Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ett tillägg till hvad I Kap. i § Handels-hälben stadgar rörande lösöreköp.

1870-04-04 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1870:31, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ett tillägg till hvad I Kap. i § Handels-hälben stadgar rörande lösöreköp.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lag-UUlcottets Utlåtande N:o 31.

9

X:o 31.

Ank. till Riksd. Kansli d. 4 April 1870, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af v (lekt motion om ändring i hvad Kongl.

Förordningen den 15 Juni 1800 stadgar angående ansvar för

försummad lagfart.

Omförmälda Kongl. Förordning, som innehåller föreskrift derom, att all

handel om fastighet skall lagfaras och uppbud derå sökas i stad inom tre månader

och å landet sist vid det ting, som infaller efter sex månader sedan köpet sluta dt

blef, stadgar derjemte, att om sådant försummas, skall köparen höta så mycket, som

svarar emot värdet af det stämplade papper, hvarmed köpebrefvet förses bör, och

ändock sitt åtkomstbref med behörig charta sigillata belägga.

Herr L. J. Hierta har uti en inom Andra Kammaren väckt och till Lagutskottet

remitterad motion (N:o 13) anmärkt, att anledningen till lagfartsförsummelse,

der sådan egde rum, i allmänhet vore att söka i köparens oförmåga att anskaffa

erforderliga medel till inköp af det stämplade papper, hvarmed hans åtkomstbref

borde beläggas; att berörda stadgande således i sjelfva verket bestraffade fattigdomen

och vore desto mera grymt, som böterna skulle, vid bristande tillgång, förvandlas

till vatten och bröd, ett straff som åtminstone i allmänna opinionen medförde

vanfrejd; samt att ifrågavarande bötesansvar ej borde sättas högre, än till vissa procent

af det stämplade papper, hvarmed åtkomsthandlingen skulle beläggas; hemställande

motionären derföre, natt Riksdagen för sin del beslutar den förändring i ofvanberörda

förordning, att böterna för försummad lagfart bestämmas till tio procent af

det stämplade papper, hvarmed den försumliges åtkomsthandling bör beläggas, och

att sådana böter vid bristande tillgång förvandlas till enkelt fängelse”; hvarjemte

motionären vidare föreslagit, »att åtal å försummad lagfart inom föreskrifven tid ej

må ega rum sedan lagfarten är sökt, såvida den i laga ordning fullföljes.”

lutt- till Likså. Prof. 1870■ 7 Sami. 15 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 32.

Härvid må erinras, att ett af utseddde komiterade utarbetadt förslag till lag

om inskrifning i fastigketsbok för närvarande är beroende på granskning af Högsta

Domstolen; och som detta förslag, afsedt att af Kongl. Maj:t framläggas för Riksdagen,

innehåller bestämmelser jemväl uti ifrågavarande hänseende, får Utskottet, som

anser förevarande fråga ej vara af den vigt, att densamma under sådant förhållande

lämpligen kan göras till föremål för särskild behandling, vördsamt hemställa,

att berörda motion ej må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 4 April 1870.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

X:o 32.

Ank. till Riksd. Kansli d. 4 April 1870, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ett tillägg till hvad I Kap.

i § Handels-hälben stadgar rörande lösöreköp.

Uti en inom Andra Kammaren väckt och till Lag-Utskottet remitterad motion

(N:o 200) har Herr T. Ekenstam anfört, hurusom erfarenheten hade visat, att vid

s. k. lösöreköps uppgörande säljarens fordringsegare ofta blifvit urståndsatte att i

rätt tid bevaka sitt intresse, emedan de varit boende på längre afstånd från säljaren

och af sådan anledning först sedan det varit för sent fatt kännedom om den kungörelse

angående lösöreköpet, som nästa Söndag efter köpets afsilande blifvit uppläst

från predikstolen i den församling, der säljaren varit boende; och har motionären, för

afhjelpande af denna olägenhet, föreslagit, ”det Riksdagen måtte för sin del besluta,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.