Sök i Ratio Lex

Memorial, med bestämmande af hvithet Utskott åtskilliga till Stats-Utskottet hänvisade, men derifrån återlemnade motioner böra behandlas.

1870-02-25 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1870:3, Memorial, med bestämmande af hvithet Utskott åtskilliga till Stats-Utskottet hänvisade, men derifrån återlemnade motioner böra behandlas.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 3.

1

J%/:o 3.

Ant till Riksd. Kansli den 25 Febr. 1870, kl. 2 e. ra.

Konstitutions-Uiskottets Memorial, med bestämmande af hvithet Utskott åtskilliga

till Stats-Utskottet hänvisade, men derifrån återlemnade motioner

böra behandlas.

Sedan Andra Kammaren till Ståts-Utskottets handläggning'' hänvisat inom

Kammaren väckta motioner af Herr Mankell (N:o 24), om aflåtande till Kongi.

Maj:t af underdånig skrifvelse rörande utarbetande och framläggande för Riksdagen

åt en på vissa uppgillra grunder byggd plan för rikets fästningsanläggningar,

och (N:o 102) rörande underdånig anhållan hos Kong], Maj:t om utredning angående

indelningsverkets aflösande och upprättande af annan stam för arméen och

flottan; af Herr Sven Nilsson i Österslöf (N:o 213), åsyftande att Riksdagen måtte

besluta, dels att hvarje vapenförman skall hafva lika pligt till deltagande i fäderneslandets

försvar, dels att med afskaffande af indelningsverket annan stam för

arméen skall på Statens bekostnad underhållas; och af Herr Tass Olof Larsson

(N:o 120), om aflåtande af underdånig skrifvelse till Kongi. Maj:t rörande framläggande

för Riksdagen af förslag till ny aflöningsstat för landssekreterare; samt

Stats-Utskottet, på sätt af dess Memorial Näs 2, 3 och 6 inhemtas, med förmälan

att ifrågavarande motioner icke syntes tillhöra Utskottets behandling, återlemna!

desamma till Kammaren, så har, enligt Konstitutions-Utskottet tillhandakomna

protokollsutdrag, Första Kammaren funnit berörda motioner böra behandlas af

tillfälligt Utskott, men Andra Kammaren återförvisat dem till Stats-Utskottet. Vid

sådant förhållande och då olika meningar sålunda mellan Kamrarne uppstått till

hvilket Utskott ifrågavarande motioner böra hänvisas, tillkommer det, jemlikt 38

§ 3 mom. Riksdags-ordningen, Konstitutions-Utskottet att härom besluta.

Beskaffenheten af den skilnad Riksdags-ordningen uppdrager mellan å ena

sidan ständiga eller i deras ställe tillsatta särskilda Utskott och å den andra de

tillfälliga Utskotten, synes — att döma af den erfarenhet såväl de sist förflutna

riksdagarne som den innevarande lemnat — hafva utgjort föremål för vexlande

meningar, i det att frågor af likartad natur, hvilka sålunda bort af samma slags

Utskott handläggas, hänvisats till behandling af än tillfälliga än ständiga eller

Bih. till Riksd. Prot. 1870. 3 Sami. 2 Höft. I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutions- Utskottets Memorial N:o 3.

särskilda Utskott, I synnerhet har detta varit fallet med frågor af den blandade

natur, att de i likhet med ifrågavarande motioner enligt förut gällande Riksdagsordning

tillhört Sammansatt Stats- och Ekonomi- eller Lag- och Ekonomi-Utskott.

Då sålunda någon utbildad praxis i detta afseende icke finnes att åberopa, har

Konstitutions-Utskottet för ett riktigt bedömande af de speciela fall, som nu föreligga,

ansett sig böra egna någon uppmärksamhet åt frågan om de olika Utskottens

allmänna natur och ställning till hvarandra, för såvidt grundlagens ord eller

dess tydliga mening i detta afseende lemna någon ledning.,

De gemensamma Utskotten hafva, såsom kändt är, sin rot i fyrståndsrepresentationen

och sammanhängde på det närmaste med denna form för Kiksdagens

sammansättning och verksamhet. En representation, der ärendena samtidigt behandlades

i fyra, till karakter och intressen vidt skiljda Kamrar, behöfde ett förenande

och sammanhållande element, för att gifva ärendena den förberedande behandling,

hvilken var bäst egnad att åstadkomma enhet i beslut, för att sammanjemka

de stridiga meningar, hvilka det oaktadt mellan Stånden kunde uppstå, och

för att slutligen, der detta syftemål ej annorledes stod att vinna, med Riksens

Ständers rätt besluta, Samtliga egenskaper fann man till den grad förenade hos

de gemensamma Utskotten, att dessa inom kort tid blefvo ständiga och derefter

i jembredd med Riksdagens eget stigande inflytande småningom utvecklades derhän,

att de, såsom bekant är, under Frihetstiden utgjorde Riksdagens egentliga

kärna och medelpunkt, der de vigtigaste ärendena afgjordes, och i jemförelse hvarmed

Ståndens plena tidtals nedsjönko till en obetydlighet.

1810 års Riksdags-ordning, som visserligen icke inrymde åt de ständiga

Utskotten deras fordna makt, har dock behållit området för deras verksamhet

oförkränkt. Till Utskott, hvilka vid hvarje riksdag skulle tillsättas, räknade denna

Riksdags-ordning icke blott de ännu bibehållna ständiga Utskotten, med samma

bestämmelser angående deras befogenhet som i nu gällande Riksdags-ordning innehållas,

ixtan ock ett Allmänt Besvärs- och Ekonomi-Utskott att, som det hette, i

anledning af i Stånden väckta frågor anmärka brister i de allmänna hushållningsanstalterna

och förändringar deruti föreslå, samt ett Expeditions-Utskott att uppsätta

de från Riksdagen utgående expeditioner äfvensom riksdagsbeslutet. Och

skulle under Riksdagens behandling komma frågor, hvilka icke hörde till något

af de ständiga Utskottens sålunda bestämda verkningskrets, borde dylika frågor,

derest Riksdagen icke ville för deras behandling tillsätta särskilda Utskott, hvilka

i sådant fall jemväl skulle vara gemensamma för alla fyra Stånden, hänvisas till

något af de ständiga Utskotten. För behandling af ärenden, hvilka stodo på gränsen

mellan två eller flera Utskotts områden, kunde dessa genom deputerade med hvarandra

sammanträda; och då Stånden i sina beslut öfver någon fråga stadnade i

skiljaktiga meningar, egde det Utskott, som beredt frågan, att, förstärkt med ett

visst antal i Stånden utsedde medlemmar, afgöra densamma med Rikets Ständers

rätt. Ända till ståndsriksdagens slut gällde det följaktligen såsom en regel, från

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 3.

3

hvilken intet undantag egde rum, att alla de ärenden, i hvilkas afgörande samtliga

Stånden skulle deltaga, behandlades af gemensamma och, dertill med högst få undantag,

ständiga Utskott, och ett icke ringa antal vigtiga frågor afgjordes genom

omröstningar i de förstärkta Utskotten. Det låg emellertid i sakens natur att denna

de ständiga Utskottens öfvervägande betydelse inom Representationen skulle lida

afbräck genom tvåkammarsystemets införande. En på riktiga och väl afvägda grunder

byggd tvåkammarrepresentation eger genom sjelfva sin sammansättning och

sin mindre splittrade fördelning inom sig de vilkor för vinnande af enhet och sammanhållning

i beslut, hvilka den fyrdelta ståndsriksdagen måste söka hos de ständiga

Utskotten. Tyngdpunkten i ärendenas behandling kommer under sådana

förhållanden att flyttas från Utskotten till sin naturliga plats inom Kamrarne sjelfva,

Utskotten upphöra att göra tjenst såsom beslutande nämnder och inskränkas i

sin verksamhet till att vara utredande komitéer. Men så snart detta erkännes vara

Utskottens hufvudsakliga uppgift, kommer man lätt till insigt deraf, att för detta

ändamål de ständiga Utskottens sammansättning icke under alla omständigheter

är den mest lämpliga. Af ett sådant ständigt Utskott, som, i likhet med det gamla

Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, hade att behandla en mångfald ärenden af sinsemellan

ofta ganska skiljaktig natur, hvilka icke ens voro till sin art och omfattning

kända, när Utskottet tillsattes, kan man nemligen icke alltid vänta den grundliga

utredning af hvarje ärende, som bör kunna åstadkommas af tillfälliga Utskott,

utsedda för att bereda mindre grupper af sinsemellan beslägtade frågor, i hvilka

de valda ledamöterna förutsättas ega särskild erfarenhet och sakkännedom, och

åt hvilkas behandling de kunna egna större tid och omsorg, då endast ett mindre

antal frågor göras till föremål för hvarje Utskotts utredning. Och då dessa Utskott

derjemte tillsättas särskild! för hvarje Kammare, möjliggöres den successiva

behandling af ärendena mellan Kamrarne, som är så väl egnad att befordra deras

behöriga utredning och förekomma förhastade beslut på samma gång utväg derigenom

beredes, att genast vid deras framträdande förkasta omogna förslag. Dessa

företräden hos de tillfälliga Utskotten hafva ock beredt dem obestridt insteg i nästan

alla de representationer, der tvåkammarsystemet råder. Att de likväl hos oss

icke förmått göra sig uteslutande gällande, att vår Riksdags-ordning af de ständiga

Utskotten bibehållit fem, nemligen Konstitutions-, Stats-, Bevillnings-, Banko- och

Lag-Utskotten, har utan tvifvel sin grund ej mindre i den historiska utvecklingen

åt vårt statsskick än äfven i de fördelar i vissa afseenden, som åtminstone under

närvarande förhållanden äro fästade vid de ständiga Utskottens sammansättning

och verksamhetssätt. I följd af den rätt till omedelbar granskning och kontroll af

vissa grenar af förvaltningen, som Riksdagen under tidernas lopp förvärfvat och

med afseende hvarå fyra af de ofvan uppräknade Utskotten hafva särskilda åligganden

sig uppdragna, nemligen granskning af Stats-Rådets protokoll, af Riksgäldskontorets

och Bankens förvaltning, samt af Riksdagens Revisorers och Justitieombudsmannens

berättelser har det varit nödigt att, så länge dessa förrättningar

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutions- Utskottets Memorial N:o 3.

skulle fortfara, bibehålla ifrågavarande Utskott såsom ständiga. Vidare förefinnas

en mängd så att säga löpande ärenden, hvilka enligt sin natur återkomma vid

hvarje riksdag, såsom bestämmande af Stats- och Riksgäldsverkens inkomster och

utgifter, för hvilka ärendens behandling de ständiga Utskotten innebära åtskilliga

ej oväsendtliga fördelar. Och slutligen synas dessa Utskott väl egnade att bereda

nödig samstämmighet mellan Kamrarne i afseende på sådana ärenden: statsreglerings-,

banko- och bevillningsfrågor, hvarom bestämda beslut måste fattas, och

som sedan de eu gång blifvit väckta ej kunna förfalla.

Men på samma gång Riksdags-ordningen i nu angifna omfång bibehållit

de ständiga Utskotten, har den ock närmare än förut skett begränsat deras område

och lemnat hela det öfriga fältet af riksdagsärenden åt de tillfälliga Utskotten

Det heter nemligen i 37 § 3 mom. af denna grundlag att, derest i någondera Kammaren

fråga väckes, som icke tillhör de ständiga Utskottens behandling, men är

af beskaffenhet att Utskotts yttrande deröfver erfordras, skall för frågans beredande

ett tillfälligt Utskott inom Kammaren tillsättas. Inom de tillfälliga Utskottens

verkningskrets falla alltså icke blott alla de ärenden, som förut tillhört Allmänna

Besvärs- och Ekonomi-Utskottet och hvilka man plägat sammanföra under benämningen

önskningsmål, enär Riksdagen i afseende på dem endast eger petitionsrätt,

men icke någon beslutande myndighet, utan ock alla andra sådana mål, hvilka

icke uttryckligen förklarats tillhöra de ständiga Utskotten, ärenden sålunda af den

natur 1810 års Riksdags-ordning i 34 § 2 inom. omtalar, och hvilka der förklaras

kunna hänvisas till hvilket af de ständiga Utskotten som helst.

Vare sig att man betraktar saken ur synpunkten deraf, hvilka Utskott böra

vara bäst egnade att betrygga eu nöjaktig utredning af ärendena, eller att man,

på sätt Konstitutions-Utskottet i främsta rummet ålegat, håller sig vid grundlagens

ord och den mening, som af dem tydligen framgår, kommer man följaktligen

till den slutsats, att till tillfälliga Utskott böra öfverlemnas alla frågor, hvilka icke

efter en sträng tolkning af grundlagen kunna hänföras till de ständiga Utskottens

bestämdt begränsade verksamhet. För riksdagsarbetets ändamålsenliga gång under

nuvarande förhållanden torde det ock vara af vigt, att de tillfälliga Utskottens

verksamhet i den utsträckning grundlagen medgifver tages i anspråk. Vissa af de

ständiga Utskotten äro nemligen redan af de ordinarie göromål grundlagen dem

anvisar så sysselsatta, att do icke utan förlängning af Riksdagens sammanvaro hafva

tid öfrig för utredning af sådana stundom ganska omfattande mal, hvilka mindre

afse ändring i bestående förhållanden på visst uppgifvet sätt och enligt bestämdt

formuleradt förslag, än att åstadkomma ett allmänt uttalande från Riksdagens

sida till förmån för en viss grundsats, den man önskar att Regeringen vid

utöL-nngen af sin styrande eller lagstiftande myndighet måtte följa. För sistnämnda

slag af ärenden synes deremot den successiva behandlingen mellan Kamrarne

efter förberedning af inom hvarje Kammare tillsatta tillfälliga Utskott synnerligen

väl egnad. Ty ju närmare möjligheten ligger till hands att i principfrågor, der

man

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 3.

o

man ofta endast med svårighet kan öfverskåda ämnet i dess yttersta konseqvenser, fatta

förhastade beslut, desto angelägnare synes det vara, att dylika ärenden underkastas

sådan behandling, att icke andra yttranden i principfrågor kunna från Riksdagen

utgå, än som uttrycka begge Kamrarnes under mångsidig och grundlig pröfning

af frågan utbildade bestämda öfvertygelse.

Tillämpar man de af Utskottet här ofvan i korthet antydda grundsatser

på de motioner, hvarom nu är fråga, torde deraf framgå, att, då Riksdagens bifall

till Herrar Mankells och Liss Olof Larssons motioner N:is 24, 102 och 120, Indika

endast afse aflåtande af underdåniga skrivelser till Kongl. Maj:t, med begäran

att Kongl. Maj:t ville för nästkommande Riksdag framlägga förslag till ordnande

af de förvaltningsfrågor motionerna afhandla, icke skulle i någon mån inverka på

bestämmandet af Statsverkets inkomster eller utgifter under den tid, för hvilken

statsregleringen bör af nuvarande Stats-Utskott föreslås, ifrågavarande motioner

icke tillhöra nämnda Utskotts behandling.

Hvad åter beträffar Herr Sven Nilssons motion, N:o 213, så skiljer den sig

visserligen till formen så till vida från de förut nämnda, att den synes påyrka, det

Riksdagen skulle omedelbart besluta dels en ändring i nu gällande lag om allmänna

bevillningen, dels en ny organisation af arméens stamtrupp. Då likväl ett

närmare skärskådande af motionen gifver vid handen, att densamma endast afser

fastställande al vissa grunder, på hvilka Riksdagen för sin del ansåge att ett ändamålsenligt

ordnande af rikets försvarsväsende borde byggas, jemte uttryckande

af den önskan att Kongl. Maj:t ville för Riksdagen framlägga ett på dessa grunder

utarbetadt förslag, samt att motionären icke haft för afsigt att föreslå, det någon

förändring i beväringslagen utan afseende å den utredning, som i nyssnämnda

afseende kunde vinnas, nu skulle af Riksdagen beslutas, lärer ifrågavarande motion

i dess närvarande skick icke kunna anses falla inom gränserna för vare sig Statsutskottet

eller Lag-Utskottets verksamhet.

Vid sådant förhållande och då motionernas hänvisning till något af de öfriga

ständiga Utskotten icke kan ifrågasättas, finner Utskottet

desamma böra af tillfälligt Utskott behandlas.

Hvilket Utskottet får för Riksdagen tillkännagifva.

Stockholm den 25 Februari 1870.

På Utskottets vägnar

Th. Munck af Rosenschöld.

Ordförande.

Reservation:

af Herr Sven Nilsson.

Bill. till Riksd. Prof. 1870. 3 Sami. 2 Häft.

2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kättelser

i Konstitntions-Utskottets Memorial N:o 3.

Sid. 2 rad. 17 uppifr. står: Samtliga egenskaper

läs: Samtliga dessa egenskaper

„ 5 „ 18 „ står: bevillningen,

läs: beväringen,

Bih. till Rihd. Prot. 1870. 3 Sami 3 Haft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.