Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af vädd motion om afskaffande af jus patronatts.

1870-03-31 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1870:27, Utlåtande, i anledning af vädd motion om afskaffande af jus patronatts.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

1

Iso H7.

Ank. till Biksd. Kansli den 31 Mars 1870, kl. 6 e. ro

Utlåtande, i anledning af vädd motion om afskaffande af

jus patronatts.

Uti en inom Andra Kammaren väckt och till Lag-Utskottet, remitterad

motion (N:o 114) har Herr G. Bjerkander föreslagit, “att en skrifvelse måtte

till Kongl. Maj:t aflåtas, med underdånig anhållan, att utredning måtte ske, på

hvad sätt jus patronatus må kunna afskaffas och dessa församlingar få rättighet

att sjelfva välja sina själasörjare.“

Denna fråga har tillförene varit föremål för Representationens öfverläggningar,

sednast vid 1853—1854 årens riksdag, då Rikets Ständer genom underdånig

skrifvelse den 18 Oktober sistnämnda år anhöllo, att Kong], Maj:t täcktes

låta undersöka och derefter meddela Ständerna framställning af de grunder,

på hvilka överenskommelser emellan innehafvare af patronaträtt samt Kongl.

Maj:t och Kronan, jemte vederbörande församlingar, må kunna uppgöras om

patronaträttens upphörande; äfvensom att Kongl. Maj:t, då utländingar vinna

tillåtelse, att i riket förvärfva fast egendom, med hvilken patronaträtt är förenad,

täcktes dervid fästa det vilkor, att samma rätt icke må till dem öfvergå.

Den af Rikets Ständer sålunda gjorda underdåniga framställning hade

till följd dels Kongl. Cirkuläret den 23 November 1855, innefattande förständigande

för domkapitlen i riket att genom vederbörande presterskap underrätta

de inom hvarje stift befintliga patronela församlingar, att de af dem, som önska

patronaträttens upphörande, må, efter föregången öfverläggning med patronus

angående vilkoren, hos Kongl. Maj:t derom göra underdånig anmälan

och tillika afgifva förslag till verkställande deraf, då Kongl. Maj:t, efter vederbörandes

hörande, vill beslut för hvarje särskildt fall meddela; dels ock Kongl.

Bih. till Biksd. Brok 1870. 7 Sami. 14 Häft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

Kungörelsen af samma dag, hvarigenom stadgas, bland annat, att då utländsk

man erhåller Kongl. Maj:ts nådiga tillåtelse att i riket förvärfva och besitta

fast egendom, med hvilken jus patronatus är förenadt, må kallelserätt till

ecklesiastika beställningar icke till honom öfvergå, utan skall denna rätt förblifva

hvilande, intill dess egendomen åter tillfallit Svensk undersåte.

Ifrågavarande rättighet har i allmänhet förvärfvats genom enskildes uppoffringar

för kyrkorna eller församlingarne. Den är i de flesta fall förenad

med besittningsrätten till viss egendom och har då med denna öfvergått från

den ene egaren till den andre. Denna rättighet, som sålunda står i nära

samband med eganderätten, lärer fördenskull ej kunna frånhändas nuvarande

innehafvare deraf annorledes än på öfverenskommelsens väg. I öfverensstämmelse

med denna åsigt har Kongl. Maj:t genom åberopade Cirkuläret redan

anvisat den utväg, som patronela församlingar hafva att begagna, när de önska

att få patronaträtten afskaffad. Vid sådant förhållande och då, så vidt Utskottet

kunnat finna, något annat, mera lämpligt sätt för ändamålets vinnande

ej företer sig, får Utskottet vördsamt hemställa,

att berörda motion ej må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 31 Mars 1870.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.