Sök i Ratio Lex

Betänkande, angående allmänna bevillning en. Jemlik! 40 § Riksdags-ordningen får Bevillriings-Utskottet härmed afgifva utlåtande i anledning af de inom Kamrarne väckta och till Utskottet hänvisade motioner, hvilka afse förändring af särskilda bestämmelser rörande allmänna bevillningen.

1870-03-09 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1870:3, Betänkande, angående allmänna bevillning en. Jemlik! 40 § Riksdags-ordningen får Bevillriings-Utskottet härmed afgifva utlåtande i anledning af de inom Kamrarne väckta och till Utskottet hänvisade motioner, hvilka afse förändring af särskilda bestämmelser rörande allmänna bevillningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 3.

1

JV:o a.

Ank. till Hiksd. Kansli den 10 Mars 1870, kl. 4 e. m.

Betänkande, angående allmänna bevillning en.

Jemlik! 40 § Riksdags-ordningen får Bevillriings-Utskottet härmed afgifva utlåtande

i anledning af de inom Kamrarne väckta och till Utskottet hänvisade motioner,

hvilka afse förändring af särskilda bestämmelser rörande allmänna bevillningen.

Vid besvarandet af omförmälda motioner har Utskottet ansett lämpligast att följa

den ordning, hvartill Bevillningsstadgans uppställning gifver anledning; och öfvergår således

först till

Art. I.

Personlig skyddsafgift.

§ 1.

Denna paragraf stadgar: »Utaf hvar och en i mantalslängd upptagen person,

som, enligt gällande författningar, skall utgöra mantalspenningar, erlägges en personlig

skyddsafgift för man med 40 öre och för qvinna med 20 öre.»

Uti en i Andra Kammaren väckt motion (N:o 80) har Herr A. Törnfelt föreslagit,

»att personliga skyddsafgiften måtte upphöra, och den summa den inbringar läggas

på nuvarande andra artikelns bevillning.»

Den i nu gällande Bevillnings-förordning stadgade kapitations- eller så kallade

personliga skyddsafgift hvilar naturligen på den grund, att hvarje samhällsmedlem, oberoende

af sin större eller mindre inkomst och sina skattebidrag i öfrigt, ansetts böra

erlägga en minimiafgift till staten, såsom på en gång ett erkännande af och ett vederlag

för hans rätt att under statens lagar njuta hägn och frid, och den utgår från den

förutsättning, att hvarje arbetsduglig individ måste kunna förvärfva eu inkomst, tillräcklig

att, äfven med afdrag af den staten på sådan grund tillhörande andel deraf,

fylla de enklaste lefnadshehofven. Man har likväl emot dylika kapitationsafgifter framstå.

till Riksd. Prof. 1870. 5 Sami. 1 Afd. 3 Häft. t

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 3.

ställt i viss man befogade anmärkningar, dels emedan de beskatta en inkomst eller förmögenhet,

som i verkligheten kanske icke förefinnes, dels äfven emedan de utgå med ett

bestämdt, för alla lika belopp, och således alldeles icke stå i något förhållande till inkomsten

eller skatteförmågan; och det är äfven af dessa skäl, som numera i flera stater

den sista återstoden af denna ursprungliga beskattningsform blifvit upphäfd. Det bör

derjemte äfven medgifvas, att de personel afgifter, som hos oss under namn af mantalspenningar,

skydds-, folkskola-, kurhus- och fattigvårdsafgifter utgå till stat och kommun,

tillsammans utgöra ett belopp, som för den fattigare familjen kan anses ganska känbar^

äfvensom att de, sammanlagda med allmänna bevillningen, lägga å den mindre

inkomsten en betydligare tunga än å den större. Men å andra sidan får icke heller förbises,

att kommunerna, hvilka bäst äro i stånd att bedöma sina medlemmars skatteförmåga,

ega rätt att aflyfta de personel afgifterna, der de skulle tynga alltför hardt,

och att derigenom en af de främsta anledningarne till klagomål öfver skattens hårdhet

och orättvisa bör vara undanröjd. Äfven staten har å sin sida sökt gå hvarje billia

fordran till mötes genom att successivt förminska den personliga skyddsafgiftens belopp

från resp. 44 och 22 skillingar banko (1: 37 och 68 öre) år 1824 till nu stadgade 40

och 20 öre, en alltför ringa afgift att anses särdeles tryckande, och som med allt skäl

kan sägas vara betingad, visserligen af hvarje individs pligt att i någon mån bidraga

till fyllande af statens behof, men äfven och icke mindre af hans rätt att genom densammas

erläggande kunna känna sig sjelf såsom en verklig medlem åt samhället, äfven

om hans inkomster icke skulle uppgå till det i öfrigt bevillningsbara minsta belopp, och

de derpå beroende medborgerliga rättigheter följaktligen vore honom förvägrade.

Då slutligen befrielse från erläggande af personliga skyddsafgiften skulle medföra

en förlust för statsverket af, för det närvarande, omkring 630,000 R:dr, och då Utskottet

anser sig icke kunna tillstyrka den förhöjning i allmänna bevillningen efter andra artikeln

som skyddsafgiftens borttagande skulle hafva till följd, så hemställer Utskottet,

att Herr Törnfelts motion icke må till någon åtgärd föranleda.

Art. II.

B) Bevillning för inkomst af kapital eller arbete.

Då de motioner, hvilka afse förändring i åtskilliga bestämmelser angående sättet

för utgörande af beskattning enligt denna artikel, nu, såsom äfven vid flera föregående

riksdagar, synas föranledda mindre af missnöje med dessa bestämmelser i och för sig

sjelfva än med deras inflytande'' på kommunalbeskattningen, har Utskottet, innan det

öfvergår till redogörelse för dessa motioner, velat förutskicka den anmärkning, att, då

grunderna för beviilningens utgörande till staten af lätt insedda skäl icke alltid kunna

sammanfalla med de för en jemn och billig kommunalbeskattning lämpligaste, så har

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 3.

3

det af lagstiftningen stadgade nära sambandet emellan kommunalbeskattningen och bevillningen

till staten måst föranleda oegentligheter och deraf följande klagomål, hvilka

Utskottet väl kunnat erkänna såsom i viss mån berättigade, men icke alltid undanrödja,

enär dess befogenhet endast sträcker sig derhän att tillse, det gällande stadgande!!

för bevillningen till staten äro öfverensstämmande med den rättvisa och medgifva den

lätthet och säkerhet i tillämpningen, som bör utgöra all skattelagstiftnings främsta

syftemål.

§ 7, mom. 2.

Uti detta moment, som förklarar, att i den inkomst, för hvilken bevillning skall

af löntagare utgöras, icke inberäknas hans inkomst af boställe, för hvilket fastighetsbevillning

redan blifvit iunehafvaren påförd, har Herr O. Nilsson, i en inom Andra

Kammaren väckt motion (N:o 39), föreslagit den ändring, »att tjensteman, som i stället

för kontant lön fått sig anvisade boställen, skola för sina inkomster af desamma, utom

jordbruksfastighetsbevillningen, erlägga bevillning: då boställen äro utarrenderade, efter

arrendesumman, och, då dessa brukas af indelningshafvaren sjelf, efter taxeringsvärdet,

nemligen femtio öre af hvarje ett tusende Riksdaler Riksmynt.»

Såsom skäl till den föreslagna förändringen har motionären hufvudsakligen anfört,

hurusom det skulle vara med billighet och rättvisa föga öfverensstämmande, att löntagare,

hvilka såsom lön fått sig anvisade boställen, ginge frie från bevillning till staten och

följaktligen äfven från utgifter till kommunen — i vidsträcktare mån än som för annan

jordbruksfastighet betalades — för den ofta högst betydliga afkomst de njöte af samma

boställen, då deremot andra löntagare, som fått sina löner bestämda i kontanta penningebelopp,

icke —• lika litet som andra medborgare — undginge att för denna sin inkomst

skatta såväl till staten som kommunen.

Det af motionären såsom mindre rättvist öfverklagade stadgandet, att löntagare

icke skall erlägga bevillning för inkomst af boställe, hvarför fastighetsbevillning redan

blifvit påförd, står, enligt Utskottets åsigt, i full öfverensstämmelse med föreskriften i

§ 6, mom. 3, att inkomstbevillning icke utgöres för vinst af jordbruksnäring. Det ligger

i öppen dag, att en särskild bevillning för inkomst af dylik egendom nödvändigt

måste innebära en dubbel beskattning af samma beskattningsföremål. Då det derjemte

måste anses icke mindre uppenbart, att embets- och tjensteman, hvilken såsom löneförmån

fått sig boställe anslaget, är för det verkliga åtnjutandet af denna förmån beroende

af den inkomst, han kan sitt boställe afvinna, och i detta afseende sålunda är fullkomligt

likställd med andra fastighetsinnehafvare, samt att denna hans inkomst redan blifvit,

efter enahanda grund som hvarje annan fastighet, beskattad genom bevillning efter boställets

taxeringsvärde, så kan Utskottet icke finna det med riktiga beskattningsgrunden

öfverensstämmande, att ålägga löntagare för sitt boställe annan eller högre bevillning,

än som af öfriga fastighetsinnehafvare utgöres, och får alltså hemställa,

att Herr O. Nilssons motion måtte lemnas utan afseende.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillnmgs-Utshottets Betänkande N:o 3.

§ .9, mom. 2 och § 27.

Lagrummen lyda:

§ 3, mom. 2. Bevillning för inkomst af kapital eller arbete påföres: »annat bolag,

der bolagets rörelse hufvudsakligen, å en eller liera orter, drifves, eller, i fall sådana

bestämda orter icke förefinnas, der bolaget har sin styrelse»; och

§ 27. »Direktionen eller styrelsen för hvart och ett bolag, som tätt sina bolagsreglor

af Kongl. Magt stadfästade och antingen står under offentlig kontroll eller har

inskränkt ansvarighet enligt Kongl. Förordningen den 6 Oktober 1848, skall det åligga

att före April månads utgång hvarje år, på sätt i § 26 finnes föreskrifvet, insända bestyrkt

utdrag af samma bolags sednast afslutade räkenskaper, utvisande beloppet af den,

under det år dessa räkenskaper omfatta, för bolaget uppkomna vinst. Och bör sådant

utdrag beträffande bankbolag utvisa denna vinst, fördelad på hufvudkontoret samt hvarje

af dess afdelnings- och kommissionskontor».

Under förmälan hufvudsakligen, hurusom förstanförda lagrum blifvit tolkadt och

af vederbörande tillämpadt på ett sätt, som icke syntes med dess sanna andemening

eller med billigheten öfverensstämmande, i det nemligen större bolags — deribland särskilt

jernvägsbolags — inkomst af rörelse, som drifves å flera orter, blifvit upptaxerad

och beskattad endast ä den ort, der bolaget haft sin styrelse, äfven om rörelsen der

eljest varit mindre betydande än ä andra ställen, der sådan af bolaget bedrifvits, hvarigenom

de kommuner, inom hvilka bolaget i och för rörelsen sysselsatt en mängd arbetare,

icke allenast gatt miste om allt bidrag till kommunalförvaltningen, utan ofta nog

betungats med ett ganska drygt fattigunderstöd till bolagens orkeslösa eller utfattiga

arbetare, hafva Herrar A. Bäckström och II. Hcegermark i inom Andra Kammaren

väckta motioner (N:is 46 och 231) föreslagit: den förre: att inkomster af fabriker, sågverk,

biuk, masugnar, qvarnar och dylika inrättningar mätte, utan afseende på om de

tillhöra bolag eller icke, i likhet med hvad om fastighet finnes föreskrifvet, beskattas

inom den kommun, der de äro belägna, och den sednare: »att Riksdagen måtte besluta

sadant tillägg till §§ 9 och 27 i nu gällande Bevillningsstadga, att jernvägsbolag skola,

inom hvarje ort der bolaget har stationer, paföras bevillning för den inkomst bolagen

vid samma stationer uppbära, och att upplysning om beloppet af denna inkomst bör af

bolagets direktion, på grund af bolagets sednast afslutade räkenskaper, meddelas.»

Dä bevillningsstadgan, angående orten för bolags påförande af bevillning, föreskrifver

att detta skall ske der bolaget å en eller flera orter hufvudsakligen drifver sin

rörelse, och endast i fall sådan eller sådana orter icke förefinnas, der det har sin styrelse,

vill det synas Utskottet, att stadgan redan i ganska väsendtlig mån medgifvit det

af motionärerna framställda yrkandet, och att hvarje kommun, inom hvilken bolag drifver

någon mera betydande rörelse, bär full rätt att söka göra gällande sina anspråk på

koramunalafgifter för den andel af bolagets behållna vinst, som inom densamma erhållits.

De af motionärerna ur synpunkten af kommunernas rätt och fördel föreslagna ovilkor
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillnings Utskottets Betänkande N:o 3.

5

liga föreskrifter angående bolags påförande af bevillning böra sålunda anses vara af behofvet

föga påkallade, men skulle deremot kunna inverka ganska störande på den lätthet

i tillämpningen och den säkerhet för ett riktigt utgörande af bevillningen för bolags

inkomst till staten, som förordningens nuvarande stadgande!! förläna och som Bevillnings-Utskottet

naturligen måste utan hänsyn till andra förhållanden söka upprätthålla

och bevara. Utskottet hemställer sålunda,

att Herrar Bäckströms och Hsegermarks motioner icke ma till

någon åtgärd föranleda.

Arl. III,

D) Bevillning af Bankbolag med sedelutgifningsrätt.

§ 15.

Lagrummet stadgar ibland annat: att »enskild bank, som eger sedelutgifningsrätt,

erlägger, utom bevillning enligt 2:dra Artikeln, en afgift af två Riksdaler för hvarje

tusen Riksdaler af det högsta belopp af bankens sedlar, som på en gäng under nästföregående

året varit utlemnade i rörelsen.»

Med förmälan hurusom den nuvarande afgiftens ringa belopp, jemfördt med den

minskning i vinst, som genom sedelutgifningsrättens användning tillfogades Riksbanken,

äfvensom Statsverkets behof af höjda skatter, hvilka icke rättvisare kunde drabba annat

föremål än de enskilda^ bankernas sedelemission, och slutligen också den vinst,

som sedelemissionen tillskyndade de enskilda bankerna, hvar för sig borde föranleda

förhöjning i beskattningen å sedelutgifningsrätten, har i särskilda motioner föreslagits en

sådan förhöjning, nemligen:

inom Första Kammaren af Herr Frisk (motion N:o 25) till 5 R:dr; likaledes

inom Första Kammaren af Herr Rydqoist (motion N:o 45) till 10 R:dr; och inom Andra

Kammaren af Herr A. F Petersson (motion N:o 85) till 30 R:dr, allt för hvarje

ett tusen Riksdaler af bankens under föregående år utelöpande högsta sedelbelopp.

Af förhandlingarne vid 1859—1860 årens riksdag angående den nya Bevillningsstadgans

antagande framgår tydligt, att den särskilda bevillning enligt tredje artikeln,

som då ålades sedelutgifvande banker, borde betraktas såsom en särskild beskattning af

det dessa banker medgifna privilegiet att utgifva egna sedlar, äfvensom att den efter

denna grund då stadgade och ännu gällande afgift af 2 R:dr för hvarje 1,000 R:dr af

det under året på eu gång utelöpande högsta sedelbeloppet, icke bestämdes med ledning

af någon beräkning öfver detta privilegiums värde, utan endast i afsigt att derigenom

erhålla af enskilda bankerna en bevillningssumma i det närmaste motsvarande den,

som af dem utgjorts enligt förut gällande bevillningsgrunder. Att med någon noggrannhet

och bestämdhet uppskatta sedelutgifningsrättens förmåga att gifva inkomst låter sig

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 3.

visserligen icke heller göra, och meningärne derom måste följaktligen vara mycket skiftande,

såsom äfven synes af olikheten i de nu föreliggande motionerna, hvilka emellertid

alla syfta till att ställa beskattningen i jemnare förhållande till beskattningsföremålets

värde; men det vill dock synas Utskottet otvifvelaktigt, att den nuvarande bevillningen

å sedelemissionen, utgörande endast procent af den räntefria kredit, som bankerna

genom denna åtnjuta, maste anses alltför lag och följaktligen böra vidkännas en förhöjning,

hvilken såväl billigheten som Statsverkets behof påkalla. Den omständighet att detta

de enskilda bankernas privilegium otvifvelaktigt måste anses derjemte göra ett icke

ringa intrång i Riksbankens förmåga att begagna sin sedelutgifningsrätt, och derigenom

äfven minska dess det allmänna tillhörande vinst, har Utskottet äfven funnit vara en

vigtig anledning att i någon mån tillstyrka motionärernas förslag. I sådant afseende

hai dock Utskottet uppmärksammat, att de enskilda bankerna, såsom kan inhemtas af

bilagda tabell, utvisande för åren 1866—1868 procentförhållandet mellan deras grundfond

och nettovinst äfvensom mellan denna vinst och bevillningen efter tredje artikeln,

i allmänhet arbeta under tryckta förhållanden, samt att sålunda omsorgen om deras icke

endast fortvaro utan äfven konsolidering synes förbjuda att för det närvarande ålägga

dem någon betydligare beskattning, och har Utskottet i anledning häraf ansett sig böra

styrka till bifall af Herr Frisks förslag om förhöjning från lU till lU procent för utelöpande

sedelbelopp.

Utskottet tår alltså, med afstyrkande af Herrar Rydqvists och Peterssons motioner,

föreslå:

att den enskild bank för sedelutgifningsrätt enligt 15 § bevillningsstadgan

ålagda bevillning höjes från 2 till 5 Riksdaler för

hvarje 1,000 Riksdaler af det högsta belopp af bankens sedlar,

som på en gång under nästföregående året varit utlemnade i

rörelsen.

Föreskrifter angående (B) bevillning saf gifter nas påförande.

3:o Pröfningskomitéerna.

§ 62.

Paragrafen stadgar: »Pröfningskomité består af Tjugo högst Tretio ledamöter,

hvilka Konungens Befallningshafvande egen utse bland de af Taxeringskomitéerna

dertill föreslagna personer. Bland ledamöterna i Pröfningskomitéen skall minst hälften

vara egare af fast egendom; och böra Komitéens ledamöter så utses, att Komitéen,

savidt förhallandena medgifva, kommer att utgöras af ett efter beskattningens belopp

och mängden af de skattskyldige skäligen lämpadt antal dels näringsidkare och dels

löntagare, samt att inom Komitéen icke saknas tillförlitlig kännedom om länets särskilda

delar samt dessas ekonomiska tillstånd och hufvudsakliga näringar.»

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 3.

7

I detta stadgande bär i en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 122) Herr

Johannes Andersson, under förmälan hurusom landstinget numera, sedan val af markegångsnämnd

blifvit åt detsamma öfverlemnadt, vore, erkändt bättre än någon annan

korporation eller enskild, i stånd att afgöra hvilka personer, som vore lämpliga att i

sista hand afgöra beskattningsfrågor inom länet, samt att det nuvarande sättet att utse

ledamöter i pröfningskomitéen icke alltid tillbörligen bevakade folkets beskattningsrätt,

enär landshöfdingen kunde efter sitt eget godtfinnande ibland de af taxeringskomitéen

föreslagna kalla ledamöter i pröfningskomitéen, yrkat den ändring, »att val af ledamöter

och suppleanter för deltagande i pröfningskomitéens göromål skall hädanefter

tillkomma landstinget».

Då, såvidt Utskottet förnummit, någon anledning till så beskaffade farhågor, som

af motionären blifvit antydda, icke af nu gifna stadganden om tillsättande af ledamöter

i pröfningskomitéen förekommit, men deremot bestämmelsen, att taxeringskomitéen

eget- föreslå och Konungens Befallningshafvande bland de föreslagna utse dessa ledamöter,

enligt Utskottets åsigt utgör en särdeles lyckligt funnen utväg att betrygga ej mindre

kommunernas än statens rätt, och då derjemte Konungens Befallningshafvande bör förutsättas

i allmänhet ega, stundom i högre grad än landstingen, tillräcklig kännedom om

länets såväl innevånare som förhållanden i öfrigt, för att med urskiljning kunna utse

lämpliga personer att i sista hand inom länet afgöra beskattningsfrågor, så hemställer

Utskottet,

att Herr Johannes Anderssons ifrågavarande motion måtte lemnas

utan afseende.

JP

Utskottet, som sålunda besvarat de motioner rörande allmänna bevillningen,

hvilka från Kamrarne till dess behandling öfverlemnats, har, vid granskning i öfrigt af

Bevillningsstadgans bestämmelser, icke funnit skäl att deruti föreslå någon annan förändring

än den redan omförmälda.

Sedan Statsverkets behof blifvit utredda och bevillningssumman bestämd, samt

tiden sålunda är inne att meddela yttrande angående de i Bevillningsstadgan upptagna

procent- och sifferbelopp äfvensom om den i Kong]. Maj:ts Proposition om Statsverkets

tillstånd och behof gjorda framställning om tilläggsbevillning, skall Utskottet uti

förevarande ämnen göra den slutliga framställning, hvartill förhållandet föranleder, hvithet

Utskottet

får för Riksdagen anmäla,

Stockholm den 9 Mars 1870.

På Utskottets vägnar:

C. J. Oscar Alströmer.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 3.

Reservationer:

l:o af Herr A. AndCFSSOIl vid § 9 inom. 2. »Utskottets beslut i afseende å

§ 9 inom. 2 har jag icke kunnat biträda. Momentet i fråga bär just, såsom af förhandlingarne

vid 1865—1866 årens riksdag visar sig, erhållit sin nuvarande lydelse för

att afhjelpa den öfverklagade olägenheten, att kommuner, inom hvilka bolag dref rörelse,

ginge miste om bidrag af dessa till sina beliofver. Då det likväl, såsom motionärerne

framhållit och jag af egen erfarenhet känner, ofta inträffat att det afsedda ändamålet

icke vinnes till följd af de olika sätt, hvarpå lagrummet tolkas, samt då Kammarrätten

och Kongl. Maj:t, med anledning af anförda besvär, meddelat utslag i motsatt riktning,

anser jag det vara af nöden att ifrågavarande moment erhåller en sådan förändrad lydelse

att ingen villrådighet kan uppstå om rätta tolkningen deraf.

Jag får alltså, jemte det jag fäster uppmärksamheten derpå, att staten genom

mitt här nedan framställda förslag icke i någon mån kan befaras gå miste om den bevillning,

som bolagen skola erlägga, ej heller bolagen påföras mera än hvad de i alla

fall böra betala, anhålla det Riksdagen ville, med upphäfvande af Utskottets förslag, besluta

att § 9 mom. 2 må erhålla följande lydelse:

Jernvägs-, kanal- eller annaUbolag å^den eller de orter, der någon

mera betydande del af dess rörelse drifves och dess beskattningsbara

inkomst bildas, eller i fall sådana bestämda orter icke

förefinnas, der bolaget har sill styrelse.»

Häruti instämmer Herr Pehr Ericsson.

2:o af Herr Friherre AlStrÖmCF, vid § 15: »Då den i § 15 Bevillnings-förordningen

stadgade grund för beskattning af enskild banks sedelutgifningsrätt synes mig

vara oriktig; då en oriktig beskattniugsgrund blir alltmera förkastlig i den mån beskattningsbeloppet

höjes utöfver billighetens gräns; och då jag anser Utskottet hafva öfver
skridit
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 3.

9

skridit denna gräns genom den beslutade förändringen af ifrågavarande §, nödgas jag

deremot anmäla min reservation.»

Häruti instämmer Herr Friherre A. H. Fock.

3:° »f Herr Friherre C. V0I1 Otter, vid § 15: »Då vid 1867 års riksdag förslag

förekommo om förhöjd särskild bevillning å enskilda bankers sedelutgifningsrätt, lemnade

dåvarande Bevillnings-Utskott i sitt Betänkande N:o 11 en fullständig utredning angående

de förhållanden, som blifvit åberopade till stöd för en dylik skatteförhöjning; och

k°m Utskottet på grund af denna utredning till det slutresultat, att hvarken rättvisa,

billighet eller klokhet kunde föranleda till en dylik skatteförhöjning.

Riksdagen godkände Utskottets åsigt, och den sedan år 1860 stadgade''- bevillningen

för nämnda sedelutgifningsrätt har allt hittills bibehållits oförändrad.

Nu åter har på den förseglade sedeln det förslag tillkommit, som Utskottets Betänkande

innehåller och som anser rättvisa, billighet och klokhet tillåta att med icke

mindre än 150 procent förhöja nämnda särskilda bevillning, under det den till belysning

af ämnet bifogade tabell adagalägger den allt annat än afundsvärda vinst, som de flesta

enskilda bankerna under sednare aren af sin rörelse upphemtat.

Vid granskning af denna tabell bör uppmärksammas, att deri för hvarje bank

utföid vinst är beräknad i procent å grundfonden allena, men icke tillika å den redan

föi ut beskattade reservfonden, hvilken likväl icke mindre än sjelfva grundfonden utgör

det aktieegarnes kapital, hvarmed bankrörelsen bedrifves och hvarå den behållna vinsten

bör föi delas. Iakttages detta, skall man finna att landsortsbankerna, hvilka tillkommit

långt mindre med beräkning på hög vinst än för att betjena ortens rörelse, i allmänhet

gifvit i ingå afkastning och icke kunna bära förhöjd beskattning, så vida de icke tvingas

att af de lånebehöfvande betinga sig högre vilkor, än hittills ifrågakomma; i hvilken

händelse verkningarne af skatteförhöjningen torde ytterst träffa dem, som minst böra

ytterligare betungas.

Utom det att rättvisan krafvel'' en, så vidt möjligt, jemn fördelning af skattebidiagen

i föi hållande till behållen inkomst samt de faktiska förhållanden, hvilka föreligga,

nogsamt utvisa, att den förmån sedelutgifningsrätten otvifvelaktigt innebär, i synnerhet

föi banker i mindre kapitalstarka orter, ingalunda kan uppskattas högre, än att den

redan derå, enligt 3:dje artikeln, utgående särskilda bevillning må ur synpunkten af

rättvisa och billighet anses tillfyllestgörande, bjuder således äfven klokheten att man icke

öfverskrider denna gräns; ty ehvad landsortsbankerna,’ hvilkas verksamhet hittills icke

kan förnekas hafva^ varit för näringslifvet gagnande, genom eu obetänksam beskattningsåtgärd

sättas ur stånd att fortsätta sin rörelse eller tvingas att anordna densamma ''på

Bih. till Riksd. Prof. 1870. 5 Sami. 1 Afd. 3 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 3.

vilkor, som för de lånebehöfvande blifva mera tryckande, kommer en till någotdera af

dessa alternativ verkande åtgärd att tillskynda den allmänna näringsverksamheten vida

större olägenheter, äu som kunna uppvägas af den genom beskattningsåtgärden möjligen

inflytande högre statsinkomsten.

Jag tillåter mig således vördsamt hemställa,

att, med ogillande af Utskottets förslag, nu gällande beskattningsföreskrift

i förevarande hänseende måtte bibehållas oförändrad.»

Häruti instämma Herrar Axel Dichson, Grefve 11. A. Hamilton, E. Meijer,

W. Croneborg, A. G. Bennich och F. A. Fovssleck.

4:o Emot Utskottets beslut i afseende å 15 § har jemväl Herr C. Petfé anmält

reservation.

STOCKHOLM, tryckt lios A. Holmberg & Comp., 1870.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell, utvisande enskilda bankernas ställning nedannämnde ån.

1S66.

lee?.

j 180B.

Bankens Namn.

Grundfond.

Q

B

ö

Öl

o*

b

fx.

Cr*

•B

o

t?

ro

5*T

Brutto-inkomst.

Behållning, hvarför er-

lagts bevillning enligt

2:dra Art.

Bevillningen enligt

2:dra Art.

Högsta beloppet af på

eu gång utelöpande

sedlar.

Bevillningen enligt

3:dje Art.

Förhållandet emellan bevill-

aingen efter 3 Art. och netto-

vinsten, uttryckt i procent.

Förhållandet emellan netto-

vinsten och grundfonden,

uttryckt i procent.

Grundfond.

Grundfonds-hypothek.

Bruttoinkomst.

Behållning, hvarför er-

lagts bevillning enligt

2:dra Art.

Bevillningen enligt

2:dra Art.

Högsta beloppet af på

eu gång utelöpande

sedlar.

Bevillningen enligt

3:dje Art.

Förhållandet emellan bevill

ningen efter 3 Art. och netto-

vinsten, uttryckt i procent.

Förhållandet emellan netto-

vinsten och grundfonden,

uttryckt i procent.

Grundfond.

o

►t

p

o*

B

g-.

*■<

►B

O

B-

ce

fr

Brutto-inkomst.

Behållning, hvarför er-

lagts bevillning enligt

2:dra Art.

Bevillningen enligt

2:dra Art.

Högsta beloppet af på

en gång utelöpande

sedlar.

Bevillningen enligt

3:dje Art.

Förhållandet emellan bevil]

ningen efter 3 Art. och netto

vinsten, uttryckt i procent

Förhållandet emellan netto

vinsten och grundfonden,

uttryckt i procent.

1.

Skånes..........

4,290,200

3,000,150

372,175

254,341

2,543,«

5,392,447

10,784,89

4,2

6

4,500,000

*

2,700,000

668,386

513,764

5,137,64

5,307,040

10,614: -

2,1

11,4

4,500,000

2,700,000

655,524

464,963

4,649,63

5,718,574

11,438: -

2,4

10,3

2.

Wcrmlands........

2,000,100

1,500,075

283,554

178,267

1,782,08

3,222,269

6,444,51

3,6

8,9

2,146,625

1,533,841

161,026

1,610,26

2,822,500

5,645,27

3,5

7,5

2,146,625

1,523,841

203,805

120,598

1,205,98

1,685,000

3,370,eo

2,8

5,6

3.

Kopparbergs.......

1,404,000

1,014,000

122,533

87,805

878,05

2,241,079

4,482,16

5

6,2

1,404,000

1,014,000

182,105

76,249

762,49

1,185,500

3,631,34

4,7

5,4

1,404,000

1,014,000

170,791

53,655

536,55

1,488,000

2,999,41

5

3,8

4.

Östergötlands.......

1,496,500

1,122,375

93,187

32,873

328,73

1,416,590

2,832:-

8,6

2,i

1,373,600

827,320

170,669

56,097

560,97

1,398,125

2,796: -

5

4

1,373,000

827,320

121,076

95,978

959,75

1,292,940

2,584:-

20

7

5.

Smålands.........

3,000,000

2,250,000

*)

121,297

1,212,97

3,472,000

6,944: —

5,7

4,4

3,000,000

2,169,396

382,786

122,436

1,224,37

2,772,200

5,544: -

4,5

4

3,000,000

1,827,609

331,798

210,517

2,105,17

2,992,000

5,984,59

2,8

7

6.

Örebro..........

2,250,000

1,687,500

117,533

1,175,33

2,495,106

4,990,2)

4,2

5,2

2,250,000

1,675,500

244,786

74,112

741,12

2,410,500

4,821,91

6,5

3,3

2,250,000

1,687,500

236,057

18,979

189,7)1

2,054,500

4,109,47

21,6

0,8

7.

Mälareprovinsernas ....

3,897,800

2,923,350

504,827

223,077

2,230,77

4,956,940

9,913,88

4,4

5,7 |

3,454,000

2,590,500

474,970

190,743:

1,907,43

4,788,475

7,713,2?

4

5,5

3,454,000

2,590,500

514,899

281,747

2,817,47

3,436,360

6,872,72

2,4

8,1

8.

Göteborgs.........

5,000,000

3,500,000

327,817

257,255

2,572,55

4,191,000

8,382:-

3,2

5,i I

5,000,000

3,500,000

330,936: -

258,448

2,584,48

3,768,630

7,532,26

2,9

5,1

5,000,000

3,500,000

297,800

187,507

1,875,07

3,386,565

6,773,1»

3,6

* 3,7

9.

Stockholms........

1,000,000

612,410

468,935

374,500

3,745: -

2,015,000

4,030:-

1

37,5

1,000,000

612,220

488,511

210,000

2,100: -

1,460,000

2,920: -

1,4

21

1,000,000

612,260

501,244

260,000

2,600:-

1,315,000

2,660:-

1

26

10.

Norrköpings........

1,000,000

750,000

156,272

80,000

800:-

1,068,920

2,137,81

2,6

8 1

1,000,000

750,000

137,346

100,000

1,000: -

**)

**)

—

10

1,249,000

750,600

210,057

124,200

1,242:-

***}

*•*)

_

9.9

11.

Wadstena.........

1,000,000

750,000

158,282

61,260

612,60

726,420

1,452,84

2,4

6,i |

1,000,000

749,850

153,156

51,349

513,49

777,355

1,554,7)

3

5

1,000,000

749,850

153,624

70,219

702,19

806,445

1,612,89

2,3

7

12.

Hallands.........

1,000,000

750,000

88,405

45,924

459,24

1,014,765

2,028:-

4,4

4,6 |

1,000,000

750,000

96,205,99

30,019

300,19

795,000

1,590:

5,3

3

998,000

676,538

121,000

51,795

517,96

t

865,000

1,780:-

3,3

5,2

13.

Sundsvalls........

1,000,000

709,264

78,813

78,800

788:-

830,455

1,660,91

2,1

7,9!

1,000,000

746,799

116,742

92,241

922,41

802,550

1,612,12

1,7

9

1,000,000

749,203

124,064

96,100

961: —

861,490

1,722,98

1,7

9,6

14.

Christianstads.......

1,500,000

1,125,000

155,887

102,106

1,021,06

1,114,005

2,228:-

2,2

6,8 |

1,500,000

1,125,000

173,014

114,072

1,140,72

1,125,000

2,250: -

2

11

1,500,000

1,125,000

100,964

1,009,64

1,328,000

2,656: -

2,6

6,7

15.

Wenersborgs.......

1,500,000

1,125,204

110,698

68,750

687,50

1,071,340

2,142:-

3,1

4,5 1

1,500,000

1,125,038

201,030

128,011

l,280,n

1,289,540

2,578: -

2

8

1,500,000

1,117,188

130,948

1,309,48

1,627,550

3,254:-

2,5

8,7

16.

Industribanken i Norrköping

1,000,000

748,460

80,000

800:-

659,055

l,318,n

1,6

8

1,000,000

741,460

72,650

726,50

**)

*’)

—

7,3

1,000,000

700,960

110,003

1,100,03

***)

***)

—

11

17.

Skaraborgs........

919,390

449,100

61,175

32,567,9?

325,68

1,053,140

2,106,28

6,5

3,5 !

1,000,000

750,000

89,313

893,13

1,288,000

2,576: -

2,9

9

1,000,000

750,000

232,949

112,431

1,124,31

1,624,485

3,248:-

2,9

11,2

18.

Malmö ..........

—

—

—

—

—

—

—

1,805,000

1,086,004

183,696

133.501: -

1,335,01

1,004,000

2,008: -

1,5

7,3;

1,805,000

1,083,511

196,495

114.783

1,147,83

595,000

1,190:-

1

6,4

19.

Gefle...........

—

—

—

—

—

—

—

—

—

1,500,000

1,125,000

160,587

125,000

1,250: -

1,390,000

2,780: -

2,2

8,3

1,500,000

1,125,000

172,808

121,413

1,214,13

1,475,000

2,950: -

2,4

8,1

20.

Uplands..........

—

—

—

—

—

—

—

— :

1,020,000

764,765

117,418

77,070

770,70

742,000

1,484: -

1,9

7,5

1,020,000

781,229

115,982

75,169

751,6!)

769,000

1,538,59

2

•

7,4

21.

Westerbottens.......

—

—

—

—

—

—

—

—

—

1,362,000

874,300

74,535

745,35

700,000

1,400: -

1,9

5,4

1,430,000

938,510

138,229

100,082

1,000,82

732,500

1,465,29

1,4

7

22.

Christinehamns......

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

-—

—

—

—

—’

—

1,240,000

753,065

107,320

1,073,30

1.500,000

2,100:-

1,9

8,6

23.

Borås ...........

—

—

--

—

—

—

—

—

1

—

—

—

—

—

—

—

—

1,000,000

601,190

66,248

662,48

463,910

927,82

1,4

6,6

*) Öppet rnm anger ®U “PPglft '':rh41iite- "*) De häda Norrköpings-bankernas sammanlagda bevillning enligt 3 Art. ***) De häda Norrköpings-baukernas sammanlagda bevillning enligt 3 Art. 3,707

3,264 E:dr och sedelstock 1,632,000 R:dr. l!:dr och sedelstocken 1,853,000 Ruin

Hör till Bevillningå-Utak. Bni. 1870, N:o 3

Stockholm, tryckt hos A. Holmberg & Comp, 1870.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.