Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 40

1870-04-25 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1870:40, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 40

Dokumentets text

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 40.

N:o 40.

Ank. till Riksd. Kansli d. 26 April 1870, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af föreskrifterna

i 21 Kapitlet Rättegångs-balken, angående gäldande af rättegångskostnad.

Såsom allmän regel i afseende å gäldande af rättegångskostnaden i Underrätt

och i Hofrätt stadgar § 3 i nämnda kapitel och Bajk: “Den saken tappar,

gälde sin vederdeloman det allt åter, som han trängd varit derå kosta.” Härifrån

göres i samma § följande undantag: ”Finnes någon sak hafva varit så mörk och

tvifvelaktig, att man till rättegång skälig orsak haft; eller häfver man sin vederpart

på edgång kommit; känne då hvar sin kostnad sjelf;» hvarjemte nästföljande

§, sådan den lyder i Kongl. Förordningen den 18 April 1849, stadgar: »Häfver

man Underrätts dom för sig, men tappar i Hofrätt; då bör kostnaden å båda sidor

mot hvarannan qvittas, der domaren ej finner de omständigheter i något mål vara,

att endera ändå rättegångskostnaden gälda bör. Äro i saken åtskilliga käromål,

och vinna eller tappa parterna deri ömsom; da stande ock hvar sin skada, “ Beträffande

rättegångskostnaden hos Kongl, Maj::t i der fullföljda mål finnes särskildt

stadgadt i 30 Kapitlet 16 § Rättegångs-balken, der det heter: “Gillar Konungen

Hofrättens dom; gälde den, som Konungen sökte, sin vederpart kostnad och skada."

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, N:o 69, har Herr P. Ungman

anmärkt, hurusom stadgandet i förra delen 4 § i 21 Kapitlet Rättegångs-balken stode

i strid med den allmänna föreskriften i 3 § af samma kapitel, samt, att enligt

vanlig tillämpning af förstnämnda stadgande så väl i Hofrätterna som hos Kongl.

Maj:t, en i underrätt tappande part, som sin sak sedermera hos Hofrätten vunne,

icke tillerkändes någon ersättning för rättegångskostnaden vid underrätten; hvilket

förfaringssätt motionären icke kunde erkänna såsom rättvist; hemställande motionären

derföre: “det Riksdagen beslutar den ändring uti 21 Kapitlet Rättegångs-balken,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 40.

att den saken slutligen tappar skall gälda sin vederparts alla rättegångs- och andra

kostnader, utan afseende å huru målet blifvit afdömdt i underrätt.1''

Lag-Utskottet, som efter erhållen remiss har att häröfver yttra sig, får dervid

erinra, att stadgandena i 3 och 4 §§ ingalunda, såsom motionären förmält, stå

i strid med hvarandra. Den sednare § innefattar endast ett undantag från den i

§ 3 stadgade allmänna regel. Detta undantag, liksom den i 3 § jemväl förekommande

undantagsbestämmelse, saknar icke giltig grund. Ofta inträffa nemligen fall,

der den vid underrätten tappande kan hafva egt skälig anledning att icke utan

rättegång gifva sin sak förlorad, och der utgången icke af honom kunnat förutses.

Rättegången kan i flera fall hafva varit parternas enda utväg att få utredt ett inveckladt

rättsförhållande dem emellan. Stundom kan det ock vara den vid underrätten

tappandes fel, att ej förr än i Hofrätten den utredning af saken erhålles,

hvarigenom han der blir den vinnande. Billigheten fordrar derföre att i sådana

fall en hvar af parterna vidkännes sin kostnad å saken, der ej särskilda omständigheter

föranleda dertill att den ene bör gälda äfven den andres kostnader,

hvilket lagen lemnar domaren öppet att pröfva. Mot stadgandet att hvar skall

stånda sin skada, då parterna i en sak, som innehåller åtskilliga käromål, ömsom

vunnit och tappat, har motionären ej riktat någon anmärkning, och lämpligheten

af detta stadgande torde ej heller kunna ifrågasättas.

På grund af hvad nu blifvit anfördt får Utskottet tillstyrka,

att ifrågavarande motion ej må till någon Riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 25 April 1870.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.