Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44

1870-04-29 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1870:44, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44

Dokumentets text

s. 15 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44.

15

N:o 44.

Ank. till Rikad. Kansli d. 30 April 1870, kl. 1 c, m.

Utlåtande, i anledning af vackt motion om tillägg till gällande föreskrifter

angående rättigheten att ransaka efter stulet gods.

Härom stadgas i 52 Kap. 2 § Missgerningsbalk^: »Nu häfver man vån å,

eller någon kunskap, hvart tjuf eller tjufnad är kommen: begäre då lof af häradsfogde

eller länsman å landet, eller af borgmästare och råd i staden, att der ransaka,

och säge hvad han häfver mist, och hurudant, så ock sina skäl dertill: såsom,

att den misstänkte förr stulit; eller att sådana tjufsaker hos honom sedda äro; eller

att han dem försålt; eller att han håller sig undan och synes taga sak å bak; eller

varit i sällskap med andra, som tjufnaden med skäl tillvitas kan: i dessa och flera

sådana fall må ransakan honom ej nekas; utan fare han dit med tvänne nämndemän

eller tvänne edsvurna stadstjenare, eller ock andra goda man, och förkunne der byamän

eller husbonden, att de dit sände äro. Finnes ej det man ransakar efter; bevise

då den, som ransakan begärde, eller gånge ed, att han sitt mist häfver, och ej

af illvilja ransakning sökt. Ej må man annorlunda ransaka af sjelftagen makt.»

Beträffande detta lagbud har Herr Åke Andersson uti en inom Andra Kammaren

väckt, till Lag-Utskottet remitterad motion (N:o 206) anmärkt, att på landsbygden

ofta kunde inträffa, att den, som blifvit bestulen, hade lång väg till kronofogde

eller länsman och af sådan orsak ej medhunne att skaffa sig vederbörlig tillåtelse

att anställa husransakan, förr än tjufven eller tjufgömmaren under tiden undanskaffat

det stulna; föreslående motionären fördenskull, »det Riksdagen ville besluta

och hos Kongl. Maj:t anhålla om utfärdandet af en förordning, att hvarest icke fogde

eller länsman är inom kommunen boende, hvarest stulet gods på giltiga skäl tros

kunna finnas, kommunalnämndens ordförande i samma kommun må ega att utfärda

visitationstillåtelse.»

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lag-Utskottets Utlutande N:o 44.

Redan från fordom liar lagstiftningen hos oss, liksom i främmande länder,

med synnerlig ömhet värnat hemfriden, såsom ett af de nödvändigaste vilkoren för

samhällelig sammanlefnad. I sådan afsigt är ock genom ifrågavarande lagbud föreskrifvet,

att husransakan ej må företagas, med mindre den offentliga embetsmyndigheten

dertill lemnat tillstånd. Den granlaga pröfning, som här förutsättes, synes ej

lämpligen böra öfverlemnas åt kommunalnämndens ordförande, hvilken ej står i tjenstemannaansvar

och tilläfventyrs icke alltid besitter för ändamålet erforderlig insigt

och lagkunskap; och den omständighet blott, att embetsmyndigheten måste anlitas,

verkar i sin mån, att husransakan icke i otid eller på alltför lösa misstankar påkallas.

De af motionären anmärkta olägenheter torde dessutom ej vara förtjena af

någon synnerlig uppmärksamhet, ty i de flesta fall, då anledning förefinnes att stulet

gods någonstädes är undangömdt, lärer egaren icke sakna utväg att genom lämpliga

försigtighetsmått förekomma egendomens undanstickande under den tid, som erfordras

för anskaffande af vederbörligt tillstånd att anställa husvisitation.

Utskottet får derföre hemställa,

att Herr Åke Anderssons motion ej må till någon vidare åtgärd

å Riksdagens sida föranleda.

Stockholm den 29 April 1870.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

STOCKHOLM, Tryckt ko» J. k A. Rii», 1870.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.