Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af Kongl. May.ts nådiga Proposition angående åtskilliga frågor rörande postväsendet, äfvensom af väckta motioner om dels nedsättning i nu stadgade porto, dels upphäfvande af tiäningsutgifvarcs skyldighet att förse tidning med stämpel »i. m. För de särskilda frågor rörande postväsendet, hvilka Kongl. Maj:t genom den nådiga Propositionen

1870-04-30 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1870:11, Betänkande, i anledning af Kongl. May.ts nådiga Proposition angående åtskilliga frågor rörande postväsendet, äfvensom af väckta motioner om dels nedsättning i nu stadgade porto, dels upphäfvande af tiäningsutgifvarcs skyldighet att förse tidning med stämpel »i. m. För de särskilda frågor rörande postväsendet, hvilka Kongl. Maj:t genom den nådiga Propositionen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bev\llnings-U(sköttel s Betänkande N.a II.

1

N:o 11.

Anis. till Rikud. Kansli d. 30 April 1870, kl. 12 midd.

Betänkande, i anledning af Kongl. May.ts nådiga Proposition angående

åtskilliga frågor rörande postväsendet, äfvensom af väckta

motioner om dels nedsättning i nu stadgade porto, dels upphäfvande

af tiäningsutgifvarcs skyldighet att förse tidning med

stämpel »i. m.

För de särskilda frågor rörande postväsendet, hvilka Kongl. Maj:t genom

den nådiga Propositionen (Nio 32) underställt Riksdagens pröfning, äfvensom för de

enskilda motioner i hithörande ämnen, hvilka, lika med den Kongl. Propositionen,

blifvit till Utskottets handläggning öfverlemnade, får Utskottet, i den ordning ämnenas

beskaffenhet föranleder, här nedan redogöra och i sammanhang dermed sitt

utlåtande afgifva.

Bland förstnämnda frågor förekommer den om medgifvande af frankeringsfrihet

eller rättighet att få bref med post befordrade utan någon af afsändaren

erlagd betalning. Såsom af den nådiga Propositionen samt General-poststyrelsens

skrifvelse med förslag till allmän poststadga af den 25 Augusti 1869 (bland Riksdagens

ledamöter utdelad) inhemtas, har dylik fraukeringsfrihet, hvilken redan är

medgifven i alla Europas stater utom Ryssland, Spanien och Portugal, samt äfven

är hos oss gällande för nästan all brefvexling med utlandet, varit här tillämpad i

afseende å sådana bref, som nedläggas i ångbåts- eller diligenslådor, från år 1835

och till dess år 1860, efter införande af medelportot pcb frimärkena, det allmänna

fraukeringstvånget återställdes, hufvudsakligen för att derigenom vinna en beqvämare

kontroll å portoafgifternas behöriga redovisande. Då emellertid, enligt hvad i oinförmälda

Generalpoststyrelsens underdåniga skrifvelse finnes anfördt, under tiden

emellan 1835 och 1860 icke någon egentlig klagan öfver portoförsnillning såsom

Bih. till Riksd, Prof. 1870. 5 Sami. 1 Afd. 9 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillnings-Utskottels Betänkande N:o f/.

följd af frankeringsfriheten förekommit och faran för sådan försnillning numera

genom postväsendets vunna utveckling borde vara icke allenast betydligt förminskad,

utan äfven medelst lämpliga anordningar kunde alldeles förebyggas, hvartill äfven

komme, att berörda frihet vore i an.lra hänseenden just egnad att förekomma undansnillande

af bref, som till postbefordran aflemnats; då vidare frankeringsfriheten

borde anses vara af verkligt behof påkallad, så vida nemligen derom finge dömas af

det förhållande, att, oaktadt frankeringstvånget nu varit i tio år påbjudet, likväl

ännu dagligen förekom me bref, hvilka, i följd af bristande eller ofullständig frankering,

måste lemnas utan befordran, och tillsammans åren 1866—67 uppgått till

ett antal af omkring 11,000 stycken; då slutligen rättigheten att få aflemnade bref

försända, oberoende af om afgiften derför blifvit på förhand erlagd eller ej, kunde

antagas böra i betydlig mån befrämja brefvexlingen och sålunda äfven öka brefantalet,

hvilket efter år 1860 icke vuxit i samma förhållande som under de närmast

föregående åren, och ännu vore jemförelsevis vida mindre än i de flesta andra

länder, samt sålunda skulle lända icke mindre den brefvexlande allmänheten än

äfven postverket till fördel, har Kongl. Maj:t-, utan afseende å de derigenom föranledda

ökade göromålen vid postanstalterna, samt den besvärligare revisionen och

bokföringen, velat föreslå Riksdagen, att upphäfva det nu gällande frankeringstvånget;

—• hvarjemte Kongl. Maj:t i sammanhang dermed, och af skäl Som i den

nådiga propositionen finnas anförda, föreslagit, att med bibehållande af nuvarande

frankeringsafgifter och iakttagande af här nedan angifna grunder för afgifternas fördubbling

och tredubbling, det porto, som skall erläggas vid emottagande af ofrankeradt

bref, må bestämmas för enkelt bref till 25 öre, för dubbelt till 35 öre och

för tredubbelt till 45 öre.

Utskottet har visserligen icke kunnat underkänna betydelsen af de till förmån

för frankeringsfriheten sålunda anförda skäl, så mycket mindre, som bland

dem står främst angelägenheten att än vidare befrämja säkerheten och lättheten af

den för hvarje bildadt folk så ytterst vigliga brefvexlingen, men vid ett omsorgsfullt

öfvervägande af å ena sidan de med frankeringstvångets upphäfvande förenade

fördelar, och å andra sidan dess olägenheter, hafva dessa senare funnits nog betydande,

att föranleda mycken tveksamhet angående lämpligheten att för det närvarande

tillstyrka ifrågavarande frihet. Sålunda bar inom Utskottet gjort sig gällande

den farhågan, att, trots det föreslagna korrektivet af höjda portosatser för

ofrankerade bref, en oinskränkt frankeringsfrihet alltför ofta skulle komma att missbrukas

och sålunda icke allenast föranleda missnöje utan äfven inverka störande

på sjelfva brefvexlingens säkerhet, hvarjemte äfven ansetts mera än sannolikt, att,

särdeles för de aflägse från postanstalt boende, i vårt vidsträckta land, mycken

både omgång och svårighet torde möta att utbekomma obetaldt bref. Då dertill

äfven kommit, att, sedan dels ett lika medelporto för inrikes bref af samma vigt,

dels frimärke såsom representant för portosatsen blifvit infördt, något verkligt behof

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskoltels Betänkande N:o It. 3

af frankeringsfrihet icke kunnat förspörjas, samt väl ännu mindre hädanefter skall

komma att förefinnas, så vida bifall lemnas till Kongl. Maj:ts Proposition om brefvigternas

och de derpå beroende frankeringsafgifternas inskränkande till endast

trenne, så har Utskottet funnit sig böra hemställa:

l:o

att Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, i hvad den afser upphäfvande

af frankeringstvånget för inrikes bref, icke må af

Riksdagen bifallas.

Med afseende å de fördelar, som icke allenast för den brefvexlande allmänheten

utan äfven för posttjenstgöringen skulle uppkomma, derest de nuvarande 11

olika portosatserna för inrikes bref, hvilkas vigt icke öfverstege 50 ort, blefve till

ett mindre antal inskränkta, har Kong]. Maj:t i samma nådiga Proposition äfven

föreslagit: “att, i nära öfverensstämmelse med hvad under de senaste åren äfven

annorstädes blifvit vedertaget, den enkla brefvigten, som för närvarande är bestämd

till ej fullt 4 ort, måtte till jemt 4 ort fastställas; att till bref af dubbel vigt,

för hvilka såväl franko som porto komme att utgöras med två gånger hvad som

belöper för enkelt bref, måtte hänföras alla bref, hvilkas vigt öfverstiger 4 men

ej 25 ort; samt att tredubbelt franko eller porto måtte beräknas för bref af mer

än 25 och högst 50 ort, hvaremot tyngre försändelser komma att till paketer

hänföras."

Enligt Kongl. Kungörelsen den 12 Juli 1860 är vigtberäkningen för bref sålunda

bestämd, att för bref intill 4 ort betalas enkel portosats, från 4 till 7 ort,

dubbel sådan o. s. v., med tillägg af en portosats för hvarje vigt-tillökning af 3

ort, intill dess brefvigten uppgår till 22 ort, hvarefter någon vigtmoderation är

medgifven, hvilken likväl först i fråga om bref af 30 ort eller deröfver kan sägas

vara af större betydenhet.

Då likväl tyngre bref i allmänhet icke undergå annan postbehandling eller

förorsaka postförvaltningen större besvär och olägenhet än de mindre tunga, samt

de dem ålagda högre afgifter följaktligen böra betraktas endast såsom ersättning

för den större transportkostnad de i allmänhet tillskynda postverket, lärer fordran

på ett särskilt porto för hvarje enkel brefvigt icke kunna anses billig eller ens

berättigad; och då nu gällande författning, först efter det bref uppnått en vigt af

31 ort, medgifver någon anmärkningsvärd moderation, hvilken sålunda endast ytterst

sällan kommer den brefvexlande allmänheten till godo, synas visserligen de ifrågavarande

bestämmelserna böra undergå eu revision i syfte att underlätta postbefordringen

af tyngre bref. Kong]. Maj:ts förslag i detta afseende, att inskränka de

nuvarande 11 olika portosatserna för inrikes bref, icke öfverstigande 50 ort i vigt,

till endast trenne sådana, kan väl synas ganska genomgripande, men då, enligt hvad

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o It.

Utskottet varit i tillfälle inhemta, en dylik reform lärer kunna vidtagas utan fara

för postkassans förmåga att af egna tillgångar bestrida postväsendets underhåll och

fortgående utveckling, samt då fördelarne af densamma för så väl allmänheten som

äfven förvaltningen, genom större lättnad i postbehandlingen och enkelhet i räkenskaperna,

ligga i öppen dag, bör hvarje betänklighet af sådan anledning vara undanröjd.

Ett hinder för en så betydande nedsättning i nu stadgade afgifter för

tyngre bref skulle visserligen kunna möta i farhågan, att derigenom antalet sådana

bref skulle alltför mycket tilltaga och i samma mån bördan för de skjutsskyldige

posthemmanen komma att öfver hofvan stegras, men då, enligt hvad Utskottet från

tillförlitligt håll blifvit meddeladt, samtliga posthemmanen med detta års utgång

antagligén komma att från den dem åliggande postskjutsskyldighet befrias och postbefordran,

så vidt möjligt är, verkställas efter af vederbörande styrelse afslutade

beting, kan icke en dylik farhåga på frågans bedömande öfva något vidare inflytande;

och då slutligen öfriga af en dylik reform möjligen befarade olägenheter

lika litet hos oss, som i andra länder, der densamma blifvit genomförd, synas förtjena

något synnerligt afseende, har Utskottet ansett sig böra tillstyrka bifall till

Kongl. Maj:ts anförda förslag, med iakttagande dock deraf, att, hvad i detsamma

angår beräkningen af afgift för vid afsändandet obetalda bref, bör, derest Utskottets

ofvan gjorda hemställan om frankeringstvångets bibehållande vinner Riksdagens bifall,

anses vara förfallet. Utskottet hemställer alltså:

2:o

att de särskilda frankeringsafgifterna för inrikes bref, icke öfverstigande

50 ort i vigt, må fastställas i enlighet med Kong!.

Maj:ts nådiga Proposition, samt att tyngre post-försändelser må

hänföras till paketer.

Deremot liar Utskottet ansett det af Ilerr P. Petersson inom Andra Kammaren

(motion N:o 178) framställda yrkandet om nedsättning af hvarje portosats

för orekommenderadt bref till 10 öre icke böra bifallas. Det till stöd för detta

yrkande hufvudsakligen anförda skäl, eller att en portosats af 10 öre skulle vara

med vårt myntsystem bättre öfverensstämmande än den nu stadgade, har vid föregående

riksdagar icke förmått göra sig gällande mot betänkligheten, att genom en

dylik nedsättning förminska postverkets inkomster med omkring 200,000 Riksdaler

samt i samma mån möjligen förringa dess förmåga af fortgående utveckling, och

synes nu böra så mycket mindre kunna tillmätas någon afgörande betydelse, som

genom det ofvan tillstyrkta förslaget om portosatsernas inskränkande till endast

Henne, en betydlig fördel redan blefve allmänheten medgifven, hvarför Utskottet

hemställer:

3:o

att Herr P. Peterssons motion icke må bifallas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11,

För att afhjelpa bristerna i nuvarande bestämmelser angående postförsändelser

med eller utan angifvet värde, och tillika bringa lagstiftningen rörande förevarande

ämne i öfverensstämmelse med de grundsatser, som i de flesta andra länder

blifvit under en lång följd af år med fördel tillämpade, och till en del redan

gälla för Sveriges brefvexling med utlandet, har Kongl. Maj:t, i enlighet med hvad

General-poststyrelsen tillstyrkt, vidare föreslagit:

att för hvarje utan angifvande af värde rekommenderadt braf, som förkommer,

må utan afseende å brefvets innehåll, såsom ersättning utbetalas ett en gång

för alla bestämdt belopp af 50 Riksdaler;

att för förkommet paket, som utan angifvet värde till posten aflemnats, må

såsom ersättning betalas 1 Riksdaler för hvarje skålp. af paketets vigt, dock så att

till förenkling af lättare paketers behandling, ersättningen för paket, som i vigt

icke öfverstiger 2 skålp., alltid må utgå med 2 Riksdaler och för paket, som väger

mer än 2 skålp., men icke mer än 4 skålp., med 4 Riksdaler;

att för förkommet bref eller paket med angifvet värde må såsom ersättning

utbetalas ett mot berörda angifna värde svarande belopp, så vidt ej visas kan, att

detta värde öfverstiger det verkliga, i hvilket fall ersättningen bör utgå i enlighet

med det sednare;

att den rekommendationsafgift, som vid inlemnande af (utan angifvet värde)

rekommenderadt bref bör jemte belöpande franko erläggas, och hvilken nu utgör

24 öre, må nedsättas til! samma belopp, hvartill ifrågavarande afgift för bref, som

vexlas mellan svenska och tyska orter, är bestämd, eller till 18 öre; samt

att för försändelser med angifvet värde erlägges, dels en befordringsafgift,

som utgår i fråga om bref med enkelt franko eller 12 öre utan afseende derå om

brefvets vigt är enkel, dubbel eller tredubbel, men för paketer enligt den för dessa

försändelser i allmänhet gällande taxa, dels ock en assuransafgift, utgörande 50 öre

för ett angifvet värde af högst 500 Riksdaler, hvilken afgift höjes med 5 öre för

hvarje belopp af högst 100 Riksdaler, hvarmed det angifna värdet öfverstiger 500

Riksdaler, och med 2 öre för hvarje enahanda belopp, hvarmed värdet öfverstiger

1,000 Riksdaler.

De brister, af hvilka den nuvarande lagstiftningen angående postförsändelser

med eller utan angifvet värde hufvudsakligen befunnits lida, och som, genom

antagandet af de anförda förslagen, ansetts i hufvudsaklig mån böra afhjelpas, äro

dels att, enär postverket icke åtager sig ersätta andra i bref inneslutna värdeföremål

än kontanta penningar, opåtecknadt stämpelpapper samt sådana obligationer,

assignationer och bevis, som i Kongl. Förordningen den 16 Februari 1849 beskrifvas,

eller att ersätta förkomna paketpostförsändelser med högre belopp än 450 R:dr,

den korresponderande allmänheten är betagen all utväg att, utan äfventyr af för
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o U.

lust, till postverket för befordran öfverlemna vare sig bref, innehållande andra slags

värdepapper än de nämnda, eller paket, hvars innehåll i värde öfverstiger 450 R:dr,

samt dels att postverket för bortkommet bref, som afsändts under så kallad sluten

rekommendation, icke utbetalar någon1 ersättning, förrän uppgiften om brefvets

innehåll blifvit inför domstol beedigad, hvilken omgång jemte kostnader otvifvelaktigt

varit en mycket bidragande orsak, att orekommenderade penningebref till icke

obetydligt antal ännu förekomma.

Hvad nu först beträffar ersättningen för bref, som afsändts under så kallad

sluten rekommendation, anser Utskottet redan de i Kongl. Maj:ts Proposition

anförda skäl vara afgörande till förmån för förslaget. Då dertill kommer, att brefafsändare

sålunda erhåller rätt att mot erläggande af en billig rekommendationsafgift

icke allenast tillförsäkra sig ersättning till bestämdt belopp för hvad slags

i brefvet inneslutna värdeföremål som helst, hvarigenom benägenheten att för dylika

värdeförsändelser begagna postverket måste betydligt ökas, utan äfven att, vare

sig brefvet innehåller värdeföremål eller ej, bereda detsamma den större trygghet,

som måste blifva följden deraf, att, i händelse af dess förlust, eu viss skadeersättning

åligger postverket; då vidare, i händelse af brefvets förkommande, den bestämda

ersättningen utan någon omgång genast skall utbetalas, hvaraf en mera

allmän rekommendation af äfven mindre värdebelopp bör blifva en sjelfskrifven följd,

och sålunda icke allenast postbetjeningen mindre utsättas för den, efter hvad erfarenheten

visat, stundom alltför starka frestelsen att undansnilla bref, som förmodas

innehålla penningar^ utan äfven ett af de många stadgandena om edgång kommer

att ur vår lagstiftning uteslutas; samt då slutligen den invändningen, ätt, genom

antagande af det föreslagna stadgandet, en mindre ersättning än den nu bestämda

skulle komma att af postverket för förkommet bref under sluten rekommendation

utbetalas, icke förtjenar något afseende, enär genom erläggande af eu ringa

assuransafgift och påtecknande af det inneslutna värdet säkerhet kan beredas för

brefvets hela angifna innehåll, finner sig Utskottet utan tvekan böra tillstyrka bifall

till hvad Kongl. Maj:t i förevarande afseende föreslagit.

Billigheten deraf, att för till postanstalt inlemnadt, men förkommet paket

utan angifvet värde någon viss mindre summa såsom skadeersättning af postverket

erlägges, lärer icke påkalla någon särskild motivering, och då de af Kongl. Maj:t

föreslagna, på paketets vigt beroende, ersättningsbeloppen synas fullt tillfredsställande,

hemställer Utskottet:

4:o

att för hvarje utan angifvande af värdet rekommenderadt bref,

som förkommer, må utan afseende å brefvets innehåll utbetalas

ett bestämdt belopp af 50 R:dr; samt

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

B ev din in gs- U/sköttel* Betänkande N:o ii.

5:o.

att för förkommet paket, som utan angifvet värde till posten

aflemnats, må utbetalas ersättning enligt de grunder och till de

belopp, som i Kongl. Maj:ts nådiga Proposition finnas föreslagna.

Beträffande dernäst försändelse af bref eller paket med angifvet värde, synes

Kongl. Maj:ts förslag om dess ersättande med ett mot det angifna svarande belopp,

utan att i allmänhet derför skall erfordras något sådant uppvisande af försändelsernas

innehåll, som i afseende å behandlingen af s. k. öppet rekommenderadt

bref hittills varit föreskrifvet, icke kunna medföra någon fara för postverket,

enär ersättningen ifrågakommer endast då försändelsen förlorats, samt mot missbruket

att åsätta allt för högt värde bör finnas tillräckligt skydd i assurans
afgifterna.

Ehuru i allmänhet ett företeende å postanstalterna af innehållet utaf försändelser

med angifvet värde sålunda icke hädanefter skulle ifrågakomma, och icke

bör anses härstädes mera behöfligt än hvad i andra länder är fallet, kan det dock

understundom och af flerahanda skäl vara för afsändare ensidigt att erhålla posttjenstemans

intyg derom, att i ett afsändt assureradt bref verkligen funnits inneslutet

ett belopp, motsvarande det angifna värdet; hvarföre äfven General-poststyrelsen

i § 12 i sitt förslag till allmän poststadga intagit en bestämmelse, som berättigar

afsändare att mot särskild afgift af 10 öre erhålla sådant intyg eller

qvitto. Utskottet hemställer alltså:

6:o.

att, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, förkommet bref eller paket

med angifvet värde må ersättas med ett mot berörda angifna

värde svarande belopp, så vida ej visas kan, att detta värde öfverstiger

det verkliga; i hvilket fall ersättningen bör utgå i enlighet

med det sednare.

I afseende å afgiften för rekommenderad försändelse utan angifvet värde,

eller s. k. sluten rekommendation, hvilken af Kongl. Maj:t blifvit föreslagen att

nedsättas från 24 till 18 öre, samt af hr P. Petersson i hans här förut omför
mälda

motion till 20 öre, har bort uppmärksammas, att den af Kongl. Maj:t så
lunda

föreslagna afgiften motsvarar den nu stadgade för dylika bref, som utvexlas

mellan svenska och tyska orter, samt är högre än den i Norge och Danmark gällande.

Då derjemte äfven tagits i betraktande, att en sådan icke obetydlig nedsättning

i afgiften bör i hög grad befrämja en allmännare rekommendation af mindre

värdeförsändelser, hvilket ur synpunkten af så väl sedligheten som postverkets

finanser bör genom alla medel eftersträfvas; samt att en afgift af 18 öre jemte

breffranko stiga tillsammans till 30 öre, å hvilket belopp särskilda frimärken finnas,

så hemställer Utskottet, med afstyrkande å herr Peterssons motion,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Benillnmgs-Ulskotlets Betänkande N:o II.

7:o

att hvad Kong]. Maj:t föreslagit angående afgift för utan angifvet

värde rekommenderadt bref må bifallas.

Beträffande de af Kongl. Maj:t föreslagna assuransafgifterna för försändelser

med angifvet värde, hafva dessa dels förefallit Utskottet i sig sjelfva något högre,

än hvad, enligt meddelade uppgifter, det hittills varande förhållandet mellan postverkets

inkomster af brefassuransen och det utbetalda ersättningsbeloppet i sin helhet

i sjelfva verket påkallar, dels äfven befunnits, enligt den i General-poststyrelsens

underdåniga styrelse pag. 30 intagna tabell, samt om till dem läggas de särskilda

10 öre, som för hvarje bref med företedt och qvitteradt värde skall betalas, göra

assuranskostnaderna något drygare än de hittills stadgade, hvilket senare förhållande

måste synas så mycket mindre lämpligt, som ersättningen för förloradt bref under

sluten rekommendation blifvit nedsatt från 150 till 50 Riksdaler. Då sålunda någon

modifikation i de föreslagna assuransafgifterna bort medgifvas, har Utskottet

ansett desamma kunna lämpligen så bestämmas, att för belopp till högst 1,000

Riksdaler afgiften utgöres med 50 öre och derefter, i likhet med hvad nu är stadgadt,

höjes med 2 öre för hvarje 100 Riksdaler, hvarigenom assuransen, äfven med

tillägg af nyssnämnda 10 öre, komme att ställa sig något billigare än nu är förhållandet.

Kongl. Maj:t har väl derjemte föreslagit, att för försändelse af bref med

angifvet värde skall, utan afseende a brefvets vigt, erläggas endast en befordringsafgift

motsvarande enkelt franko eller 12 öre, men då ett så vidsträckt medgifvande

befarats kunna föranleda, att postverket onödigtvis och öfver höfvan belastades med

transport af tyngre bref, bär Utskottet ansett befordringsafgifterna för äfven dylika

bref böra utgå efter samma grunder, som för alla öfriga äro stadgade, och som

synas väl lämpade efter den kostnad och det besvär, de förorsaka postverket, så

mycket heldre, som postkassan derigenom kan lättast beredas ersättning för den

minskning i inkomster, som lärer följa af den ofvan föreslagna modifikationen i

assuransafgifterna. Utskottet hemställer alltså:

8:o

att för försändelse med angifvet värde skall erläggas dels en

befordringsafgift, som i fråga om bref utgår efter samma vigtberäkning,

som redan är för öfriga bref föreslagen, men för

paketer enligt den för dessa i allmänhet gällande taxa, dels

ock en assuransafgift, utgörande 50 öre för angifvet värde af

högst 1,000 R:dr, hvilken afgift höjes med 2 öre för hvarje

100 R:dr derutöfver.

Slutligen

s. 9 Kontrollera mot PDF

Beoillnmys-UfsknUets Betänkande A'';<> II.

9

Slutligen har Kongl. Maj:t, under omförmäla!! huruledes anledningen till

paketpostutvexlingens, i jemförelse med brefkorrespondensen, endast ringa utveckling

inom våld land torde vara att söka deri, att en sådan nedsättning i befordriugsafgifterna

och förenkling i taxeringsföreskrifterna, som genom medelportots införande

kommit brefvexlingen till godo, icke hittills kunnat jemväl för paketpostutvexlingen

beredas, samt att, ehuru med afseende å de långa afstånden och ofta inträffade

behofvet af ökade anspann för posterna och den betydliga årligen växande legal! för

den skjuts, som dertill måste användas, någon af afståndet oberoende uniform taxering

af paketer i allmänhet icke för det närvarande ansetts kunna införas, likväl en

sådan åtgärd utan olägenhet för postverket och med stor fördel för allmänheten

bör kunna vidtagas för mindre paketer, föreslagit, “att för småpaketer, hvarmed

förstås sådana, som väga högst två skålpund, befordringsafgiften må, utan afseende å

afståndet mellan afgångs- och adressorterna, få utgöra, då paketets vigt icke öfverstiger

ett skålpund, 50 öre och då vigten öfverstiger ett men icke två skålpund 75 öre.

I sin oftanämnda underdåniga skrifvelse har General-poststyrelsen i ämnet

hufvudsakligen anfört, att trots den under sednare år vidtagna betydliga utvidgningen

af paketpostförbindelserna, likväl ännu funnos icke mindre än 326 postanstalter,

eller mera än jj:delar af hela antalet sådana, från och till hvilka paketer icke kunna

med post befordras, hvilket förhållande icke allenast utgjorde ett stort hinder för

postutvexlingen i allmänhet utan äfven alltför mycket blottställde postförarne för

frestelsen, att mot upprepade förbud åtaga sig fortskaffande åt paketer, för hvilka

eu laglig befordran genom posten icke kunde beredas. En anledning till denna

paketpostförbindelsernas ringa utveckling, eller att för fortskaffande af paketgods

icke få anlitas de poster, som befordras med posthemmansskjuts, torde väl, enligt

hvad ofvan blifvit nämndt, med årets utgång blifva undanröjd, men en annan icke

mindre betydande, nemligen dels de höga befordringsafgifterna och nödvändigheten

att äfven för mindre paketer tillämpa den nu gällande alltför invecklade afståndstaxan,

återstår dock och har jemväl af General-poststyrelsen ansetts böra och utan

olägenhet kunna borttagas genom införande för småpaketer af ett uniformt medelporto,

efter de grunder som redan blifvit med så mycken fördel tillämpade i afseende

å bref. På dessa skäl, och då förslaget egentligen endast är en följdriktig

utveckling af det ofvan tillstyrkta, enligt hvilket högsta brefvigten skulle reduceras

till 50 ort och betalas med ett uniformt porto, hvaremot tyngre försändelser skulle

komma att hänföras till paketer, för hvilka, då de ej öfverstiga en viss mindre

vigt, äfvenledes ett bestämdt medelporto sålunda bort antagas samt då den stegring

i befordringsafgiften, som sålunda skulle vid kortare transport uppstå, vida

mera än uppväges icke endast genom de lindrigare kostnaderna för paketer, som

befordras längre väg, utan äfven genom den betydande förenklingen af paketposttaxan,

hemställer Utskottet

Bill. till Hikftd, Prof. 1870. f> Sand. I Afd. 0 Höft.

•I

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillnings-lJtskotfets Betänkande ;Y:o tf.

9:o.

att, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, för småpaketer,

hvarmed förstås sådaua, som väga högst två skålpund, befordnngsafgiften

må, utan afseende å afståndet mellan afgångs
och

adressorterna, få utgöra, då paketets vigt icke öfverstiger

ett skålpund, 50 öre, och då vigten öfverstiger ett men icke

två skålpund 75 öre.

Herr L. J. Hierta har inom Andra Kammaren (motion N:o 180), i väsendtlig

öfverensstämmelse med hvad General-poststyrelsen i sin underdåniga skrifvelse af

den 25 Augusti 1869 med öfverlemnande af förslag till allmän poststadga hemställt,

föreslagit: “att åliggandet för tidningsutgifvare att låta förse sina blad med bevillningsstämpel

må upphäfvas; att det för tidningar, som genom postanstalt reqvireras,

bestämda postarfvode icke längre må erläggas; samt att, i stället för dessa båda

afgifter och i enlighet med §§ 72—74 af ofvannämnda förslag till allmän poststadga,

en enda afgift, utgörande i allmänhet 20 procent af hvarje tidnings eller tidskrifts

prenumerationspris, men endast i O procent för tidskrift, som utkommer mindre ofta

än en gång i veckan, må af postverket uppbäras för hvarje genom detsamma befordradt

eremplar.“

Motionären, som till stöd för sitt förslag hufvudsakligen anfört, att den tidningar

m. m. såsom ersättning för postporto nu erlagda stämpelskatt kostar i

uppbörd omkring 40 procent af sitt bruttobelopp; att den drabbar äfven de tidningar,

med hvilka postverket icke tager någon befattning, likasom ock dem, som

förblifva osålda, samt att tidningarne, utom denna skatt, betala jemväl bevillning

efter andra artikeln, hvarjemte tidningsprenumeranterna till posttjenstemännen erlägga

en dryg ersättning, hvilken i vissa fäll uppgår ända till 30 procent af prenumerationspriset,

har i öfrigt åberopat de i ofvannämnda underdåniga skrifvelse framställda

skäl för upphäfvande af tidningars och tidskrifters skyldighet att betala bevillningsstämpel

och dennas ersättande med ett bestämdt postporto. Af denna skrifvelse

inhemfas, att General-poststyrelsen ansett ifrågavarande stämpelafgift, såsom bestämd

att utgöra ersättning för det porto, som eljest skolat för postbefordrade tidningar

och tidskrifter erläggas, egentligen lida af tvänne olägenheter, nemligen dels att

drabba äfven alla de exemplar af tidningar m. in., för hvilka någon postbefordran

icke påkallats, dels att icke inkomsten deraf tillfaller postkassan, hvilken likväl får

uppbära utgifterna för det ökade hästantal, som erfordras för postbefordringeri af

den med hvarje år växande massan af tidningar och tidskrifter. På grund häraf

har äfven Styrelsen föreslagit, att stämpelafgiften äfvensom, under förutsättning af

bifall till sin hemställan om fullständigare indragning af postförvaltarnes sportelaflönihg,

det för postbefordrade tidningar m. in. nu utgående postförvaltarearfvodet

måtte indragas och båda ersättas genom en bestämd portoafgift, hvilken, såsom

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillning^- Utskottets Betänkande N:o II.

11

äfven af Herr Hierta blifvit yrkadt, borde utgå med respektive 20 procent och 10

procent af det pris, hvartill tidningen eller tidskriften af förläggaren tilihandahålles,

med iakttagande likväl deraf att utgifter! för qvartal eller någon del deraf icke i

något fall finge understiga 30 öre för tidning eller tidskrift, som utlemnas minst

en gång i veckan, samt 15 öre för hvarje annan. — Enligt en i den underdåniga

skrifvelsen (pag. 128) intagen tabell skulle dessa sålunda bestämda utgifter för flertalet

postbefördrade tidningar blifva icke obetydligt billigare än de nu stadgade

stämpel- och postförvaltareafgifterna tillsammans, hvarjemte utgifvaren äfven vore

befriad från stämpels erläggande för de exemplar, som icke med post fortskaffades.

Bevillnings-Utskottet yttrade vid sistlidne riksdag, med anledning af då framställda

yrkanden i samma syfte, att det nuvarande sättet för ifrågavarande stämpelafgifters

uppbärande icke fullt motsvarade den för all beskattning gällande regel,

att uppbörden bör göras så billig som möjligt, likasom det ej heller tillfredsställde

anspråkslösa fordringar på enkelhet och reda, hvarföre visserligen en förändring i

detta hänseende vore önskvärd: men då motionären dels icke lemnat någon utredning

af ämnet, dels icke heller fästat nog afseende vid de tvänne lika berättigade

anspråk, som vid bemödandet att afhjelpa det öfverklagade missförhållandet likväl

måste uppmärksammas, nemligen ä ena sidan Statens anspråk å oafkortade inkomster

och å andra sidan den tidningsläsande allmänhetens, att icke med förhöjda

omkostnader betungas; samt då slutligen ett sådant förslag, hvilket i tillämpningen

torde komma att medföra åtskilliga svårigheter, borde i första hand af Generalpoststyrelsen

uppgöras, fann Utskottet sig, ehuru med erkännande af det berättigade

i förslagets syfte, böra detsamma afstyrka.

Ehuru åtskilliga af de betänkligheter, som vid sistlidne riksdag sålunda föranledde

Utskottets afstyrkande yttrande, numera, enligt hvad angående General-poststyrelsens

genomförda förslag blifvit anfördt, måste anses undanröjda, och ehuru

icke mindre olämpligheten af en beskattning, hvars uppbörd medför så betydliga

kostnader, än äfven billigheten af att inkomsten för tidningars och tidskrifters

postbefordran får tillfalla postverket, hvilket vidkännes kostnaderna derför och som

derjemte är för så väl upprätthållandet af sin samhällsnyttiga verksamhet som sin

fortgående utveckling liänvisadt till endast egna tillgångar, obestridligen tala för

bifall till förslagen om tidningsstämpelafgiftens upphörande och ersättande genom

ett bestämdt postporto, återstår likväl betänkligheten att genom en dylik åtgärd

tillskynda Statsverket eu förlust, hvilken kan beräknas till något öfver 60,000 R:dr.

I allmänhet bör väl ensamt denna farhåga icke kunna betinga afstyrkande af en

reform, som erkännes vara i många hänseenden nyttig och billig, men under nuvarande

förhållanden, då så mycket afseende måste fästas vid att bibehålla Statsverkets

inkomster orubbade, har den dock föranledt tveksamhet angående lämpligheten

af densammas antagande för det närvarande, och då dervid äfven tagits i

betraktande, att de föreslagna portosatserna dels skulle komma att för åtskilliga

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Beoiltiungs-btskoUeLs Betänkande N:o II.

tidskrifter och äfven tidningar öfverstiga de nuvarande afgifterna tillsammanlagda

dels äfven för en och annan tidskrift och tidning förefallit högre i förhållande till

portosatsen å andra dylika, än postverkets besvär och kostnad för densammas befordran

torde billigtvis erfordra, och sålunda lär behöfva undergå någon modifikation,

hvartill Utskottet likväl icke nu haft tillfälle framlägga förslag, så hemställes:

10:o

att Herr Hiertas motion för det närvarande icke må

till någon åtgärd föranleda.

Stockholm den 30 April 1870.

På Utskottets vägnar:

(I J. Oscar Alströmer.

Reservation:

emot l:a punkten:

af Herr Bennich, A. G:son: “På de i Kong!. Maj:ts Proposition utvecklade skäl

har jag ansett frankeringsirihet äfven för inrikes brefvexling böra medgifvas: men

då postverkets besvär med uppbörd och redovisning af porto för ofrankerade bref

lärer vara oberoende af brefvens högre eller lägre vigt, har det synts mig lämpligast,

att den lösen utöfver sjelfva portosatserna, som emottagare af ofrankeradt

bref bör erlägga, bestämmes till ett visst och lika belopp för alla dylika bref; och

bär jag trott, att denna lösen, i Kongl. Maj:ts Proposition upptagen till 13, 11

och 9 öre efter brefvens olika vigt, borde bestämmas till en half portosats eller

fi öre.“

Häruti instämma Herrar H. A. Hamilton, W. Croneborg, C. Petre, Carl

Storkenféldf.

Stockholm, tryckt hos A. L. Norman, 1870.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1870:57 Skrifvelse, angående postväsendet. s. 5 i texten