Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af 3 Kap. 5 och 7 §§ Ärfda-balken.

1870-02-28 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1870:17, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af 3 Kap. 5 och 7 §§ Ärfda-balken.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.

1

N:o 17.

Ank. till Riksd. Kansli d. 28 Febr. 1870, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af 3 Kap. 5

och 7 §§ Ärfda-balken.

Enligt 1734 års lag upphörde den s. k. istadarätten (jus representationis),

vid arftägt emellan sidoarfvingar, med syskonbarn; men genom Kongl.

Förordningen den 19 Maj 1845 har denna rätt blifvit utsträckt till

syskons afkomlin gar, utan inskränkning till visst led. Varande i de 7 första

§§ af 3 Kap. Ärfda-balken, sådana de lyda i berörda Kongl. Förordning,

stadgadt som följer:

“1 §. År ej bröstarfvinge till efter den döda, och lefva dess föräldrar;

då tagen de arfvet.

2 §. År en af föräldrarne död, och äro syskon till, ett eller flera,

efter den, som ärfvas skall; ärfven då de med den af föräldrarne, som lefver,

och tagen den del, som den döda fadren eller modren ärfva skolat, om

han eller bon lefva!. Är något af syskonen dödt, då skola dess afkomlingar

i dess ställe och rätt träda. Finnas ej syskon, eller afkomlingar af

dem; tage den af föräldrarne, som lefver, hela arfvet.

3 §. Lefver ej någon af den dödes föräldrar, och äro syskon till; då

skola de allt arfvet taga. År något af syskonen dödt, njuten dess afkomlingar

den rätt, som i 2 § sägs.

4 §. Äro ej syskon eller afkomlingar af dem; ärfven då förfäder i

andra led, som äro faderfader och fadermoder, moderfader och modermoder.

5 §. Lefva ej de; då ärfven den dödes föräldrars syskon.

6 §. Lefva ej de; då ärfven den dödes förfäder i tredje led.

7 §. Lefva ej de; då ärfven faders och moders syskons barn/''

Bih. till Riksd. Frot. 1870. 7 Samt. 9 Höft-.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.

Nu har Herr Olof Larsson från Örebro län uti en inom Andra Kammaren

väckt, till Lag-Utskottet remitterad motion (N:o 55) anmärkt, att

lagen ingalunda vore konseqvent, då den ej tillerkänner afkomlingarne efter

de i 5 och 7 §§ omförmälda arftagare, eller den dödes föräldrars syskon och

dessa sednares barn, enahanda representationsrätt, som enligt 2 och 3 §§

tillkommer afkomlingarne efter den dödes föräldrar och syskon. Enligt motionärens

åsigt fordrade rättvisan, att likställighet härutinnan blefve införd,

så att den ena lika väl som den andra tillerkändes representationsrätt. Motionären

funne sig derföre föranlåten föreslå, ”att 5 och 7 §§ i ofvan omförmälda

kapitel må erhålla sådan ändring, att afkomlingar i der omförmälda

leder må tillerkännas den rätt, som deras fader eller moder taga skolat, om

han eller hon lefva!”

Härvid må först och främst erinras, att i fråga om arfslagarne, hvilka

mindre än de flesta andra grenar af lagstiftningen äro beroende af landets

och folkets fortgående utveckling, någon rubbning i allmänhet ej bör ega

rum, med mindre vigtiga skäl dertill föranleda.

Utskottet kan icke finna att någon inkonseqvens vidlåder ifrågavarande

lagstadganden. Inkonseqvens i lagstiftningen eger nemligen rum endast så

vidt ett stadgande strider emot den grundsats, hvarifrån lagstiftaren utgått.

Men sådant är icke förhållandet här. Af det i gällande lag följda arfssystem

framgår oförtydbart, att man velat utstaka och bestämma arfsrätten

efter presumtionen af det närmare förhållande, som egt rum emellan den aflidne

och den person, åt hvilken hans egendom skall öfvergå; och utan tvifvel

har lagstiftaren i detta afseende träffat det rätta, då han gifvit istadarätten

den begränsning, som lagen nu innehåller.

Utgående från berörda princip har lagstiftaren bestämt arfsföljden efter

det slägtled, hvari arfvingarne stå till den döde, med iakttagande deraf att

sidoarfvinge går framföre bakarfvinge och att istadarätt eger rum endast till

förmån för den dödes afkomlingar, hans syskon och deras afkomlingar, emellan

hvilka och den döde ett innerligare samband måste antagas vara för

hand. Att nu utsträcka förutsättningen af ett sådant innerligare slägtskapsband,

på sätt motionären föreslagit, jemväl till de af honom afsedda slägtförhållanden,

men låta dervid stadna, vore en godtycklighet, hvartill, efter Utskottets

åsigt, stöd icke finnes i den allmänna meningen.

Motionären har icke förebragt något skäl för sitt påstående, att föreslagna

förändringen skulle vara betingad af rättvisan, som, enligt Utskottets

omdöme, minst lika mycket fordrar att lagen bibehålies oförändrad.

För öfrigt bör bemärkas, att med den vidsträcktare testamentsrätt, som

genom Kong!. Förordningen den 21 December 1857 blifvit införd, det är en

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.

hvar obetaget att, oberoende af ifrågavarande lagbud, medelst testamente förordna

så som honom bäst synes.

Utskottet får alltså vördsamt hemställa,

att omhandlade motionen må af Riksdagen lemnas utan

vidare afseende.

Stockholm den 28 Februari 1870.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.