Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående upphörande så väl af tackjernstionden och andra deremot svarande tackjernsafgijier, som af de friheter i fråga om ränta eller rotering, hvilka vissa orter i egenskap af bergslager nu åtnjuta.

1869-05-03 · 10 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1869:82, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående upphörande så väl af tackjernstionden och andra deremot svarande tackjernsafgijier, som af de friheter i fråga om ränta eller rotering, hvilka vissa orter i egenskap af bergslager nu åtnjuta.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 82.

1

KT:o 8®.

Ank. till Riksd. Kansli d. 3 Maj 1869, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition,

angående upphörande så väl af tackjernstionden och

andra deremot svarande tackjernsafgijier, som af de

friheter i fråga om ränta eller rotering, hvilka vissa

orter i egenskap af bergslager nu åtnjuta.

(I A.)

På sätt af ofvannämnda under den 2 April innevarande år till Riksdagen aflåtna

och uti Första Samlingen af Bihanget till dess protokoll under N:o 26 intagna

nådiga Proposition hufvudsakligen inhemtas, hade, i sammanhang med utfärdande

af Kong], Förordningen den 20 September 1859, hvarigenom stadgades, att masugnar

eller hjttor, stångjernsbruk, manufakturverk och alla andra inrättningar, som afsågo

tillgodogörande eller förädling af mineralrikets alster och ej voro såsom handtverkerier

att anse, skulle, i afseende på vilkoren för rörelsens utöfning, hänföras till

fabriker och således, utan inskränkning i fråga om tillverkningsbelopp eller arbetsmethod,

vara underkastade de stadganden, som angående fabrikers anläggning och

drifvande voro i allmänhet gällande, äfvensom att i följd af den frihet, som sålunda

hlifvit medgifven jemväl för tackjernstillverkningen, den skyldighet till blåsniqg i

hytta eller masugn, som dittills ansetts åligga bergsmansjorden, skulle upphöra och

dåvarande hyttelag inom tackjernsbergslagerna icke vidare utgöra tvungna föreningar,

utan lotter i hyttorna kunna äfven utan sammanhang med bergsmansjord förvärfvas

och innehafvas, allt med dervid fästadt förbehåll, att vederbörande inom

bergslag, som af den lemnade friheten för jerntillverkningen sig begagnade, skulle

vara underkastade den inskränkning i bergsmansfriheterna, som i behörig ordning

kunde varda bestämd, — Kongl. Maj:t genom nådigt Bref af samma dag anbefallt

Bih. till Riksd. Prot. 1869. 4 Sami. 1 Afd. 45 Häft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 82.

Kommers-kollegium att, till vinnande af ledning för bedömande af de verkningar, som

nämnda Förordning kunde medföra, äfvensom af de åtgärder, kvilka tilläfventyrs

kunde finnas tjenliga att vidtaga i fråga om förändring af bergsrörelsens beskattning,

efter det Förordningen varit under ett års tid gällande, genom vederbörande bergmästare

inhemta och till Kongl. Maj:t afgifva underdånig berättelse om de förändringar

i afseende å bergshandteringen, som författningen kunde anses halva medfört,

dels i allmänhet och dels inom de egentliga tackjernsbergslagerna; dervid jemväl,

efter omständigheterna och orternas särskilda förhållanden, borde föreslås, om

och i hvad mån föreskrifter rörande tillämpning af det i iörfattningen stadgade förbehåll,

i afseende å bergslagslriheterna eller i öfrigt, voro påkallade.

Sedan derefter ej mindre Rikets Ständer i underdånig skrifvelse den 7 Mars

1860, jemte anmälan, att de för sin del beslutit, det hammarskatten för stångjernstillverkuingen

inom hela riket och tackjernstionden af alla masugnar utom de privilegierade

bergslagerna skulle från och med nästderpåföljde statsregleringsperiod

upphöra, hvilket beslut sedermera blifvit af Kongl. Maj:t, enligt nådig Kungörelse

den 14 påföljande December godkändt, tillika anhållit att, derest de privilegierade

bergslagerna skulle derom väcka fråga, Kongl. Maj:t ville låta verkställa en utredning

af dessa bergslagers återstående privilegier samt derefter till Rikets Ständer

aflåta nådig Proposition, om och med hvilka vilkor befrielse från tackjernstiondeus

utgörande kunde blifva samma bergslager tillerkänd; än äfven Kommers-kollegium

uti dess till följd af ofvanberörda nådiga befallning den 26 Mars 1862 afgifna underdåniga

Berättelse, bland annat, hemställt, att den af Rikets Ständer omförmälda utredning

af bergslagernas privilegier måtte, äfven om inga ansökningar i sådant hänseende

skulle från bergslagerna hafva inkommit, varda af Kongl. Maj:t anbefalld och

Rikets Ständer meddelad; och Kongl. Maj:t i anledning häraf genom nådig remiss

den 23 Maj 1862 till Kammar-kollegium öfverlemnat de till ärendet hörande handlingar,

med befallning att, efter verkställd utredning af de särskilda bergslagernas ännu

qvarstående privilegier till beskaffenhet och omfattning samt sedan från vederbörande

inhemtats upplysning om tackjernstiondens belopp, särskildt för hvarje bergslag,

under de närmaste fem åren efter den genom Kongl. Kungörelsen den 14 November

1854 sednast beviljade nedsättning i nämnda tionde, gemensamt med Kommerskollegium

afgifva underdånigt utlåtande, angående de vilkor, hvarunder tackjernsskatten

i de privilegierade bergslagerna kunde upphöra samt all fråga om vidare

inskränkning i bergslagsförmånerna i följd af hemmansinneliafvares upphörande med

bergshandteringen förfalla; så hade nu bemälda Kollegier, efter det så väl bergslagsintressenterna

blifvit vid sammanträden inför vederbörande länsstyrelser hörda angående

vilkoren för tackjernstiondens upphörande, som ock nämnda länsstyrelser

inkommit med de vid berörda sammanträden förda protokoller äfvensom med åtskilliga

begärda uppgifter i ämnet, den 31 December 1867 till Kongl. Maj:t afgilvit det

från Kollegierna infordrade underdåniga utlåtande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Siats-Utskottets Utlåtande N.-o 82.

3,

Af den utredning i ämnet, som innefattades i detta utlåtande, hvilket blifvit

bland Riksdagens ledamöter utdeladt, och för hvars innehåll således ej här behöfver

vidare redogöras, framgår såsom resultat:

att friheter dels i räntor och dels i fråga om roteringen ännu åtnjutas af följande

17 privilegierade jern bergslager, nemligen: i Westmanlands län, Skinnskattebergs

och Gamla Norbergs bergslager, i Örebro län, Nora, Hjulsjö, Lindes, Ramsbergs,

Grythytte, Helleforss, Carlskoga, Lekebergs, Lerbäcks och Nya Kopparbergs

bergslager, i Wermlands län, Filipstads och Nyeds bergslager, i Jönköpings län,

Tabergs bergslag, i Stora Kopparbergs län, Vester-bergslageu samt i Gefleborgs län,

Ofvansjö och Thorsåkers bergslag;

att dessa friheter för samtliga nämnda bergslager, med undantag af Nyeds

och den del af Skinnskattebergs bergslag, som består af Gunnilbo och Heds socknar,

medgifvits mot skyldighet att idka tackjernstillverkning och tionde deraf utgöra,

hvaremot i Nyeds bergslag och berörda socknar af Skinnskattebergs, der, med undantag

för en på senaste tiden i Nyeds bergslag tillkommen bytta, tackjernstillverkning

aldrig varit idkad, friheterna åtnjutits på grund af vid bergverken i orten lemnadt

biträde medelst arbete, kolning eller körslor; samt

att värdet å ena sidan af de friheter, som af de särskilda bergslagerna åtnjutas

och å andra sidan af det vederlag, der sådant utgått, som i form af tackjernstionde,

skattejern eller hyttegälsjern, af bergslagerna för dessa friheter erlagts, varit

i årligt medeltal för den tid, hvilken i sådant afseende blifvit för jemförelses verkställande

härutinnan i nåder bestämd, eller från och med år 1855 till och med år

1859, följande, nemligen:

Bergslager.

Friheter.

Vederlag.

Statsverkets

Vinst. | Förlust.

Skinnskattebergs .........................................

1,384

61

1,822

54

437

93

_

_

Norbergs ...................................................

3,165

1

6,166

—

3,000

99

—

—

Nora ...........................................................

11,797

77

6,903

96

—

—

4,893

81

Hjulsjö........................................................

1,158

81

1,616

23

457

42

—

—!

Lindes..........................................................

8,596

67

1,244

11

—

—

7,352

56

Ramsbergs..................................................

2,904

18

2,426

48

—

—

477

70

Grythytte ...................................................

2,264

46

2,097

1

—

—

167

45!

Helleforss ...............................................

902

54

1,243

39

340

85

—

_1

Carlskoga ...................................................

5,325

90

5,098

40

—

—

227

50

Lekebergs .................................................

4,450

62

1,250

61

—

—

3,200

1

Lerbäcks ..................................................

6,276

37

989

90

—

—

5,286

47

Nya Kopparbergs .......................................

2,717

57

2,379

37

—

—

338

20

Filipstads ..................................................

8,116

71

14,760

66

6,643

95

—

—

Nveds ..................................................

2,131

7

—

—

—

—

2,131

7

Tabergs ....................................................

2,654

30

1,648

79

—

—

1,005

51

Vester-bergslagen .......................................

4,236

58

11,930

15

7,693

57

—

—

Ofvansjö och Thorsåkers ...........................

439

47

605

5

165

58

—

—

Summa

68,522

64

62,182

65| 18,740

29

25,080

28

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 82.

så att följaktligen för ifrågavarande tid en förlust för Kronan af icke godtgjorda

friheter uppkommit till belopp i årligt medeltal af 6,339 R:dr 99 öre R:mt.

I fråga om de vilkor, hvarunder tackjernsskatten i dem af nämnda bergslager,

som haft sig dylik skatt åsatt, må kunna upphöra, hade Kollegierna anfört:

att enligt deras uppfattning frågan om tackjernstiondens afskaffande inom orter,

som, enligt den af Kollegierna lemnade utredning, haft sig vissa friheter förunnade

mot skyldighet att dylik tionde utgöra, i följd af frågans beskaffenhet tillika syntes

innebära den rättmätiga fordran från det allmännas sida att med upphörande af

det åliggande, som betingat friheternas åtnjutande, friheterna ock skulle upphöra

samt berörda bergslagsorter sålunda varda, i afseende å hithörande utskylder och

besvär, försatta i samma ställning som andra med dem jemförliga, tackjernstionde

icke utgörande orter, desto heldre som, äfven derest friheterna skulle i större eller

mindre mån bibehållas, desamma numera, i följd af en förändrad lagstiftning, som

skiljt bergsnäringen från jorden, i allmänhet icke ens skulle tillgodokomma dem,

för hvilka de ursprungligen varit afsedda, eller idkarne af bergsbruket; erinrande

Kollegierna derjemte:

att, då genom Kongl. Brefvet den 30 Juni 1820 Hellestads bergslag i Östergötlands

län förklarades böra förändras till landslag, det tillika föreskrefs, att de

förmåner, densamma af Kronan haft sig i egenskap af bergslag tillagda, skulle indragas,

och i följd häraf Hellestadsorten ingå i ständig rotering jemte alla öfriga

skyldigheter, som med författningarne voro öfverensstämmande;

att, när Wanga bergslag i nyssnämnda län genom Kongl. Brefven den 20

Juni 1821 och den 23 Januari 1830 förvandlsftles till landslag, detta skedde med

enahanda vilkor, som i fråga om Hellestads bergslag nu blifvit omförmälda; äfvensom

att jemväl då Gunnarskogs bergslag i Wermlands län, i följd af Kongl. Brefvet

den 13 December 1825, undergick enahanda förändring, som i fråga om Hellestads

och Wånga bergslager nyss blifvit anförd, det likaledes stadgades, att dess

privilegier, bestående i frihet från ordinarie rotering, skulle upphöra och att orten

borde sådan rotering åsättas;

Och hade Kollegierna, ej mindre med stöd af här ofvan angifna grundsats

äfvensom af nyssberörda nådiga beslut rörande bergslager, som till landslag förändrats,

än ock i enlighet med de åsigter, hvilka af Kammar-kollegium i likartade

frågor städse tillförene blifvit yttrade, samt med åberopande af hvad för hvarje

bergslag särskildt vid den af Kollegierna lemnade utredning blifvit anfördt, ansett

sig böra i underdånighet hemställa;

att, möt befrielse från skyldighet inom här afsedda orter till vidare utgörande

af tackjernstionde äfvensom af skattejern och hyttegälsjern, der någondera af dessa

sednare tvänne afgiltsposter blifvit åsatt och ännu qvarstode, hvarje hemman eller

hytta’ inom sådan ort skulle icke allenast i de fall, som vederborde, påföras den

s. 5 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 82.

5

ränta, hvarifrån så beskaffad lägenhet, i sin egenskap af att tillhöra bergslag, njutit

frihet, utan ock, der af nämnda anledning dylik lägenhet icke vore ordinarie roterad,

med undantag allenast för Stora Kopparbergs län, inom hvilket med regleringen

i detta hänseende borde, jemlikt Kongl. Brefven den 2 Februari 1813, den 21

September 1826 och den 2 November 1833, af annan orsak tillsvidare anstå, åsättas

ordinarie rotering till det rotetal, hvartill dylik lägenhet redan blifvit extra roterad,

hvilket sednare äfven borde gälla för all öfrig till ifrågavarande bergslager hörande

jord, som till följd af bergsbruk eller blott sin belägenhet i bergslag hittills blifvit

från ordinarie rotering frikallad;

hemställande Kollegierna tillika att, i händelse af bifall härtill, det måtte åt

Kammar-kollegium ölverlemnas att påföra skattlagdt hemman med mera dess rätta

ränta och låta densamma med författningsenlig omsättning och förenkling i jordebokeu

införa samt att i fråga om hemman och hyttor, hvilka icke blifvit till jordeboksränta

skattlagda, förordna om bestämmandet af sådan ränta genom jemförelse med

annat jemngodt hemman eller annan jemngod hytta i orten, hvilken jemförelse, enligt

Kollegiernas tanke, borde verkställas af vederbörande skattläggningsmän, hvarefter

härutinnan borde förfaras på sätt som om skattläggningar vore föreskrifvet.

Beträffande särskildt Nyeds bergslag, i afseende hvarå Kongl. Maj:t, genom

nådigt Bref den 6 Mars 1830 förklarat, att densamma skulle än vidare varda vid

sina bergslagsprivilegier bibehållen, så, ehuru denna bergslag icke vore att såsom

tackjernsbergslag anse och frågan om dess privilegier i följd deraf icke kunde vara

omedelbarligen beroende af nu förevarande fråga om tackjernstiondens upphörande»

hade Kollegierna likväl funnit sådana jemväl på denna ort inverkande förhållanden

hafva efter meddelande af nysnämnda nådiga beslut inträdt, att Kollegierna icke

borde underlåta att derå fästa Kongl. Maj:ts uppmärksamhet. Enär nemligen såsom

afgjordt borde antagas att Nyeds bergslag, der hemmansinnehafvarne enligt af Kollegierna

angifna nådiga Resolutioner icke egt att utom bergslagen sina skogseffekter

fritt afyttra, åtnjutit sina bergslagsprivilegier mot hufvudsaklig skyldighet att med

kol betjena de inom orten belägna stångjernsverk, men genom Kongl. Förordningen

angående kolhandeln den 27 April 1816 stadgats, bland annat, i § 2 att utom bergslag

hemmansegare skulle hafva frihet att från egna skogar kol till hvem|som helst

försälja, utan hinder af de erbjudanden om kolbetjening från dessa skogar, som vid

undersökningar om anläggning af jernverk eller tillökning i smiden blifvit gjorda,

så vida de icke funnos genom lagligen förbindande afhandlingar bekräftade, och i § 3,

att dessa medgifvanden skulle gälla jemväl för de hemman inom bergslag, hvilka icke

voro till tackjernsblåsning i hytta indelade, samt detta sistnämnda stadgande torde

vara på Nyeds bergslag tillämpligt, hvartill komme ej mindre att jernhandteringen,

liksom öfriga näringar, numera intoge en i afseende å omsättningens frihet väsendtligen

förändrad ställning emot förr, än ock att de slag af jernverk, för hvilkas tillgodoseende

bergslagsprivilegier blifvit ifrågavarande ort tillerkända, från och med

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 82.

hammarskattens upphörande icke vidare till Kronan utgjorde någon ersättning för

den frihet, som med nämnda skatt stått i nära sammanhang, så torde ock de skäl

och grunder, hvilka föranledt tillkomsten och betingat fortvaron af dessa privilegier,

hafva helt och hållet bortfallit; och äfven, derest någon inskränkning i den numera

eljest allmänna kolförsäljningsfrilieteu och några deraf beroende förpligtelser i fråga

om kolleverering möjligen skulle här ännu qvarstå, syntes sådant desto miudre böra

utgöra någon anledning att för nu ifrågavarande ort mera än för andra bergslager

lemna privilegiifrågans tidsenliga reglering å sido, som dels denna ort, i motsats till hvad

inom de öfriga bergslagerna egt rum, redan, eldigt hvad nyss blifvit antydt, trädt i åtnjutande

af befrielse från erläggande af det vederlag för förmånerna, hvilket skolat till Kronan

utgå, dels ock, i fall bergslagsfriheterna mot tackjernstioudens afskaffande kommo

att i andra orter upphöra, under det nämnda friheter för denna trakt bibehöllos, deraf

skulle blifva en följd, antingen att tionde ensamt för denna bergslag skulle såsom

beskattningstitel qvarstå samt, då tackjernstillverkningen der idkades, vederbörande

påföras, oaktadt handteringen vore skiljd från jorden och beskattningen sålunda ej

kunde falla efter samma fördelning som förmånerna, eller ock att dylik handtering

här skulle kunna drifvas utan erläggande af tionde, hvarigenom Kronan icke ens på

denna väg och när tackjernstillverkning här egde rum skulle hafva att påräkna någon

ersättning för den uppoffring, som af friheternas bibehållande henne tillskyndades,

jemte det att slutligen tackjernstillverkning här skulle kunna drifvas under förmåner

från Statens sida, hvarmed samma handtering annorstädes inom riket icke

vore gynnad; och hade, med stöd^af samtliga nu anförda omständigheter och under

förutsättning att, då både följdriktighet och billighet syntes fordra, det en ort icke

mera än en annan förblefve i åtnjutande af en förmån, sedan en dermed förknippad

skyldighet upphört, icke heller denna bergslag kunde undgå att vidkännas åligganden

som för landet i dess helhet voro gemensamma, Kollegierna, med tillkännagifvande

att de af Nyeds bergslag åtnjutna friheter numera bestodo i befrielse från

ordinarie rotering, hemställt, att hemmanen äfven i denna bergslag måtte varda

åsätta ordinarie rotering till det rotetal, hvartill de redan lunnos extra roterade;

hvarförutom Kollegierna jemväl hvad anginge den del af Skinnskattebergs bergslag,

som består af Gunnilbo och Heds socknar, hvilka i afseende å vilkoren för bergslagsprivilegiers

åtnjutande varit betraktade såsom likstäiliga med Nyeds bergslag,

ansågo de hemman i nämnda socknar, som, enligt den för dem lemnade utredning,

voro i åtnjutande af vissa friheter, böra på enahanda grunder, som i afseende på

upphörande af Nyeds bergslags friheter blifvit angifna, påföras den andel af räntan,

från utgörande hvaraf berörda hemman i följd af ortens bergslagsprivilegier voro

befriade.

Kongl. Maj:t, som för sin del icke hade något att tillägga till den ämnet fullständigt

upplysande utredning, hvilken Kammar- och Kommers-kollegierna lemnat,

har, på de af nämnda Kollegier anförda skäl och i öfverensstämmelse med Kollegi
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 82.

7

ernås hemställan samt med afseende jemväl på deD i sammanhang med frågan om

landtförsvarets organisation gjorda framställning om extra roteringens i bergslagerna

förvandling till ordinarie rotering, i nåder föreslagit:

att skyldigheten inom privilegierad bergslagsort till utgörande af tackjernstionde

äfvensom af skattejeru och hyttegälsjern, der någondera af dessa 2:ne sednare

afgiftsposter blifvit åsatt och ännu qvarstår, må för framtiden upphöra emot det att

de förmåner, som dylik ort af Kronan haft sig i egenskap af jernbergslag förunnade,

indragas;

att i följd häraf och med hufvudsaklig tillämpning af hvad Kollegierna rörande

grunderna och sättet för berörda förändrings genomförande förordat och hemställt,

hvarje lägenhet, inom dylik ort, som i sin egenskap af att tillhöra tackjernsbergslag

åtnjuter någon frihet i afseende å räuta eller rotering eller bådadera, må,

på ofvan angifna vilkor och i de fall, som vederbör, åsättas de skyldigbeter härutinnan,

som efter vederbörandes hörande finnas med författningarne öfverensstämma;

att hvad sålunda blifvit iöreslaget i fråga om orter, privilegierade med direkt

afseende på tackjerustillverkning, må gälla äfven för Nyeds bergslag i Wermlands

län, äfvensom för den del af Skinnskattebergs bergslag i Westmanlands län, som består

af Gunnilbo och Heds socknar; samt

att de nya rättsförhållanden, som af den nu ifrågaställda förändringen kunna

varda en följd, må komma att inträda med början af år 1871.

Vid behandling af förevarande till Stats-Utskottet remitterade nådiga framställning

har Utskottet, hvad först angår den del deraf, som afser förhållandet inom

de bergslagsorter, hvilkas privilegier tillkommit med afseende på tackjernstillverkning,

icke funnit något att dervid erinra, hvadan Utskottet, på grund af de förhållanden,

hvilka finnas i den nådiga Propositionen i korthet anförda och uti Kollegiernas

underdåniga utlåtande vidare utvecklade, hemställer,

att Riksdagen, med bifall till hvad Kongl. Maj:t i förevarande

hänseende behagat föreslå, ville för sin del medgilva;:

1:0 att skyldigheten inom privilegierad bergslagsort till

utgörande af tackjernstionde äfvensom af skattejern och hyttegälsjern

, der någondera af dessa 2:ne sednare afgiftsposter

blifvit åsatt och ännu qvarstår, må för framtiden upphöra, emot

det att de förmåner, som dylik ort af Kronan haft sig i egenskap

af jernbergslag förunnade, indragas;

2:o att, i följd häraf och med hufvudsaklig tillämpning af

hvad Kollegierna rörande grunderna och sättet för berörda förändrings

genomförande förordat och hemställt, hvarje lägenhet

inom dylik ort, som i sin egenskap af att tillhöra tackjernsbergslag

åtnjuter någon frihet i afseende å ränta eller rotering

eller bådadera, må, på ofvan angifna vilkor och i de fall, som

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 Stats-Utskottets Utlåtande N-.o 82.

vederbör, åsättas de skyldigheter härutinnan, som, efter vederbörandes

hörande, finnas med författningarne öfverensstämma;

3:o att de nya rättsförhållanden, som af den nu ifrågaställa

förändringen kunna varda en följd, må komma att inträda

med början af år 1871.

Beträffande åter Kongl. Maj:ts framställning derom, att hvad som beslutas

i fråga om orter, privilegierade med direkt afseende på tackjernstillverkning, äfven

må gälla för Nyeds bergslag samt för den del af Skinnskattebergs bergslag som består

af Gunnilbo och Heds socknar; så synes förhållandet i afseende å dessa bergslagsorter

vara annorlunda än för de öfriga bergslagerna. Nyeds bergslag har nem

ligen, enligt Kongl. Brefvet den 31 Mars 1154 9, erhållit sina privilegier på den grund,

att denna bergslag icke hade annat att uppehålla sig med än, såsom orden i

privilegiibrefvet lyda, “allenast strömmar och skog“. Tackjernstillverkning hade,

enligt hvad upplyst blifvit, icke heller der af ålder ägt rum, med ett enda, redan

1755 upphördt undantag, och först under sednare åren hade sådan tillverkning

idkats inom bergslagen vid en hytta, som ännu åtnjuter frihetsår. Väl hade denna

bergslag varit underkastad inskränkning i friheten att föryttra sina skogseffekter, men

denna inskränkning hade, i följd af den frihet, som ansetts i allmänhet böra tillgodokomma

kolhandeln, upphört, och denna ort hade icke derigenom erhållit någon

förmån framför andra orter, i afseende å hvilkas fordna beskattningsförhållanden

likväl någon förändring i följd af den fria kolhandeln icke ifrågasatts. I anledning

af förut väckt fråga om indragning af Nyeds bergslags privilegier, förklarade Rikets

Ständer, uti underdånig skrifvelse den 11 Februari 1830, att de icke funnit skäl för

en sådan åtgärd lör det dåvarande, och sedan dess synes icke någon omständighet

hafva inträffat, som kan föranleda till inskränkning i dessa friheter, hvilka vid köp

af hemman, belägna inom denna bergslagsort, tagits i betraktande och antagligen

inverkat på köpeskillingens bestämmande. Med hänsyn härtill, och då frågan om

tackjernstiondes upphörande icke det riugaste inverkar på förhållandet i afseende

å denna bergslagsort, hvarmed Heds och Gunnilbo socknar, enligt hvad upplyst

blifvit, äro fullt jemförlige, har det synts Utskottet icke vara billigt och rättvist, att

ålägga dessa orter effektiv rotering, hvarifrån de allt hittills varit befriade. Den

benämning af bergslag, som dessa orter nu hafva, torde emedlertid böra upphöra,

utan att någon förändring i samma orters rotering eller beskattning deraf blifver

en följd.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer Utskottet,

4:o att Riksdagen, med tillkännagifvande, att Kongl. Maj:ts

nådiga framställning i denna del icke kunnat bifallas, ville för

sin del förklara, att Nyeds bergslag samt Heds och Gunnilbo

socknar

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Stats-Utskottets Utlåtande N:0 82.

socknar icke vidare må utgöra bergslag, men att likväl någon

förändring i dessa orters rotering eller beskattning derför icke

må ega rum.

Stockholm den 3 Maj 1869.

På Utskottets vägnar:

Arvid Fr:son Fvsse.

Reservationer:

af Herr Hammarhjul™: aDen uti Kongl. Maj:ts nådiga Proposition om upphörande

af tackjernstionden af Kammar- och Kommers-kollegierna åberopade utredning

om de vilkor, hvarunder förenämnda tionde kunde af Staten efterskänkas,

synes mig i det hänseendet ofullständig, att den icke upplyser, huruvida ett

större flertal andra jordegare än dem, som skulle komma att åtnjuta befiielsen,

blifva med den föreslagna roteringen betungade. Att så likväl måste blifva förhållandet,

åtminstone inom Filipstads bergslag, har jag inhemtat af bevis ifrån

Häradsskrifvare!! i orten, enligt hvilket antalet hemmansegare, som tillverkade

tackjern 1868, utgjorde 91 personer, men deremot hela antalet mantalsskrifne hemmansegare

samma år uppgick till 423, således 332 personer flera, än dem, som

blåste i hytta. Att förhållandet måste vara ungefär lika inom öfriga bergslager

torde kunna tagas för gifvet. Att nu med ett nytt onus belägga alla

jordegarne inom bergslagerna derföre, att ett fåtal af dem får eftergift af en

skatt, synes mig ingalunda vara billigt, helst som dessa eftergifter verka till

den grad ojemnt, att t. ex. Vester bergslagen gör en årlig vinst af 7,693 R:dr

och Filipstads bergslag af 6,643, under det att Lindes bergslag årligen förlorar

7.352 och Lerbäck 5,286 R:dr. Väl invändes, att Hellestads, Wånga och

Gunnarskogs bergslager blifvit ålagda rotering, då de ifrån bemälda tionde

befriades, men detta skedde före 1859, efter hvilken tid det redan förut bestående

förhållandet legaliserades, att bergslagsjord innehades utan sammanhang

med hyttebruk. Redan 1854 nedsatte Rikets Ständer tackjernstionden till hälften.

utan att deremot fordra någon ersättning, och sedan denna tid hafva inga

Bih. till Riksd. Prot. 1869. 4 Sami. 1 Afd. 45 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Stats-Utskottets Utlåtande N.-o 83.

sådana förhållanden inträdt, sona skulle göra det önskvärdt att nu ålägga dessa

jordegareben tunga, som väl åtminstone icke kan kallas tidsenlig. Jag är

deremot af den åsigt, att, om denna tionde helt och hållet efterskänktes, så

skulle Staten inom kort af bergslagernas uppblomstrande och ökade tackjernstillverkningar

skörda full ersättning för hvad den förlorar. På dessa skäl tve

kar jag icke föreslå,

att skyldigheten inoni privilegierad bergslagsort till utgörande

af tackjernslionde, äfvensom af skatte och hyttegälsjern,

der någondera af dessa tvänne sednare afgiftsposter blifvit

åsatt och ännu qvarstår, må för framtiden upphöra.“

af Herr G. A. Larsson: “Då detta beslut är en ny metod att upplifva

äldre grundräntor å Svensk jord utan jordegarnes hörande, yrkar jag afslag på

den del af Kongl. Maj:ts Proposition, som bestämmer att grundräntor skola

åläggas den förut derifrån befriade jorden.“

Emot 4:de punkten utaf Utlåtandet:

af Herr Friherre Funck samt Herrar Wcern, Björnstjerna och Grefve af

Ugglas.

i\:o S3.

Ankom till Riksd. Kansli d. 3 Maj 1869, kl. 4 e. m.

Memorial, i anledning af åierremiss å en punkt uti StatsUtskottets

Utlåtande, angående grundskatternas omsättning

i penningar m. m.

(I. A.)

Uti det af Stats-Utskottet under N:o 68 afgifna Utlåtande, i anledning

af väckta frågor, angående grundskatternas omsättning i penningar m. m., har

Utskottet uti punkten under litt. C hemställt, att Riksdagen, vid anmälan af

sitt beslut, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga framställning i ämnet, ville

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1869:59 Skrifvelse, i anledning af Kongl. May.ts nådiga Proposition, angående upphörande af a1 i texten