Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till Kongl. Stadgan den 9 November 1866, angående skiftesverket i riket.

1870-03-23 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1870:19, Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till Kongl. Stadgan den 9 November 1866, angående skiftesverket i riket.

Dokumentets text

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

Vid detta förhållande och då Första Kammarens sålunda fattade beslut innebära

afslag å de af Herrar C. J. Kjellman, G. Bjerkander, G. Kolmodin, F.

Petersson och Magnus Jonsson väckta motioner, hvilka föranledt Utskottets afgifna

yttranden i förenämnda punkter, samt dessa frågor följaktligen, enligt 63 § Regeringsformen,

måste anses hafva förfallit, lärer någon åtgärd i anledning af Andra

Kammarens återremiss ej kunna af Utskottet vidtagas;

hvilket härmed för Andra Kammaren anmäles.

Stockholm den 23 Mars 1870.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

N;o 19.

Ank. till Riksd. Kansli den 23 Mars 1870, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till Kongl. Stadgan den 9

November 1866, angående skiftesverket i riket.

Uti en inom Andra Kammaren yäckt motion (N:o 232), som blifvit till

Lag-Utskottets behandling hänvisad, har Herr H. Hcegermarck anfört, hurusom

bland de många orsaker, som hindrade utvecklingen af landets jordbruksnäring,

ett af de främsta rummen otvifvelaktigt intoges af de dryga kostnader, som

vore förenade med de eljest för jordens behöriga och ändamålseuliga skötsel så

vigtiga laga skiftena, enär dessa kostnader mången gång afhöllo jordegarne från

att begära sådant skifte. Detta förhållande gjorde sig i ännu högre grad gällande,

sedan erfarenhet vunnits derom, att skiftesdelegarne jemväl nödgades, efter gällande

taxa, godtgöra skiftesmannen för sådana arbeten, som vederbörande, efter förd

klagan, förklarat skola verkställas för rättelse af uppenbara fel, som förrättningsmannen,

emot Skiftesstadgans enklaste föreskrifter, begått. Det kunde med skäl

ifrågasättas, huruvida det vore med klokheten öfverensstämmande, att bevilja ifråga
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

3

varande tjensteman dylika ersättningar; och under en tid, då klagan öfver minskade

landtmäteriförrä,ttningar blifvit alltmera allmän, kunde det anses mindre välbetänkt,

att bestämda föreskrifter saknades om skiftesförrättarens skyldigheter uti ifrågavarande

fall. På grund häraf har motionären föreslagit »att Riksdagen måtte hos

Kong). Maj:t i underdånighet göra framställning om sådant tillägg till Kongl. Maj:ts

nådiga Stadga om skiftesverket i riket af den 9 November 1866, att skiftesförrättaren

må vara skyldig, utan någon omkostnad för skiftesdelegarne, verkställa rättelse

och ändring af sådana under förrättningen begångna fel, som uppenbarligen

tillkommit af vårdslöshet eller misstag och som stå i strid med Skiftesstadgans

tydliga föreskrifter.»

Der någon landtmätare låter beträda sig med sådant tjenstefel, som berörda

förslag afser, är han derför underkastad ansvar enligt 25 Kap. Strafflagen, med

skyldighet derjemte, likmätigt 6 Kap. 1 § i samma lag, att vidkännas de ökade

kostnader i och för förrättningen, hvilka föranledas af tjenstefelet, vare sig han

sjelf verkställer rättelsen eller detta i vederbörlig ordning uppdrages åt annan landtmätare.

Särskildt finnes i Skiftesstadgan förordnadt, dels i 109 §, att skiftesmannen

skall svara för den kostnad och skada, som genom fel i uträkningen vid skiftet

uppkomma kan, och dels i 133 § att, der landtmätare öfvertygas att hafva vid egomätningen

begagnat biträde af dertill obehörig person, eller låtit mätningen till större

eller mindre del af antagen elev utan behörig tillsyn verkställas, skall den sålunda

obehörigen verkställda egomätningen, ändå att fel deri ej kan visas, vara ogild,

med skyldighet för landtmätaren att på egen bekostnad omgöra så väl den

nämnda mätningen, som skiftesförrättningen för öfrigt i vissa delar.

Enär motionärens förslag således icke innebär något annat, än hvad som

redan finnes stadgadt i gällande lag, hvilken ock allmänt af domstolarne lärer tillämpas

i öfverensstämmelse med ofvan uttalade åsigter, får Utskottet vördsamt

hemställa,

att ifrågavarande motion ej må till någon Riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 23 Mars 1870.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.