Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 22

1870-03-23 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1870:22, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 22

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 22.

I

N:o 22.

Ank. till Riksd. Kansli d. 26 Mars 1870, kl. 11 f. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i Kongl. Förordningen

angående grunderna och vilkoren för hemmansklyfning

och fördaf''söndring den 6 Augusti 1864.

Omförmälda Kongl. Förordning innehåller i de tre första momenten

af 9 § följande stadganden:

»1 Mom. A jord, som från hemman eller lägenhet afsöndras, skall

årlig afgäld läggas i spanmål eller annan lämplig räntepersedel; och må

denna afgäld ej vara mindre, än att den motsvarar hvad af hela hemmanets

eller lägenhetens räntor och öfriga utskylder, vid jemförelse af egornas

storlek och beskaffenhet, å den afsöndrade jorden belöper.

2 Mom. Afhandling rörande jordafsöndring skall ingifvas till Konungens

Befallningshafvande, som har att tillse, huruvida den i afseende å

afsöndringens storlek är med denna förordning öfverensstämmande, samt

pröfva den öfverenskomna afgälden, och densamma, der den befinnes tillräcklig,

fastställa, men, i annat fall, högre lämplig afgift bestämma.

3 Mom. Innan ärendet af Konungens Befallningshafvande afgöres,

må icke allenast, der så nödigt finnes, kronobetjeningen höras, utan äfven

yttrande af landtmätare inhemtas, om sådant, med hänsigt till afsöndringens

betydlighet eller andra förhållanden, pröfvas vara af behofvet påkalla^».

Bill. till Likså. Prot. 1870. 7 Sami. 12 Höft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 22.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 168), som blifvit

till Lag-Utskottet öfverlemnad, har Herr /''. Staaff anmärkt, hurusom stadgandet

i 2 mom. i många fall vore öfverflödigt, alltid föranledde kostnad

och kunde åstadkomma orättvis beskattning. Ofta vore den öfverenskomna

afgälden billig och rättvis; då vore en inblandning å statens sida öfverflödig.

Staten uttoge sina bestämda skatter af hemmanet, dess jord måtte

egas eller brukas af en eller flere personer, hvarom ock 13 § i förordningen

innehölle särskild bestämmelse, och kunde alltså icke förlora sin rätt,

äfven om afgälden ej vore tillräcklig. Skulle afgälden vara så låg, att hemmanet,

hvarifrån afsöndringen skett, derigenom slutligen råkade i ödesmål,

finge staten då ingripa och genom sina tjensteman enligt redan gifna författningar

söka rättelse. Afgälden kunde följaktligen vara antingen för låg

eller för hög, det allmänna, staten, lede dock derigenom ingen skada, och

för öfrigt hade staten här åtagit eller tillvällat sig ett aldrig äskadt förmynderskap

för ena parten, hemmanet, men icke för den andra, den afsöndrade

lägenheten. Afgälden kunde möjligen hafva blifvit så högt föreskrifven,

att den afsöndrade lägenheten derigenom råkade i ödesmål, men

häremot vore ingen kontroll föreskrifven; hvadan, derest stadgandet om

pröfningen vore nödvändigt, en ofullständighet härvid förefunnes. Någon

olägenhet hade dock deraf icke försports.

Den föreskrifna pröfningen föranledde alltid kostnad. Ansökning i

ämnet, med afskrift af den upprättade afhandlingen, skulle till Konungens

Befallningshafvande ingifvas, denna ansökning förses med resolution, i flesta

fall att landtmätare, kronofogde och häradsskrifvare skulle inkomma med

yttrande om afgäldens tillräcklighet och derefter meddelas utslag. Lösen

för resolution, utslag och betyg, ej sällan äfven ersättning för nödig befunnen

mätning och gradering eller uppskattning, kommissionsarfvoden, eller

ock kostnad för särskilda resor, uppginge mången gång till vida högre belopp

än flera års sammanräknade afgälder; kostnader och besvär desto

tyngre att utgöra som nyttan deraf vore ingen, men följden orättvis.

Sjelfva beskattningen eller afgäldsbestämmelsen kunde, oaktadt alla

uppräknade besvär och kostnader, Indika i och för sig sjelfva voro en beskattning

ingalunda ringa i förhållande till den afsöndrade lägenhetens mången

gång obetydliga värde, ej sällan blifva orättvis. Vid afgäldens pröfning

måste ett, låt vara flera, års utgifter uppskattas i penningar och summan

fördelas på hela hemmanets jorduppskattning, att derigenom måtte

utrönas, huru den förhölle sig till den afsöndrade lägenhetens uppskattade

egovälde. Här uppstode många svårigheter, att ej säga omöjligheter, att

träffa det rätta. En mängd in natura prestationer förekomme, såsom vägunderhåll,

byggnad af allmänna hus; under en vinter kunde vägunderhållet

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 22.

kosta tio gånger mera än under en annan, sommarvägarne fordrade under

en regnig sommar långt flera dagsverken än under en torr, kyrko-, presthus-

och skolhusbyggnader inträffade under några år, under andra icke;

kronoskjuts, inqvartering vore i krigstider mångfaldigt svårare att utgöra

än under fredliga, och mera dylikt; allt detta skulle likväl uträknas till

eu bestämd penningesumma och denna utgöra grunden för den beskattning,

som skulle gälla för all framtid. Svårigheten ökades deraf att en del

skatter försvunne; bränvinsskatt af jord, salpetergärd, passevolans; en del

underlättades: såsom rotering; eu del tillkomme: folkskoleafgifter, skolhusbyggnader

o. s. v.

Härefter kotnme svårigheten att bestämma ett rättvist förhållande

mellan uppskattad in- och afrösningsjord, hvars lösning mången gång måste

öfverlemnas till personer, som i detta hänseende saknade erforderlig erfarenhet.

På grund häraf och då den rättelse i afseende på afsöndringens

storlek, som annan egare af stamhemmanet, än den som upplåtit, kunde

påfordra, när som helst och oberoende af ifrågavarande stadganden stode

att vinna, har motionären föreslagit, »det måtte Riksdagen hos Kongl.

Maj:t i underdånighet anhålla om utfärdandet af en författning, hvarigenom

stadgas, att andra och tredje mom- af 9 § i Kongl. Maj:ts förnyade Förordning

angående grunderna för hemmansklyfning och jordafsöndring den

6 Augusti 1864 skola erhålla följande förändrade lydelse:

2 Mom. I fall af tvist bestämmer på anmodan af jordegare eller

afsöndringsinnehafvare Konungens Befallningshafvande afgäldens belopp.

3 Mom. Innan sålunda inkommet ärende af Konungens Befallningshafvande

afgöres, må icke allenast — — — (i öfrigt lika med författningen.

)

Det kan visserligen ej förnekas, att den pröfning i ifrågavarande

hänseende, som efter nu gällande lag ovilkorligen åligger Konungens Befallningshafvande

att på förhand iakttaga, medför icke blott ökad trygghet

i afseende på afsöndringens bestånd, men äfven förmånen deraf att den

årliga afgälden redan från början bestämmes en gång för alla- Men dessa

fördelar torde dock ej vara så stora, att de uppväga de kostnader och olägenheter,

hvilka motionären i sitt förslag framhållit såsom förknippade

med tillämpningen af denna lag. Ty det är klart att omförmälda preliminära

pröfning hos Konungens Befallningshafvande blir öfverflödig i alla

de fall, der kontrahenterna vetat att iakttaga lagens föreskrifter i fråga om

afsöndringens storlek och den årliga afgälden; och om lagen blott lemnar

dem rättighet att, der så nödigt anses, påkalla sådan pröfning, synes lagstiftningen

hafva gifvit dem allt det skydd i berörda afseende, som skä
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Vtslcottets Utlåtande N:o 22.

ligen kan fordras; likasom det allmännas intresse bör vara tillräckligt tillgosedt

derigenom, att enahanda rättighet tillerkännes kronans vederbörande

ombudsman.

Behöfligheten af ifrågavarande pröfning blir mindre i samma mån

som den afsöndrade lägenheten är obetydlig eller upplåtelsen omfattar

endast en kortare tid; men dessa sednare omständigheter föranleda likväl

icke motsvarande minskning i de med pröfningsåtgärden förenade kostnader,

hvilka i allmänhet är lika för den mindre som för den större afsöndringen-

Dessa kostnader blifva derföre särdeles kännbara för den

som med knappa tillgångar vill förskaffa sig en ringa jordlägenhet af föga

värde- Så beskaffade afsöndringar, afsedda egentligen endast till bostad

för innehafvare!!, förekomma i ganska stor mängd på vissa orter och frågan

är i synnerhet med hänseende till dessa orter behjertansvärd.

Enligt 17 § i Kongl. Förordningen den 6 Augusti 1864, skall med

afsöndrad jord eller lägenhet, som till full ego upplåtes, lagfaras så som

om jordafång finnes föreskrifvet; och om upplåtelse skett på viss tid eller

på lifstid, bör afhandlingen intecknas och inteckningen förnyas på sätt särskildt

stadgadt är. I Kongl. Förordningen den 13 Juli 1853, som numera

är upphäfd, fanns uttryckligen stadgadt, att lagfart eller inteckning

ej fick beviljas, med mindre pröfning rörande afsöndringens storlek och

afgäldens belopp i föreskrifven ordning föregått. Något sådant stadgande

återfinnes hvarken i 1864 års förordning eller i den föregående förordningen

i ämnet af den 19 December 1827. Häraf vill väl synas som att

berörda vilkor för vinnande af lagfart eller inteckning bortfallit; men förhållandet

är emellertid att olika praxis härutinnan utbildat sig vid domstolarne,

så att den ene domaren beviljar lagfart och inteckning oberoende

af den på Konungens Befallningshafvande ankommande pröfning, under

det att den andre fordrar att sådan pröfning derförinnan egt rum- Om

derföre en lagförändring i angifna syftningen åstadkommes, kan nyssnämnda

pröfning naturligtvis icke vidare ifrågasättas såsom vilkor för beviljande

af lagfart och inteckning, och derigenom vunnes enhet i lagskipningen i

berörda hänseende, desto mera maktpåliggande, som lagfart eller inteckning är

det enda medel, hvarigenom innehafvare af afsöndrad lägenhet kan skydda

sig i sin rätt mot tredje man, åtminstone så mycket, att lägenheten icke

kan honom fråntagas utan skälig lösen.

På grund af hvad anfördt blifvit får Utskottet, i anledning af ifrågavarande

motion, vördsamt tillstyrka,

att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, att Kongl.

Maj:t ville meddela den ändring af Kongl. Förordningen den 6

Augusti 1864, att Konungens Befallningshafvandes pröfning af

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 22.

5

jordafsönclrings lagenlighet och af öfverenskomna afgäldens tillräcklighet

icke må anses erforderlig förr, än sådan pröfning af

vederbörande påkallas, samt förklara dylik pröfning icke utgöra

vilkor för lägenhetsinnehafvarens rätt att erhålla den i 17 § af

samma Kong], Förordning föreskrift^ lagfart eller inteckning.

Stockholm den 23 Mars 1870.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Reservationer:

af Herr Grefve Sparre: »Ehuru jag lika lifligt som Utskottet önskar

förekomma alla hinder för den mindre bemedlade att förskaffa sig en egen

torfva, är jag af olika mening med Utskottet i fråga om befordrandet af

detta ändamål. Det är nemligen genom förminskning i de kostnader, som

kunna drabba förvärfvaren af en afsöndrad lägenhet, som förvärfvandet

bör underlättas, men icke genom vidtagande af åtgärder, hvarigenom egandeoch

besittningsrätten till en sådan lägenhet blefve osäker, hvilket skulle

blifva följden af Utskottets förslag.

Om bestämmandet af afgälden uppskjutes till den tid då uppodlingen

deraf blifvit verkställd och lägenheten tilläfventyrs bättre häfdad, än det

hemman, hvarifrån den blifvit afsöndrad, så kunde, enär det blefve svårt,

om icke omöjligt, att bestämma det skick, hvaruti lägenheten vid afsöndringen

befanns, denna afgäld möjligen komma att bestämmas till vida

högre belopp, än lägenhetsinnehafvaren beräknat, och det arbete han derå

nedlagt således föranleda till en högre afgäld, än om denna blifvit bestämd

vid sjelfva afsöndringen.

Derjemte och för det fall att afsöndring från hemmanet skett till

högre belopp, än lagen medgifver, eller flera sådana afsöndringar egt rum,

skulle rättelse härutinnan vidtagas först sedan lägenhetsinnehafvarne en

längre tid deraf varit i besittning, och tvister uppstå för hvilken eller

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 22.

hvilka af dera reduktion borde ske. För en sådan lägenlietsinnehafvare är

det en nästan oberäknelig olycka att beröfvas den jord, hvarå han nedlagt

sitt arbete, vore det ock mot en ersättning, som sällan eller aldrig

motsvarar den fördel, han eger att hafva eget hus och hem; helst om

detta beröfvas honom, sedan han redan hunnit den ålder, att han icke

mera förmår bebygga och upparbeta en annan lägenhet, och ersättningen

sällan torde sätta honom i stånd att förvärfva en redan upparbetad. Det

synes derför vara med jordinnehafvarnes egen sanna fördel, lika som med

ood ordnino-, mest förenligt, att deras rättigheter och skyldigheter blifva

på en gång°och för alltid fullt bestämda, äfvensom det ligger i hemmansegarens

intresse att med säkerhet veta hvad han har att fordra.

Då jag af dessa skäl måste afstyrka motionärens förslag, anser jag

deremot hans ändamål kunna på annat sätt uppnås. Jag hyser nemligen

den åsigt att, då den ifrågavarande åtgärden afser dels bestämmande af

afgälden af lägenheten, dels dess antecknande i kronans jordebok, den undersökning

af kronobetjeningen, som Konungens Befallningshafvande jemlikt

9 ''§ 3 inom. i Kongl. Förordningen den 6 Augusti 1864 i och för

omförmäld a pröfning kan påkalla, är en tjensteåtgärd af sådan beskaffenhet,

att -kronobetjeningen icke är berättigad till någon ersättning derföi.

Men då icke, desto mindre, efter hvad uppgifvits, flerestädes lär vara förhållandet

att lägenhetshafvare drabbas af kännbara utgifter i berörda afseende,

bör rättelse härutinnan ske, hvarigenom den egentliga anledningen

till missnöje med den nuvarande lagen ock blefve undanröjd. Efter ram

åsigt således bör förevarande motion ej föranleda annan åtgärd, än att

Riksdagen genom underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhåller:

att Kongl. Maj:t täcktes taga i nådigt öfvervägande, huruvida bestämda

föreskrifter må erfordras derom, att i de fall, der, för

fastställande af afhandling rörande jordafsöndring samt afgälden

deraf, kronobetjeningens hörande anses nödigt, någon kostnad

derför icke må drabba sökanden».

af Herr Faxe: »Jemte det jag åberopar de skäl, som föranledt Lagutskottet

att afstyrka bifall till de förslag, i enahanda syftning med nu

förevarande, som vid förra riksdagen väcktes och hvilka skäl då af Första

Kammaren godkändes, får jag fästa uppmärksamheten på vigten deraf, att

sådana afsöndringar som ske under full eganderätt må blifva i kronans

jordeböcker antecknade. Detta är den enda nu tillgängliga utvägen, att

vinna säker kännedom om och hvad som blifvit från fast egendom på sådant

sätt afsöndradt. Vigten häraf för långifvare mot hypothek i fast

egendom på landet torde icke kunna motsägas. I saknad af tillf öilitlig upplys

ning härom, äfventyra!’ långifvaren att lemna försträckning mot hypothek

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 22.

i fastighet, af hvilken kanske blott en ringa del tillhör låntagaren och den

större delen blifvit afsöndrad till andra personer. Om det än är möjligt för

enskildta långifvare, att genom inhemtande af upplysningar inom orten,

der fastigheten är belägen, i viss mån tillförse sig emot de förluster, som

kunde blifva en följd häraf, så är sådant nära nog omöjligt för allmänna

låneinrättningar, och de förluster, som sålunda för dessa äfventyras, kunna

blifva ganska kännbara. Visserligen innefattar nu gällande författning ingen

uttrycklig bestämmelse derom, att afgäldens fastställelse bör föregå lagfartens

beviljande; men mångenstädes, om än icke i allmänhet, har detta

i praxis gjort sig gällande; och denna praxis synes ganska god, likasom man

bör hoppas att den allt mer och mer skall vinna tillämpning. Hade förslag

blifvit väckt om förändring af författningens bestämmelser i sådan

riktning, skulle jag icke tvekat, att tillstyrka bifall dertill. Emellertid är det

icke skäl, att gifva en förklaring eller en bestämmelse i alldeles motsatt syftning;

man bör ej släppa det lilla man har, för det man ej kan få allt hvad man

önskar. Det är dessutom icke blott i fråga om pant, men äfven vid köp

af landtfastighet, vigtigt, att ur offentliga handlingar kan inhemtas upplysning

om hvad säljaren verkligen egen Det kan eljest inträffa, att köparen,

vid tillträdet af det köpta, finner att han får vida mindre än han ansett

sig hafva förvärfvat. Visserligen kan han göra sin ersättningsrätt gällande

mot säljare, som förtegat afsöndringen; men det är icke alltid säkert att

säljaren förmår gälda en dylik ersättning.

Det må medgifvas, att föreskriften om anteckning i jordeboken icke

egentligen tillkommit för det här ofvan antydda ändamål, utan fast heldre

afser eu kameral åtgärd; men det synes dock vala ett godt, att äfven det

förra derigenom kan vinnas, åtminstone så länge man saknar ordentliga

fastighetsböcker, för hvilkas behöflighet jemväl det här omförmälda förhållandet

är ett kraftigt bevis; af åtgärdens kamerala egenskap följer emellertid

att anteckning i jordeboken af den afsöndrade lägenheten och dess

ränta icke rimligen kan ske förr, än afsöndringen i öfverensstämmelse med

gällande föreskrifter blifvit pröfvad och räntan fastställd.

Jag vill dock erkänna att en dylik pröfning är mindre behöflig i

fråga om afsöndring på viss tid eller för innehafvarens lifstid; men efter

hvad jag under en lång tids tjenstgöring såsom landshöfding inhemtat, blifva

dylika afsöndringar| blott undantagsvis hos Konungens Befallningshafvanden

anmälda; och i fall mau ville meddela en ovilkorlig föreskrift derom,

att, vid afsöndring af jord eller lägenhet under eganderätt, pröfningen hos

Konungens Befallningshafvande skall föregå lagfartens beviljande, skulle

jag icke hafva emot en föreskrift i alldeles motsatt riktning då fråga är

om annan afsöndring. Jag vill derjemte i förra afseendet erinra, att ett

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 22.

stadgande af förstnämnda beskaffenhet ingalunda kan medföra något äfventyr

för den, som förvärfvat eganderätt till jord eller lägenhet, som från

hemman afsöndrats, om det tillika stadgades, att, då sökt lagfart af nämnda

anledning icke kan beviljas, sökanden skall föreläggas att inom viss tid göra

anmälan hos Konungens Befallningshafvande om afgäldens fastställande och

beslutet derom förete, samt att frågan emellertid blifver hvilande.

På de skäl jag nu angifvit hemställer jag att Hr Staaffs ifrågavarande

motion må lemnas utan vidare afseende.”

af Herr Caspers.son, som instämt med Herr Faxe; samt

af Herr Bergström.

Stockholm, G. W. Blomqvists Boktryckeri, 1870.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.