Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om begränsning till viss tid af de förmånsrätter, som omförmälas i 77 Kap. 40 och 44 §§ Handels-balken.

1870-02-25 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1870:16, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om begränsning till viss tid af de förmånsrätter, som omförmälas i 77 Kap. 40 och 44 §§ Handels-balken.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

La,g-Utshottets Utlåtande N: o 16.

3

i

N:o 16.

Ant. till Biksd. Kansli d. 25 Febr. 1870, kl. 1 e. ra.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om begränsning till viss tid

af de förmånsrätter, som omförmälas i 77 Kap. 40 och 44

§§ Handels-balken.

Sedan i 9 § af 17 Kap. Handels-balken den förmånsrätt blifvit bestämd, som

tillkommer fordran intecknad i gäldenärens fasta egendom, så innehålla de ifrågavarande

10 och 11 §§, sådana dessa lagrum lyda i Kongl. Förordningen den 8 Oktober

1861, följande stadganden:

»10 §. Sedan tages omyndigs fordran hos föräldrar eller förmyndare ut. Äro

förmynderskap flera; ege de omyndige sig emellan lika rätt.

11 §. Derefter skola, utan förmånsrätt sig emellan, gäldas: kyrkors, fattigkassors

och socknemagasiners fordringar hos deras föreståndare; Kronans, Rikets

Ständers, städers och allmänna af Konungen stadfästade kassors, penningeverks och

inrättningars fordringar hos de tjensteman, som äro satte att deras inkomster uppbära,

för hvad af sådan uppbörd hos dem innestår; så ock fordringar i öfrigt hos Kronans

embets- eller tjensteman för egendom, som desse, i och för embete eller tjenst,

emottaga.»

I afseende å dessa stadganden har Herr P. Walberg uti en inom Andra

Kammaren väckt motion (N:o 166) anmärkt, att frågan om den tid, under hvilken

de genom samma stadganden bestämda förmånsrätter skola efter förmynderskaps- eller

uppbördsmanna-befattnings upphörande anses fortvara, vore ett ofta återkommande

tvisteämne, hvilket olika bedömdes, i det somliga domstolar, med hänsigt till 23

Kap. 4 § Ärfda-balken, inskränkte denna tid till ett år, under det att andra deremot

icke ville härutinnan medgifva någon tidsbegränsning. Och då, med frånvaron af

bestämdt stadgande i detta afseende, den sistnämnda åsigten torde böra antagas såsom

med gällande lag mest förenlig, men ett sådant förhållande, — hvarmed bevis om

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-UtsJcottets Utlåtande N:o 16,

frihet från förmynderskap eller uppbördsmannabefattning måste frånkännas nästan all

betydelse — medförde, utom andra olägenheter, äfven den att undergräfva det förtroende

för fastighetsinteckningar, hvars befrämjande vore genom ofvanberörda Kongl.

Förordning företrädesvis åsyftadt, funne motionären sig föranlåten hemställa, ”att Riksdagen

må åt Lag-Utskottet uppdraga att utarbeta och till Riksdagen inkomma med

förslag till lagstadgande, hvarigenom ifrågavarande förmånsrätt till viss tid begränsas»;

föreslående motionären att stadgandet måtte erhålla följande lydelse: »Har sådan fordran,

som uti 10 och 11 §§ omförmäles, hos förmyndare eller redogörare, efter det

befattningen upphört, innestått ett år, utan att kraf blifvit genom lagligen delgifven

stämning eller lagsökning anstäldt, vare den uti nämnda §§ stadgade förmånsrätt

förfallen.»

I samma ämne, så vidt fråga är om förmånsrätt för omyndiges hos förmyndare

innestående medel, har Herr C. G. Berg genom en likaledes inom Andra

Kammaren väckt motion (N:o 234) föreslagit, »att Riksdagen ville för sin del besluta

ett lagstadgande i den syftning, att den som blifvit myndig eller till förmyndare i

annans ställe förordnad, men försummat att inom ett år derefter taga eller genom

laga rättegång fordra fullständig redovisning, måtte för hvad af fordringen kunde

komma att hos den afgångne förmyndaren eller i dess bo innestå längre än ett år

efter denna tids förlopp, anses förlustig den förmånsrätt lagen nu tillerkänner omyn
digs

medel.»

Lag-Utskottet, hvars yttrande öfver dessa framställningar påkallats, har funnit

dem vara af beskaffenhet att böra i ett sammanhang behandlas; och hvad således

först angår den för begge motionerna gemensamma frågan om förmånsrätt för medel

innestående hos förmyndare, så kunde en lagförändring i angifna syftningen tilläfventyrs

finnas lämplig, så vida förmynderskapsväsendet vore på ett tillfredsställande sätt

ordnadt; men som detta ännu icke skett, synes en sådan förändring för närvarande

ej böra åvägabringas. Genom åberopade Kongl. Förordningen den 8 Oktober 1861

borttogs den företrädesrätt till betalning, som 17 34 års lag tillerkände barnaarf framför

inteckning, der förmynderskapet tillkommit före inteckningen, och omyndigs fordran

hos föräldrar eller förmyndare erhöll plats i förmånsrättsordningen näst efter inteckning.

Men samtidigt härmed vidtogos andra åtgärder till betryggande af de omyndiges

rätt, nemligen genom införandet af den kontroll å förmyndarevården, hvarom

föreskrifter finnas meddelade i Kongl. Förordningen den 24 September samma år.

Enär denna sednare författning är afsedd egentligen att utgöra endast öfvergångsstadgande

för ett fullständigare ordnande af förmyndareväsendet, ligger det i sakens natur,

att en vidare utveckling af lagstiftningen i denna del är af behofvet påkallad. Också

har Riksdagen genom underdånig skrifvelse den 13 Maj nästlidet år, med uttalande

af den åsigt, att för hvarje domskrets eller annat lämpligt område borde tillsättas eu

af skicklige och vederhäftige personer bestående nämnd, till hvilken förmyndaren hade

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 16.

5

att aflemna myndlingarnes medel, för att af nämnden handhafva^ och utlånas, på

sätt samma skrifvelse närmare innehåller, hos Kongl. Maj:t anhållit, att Kongl. Maj:t

täcktes, med afseende å behofvet af betryggande föreskrifter rörande förvaltningen af

omyndiges medel, taga i nådigt öfvervägande, huruvida lämpliga bestämmelser i nyssberörda

syftning må kunna meddelas, samt i sådant fall låta utarbeta och för Riksdagen

framlägga förslag till lag i ämnet.

Behöfligheten af förmånsrätt för omyndiges fordran hos föräldrar eller förmyndare

är i väsendtlig mån beroende på utgången af berörda fråga, hvars lösning antagligen

leder derhän, att denna förmånsrätt utan olägenhet må kunna antingen helt och hållet

afskaffas eller åtminstone, på sätt motionärerne föreslagit, till tiden begränsas. Vid

sådant förhållande anser Utskottet föreslagna förändringen för närvarande icke lämpligen

böra genomföras.

Beträffande den förmånsrätt, som är tillerkänd kronan, kyrkor, allmänna kassor

m. fl. för fordringar hos uppbördsman och föreståndare, så lärer behofvet af

ifrågaställda förändringen ej vara af erfarenheten ådagalagdt; ty det torde vara ytterst

sällsynt, om det ens någonsin inträffar, att så beskaffade fordringar någon längre tid

utan utsökningsåtgärd lemnas innestående hos en uppbördsman eller föreståndare, som

afträdt från sin befattning. Den noggrannare kontroll, som i afseende på dylika medel

eger rum, fordrar ovilkorligen att dessa fordringar utan dröjsmål utkräfvas.

På grund häraf, får Utskottet vördsamt hemställa,

att ifrågavarande motioner ej må till någon Riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 25 Februari 1870.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre,

Reservation:

Af Herr Grefve Mörner: »Då jag, lika med motionärerne, anser någon tid

böra bestämmas, hvarinom för myndig vorden person rättigheten att för hos sin fordne

förmyndare innestående medel åtnjuta förmånsrätt inskränkes, kan jag för min del icke

biträda det slut, hvaruti Utskottet stadnat.»

Bih. till BiJcsd. Prof. 1870. 7 Sami. 8 Raft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.