhållandena
menligt inverkar. Detta missförhållande ökas ännu
mera då af de ålderstillägg, hvilka på vissa stationer tjenstemän och betjente
af åtskilliga grader förunnats, en del tillägges sjelfva lönen. Häraf
uppkommer, att då för en del tjenstemän tjenstgöringspenningarne uppgå
till häften af hela lönebeloppet, de åter för andra utgöra endast i/»:del af
samma belopp, hvarigenom pensionerna för samma grader blifva, utan synbar
anledning, olika bestämda.
Då Utskottet således icke kunnat tillstyrka Riksdagen, att nu fastställa
någon normalstat för förtullnings- och bevakningspersonalen samt,
vid sådant förhållande och med hänseende till hvad under punkten 3 här
ofvan blifvit föreslaget, det icke synes lämpligt att den delen af normalstaten,
som afser General-tullstyrelsens aflöning, nu skulle till särskild pröfning
företagas, hemställer Utskottet.
7:o att Riksdagen måtte, med tillkännagifvande, att den vid
granskning af Kong]. Maj:ts nådiga förslag om reglering
af tullpersonalen och dess aflöning funnit sig icke''kunna
antaga samma förslag såsom grund för en normalstat
för Tullverket, i underdånighet anhålla, att Kongl. Maj:t
behagade låta samma förslag undergå ytterligare gransk
-
13
Stats-UtsTcottets Utlåtande N:o 69.
ning i ändamål att en mot 1868 års stat förhöjd kostnad
för förtullnings- och bevakningspersonalens aflönande
mätte, så vidt möjligt är, undvikas, att lönerna måtte
jemnare ordnas inom hvarje tjenstegrad och aflöningen i
(ifrigt genom tjenstgöringspenningar afpassas efter göromålens
mängd och beskaffenhet, samt älderstillägget, der
sådant gifves. i allmänhet tilläggas tjenstgöringspennin
garne.
_ s
8:o att Riksdagen emellertid ma medgifva, att under år 1870
den för innevarande år fastställda aflöningsstat, med de
i det nu framlagda förslaget vidtagna förändringar, inå
fortfarande tillämpas under de vilkor i öfrigt, som vid
sistlidna riksdag bestämdes.
9:o att Riksdagen alltså må under nedannämnda rubriker
anvisa för är 1870 följande af Kongl. Majrt äskade belopp,
nemligen:
a) Ordinarie aflöningsstat
b) Öfvergångs-aflöiiingsstaten .............
c) Öfvergångsstaten för uppbördsprovision :
forsla g sav slag ............................................
cl) Ålderstilläggsstaten; förslagsanslag
e) Jnrlragningsstaten: förslagsanslag
1,304,563: 50.
78,380: —
60,000: - 98,000:
95,000: -
Förslagsanslaget till Pensionsstaten för afskedade tjensteman och betjente,
i innevarande års stat uppfördt med 159,000 R:dr, är nu af Kongl.
Maj:t upptaget till 156,000 R:dr. .
Utskottet, som mot beräkningen af detta belopp icke haft något att
erinra, har ansett sig böra fästa Riksdagens uppmärksamhet derpå, att
pensionsvilkoren för Tullverkets personal icke öfverensstämma med de tor
öfrige civile tjenstemäns pensionering gällande vilkor. Enligt äldre stadganden
äro civile -tjensteman i allmänhet till pension berättigade, da de
antingen vid 70 års ålder tillbragt minst 30 år i oafbruten tjenst, eller vid
65 års ålder och vid pass 40 års tjenstetid styrkt sig vara till helsan försvagade.
De vid Tullverket anställde embets- och tjenstemän samt betjente
äro deremot berättigade: a; till hel pension, motsvarande hela ordinarie lönebeloppet:
de, som i och för tjensten blifvit genom yttre våld eller andra
styrkta olvckstillfälligheter skadade till lemmar och helsa och dymedelst befinnas
oförmögne till vidare tjenstgöring, samt de, hvilka, efter redlig och
trogen tjenst i sammanräknade 30 års tid, hunnit öfver 60 åis aldei, >)
14 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 69.
till trefjerdedeh pension: de, som antingen upphunnit 60 lefnadsår, men
icke tjenat i 30 år, eller tjenat i 30 år, men icke uppnått 60 års ålder;
c) till half pension: de, som före uppnådda 60 lefnadsår, tjenat i minst 25
år, samt de, som vid en lägre ålder och efter kortare tjenstetid äro till erforderlig
tjenstgöring oförmögne och tillika utmärkt sig genom skicklighet och
pålitlighet; och d) till en fjerdedel» pension: de, som efter kortare tjenstetid
funnits till erforderlig tjenstgöring oförmögne, derest i öfrigt icke skäl förekommit
till deras lagliga skiljande från Tullverket utan pension.
Om än det icke kan bestridas, att åtskilliga befattningar vid Tullverket
äro af beskaffenhet att påkalla kroppsansträngningar, som föranleda
en lägre pensionsålder, äro å andra sidan vid många tjenster göromålen
alldeles likartade med dem, som åligga öfrige civile tjensteman, och det
synes Utskottet således både rättvist och billigt, att pensionsvilkoren för
tullstatens personal bringas till öfverensstämmelse med de allmänna sta*dgandena
i detta hänseende, der ej särskilda förhållanden påkalla undantag.
Utskottet hemställer alltså,
10:o att Riksdagen må bevilja det till Pensionsstaten för Tullverkets
afskedade tjensteman samt betjente äskade förslagsanslag,
156,000 R:dr; och
ll:o att Riksdagen må besluta, att de tjensteman, som genom
tillämpning af den nya normalstaten erhålla ökad aflöning,
äfvensom de, hvilka hädanefter i Tullverkets tjenst
antagas eller befordras, icke må åtnjuta pensionsrätt efter
andra grunder i afseende på lefnadsålder och tjenstetid,
än dem, som för rikets civile tjensteman i allmänhet
äro stadgade; men att, om i särskilda fall andra vilkor
för pensionsrätt kunna finnas erforderliga, Kongl. Maj:t
täcktes derom vid nästkommande riksdag framställa nådigt
förslag.
Vidare har Kongl. Maj:t såsom förslagsanslag till Pensionsstaterna för
ajiidne tjensteman» och betjentes i fattigdom efterlemnade enkor och barn beräknat
ett belopp af 30,000 R:dr
Utskottet
har härvid icke haft annat att erinra, än att då pensionsvilkoren
icke varit föremål för Riksdagens bedömande och det äskade beloppet,
vid jemförelse med tjenstemännens antal, otvifvelaktigt är högre än
som motsvarar det anslag, hvilket af statsmedel utgår till Civilstatens Pensionskassa
för pensionering af deri delaktiga tjensteinnehafvares enkor och
barn, förevarande anslag synes åtminstone böra inom det upppgifna beloppet
begränsas; hemställande alltså Utskottet,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 69.
15
12:o att ett belopp af 30,000 R:dr må, såsom bestämdt anslag,
anvisas till Kongl. Maj:ts disposition för pensionering
af aflidne tjenstemäns och betjentes vid Tullverket
i fattigdom efterlemnade enkor och barn.
Hvad angår det af Kongl. Maj:t framställda förslag i afseende på
omkostnadsstaten, har Utskottet icke haft något att deremot erinra, utan
tillstyrker,
13:o att anslaget för Tullverkets omkostn^dsstat må till det af
Kongl. Maj:t beräknade belopp 175,056 R:dr 50 öre bestämmas.
Slutligen får, i följd af hvad här ofvan blifvit illstyrkt och föreslaget,
Utskottet hemställa, •
14:o att under rubrik »Tullverket, förslagsanslag, att af tullmedlen
direkte utgå", må å Riks-statens Sjunde Hufvudtitel
få uppföras för år 1870 det utaf Kongl. Maj:t äskade
belopp 1.997,000 R:dr.
Stockholm den 22 April 1869.
På Stats-Utskottets vägnar:
Arvid Fr:sou IPosse.
%
Reservationer:
vid l:st.a punkten (angående bibehållande af distriktchefsbefattningarne)
och 6:te punkten (angående ifrågasatt indragning af kustchefsbefattningar)
af Herr A■ W. Björck, hvilken såsom sin reservation åberopade
l:sta Utgifts-afdelningens förslå- till utlåtande, så lydande:
»De af General-tullstyrelsen anförda, här ofvan omförmälda motiver
för bibehållandet af distriktchefsplatserna synas otvetydigt ådagalägga, att
deras verksamhet hufvudsakligen afser ledningen af och uppsigten öfver
den yttre bevakningen. Det var väl äfven från en sådan uppfattning sednaste
Riksdag utgick, då den ifrågasatte dessa befattningars indragning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
]g Stats-Utskottets Utlåtande N:o 69.
Då emellertid det torde medgifvas. att oloflig varuinförsel numera - med
undantag af de obetydliga qvantiteter, som kunna af skeppare och sjöfolk
eller resande till egen förbrukning medföras, — i allmänhet icke bednfves
i någon större omfattning .eller såsom yrke, utom å kus erna af Skåne
och möjligen sydligare delen af Halland, lärer den verksamhet, som en i
Göteborg förlagd distriktchef kan till hämmande af sådan varuinförsel utveckla,
icke kunna* vara af synnerligt värde. Snarare torde det befinnas
vara eu hinderlig omgång, att alla rapporter och ordres skola passera distriktchefens
expedition. För ernående af ett lyckligt resultat i afseende
på hämmande och upptäckande af oloflig varuinförsel erfordras i främsta
rummet en fullt pålitlig bevakningspersonal, som är noga bekant med ortens
förhållanden i fråga om såväl lokal som personer, och samverkan
emellan denna personal bör åstadkommas direkt och utan all omgång.
Den nödiga kontrollen utöfvas otvifvelaktigt både säkrast och lättast å
hvarje plats af närmaste tullkammare. Om i Skåne, der en större bevakningspersonal
fortfarande kan åtminstone vissa tider af året vara erforderlig,
nåaon särskild kontrollerande och ledande myndighet ma vara af behof
påkallad, bör denna befattning lämpligen uppdragas åt en person, vid
hvars tillsättande afseende uteslutande fästas vid de egenskaper, som för
en sådan yttre tjenstgöring erfordras. Då det största, antalet af bevakningspersonalen
består af kustvakter, och dessa, till följd af tjenstens beskaffenhet,
ofta måste handla på egen hand, samt detta ännu mera är fallet
med deras närmaste befäl, kustsergeanterna,#kan det icke vara någon
fördel att mellan dessa sistnämnda och högste befälhafvaren hafva ännu
en mellanhand, som skiljer honom från den omedelbara beröringen med
de verkställande. Emellan dessa inbördes lärer en omedelbar samverkan
i vanlio-a fall vara regel, och der utomordentliga förhållanden påkalla enhet
i åtgärder inom olika distrikter, bör befälhafvaren sjelf taga saken i
egen hand. Dertill måste han vara fullt lämplig; och om han är det, skall
han ock med framgång kunna utföra sitt uppdrag, dock endast under vilkor,
att hela hans tjenstgöring är så anordnad, att han sjelf kan noga
känna den personal, han för verkställigheten har till sin disposition.
Utskottet bör här omförmäla en af Herr Ola Lasson inom Andra
Kammaren väckt motion (N:o 245), deruti föreslagits, att Riksdagen för
sin del behagade besluta, att kustchefsbefattningarne i Halmstads, Helsingborgs
norra och södra fördelningar, Malmö, Ystads samt Carlskrona tullkammaredistrikter
skulle indragas vid nuvarande kustchefers afgång, samt
kustchefernas göromål öfverflyttas till lämpliga tullkammare för att af dessas
förvaltare verkställas.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 69.
17
Inom Halmstads tullkammaredistrikt torde, om distriktchefsplatsen
i Göteborg indroges, en kustchef ännu kunna vara erforderlig, men inom
Skåne deremot skulle en person i den ställning Utskottet nyss antydt.
hvilken, med högre aflöning, hade befälet öfver hela kustbevakningen inom
provinsen, otvifvelaktigt göra de nuvarande kustchefsbefattningarne derstädes
öfverflödiga; och den fåtaliga bevakningspersonal, som numera må anses
nödvändig inom Blekinge, bör kunna ställas under befäl af närmaste
tullkammare.
General-tullstyrelsen har visserligen i afseende å chefen för vestra
tulldistriktet anfört, att i Göteborg, hvarest han vore stationerad, icke blott
mångfalden af tullförvaltningsmyndigheterna på stället också fordrade ett
gemensamt öfverhufvud, utan äfven den der fallande tulluppbörden, uppgående
till omkring en tredjedel af hela rikets, ansetts kräfva en specielare
kontroll, som af denne distriktchef utöfvades. Såvidt Utskottet af den
för distriktcheferna utfärdade instruktion kunnat inhemta, är dock bemälde
embetsman icke i besittning af den magt, att han kan öfver tullförvaltningsmyndigheterna
utöfva något förmanskap, som vare sig för det allmänna
eller för trafiken är af någon vigt, och med nutidens lättade kommunikationer
skulle det väl icke ens vara lämpligt att emellan bemälda
myndigheter och General-tulldirektören bilda en särskild instans. I fråga
om uppbörden torde utan särskild kostnad en ständig och direkt kontroll
både kunna och böra anordnas, till vida större säkerhet än den som kan
af distriktchefen utöfvas.
Af dessa skäl och då obehöfligheten af distriktchefsembetet i sydöstra
distriktet äfvensom den der anställde sekreterare och tullfiskal är af
vederbörande medgifven, torde tulldistriktchefsbefattningarne redan nu kunna
indragas och deraf följer jemväl indragning af de hos hvardera distriktchefen
anställda en sekreterare och en vaktmästare äfvensom anslag till en
e. o. kanslist och till skrifbiträde.
De af Utskottet sålunda ifrågasatta förändringar skulle i det framlagda
förslaget till aflöningsstat föranleda minskning med följande belopp,
nemligen:
inom vestra distriktet,
för 1 Distriktchef ...................................................... 8,000 —
» 1 Distriktchefs-sekreterare och tullfiskal 2,500:
•> 1 Vaktmästare ......................................................... 700: —
» I e. o. Kanslist ........................... 600: —
Transport 11,800
Bih. till Riksd. Prot. 1869. 4 Sami. 1 Afd. 88 Käft.
3
18
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 69.
Transport
—
bo
o
o
för
inom södra distriktet:
1 Distriktchef ............................
7,500
))
1 Distriktchefs-sekreterare och tullfiskal
2,500
_
»
1 Vaktmästare .........................
700
—
>•
skrifvarebiträde ............................
400
_
»
4 Kustchefer å 2,500
10,000
—
»
I Kustchef ........................................................
2,550
—
hvaremot aflöningsstaten komme att ökas dels med
de
för
enligt 1868 års stat uppförda aflöningsbelopp
Tullfiskalen i vestra distriktet
1,800:
))
.dito i södra dito ..........................
1,200:
—
35,450:
9,000: —
dels ock med afl ön i ngen för den tjensteman, som
skulle erhålla befälet öfver den yttre tullbevakningen
i Skåne, hvilken aflöning Utskottet föreslår
till 3,500 R:dr i lön, 1,500 R:dr i tjenstgöringspenningar
och 1,000 R:dr såsom ersättning för
resekostnader, eller tillhopa......................................... 6,000:
hvadan nedsättningen i aflöningsstatens anslag kom
me
att utgöra ............................................................... 26,450: -
Vidare bör minskning jemväl ega rum dels i anslaget till öfverqånqsaflöningsstat
med de för distriktchefen i sydöstra distriktet samt den hos
honom anställde sekreterare å nämnda stat uppförda belopp tillhopa 6,400
R:dr, och dels i förslagsanslaget till öfver gångsstaten för uppbördsprovision
med de belopp, som för närvarande beräknas utgå till de distriktchefer,
hvilka åtnjuta sådan aflöningsförmån, eller dem i Göteborg och Malmö, med
tillhopa i rundt tal 12,000 R:dr
A indragningsstaten skulle deremot komma att uppföras de för nedannämnde
personer under rubriken »lön i 1868 års stat upptagna belopp,
nemligen:
för Distriktchefen i vestra distriktet ................................................
» Distriktchefs-sekreteraren derstädes
Vaktmästaren ..................................................................
» Distriktchefen i södra distriktet
» Distriktchefs-sekreteraren i sistnämnda distrikt, hvilken tillika
är tullfiskal och, enligt hvad Utskottet inhemta!, blifvit
till förstnämnda befattning utnämnd med vilkor att
underkasta sig reglering efter fastställd normalstat, lärer
3,600
1.200
450
3,600
Transport 8,850:
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 69.
19
Transport 8,850:
således något berättigande att, efter indragningen bibehålla
sin sekreterarelön icke förefinnas.
för Vaktmästaren derstädes .............tu-.,-...‘...t::...'', 450
5 Kustchefer å 1,500 R:dr .................%n.uv.:å...U.>i.G.hiV<.A»:dtis‘ 7,500
» Distriktchefen i sydöstra disrriktet .......... '':.i 3.600
» Distriktchefs-sekreteraren och tullfiskalen derstädes : 1,200
eller tillhopa R:dr 21,600
I enlighet med de åsigter Utskottet härofvan uttalat, hemställer
Utskottet.
nu
l:o att Riksdagen må i underdånighet anmäla,
a) att Riksdagen icke kunnat bifalla Kongl- Maj;ts nådiga
förslag om bibehållande af distriktchefs-befattningarne,
utan beslutit att samtliga dessa embeten. jemte
dervid anställda expeditioner, böra vid slutet af innevarande
år indragas; och
b) att Riksdagen ansett indragning vid nyssnämnda tid
jemväl böra ega rum af samtliga kustchefsplatserna i
Skåne äfvensom af den i Carlskrona tullkammaredistrikt
anställda kustchef;
c) att Riksdagen för den tjensteman, som af Kongl. Maj:t
kunde blifva förordnad att utöfva högsta befälet öfver den
yttre tullbevakningen i Skåne, uppfört i normalstaten en
summa af 6,000 R:dr, att utgå med 3,500 R:dr såsom
lön, 1,500 R:dr såsom tjenstgöringspenningar och 1,000
R:dr såsom ersättning för resekostnader;
d) att de tjensteman, som innehafva förenämnda indragna
tjenster, skola å indragningsstat undfå de den?, enligt
1868 års stat, under rubriken »lön» tillkommande belopp.0
vid 3:dje punkten (angående underdånig skrifvelse om förändradt ordnande
af General-tullstyrelsen) utaf Grefve L. af Ufffjlas.
vid 7:de punkten (angående underdånig hemställan om utarbetande
af nytt förslag till aflöningsstat) af Herr A. W. Björck, som ansåg ålderstilläggsaflöningen
böra upphöra och af sådan anledning, — under åberopande
af ett utaf lista Utgifts-afdelningen afgifvet förslag till yttrande i
ämnet, så lydande: »Då genom den nya aflöningsstaten löneförmånerna för
ifrågavarande tjenstemän samt öfver- och underbetjente äro bestämda till
sådana belopp, att de kunna anses utgöra tillräcklig godtgörelse för deras
arbete, synes giltig anledning icke vara för handen, att fastställa för tull
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
*0 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 69.
verket en aflöningsgrund, som, om än goda skäl kunna för densamma anföras,
redan nu föranleder betydliga utgifter och, vidare tillämpad, skall
blifva för Statsverket särdeles betungande, helst det ligger i sakens natur
hvad ock erfarenheten i andra fall visat, att sedan en sådan anordning af
anoningen blifvit vidtagen, den måste alltmera utsträckas, - — yrkade att orden»samt
ålderstillägget, der sådant gifves, i allmänhet tilläggas tienstgörinospenmngarne,
" utbytas mot orden: »så att den särskilda förmånen af ålderstillägg
må kunna upphöra.®
im JnUtJu nttMivjl.l -•»!, f.Mul torf-if 7 l
Stockholm, tryckt hos G. W. Blomqvist, 1869.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.