Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af vadda motioner om ändringar i Kongl. Kungörelsen den 20 Maj 1864, angående enskilda hanker med rätt att utgifva egna hanksedlar.

1870-05-03 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BLU 1870:2, Utlåtande, i anledning af vadda motioner om ändringar i Kongl. Kungörelsen den 20 Maj 1864, angående enskilda hanker med rätt att utgifva egna hanksedlar.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.

9

N:o 2.

Ant. till Riksd. Kansli d. 3 Maj 1 870, kl. 6 e. m.

Utlåtande, i anledning af vadda motioner om ändringar i Kongl.

Kungörelsen den 20 Maj 1864, angående enskilda hanker

med rätt att utgifva egna hanksedlar.

Uti motion N:o 203, Andra Kammaren, har Herr S. Fr. Norén föreslagit

en ändring af 27 § i Kongl. Kungörelsen den 20 Maj 1864 angående

enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar, hvilken ändring hufvudsakligen

innebär, att dessa banker icke skulle få utgifva sedlar å andra

valörer, än 100 och 500 R:dr Riksmynt.

Herr A. Medin har i Andra Kammaren väckt motion, N:o 219, af

innehåll: ”att, med ändring af 1 § 5 mom. i Kongl. Kungörelsen den 9

Januari 1846, sådant detta lagrum lyder i Kongl. Förordningen den 10 November

1855, må stadgas, att enskilda bankers kreditsedlar ej må lyda å

mindre belopp än 20 R:dr Riksmynt.”

I afseende på den sistnämnda motionen kan Utskottet ej underlåta att

till en början anmärka, hurusom densamma föreslår ändring uti författningar,

hvilka redan längesedan äro till kraft och verkan upphäfda, ett förhållande, hvilket

Utskottet måste finna desto mera öfverraskande, som han vid båda de tvanne

närmast föregående riksdagarne framställt alldeles lika lydande motioner, till

ordalagen noga hemtade från en vid sist derförinnan hållna, 1867 års, riksdag

af annan riksdagsledamot afgifven, och Utskottet vid samtliga dessa tillfällen

gjort den erinran, att Kongl. Kungörelsen den 9 Januari 1846 samt

Kongl. Förordningen den 10 November 1855 blifvit upphäfda genom Kongl.

Kungörelsen den 20 Maj 1864.

Denna nu omförmälda formela omständighet innebär emellertid intet

hinder för upptagande af motionärens yrkande i sak, enär verkligen de enBih.

till Likså. Prof. 1870. 6 Samt. 2 Afd. 1 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2. .

skilda bankerna för närvarande äro berättigade att utgifva sedlar å smärre

valörer, än motionären vill för framtiden tillåta.

Utskottet kan likväl icke för sin del nu tillstyrka bifall, hvarken till

yrkandet om minsta sedelvalörens bestämmande till 20 R:dr, än mindre till

Herr Noréns framställning.

Oafsedt de flera omständigheter, som härvid äro att taga i betraktande,

finner Utskottet någon ändring för närvarande utaf nu gällande bestämmelser

icke lämpligen böra ifrågasättas, då förslag äro att förvänta om flera ingripande

ändringar i hvad som rörer penningeväsendet; och det ifrågasatta

förbudet mot utgifvande från enskilda banker af sedlar å smärre valörer så

mycket mindre torde vara af någon från omsorg om penningeväsendets soliditet

härledd nödvändighet, som i allt fall silfvermynt i betydligare mån icke

derigenom komme att blifva spridt, så länge Riksbanken fortfar att utgifva

sedlar å till och med 1 R:dr.

Utskottet hemställer fördenskull,

l:o) att Herr S. F. Noréns motion icke må till någon åtgärd

föranleda;

2:o) att Riksdagen icke måtte antaga Herr A. Medins ofvan

anförda förslag.

Herr A O. Wallénherg har inom Första Kammaren, uti motion N:o

35, föreslagit Riksdagen, att hos Kongl. Maj.-t anhålla om intagande på lämpligt

ställe i Kongl. Kungörelsen af den 20 Maj 1864, angående enskilda

banker med rätt att utgifva egna banksedlar, af ett så beskaftadt tillägg:

”banksedel skall ovilkorligen, då den i bankens hufvudkontor till invexling

företes, inlösas med klingande mynt efter banksedelns lydelse.”

Åsigten att hvarje sedelutgifvande bank bör vara ålagd att sjelf infria

sina banksedlar med klingande mynt, torde vinna allt mera erkännande; men

Utskottet finner sig likväl icke för närvarande kunna tillstyrka den af motionären

gjorda framställning.

Så länge grundlagen förklarar Riksbankens sedlar vara gällande såsom

mynt och i följd deraf hvarje Svensk man är berättigad att till annan sådan

fullgöra betalning med Riksbankens sedlar, skulle, om än enskilda sedelutgifvande

banker rättsligen kunde genom särskildt förbehåll i deras oktrojer

undantagas från denna allmänna rättighet, sådant likväl icke allenast utgöra

en obillighet, utan kunna föra dessa inrättningar till ruin. I den händelse

nemligen att, hvad en beklaglig erfarenhet visat vara möjligt, det ånyo inträffade

att Riksbanken nödgades inställa betalningen af sina sedlar med

klingande mynt och, såsom då ofelbart blefve händelsen, dessa sjönko i verkligt

värde, under det desamma dock tvångsvis fortfore att utgöra lagligt betalningsmedel

till nominalvärde!, så och då enskilda bankerna alltjemt vore

tvungna å ena sidan att till nominalvärde! mottaga riksbankssedlar i beta!-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.

ning för deras fordringar, men å den andra måste gälda sina egna förbindelser

med klingande mynt, skulle desamma icke kunna undgå att orättvist

drabbas af alldeles förstörande förluster.

För öfrigt och då Utskottet antager, att, sedan den komité, som, på

sistlidne Riksdags anhållan, af Hongl. Maj:t förordnats i och för frågan om

ändring i nuvarande myntsystem, uti afgifvet utlåtande lärer tillstyrkt sådana

åtgärder, förslag i detta ämne kommer att till nästa Riksdag framställas, anser

Utskottet lämpligast, att tills vidare dröjes med slutlig pröfning af den

nu omhandlade frågan, intilldess densamma kan upptagas i sammanhang

med de nyss antydda. Utskottet bör likväl icke underlåta att fästa uppmärksamheten

derpå, att intet hinder i grundlagen skulle finnas emot en

föreskrift derom, att banker, som funne ändamålsenligt att utgifva sedlar, lydande

å guldmynt, vore förbundna att inlösa desamma med sådant, en åtgärd,

som möjligen kunde hafva betydelse såsom förberedelse till en fullständig öfvergång

från silfver- till guldmynt-system, hvilken är ifrågasatt.

För närvarande inskränker sig Utskottet emellertid, af nu anförda anledningar

och ehuru Utskottet gillar det syfte Herr Wallenbergs förevarande

motion afser, till hemställan

3.o) att densamma icke må till någon Riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 3 Maj 1870.

På Utskottets vägnar:

J. ron Schwerin.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.