Sök i Ratio Lex

Betänkande angående vilkor en för tillverkning och försäljning af bränvin.

1870-04-16 · 90 sidor, varav 84 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 84 av 90 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1870:8, Betänkande angående vilkor en för tillverkning och försäljning af bränvin.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.

1

N: o 8.

Ank. till Riksd. Kansli den 16 April 1870, kl. 5 e. m.

Betänkande angående vilkor en för tillverkning och försäljning af

bränvin.

Med stöd af § 40 Riksdagsordningen hafva till Bevillnings-Utskottets

behandling blifvit öfverlemnade såväl Kong], Maj:ts till Riksdagen aflåtna

nådiga Proposition (N:o 19) angående förhöjning af bränvinstillverkningsafgiften,

som de inom Kamrarne väckta motioner om ändring i de rörande

vilkoren för bränvins tillverkning och försäljning nu gällande förordningar ;

och får Utskottet efter företagen pröfning af ej mindre ofvannämnda Kongl.

Proposition och enskilda motioner än äfven inom Utskottet förekomna framställningar

härmed afgifva betänkande jemte förslag till nya författningar.

Härvid har likväl bort anmälas, att då de framlagda förslagen till

förändrad lagstiftning i förevarande hänseende så nära betinga hvarandra,

att de ovilkorligen höra i ett sammanhang behandlas, har Utskottet, med afvikande

från den i allmänhet antagna formen, i ett gemensamt betänkande

sammanfört sina yttranden angående såväl förordningen om tillverkningen

som äfven den om försäljningen af bränvin. I betänkandet har derjemte,

för erhållande af klarhet i uppställningen och reda vid behandlingen af deri

upptagna^ frågor, blifvit följd den ordning, att främst blifvit meddelad en kortfattad

öfversigt af hufvuddragen af den föreslagna reformen i lagstiftningen

angående bränvins beskattning och försäljning samt af de allmänna fördelar

derigenom ansetts kunna vinnas; derefter‘hafva i särskilda punkter till Kamrarnes

godkännande hemställts förslagen om såväl de hittills för tillverkning

och försäljning af bränvin stadgade afgifters sammanslående till en enda,

staten tillfallande bränvins-skatt, som äfven om grunderna för den ersättning,

Bill. till Riksd. Prof, 1870. 5 Samt. 1 Afd. 7 Höft. i

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.

hvilken i följd deraf bort kommuner, landsting och hushållningssällskap tillerkännas,

emedan af Riksdagens beslut i dessa reformens väsendtligaste delar

måste vara beroende äfven besluten angående de flesta öfriga i författningsförslaget

intagna, oftast af dessa direkt betingade stadgande^ hvarefter slutligen

under särskilda litt. A. och B. blifvit lemnad redogörelse för samtliga

föreslagna förändrade bestämmelser angående vilkoren för såväl tillverkning

som försäljning af bränvin; och hafva dervid ämnena blifvit upptagna

i den ordning, hvartill författningsförslagens paragraf-följder gifvit anledning.

Den nuvarande beskattningen å inhemskt bränvin sönderfaller i tre

olika afgifter, nemligen en till statsverket ingående å tillverkningen samt en

å minutför sälj ningen och en å utskänkningen, hvilka båda sednare efter fastställda

grunder fördelas emellan kommunerna, hushållningssällskapen och landstingen.

— Den förstnämnda afgiften är väl egentligen en förbrukningsskatt,

men sjelfva det sätt, hvarpå den, i afsigt att icke allenast öfvervaka statens

rätt, utan ock att inskränka sjelfva bränvinstillverkningen, blifvit bestämd att

erläggas, utöfva!- ett sådant tryck på denna i sig sjelf dock hvarken skadliga

eller onyttiga näring, att afgiften kan sägas i icke ringa mån af densamma

utgöras. De sednare afgifter na åter, de å minutering och utskänkning, lida

i främsta rummet af den gemensamma olägenhet att ytterst ojemnt drabba

förbrukningen, enär allt bränvin, som försäljes i parti af 15 kannor eller

deröfver, är från deras erläggande befriadt. Derjemte måste det visserligen

erkännas att stadskommunerna, genom rättigheten att till ett enda för dess

räkning bedrifvet bolag öfverlemna all minuthandel med och utskänkning af

bränvin samt att sålunda i sin hand monopolisera den mindre försäljningen

af en ännu allmän förbrukningsvara, erhållit en godtycklig makt att beskatta

icke endast sina egna, utan stundom äfven kringliggande landskommuners

medlemmar, hvilken icke sällan blifvit alltför hänsynslöst utöfvad och framkallat

berättigade klagomål, på samma gång den äfven kunnat förleda stadens

myndigheter att af omsorg för de finansiela intressena förbise det egentliga

syftemålet vid öfverlemnandet af denna vidsträckta rättighet eller att bereda

staden en större förmåga att öfvervaka och upprätthålla den allmänna ordningen.

— Samtliga dessa missförhållanden påkalla en reform, i syfte att

dels från tillverkningen aflyfta bränvinsbeskattningen, dels jemnare fördela

densamma, dels slutligen bereda kommunerna tillfälle att ordna den mindre

försäljningen af bränvin med uteslutande hänsyn till sina sedliga intressen. —

Utskottet har, med anslutning i hufvudsakliga delar till den af Herr Fr. A.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.

Förstock inom Andra Kammaren väckta motion (Nio 236), ansett dessa syftemål

lättast och säkrast kunna vinnas genom att förena de nu utgående tre

afgifterna till en enda förbrukningsskatt å allt inom landet tillverkadt och

förbrukad t bränvin, hvilken skulle utgöras, då varan utan vidare kontroll

från statens sida utginge i den allmänna handeln, samt odelad tillfalla statsverket,

hvilket åter skulle lemna kommunerna, hushållningssällskapen och

landstingen skälig ersättning för deras genom försäljningsafgifternas indragning

förlorade inkomster.

Utskottet har sålunda, hvad angår tillverkningen af bränvin, ansett de

på lagstiftningen beroende hinder för densammas utveckling numera kunna

utan fara för denna lagstiftnings sedliga ändamål i väsendtlig mån undanrödjas,

och näringen lemnas fri, för såvidt kontrollen öfver de tillverkadt

bränvin ålagda särskilda afgifter samt förhållandena i öfrigt det medgifva.

De band, som fjettra denna industri, hafva väl kunnat vid öfvergången till

den nya lagstiftningen anses nödiga såsom en eftergift åt den allmänna mening,

som allvarligt fordrade, att den öfverfiödiga bränvinsförbrukning, hvilken

hotade att undergräfva nationens såväl sedliga som ekonomiska välfärd, måtte

hämmas, och som ansåg medlen dertill böra sökas icke mindre i direkt inskränkning

af sjelfva tillverkningen än i varans fördyrande genom högre afgift

och större svåråtkomlighet genom stränga försäljningslagar, men numera

höra de erkännas endast föranleda förluster, så för den enskilde som i

statsekonomiskt hänseende, genom att förlama en näring, som, långt ifrån

att vara i sig sjelf skadlig, rätt bedrifven skulle kunna blifva af ganska stor

betydelse för vår allmänna hushållning. — I vårt land, der säd- och potatisproduktionen

redan i vanliga år lemnar ett ej obetydligt öfverskott utöfver

hvad till födoämnen behöfves, men der kommunikationernas beskaffenhet föranleder

stora svårigheter vid afsättningen, måste sprittillverkningen utgöra ett

beqvämt sätt att tillgodogöra detta öfverskott, och utan tvifvel borde denna

näring, som nu står på en i jemförelse med andra länder låg ståndpunkt,

kunna lätt nog utveckla sig derhän, att dess produkter bildade en icke obetydlig

exportartikel. — Ett dylikt näringens kraftiga uppblomstrande skulle,

långt ifrån att motverka det genom försälj ningslagar ne åsyftade hämmandet

af bränvinsförbrukningen, alltmera befrämja detsamma, i samma mån denna

industri genom billigare och fullkomligare arbetsmethoder sattes i stånd att

uppsöka utländska marknader och icke, såsom nu är förhållandet, nödgades

uteslutande inom landet bereda sig afsättning. Utan att i någon mån vilja

underkänna det välgörande inflytande, som den vid 1853—1854 årens riksdag

antagna lagstiftningen i sin helhet på nationen utöfvat, och utan att på något

sätt vilja tillstyrka upphäfvande af de inskränkningar, som i afseende å tillverkning

eller försäljning af bränvin kunna anses fortfarande nödiga för det

med denna lagstiftning afsedda sedliga ändamåls vinnande i allt högre grad,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.

vågar Utskottet sålunda uttala den åsigt, att numera torde utan fara för

detta högre ändamål något mera afseende böra fästas vid så väl det betydande

statsekonomiska intresse, som är förbundet med denna närings kraftigare

utveckling, som vid industriidkarens billiga begäran att i sin handterings

utöfvande icke underkastas andra band eller betungas med större svårigheter

än den å näringens produkt lagda afgift till Staten och kontrollen

öfver dess erläggande nödvändigt fordra.

Bland de till brännerihandteringens tryckta ställning bidragande orsaker

torde stadgandet om skattens erläggande förskottsvis för half tillverkningstermin

i sender vara en af de förnämsta. Såsom af det, för utarbetande

af förslag till ny författning angående vilkoren för bränvins tillverkande, vid

1853—1854 årens riksdag tillsatta Utskotts Betänkande kan inhemtas, voro

anledningarne till detta stadgande dels omsoi’gen att betrygga statens rätt

till fullständigt åtnjutande af denna afgift, dels äfven önskan att återhålla

dem, Indika kunde lättsinnigt vilja försöka en handtering, hvartill de egde

hvarken kapital eller erfarenhet. Följden häraf har naturligen blifvit, att

afgiften kommit att utgöra eu beskattning direkt på tillverkningen, i stället

för, såsom dock skäligt vore, på förbrukningen af bränvin, och om äfven i

allmänhet tillverkaren kunnat genom förhöjdt pris på sin vara återtaga detta

af honom erlagda skattebelopp, och således förbrukningen fått i sista hand

detsamma vidkännas, har dock äfven tillverkningen genom detta beskattningssätt

drabbats af ganska betydande olägenheter. Då likväl statens rätt otvifvelaktigt

kan fullt betryggas äfven utan en dylik förskottsbetalning, och då något

statens förmynderskap lika litet för denna klass af näringsidkare, som för

hvarje annan, synes böra vidare ifrågakomma, har Utskottet ansett dessa

olägenheter böra undanrödjas genom antagande af lämpligare, näringen mindre

förlamande stadganden angående denna beskattnings utgörande.

Det är till en del af sådan anledning, som Utskottet velat underställa

Riksdagens pröfning förslag till författning, i syfte att från tillverkningen till

förbrukningen öfverflytta bränvinsbeskattningen, hvilken följaktligen skulle

erläggas först i det ögonblick tillverkaren vill fritt disponera sin vara, och

denna utgår i handeln för inhemsk konsumtion. Utskottet har i sådant

hänseende funnit sig böra föreslå, att tillverkare af bränvin, derest han icke

vill förskottsvis inbetala större eller mindre del af afgiften och derigenom

förvärfva rätt att i mån af tillverkningens fortgång disponera ett motsvarande

belopp af tillverkningen, må kunna inlägga den del af sin tillverkning, för

hvilken skatt icke blifvit erlagd, i särskild!, enligt lemnade föreskrifter inrättadt

förvarings- eller nederlagsrum, att derstädes under kontrollörs lås

förvaras, på sätt och under vilkor som författningsförslaget närmare redovisar,

samt att tillverkare, som efter slutad bränning vill fortfarande och

utan afgifters erläggande behålla sin vara på sådant nederlag, må dertill

s. 5 Kontrollera mot PDF

B evillnings-Utskottets Betänkande N:o 8. 5

ega rätt intill det nya bränvinsårets början, eller den 1 Oktober, mot erläggande

af eu bestämd nederlagsafgift till staten samt med vilkor att nederlagsmagasinet

under hela tiden förblifver under af Konungens Befallningshafvande

tillförordnad tillsyningsmans uppsigt — att för längre tid medgifva

denna nederlagsrätt vid talrika inom landet spridda brännerier har ansetts

kunna medföra icke obetydlig svårighet, men då, enligt Utskottens åsigt, beskattningen

skall utgöras först vid varans utlemnande till konsumtion inom

landet, och antingen tillverkaren sjelf eller köparen torde vilja dels än vidare

innehålla, dels äfven exportera densamma, i hvilket sednare fall någon beskattning

icke bör ifrågakomma, har blifvit föreslaget, att bränvin må från

bränneri eller nederlag vid bränneri kunna föras till ort med nederlagsrätt,

att derstädes under vederbörande tullförvaltnings uppsigt och kontroll uppläggas.

Föreskrifter angående å sådant nederlag upplagdt bränvins behandling

i afseende å sättet för uttagning, afgiftens erläggande, tiden för nederlagsrätten

o. s. v. hafva ansetts böra af Kongl. Maj:t meddelas i närmaste

likhet med hvad för utländska varor å tullnederlag redan är stadgadt.

Fördelar no af ett dylikt beskattningens ordnande synas Utskottet obestridliga.

Tillverkaren eller köparen af bränvin kunna derigenom, utan hinder

af på beskattningssättet beroende kostnader och olägenheter, behålla sin

vara, till dess de finna densammas afyttrande med sin fördel förenligt, och

sålunda äfven med mindre svårighet upprätthålla sin konkurrens på utlandets

spritmarknader. Fn annan, icke mindre betydande fördel häraf torde

äfven få anses ligga i brän vinstill verkningens jemnare reglerande efter tillgången

på inhemska råämnen, enär öfverskottet af en rik, men mindre god

skörd sålunda bör kunna lättare tillgodogöras genom förvandling till spritvara,

som antingen exporterades eller upplades till framtida behof och derigenom

dels ett kommande års möjligen knappare och dyrbarare skörd undgå

att hardt tagas i anspråk för tillfredsställande af landets förbrukning af

bränvin, dels äfven såväl råvaran som bränvinet otvifvelaktigt vida mindre

komma att underkastas de starka prisvexlingar, som nu i hög grad störa ej

mindre produktionen än omsättningen.

I anledning af dessa förändrade föreskrifter angående tiden och sättet

för beskattningens utgörande har Utskottet äfven föreslagit upphäfvande af

den tillatna bränningstidens nu stadgade indelning i vissa terminer. De nuvarande

stadgandena derom utgöra en qvarlefva från den första perioden af

denna lagstiftning, da man, för att hämma det öfverldagade bränvinsöfverflödet,

ansåg sig böra i möjligaste måtto hämma äfven sjelfva tillverkningen

och följaktligen endast för en mycket kort tid af året lemnade tillåtelse att

bränna. Småningom har man dock frångått denna åsigt, och numera icke

allenast utsträckt tiden för bränvinsbränning till hela den period af året, då

den med fördel kan bedrifvas, utan äfven lemnat hvarje tillverkare full rätt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 8.

att begagna hela denna tid för sin handterings utöfvande, under det likväl

terminsindelningen blifvit bibehållen i samband med åtskilliga föreskrifter om

förskottsafgiftens betalande. Då emellertid detta handteringens ovilkorliga

bindande vid vissa terminer hädanefter, och så vida Utskottets ofvan framställda

förslag vinner bifall, icke blifver i något afseende behöfligt, men deremot

förorsakar tillverkaren betydande olägenheter och stundom äfven kostnader,

hafva stadgandena derom bort ur författningen utgå och tillverkaren

lemnas frihet att efter erhållande af tillståndsbevis för bränvinsbränningens

bedrifvande utöfva sin handtering under den längre eller kortare tid af bränningsåret,

han sjelf kan finna med sin fördel förenlig.

Det nu gällande förbudet mot bränvins tillverkning under sommarmånaderna

eller från den I Maj till den 1 Oktober har deremot, enär i allt fall

rörelsen under denna tid icke lärer kunna med fördel bedrifvas, blifvit bibehållet,

likasom äfven, ehuru med några modifikationer, föreskrifterna angående

ett högsta och minsta tillverkningsbelopp på dygn. Den högsta tillverkningen

på dygn har sålunda blifvit bibehållen vid 1,200 kannor, då deremot

den minsta, för att tillmötesgå, så vidt lämpligt och möjligt funnits, från

flera håll uttalade önskningar, blifvit nedsatt till 200 kannor. På det likväl

genom denna nedsättning icke tillverkningen vid något bränneri måtte blifva

alltför obetydlig i förhållande till de af statsverket bestridda kostnaderna

för kontrollen, har Utskottet trott sig böra föreslå ett stadgande angående

det minsta tillverkningsbelopp i sin helhet, för hvithet skatt får utgöras, och

föreslagit detta belopp till 3,000 kannor, motsvarande en bränningstid af 15

på hvarandra följande dygn med den minsta tillåtna tillverkning.

T sammanhang med denna öfverflyttning till förbrukningen af den hittills

för tillverkningen utgående afgift höra äfven, enligt Utskottets åsigt, de

nu å minutering och utskänkning lagda särskilda afgifter upphöra och sammanslås

med tillverkningsafgiften till en enda beskattning å all förbrukning

af bränvin, att utgöras då bränvinet från bränneri eller nederlag uttages till

förbrukning inom landet och icke vidare från statens sida underkastas någon

kontroll. Skälen till en dylik åtgärd äro lätt insedda. Enligt sammandrag

af erhållna uppgifter å det kannetal bränvin, hvarför försäljningsafgifter blifvit

erlagda under försäljningsåren 1866-—67, 1867—68 och 1868—69 har

detsamma i medeltal för år utgjort inom städerna 4,042,912 och i landsorten

567,074 eller tillsammans 4,609,986 kannor. Bränvinstillverkningen

i riket har i medeltal åren 1866—68 utgjort 12,615,653 kannor, samt åren

1867—69 11,533,517 kannor och kan således i medeltal antagas till 12

millioner. Lägges dertill införseln öfver utförseln, i medeltal åren 1866—68

1,142,778 kannor, erhåller man en summa af 13,142,778, som torde uttrycka

den inhemska förbrukningen under dessa år, om man afser från den

olofliga införseln, hvilken i allt fall icke uppgår till någon betydligare qvan
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8. 7

titet. Från detta sistnämnda kannetal måste dock dragas hvad som blifvit

för beredning af ättika och andra tekniska ändamål användt, hvilket kan

beräknas till 642,000 kannor, då det återstår såsom inom landet förtärdt bränvin

en qvantitet af 12,500,000 kannor. Af dessa uppgifter framgår således, att

endast något mera än 1/3 af det inom landet förtärda bränvinet erlagt förbrukningsskatt,

och då derjemte uppmärksammas, att allt bränvin, som försäljes

i qvantitet af 15 kannor eller deröfver, är fritt från försäljningsafgift,

och att följaktligen det egentligen är de mindre bemedlade klasserna, hvilka

köpa sitt behof af denna vara i smärre qvantiteter, som erlagt denna afgift,

under det de förmögnare derifrån varit befriade, så måste detta förhållande,

från synpunkten lika mycket af rättvisa och billighet som af bränvinsafgiftens

förmåga att gifva inkomst, påkalla rättelse.

Lämpligast har denna rättelse ansetts kunna vinnas genom att, såsom

antyd t blifvit, sammanslå de tre nu utgående olika afgifterna till en gemensam

skatt å bränvinsförbrukningen. I afseende å beloppet af denna allmänna

förbrukningsafgift har Herr Forsbeck i sin ofvannämnda motion, under förutsättning

af en dylik sammanslagning, yrkat, att'' detsamma borde bestämmas

till 1 R:dr per kanna af normalstyrka, hvilken siffra äfven i det närmaste

motsvarar den som erhålles genom förening af nuvarande tillverkningsafgift,

70 öre, med medeltalet af för säljningsafgifterna, eller 321/2 öre. Men då det

ännu måste anses ovisst, huruvida förslaget om försäljningsafgifternas indragande

kan komma att af Kamrarne bifallas, och följaktligen, äfven om den

derpå beroende ersättningen till kommuner, landsting och hushållningssällskap

skall af statsverket utgöras, af hvilka frågors utgång likväl bestämmandet

af skatten för inom landet tillverkadt och förbrukadt bränvin måste ytterst

bero, har Utskottet ansett sig nu böra föreslå denna afgift till endast

80 öre per kanna.

De nu utgående försäljningsafgifterna inflyta likväl icke till staten,

utan fördelas enligt lagligen fastställda grunder emellan kommunerna, landstingen

och hushållningssällskapen. Hvad beträffar stadskommunerna, var

deras rätt att hvar för sig draga särskild inkomst af bränvinsutskänkningen

redan gammal och häfdvunnen, då 1855 års lagstiftning, i afsigt att såvidt

möjligt minska förbrukningen af bränvin och förmå kommunerna noggrant

öfvervaka försäljningen deraf, ålade såväl minutförsäljningen som utskänkningen

af denna vara bestämda särskilda afgifter och formligen tillerkände kommunerna

rätt att uppbära och fritt disponera hela den deraf flytande

inkomst, med undantag endast att åt hushållningssällskapen till upprätthålllande

af deras allmännyttiga verksamhet lemnades en femtedel deraf. Sedermera

har denna lagstiftning hufvudsakligen förblifvit orubbad, med iakttagande

dock deraf att vid 1862-63 årens riksdag en annan femtedel tilldelades

landstingen, och för det närvarande fördelas dessa afgifter enligt förordningen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.

angående försäljning af bränvin sålunda, att landstingen och hushållningssällskapen

erhålla hvardera en femtedel deraf, samt att af de afgifter, som

i stad inflyta, de återstående tre femtedelarne tillfalla staden, men af dem,

som från socknar å landet ingå, de tre femtedelarne aflemnas i landtränteri,

hvarifrån det för hela länet sammanlagda beloppet genom Konungens Befallningshafvande

fördelas på länets samtliga socknar i förhållande till hvarderas

folkmängd. Då således dessa vederbörande kunna åberopa dels gammal häfd,

dels lagligen bestämd rätt för åtnjutande af försäljningsalgifterna eller en dem

motsvarande inkomst, har det synts Utskottet obestridligt att, då nu en bättre

och jemnare reglering af en af de förnämsta skattebördorna påkallar dessa

försäljningsafgifters upphörande eller rättare indragande till staten, rättvisa ej

mindre än billighet fordra, att samtliga de kommuner och korporationer, som

hittills njutit frukten af dessa afgifter, nu erhålla icke allenast en ersättning

derför, utan jemväl en ersättning, hvilken så noggrannt som möjligt motsvarar

den inkomst, de genom afgifternas indragande bevisligen förlorat.

Om för denna uppfattning behöfdes ytterligare skäl, kunde visserligen anföras,

att denna inkomst blifvit af kommunerna i allmänhet använd till verkligen

samhällsnyttiga ändamål, till förbättrad skolundervisning, fattigvård,

sundhetsvård m. in., äfvensom att åtskilliga kommuner med Kong! Maj:ts

tillstånd upptagit lån på längre tids amortering, hufvudsakligen grundad på

den berättigade beräkningen af ett fortfarande åtnjutande al denna inkomst.

Utskottet har vidare ansett, och i sitt förslag till förordning angående

vilkoren för försäljning af bränvin m. in. hemställt, att mot åtnjutande af

ersättning till belopp och efter de grunder, som af Kongl. Maj:t och Riksdagen

gemensamt bestämmas, kommunerna borde vid stadgadt ansvar förbjudas

af minutförsäljning med eller utskänkning af bränvin uppbära några

särskilda inkomster, under det likväl dem lemnades full frihet att i afseende

å utöfvandet af denna försäljning föreskrifva sådana inskränkningar och kontroller,

som för sedlighetens och ordningens upprätthållande kunde anses

nödvändiga.

Genom en sålunda bestämd godtgörelse bör hvarje grundad anledning

till klagomål från kommunernas sida vara undanröjd, enär ersättningen under

normala förhållanden ju kommer att utgå med samma belopp, som de förra

försäljningsafgifterna dem inbringat, ehuru det visserligen är sannt, att de

kommuner, som förstått genom särskilda anordningar förskaffa sig stundom

ganska betydande inkomster af bränvinshandeln, nu komma att i sådant afseende

göra någon förlust. För denna förlust torde dock hvarje kommun

böra finna full ersättning deri, att dess lofliga sträfvan för bränvinsförbrukningens

inskränkning hädanefter icke kan motverkas af någon önskan att

genom ökad försäljning af denna vara förskaffa sig stegrade inkomster. Slutligen
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.

ligen böra äfven de ofta upprepade klagomålen, att åtskilliga stadskommuner

genom monopoliserandet i sin hand af den mindre bränvinsförsäljningen alltför

godtyckligt beskattat en del af sina medlemmar, härigenom vara undanröjda,

under det likväl missbruket af rusdrycker bättre förekommes af kommunens

egen, af hvarje annat intresse oförryckta omsorg att genom försäljningens

noggranna öfvervakande hvarje sådant missbruk stäfja eller

förhindra.

I öfverensstämmelse med ofvan framställda åsigt åligger det Utskottet

nu att afgifva förslag till de grunder, enligt hvilka, för såvidt Riksdagen

beslutar att till Statsverket indraga de nu utgående särskilda försäljningsafgifterna,

godtgörelse bör derför utgöras till kommuner, landsting och hushållningssällskap.

För att i sådant afseende främst bestämma den summa, hvarmed denna

ersättning skall för framtiden utgå, har annan lämplig grund icke kunnat

finnas, om man vill undvika godtyckets, än att fastställa densamma till lika

belopp med den verkliga inkomst, som enligt officiela uppgifter samtliga de

till ersättning berättigade hafva i medeltal under sednare år genom försäljningsafgifterna

uppburit, för såvidt nemligen den allmänna bränvinsförbrukningen,

af hvilken denna inkomst ytterst berott, förblifver oförminskad. Försäljningsafgifterna

hafva under försäljningsåren 1866—1867, 1867 —1868

och 1868—1869 utgjort i afrundadt medeltal 1,617,070 R:dr, under det

tillverkningen af bränvin i medeltal under åren 1866—1869 stigit till 1 2

millioner kannor. Då nu den beskattningsbara förbrukningen under närmast

följande år bör kunna beräknas till samma belopp eller rättare, i händelse

Utskottets förslag om afdrag med tre procent vid tillverkningens uppmätning

skulle komma att bifallas, till 11,640,000 kannor; och då detta

kannetal med den föreslagna beskattningen af 80 öre för hvarje kanna skulle

gifva statsverket en bruttoinkomst af 9,312,000 Rall'', så skulle följaktligen till

en till försäljningsafgifternas nyssnämnda belopp bestämd ersättning af

1,617,070 R:dr erfordras ungefär sjutton procent af denna bruttoinkomst.

Förbrukningen af bränvin är likväl beroende på mångfaldiga, på f örhand

oberäkneliga förhållanden, och bör äfven anses sannolikt i följd af växande

upplysning och sedlighet komma att småningom och allt vidare aftaga.

Under sådana omständigheter vore det icke med nödig omtänksamhet och

statens fördel och rätt förenligt att bestämma ersättningssumman till ett visst

Bih. titt liiksd. Prot. 1870. 5 Samt. 1 Afd. 7 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.

oföränderligt belopp utan afseende å bränvinsförbrukningens och den deraf

beroende statsinkomstens aftagande, likasom icke heller staten kan anses, genom

det för obestämd tid förlänade medgifvandet åt kommuner och korporationer

att uppbära försäljningsafgift & bränvin, vara till en dylik bestämd

ersättning förbunden. Då deremot staten väl bör anses ega full rätt att till

det hittills uppburna beloppet begränsa ersättningen, har Utskottet ansett densamma

böra bestämmas till högst 1,617,070 R:dr, att emellan samtliga länen

fördelas sålunda, som den under punkten 2 upptagna och på officiella

uppgifter grundade tabell angifver, samt derefter genom Konungens Befallningshafvande

inom hvarje län vidare utdelas till kommunerna, hushållningssällskapen

och landstingen med de belopp, som hvar och eu af dem åtnjutit

i medeltal under ofvanuppgifna försäljningsår, men att om deremot bruttoinkomsten

skulle understiga den såsom normal antagna eller 9,312,000 kannor,

ersättningen skall utgå med endast 17 procent af detta bruttobelopp och

mellan de till ersättning berättigade fördelas pro rata parte enligt de i tabellen

angifna förhållandena. Skulle åter bruttoinkomsten öfverstiga nyssnämnda

normalsumma, bör icke någon deraf beroende förhöjning i den föreslagna

högsta ersättningen ifrågakomma.

Derjemte och på det staten må sättas i tillfälle att, såsom önskvärd!

synes, småningom aflösa denna ersättning, utan att för detta ändamål behöfva

anlita tillgångar som från andra beskattningskällor härflutit, har Utskottet

föreslagit, att när de till ifrågavarande ersättning anslagna 17 procent

af bränvinsskatten lemna något öfverskott, skall detta öfverlemnas till

Riksgälds-kontoret för att bilda eu amorteringsfond, medelst hvilken den

statsverket åliggande godtgörelsen för försäljningsafgifterna skall successivt

eller på en gång aflösas, på det sätt som af Kong]. Maj:t och Riksdagen

kan framdeles bestämmas.

Slutligen och under förutsättning af bifall till hvad här ofvan blifvit

föreslaget i afseende å grunderna för ersättningens utgörande, har det äfven

ansetts nödigt att bestämma icke mindre vid hvilka tider af året i allmänhet

denna ersättning skall utgå, än äfven, emedan vid ingången af det nästa

försäljningsåret, eller den 1 Oktober i stad och den 1 November å landet, föreskrifterna

om försälj ningsafgifternas indragande synts böra tillämpas, huru i detta hänseende

skall förfaras för de sista månaderna af innevarande år.

I förstnämnda hänseende har det ansetts både såväl till enkelhet och

reda som öfverensstämmelse med kommunernas fördel, att, liksom vid indragningen

år 1857 af de särskilda tologsafgifterna och deras ersättande genom

tullmedlen bestämdes, äfven godtgörelsen för ifrågavarande försäljningsafgift

må utgå qvartalsvis för de trenne första qvar talen af hvarje år, men för det

sista qvartalet först sedan räkenskapen hunnit sa afslutas, att bestämmas kan

det enligt stadgade grunder för hvarje län belöpande ersättningsbelopp.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

jBevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.

Hvad dernäst angår utbetalandet af ersättningen för de trenne eller

tvänne sista månaderna af innevarande år, torde densamma böra fastställas

till de belopp, som länen hvar för sig i medeltal under de omnämnda försäljningsåren

af försäljningsafgifterna för dessa månader uppburit och sålunda

enligt den under punkten N:o 7 upptagna tabellen få vid innevarande års

utgång utbetalas med tillsammans 387,490 R:dr.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit anfördt tillstyrker Utskottet,

att Riksdagen må i förevarande ämne fatta följande beslut:

l:o.

att de hittills för tillverkning och försäljning af bränvin

stadgade särskilda afgifter sammanslås till eu enda bränvinsskatt

af 80 öre per kanna bränvin, som i landet tillverkas

och förbrukas, samt att denna skatt till statsverket

ingår;

2:o.

att de hittills till landsting, hushållningssällskap och

kommuner utgående bränvinsförsäljningsafgifter ersättas af

statsmedel med högst följande belopp, nemligen:

till Stockholms stad............. 377,450 R:dr

„ Stockholms län.......... 30,730 „

„ Upsala län............. • • 38,780 „

„ Södermanlands län............ 63,690 „

„ Östergötlands län ........ 81,380 ,,

,, Jönköpings län.............. 31,650 „

„ Kronobergs län.............. 9,210 „

„ Calmar län............... 60,280 „

„ Gotlands län............... 22,100 „

„ Blekinge län.............. 28,480 „

,, Christianstads län............ 40,330 „

„ Malmöhus län.............. 164,880 „

„ Hallands län............... 26,140 „

„ Göteborgs län.............. 229,880 „

„ Elfsborgs län............... 46,450 „

„ Skaraborgs län.............. 61,420 „

„ Wermlands län ............. 49,750 „

„ Örebro län..............— 38,070 „___

Transport 1,400,670 R:dr

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 8.

Transport 1,400,670 R:dr

till Westmanlands län............ 78,460 „

„ Kopparbergs län............. 50,420 „

„ Gefleborgs län.............. 47,160 ,,

„ Wester-Norrlands län.......... 17,240 „

„ Jemtlands län.............. 4,220 „

„ Westerbottens län............ 4,870 „

„ Norrbottens län ...... 14,030 „

Summa 1,617,070 R:dr;

3:o.

att denna ersättning skall utaf den inflytande bränvinsskatten

utgå, dock ej med mera än 17 procent af den

debiterade bruttoinkomsten för hela riket, efter afdrag allenast

för hvad vid utförsel af bränvin i erlagd bränvinsskatt

under året blifvit restitueradt;

4:o.

att derest det sålunda anvisade beloppet, 17 procent al

bränvinsskatten, icke skulle blifva tillräckligt för hela det

ersättningsbelopp, som i andra punkten är högst medgifvet,

alla i samma belopp inbegripna poster skola i mån

af bristen nedsättas;

5:o.

att, derest åter öfverskott å nämnda 17 procent af

bränvinsskatten skulle uppstå, detta öfverskott skall öfverlemnas

till Riksgälds-kontoret för bildande af en amorteringsfond,

hvarmed ersättningen för de förra försäljningsafgifterna

må kunna på en gång eller successivt aflösas;

6:o.

att denna ersättning skall utgå qvartalsvis, på sätt och

i den ordning Kongl. Maj:t vidare bestämmer; samt

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.

13

7 ro.

att för de månader af innevarande år, som efter nya

försäljningsårens ingång återstå, ersättningen skall oberoende

af bränvinsskattens blifvande belopp utgå med 387,490

R:dr och sålunda fördelas:

Inom

Inom

Summa.

I rundt tal.

städerna.

landsbygden.

R:dr.

öre

R:dr.

öre

R:dr.

öre

i :dr.

örej

94 361

50

94 361

50

94,360

Stockholms

län

5,346

75

1,557

50

6,904

25

6,900

—

Upsala

??

8,669

50

684

33

9,353

83

9,350

—

Södermanlands

??

13,649

50

1,515

—

15,164

50

15,160

—

Östergötlands

17,330

25

2,009

33

19,33958

19,340

—

Jönköpings

V

6,588

25

882

33

7,47058

7,470

Kronobergs

V

1,177

50

750

33

1,92783

1,930

—

Calmar

V

12,920

75

1,432

83

14,35358

14,350

—

Gotlands

1?

4,936

25

391

83

5,32808

5,330

—

Blekinge

>7

5,061

25

1,372

67

6,43392

6,430

—

Christianstads

•»

5,621

2,973

67

8,594

67

8,590

Malmöhus

7 J

37,069

50

2,767

17

39,836

67

39,840

—

Hallands

77

5,098

—

958

67

6,056

67

6,060

—

Göteborgs

77

50,477

—

4,661

33

55,138

33

55,140

—

Elfsborgs

77

8,875

1,825

33

10,700

33

10,700

Skaraborgs

77

13,254

1,400

67

14,654

67

14,650

■—

Wermlands

77

10,808

—

1,086

67

11,894

67

11,890

—

Örebro

77

7,931

75

1,057

83

8,989

58

8,990

—

Westmanlands

77

18,397

811

67

19,208

67

19,210

—

Kopparbergs

77

6,556

—

4,033

33

10,589

33

10,590

—

Gefleborgs

77

11,052

50

491

67

11,544

17

11.540

—

W ester-Norrlands

77

3,931

50

251

67

4,183

17

4,180

—

Jemtlands

77

978

25

50

33

1,028

58

1,030

•—

Westerbottens

77

1,079

75

91

33

1,171

08

1,170

—

Norrbottens

77

2,855

25

435

—

3,290

25

3,290

—

Summa R:mt R:dr

354,026

—

33,492

49 387,518

49

387,490

—

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.

Lift. A.

Angående vilkoren för tillverkning af bränvin.

För vinnande af större enkelhet och reda har Utskottet ansett sig böra

här främst och i ett sammanhang anmäla samtliga de i till Utskottet hänvisade

motioner framställda yrkanden angående förevarande ämne, med anhållan

att desamma, såvidt de icke blifvit föremål för vidare yttrande, få

anses vara besvarade genom den här nedan följande motiverade redogörelse

för det framställda förslaget till ny författning angående vilkoren för bränvins

tillverkning.

Sådana yrkanden hafva blifvit afgifna:

I afseende å tiden för tillverkningen:

af Herr P. Benjaminsson (motion N:o 91) i Andra Kammaren: att

bränvinsbränning endast må utöfvas tre månader om aret, nemligen Mars,

November och December, fördelade i sex terminer, eller från den 1 till den

15 Mars, från den 15 till den 31 Mars, från den 1 till den 15 November,

från den 15 till den 30 November, från den 1 till den 15 December och

från den 15 till den 31 December, allt kl. 12 på dagen,” och ”att ingen å

samma egendom må utöfva bränvinsbränning mera än tre terminer om året,

af Herr Fr. A. Forsbeck (motion N:o 236) i Andra Kammaren, att

bränningstidens indelning i terminer måtte upphöra, sa att bränvinstillverkaren

endast har skyldighet att under hela den tid, bränningen pågår och

kontrollör hos honom finnes, tillverka minst minimum i dygnet;

af Herr J. Arrhenius (motion N:o 13) i Första Kammaren, att spritafdrifningen

vid betbrännerierna måtte tillåtas fortgå hela bränningstiden med

undantag af sön- och helgedagar från kl. 8 förmiddagen till kl. 5 eftermiddagen.

I afseende på högsta och lägsta dagliga tillverkning:

af Herr J. A. Åstrand (motion N:o 249) i Andra Kammaren: att

”en och hvar, som eger eller innehar i mantal satt eller särskild! skattlagd

jord, eller är behörig att idka fabriksrörelse, må tillverka bränvin utan något

härvid antaget maximum eller minimum per dag”; samt

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillnings-TJtskottets Betänkande N:o 8.

af Herrar Benjaminsson och Förskede i deras förutnämnda motioner,

äfvensom af Herr Johan Jönsson (motion N:o 162) i Andra Kammaren, att

minsta dagliga tillverkningen af bränvin måtte bestämmas till 100 kannor af

normalstyrka.

1 afseende på tiden för anmälan till bränvinstillverlcnmg:

af Herr Förskede i hans nämnda motion, ”att anmälan till bränvinsbränning

bör ske 8 dagar före bränningens början.”

I afseende ä af giften för bränvinstillverknmg:

I Kong! Maj:ts nådiga Proposition (K:o 19), att densamma måtte höjas

från 70 till 80 öre per kanna af normalstyrka;

af Herr Benjaminsson i hans förberörda motion, ”att tillverkningsafgiften

måtte nedsättas till 60 öre för hvarje tillverkad kanna bränvin af 50

procent styrka vid 15 graders värme å Celsii thermometer”; och

af Herr Förskede i hans likaledes förr nämnda motion: ”att skatten å

bränvin per kanna å 50 procent vid + 15° Cels. utgöres med En R:dr R:mt,

motsvarande nuvarande bränvinsskatt, utminutering och utskänkningsafgift”,

äfvensom att i följd häraf tullsatserna å utländsk importerad spirituösa höjes

med 30 öre per kanna af nyssnämnda styrka, och att beslutet om tullsatsernas

förändring skyndsammast träder i gällande kraft, så att en större import

af spirituösa samt uppläggande på nederlag må förhindras.

I afseende ä restitution vid export af bränvin:

af Herr Förskede: ”att vid export af sprit, utom restitution af skatten,

då sådan blifvit erlagd, en godtgörelse, motsvarande kostnaderna för distillering

och förädling af råvaran beviljas”; samt

af Herr C. G. Berg (motion N:o 204) i Andra Kammaren, ”att för

hvarje kanna sprit eller bränvin om 50 procent styrka, som under behörig

kontroll till utlandet exporteras, restitution utbetalas till exportören med tio

öre utöfver gällande tillverkningsskatt å bränvin.”

1 afseende å tiden för skattens erläggande:

af Herr O. F. Brunberg (motion N:o 244) i Andra Kammaren, ”att

bränvinet, derest tillverkaren ej i förskott skatten erlagt, efter kontrollörs

uppmätning lägges i nederlag under myndighets vård och tillsyn, på sätt vid

införsel af tullbara varor vid tullkamrarne nu förfares, och när tillverkaren

sedan erlägger, i ränteri eller annor bestämd ort, belöpande skatt, ej höjd

öfver hvad den nu är, honom må i mån af erlagd afgift tillåtas tillverkningen

till fri disposition uttaga”; och

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.

af Herr Forsbeek: att bränvinsskatten ”erlägges, då bränvinet från

upplagen i brännerimagasinen eller öfriga nederlag uttages för konsumtion

inom landet, hvilken uttagning bör ske inom samma tid, som för utländsk

nederlagsvara stadgas.”

Härför utan och i följd af förut framställda förslag har Herr Forsbeek

i samma motion hemställt: att exportör af bränvin måtte berättigas att från

nederlag uttaga sitt behof af bränvin mot ställande af full säkerhet och skyldighet

att vid hvarje års slut erlägga skatt för skilnaden emellan det uttagna

och exporterade bränvinet, samt ”att för allt å nederlag liggande bränvin 2

procent för första månaden, hvilken dag det än må uttagas, och xf% procent

för hvar och en af de öfriga månaderna under forsta aret far beräknas såsom

afdrag för afdunstning eller undermål.”

1 fråga om sättet för bränvinsskattens inbetalande har Herr O. P.

Rylander (motion N:o 233) i Andra Kammaren föreslagit ett sa lydande

tillägg till § 19: ”Tillverkare vare ock berättigad att från Kongl. post
anstalt,

som eger att befordra bref under öppen rekommendation, under sådan

till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande direkte insända afgiften, åtföljd af

uträkning öfver tillverkningsbeloppet”: och i sammanhang dermed ^att i 22

§ sista mom. måtte efter ordet: ”afgift”, tilläggas orden: ”antingen från landskontoret

eller från vederbörlig posttjensteman44; samt

I afseende å kontrollen vid bränvinstillverkning:

Af Herr Johan Jönsson (motion N:o 162) i Andra Kammaren: “att

kontrollör såväl som vittnen utses å allmän kommunalstämma samt aflägger

sanningsed inför närmaste domhafvande41; att deras aflöning regleras efter i

motionen angifna grunder; samt att för minskande af kontrollkostnaderna

brän vinstillverkare å brännerier med mindre än 300 kannors daglig tillverkning

böra åläggas anskaffa sprithållare så stor, att uppmätning ej tarfvas

oftare än hvarje tredje dag och hvarje bränvinstillverkare förpligtas tillhandahålla

behörig kontrollredskap.

I sammanhang med förut omförmäldt förslag om borttagande af maximum

och minimum af daglig tillverkning har Herr J. A. Åstrand hemställt

(motion N:o 249), att arfvode till kontrollör och vittne måtte af bränvinstillverkare

erläggas på samma gång som skatten.

Då Utskottet nu öfvergår till en redogörelse paragrafvis för det framlagda

författningsförslaget, har det att först anmäla:

Art. 1.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillning*-Utskottets Betänkande N:o 8.

17

Art. I.

Om rättighet till biänvinstill verkning och tiden för dess utöfning.

§§ 7 och 2.

Dessa §§ innehålla oförändrad! samtliga de i §§ 1 och 5 af nu gällande

författning intagna stadgande!! angående behörighet att tillverka bränvin ; och

bär Utskottet i detta hänseende sålunda föreslagit endast den ändring/ som

för erhållande ° af eu följdriktigare ordning emellan författningarnes föreskrifter

varit påkallad, att uppflytta nuvarande § 5 till näst efter § 1,

8:o.

hvilken omflyttning torde godkännas.

§ 3‘

I denna § har Utskottet under olika moment sammanfört samtliga

de allmänna föreskrifter, som befunnits nödiga i afseende å såväl tiden för

bränvinstillverknings utöfvande som högsta och lägsta tillverkningsbeloppet

på dygn, samt derjemte intagit ett nytt stadgande angående minsta tillåtna

tillverkning i sin helhet vid något bränneri.

Den i allmänhet tillåtna tiden för bränvinstillverknings bedrifvande har

Utskottet trott böra bibehållas vid de nu dertill bestämda sju månaderna,

från 1 Oktober till 1 Maj, enär denna handtering i allt fall icke lärer med

fördel kunna under sommarmånaderna utöfvas, men deremot, i enlighet med

hvad redan blifvit angående olägenheterna af tillverkningens bindande vid

bestämda terminer anfördt, ansett alla stadgande!! derom kunna lämpligen

ur den nya författningen utgå, och får alltså hemställa:

9:o.

att bränvinstillverkning må, på sätt § 3 mom. 1 bilagda

förslag närmare utvisar, vara tillåten från 1 Oktober till

1 Maj nästföljande år.

Bill. till Biksd. Prot. 1870. 5 Sand. 1 Afd. 7 Käft. y

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 8.

Hvad åter beträffar tillverkningsbeloppetj på dygn, har detsamma blifva

föreslaget till lägst 200 och högst 1,200 kannor af normalstyrka. Den

nu gällande författningens § 4 bestämmer väl den minsta tillverkningen på

dygn i medeltal under termin till 300 och den högsta till 1,000 kannor,

men vid jemförelse med §§ 20 och 21, hvilka medgifva att tillverkningen

under hvarje termin må med högst % under- eller öfverstiga det för denna

tid anmälda belopp, befmnes för det närvarande den tillåtna tillverkningen

i sjelfva verket vara begränsad emellan 240 och 1,200 kannor. I detta sålunda

bestämda minsta belopp har Utskottet ansett sig böra föreslå en nedsättning

eller afrundning till 200 kannor, på det en från flera håll ofta upprepad

önskan måtte tillgodoses i den mån, som lagstiftningens sedliga ändamål

synes kunna medgifva.

Att deremot, såsom af åtskillige motionärer blifvit yrkadt, antingen nedsätta

detta minsta tillverkningsbelopp till 100 kannor eller ock borttaga

hvarje begränsning i detta fall, har Utskottet äfven nu, såsom vid flera föregående

riksdagar, ansett kunna alltför mycket bidraga till små bränneriers

återutspridande öfver landet och derigenom föranleda en vådlig återgång från

en lagstiftning, som, ehvad än mot några dess enskilda delar kunnat anmärkas,

visat i tillämpningen mycket välgörande verkningar. Då dertill kommer,

att en dylik åtgärd otvifvelaktigt skulle betydligt försvåra och fördyra

kontrollen öfver tillverkningen, för hvilken i allt fall kostnaderna ansetts

böra af statsmedel bestridas, samt att de mindre jordbrukarnes ofta uttalade

önskan, att utan hinder af nu stadgade minsta tillverkningsbelopp få bedrifva

bränvinsbränning, hädanefter, i händelse Utskottets förslag angående förändrade

föreskrifter för skattens utgörande vinner framgång, bör anses i ej

ringa mån tillgodosedd genom den ökade lättheten att för ändamalet bilda bolag,

har Utskottet funnit sig sakna skäl att å dessa yrkanden fästa något

afseende.

Hvad åter beträffar det äfven yrkade upphäfvandet åt bestämmelsen

om ett högsta tillverkningsbelopp på dygn, så kunde väl en sådan åtgärd af

lätt insedda statsekonomiska skäl, likasom äfven ur synpunkten af lagstiftningens

sträfvan att förvandla denna handtering till en verklig fabriksindustri,

anses i någon mån önskvärd; men då nu icke funnits lämpligt att tillstyrka

borttagandet af tillverkningens begränsning i afseende å lägsta beloppet, har

Utskottet ansett densamma böra bibehållas äfven för det högsta och föreslagit

detta, i likhet med hvad för närvarande är stadgadt, till 1,200 kannor.

Då det till följd af terminsindelningens borttagande och tillverkarnes

frihet att af den för bränvinstillverkning tillåtna tid begagna så stor eller

ringa del, han sjelf kan för godt finna, skulle kunna befaras, att tillverkningen

vid något bränneri nedsjönke till en obetydlighet, hvarigenom statens

inkomst deraf blefve alltför ringa i förhållande till kontrollkostnaderna, har

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-UtsTcottets Betänkande N:o 8. 19

Utskottet" i inom. 2 af § 3 äfven intagit det stadgande, att tillverkningen i

sin helhet icke vid något bränneri får understiga 3,000 kannor, hvilket belopp

motsvarar en bränningstid af 15 på hvarandra följande dygn med den

minsta tillverkningen i medeltal af 200 kannor.

Utskottet får alltså hemställa

10:o.

att, på sätt i § 3 mom. 2 blifvit föreskrifvet, bränvinstillverkningen

begränsas mellan 200—1,200 kannor pa dygn,

och att minsta tillverkningen vid något bränneri bestämmes

till 3,000 kannor.

I § 3 mom. 3 har Utskottet infört en definition å uttrycket tillverkningsdygn,

1 l:o.

hvilken definition torde godkännas.

Då. enligt hvad anfördt blifvit, den minsta tillverkningen vid något

bränneri ansetts böra bestämmas till 3,000 kannor, men inträffa kan, att påbörjad

tillverkning blifver utan något bränneriidkarens vållande afbruten, innan detta

minsta belopp hunnit afverkas, i hvilket fall tillverkaren bör vara från allt

ansvar fri, har Utskottet i mom. 4 föreslagit det stadgande, att om bränneri

eller der begagnad redskap genom vådeld eller annan olyckshändelse väsendtligen

skadas, eller ock Kongl. Maj:t pröfvar skäligt att bränvinsbränning

under i allmänhet tillåten tid inställa, skall den här förut bestämda minsta

tillverkning beräknas efter det antal tillverkningsdygn, som förflutit från och

med det, då tillverkningen enligt gjort anmälan skolat begynna, till det, hvarunder

bränvinsbränningen af någon utaf dessa anledningar blifvit afbruten,

hemställande alltså

12:o.

att det i § 3 mom. 4 förekommande stadgande måtte

bifallas.

Det i nu gällande författnings § 2 mom. 3 intagna förbud mot bränvinstillverkning

eller mäskberedning dertill under tiden från klockan^ 10 om

aftonen näst före sön- eller helgedag till klockan 10 om aftonen a sådan

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Bevillnings- Utskottets Betänkande N.o 8.

dag, har blifvit såsom allmän regel bibehållet och i förslaget infördt under

inom. 5 af § 3. Men då, på sätt i Herr Arrhenii motion blifvit anfördt, det

derigenom föranledda långa uppehåll i för betbränningen nödiga operationer

tillskyndar denna handtering betydliga förluster, samt lätteligen kan komma

att, i mån af de för bränvinstillverkning använda methoders utveckling, medföra

sådana äfven för annan bränvinstillverkning, har Utskottet ansett att,

der förhållandena sådant ovilkorligen påkalla, någon lindring i detta stadgande

borde beviljas, så mycket heldre som undantag i de angående sabbathens

helgd genom allmänna lagen gifna föreskrifter ledan är medgifvet

för sådan . näring, som ej uppskof tåla kan. Af denna anledning har Utskottet

i ifrågavarande moment föreslagit ett tillägg, hvarigenom åt Kongl.

Maj:t lemnas att, efter ansökan och der sådant för särskilda tillverkningsmethoders

begagnande pröfvas oundgängligen nödvändigt, från detta allmänna

förbud meddela undantag, och hemställer alltså:

13:o.

attvdetta i § 3 mom. 5 intagna stadgande måtte godkännas.

§

De i denna § förekommande allmänna bestämmelser angående beskaffenheten

af för bränvinstillverkning nödig redskap äro med en mindre redaktionsförändring

lika lydande med de i författningens § 3 nu meddelade.

§ 5.

De här gifna föreskrifter angående dels inom hvad tid och på hvad

sätt anmälan till bränvinstillverkning skall göras, dels äfven huru tillståndsbevis

dertill skall meddelas, motsvara i det väsendtligaste de i § 6 af nu

gällande författning meddelade. Men då Utskottet föreslagit, att all indelning

al tillverkningstiden i vissa terminer skall upphöra, och tillverkare af bränvin,

efter erhållet tillstånd till brännerirörelses bedrifvande, i allmänhet ega full

frihet att, utan föregången anmälan derom, sjelf bestämma, icke mindre den

tid under hvilken han vill sin handtering utöfva, än äfven det belopp han

vill tillverka, så hafva naturligen såväl de i § 6 nu förekommande stadganden

angående anmälan om bränvinstillverkning för viss tid och för viss qvantitet

samt tillståndsbevisets uppgift om den erlagda afgiftens belopp, som äfven

de i § 7 lemnade, om hvad iakttagas bör då tillverkare vill den anmälda

itden eller beloppet antingen öka eller minska, blifvit såsom icke vidare egande

tillämpning ur författningsförslaget uteslutna; och hemställer Utskottet alltså:

s. 21 Kontrollera mot PDF

Betalnings- Utskottets Betänkande N:o 8.

21

14:o.

att § 5 må erhålla den lydelse, förslaget innehåller.

§§ 6, 7 och 8.

I dessa §§ hafva blifvit sammanförda erforderliga föreskrifter, dels angående

skyldighet för tillverkare, hvilken, efter vederbörlig anmälan om bränvinstillverkning,

antingen hos Konungens Befallningshafvande förklarar sig

vilja derifrån afstå, eller icke inom bestämd tid efter anmälan densamma

företager, eller slutligen utan föreskrifven anmälan tillverkningen afbryter,

att ersätta belöpande kontrollkostnader, dels äfven huru förhållas skall, då

tillverkare vill före den allmänna bränningstidens utgång med handteringen

upphöra. Då samtliga dessa stadganden äro synnerligen enkla och icke

synas erfordra någon särskild motivering, hemställer Utskottet:

15:o.

att de i §§ 6, 7 och 8 intagna stadganden må bifallas

och §§ erhålla den lydelse förslaget utvisar.

§ 9.

Lika lydande med författningens § 8.

§ io.

Nu gällande förordning förbjuder bränvinstillverkning i sammanhang

med pressjästberedning under annan tid, än för bränvinstillverkning i allmänhet

stadgad är. Då likväl detta förbud beröfvar pressjästfabrikerna

hvarje möjlighet att under en icke obetydlig del af året tillgodogöra sig

den vid beredningen af pressjäst erhållna alkohol, i följd hvaraf deras tillverkning

blifver dyrare och urståndsatt att uthålla täflan med utlandets, har

Utskottet ansett detsamma böra upphäfvas och ersättas genom ett medgifvande

för dylika fabriker, att, efter erhållet tillstånd af Kongl. Maj:t och

med iakttagande af dervid stadgade vilkor, äfven under Maj till och med

September månader utöfva sin handtering mot erläggande af någon särskild

afgift. Denna afgift, som i § 13 blifvit föreslagen att, oberäknadt den för

allt tillverkadt bränvin stadgade beskattning, utgå med 30 öre per kanna

bränvin åt normalstyrka, har befunnits icke allenast böra uppväga tillåtelsen

att äfven under sommarmånaderna tillverka bränvin, utan äfven vara fullt

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

B ev illn ings - Utsina itc ts Betänkande N:o 8.

tillräcklig att förekomma hvarje sådan handtering, der under sken af pressjästberedning

hufvudändamålet vore framställande af bränvin; och hemställes,

16:o.

att de angående bränvinstillverkning i sammanhang med

pressjästberedning i § 10 föreslagna stadganden må godkännas.

§ V
Motsvaras

af § fO i nu gällande förordning.

II.

Om bränvinsbeskattning och uppläggande å nederlag.

Denna artikel motsvaras i det väsendtliga af nu gällande författnings

tredje artikel; men har Utskottet, för vinnande af en bättre ordningsföljd i

författningens stadganden, uppflyttat densamma till närmast efter de i artikeln

I innefattade allmänna föreskrifterna angående rättighet till bränvinstillverkning

och tiden för dess utöfning.

§ 12.

I denna § har intagits bestämmelsen angående den allmänna afgift,

som skall af bränvinsförbrukningen utgöras; och har denna afgift på de

grunder, som af Utskottet redan hafva i inledningen till Betänkandet anförts,

blifvit föreslagen till 80 öre för hvarje kanna bränvin af normalstyrka,

som inom landet tillverkas och förbrukas; hemställande Utskottet

alltså:

17:o.

att för bränvin, som inom landet tillverkas och förbrukas,

skall erläggas afgift med 80 öre per kanna af normalstyrka.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 8.

23

§ 13.

I enlighet med hvad under § 10 blifvit anfördt, har Utskottet för allt

i samband med pressjästberedning'' under Maj till och med September månader

tillverkadt bränvin här föreslagit eu tilläggsafgift af 30 öre per kanna.

Såsom påföljd för öfverträdelse af de i § 3 mom. 2 meddelade stadganden

angående såväl högsta och lägsta tillverkningen på dygn, som

minsta tillverkningen i sin helhet, har Utskottet velat fastställa särskilda

utgifter, hvilka ansetts lämpligen böra föreslås att utgå med 30 öre per

kanna, och följaktligen i denna § intagit föreskrifter, dels att för hvarje

kanna, hvarmed tillverkningen öfverstigit det högsta medgifna beloppet för

dygn eller 1,200 kannor, skall, jemte den i § 12 bestämda, såsom särskild

tilläggsafgift betalas 30 öre, dels äfven att, der tillverkningen understigit

antingen det lägsta beloppet för dygn af 200 kannor eller den minsta tillåtna

tillverkningen i sin helhet af 3,000 kannor, skall för skilnaden emellan det

minsta tillåtna tillverkningsbeloppet och hvad verkligen blifvit tillverkadt

erläggas en afgift af 30 öre för hvarje kanna.

Slutligen har Utskottet af lätt insedda skäl föreslagit, att samtliga de i

paragrafen bestämda särskilda afgifter skola vid stadgad påföljd sednast inom

ljorton dagar efter tillverkningstidens slut till landtränteriet inbetalas. Och

hemställer Utskottet:

18:o.

att de sålunda föreslagna särskilda afgifterna må godkännas,

och § 13 erhålla den lydelse författningsförslaget innehåller.

§ 14-

Såsom af Utskottet i inledningen till Betänkandet redan blifvit omnämndt,

hafva olägenheterna af det nuvarande beskattningssättet utgjort en

betydande anledning till den allmänna önskan om en reformerad lagstiftning

angående beskattning af bränvin. Genom stadgandet om bränvinsafgifternas

erläggande förskottsvis, innan ens någon tillverkning ännu egt rum, har

nemligen tillverkaren tillskyndats en mängd förluster och sjelfva industrien

beredts åtskilliga inskränkningar och svårigheter, hvilka i hög grad hämmat

dess rationela utveckling. I syfte att undanrödja dessa olägenheter och öfverflytta

beskattningen till förbrukningen från tillverkningen, har Utskottet

i denna § gifvit förslag till stadgande!!, genom hvilka det lemnas åt tillverkarne

fria val att antingen inbetala i förskott större eller mindre del af den

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

B evillnings-Utskottets Betänkande N:0 8.

bestämda bränvinsskatten och deremot få i män af tillverkningens fortgång

ur bränneriet uttaga och fritt förfoga öfver en motsvarande qvantitet bränvin,

eller ock att upplägga det tillverkade bränvinet på nederlag under offentlig

kontroll och endast i mån af från nederlaget skeende uttag af bränvin

erlägga den derför belöpande afgift. Det belopp, för hvilket betalning

förskottsvis får ske, har blifvit föreslaget till minst 1,500 kannor, naturligen

emedan eu alltför besvärlig och tidsödande bokföring vid landtränterierna

skulle kunna föranledas af tillverkares oinskränkta rätt att sålunda inbetala

äfven mindre summor.

Derjemte har Utskottet i mom. 3 föreslagit, att vid sådan olyckshändelse,

som i § 3 omförmäles, må under stadgade vilkor återbäring beviljas af så

stor del af den förskottsvis erlagda afgiften, som ej motsvaras af tillverkadt

och uttaget bränvin; Utskottet hemställer alltså:

19:o.

att de i § 14 af förslaget intagna stadganden angående

erläggande och återbäring af bränvinsskatt må godkännas.

§ 15.

Då vid förslags afgifvande till sålunda förändrade bestämmelser angående

sättet för afgiftens erläggande naturligen i främsta rummet måst

iakttagas, att statens rätt och säkerhet för sina på bränvinsbeskattningen

beroende inkomster tillbörligen betryggades, har Utskottet efter noggrann

pröfning af hvad i sådant afseende bort uppmärksammas, i denna § mom. i

formulerat de stadganden angående inrättningen och beskaffenheten, läget och

öfvervakande af till bränneri hörande nederlagsmagasin, hvilka ansetts för

ändamålet erforderliga.

Genom de i mom. 2 och 3 gifna föreskrifter att före uppläggandet å

nederlag bränvinet skall vara uppmätt och profvadt af kontrollören, som i

sin journal antecknar så väl antalet kärl och deras innehåll till kannetal

och styrka, som äfven den påförda skattens belopp, samt att tillverkare eller

hans ombud skall i samma journal anteckna sitt erkännande i afseende å

mätningen och profningen, har, enligt Utskottets åsigt, blifvit förebyggd, icke

allenast hvarje tvistighet angående den qvantitet bränvin, som blifvit å nederlaget

upplagd och för hvilken skatt skall erläggas, utan äfven hvarje

underslef från tillverkarens sida, enär naturligen, såsom äfven i § 17 mom. 2

uttryckligen säges, bestämd afgift sedermera skall utgöras för det belopp

bränvin, som enligt såväl kontrollörens som tillverkarens eget erkännande

blifvit

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Bevillning.?-Utskottets Betänkande N:o 8.

blifvit a nederlaget upplagd!, antingen detta belopp vid uttagningen finnes

der qvarliggande eller ej.

Da vid noggrann! iakttagande af hvad här blifvit föreslaget angående

uppläggande af bränvin å nederlag vid bränneri och tillsyn deröfver under

den tid, bränvinstillverkningen derstädes bedrifves och brännerikontrollör

finnes å stället närvarande, full trygghet för statsverkets inkomster synes

kunna vinnas, hemställer Utskottet:''

20:o.

att de i § 15 föreslagna stadganden angående nederlagvid

bränneri och uppläggande af obeskattadt bränvin derå må

bifallas och paragrafen erhålla den lydelse, förslaget utvisar.

§ 16.

Då tillverkare efter slutad bränning kan finna för sig mera fördelaktigt

att låta det tillverkade bränvinet under någon tid på nederlag qvarligga, än

att mot erläggande af skatt tå detsamma genast disponera, har i följdenlighet

med grundtanken i Utskottets förslag, att beskattningen skall utgöras först

då bränvinet till förbrukning inom landet utlemnas, rättighet dertill bort

honom tillerkännas. Denna § mom. I medgifver sålunda tillverkare att äfven

efter tillverkningens slut få utan erläggande af beskattningen sitt bränvin

å nederlag vid bränneri behålla, samt bestämmer så väl vilkoren

som tiden för denna rätts åtnjutande. Såsom sådana vilkor hafva stadgats

dels vederbörlig anmälan, dels att neder]agsmagasinet ställes under af Konungens

befallningshafvande förordnad tillsyningsmans uppsigt, dels slutligen

erläggande åt eu bestämd nederlagsafgift. På det kostnaderna för denna

uppsigt, hvilka, ehuru direkte af Staten bestridda, likväl bort statsverket

genom nederlagsafgifterna ersättas, icke måtte blifva alltför betungande, har

Utskottet ansett att, der så funnes utan svårighet kunna ske, flera nederlagsmagasin

borde ställas under öfvervakande af en gemensam tillsyningsman

och följaktligen i § 34 föreslagit, att Konungens befallningshafvande skall

tillförordna lämplig person, att inom visst distrikt utöfva tillsyn å nederlagen,

äfvensom bestämma, hvilka nederlag, som under hvarje dylik tillsyningsman

skall stå. Genom denna åtgärd har det blifvit möjligt att bestämma

nederlagsafgiften särdeles låg eller till 10 R:dr för hvarje helt tusental

kannor bränvin. Derjemte har ansetts nödigt fastställa en minsta nederlagsafgift,

hvilken blifvit föreslagen till 30 R:dr och motsvarande nederlagsafgift

för den lägsta tillåtna tillverkningen eller 3,000 kannor.

Bih. till lliksd. Prof. 1870. 5 Sami. I Afd. 7 Häft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillnings-Utslcotteis Betänkande N:o 8.

I afseende å den tid, under hvilken bränvin må å nederlag vid bränneri

qvarligga, har densamma ansetts kunna utan olägenhet utsträckas till

det nya bränningsårets ingång eller den 1 Oktober, då samtliga dessa nederlagsmagasin

bort vara utrymda, på det att räkenskaperna vid landtränterierna

må kunna afslutas.

Ehuru kostnaderna för uppsigten öfver nederlag vid bränneri i allmänhet

ansetts böra af staten bestridas, har dock Utskottet funnit behöflig

ett stadgande, att om tillverkare vill för förrättning i nederlagsmagasin kalla

tillsyningsman oftare än en gång i veckan, skall tillverkaren honom ersätta

med en bestämd summa, såsom godtgörelse för skjuts, besvär m. m.; och

har i mom. 2 denna ersättning blifvit föreslagen till 2 R:dr för hvarje sådan

förrättning.

I mom. 3 slutligen hafva föreskrifter blifvit meddelade, dels angående

uppsigt öfver nederlag, dels om bränneri, der bränvin å nederlag finnes upplagdt,

under den allmänna bränningstiden åter bringas i gång och kontrollör

således dit förordnas, dels älven om, efter den förnyade tillverkningens upphörande,

tillverkare vill låta bränvin å nederlaget qvarligga, äfvensom huru

nederlagsafgift skall derför beräknas.

Efter hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer Utskottet:

21:o.

att de i § 16 intagna stadganden angående nederlag vid

bränneri efter tillverkningens upphörande må godkännas.

§ 17.

I likhet med hvad i fråga om varor å tullnederlag redan är stadgadt,

samt i öfverensstämmelse med grundsatsen att staten eger rätt till afgift endast

af det bränvin, som inom landet verkligen förbrukas, har här föreslagits,

att om bränvin å nederlag går förloradt genom olyckshändelse, som icke i

nåo-on mån kan tillräknas tillverkaren, må Konungens befallningshafvande

kunna medgifva befrielse från afgift för hvad sålunda blifvit förstördt; och

hemställer Utskottet:

22:o.

att befrielse från afgift må vid de i § 17 mom. 1 angifna

fall kunna medgifvas.

Med undantag endast för hvad genom ofvan angifna olyckshändelser

gått förloradt, har Utskottet ansett, att skatt skall erläggas för allt det brän
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

B evillnings-Utskottets Betänkande N:o 8. 27

vin, som enligt kontrollörens journal och tillverkarens deri antecknade erkännande

blifvit å nederlaget upplagdt, antingen detta belopp vid uttagningen

finnes qvar eller ej, samt att staten bör härför ega panträtt icke endast i

det å nederlaget liggande bränvinet, utan äfven, i händelse detta ej befinnes

motsvara den påförda skattens belopp, i all bränneriredskap; och hemställer

Utskottet:

23:o.

att de i dessa afseenden och till betryggande af statens

rätt i § 17, mom. 2 föreslagna staganden må bifallas.

§ 18.

I afseende å sättet för uttagning af bränvin från brännerinederlag har

Utskottet föreslagit, att sedan den i § 12 bestämda afgift blifvit i länets

ränteri erlagd, och qvittot deröfver till kontrollören eller tillsyningsmannen

aflemnadt, denne skall till tillverkarens fria förfogande utlemna det belopp,

för hvilket afgift blifvit sålunda erlagd, samt dervid i sin journal anteckna

dagen för uttagningen, kärlens nummer och ränteriqvittensets datum, samt

dervid äfven bifoga tillverkarens qvitto å det uttagna beloppet; hvarjemte

ansetts lämpligt att begränsa uttagningen till minst 1,000 kannor samt helt

eller hela kärl; och hemställes:

24:o.

att de i § 18 föreslagna föreskrifter angående uttagning

af bränvin från nederlag vid bränneri ma godkännas.

§ 19-

I föregående §§ hafva blifvit föreslagna de föreskrifter, som ansetts

erforderliga för ordnande af rättigheten till nederlag vid bränneri såväl under

tillverkningens fortgång som efter densammas upphörande. Då likväl de med

det nuvarande beskattningssättet förenade olägenheter lör näringen icke

kunna anses fullständigt undanröjda genom den för högst ett ar beviljade

nederlag srätten vid brännerierna, samt äfven grundsatsen om skattens erläggande

först vid varans utgående till förbrukning fordrat denna rätts utsträckande

till längre tid, har Utskottet ansett nederlag för svenskt bränvin böra

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.

medgifva^ å hvarje ort, hvarest allmän nederlagsrätt för utländska tullpligtiga

varor åtnjutes, under de vilkor som med afseende å denna sednare finnas i

tullstadgan föreskrifna och på nederlag af inom landet tillverkadt bränvin

kunna ega tillämpning. — Uppbörden och redovisningen för å sådant nederlag

upp lagd t bränvin har ansetts böra anförtros åt vederbörande tullförvaltning,

att ombesörjas i enlighet med de föreskrifter som af Kong! Makt

komma att meddelas. — Utskottet hemställer alltså:

25:o.

att, på . sätt i § 19 är stadgadt, nederlagsrätt för inom

landet tillverkadt bränvin må medgifvas å ort, der allmän

nederlagsrätt för utländska varor åtnjutes, under de vilkor

i allmänhet, som i tullstadgan finnas föreskrifna, och med

iakttagande i afseende å uppbörd och redovisning af de

föreskrifter, som af Kongl. Maj:t varda meddelade.

§ 30.

I afseende å sättet för öfverflyttning af bränvin från bränneri- till

tullnederlag, har Utskottet sökt så ordna detsamma, att alla invecklade och

svårt kontrollerade föreskrifter angående bevakning under sjelfva transporten

blifva öfverflödig;!. För detta ändamål har Utskottet ansett lämpligt föreslå,

att egare af bränvin skall i länets ränteri inbetala afgift för det belopp, han

vill sålunda öfverflytta, dock icke för mindre än 1,000 kannor, och derefter,

mot öfverlemnande till kontrollör eller tillsyningsman af qvittenset derå,

från brännerinederlaget utbekomma så stor qvantitet, som mot den erlagda

afgiften svarar, jemte vederbörlig förpassning å de utlemnade kärlen, hvarefter

det pa egaren sjelf skall ankomma, att, om han så finner för godt,

bränvinet till tullnederlag låta transportera. — Sedan lian derpå till kontrollören

eller tillsyningsmannen öfverlemnat bevis af tullnederlagets föreståndare,

att det uttagna bränvinet blifvit derstädes upplagdt, skall han ånyo

erhålla ett motsvarande belopp bränvin att dermed på enahanda sätt förfara

och sa vidare, till dess magasinet blifvit utrymdt.

Då genom ett dylikt förfärande å ena sidan kronans rätt fullständigt

betryggas, emedan ju dervid intet bränvin från brännerinederlag uttages, förrän

skatt derför blifvit erlagd, eller genom bevis styrkes, att ett mot den

uttagna qvantiteten svarande belopp blifvit upplagdt å tullnederlag och således

vid uttagning derifrån skall vederbörligen beskattas, somt å andra sidan

egaren beredes tillfälle att öfverflytta hela sitt lager utan erläggande afhögre

afgift än som motsvarar det först uttagna beloppet, hvilket belopp

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8. 29

åter icke behöfver öfverstiga 1,000 kannor och således bör utan svårighet

kunna i den allmänna förbrukningshandeln placeras, har Utskottet ansett

detsamma erbjuda nog öfvervägande fördelar för att såsom allmän regel

böra i förordningen intagas. — På det likväl ett dylikt ovilkorligt stadgande

icke måtte anses förhindra att, der det synes lämpligt samt med .större beqvämlighet

för godsegaren och med full säkerhet för statsverket kunna ske,

medgifva öfverflyttning af bränvin från bränneri- till tullnederlag äfven

under andra vilkor och kontroller än de här ofvan sagda, har Utskottet i

mom. 2 föreslagit, att sådan öfverflyttning må få ske enligt de särskilda

föreskrifter, som af Kongl. Magt för ändamålet varda meddelade.

Utskottet hemställer alltså:

26:o.

att de i § 20 föreslagna stadganden angående öfverflyttning

af bränvin från bränneri och från nederlag i brännerimagasin

till tullnederlag, må af Riksdagen godkännas.

År t. in.

Om bränvins distil]ering och rening.

§§ 21-23.

De paragrafer, denna artikel omfattar, motsvara § 11— 13, 15 och 16 i nu

gällande förordning; och hafva i dessa sistnämnda blifvit vidtagna endast de

förändringar:

att den i slutet af § 13 af förordningen (förslagets § 23) förekommande

punkten: ”Öfver sådan anmälan meddele Vår Befallningshafvande bevis,

innehållande underrättelse om beloppet af den särskilda afgift, som enligt

§ 25 skall af distilleringsidkare förskottsvis erläggas”, erhållit följande

lydelse: ”Öfver sådan anmälan meddele Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

bevis och bestämme dervid tillika beloppet af den godtgörelse till tillsyningsmannen

vid distilleringsverket, som af distilleringens idkare bör erläggas och

hvilken denne åligger att före den anmälda tiden, innan distillering företages,

i landtränteriet förskottsvis nedsätta”; hvarigenom stadgandet kommit

i öfverensstämmelse med det i § 34 föreslagna, att Konungens befallningshafvande

skall bestämma det arfvode, som bör tillsyningsman tillkomma för

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.

hvarje under hans uppsigt stäldt distilleringsverk samt låta arfvodet utbetalas

af de för sådant ändamål genom distilleringsverkets innehafvare uti

landtränteriet insatta medel;

att förordningens § 14, som förbjuder distillering af bränvin från

klockan 10 om aftonen näst före sön- eller helgedag till klockan 10 om

aftonen å sådan dag, blifvit ur förslaget utesluten, af anledning att denna

näring synts böra underkastas endast allmänna lagens föreskrifter om sabbathens

helgd;

samt att de i § 15 förekommande orden: ”artilleriläroverket å Marieberg”

blifvit i förslagets § 24 ändrade till: ”Krigshögskolan å Marieberg”,

äfvensom att orden: ”bergskolorna i Falun och Filipstad” utbytts emot: ”bergskolan

i Filipstad”,

hvilka samtliga ändringar

27:o.

torde godkännas.

Art. IV.

Om tillsyn vid brän vinstill verkning och distillering.

S 26.

Denna § motsvarar § 26 i författningen; och har Utskottet deri endast

föreslagit sådana ändringar, att stadgandet det kontrollör skall, antagas

särskilt för hvarje termin må uteslutas, äfvensom att arfvodena för kontrollörer

blifvit fastställda till en bestämd summa om dagen. Utskottet har

nemligen ansett det i afseende å dessa arfvodens belopp nu gällande latitudsystem,

enligt hvithet kontrollör skall för tillsyn å ett bränneri erhålla minst

3 och högst 5 R:dr, för 2 brännerier från 5 till 7 R:dr och för 3 brännerier

från 7 till 9 R:dr, allt för hvarje dag, vara mindre lämpligt och böra

ersättas genom bestämda arfvoden, hvilka blifvit, såsom medeltal af nu föreskrifna

belopp, föreslagna att utgå med respektive 4, 6 och 8 R:dr för

hvarje dag. — Derjemte har äfven föreskriften i mom. 2 af förordningens

§ 26, att Konungens befallningshafvande skall bestämma kontrollörs resekostnadsersättning,

blifvit förändrad derhän, att kontrollör skall njuta ersättning

för resekostnader, enligt gällande ordningsstadga för brännerierna, och

hemställer Utskottet:

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.

31

28:o.

alt de i § 26 intagna stadgande]! angående arfvode och

resekostnadsersättning för bränvinskontrollör må godkännas.

Då stadgandet i nu gällande förordnings § 27, ”att kontrollör, som vid

det under hans uppsigt ställda bränneri finner någon afvikelse från denna

författning vara begången, skall sådant genast gifva tillkänna hos allmän

åklagare, hvilken skall afvikelsen åtala”, egentligen utgör en del af kontrollörens

instruktion, så har Utskottet ansett detsamma böra i den nya författningen

införas näst efter de föreskrifter, som angå kontrollpersonalen i öfrigt;

med anledning hvaraf det återfinnes oförändradt under förslagets § 35,

29:o.

hvilken omflyttning torde godkännas.

§ 27.

är lika lydande med förordningens § 28.

§ 28.

De i denna § intagna stadganden återfinnas i nu gällande förordnings

§§ 29 och 30 mom. 3. De i förordningens §§ 30, mom. 1 och 2, och 31 nu

förekommande bestämmelser angående bränneris beskaffenhet och inrättning

hafva deremot ansetts böra i ordningsstadgan intagas och följaktligen blifvit

ur författningsförslaget uteslutna;

30:o.

hvilket torde godkännas.

§ 29.

Mom. 1 af denna § motsvarar första punkten af förordningens § 32,

med förändring endast af den deri lemnade hänvisning.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bevillnings-Utsliottets Betänkande N:o 8.

Mora. 2 åter innehåller dels ett stadgande, att för uppmätningen behöflig

handräckning'' och redskap skola af bränvinstillverkaren tillhandahållas,

hvilket, ehuru med någon förändring af ordalagen, motsvarar det i andra

punkten af förordningens § 32 nu meddelade, dels, ehuru äfven med eu

oväsendtlig förändring af uttryckssättet, det i nu gällande § 33 mom. 6 intagna

stadgandet, att brän vins tillverkare eger att vid uppmätningen af bränvin

sjelf eller genom ombud vara tillstädes, utan att dock förrättningen må

för hans uteblifvande inställas. Då denna omflyttning föranledts deraf, att

de 5 första mom. af gällande § 33 samtliga angå det vid uppmätningen närvarande

vittnet, och det i mom. 6 gifna stadgandet om tillverkares närvaro

vid uppmätningen sålunda lämpligare bort finna plats i föregående §, hemställes,

31:o.

att denna omflyttning godkännes.

Då kändt är, att bränvin, särdeles under den första tiden efter tillverkningen,

undergår icke obetydlig förminskning, och då, enligt Utskottets

åsigt och framlagda förslag, skatten icke skall utgöras för den tillverkade

qvantiteten, men väl för den som inom landet förbrukas, samt följaktligen

icke heller bör erläggas för den del af bränvinet, som i följd af dylik afdunstning

i verkligheten icke finnes till, så har Utskottet i mom. 3 af ofvananförda

§ föreslagit, att från det vid uppmätningen erhållna och till normalstyrka

reducerade kannetal bränvin skall medgifvas ett afdrag af 3 procent,

hvilket procentbelopp visserligen icke motsvarar det i Herr Forsbecks

motion yrkade afdraget, men likväl synes böra tillfredsställa alla billiga fordringar,

särdeles om dervid uppmärksammas, att för å tullnederlag liggande

bränvin kommer, i enlighet med tullstadgans bestämmelser och i likhet med

hvad för utländska spirituösa varor å dylikt nederlag redan är medgifvet,

att beviljas ett afdrag för leckage af äfvenledes 3 procent. Utskottet hemställer

alltså:

32:o.

att det i § 29 mom. 3 föreslagna afdrag af tre procent

från det vid uppmätning i bränneri erhållna och till

normalstyrka reducerade kannetal bränvin måtte beviljas.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Eevillnings- Utskottets Betänkande N:o 8.

§ 30.

Denna § motsvarar nu gällande § 33, med den förändring endast att

stadgandet, det vittne skall utses särskildt för hvarje termin, blifvit uteslutethvarjemte

Utskottet af samma skäl, som i afseende å kontrollörs arfvode

blitvit anförda, föreslagit, att dagtraktamente för vittne må bestämmas till

1 K:dr 50 öre i stället för nu stadgade: ”minst en och högst tvåR-dr”- och

hemställer: ’

33:o.

atir denna förändring i stadgandet om dagtraktamente för

vittnet må godkännas.

§§ 31—34.

Motsvara nu gällande §§ 34—37, med endast någon eller några obetydligare

redaktionsförändringar, för hvilka icke torde vara nödigt särskildt

redogöra. Dock har vid § 34, motsvarande gällande § 37, blifvit såsom

mom. 3 tillagdt ett stadgande, att Konungens befallningshafvande skall förordna

nödigt antal personer att såsom tillsyningsman distriktsvis utöfva tills7n

} §. 15 omförmäla nederlagsmagasin vid brännerierna under den

• a ])ränvinsti^ver^niT1§'' derstädes icke eger rum, samt bestämma icke

mindre de nederlagsmagasin, som skola stå under hvarje dylik tillsyningsmans

kontroll än ock det arfvode, han derför eger uppbära. Då delta

ti ägg vant behöfligt för att komplettera bestämmelserna angående tillsynen

öfver bränvinsnederlag, hemställes,

34:o.

att mom. 3 § 34 må erhålla den lydelse, förslaget utvisar.

§ 35.

Motsvarar gällande § 27, men har, såsom redan blifvit anmäldt för

vinnande af en bättre ordning bland författningens stadganden, ansetts* här

finna lämpligare plats.

Bih. till Biksd. Prof. 1870. 5 Sand. 1 Afd. 7 Raft.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.

Art V.

Om ansvar för öfverträdelse af författningens föreskrifter.

.§§ 36-42.

Denna paragrafföljd motsvarar de nu gällande §§ 38—42, 44 och 45,

med sådana förändringar endast af deri förekommande hänvisningar, som af

den förändrade paragrafföljden i förslaget blifvit föranledda. Derjemte har

nu gällande § 43, hvilken innehåller ausvarsstadganden för den som under

en termin öfverskrider högsta tillåtna tillverkning, och sålunda dels hädanefter

icke eget- någon tillämpning, dels äfven strider mot hvad redan blifvit föreslaget

i afseende å påföljd för öfverskridande af högsta tillverkningsbelopp

för dygn, blifvit ur förslaget utesluten; hvilket Utskottet bort anmäla med

hemställan

35:o.

att denna uteslutning må godkännas.

§ 43.

Motsvarar gällande § 46 med endast följande ändringar:

dels att 1 mom. af sistnämnda §, som stadgar böter för utöfvande af

bränvinstillverkning, innan qvitto öfver förskottsvis erlagd tillverkningsafgift

blifvit för kontrollören företedt, blifvit uteslutet på grund af redan afgifvet

förslag om förändrade föreskrifter för bränvinsafgiftens erläggande;

dels att mom. 2, hvilket, såsom ansvar för öfverträdelse af förbudet

mot bränvinstillverkning eller mäskberedning från klockan 10 om aftonen

näst före sön- eller helgedag till klockan 10 om aftonen å sådan dag, stadgar

erläggande af den tillverkningsafgift, som mot en dag svarar och böter

till ett afgiften motsvarande belopp, blifvit ändradt derhän, att föreskriften

om gäldande af tillverkningsafgift blifvit utesluten såsom öfverflödig, enär

afgift för det sålunda tillverkade, liksom för allt annat bränvin ju i allt fall

skall erläggas, samt att bötesbeloppet blifvit föreslaget att utgå med från 20

till och med 200 R:dr. Denna latitud i afseende å böterna har Utskottet

ansett vara billig, emedan det lätt kan inträffa, att förseelsen varit ofrivillig

och af ringa betydelse, i hvilket fall det minsta bötesbeloppet, motsvarande

högsta bötesansvar för sabbathsbrott, bort kunna ådömas; hvaremot, der så

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8. 35

icke varit förhållandet, förseelsen bort kunna straffas med högre böter, ända

upp till 200 R:dr;

dels slutligen har ur mom. 3 hänvisningen till § 14 blifvit borttagen,

emedan denna § blifvit ur förslaget såsom obehöflig utesluten. Utskottet

hemställer alltså:

36:o.

att § 43, sådan den i förslaget finnes redigerad, må godkännas.

§§ 44-53.

Motsvara nu gällande §§ 47 — 56 med ändringar endast, der så nödigt

varit, af paragrafnummern i förekommande hänvisningar. Derjemte har

bort anmälas, att i gällande § 47 intagen bötesbestämmelse: ”för underlåtenhet

att iakttaga föreskriften i § 68” äfvensom dylik bestämmelse i § 52

för vägran att till bränvinstillverkare utfärda sådant betyg, som i § 63 sägs,

blifvit borttagna, emedan af skäl, som här nedan skola omförmälas, §§63

och 68 blifvit ur det framlagda författningsförslaget uteslutna.

Art, VI.

Föreskrifter i afseende å författningens verkställighet.

§§ 54- 63.

Dessa §§ innefatta oförändrade de i gällande §§ 57—62 samt 64—67

nu intagna stadganden, med iakttagande endast af nödig ändring af paragrafnummern

i förekommande hänvisningar.

Utskottet vill derjemte anmäla, att nu gällande § 63, som föreskrifver:

”Har vid undersökning någon felaktighet ej funnits, vare undersökningsförrättare

pligtig att genast tillställa tillverkaren ett af tillstädesvarande vittnen

bestyrkt intyg om tidens längd, under hvilken tillverkaren varit af undersökningen

hindrad att bränvin tillverka. Detta betyg berättigar tillverkaren

att hos Yår befallningshafvande återlyfta en och en half gång den afgift,

som mot samma tid svarar”; blifvit utesluten. Det har nemligen under

Utskottets öfverläggningar blifvit erinradt, hurusom det fall, denna § förutsätter,

icke gerna kan komma att inträffa, emedan ju tillsägelse om inställande

af tillverkningen i bränneri endast kan gifvas såsom följd af vid förut
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Bevillning,1;-Utskottets Betänkande N:o 8.

gången undersökning upptäckta felaktigheter; hvaremot sjelfva undersökningen,

efter hvad erfarenheten visat, lätteligen låter sig verkställas under det

bränneriet är i gång. På grund häraf hemställes:

37:o.

att § 63 ur författningen må utgå.

De i gällande § 68 förekommande stadganden, att ”i bränneri skall

under den tid, då brän vinstillverkning eller distillering der verkställes, städse

vara i bevittnad afskrift anslaget vederbörandes bevis, att tillverkningsafgiften

för samma tid blifvit erlagd”; och att ”beviset bör derjemte i hufvudskrift

vara att tillgå, när dess uppvisande påfordras af bränner ikontrollör eller den,

hvilken tillsyn vid bränneri såsom tjenstepligt eljest åligger, eller som är

skyldig att förbrytelser mot denna författning åtala”; hafva, under förutsättning

af bifall till Utskottets förslag angående bränvinsafgiftens utgörande

blifvit uteslutna, såsom icke vidare tillämpliga; b vilket.

38:o.

torde godkännas.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.

37

hut. is«

Angående vilkoren för försäljning af bränvin.

§ 1.

Inom Andra Kammaren har Herr Låss Olof Larsson (motion N:o 119)

yrkat, att antingen ”hvarje kommun tillerkännes rätt att å kommunalstämma

besluta, huruvida spirituösa drycker må inom dess område försäljas; börande

dock hädanefter som hittills, när sådan försäljning tillstyrkes, Konungens befallningshafvandes

tillstånd dertill sökas; dock må den, som sjelf tillverkar

bränvin eller andra spirituösa drycker, sådant försälja i parti om minst 50

kannor”; eller, i fall detta förslag icke skulle vinna bifall, ”att minimibeloppet

vid försäljning af spritdrycker i parti måtte höjas från nu stadgade 15

kannor till 50 kannor”, samt Herr J. E. Eriksson (motion N:o 79) att förbud

stadgas ”mot partiförsäljning af bränvin och andra spirituösa drycker å

landsbygden af annan person än den, som af Konungens befallningshafvande,

efter kommunens i kommunalstämma medgifvande, härtill fått tillstånd; eller

åtminstone dylikt förbud för den som idkar handel i öppen bod å landet”.

Båda motionärernas förslag hafva föranledts af deras önskan att, äfven

genom inskränkningar i den nu medgifna rättighet till partihandel med bränvin,

ytterligare förminska förbrukningen af denna vara. Dervid bör dock

anmärkas, att enligt gällande författning hvarje kommun har sig tillerkänd

rätt att i viss mån sjelf bestämma antalet af de ställen, å hvilka minuthandel

med eller utskänkning af bränvin inom kommunen må ega rum, och

att, då detta redan i och för sig innebär en ganska väsendtlig inskränkning

uti den inom näringarne i öfrigt rådande frihet, torde införande af enahanda

stadgande i afseende å äfven partihandel med bränvin så mycket mindre

böra ifrågasättas, som dess tillämpning skulle föranleda högst betydande svårighet

för afsättningen af en produkt, hvars tillverkning man icke ansett sig

kunna eller böra förbjuda, och som derjemte hvarje dylik åtgärd i syfte att

alltför mycket försvåra den lofliga åtkomsten af en vara, som ännu utgör

föremål för allmän förbrukning, otvifvelaktigt skulle föranleda eu hemlig och

oloflig försäljning, hvilken åter just genom denna sin egenskap måste befaras

framkalla det missbruk af rusdrycker, som lagstiftningen bör söka förekomma.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 8.

I afseende särskildt å förslaget att till 50 kannor höja partihandelns

minimibelopp, vill Utskottet erinra, att egentliga anledningen till det ofta

framställda yrkandet om dylik förhöjning varit önskan att åstadkomma ett

allmännare och jemnare utgående af minuteringsafgiften än nu kunde ega

rum, då det gällande minimibeloppet för ifrågavarande slag af handel vore

nog lågt att sätta hvarje mera bemedlad i stånd att undgå denna afgift, hvilken

sålunda utgjordes endast af dem, som saknat tillgång att på en gång inköpa

15 kannor eller tillfälle att genom s. k. salning kringgå lagens stadganden,

och att denna anledning hädanefter måste försvinna, såvidt nemligen framgång

vinnes för Utskottets förslag om upphäfvande af de särskilda afgifterna

å såväl tillverkning som försäljning af bränvin samt deras ersättande genom

en allmän beskattning å bränvinsförbrukningen, utan afseende å den större

eller mindre qvantitet, i hvilken varan på en gång försäljes.

Under denna förutsättning finnes sålunda, från synpunkten af en jemnare

fördelning af beskattningen, icke något skäl att höja det minsta beloppet

för partihandeln eller på annat sätt söka den inskränka, då deremot

en lämplig nedsättning af detta belopp synes för den måttlige förbrukaren

kunna underlätta möjligheten att erhålla denna vara utan någon oskälig fördyring,

men dock icke i någon mån kunna motverka framgången af sträfvandet

att genom stränga band på minuteringen och utskänkningen hindra

allt missbruk af rusdrycken. Då nemligen Utskottet föreslagit, att de till

kommunerna nu ingående afgifterna för minutförsäljning eller utskänkning

af bränvin skola upphöra, men deremot en hvar kommun skall lemnas oinskränkt

rätt att i öfrigt ordna och bestämma öfver denna försäljning så, som

den sjelf finner nödigt för ordningens upprätthållande inom sitt område, sa

torde kunna förutsättas såsom icke alltför osannolikt, att, åtminstone till en

början, en eller annan kommun kunde komma att antingen alldeles förbjuda

eller nog mycket inskränka all minutförsäljning och utskänkning af bränvin,

hvarigenom, såsom erfarenheten lärt, föranledes dels oloflig försäljning, dels

en öfver den måttliga och oskadliga förbrukningen tyngande, onödig fördyring

af varan. Då båda dessa missförhållanden undvikas genom en lämplig

nedsättning af nu stadgade minsta belopp för partihandeln, som dock

icke vore nog betydlig att kunna befaras föranleda denna handels urartande

till oloflig minutförsäljning eller utskänkning, så får Utskottet föreslå,

39:o.

att minsta beloppet vid partihandel med bränvin måtte

nedsättas till 5 kannor och § 1 sålunda erhålla den lydelse

bilagda förslaget utvisar.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 8,

39

§ 2.

Stadgandet i denna §, att vid minuthandel icke får säljas mindre än

en half kanna har vid liera riksdagar varit föremål för anmärkningar och

ändringsförslag i syfte att nedsätta detta minimibelopp. Bevillnings-Utskottet,

som i allmänhet understödt dessa förslag, har till deras förmån hufvudsakligen andraga,

att lagstiftningens bestämdt uttalade afsigt med den särkildt ordnade minuthandeln

varit, att, såvidt möjligt, undandraga befolkningen utskänkningställenas

frestelser genom att äfven utom dessa ställen tillhandahålla en för tillfällig

förtäring i hemmet passande mindre qvantitet af en vara, hvilken, om

också i sig sjelf icke oumbärlig, dock al vanor och bruk ännu gjordes till

en allmän förbrukningsartikel, men att det nu stadgade minsta beloppet vore

alltför högt och följaktligen dels motverkade minuthandelns angifna nyttiga

uppgift, dels äfven alltför mycket blottställde densamma för frestelsen att

sälja mindre belopp än författningen medgåfve. Dessa skäl för en dylik nedsättning

hafva dock hittills icke förmått göra sig gällande emot farhågan,

att minuteringsbodarne derigenom skulle urarta till utkänkningsställen, helst

det i § 3 gifna förbud mot förtäring på minuteringsstället icke alltid, och

minst å landsbygden, kunde tillbörligen öfvervakas.

Utskottet, som äfven nu ansett en nedsättning i minsta minuteringsbeloppet

vara i full öfverensstämmelse med lagstiftningens sedliga ändamål,

har dock å andra sidan erkänt, att, såsom af en reservant vid 1869 års

riksdag blifvit anfördt, ett ovilkorligt stadgande derom skulle i olika kommuner

kunna åstadkomma högst olika verkningar, och att, då en dylik bestämmelse

i väsendtlig mån berörde kommunernas eget intresse i afseende å

ordning och sedlighet, åt dem borde lemnas rätt, att, der sadant funnes af

omständigheterna påkalladt, hos Konungens befallningshafvande begära försäljningsbeloppets

nedsättning under det af lagen i allmänhet medgifna. Med

upptagande af denna mening såsom sin egen har Utskottet sålunda funnit

sig böra tillstyrka, att nuvarande stadgande bibehålies såsom allmän regel,

men att hvarje kommun, som finner en nedsättning intill 20 tum af minsta

minuteringsbelÖppet för sig passande och lämplig, må genom sina myndigheter

derom göra framställning hos Konungens befallningshafvande, hvilken, efter

pröfning af förhållandena, eger att derom stadga. Utskottet hemställer alltså,

40:o.

att § 2 måtte erhålla den förändrade lydelse, som förslaget

utvisar.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bevillning^- Utskottets Betänkande N:o 8.

§ 3-

För att i någon män motverka det missbruk vid partihandel med spritdrycker,

som eger rum genom varans fördelande i små kärl, har Herr A. F.

Beckman inom Första Kammaren (motion N:o 46) föreslagit, att § 3 måtte

erhålla följande lydelse: ”Vid handel, som i förestående §§ omförmäles, må

hvad saldt blifvit icke pa något kärl i mindre belopp än det minsta, som i

hvardera fallet säljas må, utlemnas eller emellan flere köpare fördelas, ej

heller får något af det sålda å försäljningsstället förtäras”; eller, i händelse

detta förslag icke skulle vinna framgång, att till den i öfrigt oförändrade §:n

måtte fogas följande tillägg: ”Vid handel, som i § 1 omförmäles, må ej heller

hvad såldt blifvit utlemnas på något kärl i mindre belopp än det minsta

som i detta fall säljas må”.

Att genom särskilda lagstadganden söka förekomma det af motionären

öfverklagade missbruket, eller den s. k. salningen, torde numera allmänt erkännas

vara särdeles vanskligt, sedan frågan derom vid flera föregående

riksdagar varit föremål för pröfning, och framställda förslag i detta syfte

blifvit förkastade, emedan de icke ansetts kunna med framgång tillämpas,

och lagstiftningen icke bör i sig upptaga bestämmelser, som kunna befaras

endast ofullständigt och med stor svårighet låta sig öfvervakas. Då derjemte,

hvad angår partihandeln, det förnämsta motivet till den s. k. salningen, eller

begäret att undandraga sig stadgad minuteringsafgift, måste, genom Utskottets

förslag om förändradt sätt för bränvinsbeskattningens utgörande,

anses vara för framtiden undanröjdt, och då i följd af förslaget åter

om vilkorlig nedsättning af minsta minuteringsbeloppet till 20 tum icke

heller vid dylik försäljning hädanefter någon särdeles frestelse till kringgående

af lagens föreskrifter i detta hänseende lärer förekomma, så har Utskottet

funnit sig böra hemställa,

41:o.

att Herr A. F. Beckmans motion icke må till någon åtgärd

föranleda.

§ *■

Motsvarar och är lika lydande med nuvarande § 4.

§ 5.

Paragraf 7, mom. 2 och 3, i gällande författning innehåller stadganden

angående sättet och ordningen för meddelande af rätt att i stad för
-

:a

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Bevillnings- UtsJcottets Betänkande N:o 8.

sälja i minut eller utskänka bränvin, och § 14 dersammastädes föreskrifver

huru i dessa afseenden skall inom landskommun förfaras.

Herr F. A. Förskede har i sin i Andra Kammaren väckta motion

(N:o 236), hvilken lämpligast torde här omnämnas, ibland annat föreslagit, att,

med upphörande af afgiften för minuthandel med och utskänkning af bränvin

”denna handel och näring helst måtte blifva fria, eller, om man i detta hänseende

ej anser sig våga taga steget fullt ut, att denna handel och rörelse

må utöfvas efter hos kommunerna sökt och vunnet tillstånd samt under den

kontroll allmän ordning och säkerhet kräfva, utan annan afgift än bevillning

som för all annan rörelse”.

Med godkännande till en del af dessa yrkanden har Utskottet ansett,

att då ett ändamålsenligt ordnande af bränvinsförsäljningen icke mindre i

minut än genom utskänkning i betydlig mån berörde kommunens såväl ekonomiska

som moraliska intressen, samt att hvarje kommun borde bäst kunna

sjelf bedöma, huru, med afseende å dess särskilda förhållanden, detta ordnande

skulle med största framgång kunna verkställas, så borde åt hvarje

kommun medgifvas full och oinskränkt frihet att, inom i lagen stadgade

gränser, bestämma sättet och omfånget för utöfvande af denna försäljning

inom dess område, samt att följaktligen den Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

nu lemnade beslutanderätt i dessa hänseenden borde upphöra. Redan genom

1855 års lagstiftning inskränktes Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes rätt att

förordna om utminuterings- och utskänkningsställens inrättande eller upphäfvande

dertill, att, då omständigheterna funnos det påkalla, nedsätta det af

kommunen beslutade antalet af dylika försäljningsställen eller dem alldeles förbjuda,

men med föreskrift, att, mot kommunens genom dess myndigheter uttalade

vilja, dem sådana ställen icke söka påtvinga eller det fastställda antalet

förhöja. Anledningen till bibehållandet af denna begränsning af kommunernas

frihet att inom sig ordna bränvinsförsäljningen torde utan fara

för misstag kunna sökas i den dem medgifna rätt att af denna försäljning

uppbära vissa afgifter, hvarigenom visserligen å ena sidan borde stegras deras

omsorg att undertrycka all hemlig och obeskattad försäljning, men äfven å

andra sidan kunde befaras en allt för stark benägenhet att, utan tillbörlig

uppmärksamhet å följderna, underlätta och gynna förbrukningen af bränvin,

i hvilket fall således Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, såsom öfvervakande

det allmännas intresse, borde ega pligt och rätt att mellankomma.

Genom det af Utskottet framlagda förslag om försäljningsafgifternas

upphörande och kommunernas godtgörelse genom statsverket måste dock anses

hafva försvunnit äfven denna befarade oförenlighet mellan kommunens sedliga

och linansiela intressen, och följaktligen borde äfven hvarje kommun

kunna utan farhåga lemnas förtroendet att, oberoende af hvarje annan myndighet,

ordna och bestämma angående denna försäljning, i full visshet att

Bih. till Ililcsd. Prot. 1870. 5 Sand. 1 Afä. 7 Häft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.

den skulle med sträng uppmärksamhet följa densammas utöfvande i ändamål

att förekomma eller stäfja hvarje störande missbruk.

Af dessa skäl har Utskottet äfven ansett, att i lagen borde inflyta endast

några få hufvudsakliga bestämmelser angående kommunens sjelfständiga

rätt att, såsom den sjelf för godt funne, anordna sättet och vilkoren för

idkande inom dess område af bränvin sförsäljning i minut och genom utskänkning;

att besluta om antalet och ställena för en sådan försäljning; äfvensom

att till densammas idkande utse och antaga lämpliga personer; allt detta

likväl med iakttagande deraf, att förut bestående försäljningsrätt icke kränktes,

och att, i fråga om personerna, afseende fästades vid de qvalifikationer,

som dels i allmänhet uppställts för behörighet att idka näring, och dels särskild!

blifvit bestämda för minuthandlare och utsköljning af bränvin. — Att

på lämpliga ställen i författningsförslaget jemväl intagits nödiga föreskrifter

om tiden och sättet för bränvinsförsäljningsrättigheters upphörande, anser sig

Utskottet här endast böra anmärka, såväl som att de närmare motiven för

ifrågavarande stadganden blifva å sina ställen framlagda.

I öfverensstämmelse med nu uttalade åsigter är ock förslagets § 5 uppställd;

hvarjemte Utskottet, i följd af den förändring, som derigenom sker i

bestående förhållanden, trott det vara angeläget att i ett sednare moment intaga

föreskrift om sättet för fattande af beslut i dylika frågor, äfvensom,

och till följd af dessa frågors vigt, ansett nödigt bibehålla den redan förut

gifna föreskriften att å landet kommunalstämma för sådant ärendes behandling

bör vara pålyst tvänne söndagar å rad.

Utskottet hemställer fördenskull,

42:o.

att hvad Utskottet sålunda föreslagit måtte godkännas,

och § 5 erhålla den lydelse förslaget utvisar.

§ 6.

Vid den omarbetning af förordningen om b rån vinsförsäljning, som Utskottet

företagit, har Utskottet, för vinnande af reda och öfverskådlighet,

ansett lämpligt, att under samma paragrafnummer, såvidt möjligt vore, sammanfördes

det som angick samma ämne. Utskottet har sålunda i denna § intagit

hvad i nu gällande förordnings §§ 5 och 6 finnes stadgadt angående

behörigheten att idka minuthandel med eller utskänkning af bränvin, dervid

likväl iakttagits, att § 6, hvars moment 1 innefattar den allmännaste bestämmelsen,

blifvit uppflyttad i början af stadgandet;

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.

43

43:o.

hvilken Utskottets åtgärd Riksdagen torde godkänna.

§ 7.

Denna § är bildad al moment 1 i gällande § 7, hvilken i öfrig!, enligt

hvad under § 5 redan är anfördt, blifvit ur författningsförslaget utesluten,

och bestämmer, att i de försäljningsrättigheter, hvilka i stad för närvarande

tillkomma källarmästare, vinskänkar, idkare af schweitzeri-rörelse, traktörer

och värdshusvärdar, hvilka å sin rörelse innehafva burskap, äfvensom de

näringsidkare, hvilka rättighet till sådan rörelse, som i författningen under

minuthandel med eller utskänkning af bränvin förstås, blifvit förlänad för

bestämd tid, hvilken före ingången af nästa försäljningsår icke tilländalöper,

har, genom hvad i författningen blifvit stadgadt, icke skett någon förändring

;

44:o.

Och torde den sålunda uppställda § 7 af Riksdagen godkännas.

§§ 8 och 9.

Motsvara och äro lika lydande med nu gällande §§ 9 och 11.

Uti inom Andra Kammaren väckta motioner har föreslagits:

af Herr O. B. Olsson (motion N:o 10) ”att l punkten i 10 § 2 momentet

må erhålla följande lydelse: Uppstår i stad fråga om öfverlåtande å

bolag af all den utskänkning af bränvin, hvilken eljest skall, enligt nästföregående

moment, å auktion utbjudas, må magistraten, genom i god tid

förut utfärdad offentlig kungörelse, inom viss utsatt tid infordra skriftliga

anbud å sådan utskänkning”;

af Herr Peter Andersson (motion N:o 223) ”att det må förbjudas

städer och kommuner att bilda bolag, som med andras uteslutande ensamma

få öfvertaga all minuthandel med och utskänkning af bränvin, och att 2

momentet af 10 § i Kongl. Förordningen om spirituösa dryckers försäljning

den 21 Maj 1869 må ur förordningen utgå, samt att lagen ändras derhän''*’;

och ”att minuthandels- och utskänkningsrättigheterna med bränvin i hvarje

stad eller kommun må på offentlig auktion utbjudas och inropas af den mestbjudande,

som eger de qvalifikationer, som på förhand föreskrifvits, samt att

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.

hvarken bolag eller enskild person må ega rätt under något förhållande innehafva

eller inropa mer än en rättighet”; samt

af Herr O. F. Brunberg (motion N:o 244) att vid städernas beskattande

för bränvinsutskänkning och minutering måtte följas samma method,

som är stadgad för sådan rörelses beskattning å landet, nemligen att städernas

afgift i detta afseende skall liksom landets bero af taxerings- och pröfningskomitéerna.

Med motionärerne är Utskottet ense deri, att den hvarje stad medgifna

rättighet att till bolag öfverlåta all försäljning af bränvin så i minut

som genom utskänkning under närvarande förhållanden af åtskilliga stadskommuner

begagnats såsom medel att godtyckligt och allt för strängt beskatta

såväl egna som äfven omgifvande landtkommuners medlemmar genom

att till fördel för sina finanser monopolisera den mindre försäljningen af en

ännu allmän förbrukningsvara. Då derjemte det torde kunna befaras, att,

så länge denna rättighet qvarblifver orubbad, hvarje förbud för kommunen

att af bränvinsförsäljningen bereda sig särskilda inkomster skulle befinnas

illusoriskt, har äfven Utskottet ansett denna rättighet böra upphöra. Det är

i sådant syfte som Utskottet redigerat §§ 5, 16 och 33 i författningsförslaget,

af hvilka den förstnämnda lemnar kommunen, utan skilnad för stad och

land, rätt att bestämma, å hvilka ställen och af hvilka personer denna försäljning

skall utöfvas, men derjemte i § 16 uttryckligen förbjuder, att afgift

derför må under hvad namn eller förevändning som helst till kommunen

utgå, samt att idkare af sådan rörelse endast får underkastas beskattning

såsom för inkomst af annan rörelse, och slutligen i § 33 föreslagit bestämda

påföljder för kommun, som, i strid emot i § 16 gifna förbud, uppburit

afgift af den som undfått rättighet till minuthandel med eller utskänkning

af bränvin, eller som för egen räkning sådan rörelse idkat. 1 händelse de

sålunda föreslagna stadganden angående bränvinsförsäljning inom Kamrarne

vinna bifall, har Utskottet ansett hvarje särskild föreskrift om eller förbud

emot bildande af bolag ej mindre inom stads- än inom landtkommun icke

vidare vara af behofvet påkalladt; och hemställer följaktligen,

45:o.

att nu gällande § 10 må ur ny förordning utgå.

§ 10.

Motsvaras af momenterna 1 och 4 i nu gällande § 12; och stadgar

mom. 1: ”Gästgifveri å landet, för hvilket, vid den tid, då Yår nådiga

förordning den 18 Januari 1855, angående vilkoren för försäljning af brän
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.

vin och andra brända eller distillerade spirituösa drycker, blef till efterlefnad

gällande, utskänkningsrättighet utöfvades och sedermera icke upphört, varde

vid rättigheten fortfarande bibehållet, intilldess densamma upphör genom

uppsägning eller förverkas.”

Häri har Herr N. S. von Kock inom Första Kammaren (motion Ko

41) föreslagit den ändring, att gästgifvare å landet, som vid den tid — —

— gällande, utskänkningsrättighet utöfvade och sedermera å samma gästgifveri

densamma oafbrutet utöfvat, varde —--fortfarande bibehållen,

intilldess — — — etc.” samt Herr Liss Olof Larsson inom Andra Kammaren

(motion Ko 119): ”att det vissa gästgifvare, enligt 12 § i nu gällande

lag om spritdryckers försäljning, tillerkända privilegium måtte genast

borttagas, eller åtminstone stadgas, att detsamma upphör med nuvarande

innehafvares afgång, på det att alla kommuner må en gång inför lagen

blifva likställiga.”

Lika med motionärerne anser visserligen Utskottet den gästgifveri å

landet under vissa vilkor medgifna rätt till utskänkning utgöra en ganska

betydande inskränkning i kommunernas beslutanderätt i fråga om bränvinsförsälj

ningens ordnande, men likväl finner sig Utskottet lika litet nu, som

vid derå föregående riksdagar, då förslag i enahanda syfte varit föremål för

pröfning, kunna tillstyrka densammas upphäfvande, då denna åtgärd otvifvelaktigt

skulle utgöra ett ingrepp i eganderätten, hvilken icke ens af de från

detta privilegium härrörande olägenheter kunde försvaras. Hvad beträffar

det nu äfven framställda förslaget att öfverflytta gästgifveriets rättighet till

utskänkning från en viss egendom till den person, som denna rättighet för

det närvarande innehafver och utöfvar, för att sedermera vid dennes afgång

den indraga, synes väl detta i formen något lindrigare, men torde dock icke

i grunden förmå ändra åtgärdens natur, och sålunda icke heller kunna anses

med rättvisa och billighet öfverensstämmande, hvarföre Utskottet hemställer,

46:o.

att Herrar N. S. von Kochs och Liss Olof Larssons motioner

icke måtte bifallas.

§§ 11, 12 och 13.

Motsvara gällande §§ 20, 21 och 22 med några mindre förändringar

och iakttagande af förslagets paragraffoljd vid deri förekommande hänvisningar.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Bevilln inge-Utskottets Betänkande N:o 8.

§ 14.

Utskottet har i första punkten af denna paragraf intagit den bestämmelse,

att rättighet till minuthandel med eller utskärning af bränvin, som

på grund af den nya förordningen meddelas, icke må gälla för längre tid

än ett försäljningsår. Denna tidsbestämmelse har, med upphäfvande af den

nu gällande eller ”högst 3 år”, blifvit antagen, dels på det kommunen efter

icke allt för lång tid må blifva i tillfälle att ånyo pröfva, huruvida icke

mindre den för försäljningen beslutade ordning än de för dess idkande antagna

personer på ett tillfredsställande sätt fungerat, dels äfven på det dessa

personer må i en dylik på bestämda tider återkommande pröfning, hvaraf

deras rättigheter måste ytterst bero, finna en stark maning att noga handhafva

den å alla spritförsäljningsställen nödiga ordning och anständighet. —

Om kommunens såväl som vederbörande polismyndighets rätt att, der sådant

för ordningens upprätthållande finnes nödigt, äfven under löpande försäljningsår

indraga försäljningsrättighet, finnes stadgadt i förslagets, ur gällande

författning hemtade, § 18 mom. 3.

I denna § 14 har Utskottet äfven intagit den i nu gällande § 16

förekommande bestämmelse, att försäljningsåret räknas för stad från den 1

Oktober och å landet från den 1 November; och hemställer Utskottet,

47 :o.

att hvad sålunda blifvit angående tiden för försäljningsrättigheters

meddelande föreslaget måtte godkännas och

§ 14 erhålla den lydelse förslaget utvisar.

§ 15.

Motsvaras af momenterna 1 och 3 i nu gällande § 23.

§ 16.

Då åt kommunen inrymts en vidsträckt rätt i fråga om ordnandet af

minuthandeln med och utskänkningen af bränvin inom dess område, har

Utskottet ock funnit angeläget vara att i möjligaste måtto söka förebygga

missbruk af denna rätt och t rott sådant lämpligast och lättast kunna ske

genom bestämdt förbud för kommunen att af dylik rörelse uppbära afgift

under hvad namn eller förevändning som helst, så mycket snarare som, enligt

Utskottets förslag, ersättning bör kommunerna tilldelas för hvad de genom

för sälj ningsafgifter nas upphörande förlora i inkomst.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Bevillning^- Utskottets Betänkande N:o 8.

Utan att i någon mån vilja förneka, det bränvin sförsäljningen inom

kommunerna i allmänhet, äfven under närvarande förhållanden, varit ordnad

på ett med det allmänna bästa öfverensstämmande sätt, har Utskottet likväl

ansett, att detta bör hädanefter i ännu högre grad blifva händelsen, enär, i

följd af ett sådant förbud, som det nu ifrågavarande, kommunerna lemnas

tillfälle att för denna försäljning vidtaga åtgärder, hvilka bestämmas endast

af en genom hvarje annat intresse oförryckt omsorg om sedlighetens och

ordningens upprätthållande, hvarjemte all anledning till den nu ofta förekommande

klagan, att kommunerna, med allt för mycket tillgodoseende af

sina finansiela intressen, öfver höfvan beskatta den mindre förbrukningen

af bränvin, bör enligt Utskottets åsigt genom ett sådant förbud vara undanröjd.

Om påföljd för öfverträdelse af detta förbud likasom ock för en

kommun, som för egen räkning idkar sådan bränvinshandel, som här är i

fråga, finnes stadgadt i förslagets § 33.

I andra momentet af förevarande § har Utskottet, såsom en följd af

hvad härofvan blifvit angående försälj ningsafgifternas indragning föreslaget,

intagit det stadgande, att vederbörande landsting, hushållningssällskap och

kommuner skola, för de inkomster, hvilka genom de förra försälj ningsafgifternas

borttagande upphört, af den inflytande bränvinsskatten undfå godtgörelse

till belopp och efter de grunder, som af Kong! Maj:t och Riksdagen

gemensamt bestämmas.

Utskottet hemställer,

48:o.

att nu utgående afgifter för minuthandel med och utskänkning

af bränvin måtte upphöra, och kommunerna

förbjudas af denna försäljning uppbära några särskilda

afgifter, samt att stadgande derom, att landsting, hushållningssällskap

och kommuner ega för indragna försäljningsafgifter

undfå ersättning, måtte i förordningen intagas på

sätt i § 16 är föreslaget.

Under förutsättning af bifall till hvad här ofvan blifvit föreslaget, eller

att indraga de å minutförsäljningen och utskänkningen af bränvin nu lagda

afgifter, har Utskottet ur sitt förslag till ny förordning i ämnet uteslutit

samtliga nu gällande stadganden, hvilka endast afsett att ordna och bestämma

de på dessa afgifter beroende förhållanden; med anledning hvaraf sålunda

blifvit uteslutna § 8, § 12 mom. 2 och 3; §§ 13, 15, 17, 18, 19; § 23 mom.

2; § 24; § 41 mom. 2; § 44 och § 53; hvarjemte utur de i öfrigt bibehållna

paragrafer de stadganden, som endast afse ofvannämnda förhållanden,

blifvit borttagna; hvilket Utskottet hemställer

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

BevUlnings-UtsIwttets Betänkande N:o 8.

49:o.

måtte af Riksdagen godkännas.

§ 47.

Motsvarar och är lika lydande med § 25 i nu gällande förordning.

§ 48.

Genom denna §, som i öfrigt bibehållits lika med § 26 i nu gällande

förordning, har Utskottet, på sätt vid § 14 liärofvan redan omförmälts, i öfverensstämmelse

med den allmänna grundsatsen, att kommunen sjelf eger

ordna minuthandeln med och utskänkningen af starka drycker inom sitt område,

jemväl åt kommunalmyndigheten beredt tillfälle att, i händelse af missbruk

och oordningar, äfven under löpande försäljningsår indraga försäljningsrättighet,

eller inneliafvaren derifrån skilja; och hemställes

5U:o.

att, på sätt i § 18 är föreslaget, vederbörande kommunalmyndighet

må erhålla rätt, att, när helst omständigheterna

sådant kräfva, försäljningsrättighet indraga eller innehafvaren

derifrån skilja.

§§ 19—27.

Motsvara och äro lika lydande med förordningens §§ 27 — 85.

§ 28.

Denna paragraf motsvarar nu gällande § 36, hvilken föreskrifver de

vilkor och kontroller för transport af bränvin inom landet, som ansetts erforderliga.

Deri hafva dock föreslagits följande förändringar: Do) att i mom. 2 efter

ordet ”aflemnat” intagits: ”antingen sådan af bränvinskontrollör eller tillsyningsman

utfärdad förpassning, som i § 20 af Kongl. Förordningen angående

vilkor en för tillverkning af bränvin är föreskrifven, eller ock och 2:o) att

åt mom. 3 gifvits denna förändrade lydelse: ”Sistnämnda bevis bör åtfölja

bränvin,

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.

bränvin, dä det föres pa saltsjön frän uri, hvarest sådan ständig tullbevakning,

som i niom. I omförmäles, icke finnes anställd, äfvensom vid annan transport

inom landet i större partier än femton kannor.

Den förstnämnda af dessa förändringar har, såsom lätt inses, föranledts

af, i Utskottets förslag till förordning angående vilkoren för bränvinstillverkning

införda, nya bestämmelser om bränvins uppläggande på nederlag. De

föreslagna stadgandena i mom. 3 åter, hvarigenom förnämligast den nu till

60 kannor bestämda qvantitet, som utan förpassning eller tillverkares bevis

får forslas inrikes orter emellan, blifvit nedsatt till 15 kannor, hafva ansetts

böra försvåra transporten af olofligen infördt utländskt bränvin, och dermed

äfven bidraga att hämma smugglingen, utan att förete någon egentligolägenhet,

då ju sådant tillverkningsbevis, som nu för transport af 60 kannor

är stadgadt, bör med lika lätthet kunna erhållas äfven för det till 15 kannor

nedsatta beloppet. Utskottet hemställer alltså,

5 Do.

att de i § 28 föreslagna stadganden angående transport

af bränvin måtte af Riksdagen godkännas.

§§ 29—32.

Motsvara och äro lika lydande med gällande förordnings §§ 37—40;

med iakttagande endast deraf att förekommande hänvisningar blifvit förändrade

till öfverensstämmelse med förslagets paragrafföljd.

§ 33.

I denna paragraf hafva införts stadganden angående påföljd för öfverträdelse

af det för kommun meddelade förbud att å bränvinsförsäljningen

lägga afgifter eller deraf uppbära någon särskild inkomst; och har Utskottet

ansett sådan påföljd böra bestå i förlust i främsta rummet af den rätt, som

blifvit af kommunen missbrukad, eller att sjelfständigt bestämma angående

bränvinsförsäljningen inom sitt område, och derjemte af den ersättning för

indragna försäljningsafgifter, som eljest kunnat henne tillkomma,

Då likväl kommunen sig förbrutit genom de personer, som utöfvat

hennes beslutanderätt för tillfället, blefve det uppenbarligen en obillighet, om

kommunen skulle för all framtid gå i mistning af rätten att ordna bränvinsförsäljningen

inom sitt område eller henne tillkommande ersättningsbelopp,

och har Utskottet följaktligen ansett förlusten af dessa rättigheter höra inBih.

till Riksd. Prot. 1870. 0 Sami. 1 Afd. 7 Höft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.

skrankas till eu viss tid och föreslagit denna till 5 år. Derjemte har föreskrifvits,

att under berörda tid Kong! Maj:ts Befallningshafvande skall inträda

i kommunens rätt att bränvinsförsäljningen ordna.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda anförts, hemställer Utskottet

52:o.

att de i § 33 föreslagna stadganden måtte godkännas.

§ 34.

I afseende å straffbestämmelserna för oloflig bränvinsförsäljning såväl i

denna §, hvilken, med uteslutande af mom. 2, är lika med § 41 i gällande

förordning, som i § 38 (nuvarande förordnings § 45) har i Första Kammaren

Herr Carl Hasselrot (motion N:o 36), under åberopande af Bevillningsutskottets

vid sistlidne riksdag afgifna Betänkande N:o 13, föreslagit: ”att

Riksdagen måtte hos Kong! Maj:t i underdånighet anhålla, att såväl 41 §

i nu gällande Kong! Förordning om vilkoren för försäljning af bränvin,

som äfven öfriga förordningens §§, hvilka innefatta enahanda straffbestämmelser,

måtte så förändras, att, der nu bötesbeloppen äro stadgade från och med

30 t. o. in. 60 R:dr, från 60 t. o. in. 120 R:dr samt från 120 t. o. m.

240 R:dr, de måtte utbytas mot bötesbestämmelser från och med 30 t. o. in.

100 R:dr, från 100 t. o. in. 200 R:dr samt från 200 t. o. in. 400 Rall1.”

Då Utskottet vid sistförfluten riksdag till motionärens enahanda förslag

tillstyrkte bifall, skedde sådant under förutsättning att försäljningsförordningen

i öfrigt till sina grunder bibehölls oförändrad. Nu deremot, då i följd af

de grundsatser, Utskottet i sitt förslag tillämpat, Utskottet trott sig kunna

antaga, att frestelserna till sådana lagbrott, som motionären afsett och förslagets

§§ 34 och 38 omförmäla, komma att till stor del undanrödjas, och

sjelfva brotten följaktligen i samma mån förminskas, hvadan ock behof af

skärpta straffbestämmelser för närvarande icke torde förefinnas, har Utskottet

funnit det skäl vara bortfallet, som förut talat för bifall till motionen; och

får alltså nu hemställa:

53:o.

att Herr Hasselrots ifrågavarande förslag icke måtte bifallas.

§§ 35—45.

Motsvara §§ 42, 43, 45 — 52 och 54 och äro med dessa likalydande;

dock att hänvisningarne blifvit till öfverensstämmelse med paragrafföljden i

Utskottets förslag rättade.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Bevillning^-Utskottets Betänkande N:o 8.

51

§ 46.

Enligt denna paragraf (§ 55 i gällande förordning) åligger det Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande att hålla allvarlig hand öfver förordningens efterlefnad.

På det likväl sådan uppsigt måtte behörigen kunna utöfvas, har Utskottet

ansett Kongl. Maj:ts Befallningshafvande böra ega tillgång till officiela

uppgifter å alla de försäljningsställen, som under försäljningsåret inom

en kommun förefinnas, samt följaktligen föreslagit, det vederbörande kommunalmyndigheter

skola i god tid, en månad, före försäljningsårets början,

eller ofördröjligen, derest förändringar under försäljningsårets lopp inträffa,

till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ingifva dylika uppgifter; och hemställer

Utskottet:

54:o.

att de i sådant afseende i § 46 intagna tvänne nya moment

måtte godkännas.

§§ 47-50.

Motsvara och äro lika lydande med författningens §§ 56—59 med

rättande af hänvisningen i § 57 till öfverensstämmelse med förslagets paragrafföljd.

I

I nådig Proposition (JST:o 19) har Kongl. Maj:t föreslagit förhöjning af

nu utgående tillverkningsafgift å bränvin med 10 öre, eller till 80 öre per

kanna af normalstyrka, - genom hvilken förhöjning statsinkomsten af denna

afgift skulle, med en för år 1871 till 12,500,000 kannor beräknad tillverkning,

uppgå till 10,000,000 R:dr och sålunda i det närmaste motsvara det

af de båda sednaste Riksdagarne uppförda belopp, eller 9,800,000 R:dr.

Då likväl Utskottet under punkten N:o 17 redan föreslagit att den till

Staten ingående afgift å inom landet tillverkadt och förbrukadt bränvin skall

utgöras med 80 öre per kanna, samt derjemte vill, sedan afgjordt blifvit,

huruvida försäljningsafgifterna komma att indragas och sålunda äfven ersättning

derför till kommuner, landsting och hushållningssällskap att af statsverket

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 8.

utbetalas, inkomma med förslag till fyllande af den genom denna ersättning

uppkommande brist i statsverkets på bränvinsbeskattningen beroende inkomster,

så hemställer Utskottet:

55:o.

att denna nådiga Proposition må genom detta förslag få

anses vara besvarad.

Hvad slutligen beträffar de förändringar i lagstiftningen för restitution

af erlagd afgift vid utförsel af bränvin till utrikes ort, som kunna föranledas

af såväl väckta motioner i ämnet, som af Utskottets framställda förslag angående

bränvinsbeskattningens utgörande, torde desamma böra af Stats- och

JBevillnings-Utskottet gemensamt behandlas; och kommer, sedan Riksdagen i

afseende å nämnda förslag fattat beslut, yttrande i ämnet att afgifvas.

Stockholm den 16 April 1870.

På Utskottets vägnar:

C. J. Oscar Alströmer.

Reservationer:

af Herr Friherre Alströmer: ”Sedan de vid detta Betänkande fogade

förslag till förordningar angående tillverkning och försäljning af bränvin

blifvit i öfriga delar af Utskottet antagna och således redan var bestämdt

icke allenast att nuvarande tillverkningsskatt och försäljningsafgifter skulle

sammanslås till en gemensam skatt för hvarje kanna bränvin, som inom

landet tillverkas och förbrukas, utan äfven att hushållningssällskap, lands
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.

ting och kommuner skulle för dem frångående inkomster, i följd af försälj - ningsafgifternas upphörande, af den inflytande nya bränvinsskatten erhålla

godtgörelse, beräknad till i rundt tal i,600,000 R:dr, beslöt Utskottet i

afseende på beloppet af denna sammanslagna skatt, hvilken Afdelningen på

goda grunder föreslagit till 1 R:dr, att densamma skulle bestämmas till allenast

80 öre, af hvilket beslut blef en nödvändig följd, att den andel af

skatteinkomsten, som erfordrades för ersättningen till hushållningssällskap,

landsting och kommuner, måste förhöjas från 14 till 17 procent af bruttouppbörden.

Emot detta beslut föranlåtes jag anmäla min reservation. Äfven

om årliga förbrukningen af inom landet tillverkadt bränvin beräknas till

vida högre kannetal, än tillverkningen de sednare åren utgjort, är det uppenbart

att en skatteförhöjning derå af 10 öre per kanna icke på långt när

lemnar tillgång till ofvannämnda ersättningsbelopp; och då härtill kommer att

den föreslagna nya bränvinslagstiftningen föranleder både minskad och fördröjd

skatteuppbörd, skulle den inkomst Staten af bränvinsbeskattningen hittills påräknat

än ytterligare nedgå, på samma gång denna beskattnings främsta

ändamål eller bränvinets fördyrande helt och hållet förfelades. Jag tillåter

mig fördenskull vördsamt hemställa,

att Riksdagen måtte bestämma skattebeloppet för hvarje

kanna bränvin af normalstyrka, som inom landet tillverkas

och förbrukas, till en Riksdaler; samt

att, såsom följd häraf, det belopp af den inflytande bränvinsskatten,

som årligen bör afsättas till ersättning åt hushållningssällskap,

landsting och kommuner, måtte bestämmas

till 14 procent.”

Häruti instämma Herrar A. G:son Bennich. J. Arrhenius, C. A. Bettla

och A. H. Fock.

af Her rar B. von Geger, B. Meijer och C!hr. Sahlin: ”Ehuru vi hysa

den asigten att nu gällande föreskrifter angående vilkoren för försäljning af

bränvin och andra brända eller distillerade drycker i flera afseenden behöfva

ändras, för att kunna motsvara hvad rättvisa och billighet fordra; och ehuru

vi, under denna frågas behandling i Utskottet, i vissa fall ansett oss böra

instämma i det förslag till försäljningslag, som Utskottet här ofvan framställt;

hafva vi dock, rörande detta förslag, i flera hänseenden varit af olika

tankar med Utskottets pluralitet och hafva derföre ej kunnat godkänna förslaget

i sin helhet, lika litet som vi kunnat gilla Utskottets framställning i

afseende på ersättningen till kommunerna; och då härtill kommer, att så

genomgripande förändringar, som de ifrågavarande, torde, innan desamma

till lag antagas, fördra ett mognare öfvervägande än som hittills deråt kunnat

egnas, våga vi vördsamt hemställa,

opaginerad Kontrollera mot PDF

45 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.

att hvad af Utskottet, angående bränvinsförsäljning och

ersättning åt kommuner, blifvit föreslaget, ej måtte vinna

Riksdagens bifall.

I öfverensstämmelse härmed och då vi anse den af Utskottet föreslagna

tillverkningslag vara i och för sig i allmänhet nyttig och lämplig, få vi föreslå,

att orden ”och förbrukas” i nämnda tillverkningslags 12:te

§ måtte utgå.”

af Herr Grefve IL A. Hamilton: ”Enär den uti 12 § föreslagna

or än vinsskatten af 80 öre, enligt min åsigt, bör vara tillverkningsafgift, men

ingalunda motsvarar en förening af tillverknings- och förbrukningsafgifterna,

får jag vördsamt föreslå, att orden ”och förbrukas” måtte ur sagda § utgå,

hvarigenom momentet skulle få följande förändrade lydelse:

För bränvin, som inom landet tillverkas, skall erläggas afgift med 80

öre per kanna af normalstyrka.”

Dessutom har Herr Grefve Hamilton anmält reservation emot försäljningslagen

i dess nu föreslagna form.

af Herr C. A. Rettig vid § 1 i förslaget till försäljningslag: ”Emot

Utskottets beslut att, vid partihandel med bränvin, nedsätta minimibeloppet

från 15 till 5 kannor, får jag anmäla min reservation.

En sådan åtgärd skulle utan tvifvel framkalla en hel hop försäljningslokaler

på landsbygden, hvilka åter i sill ordning skulle, enligt mitt förmenande,

i hög grad befordra superiet, alldenstund dessa försäljninglokaler,

förr eller sednare, torde komma att urarta till krögerier.

På grund häraf yrkar jag

att, vid partihandel med bränvin, nu gällande minimibelopp,

15 kannor, måtte bibehållas.”

af Herr Heeggström: Do. ”Mot det af Utskottet under punkterna

1 och 17 (§ 12 i förslaget till förordning angående vilkoren för tillverkning

af bränvin) föreslagna belopp, hvarmed beskattningen å bränvin skall utgå,

eller 80 öre per kanna, föranlåtes jag anmäla min reservation.

Denna skattesiffra synes mig nemligen icke kunna hvarken rätt förklaras

eller försvaras, då den icke i något fall motsvarar behofvet. Vill

man nemligen, såsom synes hafva varit den innersta meningen hos Utskottets

majoritet, antaga att denna skattesiffra skall uttrycka den beskattning, som

skall tillverkningen å bränvin åsättas, sa maste den ovilkorligen, åtminstone

från min synpunkt, betraktas såsom allt för hög. Med en till 12,000,000

kannor beräknad årlig tillverkning, hvilken beräkning utgör grunden föi

Utskottsmajoritetens bedömande af frågan, skulle bränvinsbeskattningen a 80

s. 55 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8. 55

öre per kanna utgöra 9,600,000 R:dr R:mt eller, om man lika med Regeringen

upptager den mera sannolika beräkningen af 12,500,000 kannor

tillverkadt bränvin, stiga till 10,000,000 R:dr R:mt. Denna beskattning, för

så vidt den skall motsvara endast den å tillverkningen utgående afgift, kan

på goda skäl antagas blifva högre än hvad af statsverkets behof nödvändigt

betingas.

Ännu lärer det icke låta sig med full säkerhet bestämmas, om statsregleringen

skall kunna afslutas utan någon förhöjd beskattning, men af de genom

Riksdagens beslut angående ordinarie och extra ordinarie utgifterna vunna

resultater torde med temlig säkerhet kunna antagas, att en möjligen uppkommande

statsbrist endast kan belöpa sig till en jemförelsevis mindre betydlig

summa. Då dertill kommer, att, enligt min åsigt, äfven denna brist

måste antagas vara af mera tillfällig natur såsom beroende i främsta rummet

i allmänhet på mindre gynsamma ekonomiska förhållanden, har jag ansett

mig böra fasthålla den tanken, att hvarje sådan brist af tillfällig och öfvergående

natur långt heldre och i enlighet till en del med Kong!. Majrts nådiga

Proposition bör fyllas genom tilläggsafgift å den allmänna och direkta bevillningen

än genom förhöjning å hvilken som helst af de indirekta beskattningstitlarne,

vore det än den så nära till hands liggande och så gerna tillgripna

beskattningen å bränvinet. Erfarenheten — en god läro- och tuktomästare

— visar dessutom, huru svårt, om ej omöjligt det är att sänka någon

af de indirekta beskattningstitlarne, då deremot en tilläggsafgift å den direkta

bevillningen, så snart det öfvergående eller tillfälliga behofvet derigenom

blifvit fyldt, lätt aflyftas. Man erinre sig exempelvis de förhöjda skatterna

vid 1867 års riksdag, hvaraf de indirekta förhöjningarne å kaffe, socker,

tobak och bränvin ännu qvarstå, hvaremot tilläggsafgiften å den direkta

bevillningen, vapenskatten, i och med det tillfälliga behofvets fyllande upphörde.

1 öfverensstämmelse med dessa åsigter anser jag, att, såvida den här

ofvannämnda af Utskottet föreslagna beskattningen å bränvin skall uttrycka

endast afgiften för tillverkningen, densamma måste ganska betydligt reduceras

och att någon förhöjning i skatten utöfver den nu utgående icke kan vara

af behofvet påkallad i högre mån, än som betingas dels för att betäcka de

genom de nya föreskrifterna angående uppbörd och kontroll af tillverkningsafgifter

föranledda stegrade kostnader för statsverket, dels äfven af beräknadt

afdrag för afdunstning med 3 % & den uppmätta tillverkningen. För dessa

ändamål torde en förhöjning med 3 öre å nu utgående tillverkningsafgift,

eller från 70 till 73 öre per kanna, vara fullt tillräcklig, enär, om man beräknar

tillverkningen till 12,500,000 kannor, inkomsten skulle derigenom,

sedan ofvannämnda afdrag för afdunstning afräknats, ändå lemna ett öfverskott

af 101,250 R:dr Runt.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.

Då jag sålunda ställer mig på Utskottsmajoritetens egen utgångspunkt,

för såvidt denna kunnat utletas af det i slutet af dess Betänkande afgifua

svar å Kongl. Maj:ts nådiga Proposition i ämnet — nemligen att den uti 17:de

punkten föreslagna beskattningssiffra skall uttrycka afgiften å tillverkningen —

så får jag vördsamt hemställa,

att den i 17:de punkten af Utskottet föreslagna beskattning

af 80 öre nedsättes till 73 öre per kanna bränvin af

normalstyrka.

2:o. Skulle deremot den föreslagna indragning af till kommuner, hushållningssällskap

och landsting utgående särskilda försäljningsafgifter sättas

i verkställighet och följaktligen ersättning derför under längre eller kortare

tid till dessa vederbörande af statsverket utgöras, så förefaller det mig och

sannolikt mången annan alldeles klart att också statsverket måste i sin mån

erhålla godtgörelse för denna utgift genom motsvarande förhöjning i här

ofvan af mig vördsamt föreslagna beskattningssiffra. Kommer denna ersättning

att, enligt Utskottets förslag, utgå med 1,617,070 R:dr R:mt, så erfordras

naturligtvis en förhöjning, motsvarande detta ersättningsbelopp. Beräkningen

är ganska enkel. 12,500,000 kannors tillverkning lemnar, enligt Utskottets

förslag om 3 % afdrag för afdunstning före uppmätningen, ett beskattningsbart

förbrukningsbelopp af 12,125,000 kannor, Indika med en skatt af 87

öre per kanna gifva en statsinkomst af 10,548,750 R:dr R:mt. Denna summa

motsvarar fullt ut både statsverkets nuvarande inkomst af tillverkningsskatten

å samma kannetal och det ifrågasatta ersättningsbeloppet, på grund

hvaraf jag får vördsamt hemställa,

att, om de nu utgående försäljningsafgifterna komma att

till statsverket indragas och ersättning till det af Utskottet

föreslagna belopp till vederbörande utgå, beskattningen å

inom landet tillverkadt och förbrukadt bränvin bestämmes

till 87 öre per kanna af normalstyrka.

3:o. Utskottet har i 5:te punkten föreslagit att, derest å det af Utskottet

beräknade procenttalet af bränvinsskatten, som skulle vederbörande

kommuner m. m. i ersättning för de hittills utgående försäljningsafgifterna

tilldelas, öfverskott komme att uppstå, af detta öfverskott skulle bildas eu

amorteringsfond, hvarmed ersättningen för de förra försäljningsafgifterna må

kunna på en gång eller successivt aflösas.

I afseende å användandet af berörda öfverskott vågar jag dock hysa

en mot Utskottet olika åsigt. Enligt mitt förmenande bör nemligen Riksdagen,

som tilldelat nämnde vederbörande denna inkomst, också kunna sagde

vederbörande densamma afhända, då ett dylikt steg för Statens ändamål

pröfvas nödigt. Men om å ena sidan inga giltiga skäl kunna anföras mot

Riksdagens

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Bevillnings- Utskottets Betänkande IV:o 8.

Riksdagens rätt i detta fall, så fordrar å andra sidan billigheten att detta

steg icke med ens uttages, emedan många kommuner och måhända ett och

annat landsting utfört större företag, som medfört skuldsättning, hvilken de

antagligen beräknat amortera genom sagda inkomst. Om således denna Riksdagens

åberopade rätt icke kan bestridas, och man på samma gång måste

medgifva, att Staten är i minst lika stort, om ej större, behof af denna inkomst,

som vederbörande kommuner m. m., samt det väl är en allmänt

tillämplig grundsats att, vid lika behof, den enskildes intresse bör vika för

det allmännas — en grundsats, som jag med nöje funnit just i detta samma

fall af Utskottet tillämpad i nästföregående fjerde punkt, der, under förutsättning

att det föreslagna procentbeloppet ej skulle blifva tillräckligt för ersättningens

fulla utgående, alla i samma belopp inbegripna poster skola i

män af brister nedsättas, — så synes mig Utskottet hafva gått väl långt i frikostighet

mot dessa enskilda på Statens bekostnad, då Utskottet i detta afseende

föreslagit bildande af en amorteringsfond till fullständig aflösning af

nämnda försäljningsafgifter. Jag anser nemligen, att dessa kommuner, hushållningssällskap

och landsting — isynnerhet torde detta gälla stadskommunerna

— böra vara mycket tacksamma för hvad de redan, till sitt enskilda

gagn, fått på denna väg uppbära, och att nu, då fråga är om åstadkommande

af en förbättrad bränvinslagstiftning, tiden vore inne att åt Staten

återbörda en välbehöflig inkomst, som den måhända nog släpphändt lemnat

ifrån sig, och om hvars rättvisa eller billiga fördelning, efter nu gällande

bestämmelser, meningarne äro mycket delade. För min del tillåter jag mig

tro, att all billighet i detta fall blefve tillgodosedd, om ifrån vederbörande

kommuner m. m. denna inkomst genom en gradvis, under en längre följd af

år skeende, nedsättning till statsverket indroges.

Den förökade inkomst Staten derigenom skulle erhålla, borde, efter mitt

förmenande, lämpligast kunna användas till utvidgande af våra kommunikationer

och dervid i främsta rummet till jernvägsbyggnader. På grund af det

nu i korthet anförda, dristar jag vördsamt föreslå,

att Riksdagen, med afslag å Utskottets hemställan i denna

punkt, ville besluta

dels att det af Utskottet föreslagna, kommuner, hushållningssällskap

och landsting tillfallande ersättningsbelopp,

R:dr 1,617,070 R:mt, måtte till dem utgå på så

sätt, att första året hela summan oafkortad utbetalas och

sedermera ersättningen under derpå följande femton år

minskas, första året med en femtondedel, andra året med

två femtondedelar, tredje året med tre femtondedelar o. s. v.

af det ursprungliga beloppet, så att om sexton år all vidare

ersättning kommer att upphöra;

Bill. till Riksd. Prot. 1870. 5 Sami. 1 Afd. 7 Höft.

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 8.

dels att den genom ofvanstående indragning för statsverket

uppkommande inkomst måtte särskildt bokföras och

redovisas samt uteslutande användas antingen till statsbidrag

för enskilda jernvägsanläggningar eller till amortering

af befintliga jernvägslån.

4:o. Mot § 16 2 mom. i förslaget till förordning angående vilkoren

för försäljning af bränvin m. m. nödgas jag anmäla min reservation.

Da bränvinsskatten är af ren bevillningsnatur och densammas bestämmande

och disponerande således ensamt tillkommer Riksdagen samt då den

i denna punkt föreslagna ersättningen till kommuner, hushållningssällskap och

landsting skall af denna skatt utgå, så har jag icke kunnat finna något rimligt

skäl, hvarföre Riksdagen skulle i detta särskilda fall afhända svenska

folket den det i grundlagen, enligt § 57 i Regeringsformen, tillförsäkrade

dyrbara ”urgamla rätten att sig beskatta”, hvilken rätt, enligt'' samma grundlagsparagraf,

”utöfvas af Riksdagen allena”.

Jag får derföre vördsamt föreslå,

att, med gillande i öfrigt af Utskottets hemställan i förevarande

mom., de deri förekommande orden — — —

”Kongl. Maj:t och — — — gemensamt” — — — måtte

utgå och momentet således erhålla följande lydelse:

Yederbörande landsting, hushållningssällskap och kommuner

skola för de inkomster, hvilka genom de förra försäljningsafgifternas

borttagande upphört, af den inflytande

bränvinsskatten undfå godtgörelse till belopp och efter de

grunder, som af Riksdagen bestämmas.”

Uti första punkten af Herr Hseggströms reservation instämmer Herr

P. Andersson.

af Herr P. Andersson: Do. ”Då en ny lag stiftas bör man framför

allt tillse- att den utan olägenheter kan åtlydas, hvarigenom förändringar ej

genast behöfva vidtagas; § 20 af Utskottets förslag till förordning angående

vilkoren för bränvins tillverkning föreskrifver att man ovilkorligen

måste betala skatt för ett qvantum bränvin i fall man vill förflytta större

eller mindre del från brännerinederlagen till tullnederlag. Blefve detta lag,

åtnjöte man icke full nederlagsrätt, ty man måste anlita förlagsgifvare om

penningar för att kunna betala skatt för hvad som först uttages, och då

utländsk nederlagsvara får förflyttas från ett ställe till ett annat, utan att

man behöfver förtulla det ringaste, så bör svensk vara hafva samma rätt.

Jag vill derföre föreslå ett tillägg i § 20, att godsägare, som på en gång

från bränvinsmagasin uttager minst 5,000 kannor bränvin, må vara berättigad

i ränteriet deponera kontanta penningar till så stort belopp som motsvarar

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

B evitlnings-Utskottets Betänkande N:o 8.

skatten för hvad som uttages, och så snart det sålunda uttagna bränvin

blifvit å tullnederlag inlagt, och bevis derom tillställes den myndighet, som

emottagit de deponerade medlen, skola dessa genast återlemnas till godsegaren.

Genom detta obetydliga tillägg vinnes en stor lättnad vid partihandel

med bränvin, och då Staten hvarken bär risk eller besvär vid den af mig

föreslagna förändring, vill jag hoppas den af Riksdagen bifalles.

2:o. Uti 5 § i Utskottets förslag till förordning angående försäljning

af bränvin föreslår Utskottet, att hvarje kommun må besluta huruvida minuthandel

med och utskänkning af bränvin skall inom dess område utöfvas,

äfvensom å Indika ställen och af hvilka personer; hvad landtkommunerna

beträffar, har jag med Utskottet varit ense, men deremot har jag, hvad stadskommuner

angår, varit af olika mening, enär jag anser det hvarje handlande

i stad, som har öppen salubod för diverse handel, bör jemväl berättigas försälja

bränvin i minut, dels af skäl att hvarje sådan handlande sker lika

rätt, dels ock skulle derigenom uppstå en större konkurrens och varans uppdrifvande

till oskäligt högt pris icke så lätt kunna ske, som då några få af

kommunen berättigas idka denna handel; äfvenledes föreställer jag mig, att

krogsuperiet till stor del komme att försvinna. Hvad utskänkning angår, så

må stadskommuner deröfver förfoga bäst de för godt finna, denna min mening

har jag ansett mig böra meddela.

3:o. Uti 16 § af sistnämnda författningsförslag har Utskottet föreslagit

att till landsting och hushållningssällskap samt kommuner skall årligen

af inflytande bränvinsskatt utbetalas 1,617,070 R:dr, såsom ersättning

för genom ny försäljningslag mistade inkomster för utminutering och utskänkning

af bränvin, och såsom skäl derföre åberopat dels gammal häfd,

dels lagligen bestämd rätt. För min del kan jag hvarken gilla förslaget eller

åberopade skäl, helst 24 § i nu gällande förordning angående försäljning af

bränvin icke för all framtid berättigar till de utgifter, som för sådan handel

inflyta, enär jag föreställer mig att Riksdagen är i sin goda rätt när den för

godt finner sålunda förändra försäljningslagen, att berörde 24 § blifver utan

betydelse. Erinrar man sig fordna tider, hade bränvinstillverkare å landet

jemväl rättighet försälja huru litet bränvin som helst, hvarefter genom förändrade

lagstiftningar minsta qvantum först blifvit bestämdt till y4, derefter

till 1 och slutligen 15 kannor, och då sådana förändringar i lagen gent

emot gammal häfd och lagliga rättigheter kunnat ske, anser jag att förändring

i nu gällande försäljningslag jemväl kan åvägabringas, utan att utfästa

ersättning för mistade inkomster till dem som derigenom kunna något

förlora. Att ålägga den arbetande befolkningen, som till större delen förbrukar

det bränvin, som inom landet åtgår, en sådan skatt till Staten, för att

af denne sedermera ojemförligt utdelas till kommuner och särskilda korporationer,

kan väl icke anses med rättvisa eller billighet förenadt; skulle så ske

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.

är troligen Sverige det enda land, som vidtagit en sådan åtgärd, hvilken

säkerligen skall väcka ett synnerligt missnöje hos större delen åt landets

befolkning, som anser sig der förutan nog hardt tryckt af skatter. I händelse

af förslagets antagande skulle detsamma medföra en orättvisa jemväl

de särskilda länen emellan, så till exempel fingo Jemtland 4,220 R:dr,

Westerbottens län 4,870 R:dr, deremot erhöllo Göteborgs län 229,880 R:dr

och Malmöhus län 164,880 R:dr.

På grund af hvad jag sålunda anfört föreslås,

det Riksdagen ville utan afseende lemna Utskottets förslag

i dess 16 §.”

af Herr Ola Lasson: "Den ersättning till kommuner, hushållningssällskap

och landsting för dem nu tillkommande bränvinsförsäljningsafgifter, som

Utskottet uti punkten 8 af förestående Betänkande föreslagit till 17 procent

utaf årliga bruttoinkomsten af bränvinsskatten för hela riket, efter afdrag

endast af hvad vid utförsel af bränvin i erlagd bränvinsskatt blifvit under

året restitueradt, skall, enligt Betänkandet, utgå, till dess samma ersättning

blifvit på en gång eller successivt aflöst. Ehuruväl kommunerna, hushållningssällskapen

och landstingen kunna anses i viss mån till ersättning berättigade,

sä torde likväl vid bestämmande af tiden för ersättningens utgående

böra i betraktande tagas, att den inkomst, som nämnda inrättningar

utaf afgifter å försäljning af bränvin kunna erhålla, vexlar allt efter som

dessa afgifter höjas eller sänkas; och att någon ersättning rimligtvis icke

kunnat fordras, än mindre stadgas, i fäll afgifterna icke såsom nu borttagits,

utan i stället endast nedsatts till ett jemförelsevis högst obetydligt belopp.

Vid sådant förhållande och då till grund för bestämmandet af omförmälda

17 procent tagits försäljningsafgifternas medeltal under åren 1866—1869, då

dessa afgifter utgjort desamma, som nu gällande förordning stadgar, synes

mig ifrågavarande ersättning icke böra på obestämd tid, utan endast under

de närmast följande 10 åren utgå; och på det sätt att ersättningssumman

minskas med en tiondedel för hvart och ett af de tio åren. Och torde det

för ofvannämnda inrättningar vara mera betryggande att ersättningen inskränkes

denna tid, då det eljest kan hända att en kommande Riksdag före

samma tids utgång helt och hållet indrager ersättningen.

Vidare innehåller 16 § 2 mom. i förslaget till förändring angående vilkoren

för försäljning af bränvin, att omförmälda ersättning skall af Kongl.

Maj:t och Riksdagen gemensamt bestämmas. Emellertid och då denna fråga

synes mig skola till bevillning hänföras, tillkommer det Riksdagen att ensam

densamma afgöra.

På grund häraf hemställer jag,

att

s. 61 Kontrollera mot PDF

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 8. 61

att ifrågavarande ersättning måtte, med årlig minskning af

en tiondedel, till föreslagna 17 procent utgå under en tid

af endast 10 år och att Riksdagen ensam måtte om ersättningen

besluta.”

Uti förestående reservation instämmer Herr Pehr Ericsson.

af Herr P. Rylander: ”Under den förutsättning att Riksdagen godkänner

Utskottets förslag att uti en enda skatt sammanslå afgiften för så väl

tillverkning som försäljning af bränvin, som inom landet tillverkas och förbrukas,

har jag icke kunnat biträda Utskottets under punkten 1 framställda

förslag att åsätta bränvinsförbrukningen en skatt åt 80 öre per kanna af

normalstyrka, hvarföre jag får föreslå:

att den uti 12 § föreslagna bränvinsskatt måtte höjas till

En Riksdaler Riksmynt.

Då jag icke kunnat biträda den redaktion 2 mom. 16 § i förslaget

till förordning angående bränvinsförsäljning genom pluralitetens beslut erhållit,

får jag här framställa min enskilda åsigt och föreslå att detta lagrum

måtte få följande förändrade lydelse:

Vederbörande landsting, hushållningssällskap och kommuner

skola för de inkomster, hvilka genom de förra försälj

ningsafgifter nas borttagande upphört, af den inflytande

bränvinsskatten, intilldess annorledes beslutas, undfå godtgörelse

till belopp och efter grunder, som af Riksdagen

bestämmas.

Som följd af den uti min reservation till En Riksdaler per kanna

yrkade förhöjning af den uti 12 § af förslaget omnämnda beskattning af

inom landet till ver kadt och förbrukadt bränvin, får jag äfven föreslå den förändring

uti Utskottets förslag till aflösning för landsting, hushållningssällskap

och kommuner, att i den under punkten 1 gjorda hemställan måtte införas

En Riksdaler i stället för 80 öre, samt uti 3:dje och 4:de punkterna nu införda

17 procent måtte som följd af den af mig föreslagna förhöjda beskattning nedsättas

till lika med afdelningens förslag 14 procent.”

Derjemte hafva reservationer blifvit anmälda af Herrar A. Dickson, G.

Petré, E. Meijer och Anders Persson.

Herr W. Croneborg har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i

behandlingen af förevarande Betänkande.

Slutligen har Herr Friherre C. S. von Otter anmält, att han icke deltagit

i Utskottets beslut.

Bih. till Riksd. Prof. 187/0. 5 Sand, 1 Afä. 7 Höft.

9

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillning»- Utskottets Betänkande N:o 8.

1

Förslag

till Förordning angående vilkoren för tillverkning af bränvin.

Art. L

Om rättighet till hränvinstillverkning och tiden för dess utöfning.

§ 1.

Bränvin må tillverkas af eu hvar, som är behörig att idka fabriksrörelse

eller oek eger eller innehar i mantal satt eller särskilt skattlagd jord; Och må

flere till hränvinstillverkning berättigade förena sig i bolag för bedrifvande af

sådan tillverkning.

Öfverståthållaren, underståthållaren, landshöfding, landssekreterare, landskamererare,

kronofogde, länsman, lands- och stadsfiskal, polistjensteman, domare

på landet, borgmästare eller annan magistratsperson i stad, ecklesiastik embetseller

tjensteman, kyrkobetjent, folkskolelärare, i tjenst varande läkare, bränuerikontrollör

eller tillsyningsman, så oek i allmänhet embete- eller tjensteman, som

till följd af sin befattning kan komma att deltaga i beslut om hränvinstillverkning

eller kontroll derå, må dock icke befatta sig med dylik tillverkning.

A ecklesiastika, civila och militära boställen, så ock å annan Kronans jord,

som ej med stadgad åborätt besittes, vare hränvinstillverkning förbjuden; dock

varde den, som å den tid, Kongl. Maj:ts nådiga Förordning den 18 Januari 1855,

angående vilkoren för bränvins tillverkning kungjordes, på grund af kontrakt med

Kronan, vederbörande myndighet, korporation eller boställsinnehafvare, såsom brukare

eller arrendator sådan jord innehade, för sin person bibehållen vid tillåtelsen

att tillverka bränvin, på sätt om jordinnehafvare stadgadt är, likväl icke i något

fall längre än samma kontrakt gäller.

§ 2.

Den, som vill tillverka bränvin, utan att genom jords innehafvande vara

dertill behörig, göre derom ansökning, om lian å landet bor, hos Kongl, Maj:ts

Befallningshafvande i länet och. om han i stad är boende, hus magistraten. Vid

Bih, till liiksd, Prat. 1870. 5 Sami. 1 Afd. 7 Haft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 8.

ansökningen foges bevis, som lians behörighet styrker. Derest sökanden finnes

vara till handteringens utöfning behörig, varde tillståndsbevis för honom ujfärdadt.

§ 3.

Bränvinstillverkning skall, så framt ej högst vigtiga omständigheter föranleda

dess inställande, vara tillåten från klockan 12 på dagen första helgfria

dag i Oktober månad till första helgfria dag i Muj månad det derpå följande året

vid samma timme.

Bränvinstillverkning en må under ofvannämnda tidrymd utöfras under huru lång

tid som helst; Och vare tillverkningen derunder begränsad emellan 200 och 1,200 kannor

i medeltal för hvarje tillverkning sdygn samt minsta tillverkningen vid något bränneri 3,000

kannor allt af normalstyrka, hvarmed i denna författning förstås sådant bränvin, som

innehåller 50 procent alkohol vid + 15° å Celsii thermometer.

Med tillverkning sdygn förstås tiden från klockan 12 på dagen den ena till samma

timma å nästföljande helgfria dag.

Om bränneri eller deri begagnad, redskap genom vådeld eller annan olyckshändelse

väsendtligen skadas eller ock Kongl. Maj:t prof var skäligt att bränv inspänning under i

allmänhet tillåten tid inställa, skall den här förut bestämda minsta tillverkning beräknas

efter det antal tillverlcningsdygn som förflutit från och med del, du tillverkningen enligt

gjord anmälan skolat begynna till det, hvarunder bvänvinsbränningen eif någon utaf dessa

anledningar blifrit afbruten.

Bränvinstillverkning eller mäskberedning dertill vare ej medgifven från

klockan 10 om aftonen näst före sön- eller helgedag till klockan 10 om aftonen å

sådan dag; dock att, om för särskilda tillverkning sm ethoders begagnande undantag från

denna bestämmelse'' skulle befinnas oundgängligen nödigt, sådant undantag må kunna af

Kongl. Maj:t på särskild ansökning medgifva»,

§ 4.

För bränvinstillverkning får begagnas redskap af hvilken storlek och beskaffenhet

som helst, med de inskränkningar allenast, som för kontrollens handhafvande

åro eller varda föreskrifva.

§ 5.

Bränvinstillverkning skall minst 14 dagar före den, då tillverkningen år afsedd

att begynna, hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande skriftligen anmälas, samt

dervid tillika uppgifva» så väl stället för tillverkningens bedrifvande, som ock den dag,

då den skall taga sin böljan. Vid anmälningsskriften foges antingen tillståndsbevis,

som i § 2 omförmäles eller ock bevis att tillverkaren eger eller innehar särskildt

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillning»-Utskottets Betänkande N:o 8.

skattlagd jord. Af bolag tillämnad tillverkning skall anmälas af någon bland

bolagsmännen med uppgift på samtlige delegare i bolaget. Finner Kong!. Maj:ts

Befallningshafvande hinder för handteringens utöfvande icke möta, varde för tillverkaren

tillståndsbevis utfärdadt.

Bränvinstillverkningen må ej begynna förr än ifrågavarande bevis blifvit för den

vid bränneriet anställde kontrollören uppvisadi.

§ 6.

Ben, som till bränvinstillverkning sig anmält, men innan Hd för sådan tillverknings

utöfvande inträdt lios Kongl. Maj:ts Befallningshafvande återkallar sin anmälan och

det erhållna tillverkning sbeviset återställer, vare endast skyldig att ersätta de kostnader,

■ enligt Kongl. Majds Befallningshafvandes pröfning för kontrollörs inkallande till

.„etgöring möjligen uppstå.

§ 7.

Vill brånvinstillverkare före den allmänna bränning stidens utgång med handteringen

upphöra, bör han minst fem dagar fond derom göra skriftlig anmälan hos på stället

tjenstgörande kontrollören, hvilken det då åligger att dels lemna tillverkaren bevis att

sådan anmälan skett, dels ofördröjligen till Kongl. Majds Befallningshafvande äfvensom

vederbörande kronobetjent meddela uppgift om tiden, då i anledning af sådan anmälan

tillverkningen kommer att upphöra.

Uti bränneri, der tillverkningen sålunda blifvit anmäld att upphöra, må den ej

efter den utsatta tiden ega rum utan förnyad anmälan, som i § o sägs.

§ 8.

Om anmäld bränvinstillverkning ej företages inom fem dagar efter den i anmälan

uppgifna tid, åligger det bränvinstillverkaren att till Kongl. Majds Befallningshafvande

inbetala, koutrollörsarfvodet för hela den tid, hvarunder anmäld bränvinstillverkning icke

utöfvats.

Skulle bränvinstillverkning afbrytas utan sådan anmälan, som i § 7 omförmäles,

eller utan att olyckshändelse, hvarom i § 3 säges, dertill varit vållande och ej inom fem

dagar ånyo företages, åligger det "bränvinstillverkaren att jemväl för den Hd, hvarunder

bränvinstillverkningen sålunda varit inställd, till Kongl. Majds Befallningshafvande inbetala

belöpande koutrollörsarfvodet.

§ 9.

Öfver anmälningar och uppgifter, som enligt §§ 5, 6'' och 7 till Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande inkomna, läte lian erforderliga förteckningar, för kontroll och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 8.

eftersyn, tillställas vederbörande kronobetjent*; samt öfverkontrollörer och tillsyningsman.

Kronobetjent skall af förteckning, som honom tillställes, låta, inom åtta dagar

från emottagande^ i sitt distrikt anslå afskrift i sockenstuga eller, der sådan

ej finnes, å annat lämpligt ställe i socknen.

§ io.

Bränvinstillverkning i sammanhang med, pressjästberedning äfven under Maj till

oeh med September månader må af Kangl. Maj:l kunna yxedgifvas under vilkor, som dels

i SS 12 och 13 åro stadgade, dels ock ytterligare af Kongl. Maja pröfvas erforderliga.

§ 11.

Vid ättiksberedning eller annan fabrikation får bränvinstillverkningsredskap

icke begagnas af den, som ej till bränvinstillverkning berättigad är. (iller under

andra vilkor, än eoin för bränvinstillverkning äro gällande.

Art. II.

Om bränvins beskattning och uppläggande på vederlag.

§ 12.

För bränvin, som inom landet tillverkas och förbrukas, skall erläggas afgift med

åttio öre per kanna af normalstyrka.

Vid utförsel af svenskt bränvin, för hvithet nämnda afgift blifvit erlagd, åtnjuter

restitution af samma afgift, efter livad i särskild författning är eller varder stadgadt.

§ 13.

Oberäknad! den afgift, som i nästföregående S bestämmes, skola i nedannätmda

fall följande särskilda af gifter erläggas, nemligen:

a) trettio öre för hvarje kanna bränvin af normalstyrka, som i sammanhang med

pressjästberedning, enligt särskild.t nådigt tillstånd tillverkas under Maj till och med September

månader; och

b) trettio öre för hvarje kanna bränvin af normalstyrka, hvarmed tillverkningen

vid något bränneri öfverstiger den högsta tillverkning, som enligt § 3 tillåten är.

Har åter tillverkningen vid något bränneri icke uppgått till det minsta belopp,

som i sistnämnda § är bestämdt eller 200 kannor i medeltal under hvarje tillverhiingsdy9nt

som förflutit från och med det, då brånvinsbrånningen enligt skedd anmälan skolat

begynna, till och med det, hvarunder tillverkare enligt §§ 3 eller 1 egt att med handteringen

upphöra, antingen afverkninyen derunder oafbrutet fortgått eller ej; eller har

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 8.

bränvin »binningen, ulan att någon af de i §''3 uppyifna anledningar varit dertill vållande,

upphört, förr än minst 3,000 kannor bränvin af normalstyrka blifvit tillverkade,

skall jemväl för skilnaden emellan det minsta tillåtna tillverkning sbelopp et och det tillverkade

kannetalet erläggas en afgift af 30 öre per kanna.

De i denna § bestämda särskilda af gifter skola inom 14 dagar efter tillverkningstidens

slut och jemlikt uträkning, som kontrollören åligger att till brånvinstillverkaren genast

aflemna, af denne till landtrånteriet inbetalas; börande Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

i annat fall låta samma af gifter ofördröjligen utmäta, hvarernellertid det vid brånneriet

tillverkade och vid bränningstidens slut qvarvarojule bränvinet skall utgöra underpant

äfven för dessa afgifters behöriga erläggande.

-§ 14.

BränvinstiUverkare vare obetaget att antingen förskottsvis till landtrånteriet inbetala

den i § 12 bestämda bränvinsskatt, dock icke för mindre än 1,600 kannor hvarje

gång, och i män af tillverkningens fortgång fritt disponera öfver eu mot den erlagda

skatten svara,fide myckenhet bränvin, eller ock att upplägga det tillverkade bränvinet på

nederlag under offentlig kontroll samt endast i man af från nederlaget skeende uttag af

varan erlägga den derå belöpande afgiften. >

Har tillverkare erlagt skatten förskottsvis och landtränteriets qvitto derå till den

vid bränneriet anställd,e kontrollör aflemnat, ege denne, i mån af tillverkningens fortgång

samt efter verkställd uppmätning af bränvinet,, till tillverkarens fria förfogande utlemna

så stort, belopp, som mot den förskottsvis erlagda afgiften svarar.

Vid olyckshändelse, såsom i § 3 sägs, må återbäring beviljas af så stor del af

den förskottsvis erlagda afgiften, som ej motsvaras af tillverkadt och uttaget, bränvin.

Ansökan derom, åtföljd af under sökningshandling ar om olyckshändelsens tillkomst och,

förloppet dervid, ingif ees till Kongl. Majds Befallningshafvande, hvilken ansökningen pröfva;)"

och sitt beslut Kongl. Majds och Rikets Kammarrätt underställer.

§ 15.

Det tillverkade bränvinet skall, såvidt afgiften derför icke blifvit i förskott erlagd,

uppläggas uti af tillverkaren för ändamålet uteslutande upplåtet, enligt, i gällande ordningsstadga

för bränvinsbrånnerierna i Riket gifna föreskrifter inrättadt samt i närheten

af bränneriet beläget magasin eller nederlag srum, försedt med tvenne olika lås, hvit kas

nycklar skola förvaras, den ena hos brånvinstillverkaren och den andra hos kontrollören.

Bränvin, som sålunda på nederlag upplägges, skall vara uppmätt och profvadt

af kontrollören, som öfver antalet kärl samt det uppmätta innehållet, så till kannetal som

styrka, förer journal, i hvilken jemväl dagen för uppmätningen och den påförda skattens

belopp noggrant införas; skolande kontrollören förse hvarje kärl med ordningsnummer

samt påteckning ej mindre om dagen, då detsamma blifvit å nederlaget upplagdt, ån oek

om det deri innehållna brånvinets kannetal och styrka.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.

Tillverka ren eller hans bcfullmäktigade omhud anteckne i journalen hvarje gång

bränvin å nederlaget upplägges sitt erkännande i afseende å mätningen och profningen.

Uppstår rörande det uppmätta brånvinets styrka tvist, förf arvs såsom i § 32 sägs och

resultatet af den verkställda undersökningen införes i journalen.

§ 16.

Vill tillverkare, sedan han med bränvinstillverkningen upphört, fortfarande och

utan af giftens erläggande brånvinet å nederlagsmagasin vid bränneriet behålla, ege dertill

rätt intill den 1 Oktober, med vilkor dels att skriftlig anmälan derom hos Kongl.

Majds Befallningshafvande göres minst 10 dagar före tillverkningens upphörande, dels att magasinet

förblifver under uppsigt af tillsyningsman, som Kongl. Majds Befallningshafvande

tillförordnar, sand dels emot erläggande för hvarje helt tusental kannor bränvin af normalstyrka,

som vid tillverkningens upphörande å nederlaget qvarligger, af en nederlagsafgift

af tio riksdaler, hvilken betalas i sammanhang med öfriga af gifter, då första uttagningen

från nederlaget sker; varande den minsta nederlag saf gift, som må erläggas,

trettio H;dr, äfven om ett deremot svarande kannetal bränvin ej blifvit å nederlaget inlagdt.

För hvarje förrättning, utöfver en gång i veckan, som dylik tillsyningsman pjå

grund af tillverkarens begäran vid nederlaget verkställer, vare tillverkare pligtig att godtgöra

tillsy ning smannen med två Riksdaler.

Om bränneri, der nederlag, hvarom i föregående § säges, finnes, under den allmänna

tillverkningstiden ånyo sättes i gång, skall nederlaget i enlighet med föreskrifterna

i ordnings stadgan öfvertagas af den i tjenstgöring inträdande kontrollören; och om, efter

den förnyade tillverkningens upphörande, tillverkaren vill låta bränvin å. nederlaget qvarligga,

ege lian dertill rått, emot iakttagande af ofvan meddelade föreskrifter och erläggande

af fastställd nederlag saf gift för det kannetal, hvarmed brånvinet då öfver skjuter

det, som vid den förnyade tillverkningens början å nederlaget qvarlåg.

§ 17.

Går å nederlag upplagdt bränvin genom vattuflod, vådeld eller annan olyckshändelse

förloradt och förekommer dervid ej något, som godsegare till last läggas kan, må

Kongl. Majds Befallning skafvande efter föregången undersökning medgifva befrielse från

i § 12 stadgad afgift för hvad sålunda förstördt blifvit.

För all annan minskning i det upplagda brånvinets kannetal eller styrka, medgifves

ej lindring i af giften, utan bör densamma erläggas för hvad enligt journalen blifvit

å nederlaget upplagdt; egande Kronan härför panträtt ej endast i det å nederlaget liggande

brånvinet, utan äfven, i fall detta ej befinnes tillräckligt, i all bränner iredskap.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1

Bevillning*-Utskottets Betänkande N:o H.

§ 18.

Önskar tillverkaren bränvin ur nederlaget uttaga, gorr derom anmälan hos kontrollören

eller tillsyning smannen, som egen utlemna det belopp, för hvilket tillverkning saf - gift blifvit till länets ränteri inbetald; dock endast helt eller hela kärl och för hvarje gång

ej mindre un 1,000 kannor af normalstyrka, sä frami så mycket på nederlaget qvarliqger.

1 lagen för uttagningm och kärlens nummer antecknas i journalen, deri rånteriqvittensets

datum äfvensom tillverkarens qvitto å det uttagna beloppet skola införas eller

bifogas.

§ 19.

Nederlagsrätt för inom landet tillverkadt bränvin vare derjemte medgifven å ort,

hvarest allmän nederlagsrätt för utländska tullpligtiga varor åtnjutes, under enahanda

vilkor, som med afseende å dylik allmän nederlagsrätt finnas i Tullstadgan för Arrak,

Konjak och huru föreskrifna och på nederlag af inom landet tillverkadt bränvin kunna

eg a tillämpning; skolande uppbörd och redovisning för på sådant nederlag upplag dt bränvin

ombesörjas af vederbörande tullförvaltning i enlighet med de närmare föreskrifter,

som af A ongl. Maj:t, varda meddelade.

§ 20.

Vill egare af bränvin d (samma frän bränneri eller från nederlag i bränner imagasin

till sådant nederlag, som i förestående § 19 omförmäles, försända, inbetala mot

qvitto i vederbörande landtränteri så stor afgift, som, enligt § 12, motsvarar det belopp,

han vill sålunda öfverflytta; dock icke för mindre än 1,000 kannor af normal styrka. Då

ränteriets qvittens till kontrollören eller tillsyningsman öfverle.mnas, skall denne till egarens

förfogande från nederlag smagasinet utlemna högst det kannetal, som mot den inbetalda

afgiften svarar, dock endast på helt ellei'' hela kärl, och dervid'' i enlighet med nederlaqsjournal

och faststäldt formulär utfärda förpassning å de kärl, som sålunda blifvit utlemnade.

På godsegare ankomme det derefter att till nederlaget låta det uttagna''bränvinet

transportera samt detsamma derstädes upplägga; och erhålle han, sedan tullnederlagets

föreståndare förvissat sig om de till nederlag anmälda kärlens innehåll, om uppläggningen

i föreskrifven form affattadt bevis. Mot öfverlemnande af detta bevis till kontrollören

i bränneri^ eller tillsyning smannen må till godsegaren på nytt och på enahanda sätt från

bränn er imagasinet utlemnas en motsvarande myckenhet bränvin, att eif honom sammaledes

till nederlaget öfverflyttas och så allt vidare, till dess magasinet sednast inom föreskrifven

tid, den 1 Oktober, blifvit fullständigt utrymdt.

Finnes öfverflyttning af bränvin från nederlag vid bränneri till tullnederlag kunna

med tillbörlig säkerhet för statsverket verkställas under andra vilkor och kontroller ån de

här ofvan sagda, må den af Kongl. Maj:t medgifva» enligt de särskilda föreskrifter, som

af Kongl. Maj:t för ändamålet varda meddelade.

opaginerad Kontrollera mot PDF

b

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 8.

Art. III.

Om bränvins distillerim\ och rening.

§ 21.

Vill någon under den tid, då han till bränvinstill verkning är berättigad,

distillera bränvin, må sådant ske utan särskild afgift, dock under tillsyn af kontrollör.

§ 22.

Bränvins distillering må dessutom såsom särskild näring under alla tider af

året kunna utöfvas med redskap af hvilken storlek och beskaffenhet som helst.

Ansökan om sådan distilleringsrätt å landet göres hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

och i stad hos magistraten, som, då tillstånd dertill meddelas,

skall hos Kong!. Maj:ts Befallningshafvande derom genast göra anmälan.

§ 23.

Den, som vunnit rättighet till distillering enligt nästföregående §, skall,

minst 14 dagar före hvarje gång, han distillering företager; sådant hos Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande skriftligen anmäla och uppgifva den tid, hvarunder och

det ställe, hvarest han vill distillering^! utöfva, äfvensom distilleringsredskapens

beskaffenhet. Öfver sådan anmälan meddele Kongl. Maj:ts Befallningshafvande bevis,

och bestämme dervid tillika beloppet af den godtgörelse till tillagning smannen vid distillering

sverket, som af distillering ens läkare bör erläggas och hvilken denne åligger att

för den anmälda tiden, innan distillering företages, i landträhterietförskottsvis nedsätta.

§ 24.

Kongl. mynt- och kontroll verken, vetenskapsakademien, akademierna i

Upsala och Lund, krigshögskolan å Marieberg, carolinska-, farmaceut iska och

teknologiska instituten, bergsskolan i Filipstad, veterinär-inrättningarne i Stockholm

och Skara, så ock samtliga allmänna tekniska elementarskolor i riket, må

för egna behof distilleringsredskap utan afgift begagna.

Likaså ege apothekare att för farmaceutiska behof utan afgift nyttja två

distilleringspannor, en af högst tjugu och en af högst tolf kannors rymd. Skulle

på något ställe apotheksrörelsen göra flera pannors begagnande nödigt, må ansökning

derom hos Kongl. Maj:t ske.

De i

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.

9

De i denna § omnämnda distilleringsredskap få ej med rektifikationsapparat

vara försedda.

Redskap, som af apotekare för farmaceutiska behof begagnas, skall vara

af vederbörande justerare mätt och stämplad.

§ 25.

Bränvinsrening vare en hvar afgiftsfritt tillåten, då den sker utan eld eller

ånga.

O

Art. IV.

Om tillsyn vid bränvinstillverkning och distillering.

§ 26.

Vid hvarje bränneri skall, då bränvin der tillverkas eller enligt § 21. distilleras,

vara anställd edsvuren kontrollör; och skola, der sådant utan olägenhet

ske kan, två eller tre brännerier ställas under uppsigt af en gemensam kontrollör.

Denne kontrollör erhåller under tiden af Staten arfvode till följande belopp, nemligen:
Vid

tillsyn å 1 bränneri — 4 R:dr om dagen,

» » å 2 brännerier —• 6 » d:o,

» » å 3 d:o — 8 » d:o.

Dessutom erhåller han af bränvinstillverkaren, utan ersättning, kost och ett

eget, möbleradt, eldadt och ^ädadt- boningsrum å det ställe, der bränvinstillverkningen

eller distilleringen utöfvas.

Kontrollör förordnas af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och njuter för sina

resor skjuts- och traktamentsersättning enligt gällande ordningsstadga för hrånnerierna

i riket.

§ 27.

De sålunda anställde kontrollörer lyda i allmänhet under särskildt tillsätte

öfverkontrollörer, hvilka skola hålla tillsyn öfver författningens efterlefnad.

Öfverkontrollör lyde under chefen för den vid Kongl. Maj:ts Civil-departement inrättade

bränyinskontrollbyrå. Kontrollör inom län, der ofverkontrollör icke förordnad

är, vare ock ställd omedelbart under chefen för nämnda byrå.

Öfverkontrollörer, till erforderligt antal, förordnas af Kongl. Maj:t och

åtnjute det arfvode samt den skjuts- och traktamentsersättning, som i ordningsstadgan

är bestämd.

Bill. till Riksd, Prat. 1870. 5 Sami. 1 Afd. 7 Höft.

II

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.

§ 28.

Öfverkontrollörer och kontrollörer ställe sig till noggran efterrättelse de

föreskrifter, som i ordningsstadgan äro meddelade.

Bränvinstillverkare ställe sig derjemte till efterrättelse hvad ofvannäinnda

ordningsstadga om hans åligganden innehåller, samt de föreskrifter, kontrollören i

enlighet med densamma meddelar.

ö

§ 29.

Allt bränvin skall på tillverkningsstället till kannetal af den i § 3 angifna

normalstyrka bestämmas, på sätt ordningsstadgan föreskrifver.

Bränvinstillverkaren, som bör om tiden för uppmätningen underrättas, egen

att dervid sjelf eller genom ombud vara tillstädes, utan att dock förrättningen må för

hans uteblifvande inställas. All för uppmätningen behöflig handräckning och redskap

skall af bränvinstillverkaren tillhandahållas

Från det vid uppmätningen erhållna och till normalstyrka reducerade kannetalet

af dr ages för afdunstning b procent, hvarefter återstoden utgör det kannetal, efter hvithet

stadgade afgifter skola utgå.

§ 30.

Vid den förrättning, som i nästföregående § omförmäles, skall såsom vittne

närvara en i orten boende, trovärdig och skrifkunnig person, som bränvinstillverkning

icke utöfvar. Sådant vittne utses i stad af stadsfullmäktige eller, der sådane

ej finnas, af allmän rådstufva, och på landet af kommunalnämnd.

I fall antingen vittne icke väljes eller valdt vittne uteblifver, ege kontrollören

att annan lämplig person till vittne kalla.

Vittne bestyrke under edlig förpligtelse riktigheten af kontrollörens protokoll,

i hvad det angår de uppgifter, som ligga till grund för bestämmande af bränvinets

kannetal.

I afseende på tiden för vittnets närvaro och biträde vid bränneriet ställe sig

vittne till efterrättelse hvad ordningsstadgan derom innehåller, och de föreskrifter,

kontrollören i enlighet med densamma meddelar.

Vid förrättning i bränneri tillkomme vittne i dagtraktamente Fn R:dr femtio

öre.

§ 31.

Om för lättad kontroll vid bränvinstillverkning Kongl. Maj:t skulle finna

för godt förordna, att särskilda instrument för bestämmande af det tillverkade brän
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Uiskottets Betänkande N:o 8.

11

vinets kannetal skola å redskapen anbringas, vare bränvinstillverkare skyldig att

på egen bekostnad sådana instrument anskaffa och underhålla.

§ 32.

Uppstår emellan bränvinstillverkare och kontrollör tvist om det till kannetal

bestämda bränvinets alkoholhalt, insändes under bådas försegling prof af bränvinet

till Kong!. Maj:ts Befallningshafvande, som, efter det sakkunnig person undersökt

profvet och skriftligt yttrande derom afgifvit, afgör tvisten genom beslut, som

ej öfverklagas må. Den som tvisten tappar, skall gälda så väl den af undersökningen

uppkommande kostnad, som vederpartens utgifter och besvär.

§ 33.

Bränvinstillverkning eller distillering må ej företagas, innan bränneriet blifvit

af vederbörande kontrollör besigtigadt och befunnet icke vara annorlunda inrättadt,

än ordningsstadgan medgifver. Sådan besigtning bör anställas, innan tiden

för bränvinstillverkningen infaller. Varder besigtningen af kontrollör fördröjd,

förhålles som i ordningsstadgan föreskrifves. Vid besigtningen skall kontrollören

öfver bränneriet upprätta beskrifning i tre exemplar. Dessa skola af honom och

bränvinstillverkaren undertecknas. Ett exemplar insändes till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande;

och skola kontrollören och bränvinstillverkaren ett hvardera till

sig taga.

Då redskap i bränneri ombytes eller förändras, skall kontrollören likaledes,

innan bränvinstillverkning eller distillering der företagas må, öfver de verkställda

förändringarne upprätta eu beskrifning'' i tre exemplar, hvarmed förfares på enahanda

sätt, som ofvan stadgadt är.

, §34.

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande förordne behöfligt antal personer att hafva

tillsyn vid distillering, som enligt S 21 utöfvas, och bestämme hvilka distilleringsverk

under hvarderas tillsyn ställas må, äfvensom huru mycket tillsyningsman bör

i arfvode erhålla för hvarje distilleringsverk, som är under hans uppsigt, hvithet

arfvode genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes försorg i behörig ordning utbetalas

af de för sådant ändamål utaf distilleringsverkets innehafvare uti landtränteri

insatta medel.

År distilleringsverk beläget å landet, skall tillsyningsmannen dessutom af

verkets innehafvare, utan ersättning, erhålla kost och ett eget, möbleradt, eldadt

och städadt boningsrum å det ställe, der distilleringen utöfvas.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande förordne likaledes behöfligt antal personer att

såsom tillsy ning smän distriktvis utöfva tillsyn å de i § 15 omförmälda nederlagsmagasin

vid brånnerierna under den tid, då bränvins tillverkning derstädes icke egen rum, och

bestämme ej mindre de nederlagsmagasin, som sålunda skola stå under hvarje dylik

tillsy ning smans kontroll, ån det arfvode han derför egen uppbära.

§ 35.

Finner kontrollollör eller tillsyningsman vid under hans uppsigt stäldt bränneri,

distillering sverk eller nederlagsmagasin, någon olaglighet vara begången, gifve ofördröjligen

sådant tillkänna hos allmän åklagare, hvilken har att åtal i laga ordning

anställa.

Ärt. V.

Om ansvar för öfverträdelse af författningens föreskrifter.

§ 36.

Den, som tillverkar bränvin, utan att anmälan dertill skett, eller under tid,

då bränvinstillverkning ej är tillåten, gälde den i § 12 stadgade afgift och böte, för

lönbränning, första gången ett med afgiften lika belopp och andra gången dubbelt.

Den, som andra gången med sådan förbrytelse beträdes, hafve derjemte förverkat

rättighet att bränvin tillverka. Skulle han ytterligare blifva dermed beträdd,

erlägge afgift, enligt nyssnämnda § och böte fyra gånger afgiftens belopp. Missbrukas

till oloflig bränvinstillverkning sådan distilleringsrättighet, som enligt § 22

utöfvas får, ansvare såsom för lönbränning, och vare rättigheten förlustig.

Har lönbränning skett med enkel, omedelbarligen med eld drifven redskap,

varde afgiften beräknad efter redskapens afverkningsförmåga, som skall antagas

under dygn uppgå till fyra gånger pannans rymd. Kan redskapens storlek

icke utrönas, bestämmes afgiften efter 100 kannors tillverkning under dygn. År

tillverkningen utöfvad med mera sammansatt eller medelst ånga drifven redskap,

beräknas afgiften för det belopp, som, efter hvad utredas kan, tillverkadt blifvit,

dock för minst 300 kannor på dygnet. I begge dessa fall skall afgiften utgå för

minst en månad; men bär tillverkningen blifvit utöfvad in på andra månaden, utgöres

afgift för två månader, in på tredje månaden för tre månader o. s. v.

§ 37.

Tillverkar någon bränvin å annat ställe, än han uppgifvit, böte från och

med 100 till och med 1,000 R:dr.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8. 13

§ 38.

Uti de i §§ 36 och 37 omförmälda fall af oloflig bränvinstillverkning vare

de vid förbrytelsen nyttjade redskap, det i bränneriet samt dertill hörande förvaringsrum

vid beslagstillfället befintliga bränvinvoch de kärl, hvari det förvaras, förbrinna.

Kan det styrkas, att någon de] af bränvinet är lofligen tillverkadt, vare

dock sådan del icke förbruten.

§ 39.

Den, som vid bränvinstillverkning från beskattning undansnillar något af

det bränvin, som tillverkas, eller för sådant ändamål begagnar tillverkningsredskap

eller sprithållare med dold öppning eller afledning, hvarigenom bränvin kan lönligen

uttagas, eller på något annat sätt försnillar den afgift, som erläggas bör, eller

olofligen bryter försegling eller öppnar eller borttager lås, som kontrollör åsatt till

förekommande af det tillverkade bränvinets lönliga uttagande, straffes med böter

från och med 500 till och med 1,500 R:dr, gälde den afgift, som för det undansnillade

bränvinet sig belöper och hafve förbrutit redskapen, det i bränneriet samt

dertill hörande förvaringsrum vid beslagstillfället befintliga bränvin och de kärl,

hvari det förvaras.

§ 40.

Till redskap, som enligt §§ 38 eller 33 är förbruten, räknas hvarje i bränneri

för kokning, mäskberedning, jäsning och bränning inrättad redskap, äfvensom

sprithållare.

§ 41.

Distillerar den bränvin, som till distillering icke är berättigad, eller utöfvar

distilleringsrätt, som på § 21 grundad är, under tid, hvarför anmälan till bränvinstillverkning

ej skett, eller varder sådan distillering, hvilken enligt § 22 idkas

såsom särskild näring, utöfvad under tid, hvarför anmälan till distilleringen ej

skett, eller innan afgift, motsvarande bestämdt arfvode åt tilisyningsmannen, blifvit

i landtränteriet erlagd; böte den, som distillering sålunda olofligen utöfvar eller

olagligen förfar, från och med 100 till och med 1,000 R:dr.

Den, som till distillering, hvilken på grund af § 22 utöfvas, använder redskap

af annan beskaffenhet, än han uppgifvit och till begagnande hvaraf han är

berättigad, böte från och med 20 till och med 200 R:dr.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.

§ 42.

Apotekare, som för farmaceutisk» behof nyttjar ostämplad redskap eller

distilleringspanna af större rymd, än medgifven är, eller distilleringspannor utöfver

tillåtet antal, böte från och med 20 till och med 200 R:dr.

Använder apotekare panna med rektifikations-apparat, böte såsom i § 41

mom. 1 sägs.

§ 43.

Ofverträder bränvinstillverkare det förbud, som i mom. 5 af § 3 gifvet är

mot bränvinstill verkning eller mäskberedning å sön- eller helgedag från klockan 8 förmiddagen

till klockan 5 eftermiddagen, böte för hvarje gång sådant sker från och med

20 till och med 200 R:dr.

Verkställes annat till bränneri hörande arbete, utom tillsyn vid malt- eller

jästberedning, å den för bränvinstillverkning eller mäskberedning under sön- eller helgedag

förbudna tid, böte bränvinstillverkare från och med 5 till och med 50 R:dr.

§ 44.

För öfverträdelse af hvad i § 28 mom. 2 samt § 29 mom. 2 angående bränvinstillverkare

stadgas, vare ansvaret böter från och med 20 till och med 200 R:dr.

§ 45.

Vägrar man den, som i afseende å förbrytelser mot denna författning eger

undersökning anställa, tillträde till rum eller byggnad, der, enligt § 59, undersökning

ske må, böte från och med 100 till och med 1,000 R:dr.

§ 46.

När förbrytelse mot denna författning åtalas, ansvare bränvinstillverkare

eller distilleringsidkare för hustrus, barns, tjenstefolks och vid bränneriet anställde

arbetares gerningar, i fall bötesansvar eller förlust af redskap eller tillverkad vara

eller kärl, hvari den förvaras, ifrågakommer, derest icke omständigheterna göra

sannolikt, att förbrytelsen skett utan hans vetskap och vilja.

Redskap, tillverkad vara och kärl, hvari den förvaras, skola, fastän bränvinstillverkare

icke är egare deraf, förbrutna dömas, när förbrytelse, som sådan

påföljd medförer, är begången af bränneriets arrendator eller föreståndare eller ock

efter arrendatorns eller föreståndarens föreskrift.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillning8- Utskottets Betänkande N:o 8.

15

Då förbrytelse, som enligt denna förordning medförer förlust af redskap,

tillverkad vara eller kärl, hvari den förvaras, blifvit begången af annan än dessas

egare, och denne sednare finnes vara berättigad att dem behålla, skall den brottslige

utgifva redskapens, varans eller kärlens värde.

§ 47.

Bränvinstillverkare eller distilleringsidkare, som åt den vid hans bränneri

anställde kontrollör eller tillsyningsman såsom gåfva något gifver eller erbjuder,

böte från och med 20 till och med 200 R:dr. Kontrollör eller tillsyningsman, som

gåfvan emottager, vare lika ansvar underkastad och miste derjemte befattningen.

§ 48.

Skulle brännerikontrollör eller den, hvilken tillsyn vid bränneri eller distil—

leringsverk såsom tjenstepligt åligger, eller den, som är pligtig att förbrytelser

mot denna författning åtala, sjelf beträdas med oloflig bränvinstillverkning eller

distillering, eller att hafva främjat sådan förbrytelse eller tillverkares försnillning af

den afgift, han erlägga bör; varde dömd till fängelse eller straffarbete från och

med sex månader till och med två år.

Yisar någon, hvilken det åligger att tillsyn vid bränneri eller distilleringsverk

hålla, eller förbrytelser mot denna författning åtala, försummelse eller vårdslöshet

i dessa åligganden; varde antingen för alltid eller under viss tid från tjensten

eller befattningen skild eller ock fälld till högst 200 R:drs böter.

§ 49.

Varder, till utrönande af förbrytelse mot denna författning, undersökning

hoa någon anställd emellan klockan 9 om aftonen och klockan 5 om morgonen,

men sådan förbrytelse ej upptäckt; böte förrättningsmannen från och med 5 till

och med 50 R:dr, der han ej finnes hafva till undersökningen giltig anledning haft.

§ 50.

Vårder vid undersökning - eller i anledning deraf förrättningsman våldförd

eller föröfvar han sjelf våld i oträngdt mål; gånge dermed efter allmän lag.

§ Öl.

Böter, som efter denna förordning ådömda äro, skola, om tillgång till deras

gäldande brister, förvandlas enligt allmän strafflag.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 8

I 52.

Då bränvinsafgift jemte böter enligt denna förordning ådömda blifvit, må,

der tillgång till afgiften eller någon del deraf saknas, böterna ej kunna med penningar

gäldas, utan skall den sakfällde i stället undergå motsvarande förvandlingsstraff.

✓

§ 53.

Af böter, som enligt denna författning ådöinas, samt värdet af bränneriredskap

och annan egendom, som förbruten anses, tillfälle två tredjedelar åklagaren

och en tredjedel den stads eller sockens fattigkassa, hvari den åtalade förbrytelsen

är begången. Finnes särskild angifvare, tage han hälften af åklagarens

andel.

Efter anmälan af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande kominer att på Kongl.

Maj :ts nådiga pröfning bero, huruvida i något fall åklagare eller tillsyningsman för

ådagalagdt nit. vid efterspanande och hedrande af förbrytelser mot denna författning

gjort sig förtjent af någon särskild uppmuntran utöfver honom möjligen tillkommande

andel i ådömda böter samt redskap eller annat förbrutet gods.

Art. VI.

Föreskrifter i afseende å författningens verkställighet.

§ 54.

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hålle allvarlig hand öfver iakttagande af

hvad i denna författning stadgadt är.

§ 55.

Lands- och stadsfiskaler, krono-, stads- och polisbetjente, samt de personer,

hvilka särskildt förordnas att vaka öfver denna författnings efterlefnad, åligge att

förbrytelser mot densamma åtala.

I öfrigt eger en hvar rättighet att för sådana förbrytelser anställa åtal, dock

ej barn mot föräldrar, eller tjenstehjon, så länge de i tjensten äro, mot husbondefolk.

Då åtal anställes af annan person än den, som i mom. 1 af denna § nämnd

är, gifve han sin talan allmän åklagare tillkänna så tidigt, att denne må kunna

målets utförande öfvervara.

§ 56.

opaginerad Kontrollera mot PDF

IT

jBevillning s-Utskottets Betänkande N:o 8.

§ 56.

Kommunalnämnd å landet och vederbörande kommunalmyndighet i stad

böra egna synnerlig uppmärksamhet derå, att förbrytelser mot denna förordning

varda till åtal angifna.

Tillträde till bränneri må derföre ej förvägras dessa myndigheter, eller den

ledamot, de bland sig utse att öfver bränneriet tillsyn hafva.

§ 57.

De i § 55 inom. 1 omförmälda allmänna åklagare och tillsyningsman ega

anställa undersökning af förbrytelser mot denna författning, äfvensom att verkställa

beslag.

§ 58.

Den, som förrättar undersökning, bör, för att tillgodonjuta det skydd, honom

dervid lagligen tillkommer, vid förrättningen på sig synbart bära påbjudet tjenstetecken,

eller, innan förrättningen företages, fullmakt eller förordnande uppvisa.

I orten boende eller känd krono- eller stadsbetjent vare likväl frikallad från

skyldighet att sin behörighet sålunda styrka.

§,59. _

Undersökning må alla tider ; på ''dygnet anställas i bränneri, kök, bryggoch

bagarstuga, så ock i annat rum eller byggnad, som kali begagnas för bränvinstillverkning

eller distillering.

Då vid undersökning någon förbrytelse ej upptäckes, vare för undersökningens

anställande förrättningsmannen icke underkastad ansvar, såvida ej undersökningen

blifvit företagen emellan klockan 9 om aftonen och klockan 5 om morgonen.

I sådant fall gånge, som i § 49 sagdt är.

§ 60.

, Beslag skall göras i två vittnens närvaro. Innehafvare af hvad i beslag

tages, eller, i hans frånvaro, hans ombud på stället eller någon af hans husfolk,

skall om beslaget förut tillsägas.

§ 61.

Då beslag sker hos den, som är berättigad att tillverka bränvin och sig

dertill behörigen anmält, må hvarken panna utbrytas, ej heller någon del af tillBih.

till Riksd. Prat. 1870. 5 Sami. 1 Afd. 1 Håft. Ill

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillnings-Ut$kottets Betänkande N:o 8.

verkningsredskapen honom fråntagas, eller han från tillverkningens fortsättande

hindras, innan första domstol i målet dömt redskapen förbruten, Härifrån undantagas

de fall,

, l:o då tillverkare från beskattning undansnillar något af det tillverkade

bränvinet;

2:o då för sådant ändamål begagnas tillverkningsredskap eller sprithållare

med dold öppning eller afledning, hvarigenom bränvin kan lönligen uttagas;

3:o då tillverkare bryter försegling eller öppnar eller borttager lås, som

kontrollör åsatt till förekommande af det tillverkade, bränvinets lönliga uttagande.

§ 62.

Redskap, som i beslag tages, skall, till förekommande af dess utbyte mot

annan, af beslagaren med särskild stämpel utmärkas, der ej redskapen vid beslaget

egaren fråntages, i hvilket fall den skall i allmänt förvar sättas.

§ 63.

Vid beslag skall till säkerhet för de böter, som ådöma» kunna, det i bränneriet

och dertill hörande förvaringsrum befintliga, lofligen tillverkade bränvin i

förvar tagas.

v Förslag

till Förordning angående vilkoren För försäljning af bränvin och andra

brända eller distillerare spirituösa drycker.

§ i.

Bränvin må ej till mindre belopp än fem kannor säljas af annan än den,

som enligt § 2 eller 4 dertill berättigad är.

§ 2.

Den, som erhållit rättighet att idka minuthandel med bränvin, får ej sälja

mindre än en half kanna; dock att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, uppå framställ
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.

19

ning, i stad af stadsfullmäktige, eller, der sädane ej finnas, af allmän rådstufva, och å

landet af kommunalnämnd efter kommunalstämmas hörande, egen, der sådant pröfvas för

orten lämpligt, stadga, att lägsta beloppet vid minuthandel med bränvin inom kommunens

område må utgöra en femtedels kanna eller tjugo kubiktum.

§ 3.

Yic! handel, som i förestående §§ omförmäles, må hvad såldt blifvit icke i

mindre belopp ftn det minsta, som i hvartdera fallet säljas må, utlemnas eller emellan

flere köpare fördelas; ej heller får något af det Sålda å försäljningsstället

förtäras.

§ 4-

Den, som erhållit rättighet att idka iskänkning af bränvin, må sälja huru

litet belopp som helst, och må detta å stället förtäras eller derifrån afhemtas.

A utskänkningsställe skall mat alltid vara att tillgå.

§ 5.

Hvarje kommun egen, med de inskränkningar hår nedan sägas, besluta,.huruvida

minuthandel med och utskärning af bränvin må inom dess område utöfvas, äfvensom

å hvilka ställen och af hvilka personer,

Beslut härom fattas, på sätt i fråga om kommunens angelägenheter i allmänhet

är stadgadt; dock att å landet kommunalstämma för sådant ärendes behandling skall

vara pålyst tvänne på hvarandra följande söndagar.

§ 6.

Rättighet till minuthandel med eller utskänkning af bränvin må ej tilldelas

annan än den, som har god frejd, gjort sig känd för ordentlighet, kan försvarligt

skrifva och räkna samt pröfvas i (Ifrigt tjenlig vara.

Den, som enligt 2 mom. i § i af Kongl. Förordningen angående vilkoren

för bränvins tillverkning icke får med sådan sig befatta, äfvensom apotekare, må ej

tilldelas rättighet till minuthandel med eller utskänkning af bränvin.

Utskänkning af bränvin må icke eller utöfvas af den, som idkar annan handel,

till hvars bedrifvande särskild anmälan erfordras.

A landet utom köpingar vare lag samma för minuthandel med bränvin.

§ 7.

Genom hvad hår ofvan i §§ 5 och 6 stadgadt är har förändring icke skett i afseende

å de för säljningsrättigheter, som i stad för närvarande tillkomma källarmästare,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 8.

vinskänkar, läkare af schweitzerirörelse, traktörer och värdshusvärdar, hvilka å sin

rörelse innehafva burskap, äfvensom de näringsidkare, hvilka rättighet till sådan

rörelse, som i denna författning under minuthandel med eller utskänkning af bränvin

förstås, blifvit förlänad för bestämd tid, hvilken före ingången af nästa försäljningsår

icke tilländalöper.

§ 8.

Burskap, som hädanefter meddelas, medföre ej rättighet till minuthandel

med eller utskänkning af bränvin.

Vinskänk, som på grund af burskap är till utskänkning af spirituösa drycker

berättigad, må, uppå derom hos vederbörande embetsmyndighet gjord anmälan,

mot afstående från sin rätt att utskänka bränvin till förtäring på stället och frikallelse

från den dermed förenade skyldigheten att hålla mat, till afhemtning försälja

huru litet belopp som helst.

§ 9.

Gästgifvare vare ej pligtig att bränvin till utskänkning hålla.

§ io.

Gästgifveri å landet, för hvilket vid den tid, då Kongl. Förordningen den

18 Januari 1855, angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända

eller distillerade spirituösa drycker, blef till efterlefnad gällande, utskänkningsrättighet

utöfvades och sedermera icke upphört, varde vid rättigheten fortfarande bibehållet,

intilldess densamma förverkas eller upphör genom uppsägning hos vederbörande

kommunalmyndighet.

Der gästgifverihållning är mellan flere åboer fördelad, må utskänkningsrättighet

af dem icke samtidigt utöfvas, utan af hvardera endast under den tid, han

gästgifverihållningen besörjer. Den, som vill sin andel i utskänkningsrättigheten

uppsäga, vare dertill berättigad.

§ 11.

Den, som sin rättighet till minuthandel med eller utskänkning af bränvin

förverkat eller uppsagt, må ej till dylik försäljning ånyo vinna rättighet annorledes

än, i H medgifves.

Har för gästgifveri å landet rättighet till bränvinsutskänkning blifvit af

egaren förverkad eller uppsagd, må den icke kunna för gästgifveriet åter förvärfvas.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillning-Utskottets Betänkande N:o 8. 21

Gästgifvaren må dock kunna för sin person i stadgad ordning vinna rättighet till

bränvinsutskänkning.

§ 12.

För viss tid beviljad rättighet till minuthandel med eller utskänkning af

bränvin må ej på annan person öfverlåtas, utan att denne af vederbörande kommunalmyndighet

pröfvas tjenlig och i öfrigt behörig.

Öfverlåtelse af annan rättighet till minuthandel med eller utskänkning af

bränvin vare ej medgifven, dock utan inskränkning af den vissa gästgifverier i § 10

mom. 1 tillerkända rätt.

Aflider den, som på annan grund än burskap innehar rättighet till minuthandel

med eller utskänkning af bränvin, må rörelsen för sterbhusdelegarnes räkning

icke fortsättas längre, än till slutet af löpande försäljningsår och endast under

vilkor, att sådant behörigen anmäles, samt att rörelsen utöfvas af sådan person,

som vederbörande kommunalmyndighet pröfvar tjenlig och i öfrigt behörig.

§ 13.

Innan minuthandel med eller utskänkning af bränvin företages af den, som

till sådan försäljning rättighet undfått, vare han pligtig att i stad hos magistraten

och å landet hos kronobetjeningen anmäla, i hvilken lägenhet han försäljningen

idka vill. Så ofta sådan försäljningsZäpenået ombytes, varde anmälan derom likaledes

gjord. '' *-

§ 14.

Rättighet till minuthandel med eller utskänkning af bränvin, som hädanefter meddelas,

gälle endast för ett försäljning sår; Och räknas försäljningsåret för stad från

den 1 Oktober och å landet från den 1 November.

§ 15.

Vid läger, eller der trupp eljest är för flere dagar sammandragen, vid helsobrunn

eller badort, på passagerarefartyg, eller der värdshusrörelse af annan anledning

kan komma i fråga att under endast någon del af året utöfvas, må, för

kortare tid än år, rättighet till bränvinsutskänkning meddelas af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,

när, i förstnämnda fall, befälhafvande militärchef och, i öfriga

fall, andra vederbörande derom gjort anmälan.

Då till utskänkning, nu sagd är, tillstånd meddelas, underrätte Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande derom vederbörande kommunalmyndighet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

«

22 Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 8.

§ 16.

Afgift för minuthandel med eller utskärning af bränvin må icke, under hvad

namn eller förevändning som helst, till kommunen utgå, utan vare läkare af sådan rörelse

endast underkastad beskattning såsom för inkomst af annan rörelse.

Vederbörande landsting, hushållningssällskap och kommuner skola, för de inkomster,

hvilka genom de förra för säljning safgiftemas borttagande upphört, af den inflytande

bränvinsskatten undfå godtgörélse till belopp och efter de grunder, som af Kongl. Maj:t

och Riksdagen gemensamt bestämmas.

§ 17-

Å landet vare minuthandel med eller utskänkning af bränvin förbjuden på

eller inom en åttondedels mil från ställe, der auktion, marknad, torgdag eller mönstring

med beväringsmanskap hålles, eller der menighet för kronoskjutsning eller

skallgång samlad är.

Vid annan mönstring, uppbördsstämma, mantalsskrifning, ting eller annan

till folksamling ledande förrättning må ej bränvin försäljas annorlunda, än vid måltider

åt spisande gäster.

Ej må någon i landsbygd fara med bränvin från by till by eller från gård

till gård, att dermed köpslaga.

§ 18.

Minuthandel med och utskänkning af bränvin vare, äfven då den för öfrigt

medgifven är, i allmänhet icke tillåten sednare å dag än till klockan tio på aftonen;

egande dock vederbörande myndighet, der särskilda omständigheter föranleda behof

af försäljningstidens inskränkning eller utsträckning, att derom förordna.

Skulle anledning förekomma dertill, att minuthandel med eller utskänkning

af bränvin bör förbjudas i stad vid något af de tillfällen, som i § 17 nämnas, eller

å landet vid de tillfällen, som i samma paragrafs andra moment omförmälas, ege

vederbörande embetsmyndighet jemväl att derom meddela föreskrift.

Förekomma å gästgifveri eller annat utskänkningsställe eller ställe, der minuthandel

idkas, oordningar af den art, att innehafvaren af rättigheten icke kan anses

fortfarande ega den för densammas utöfvande erforderliga frejd, ordentlighet

eller öfriga egenskaper, må Kongl. Maj;ts Befallningshafvande eller vederbörande

kommunalmyndighet ega att rättigheten indraga eller innehafvaren derifrån skilja.

Beslutet härom gånge genast i verkställighet.

§ 19.

A apothek må bränvin eller sprit hvarken säljas eller annorledes utlemnas

utom för medicinskt ändamål uppå behörig läkares recept, för tekniskt behof, då

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Bevillning-Utskottets Betänkande N:o 8.

detsamma behörigen styrkes medelst intyg af magistratsledamot, kronobetjent, kommunalstämmas

eller kommunalnämnds ordförande eller vice ordförande, och för vetenskapliga

ändamål uppå skriftlig reqvisition af känd vetenskapsidkare; börande

alla sådana recept, intyg och reqvisitioner å apotheken qvarhållas och der förvaras.

I afseende på försäljningen af sådana läkemedel, hvilka innehålla bränvin

eller sprit, galle hvad medicinalförfattningarne föreskrifva.

§ 20.

Under sön- eller helgedag må ej bränvin, som är föryttradt genom partieller

minuthandel, till köpare utmätas eller utlemnas.

Under gudstjenst skall utskänkningsställe alltid vara tillstängdt.

I stad kan utskänkning af bränvin under sön- och helgedagar än vidare

inskränkas eller helt och hållet förbjudas, derest beslut derom fattas af kommunalstyrelsen,

samt beslutet af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, efter magistratens

hörande, godkännes.

På landet vare å sön- eller helgedag all annan utskänkning förbjuden, än

på gästgifvaregårdar vid måltider till resande, derest Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

ej, på grund af särskilda omständigheter, undantag meddelat.

§ 21.

Bränvin må icke utlemnas till den, som synbarligen är öfverlastad, ej heller

å utskänkningsställe till den, som minderårig är.

Den, som öfverlastad är, får ej utdrifvas från utskänkningsställe, der han

starka drycker förtärt, eller utan vård lemnas.

§ 22. ''

Då minuthandel med eller utskänkning af bränvin sker, får dörren till försäljningsrummet

icke vara låst.

§ 23.

Den, som eger rättighet till minuthandel med eller utskänkning af bränvin,

vare förbjudet att, äfven utan betalning, utlemna sådan vara vid tillfälle, då försäljningsrätten

ej utöfvas får.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 8.

§ 24.

I öppen salubod för handel med andra varor an bränvin, vare bränvinsutdelning,

äfven utan betalning, förbjuden.

§ 25.

Ej vare någon berättigad att utsöka betalning för bränvin, som blifvit vid

utskänkning utborgadt.

Lag samma vare, då bränvin blifvit vid minuthandel till mindre belopp än

en kanna utborgadt.

§ 26.

Byteshandel med bränvin vare lika med bränvinsförsäljning ansedd.

§ 27.

Bränvin, som är försatt med något för helsan skadligt ämne, eller som icke

är renadt från finkelolja, eller hvars styrka icke uppgår till minst fyratiosex procent,

får icke vid minuthandel eller utskänkning till salu hållas.

§ 28.

Då bränvin sändes med fartyg saltsjövägen ifrån tullplats, hvarmed förstås

stad, köping eller landthamn, der tullkammare eller, under inspektor eller uppsyningsman

ställd, ständig tullbevakning finnes, bör tullförpassning bränvinet åtfölja

samt kärlen med tullförsegling vara försedda; dock inbegripes icke härunder skeppsbesättnings

förråd, räknadt till två kannor på man.

Förpassning å bränvin må ej af tullkammare utfärdas, innan afsändaren aflemnat

antingen sådan af brånvinskontrollör eller tillsyningsman utfärdad förpassning,

som i § 20 af Kongl. Förordningen angående vilkoren för tillverkning af bränvin årföreskrifven,

eller ock tillverkarens, under edlig förpligtelse utgifna bevis, att bränvinet

är af honom å uppgifvet ställe tillverkadt.

Sistnämnda bevis bär åtfölja bränvin, då det föres på saltsjön från ort, hvarest

sådan ständig'' tullbevakning, som i mom. 1 omförmäles, icke finnes anställd, äfvensom

vid annan transport inom landet i större partier ån femton kannor.

Vid införsel och transport af utländska brända eller distillerade spirituösa

drycker galle hvad särskildt derom stadgas.

§ 29.

opaginerad Kontrollera mot PDF

So

Bevillning*- Utskottets Betänkande Ar:o ''8.

§ 29.

Med undantag af den i § 27 meddelade föreskrift om bränvinets rening

o C''li styrka, skall hvad i denna förordning är stadgadt om minuthandel med eller

utskänkning af bränvin gälla äfven för sprit samt andra brända eller distillerade,

in- eller utländska, spirituösa drycker äfvensom för drycker, Indika äro dermed

tillagade.

§ 30.

A gästgifveri, der rörelsen är mellan flere åboer fördelad, skall eu af kronobetjent

påtecknad uppgift om den tid, hvardera åboen är till bränvinsutskänkning

berättigad, vara anslagen hos den, som för tillfället försäljningsrätten utöfvar,

och hos honom, under samma tid, jemväl skylt vara anbragt, på sätt i § 31 föreskrifves.

§ 31.

, Der minuthandel med eller utskänkning af bränvin idkas, skall vara anbragt

skylt, som rörelsen utvisar.

§ 32.

Af denna förordning bör å det ställe, der minuthandel med eller utskänkning

af bränvin idkas, ett exemplar alltid vara i försäljningsrummet anslaget.

§ 33.

Hav kommun för egen räkning idkat minuthandel med eller utskänkning af bränvin

eller, i strid emot det i § Ib mom. 1 gifna förbud, afgift uppburit af den, som

undfått rättighet att drifva sådan rörelse, värde, för eu tid af fem år, beröfvad rätten

att om bränvins utminutering och utskänkning inom dess område sjelf bestämma. Den

rätt utöfvas i sådant fall af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande.

Kommun, som, på sätt nu sagdt är, sig förbrutit, hafre ock för fem år förverkat

den rått till ersättning för förlorade försäljning saf gifter, som eljest, i öfverensstämmelse

med § 16, kunnat kommunen tillkomma.

§ 34.

Den, som genom minuthandel eller utskänkning föryttrar bränvin, utan att

i stadgad ordning hafva dertill förvärfvat rättighet, eller som, på sätt i § 3 sägs,

Bill. till Riksd. Prot. 1870. 5 Sami. 1 Afd. 7 Håft. IV

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

B evillnings- Utskottets Betänkande N:o 8.

mellan flere köpare fördelar bränvin, böte första gången från och med 30 till och

med 60 Riksdaler, andra gången från 60 till och med 120 Riksdaler och tredje gången

från 120 till och med 240 Riksdaler. Den, som fjerde gången eller oftare med

sådan förbrytelse beträdes, dörnes till fängelse från och med två månader till och

med ett år.

Dessutom vare det i försäljningsruminet befintliga bränvin till och med 60

kannor, tillika med kärl, som för deras afhemtning tjenliga äro, underkastade beslag

och förbrutna.

Har förbrytelsen skett å sön- eller helgedag, ökas straffet med böter från

och med 15 till och med 30 Riksdaler,

§ 35.

Om den, som till minuthandel med bränvin berättigad är, andra gången beträdes

med oloflig utskänkning, vare han tillika denna sin handelsrättighet förlustig.

§ 36.

Ofverträdes förbud, soro i $ 10 gifvet är, vare lag som i 8 34 sägs.

§ 37.

Idkar någon minuthandel med eller utskänkning af bränvin å annat ställe,

än dertill uppgifvet är, eller tillåter den, som icke är till utskänkning berättigad,

att, då han i parti eller genom minuthandel säljer bränvin, något af det sålda på

försäljningsstället förtäres, eller afhemtas i mindre belopp än han är berättigad att

föryttra, eller förbryter sig den, som till minuthandel med eller utskänkning af

bränvin berättigad är, mot § 17 mom. 1 eller 2, § 20 mom. 2 eller 4, eller § 23,

böte första gången från och med 30 till och med 60 Riksdaler, samt andra gången

från 60 till och med 120 Riksdaler, och vare dessutom andra gången sin minuthandels-

eller utskänkningsrätt förlustig. Lag samma vare, om den, som till

utskänkning af bränvin är berättigad, öfverträder förbud, meddeladt i enlighet med

§ 20 mom. 3.

Ofverträdes det förbud, som i § 17 mom. 3 gifvet är, vare bot första gången

från och med 15 till och med 30 Riksdaler, andra gången från 30 till och med

60 Riksdaler samt tredje och följande gånger från 60 till och med 120 Riksdaler.

Det medförda bränvinet vare derjemte förbrutet. Säljes dervid mindre än fem

kannor, ansvare förbrytaren tillika enligt § 34,

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillning!!- Utskottets Betänkande N:o 8.

27

§ 38.

Handlande, som mot § 24 sig förbryter, bote enligt 37 § mom. 1.

§ 39.

Förbrytelser mot § 4 mom. 2, 8 13, S ''20 mom. 1, § 21, 22, 27, SO, 31 eller

32, straffes med böter från och med 10 till och med 50 Riksdaler.

Då förbrytelse skett mot § 27, vare tillika det till salu hållna bränvin underkastadt

beslag och förbrutet.

§ 40.

Skulle den, som är pligtig att förbrytelser emot denna förordning åtala,

sjelf beträdas med oloflig bränvinsförsäljning, vare han förfallen till dubbla böter

och miste tjensten.

§ 41.

Den, som under tid, då han för förbrytelse mot förordningen är under

tilltal ställd, samma förbrytelse fortsätter, skall, när han härtill lagligen förvunnen

varder, för hvarje gång stämning derför utfärdats och delgifvits, fällas till de böter

eller det fängelsestraff, som för sådan förbrytelse stadgade äro; dock må fängelsestraffet

icke öfverstiga ett år.

§ 42.

Husbonde ansvarar för förbrytelse, som, med hans vetskap, mot denna förordning

begås af hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person, likasom

vore förbrytelsen af husbonden sjelf gjord.

§ 49.

Underlåtes vid transport af bränvin föreskrift, som i § 28 gifven är, dömes

varan förbruten, derest egaren ej gitter visa, att hon är af inhemsk tillverkning

eller blifvit vederbörligen förtullad.

§ 44.

Böter, som etter denna förordning ådömda äro, skola, om tillgång till deras

gäldande brister, förvandlas enligt allmän strafflag.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillnings-tltskoitets Betänkande N:o 8.

§ 45.

Af böter, som enligt denna förordning ådömas, samt värde af bränvin, Som

förbrutet anses, tillfälle två tredjedelar åklagaren och en tredjedel den stads eller

sockens fattigkassa, der den åtalade förbrytelsen är begången. Finnes särskild angifvare,

tage han hälften af åklagarens andel.

§ 46.

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hålle allvarlig hand öfver iakttagande af

hvad i förordningen stadgadt är.

Det skall fördenskull åligga vederbörande kommunalmyndigheter att sednast inom

en månad före början af hvarje försäljningsår ej mindre genom protokollsutdrag lemna

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande underrättelse om de beslut, som enligt § 5 fattats, än

äfven meddela uppgift på de försäljningsrättigheter, som, på grund af § 7 eller 10,

eljest kunna inom kommunen finnas.

Förändringar i berörda hänseenden under löpande för säljning sår skola på lika

sätt för Kongl. Maj:ts Befallningshafvande af kommunalmyndigheterna ofördröjligen

anmälas.

§ 47.

Lands- och stadsfiskaler, krono-, stads- och polisbetjente, samt de personel'',

livilka särskilt antagas att vaka öfver förordningens efterlefnad, åligge att förbrytelse

mot densamma åtala.

I öfrigt ege enhvar rättighet att för sådana förbrytelser anställa åtal, dock

ej barn mot föräldrar, eller tjenstehjon, så länge de i tjensten äro, mot husbondefolk.

Då åtal anställes af annan än den, som i första inom. af denna § nämnd är,

gifve han sin talan allmän åklagare tillkänna så tidigt, att denne må kunna målets

utförande öfvervara.

§ 48.

Å landet bör kommunalnämnd och i stad vederbörande kommunalmyndighet

egna synnerlig uppmärksamhet deråt, att förbrytelser mot denna förordning

varda till åtal angifna.

Rättighet att verkställa beslag tillkomme de i § 47 inom. 1 omförmälda allmänna

åklagare. Beslag skall göras i två vittnens närvaro.

§ 49.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.

29

- § 49.

Ej vare någon jäfvig att angående oloflig bränvinsförsäljning vittne bära

endast på den grund, att han dervid bränvin sig tillhandlat eller förtärt.

§ &0.

Förbrytelser mot denna förordning böra vid allmänna domstolarne åtalas

och afdömas, med undantag af frågor om oloflig bränvinsförsäljning i de städer

der poliskammare finnes, uti Indika dylika frågor skola i hittills vanlig ordning

behandlas. ö

Bill. till Riksd. Prof. 1870. 5 Sami. 1 Afd, 7 Raft.

V

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1870:63 Skrifvelse, angående vilkoren för bränvins tillverkning samt för försäljning af bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa drycker. a1 i texten