Sök i Ratio Lex

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 4

1870-03-04 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1870:4, Banko-Utskottets Utlåtande N:o 4

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 4.

1

N:o -t.

Ant till Kikad. Kansli d. 5 Mars 1870, lcl. 2 e. in.

Utlåtande, i fråga om användande af bankovinsten.

Till Tullgörande af föreskriften i 1 § ar Utskottets instruktion, får Utskottet

härmed afgifva förslag om användningen af Riksbankens under år 1869 upplupna vinst.

Dervid hör Utskottet först anmäla, att, enligt hvad den tryckta öfversigten

åt Riksbankens ställning efter 18(5d års bokslut upplyser, bankens öfverskott af tillgångar

utöfver skulder vid 1868 års slut utgjorde . . . R;dr 29,239 053 64

deraf grundfond....... . . "....._,, 25,000,000,o o’,

och behållning derutöfver...........R:dr”4,25p53,"64~

hvaraf disponerad behållning från år 1866 . R:dr 707,797,64

vinst år 1867 ........ \ por. u/,7 in

vinsl år 1808 • • •,.....: " «£>M08,t» 4,259,053,6 4.

Häraf anvisade sist församlade Riksdag alt

till Riksgälds-konloret för statens allmänna behof

utbetalas under år 1869 ....... R:dr 1 995 647 77

och alt lör enahanda ändamål utbetalas under inne
”,

le ............• » <,504,552,23 3,500,000,00,

hvadan alltså af ofvan nämnda öfverskott finnes odisponeradt . Ralr 739 055 6 4.

Enligt Utskottet meddelad upplysning, utgör behållna

vinsten för 1869 .......''......... 1,642,930,6 4,

»och således den för närvarande befintliga odisponerado behållningen

utöfver grundfonden...........H:dr 2,381,984,58.

Bill. till Riksd. Prat. 1870. 6 Sand. V Afd. 4 Höft. \ ''

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 4.

Bland do vid innevarande riksdag till Utskottet hänvisade motioner rörande

Riksbanken förekomma följande, som angå användningen af bankovinslen, nemligen:

af Herr E. Frisk, Första Kammaren N:o Vi, derom, alt Riksdagen måtte

besluta, det Riksbanken af sin årliga vinst tillätes behålla minst 1,000,000 R:dr, att

användas till bankens konsolidering och utvidgande af dess verksamhet;

af Herr Sctmuel Johnsson, Andra Kammaren N:o 34, bland annat derom alt

”Riksbankens vinst reserveras till utlåning af Riksgälds-kontorel, för att användas tdl

”Riksbankens utvidgning sålunda, all, i den man privatbanker upphöra, afdelnings”kontor

af Riksbanken inrättas, der Kongl. Maja pröfvar sådant vara för penmnge”rörelsen

beböfliga;”

af Herr Jöns Pehrsson, Andra Kammaren N:o 50, bland annat: att Riksda
gen

beslutar bankovinstens bibehållande för Riksbanken” för att, efter hvad motionären

vidare föreslagit, användas till allmänna diskontfondens ökande;

al Herr J. W. Lunclqvist, Andra Kammaren N:o 43, all bankovinsten skall

behållas och användas för Riksbankens läkning till allmänna diskontlondens ökande;

af Herr Hans Larsson, Andra Kammaren N:o 152, »att Riksbankens odispo”nerade

vinst, både den nu befintliga och deri, som hädanefter kan uppkomma, må,

”intilldess Riksdagen annorlunda beslutar, ensamt till bankens egna ändamål användas;

af Herr Ola Månsson, Andra Kammaren N:o 250, ”alt Riksbankens odispo”nerade

vinst, som är och hädanefter utfaller, må, intilldess annorlunda bestämmes,

”uteslutande i och för bankens egna ändamål användas, på det sätt, som säkrast

”öfverensstämmer med hufvudgrunderna för dess verksamhet och det allmännas väl.

Jemte det Utskottet åt de förslag, som sålunda af enskilde motionärer Iramslällls,

egna t behörig uppmärksamhet, bar Utskottet tillika tagit i betraktande, dels bankens

ställning, dels del behof statsverket må ega att för allmänna utgifter få använda

bankovinsten.

Af Kongl. Maj.ls

Utskottet inbemtal att

kontorets utgifter intill

för år 1869, hvilken

efter den kännedom

nådiga Proposition angående statsverkets tillstånd och bebo! bär

Kongl. Maja funnit nödigt att, till bestridande af Riksgälds1871

års slut, taga i beräkning, bland annat, bankovinsten

Kongl. Maja antagit till 1,500,000 R:dr; och da Utskottet,

om bankens ställning, Utskottet varit i tillfälle att inhemta,

finner bibehållandet af bankovinslen för bankens egen räkning icke vara af beholvct

påkalladt, men deremot föreställer sig att statsverkets nödvändiga utgifter icke kunna

varda bestridda med mindre, än att antingen ifrågavarande vinstmedel få tagas i anspråk,

eller ock ett motsvarande belopp måste anskaffas genom skatteförhöjning eller

lån, så anser Utskottet för sin del ändamålsenligost att framför de sistnämnda ulvägarne

föredraga användandet af tillgångar, dem staten redan egen och bvilka, efter

hvad Utskottet redan anfört, ingalunda äro nödiga för bankens egen säkerhet.

Då Utskottet sålunda vill föreslå, att 1,500,000 R:dr af 1869 års bankovinst

skola till statens allmänna behof lä användas, bör Utskotta! tillika, hvad angar liden

s. 3 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 4.

3

för aflemnande! af dessa medel, erinra, att det belopp af 1868 års vinst, som sist

församlade Riksdag anvisade till Riksgälds-kontoret, kommer alt från Riksbanken utgå

under innevarande år; vid hvilket förhållande Utskottet anser aflemnande af vinstmedlen

för 1869 böra ske under år 1871, med öfverlemnande åt Banko-fullmäktige

att närmare bestämma tidpunkten derför.

Utskottet hemställer alltså,

all af Riksbankens under år 1869 upplupna vinst eu million

femhundratusen Riksdaler må anvisas till Riksgälds-kontoret för

statens allmänna behof, att från Riksbanken utbetalas under

år 1871 8 tider, som Banko-fullmäktige ega bestämma.

Utskottet anser sig härmed hafva besvarat de ofvan omförmälda motionerna i

hvad desamma angå bankovinstens bibehållande, men skall ej underlåta att framdeles

taga i öfvervägande de delar af samma motioner, hvilka beröra andra ämnen.

Stockholm den 4 Mars 1870.

Pä Utskottets vägnar:

J. v. Scliweriii.

Utskottets Ordförande.

Reservationer:

af Herrar Geijer, Ekman, Cronéborg, Nordenfeldt och Wijkander: ”Då af

Kong!. Maj:ls nådiga Proposition angående statsverkets tillstånd och behof framgår

att anledningen hvarför ett belopp af endast R:dr 1,500,000 af den under

1869 upplupna bankovinst blifvit begärd till betäckande af Riksgälds-kontorets

utgifter endast är att söka deruti alt summan, då denna Proposition afgafs, ännu

icke var till siffran känd och det sålunda kan med visshet antagas att, om Bankovinsten,

som enligt nu förrättad! bokslut visat sig uppgå till R:dr 1,642,950,94,

kunnat redan då bestämmas, det hela derutaf blifvit taget i anspråk, så anse vi att

sistnämnda summa bort af Utskottet löreslås till öfverlemnande åt Riksgälds-kontoret,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Banko-Utskottets Utlåtande N:o 4.

enär statsverkets behof deraf lör vara obestridligt och Utskottet, efter den kännedom

om bankens ställning, som detsamma varit i tillfälle inhemta, finner bibehållandet af

bankovinsten för bankens egen räkning icke vara af behofvet påkalladt”.

Af Herrar Agardh, Ericson och Sääf: ”Då bankens obestånd under förflutna tider

hufvudsakligen vållats deraf att den fått tillskjuta livad statsverket för sina utgifter

behöfde, och de sednaste årens erfarenhet synes antyda en återkommande benägenhet

att, i mån af statens behof, anlita — hittills visserligen endast — vinstmedel utöfver

bankens grundfond; då i motsats härtill icke blott en allmän mening, uttalad i

riksdag efter riksdag återkommande motioner, utan jemväl Herrar Banko-fullmäktige,

i sitt yttrande til! föregående Riksdags Banko-Utskott, ansett det önskvärd! att banken

alltid af den årliga vinsten [inge bibehålla någon del; så hafva vi Sl ott det man

borde söka fixera eu viss grund för vinstmedlens fördelande; och är det i sådant

syfte vi våga vördsamt föreslå, att denna Riksdag behagade besluta,

alt 75 procent af 1869 års vinstmedel må anvisas för statens

allmänna behof — och således att af vinstsumman 1,642,930,94

för år 1869 måtte anvisas 1,252,198 R;dr 21 öre — och

återstående 25 % reserveras åt banken; att den således anvisade

summan må under år 18 71 å tider, som Banko-fullmäktige

ega bestämma, till Riksgälds-kontoret öfverlemnas.”

Af Herrar J. Rundbäck och O. B. Olsson: ”Emot Banko-lJtskottets beslut, att

tillstyrka Riksdagen det 1,500,000 R:dr af sistlidna årets hankovinst må anvisas til!

Riksgälds-kontoret för statens allmänna behof, få vi härmedelst afgifva vår vördsamma

reservation.

Det torde icke vara behöflig! upprepa de skäl, som mångtaliga stämmor vid

flera föregående riksdagar uttalat i afseende å den välgrundade åtgärden, att årligen

åt Riksbanken förbehålla hela eller eu del af bankovinsten. Särskilda omständigheter,

hvilka dels bestyrka alt de skäl, som hitintills blifvit för den antydda åsigten aulörda,

ännu ega full giltighet, dels alt nu om någonsin det är nödigt få en länge erkänd

princip genomförd, föranlåta dock oss framställa några anspåkslösa erinringar, hvilka,

om de, som vi hoppas, påaktas, torde hafva något inflytande vid frågans ompröfning

och slutliga afgörande.

Till att börja med torde vi i minnet få återkalla, att sistliden Riksdag beslutade,

emot allt hvad ditintills vant vanligt, att, i och för stalsbristens fyllande, till

Riksgälds-kontoret öfverlemna tvänne föregående årens bankovinst, utgörande tillsammans

i rundt tal 3,500,000 R:dr. Följderna af att på detta sätt under eu för

Girigt missgynnande tidpunkt frånhända banken en stor sedelmassa, utan all lian derför

erhöll ett enda värdepapper, hafva icke uleblifvit. Redan under år 1868 hade

eu stark påkänning å bankens metalliska kassa låtit sig förnimma och denna påtryckning

blef under sistliden året så stark, att allt ifrån April tills i sednare hälften

åt Oktober kunde den del af berörda kassa, som icke får understiga 10 millioner,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 4.

5

ej uppehållas vid detta belopp. I följd af denna påtryckning tvingades alltså bankostyrelsen

att under sistlidna året icke blott drifva eu förlustbringande utländsk vexelrörelse

och med stora omkostnader införskrifva ädla metaller, ulan äfvenledes att

realisera en mängd innehafvande obligationer, inskränka utlåningen från handels- och

näriugsdiskonten samt kassa-kreditivrörelsen och derjemte böja utlåningsräntan.

Att dylika visserligen af omständigheternas kraf påkallade operationer skulle

menligt inverka på bankens egna afFärsiif är påtagligt; men värre var, att den stora

allmänna rörelsen, och den enskilda företagsamheten på detta sätt genom förminskad

och fördyrad kredit på del betänkligaste hämmades. Nödvändigheten, som tvingade

Banko-fullmäktige att qvarhålla och ur allmänna rörelsen indraga bankens sedlar, dymedelst

att utlåningen minskades och räntan höjdes, föranläl jemväl privatbankerna,

som icke heller kunde undgå känna trycket, alt i sin ordning vidtaga liknande åtgärder.

Ilade denna indragning och förminskning af rörelsemedlel varit naturlig, då

hade den ock varit bankmessig; men efter reservanternas förmenande var den hvarken

del ena eller det andra, ty del torde icke kunna nekas, alt en stor del af förlägenheten

kom sig deraf, att Riksbanken utan ersättning måste aflemna en så stor

del af sin vinst. Tillståndet hade dock kunnat blifva ännu betänkligare, om icke

banken hatt alt påräkna inbetalningar i stor skala från numera upphörda lånegrenar

och derjemte, som Banko-fullmäktige i en skrifvelse till Utskottet anmärker, erhållit

hjelp till att liqvidera utländska krediter genom det af Riksgälds-kontorel i England

upptagna lånet. Detta lån är nu upprymdi; men räntor och annuiteter å landets

hela utländska skuld återstå, och dessa måste betäckas. Som vanligt torde, oaktadt

årets lika skörd, ett deficit komma att uppstå i exporten mot importen, likasom en

större utvexling att fortfara i följd af utvandringen till Amerika. Allt detta krafvelmynt,

eller hvad deremot svarar, och i följd häraf torde försigligheten jemväl bjuda

att man icke allt för hardt ingriper i bankens behållning.

Gerna medgifva vi, att staten har stora behof och att man af banken kan

fordra något bidrag för ad fylla dessa, likasom vi tro, alt bankens soliditet derigenom

icke rubbas; men att så här oupphörligt fråntaga banken medel, hvarigenom

den förhindras utvidga sin verksamhet, derpå förlorar icke minst det allmänna och

derföre kan med fog ifrågasättas, huruvida icke andra och bättre utvägar borde tillgripas

än de som afse att fördyra penningen och förminska krediten, hvilket, säge

hvad man säga vill, dock i sista hand och aldra svårast trycker på arbetet.

Genom all behålla hela eller eu del af bankovinsten för bankens räkning, kan

man icke allenast afböja förut antydda olägenheter och undgå förluster, utan man

kan jemväl direkt tillskynda staten mera vinst än om den öfverlemnas för inte. Ett

närliggande exempel skall visa detta. Af det lån, 1,150,000 Dd. St., Riksgäldskontorel

för statens räkning 1808 upptog i England, har Riksgälds-kontoret till

Riksbanken försålt 147,100 Dd. St. Då detta belopp förtjenade Riksgälds-kontorel

endast i minskad kapitalrabatt, mot hvad som betaltes till långifvarne i England för

Bill. till Riksd. Prof. 1870. 6 Samt. 1 Afd. 4 Iläft. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 4.

den andel de öfverlogo, i rundt tal 156,000 R:dr R:mt. Denna summa var en ren

behållning för statsverket och på samma gång eu god affär för Riksbanken; ty icke

nog med att hanken genom köp af dessa Riksgälds-konlorets obligationer kom i besittning

af goda, räntebärande lätt realisabla papper, hvarför reel valuta när som helst

kan erhållas, ulan banken kan ock genom försäljning af dessa papper, Indika nu noteras

öfver pari, tillskynda sig och det allmänna nya fördelar. Anförda exemplet

torde vara nog för att visa huru äfven i detta fall bankens och allmänhetens fördel

är förknippad och huru fördelaktigt det skulle vara, om banken kunde sättas i tillfälle

förse sig med dylika värdepapper.

För all Riksbanken nu och framgent måtte få behålla hela eller större delen

af sin vinst, derför talar jemväl den allmänna meningen, som önskar ett snedt och

ordnadi banksystem, grundadi på löftet i grundlagen: “Riksdagen allena eger rätt

att genom banlcen utgifva sedlar.“

Som reservanterna hoppas, framgår af det anförda den önskan, alt striden om

bankovinstens användande måtte bringas till ett afgörande. Vi tro alt detta mål

bäst skulle vinnas, om man antoge den grundsatsen, alt ständigt eu del anvisade

till statens tarf, eu annan åter förbehölls åt banken och detta alltid i ett visst

procentförhållande, oberoende af vinstens belopp. Denna delning anse vi rätteligen

borde ske så, att tvåtredjedelar af vinsten årligen öfverleinnades till staten, hvaremot

andra tredjedelen skulle bibehållas åt banken.

På grund af hvad vi sålunda anfört, få vi vördsammast hemställa, det Riksdagen

måtte besluta, . ..

att af Riksbankens under år 1869 upplupna vinst, utgörande

R:dr Runt 1,642,930: 94, sextiosex och tvåtredjedels procent,

eller 1,095,287 R:dr 29 öre R:mt, må anvisas till Iliksgäldskontoret

för statens allmänna behof, all från Riksbanken utbetalas

under år 1871 å tider, som Banko-full makt ige ega bestämma;

hvaremot återstoden 55g procent, eller 547,643 R:dr 65

öre, förhehålles åt Riksbanken att för egna ändamål använda.”

Af Herr Friherre af Schmidt.

Herr Staaff ville hafva anmäldt, att lian icke deltagit i behandlingen al

frågan om bankovinstens användande.

Stockholm, Alb. Bonniers boktryckeri 1870.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.