Sök i Ratio Lex

Betänkande, angående tullbevillningen.

1870-04-01 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1870:4, Betänkande, angående tullbevillningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillning s-TJtskottets Betänkande N:o 4.

1

X:o 4,

Ank. till Eiksd. Kansli d. 1 April 1870, kl. 3 e. m.

Betänkande, angående tullbevillningen.

Sedan Bevillnings-Utskotttet till pröfning förehaft såväl de från Kamrarne hänvisade

motioner, hvilka afse förändring i nu gällande tulltaxa, som äfven samtliga öfriga

taxans stadgande^, får Utskottet, jemlikt § 40 Riksdags-ordningen, härmed aflemna betänkande

angående tullbevillningen.

Utskottet anhåller att härvid få främst anmäla, att ehuru nu gällande tulltaxa

kan befinnas i ganska många delar sakna önskvärd följdriktighet, har dock Utskottet,

som dels ansett nödig stadga i denna del af lagstiftningen vara för handelns och näringarnes

ostörda utveckling ett väsendtligt vilkor, dels äfven bort under nuvarande förhållanden

fästa stort afseende vid angelägenheten att bibehålla statsverkets inkomster orubbade,

funnit sig böra föreslå endast sådana mindre förändringar, om hvilka särskilda

framställningar blifvit hos Utskottet gjorda och hvilka, utan att utöfva något nämnvärdt

inflytande på statsinkomsten, funnits kunna lända till gagn för en eller annan näringsverksamhet

eller till undanrödjande af oegentligheter vid tulltaxans tillämpning.

Införselstarifen:

Inom Andra Kammaren har Herr J. W. Bandqvist (motion N:o 17) föreslagit, Fisk, saltad

att artikeln sill, saltad eller inlagd, måtte, med upphäfvande af å densamma nu stadgade eller in,a?dtullsats

af 12 öre för kubikfot, få tullfritt införas, och till stöd för sin hemställan anfört,

att denna artikel förbrukas egentligen endast af de mindre bemedlade samhällsklasserna,

hvilka sålunda erlägga största delen af det icke obetydliga belopp, som denna tullsats

inbringar statsverket.

Utskottet medgifver utan tvekan, att upphäfvandet af tullen å sill endast skulle

vara en följdriktig tillämpning af den i tulltaxan numera i öfrigt temligen fullständigt

Bill. till Riksd. Prof. 1870. 5 Sami. 1 Afd. 4 Häft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.

Kaffe.

rf*

\

genomförda grundsats, att lifsförnödenheter af mera oundgängligt slag böra vara från införselsafgift

befriade, och under för statsverket mera gynsamma förhållanden skulle Utskottet visserligen

hafva tillstyrkt upoffring af en statsinkomst, som erhålles endast genom undantag från

en på rättvisa och billighet grundad regel. Men då Utskottet i sina Utlåtanden angående

tullbevillningen för det närvarande bort i främsta rummet taga hänsyn till angelägenheten

att bibehålla statsverkets inkomster orubbade, har det icke synts med nödig omtänksamhet

förenligt att nu från tullafgift befria en införselsartikel, hvilken, såsom föremål

för en mycket vidsträckt förbrukning, lemnar en icke obetydlig inkomst med en i förhållande

till varuvärdet ganska ringa beskattning. Ifrågavarande artikel drager nemligen

en nominel tull af 12 öre för kubikfot, men då införseln deraf till största delen sker

från Norge och sålunda, enligt författningarne angående handelsgemenskapen med detta

land, får ske dels mot half tull och dels afgiftsfritt, blifver den verkliga tullsatsen naturligen

mycket förminskad, hvilket äfven framgår deraf att en införsel åren 1867—1868

af i medeltal 873,353 kubikfot gifvit i tullinkomst blott 49,618 R:dr, motsvarande en

tullafgift af icke fullt 5,7 öre per kubikfot. En så jemförelsevis ringa tullsats, ehuru

visserligen alltid bidragande att i någon mån stegra, varupriset, lärer dock icke kunna anses

nog tryckande för att under alla förhållanden och utan afseende på statverkets behof

böra upphäfvas, sä mycket mindre som de af motionären antydda tullafgifterna å

hummer, ostron och vindrufvor alldeles icke kunna bereda Staten någon ersättning,

emedan dessa artiklar ingalunda utgöra föremål för någon nämnvärd införsel. Då dertill

slutligen kommer, att införselstullen å sill väl komitier att tagas under ompröfning vid

den pågående revisionen af författningarne angående Sveriges och Norges ömsesidiga

handelsförhållanden, finner sig Utskottet böra hemställa:

l:o

att Herr J. W. Lundqvists motion (N:o 17) icke för det närvarande

må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Inom Första Kammaren har Herr Axel Odelberg (motion N:o 3) ibland annat

föreslagit förhöjning i nu gällande tull å kaffe från 12 till 25 öre för skålpund, i det

dubbla syfte att stäfja förbrukningen af denna vara och på samma gång bereda statsverket

ökad inkomst deraf.

Utskottet behöfver icke erinra derom, att kaffe redan länge varit föremål för en

införsel, i hvars beskattning Staten sökt och funnit en icke obetydlig inkomstkälla, och

det bör visserligen medgifvas att, för såvidt man vill genom nya eller stegrade tullaf—

gifter söka bereda ökade inkomster, äfven artikeln kaffe kan dervid tagas i anspråk i

den mån afseendet å den inhemska förbrukningen ej mindre än förhållandena i öfrigt

medgifva. I dessa hänseenden bör likväl upmärksammas, att tullen å kaffe, som från år

1836 till 1867 utgått med 8 till 10 öre, sistnämnda år blifvit höjd till 12 öre per skålpund,

och sålunda utgör en redan ganska betydlig beskattning af omkring 25 procent

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillnings- Vtskotteta Betänkande N:o 4.

3

af varuvärdet, samt att redan förstnämnda tillsatser under en förfluten tid visat sig föranleda

icke ringa oloflig införsel, hvilken, om också numera mycket begränsad, säkerligen

skulle åter tilltaga, derest någon betydligare tullförhöjning stadgades. Att detta blefve

följden af en så stark skatteförhöjning som den af motionären föreslagna torde vara vida

otvifvelaktigare än den af motionären åsyftade förmenta vinsten i sanitärt hänseende

af en minskad förbrukning och i finansielt af en ökad statsinkomst. Men icke blott eu

oloflig införsel skulle på detta sätt uppmuntras, till demoralisation för gränsbefolkningen

och till förlust för statskassan. En fullkomligt loflig införsel öfver gränsen mot Norge,

emot endast half tull till Svenska statskassan, skulle härigenom gifvas en upmuntran,

som icke kunde lända till vart lands fördel och motionären icke heller lärer hafva åsyftat.

Då Utskottet sålunda anser tullen å kaffe hafva redan uppnått den gräns, hvilken klokheten

ur flera synpunkter förbjuder att för det närvarande öfverskrida, så hemställer

Utskottet:

2:o

att Herr A. Odelbergs motion (N:o 3) i här berörda del icke må

till någon åtgärd föranleda.

Herr Odelberg har vidare i sin ofvannämnda motion (N:o 3) föreslagit, att belägga

införseln af ost med en tullafgift af 2 R:dr 50 öre per centner.

Riksdagen åren 1856—1858 ansåg sig från införselsafgiften böra befria alla slag

af aitikeln ost, hufvudsakligen på de grunder, att det icke utan synnerlig svårighet läte

sig göra att med särskilda tullbestämmelser i taxan särskilja de finare och gröfre ostslagen

samt att, enligt hvad kändt var, den vida öfvervägande delen af den då ganska betydliga

införseln bestod af billiga sorter, hvilka utgjorde den mindre bemedlade befolkningens

förbrukning och med allt skäl borde betraktas såsom allmän förnödenhetsvara. Alltsedan

denna tid har införseln af ost varit från tullafgifter befriad, och enär de för denna

tullfrihet då åberopade grunder fortfarande måste anses ega full giltighet, finner Utskottet

icke något skäl att nu undandraga densamma denna förmån, så mycket mindre,

som det ^inflytande tullfriheten för utländsk vara öfvat på den inhemska tillverkningen

icke i någon mån synes påkalla en sådan åtgärd. — I trots, eller kanske i följd, af

denna tullfrihet har nemligen ostproduktionen inom landet så utvecklat sig, att den icke

endast i vida högre män än förut förmår tillfredsställa förbrukningsbehofvet, utan äfven

med växande framgång söker sig väg till utländska marknader. Enligt Kommers-kollegii

uppgifter belöpte sig införseln af ost i medeltal åren 1860—1864 till 12,094 centner,

men i medeltal åren 1865—1869 endast till 8,430 centner, under det utförseln för samma

perioder stigit i medeltal från 823 till 1,379 centner. — Af sådana förhållanden torde

man vala berättigad draga den slutsats, att eu med insigt och omsorg bedrifven inhemsk

ostproduktion för sitt bestånd och fortgående utveckling alldeles icke behöfver en på

tullskydd beroende stegring i sina varupris, hvilken icke kan vinnas annorlunda än på

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.

Smör.

Socker,

orafiineradt.

andra näringars bekostnad och som derjemte i förhållande till den här föreslagna tullsatsen

skulle för de gröfre och billigare ostslagen stiga till icke mindre än omkring 15

procent af varuvärdet. Utskottet får alltså hemställa:

3:o

att Herr Odelbergs motion (N:o 3), i hvad angår begärd tull a

artikeln ost, lemnas utan afseende.

I samma motion har Herr Odelberg äfven föreslagit införselstull a artikeln smör åt

2 R:dr 50 öre per centner. — Enligt Kommers-kollegii uppgifter har införseln af smör utgjort

i medeltal åren 1860—1864: 24,675 mot 26,782 centner under åren 1865- 1869 och således

stigit med, endast 2,107 centner, under det deremot utförseln under samma femårsperioder

stigit från 1,763 till 18,569 centner, eller med icke mindre än 16,806 centner. Då

sålunda omsorgen för den inhemska tillverkningens utveckling icke påkallar återtagandet

af redan länge upphäfda tullafgifter å artikeln smör, hvilka dessutom artikelns egenskap

af förnödenhetsvara förbjuder att medgifva, far Utskottet hemställa:

4:o

att Herr Odelbergs motion (N:o 3), i hvad den afse)- artikeln

smör, jemväl lemnas utan afseende.

Nu gällande tulltaxa stadgar afgift för socker, oraffineradt:

a) icke mörkare än N:o 18 af den i verldshandeln gällande Holländska standard,

hvarå normalprof genom General-tullstyrelsens försorg hållas vederbörande

tullkammare tillhanda ... 1 skålp. 14 öre;

b) till färgen mörkare än nämnda standardnummer, äfven om varan inkommer i

upplöst eller flytande tillstånd ... 1 skålp. 10 öre.

Emot dessa stadganden har Herr Th. Ekenstarn (i motion N:o 201) anmärkt, att

bestämmandet af tullsatserna efter råsockrets yttre utseende nödvändigt måste leda till

lika oberäkneliga som obilliga förluster för raffinadörerna, emedan importeradt råsocker,

ehuru det har lägre nummer än 18 och i verkligheten icke är af bättre beskaffenhet än

råsocker under detta nummer, likväl ofta nog kan vara till färgen ljusare och följaktligen

blifver med den högre tullafgiften beskattadt. Med anledning häraf, samt för att

på samma gång förekomma allt underslef och undvika den nuvarande osäkerheten vid

tullbehandling af råsocker, har motionären föreslagit: »att importör må, när han införskrifvit

råsocker och genom vederbörlig auktoritet på den plats, hvarifrån sockret blifvit

afskeppadt, bestyrker att taxeringen derå är under N:o 18 af i verldshandeln gällande

Holländska standard, men sockret utvisar ljusare färg, ega tillåtelse att i tulltjenstemans

närvaro och under dennes kontroll i sockret tillblanda bensvärta, sa att det göres osäljbart

innan det undergår raffinering.»

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.

5

Den nu stadgade grunden för tullbehandling af råsocker erbjuder obestridligen

fördelen af mycken enkelhet, särdeles i jemförelse med det i flera andra länder antagna

sätt att fördela råsockret i flera klasser med derefter lämpade olika tullsatser, men den

lärer äfven, enligt hvad Utskottet vant i tillfälle inhemta, förorsaka många svårigheter

och oegentligheter, härledande sig deraf att, synnerligast i afseende å de ljusare sockerslagen,

icke ens det mest erfarna öga alltid med säkerhet kan afgöra, huruvida det tullpligtiga

sockrets färgnyans, jemförd med de å tullkamrarne befintliga normalprof, bör

anses ljusare eller mörkare än N:o 18 Holländsk standard, hvarpå likväl uteslutande

beror med hvilken tullafgift det skall beläggas. Följden deraf måste naturligen blifva,

att icke allenast vid olika tullkamrar, utan äfven vid tullbehandling inom samma tullkammare

tillämpningen af tulltaxans bestämmelser lätteligen får utseende af godtycke

och föranleder så mycket bittrare klagomål, som frågan oftast rörer ganska betydliga

summor. Utskottet, som anser angeläget, att denna anledning till förvecklingar emellan

trafikanterna och tullförvaltningen så vidt möjligt undanrödjes, men hvarken kunnat eller

bort framlägga något förslag till de nya reglementariska föreskrifter, som för ändamålets

vinnande kunna befinnas nödiga, och som förutsätta speciel sakkunskap och noggranna

detaljundersökningar, får alltså med anledning af Herr Th. Ekenstams motion hemställa:

5:o

att Riksdagen, med bibehållande af nu gällande tulltaxerubriker

rörande artikeln socker oförändrade, ville i underdånig skrifvelse

anhålla, det Kong]. Maj:t måtte låta utfärda sådana föreskrifter i

afseende å tullbehandlingen af oraffineradt socker att, med undvikande

af de nuvarande olägenheterna dervid, nödig säkerhet beredes

ej mindre sockerimportörerna att icke med högre afgifter, än tulllagstiftningen

afser, belastas, än äfven statsverket att fortfarande få

åtnjuta tull af ifrågavarande artikel till nu stadgade taxebelopp.

Inom Första Kammaren har Herr Odelberg i sin omförmälda motion ytterligare

föreslagit förhöjning i nu stadgade tull å raffineradt socker från 14 till 15 öre per skålpund.

Enligt tidigare, af Bevillnings-Utskottet vid 1867 års riksdag åberopade utredningar,

lemnar det då stadgade och sedermera bibehållna förhållandet mellan tullsatserna

å raffineradt och oraffineradt socker åt de inhemska socker-raffinaderierna ett tullskydd af

något mera än 32 procent af tillverkningskostnaden. Då ett dylikt tullskydd visserligen bör

anses vara fullt tillräckligt, och då våra raffinaderier, trots en under sednare år stigande

införsel af raffineradt socker, förmått upprätthålla sitt tillverkningsvärde, samt då följaktligen

den af motionären föreslagna förhöjda skyddstullen sannolikt skulle snarare föranleda

förminskning än förhöjning i Statens på tullagstiftningen beroende inkomster, på

samma gång den till förmån för en redan gynnad näring lade ytterligare tunga pa den

allmänna förbrukningen, får Utskottet hemställa:

Socker,

raffineradt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 4.

Spannmål,

malen och

omalen.

6:o

att Herr Odelbergs motion (N:o 3), i hvad den afser artikeln raffineradt

socker, lemnas utan afseende.

Vidare har Herr Odelberg i oftanämnda motion föreslagit tull å omalen råg af 10

öre och å omalet hvete åt 15 öre per kubikfot, samt å rågmjöl af 35 öre och å hvetemjöl

af YO öre per centner; hvarjemte Herr Fr. A. Forsbeck inom Andra Kammaren (motion

N.o 238) begärt införselstull a hvetemjöl och korngryn af 1 R:dr per centner.

I ändamål att tillgodose statsverkets behof af ökade inkomster och på samma

gång bereda vår modernäring ett skydd, som kunde i någon mån utjemna olikheterna i

dess och utlandets produktionsvilkor, åsyfta sålunda dessa motioner att beröfva våra

oumbäi ligaste och förnämsta lifsförnödenheter den frihet från tullbeskattning, som under

en lång följd af år varit dem beviljad. Utskottet anser visserligen öfverflödigt att nu

åter vidlyftigt upprepa de redan fyrfaldiga gånger anförda och enligt Utskottets åsigt

fullt giltiga skälen för denna tullfrihet, men tror sig dock böra erinra, att densamma

utgör endast eu konseqvent tillämpning ai de i lagstiftningen angående allmänna bevill—

ningen antagna grundsatser, dels att den ringa inkomst, som icke öfverstiger hvad tillfredsställandet

af lifvets enklaste behof kräfver, bör från beskattning vara fri, dels äfven

att beskattningens belopp skall såvidt möjligt ställas i rättvist förhållande till skatteförmågan

ellei inkomsten. Det ligger nemligen i öppen dag, att en tullafgift å de oundgängligaste

lifsförnödenheter, för sa vidt den afser och äfven verkligen åstadkommer ett

fördyrande af dessa varor, måste verka såsom en direkt skatt på äfven den fattiges

inkomst, på samma gång den står i omvändt förhållande till skatteförmågan,- enär den

håidare drabbar den talrika än den fåtaliga familjen med samma inkomst. Det är följaktligen,

enligt Utskottets åsigt, endast medelst ett noggrannt iakttagande af nu gällande

grundsats om de förnämsta lifsförnödenheternas afgiftsfrihet, som beskattningen kan

anses öfverensstämma med den rättvisa och billighet, som bör utgöra all skattelagstiftnings

främsta grundval, och som det visserligen icke vore med Statens sanna fördel förenligt

att öfvergifva.

Inför dylika betänkligheter bör visserligen jordbrukets anspråk på skydd gifva

vika, så mycket heldre som dessa anspråk, långt ifrån att vara betingade af vår modernärings

oafvisliga behof, icke ens synas vara med dess verkliga intresse förenliga. Tv

med den utveckling spannmålsproduktionen hos oss numera vunnit, är dess främsta behof

otvifvelaktigt en väl ordnad .spanmalshande], hvilken endast såsom fri kan på bästa

sätt tillgodogöra öfverflödet eller fylla bristen, samt derigenom motverka de starka och

produktionen störande prisvexlingar, för hvilka af naturliga orsaker dessa produkter äro

framför andra utsatta. Enligt hvad af 1864 ars tullkomité blifvit utredt, har derjemte

spannmålspriset a utländska marknader under en lång följd af år oftare stått öfver än

under det å den inhemska, ehuru prisskilnaden i allmänhet varit obetydlig, och då för—

förhållandet otvifvelaktigt fortfarande under är af nmedelskörd är enahanda, skulle således

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4. 7

en införselsafgift å spannmål, då tillgången inom landet medgåfve betydligare afsättning, icke

förmå verka till producentens förmån, under det den deremot vid inträffande brist skulle

än mera öka den för förbrukaren då redan nog stora svårigheten att erhålla eu nödvändighetsvara,

som alldeles icke eller endast med den känbaraste uppoffring kan undvaras.

Det bör deijemte uppmärksammas, att det enda sädesslag, som utgör föremål för eu utförseln

regelbundet öfverstigande och under sednare år betydligt stegrad införsel, är råg,

och då enligt hushållningssällskapernas berättelser detta förhållande icke berott ’på minskadt

utsäde, måste det härledas från dels felslagna skördar dels äfven stegrad förbrukning

af ett bättre födoämne, hvilka bada orsaker alldeles icke kunna anses vara af

beskaffenhet att förmå lagstiftaren söka genom konstlade hinder minska införseln af detta

spanmålsslag. En icke obetydlig del af denna införsel af råg bedngas äfven af behofvet

inom vissa orter att, utan afseende å det ofta höga priset, frän utlandet förskaffa sig till

utsäde den jemförelsevis bästa och mest ändamålsenliga vara, och införselsafgift derå

skulle sålunda direkte drabba spanmålsproduktioneri sjelf.

Slutligen bör äfven erinras, att tullfrihet å lifsförnödenheter, såsom främsta vilkoret

för möjligheten att göra lefnadskostnaden och dermed arbetet billigt, utgör sjelfva

grunden för de under sednare år i vår tullagstiftning genomförda reformer, och att nu

rubba denna grundval synes Utskottet vara i hög grad äfventyrligt och icke kunna rättfärdigas

af de i motionerna andragna skäl.

Beträffande åtel frågan om tull a malen spanmal, sa torde den stigande införseln

af detta oundgängliga födoämne för ingen del kunna anses utgöra giltigt skäl för den

föreslagna beskattningsåtgärden. Införseln skulle nemligen icke ega rum, om icke ett

motsvarande behof förefunnes, och tillfredsställandet af detta behof, ehvad det härflyter

af brist på qvarnar eller af de befintligas ofullkomliga skick, synes mindre än något

anna.t böra genom konstlade åtgärder försvåras. Tullbeskattning å mjöl och gryn, undei

det lavaian vore tullfri, skulle dessutom icke lända till jordbrukets fördel, utan fastheldre

endast komma qvarnegarne till godo, under det den deremot blefve en tunga såväl

för mängden af jordbrukarne sjelfva, som för det öfvervägande flertalet af öfriga samhällsmedlemmar.

Ur den allmänna hushållningens, ej mindre än ur dessa enskilda intressens

synpunkt bör äfven den föreslagna beskattningen få anses föga önskvärd, då

skyddandet medelst höga tullsatser af den genom landets naturliga förhållanden redan

gynnade qvarnrörelsen skulle innebära uppmuntran till oförändradt qvarstående å den

jemförelsevis låga ståndpunkt, hvarå förmalningsindustrien inom landet sig i allmännhet

ännu befinner. Den riktning till förbättring i detta hänseende, som under sednare årens

tullfrihet, och synnerligast sedan qvarnräntan med dermed förknippade monopol blifvit

afskaffad, uppenbarat sig genom flera betydligare qvarnanläggningar, hvilka genom ökad,

om också ännu obetydlig utförsel af sina tillverkningar, visat sig kunna i den utländska

marknaden uthålla täflan, synes äfven ådagalägga att en dylik skyddstull är obehöflig.

Pa grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet hemställa:

s. 8 Kontrollera mot PDF

Späck.

Tobak,

oarbetad och

arbetad.

8 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.

7:o

att Herr Odelbergs motion (N:o 3) i nu berörda delar samt Herr

F. A. Forsbecks motion (N:o 238) icke måtte af Riksdagen bifallas.

Artikeln späck drager nu, i likhet med hvad för artikeln tran är stadgadt, en

tull af 1 öre per skålpund. Herr L. J. Hierta har inom Andra Kammaren (motion N:o

132) begärt att, då späck är råvara till tran och den nu stadgade tull derå utgör ett

hinder för trankokeriers uppkomst inom landet, artikeln späck må få tullfritt införas.

En vid sistlidne riksdag väckt motion i enahanda syfte blef af Bevillnings-Utskottet

afstyrkt hufvudsakligen på den grund, att enär tullen å artiklarne späck och

tran, enligt Kommers-kollegii berättelser, tillsammans lemnat under 1867 en statsinkomst

af 15,791 R:dr, men af denna berättelse icke läte sig urskiljas, huru stor del af denna

summa influtit för den till införselsfrihet föreslagna varan späck, så kunde möjligen en

dylik tullfrihet tillskynda statsverket en icke obetydlig förlust. — Sedan Utskottet nu

varit i tillfälle att inhemta, det införseln af späck till största delen sker öfver Stockholm,

men likväl derstädes icke uppgått till högre belopp än 19,722 skålpund år 1868 och

26,062 skålpund år 1869, samt således gifvit en tullinkomst för dessa år af blott 197

och 260 R:dr, finner Utskottet, som anser späck böra, i likhet med hvad för andra råämnen

är medgifvet, få afgiftsfritt införas, icke något hinder möta att tillstyrka bifall

till motionärens förslag, och får alltså hemställa:

8:o

att artikeln späck måtte i taxan uppföras såsom — fri.

Uti Herr Odelbergs inom Första Kammaren väckta, här förut omförmälda motion

är ytterligare föreslaget, att tullen å oarbetad tobak måtte höjas från nu stadgade 26 till 50

öre per skålpund och å arbetad tobak med 25 öre per skålpund, eller för cigarrer till 1 R:dr 55

öre, för karfvad tobak till 70 öre, för malen eller snus till 75 öre, för spunnen, vriden eller pressad

till 60 öre samt för stänger och karotter till 80 öre. Bevillnings-Utskottet vid 1867 års

riksdag afstyrkte af enskild motionär då framstäldt förslag om en vida mindre förhöjning

af införselsafgifterna å tobak, förnämligast med anledning deraf att, då nu gällande tull

å denna vara i Norge endast utgör 25,64 öre pr skålpund, hvarje större tullförhöjning

måste ytterligare stegra den redan befintliga böjelsen till oloflig införsel öfver vår mot

detta land vidt utsträckta landgräns. Då denna betänklighet äfven nu och i så mycket

högre grad, som den begärda tullförhöjningen är mera betydlig, måste göra sig gällande,

samt då motionären, ehuru förmenande: »att man i allmänhet kan hvad man vill», icke

ens antydt något sätt, än mindre framlagt förslag till förekommande af de befarade olägenheterna

eller till garanti mot deraf härflytande förlust för statskassan, finner sig

Utskottet icke kunna tillstyrka bifall till den gjorda framställningen angående oarbetad

tobak; vid hvilket förhållande, och då förslaget om stegrade tullsatser a olika slag af arbetad
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.

9

betad tobak synes vara framstäldt endast i samband med yrkandet om höjd tullafgift

för råvaran samt utan en sådan förhöjning visserligen icke kunde vara tillrådligt, Utskottet

hemställer:

9:o

att Herr Odelbergs motion (N:o 3), i hvad den afser tobak, oarbetad

och arbetad, icke måtte till någon åtgärd föranleda.

Under artikeln väfnader: linne och hampa, finnes i taxan nu upptagen, bland

andra, en rubrik, så lydande: »mattväfnad af hampa, eller af hampa i förening med

annat i taxan ej specificeradt ämne.....1 skålp. 18 öre».

Handlingarne i ett till Kongl. Maj:t fullföljdt besvärsmål angående tillämpningen

af detta stadgande har Kongl. Maj:t låtit till Bevillnings-Utskottet öfverlemna, för att

tagas i öfvervägande i sammanhang med frågan om tullbevillningen.

Af dessa handlingar framgår, bland annat, att en sträng tillämpning af ordalagen

i omförmälda taxerubrik leder till ett resultat, som icke låter förena sig med rättvisa.

Under det att linne- och hampväfnader af likartad beskaffenhet i allmänhet draga

lika afgifter, ehvad väfnaden utgöres enbart af någotdera utaf dessa råämnen eller af

begge i förening, samt mattväfnad af hampa ensamt eller i förening med annat i taxan

ej specificeradt ämne drager den lägre tull af 18 öre per skålpund, som jemväl är stadgad

för mattväfnad af bomull i blandning med lin eller hampa, är deremot mattväfnad

af lin ensamt eller af lin och hampa i förening, jemlikt den förevarande rubrikens lydelse,

utesluten från tillgodonjutande af den lägre tullsats, som för dylik, vanligen grof

väfnad i allmänhet är bestämd; hvaraf ock följer, att tvänne till värde och beskaffenhet i

öfrigt fullkomligt lika varuslag blifva underkastade så betydligt skiljaktiga afgifter, som

18 och 65 öre per skålpund, den sednare uppgående till omkring 50 procent af varuvärdet.

Ehuru ifrågavarande handelsartikel icke är af någon framstående betydelse, lärer

det likväl få anses icke ovigtigt att tillvägabringa rättelse, der en uppenbar brist förekommer

i författningen och leder till orättvisa vid tillämpningen; Och anser sig Utskottet

följaktligen böra hemställa:

10:o

att rubriken:

»Väfnader:

linne- och hamp-:

mattväfnad»

må erhålla följande förändrade lydelse:

»mattväfnad, äfven om annat, i taxan ej specificeradt ämne deri ingår.

Bih. till Riksd. Prot. 1870. 5 Sami. 1 Afd. 4 Häft.

Väfnader.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.

Ether och

-Ether spirituös

us,

Bränvin och

Sprit samt

Ättika.

Inom Andra Kammaren har Herr Per Eriksson (motion N:o 106), under anförande,

att den gröfre linneväfnadsindustrien, som i åtskilliga landsorter i icke obetydlig

mån bedrifves såsm husslöjd, på sednare år företett ett aftagande, hvartill den nedsatta

införselstullen å utländska dylika väfnader ansetts i främsta rummet vara skulden, föreslagit,

att tullen å gröfre linneväfnader må höjas från 15 till 20 öre per skålpund.

Landshöfdingarnes femårsberättelser gifva visserligen vid handen, att under sednare

år linneväfnadsindustrien såsom husslöjd i åtskilliga län, särdeles de Norrländska,

befunnit sig i aftagande, men anledningen till detta förhållande torde dock icke kunna

sökas i ett för ringa tullskydd mot likartade utländska varor. Den måste nemligen,

enligt Utskottets åsigt, snarare förefinnas i de svårigheter, som förorsakats denna husslöjd

genom en stegrad täfling med den inhemska fabriksindustrien, hvilken under sednare

år synes alltmera börjat sysselsätta sig med tillverkning af dylika gröfre linneväfnader.

Enligt Kommers-kollegii uppgifter har nemligen utförseln af dessa artiklar

stigit från 11,668 skålpund år 1864 till 37,152 skålpund år 1868 och har sålunda vuxit

i jemförelsevis högre grad än införseln, hvilken utgjorde 17,792 skålpund år 1864 mot

40,925 år 1868. Då en förhöjd tull å gröfre linneväfnader sålunda icke synes kunna

lända den ifrågavarande husslöjden till någon fromma och icke heller af några andra

förhållanden synes påkallad, får Utskottet hemställa:

ll:o

att Herr Per Erikssons motion (N:o 106) icke må till någon åtgärd

föranleda.

Då Kong!. Maj:t i sin Proposition om statsverkets tillstånd och behof äfvensom

enskild motionär föreslagit förhöjning i nu gällande afgift för tillverkning af bränvin

samt annan motionär åter tillstyrkt nedsättning i denna afgift, men tullsatserna å bränvin

och sprit äro i väsendtlig mån beroende af det beslut, som med anledning af nämnda

förslag kan komma att af Riksdagen fattas, samt då tullafgifterna å sether och »ther

spirituosus samt ättika böra bestämmas med afseende å de för bränvin och sprit stadgade,

får Utskottet hemställa:

12:o

att med pröfningen af tullsatserna å dessa artiklar må få anstå,

till dess Riksdagen angående beskattningen å inhemskt bränvin

fattat beslut.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.

11

Taxe-underrättelserna,

Uti en till Kong!. Maj:t ingifven skrift liar Grefve Sten Lewenliaupt, med förmälan

att han, med anledning af den betydligare förbrukning, som inom landet uppstått

af s. k. flamgarner, färgade och tryckta eller endast tryckta bomulls- och yllegarner, i

Malmö anlagt en fabrik för beredande af sådant garn, men att de för dess åstadkommande

erforderliga tvinnade bomulls- och yllegarner dels icke fabricerades här i riket och

dels icke kunde inom landet erhållas till det pris att täflan med det utländska fabrikatet

vore möjlig, utan måste från utlandet införas, i underdånighet anhållit att, enär detta

fabrikat kunde, så vida icke hinder förorsakades genom den för garnet erlagda tull,

blifva föremål för utförsel till Norge så väl som till Danmark, berörda för de råa garnsorterna

erlagda tull måtte vid export af inom landet sålunda förädlade garner restitutionsvis

återfås. — Öfver denna anhållan hafva Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen

gemensamt afgifvit det utlåtande, att då enligt 9 § taxeunderrättelserna vid utförsel

sjöledes från stapelstad af, bland annat, bomulls-, linne- och jutegarns-väfnader, som

blifvit af utländskt råämne inrikes tillverkade, den för garnet erlagda tull återbekommes

under i sagda § af taxeunderrättelserna stadgade vilkor och kontroller, och då rättvisa

och följdenlighet syntes påkalla, att tullen för garnet återställes lika väl när detta blifvit

på nu ifrågavarande sätt som i form af väfnad förädladt, så borde under enahanda

vilkor och inskränkningar, som i afseende å väfnader äro stadgade, restitution af den för

ofärgadt garn belöpande tull medgifvas äfven vid utförsel af bomulls- och ylleflamgarn,

vare sig det blifvit både färgadt och tryckt eller endast tryckt. —■ Bevilluings-Utskottet,

som från Kongl. Maj:t fått emottaga handlingarne i frågan för att komina under ompröfning

i sammanhang med behandlingen af tull-bevillningen, får på de af embetsverken

anförda skäl hemställa:

13:o

att i taxe-underrättelsernas § 9 mom. 1 må näst under rubriken

tobak få tilläggas följande rubrik:

1 skålp. s. k. flamgarn, färgadt eller tryckt: af bomull 8 öre;

» » » » af ull 10 öre;

samt att i 2:a punkten af de i samma § upptagna föreskrifter må

näst före ordet »väfnader» inskjutas orden: »s. k. flamgarn och».

Stockholm den 1 April 1870.

På Utskottets vägnar:

C. J. Oscar Alströmer.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1870:58 Skrifvelse, angående tidlbevillningen. s. 7 i texten