Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2
2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 1TU 1870:2, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2
Dokumentets text
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2.
1
N:o 2.
Ank. till Riksd. Kansli d. 23 Febr. 1870, kl. 1 e. m.
Forsta Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o i) Utlåtande N:o 2, i
anledning af Herr H. O. Falks motion N:o 10 om tillägg
i Kongl. Maj:ts nådiga Jagtstadga den 21 Oktober 1864.
Uti en under N:o 10 i Första Kammaren afgifven motion har Herr H.
O. Falk framhållit de svårigheter, som möta vid tillsyn af efterlefnaden af
föreskrifterna i Kongl. Jagtstadgan den 21 Oktober 1864, och dervid anfört,
att ”efter hans förmenande skulle en ej oväsendtlig förbättring i ofvan öfverklagade
förhållande inträda genom tillförordnande af flera laga åklagare och
hvilka sålunda genom denna sin egenskap fingo rätt att sjelfva vittna och
synnerligast om dessa åklagare togos bland den talrika privata skogs- och
jägeribetjening, som, utan att vara vid skogs- och jägeristaten anställda, dock
äro verklige fackmän”. Och vidare säger motionären att, ”man kan visserligen
härvid anmärka, att samma ändamål som härmed åsyftas kan vinnas
genom att i sådana fall lemna åtalandet till nuvarande allmänna åklagare
och som i ty fall väl vanlighus blef en kronobetjent, men förhållandet blir i
verkligheten ej detsamma, som om en sådan sak käras af den det närmast
rör, ty utom att kronobetjening möjligen ofta kan behandla en sådan sak
med alltför mycken likgiltighet, så går dessutom åklagareandelen af böterna
till dem och ej till den, som genom möda och omtanke väl kan hafva gjort
sig förtjent af den uppmuntran eller ersättning, som de möjligen kunna innebära”,
samt till följd deraf föreslagit: ”det Riksdagen måtte besluta att till
Kongl. Maj:t ingå med underdånig anhållan, det 24 § af Kongl. Maj:ts förnyade
nådiga Jagtstadga den 21 Oktober 1864 erhåller följande tillägg: Och
ege dessutom Yåre Befallningshafvande, der sådant pröfvas nödigt, förordna
särskilde och dertill lämplige personer att i förbrytelser mot denna stadga
åtala och kära, och njute de derutinnan enahanda hägn och vitsord, som
Bih. till Riksd. Prot. 1870. 8 Samt. 2 Afd. 1 Band. 2 Häft 1
2 Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2.
enligt lag och särskilda författningar tillkomma dem, hvilka Kong]. Maj:ts,
Dess embetsmäns eller Rättens ärenden gå.”
Yid öfverläggning om detta ärende har Utskottet funnit att motionären
åsyftar ett ytterligare tillägg till de undantag från gällande rättegångsordning
och bevisningssätt, som i 17 Kap. 11 § Rättegångs-balken finnas uppräknade.
Men hvarje afvikelse eller undantag från det i lagen i allmänhet stadgade
bevisningssätt torde dock så sparsamt som möjligt böra meddelas, helst en
sådan afvikelse otvifvelaktigt inverkar på det skydd, som i lagen tillerkännes
hvarje medborgare, äfven den brottslige. Rättigheten att uppträda både såsom
angifvare och vittne kan föranleda till vådliga missbruk och bör derföre
icke lemnas till andra personer än dem, som äro anställde i det allmännas
tjenst och således stå under offentlig kontroll. Utskottet, som derföre finner
betänkligt att tillstyrka det af motionären föreslagna tillägget till jagtstadgan,
anser dock flera af de omständigheter, som i motiverna för motionen
äro anförda, förtjena afseende, såsom ådagaläggande behofvet af att vidtaga
åtgärder för att bättre än hitintills skydda jagten; men Utskottet hyser derjemte
den öfvertygelsen att sådana åtgärder lämpligast bestämmas af Regeringen,
som har att disponera öfver sakkunskap och erfarenhet i tillhörande
ämnen, och hvarföre Utskottet i så måtto tillstyrker Herr Falks motion, att
det hemställer,
att Riksdagen ville besluta en underdånig skrifvelse till
Kongl. Maj:t med anhållan att Kongl. Maj:t täcktes tillse
om och hvilka ändringar i nu gällande jagtstadga kunna
vidtagas, för att befrämja öfvervakandet af stadgans efterlefnad
och underlätta anställandet af åtal för emot densamma
begångna förbrytelser.
På Utskottets vägnar:
Axel K. Wachtmeister.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.