Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om rättighet för husbonde att i sparbank insätta en del af tjenstehjons lön.

1870-05-02 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1870:46, Utlåtande, i anledning af väckt motion om rättighet för husbonde att i sparbank insätta en del af tjenstehjons lön.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 45.

5

ligen eu akt af synnerlig betydelse med hänseende till sina rätlsföljder. Det vore

derföre föga välbetänkt att, på sätt motionärerne ifrågasatt, till förmån för en testamentstagare,

hvars anspråk möjligen grundar sig på en olaglig handling, göra arfvinges

lagbestämda rätt väsendtligen beroende derpå, om han tillfälligtvis får kännedom

om ett i allmänna tidningarne införd! kungörande. Obilligheten häraf blir

ännu större, då man lagar i betraktande, dels att lagen icke föreskrifver någon viss

tid, inom hvilken testamentet skall arfvingen delgifvas, och dels att testamentstagare

emellertid eget’ alt sälta sig i besittning af den testamenterade egendomen. Testamentstagare

är alltid den lyckligare lottade. Han bör derföre utan missnöje underkasta

sig de olägenheter, som kunna föranledas af svårigheten att gifva arfvingen

'' del af testamentet.

Det må bemärkas, att här eger ett helt annat förhållande rum, än då fråga

är om stämnings delgifvande. I allmänhet ligger det i svarandepartens intresse att

undersöka stämningen, dä deremot eu arfvinges egen fördel fordrar, att lian gifver

sig tillkänna för att göra sin arfsrätt gällande; och han inlager dervid ställningen

af kärandepart gentemot testamentstagare!! såsom svarande.

På dessa skäl hemställer Utskottet,

5:o) att Herrar Sven Andreassons och J. Borgs nu omhandlade

förslag ej må till någon Riksdagens vidare åtgärd föranleda.

Stockholm den 2 Maj 18 70.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

ST:o 46.

Ank. till ttiksd. Kansli den 3 Maj 1870, kl. 12 Budd.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om rättighet för husbonde att i

sparbank insätta en del af tjenstehjons lön.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, N:o 209, som hlifvit till Lagutskottet

remitterad, har Herr Åke Andersson, i afsigt alt befordra sparsamhet hos

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 46.

tjenstfolk och sålunda i någon män undanrödja eu af de orsaker, hvarför fattigvårdslungan

år från år så betydligt ökats, föreslagit, att Riksdagen ville för sin del

besluta, ”att i de kommuner, som medelst lagligen utlyst kommunalstämma sådant

besluta, skola tjenare vara förbundna att, såvida deras lön uppgår i kontant till 50

R:dr eller derutöfver, utom kostpenningar der sådana ifrågakomma, låta husbonden,

hvilken ock skall vara skyldig att, i sparbank eller lifränteanstall, under årets lopp

eller, om kortare tid är betingad, innan den lilländagåU, insätta minst 10 procent

af den sålunda betingade lönen, mot högsta möjliga ränta, hvaröfver tjenaren sjelf

under tjenst el iden eller vid dess slut erhåller sin bok, efter hvilken lan icke får

uppbära medlen, innan lian uppnår 50 å 55 års ålder, såvida icke tvingande omständigheter

sådant fordra, då kommunalstyrelsens utlåtande i den kommun, han

då tillhör, deröfver erfordras”.

I anledning af ett vid 1808 års Riksdag väckt likartad! förslag, ytliade sig

dåvarande Lag-Utskott, att ett sådant icke läte sig förena med den likhet inför lagen,

som emellan samhällets alla klasser borde ega rum jemväl i fråga om den enskildes

rätt att råda öfver sitt gods. Tjenaren hade lika väl som husbonden grundad! anspråk

på frihet i detta hänseende. Den förres rättighet att få disponera öfver egna

medel vore lika helig som den sednares. Det kunde icke med fog påstås, att böjelsen

för lys och öfverflöd i allmänhet vore större hos tjenslefolk än hos andra; men

äfven om så vore förhållandet, kunde lagstiftaren deraf ingalunda hemta giltig anledning

att ställa hela den Renande klassen under ett sådant förmyndareskap, som förslaget

åsyftade. Mot del föreslagna stadgandet kunde för öfrigt anmärkas, att det

sannolikt ofta skulle föranleda förvecklingar mellan husbonde och tjenare.

Under åberopande af dessa skål, och med erinran att det står husbonde

öppet, att i sammanhang med legoaftal^, söka träffa godvillig öfverenskommelse i

ifrågavarande hänseende med tjenstehjon, får Utskottet vördsamt hemställa,

all ifrågavarande, motion må lemnas utan vidare afseende.

Stockholm den 2 Maj 1870.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Herr Kolmodin har begärt få antecknad!, alt han i Utskottet ej deltagit i

behandlingen af ifrågavarande ärende.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.