Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11

1870-02-15 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1870:11, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11.

] l

\:o il.

Ank. till Kiksd. Kansli d. 15 Februari 1870, kl. I e. m

Utlåtande, i anledning af väckt förslag rörande ändring i Kongl.

Förordningen om egors fredande mot skada af annans

hemdjur och om stöngselskyldighet den 21 December 1857■

Herr Olof Larsson från Örebro län har uti en inom Andra Kammaren

vackt, till Lag-Utskottet remitterad motion, Nio 54, anfört, att

omförmälda Kongl. Förordning visserligen visat sig ganska gagnelig, enär

stängselsättet derigenom mycket förenklats och en mängd gärdesgårdar

redan försvunnit; men i anseende till det stängselvitsord, som denna Förordning

i flera fall medgifver, åtginge fortfarande en mängd ungskog till

stängsel, som man tvingades att uppföra. Af omtanke, för skogarnes tillväxt

och bestånd, som vore af största vigt för ett land med vårt klimat,

borde, efter motionärens åsigt, allt stängselvitsord borttagas, med öfverlemnande

åt den frivilliga öfverenskommelsen grannar emellan att bestämma,

huruvida stängselskyldighet skall ega rum. I samma man som vårt landtbruk

förbättrades blefve man i tillfälle att en längre tid af året föda boskapen

inom hus och stängsel blefve derigenom mindre behöflig. Den i

1 § af Kongl. Förordningen uttalade grundsats, att en hvar, som hemdjur

eget-, skall vara pligtig att, medelst hägnad eller vallning eller på annat

sätt, om dem hålla sådan vård, att de icke olofligen inkomma på annans

egor, syntes kunna utan olägenhet utsträckas äfven till de fäll, der

stängselvitsord nu eger rum. Motionären föreslår fördenskull att Kongl.

Maj:ts nådiga Förordning af den 21 December 1857 måtte förändras så
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11.

lunda, att 2. 3, 4, 5, 6. 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18,19,20.

22, 23 och 30 §§ måtte helt och hållet utgå och endast §§ 1, 21, 24, 25,

26, 27, 28, 29, 31, 32, 33, 34. 35, 36 och 37 bibehållas.»"

Med afseende å olika förhållanden inom särskilda orter och deraf

följande större eller mindre behof af stängsel, anser Utskottet sig icke

kunna tillstyrka bifall å detta förslag i hela dess vidd Men af samma

anledning bör, efter Utskottets åsigt, utväg beredas till åstadkommande af

undantagsstadganden för de orter, der det kan finnas lämpligt att ordna

stängselskyldigheten efter andra grunder, än de i allmänhet gällande. Genom

landstingens inrättande har hvarje särskildt län numera erhållit sin

representation, hvars sammansättning är sådan, att de åsigter, som der

göra sig gällande, torde kunna betraktas såsom ett sannt uttryck af den

allmänna meningen inom landstingsområdet. Utskottet har derföre kommit

till den öfvertygelse, att åt landstingen borde inrymmas rättighet att i berörda

afseende väcka förslag hos Kongl. Maj:t, som egde att efter omständigheterna

sådant förslag bifalla eller afslå.

Den beslutanderätt, sovn således tillerkännes Kongl, Majtt, saknar

icke motstycke i vår lagstiftning. Ett dermed likartadt stadgande återfinnes

i 12 § af Kongl. Jagtstadgan den 21 Oktober 1864, hvarigenom,

der erfarenheten visar att den fridlysningstid, hvarom i nämnde § sägs,

behöfver i något fäll för hela riket eller viss del deraf utsträckas eller inskränkas

eller ock ortförhållanden eller andra omständigheter påkalla stadgande

angående jagt å annat vildt, än förut i samma § omnämndt är, det

är Kongl. Maj:t förbehållet att derom särskildt förordna; Och i Kongl.

Förordningen angående bouppteckningars och arfskiftens upprättande i stad

den 1 Maj 1868 är det under vissa förutsättningar öfverlemnadt åt Kongl.

Maj:t att för hvarje särskild stad förordna om upphörande af stadgandet i

9 Kap. 1 § Arfda-balkeu. Ej heller saknas exempel på undantagslagar

för särskilda orter. Sålunda gäller för Stora Kopparbergs län, i fråga om

hemmansklyfning och jordafsöndring, hvad derom särskildt finnes stadgadt.

Beträffande laga skiften äro särskilda föreskrifter meddelade ej mindre för

nämnda län, än äfveu för Gotlands och Gefleborgs län. För Gotland är

numera också en särskild skogslag utfärdad.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet, i anledning

af ifrågavarande motion, vördsamt hemställa,

att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla

om utfärdande af en författning, hvarigenom förordnas, att 37 §

i Kongl. Förordningen om egors fredande mot skada af annans

hemdjur samt om stängselskyldighet den 21 December 1857 skall

erhålla följande tillägg: »Der

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 77.

13

"Der, till följd af ortförhållanden eller andra omständigheter, det

tinnes lämpligt att stängselskyldigheten för särskilt landstingsområde

ordnas efter andra grunder, än de här ofvan i allmänhet

bestämda, vare Kongl Maj:t förbehållet att, på framställning af

vederbörande landsting, derom förordna."

Stockholm den 15 Februari |K7<).

På Utskottets vägnar:

Eri© Sparre.

Reservationer:

Herr von Gegerfelt: »Då Kongl. Förordningen den 21 December

1857, efter mitt omdöme, innehåller stadgande^ som ligga inom området

för Konungens och Riksdagens gemensamma lagstiftningsrätt, samt det

icke kan grundlagsenligt åt Konungen öfverlemnas att utfärda förordningar,

sotn för särskilda delar af riket göra ändring i omförmäla stadgande^ har

la- ansett n,''g ''c^e kunna Utskottets ifrågavarande hemställan biträda :

samt af Rerr Grefve Atom er, hvilken instämt med Rerr von Gegerfelt.

Herr Bergström har begärt att få anteoknadt, det han ej deltaga

i ärendets behandling hos Utskottet..

Bih. till Riksd. Frot. 1870. 7 Sand. 5 Höft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.