Sök i Ratio Lex

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4

1870-02-18 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1870:4, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.

N:o 4.

Ank. till Riksd. Kansli d. 23 Febr. 1870, kl. 1 e. m.

Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o V,

med anledning af väckt motion om underdånig framställning

till Kongl. Maj:t om ett tillägg i 3 § i mom. Kongl.

Förordningen den 9 Juli 1862 angående lots- och fyrinrättningen

i riket.

Uti till Utskottet remitterad motion, N:o 30, har Herr Meyer, Edvard,

som ansett att 3 § 1 mom. i förberörda nådiga förordning genom Kongl.

Maj:ts, i Dess Högsta Domstol den 7 sistlidne September meddelade dom

erhållit en annan tolkning än den, hvilken ursprungligen syntes hafva varit

lagstiftarens mening och genom hvilken tolkning en i nöd varande sjöfarande,

stadd på resa från eller till utrikes ort och som, för att rädda sitt fartyg

eller af annan tillfällig orsak, söker Svensk hamn, blir nödsakad att, om

lots begagnas eller icke, erlägga lotspenningar till fulla beloppet enligt taxorna,

hemställt att, enär den anmärkta tolkningen torde komma att gälla som prejudikat

och densamma vore dels i strid med den i åtskilliga orter inom riket

hittills följda praxis, dels obillig och för sjöfarten betungande, Riksdagen ville

i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla det 3 § 1 mom. af Kongl.

Förordningen den 9 Juli 1862 angående lots- och fyrinrättningen i riket,

måtte erhålla följande tillägg:

”Fartyg, som under resa till eller från utrikes ort nödgas för storm,

motvind, haveri eller annan orsak söka Svensk hamn eller ort, der skada

kan repareras, och ej för annat ändamål lossar eller lastar, erlägger vid

begagnandet af lots i likhet med inrikes gående fartyg endast hälften af

hvad taxorna bestämma.”

Ehuru det synes Utskottet, lika med motionären, att en sådan tillämpning

af stadgandet i ifrågavarande 3 § 1 mom. af lotsförordningen samt

förklaringen i Kongl. Kungörelsen den 24 April 1866, som den motionären

omnämnt, måste, i fråga om fartyg, som under resa till utrikes destinationsort

af nödtvång anlöpa inrikes hamn, helst om nämnda tillämpning komme

att

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Första Kammarens Tillfälliga UtsTcolts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.

att göra sig gällande öfverallt i riket, blifva för sjöfarten ganska betungande,

har Utskottet dock icke ansett sig böra till bifall förorda motionärens

framställning. Denna afser nemligen icke endast de fall, då fartyg,

under resa till utrikes destinationsort, nödgas af en eller annan olycka,

storm, motvind eller hafveri, ingå till Svensk hamn, utan vill utsträcka

friheten för erläggande af fulla lotspenningar till äfven sådana fartyg, som

”af annan orsak” afvika från sin kurs och anlöpa inrikes hamn eller ort.

Huruvida samma skäl af billighet, hvilka, enligt Utskottets åsigt, tala för

att fartyg, som i rätter nöd måste afvika från sin kurs och ingå till inrikes

hamn, må i lotspenningar erlägga ett mindre belopp än det i allmänhet

stadgade, äfven böra gälla, då fråga är om fartyg, hvilka, af hvad anledning

som helst, finna för godt att göra det, synes nemligen Utskottet tvifvelaktigt;

och är Utskottet icke heller i tillfälle att bedöma i hvad mån ett sådant

medgifvande skulle komma att menligt inverka på lotsarnes aflöning,

hvilken, i handelns och sjöfartens eget intresse, icke får så nedtryckas, att

skicklige lotsar komme att saknas å de farleder, der inkomsten af lotsningen

redan förut är obetydlig, men hvarest det dock är af vigt att lotsningen

uppehälles. Då härtill kommer att, enligt hvad Utskottet inhemtat af

ett i Post- och Inrikes Tidningar för den 4 dennes infördt meddelande,

Kongl. Maj:t funnit för godt att åt en komité af sakkunnige personer uppdraga

att öfverse och omarbeta lotsförordningen särskildt i de delar, som

afse skyldigheten att taga lots och erlägga lotsafgifter, och då således den

af motionären, innan nämnda nådiga förordnande var kändt, väckta fråga

otvifvelaktigt kommer att af komitéen tagas i öfvervägande och der erhålla

sin fullständiga utredning, samt då det synes Utskottet mindre lämpligt, att

Riksdagen till Kongl. Maj:t ingår med underdåniga framställningar i ärenden,

hvilka Kongl. Maj:t redan hänskjutit till vederbörlig behandling, har

Utskottet, med afseende å hvad sålunda förekommit, ansett sig böra inskränka

sitt Utlåtande till att hemställa,

att Herr Meyers, E., ifrågavarande motion icke måtte

för närvarande föranleda till någon Riksdagens åtgärd.

Stockholm den 18 Februari 1870.

På Utskottets vägnar:

L. Manderström.

Bih. till Biksd. Prot. 1870. 8 Sami, 2 Afd. 1 Band. 2 Häft,

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.